Visar inlägg med etikett livbolag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livbolag. Visa alla inlägg

2015-02-12

Räntevansinne!

Idag bestämde sig då Riksbanken för att sänka sin styrränta till negativ (-0,1 procent). Dessutom ska de genomföra kvantitativa lättnader av symbolisk storlek genom att stödköpa statsobligationer för 10 miljarder kronor.
"Den svenska konjunkturen stärks men inflationen är för låg"
Det går trots att inflationen är låg bra för Sverige! Men Riksbanken är fullständigt fixerad vid ett inflationsmål som bygger på att bevaka en variabel (prisinflationen mätt med KPI) som inte längre är relevant för penningpolitiken. På grund av denna fixering genomför Riksbanken ett fullständigt vansinnigt penningpolitiskt experiment trots att Sverige inte upplever någon kris! Och detta experiment lär inte ha den effekt som Riksbanken hoppas på. Som Cornucopia påpekar:
"definitionen av idioti är att upprepa något och förvänta sig ett annat resultat än tidigare"
Har de räntesänkningar Riksbanken hittills genomfört drivit upp KPI-inflationen mot tvåprocentsmålet? Nej, KPI- och KPIF-inflationen ligger fortfarande kvar en bra bit under två procent och visar ingen som helst tendens till vändning uppåt! Detta tre år efter att Riksbanken påbörjade sin senaste sekvens av räntesänkningar! Har nollräntan i andra länder haft någon övertygande effekt på att driva upp KPI-inflationen mot ett tvåprocentsmål? Nej, det går inte att se något sådant samband i de länder som haft näranollränta! Ändå fortsätter Riksbanken med absurda räntesänkningar!

Vad gäller den deflation eller låga inflation vi nu ser samt valet av inflationsmått så skrev jag nyligen:
ingen "dålig" deflation. Priserna sjunker eller stiger väldigt lite, men våra löner fortsätter att stiga - reallönerna steg från 2012 till 2013 med 2,0 procent för arbetare och 2,8 procent för tjänstemän. Riksbanken och även dess belackare är dock uppenbarligen oroade över att just det inflationsmått man valt inte når upp till det godtyckligt valda mål man satt upp.
[...]
Kikar man på bostadspriser eller börsindex är det dock uppenbart var inflationen yttrat sig de senaste åren - det är bara det att dessa variabler inte finns med i Riksbankens försök att mäta inflationen. Någonstans är Riksbankens modeller och metoder uppenbarligen felaktiga
Cornucopia citerar idag Tractions VD Peter Stillström:
"Det är tydligt att många nationalekonomer bygger sina modeller på ofullständiga parametrar och därmed drar felaktiga slutsatser av verkligheten. De tror lite naivt att företagen kommer att investera mer om rådande låga räntor sänks ytterligare, vilket dock de flesta inser inte kommer ske i mätbar omfattning. Istället bidrar aktiviteterna till uppbyggnad av finansiella bubblor, ökad skuldsättning och stundom ett osunt konsumtionsbeteende."
De problem som negativ eller mycket låg ränta orsakar har jag redan beskrivit när jag skrev om Danmarks ränteproblem.

En låg styrränta driver ner bolåneräntorna och det kommer att blåsa upp den svenska bostadsbubblan ytterligare. All annan form av spekulation och konsumtion för lånade pengar blir också mer lönsam.

Låga räntor gör läget svettigt för livförsäkringsbolagen och deras traditionella pensionsförsäkringar.
"Livbolagen har fortsatt problem med att hålla garantierna de en gång ställde till spararna, eftersom ränteplaceringarna just nu ger så lite".
Vi kan också se fram emot negativ ränta på bankkonton, eller åtminstone höjda avgifter. I dagsläget säger storbankerna att de vill undvika negativ ränta på bankkonton, men SEB:s VD Annika Falkengren har tidigare inte varit främmande för tanken:
"Småspararna ska inte behöva oroa sig för att det blir lägre än noll. Men jag kan inte garantera det"
Christina Söderberg, sparekonom på jämförelsesajten Compricer och alltså inte jävig som de bankrepresentanter som tillfrågats, tror att det kommer att bli avgifter på ett par hundra kronor per år på bankkonton. Jag misstänker också det. Som jag tidigare har påpekat betalar de flesta redan idag en avgift för att kunna använda sina pengar och fler och högre avgifter lär tillkomma. Det handlar om långsam tillvänjning.

Förutom de skadliga effekter jag tagit upp ovan finns säkerligen andra effekter. SvD:s Sara L Bränström skriver:
"Faktum är att få vet hur det påverkar ekonomin i stort. Det räntelandskap som vi nu ser framför oss är nytt. Inte ens ekonomerna har svaren på vad det innebär."
Resultatet av experimentet med först näranollränta och sedan negativ ränta lär inte visa sig på en gång utan först efter ett tag, men en sak vi kan vara tämligen säkra på är att prisinflationen mätt med KPI inte kommer att komma upp till tvåprocentsmålet.

2015-02-09

Danmarks valuta- och ränteproblem

Förra veckan sänkte Danmarks Nationalbank sin styrränta för fjärde gången i år - denna gång till minus 0,75 procent. Allt för att försvara den danska kronans fasta kurs mot euron, en valuta som försvagas på grund av bland annat Europeiska centralbankens (ECB) kvantitativa lättnader. När Schweiz släppte schweizerfrancens koppling till euron började spekulationerna i att Danmark också skulle tvingas göra det och då tvingades Nationalbanken att börja agera.

Nationalbankens direktör Lars Rohde säger att de kan "fortsätta för evigt" med att försvara kronkursen och att "vi är tålmodiga människor. Vi har oändliga mängder kronor, och vi kan låta valutareserven växa oändligt". Han säger också att Nationalbanken kan fortsätta att sänka räntan ännu längre in på negativt territorium om det behövs och varnar spekulanter för att försöka överlista Nationalbanken. Om nu Nationalbanken har sådan makt kan man fråga sig varför det är nödvändigt att basunera ut budskapet via pressen. Svaret är att det inte går att driva denna penningpolitik alltför långt eller alltför länge, då denna manipulation av marknaderna har en mängd skadliga effekter.

Valutainterventionerna ökar på Danmarks valutareserv kraftigt - bara förra månaden ökade den med rekordstora 16,3 miljarder dollar till omkring 30 procent av årlig BNP. Det är i och för sig hanterbart, men liknande svällande valutareserv verkar ha varit en faktor bakom Schweiz beslut att släppa sin valuta fri mot euron.

För att driva ner räntorna på danska statspapper beslöt det danska finansministeriet 30 januari att tills vidare stoppa utgivandet av statsobligationer. Detta har dock den tråkiga bieffekten att marknaden för danska statspapper blir mindre likvid. En tillräcklig likvid marknad för statspapper är en förutsättning för att dagens finansiella system ska fungera smärtfritt. Hursomhelst är räntan på danska statspapper nu negativ hela vägen upp till fem års löptid och räntan på tioåriga ligger nu runt 0,22 procent.

När investerare inte får fatt i de danska statsobligationer de vill ha så letar de runt på de danska obligationsmarknaderna efter alternativ. Ett alternativ blir då bostadsobligationer (kallas realkreditobligationer på danska då de ges ut av realkreditinstitut som är den danska benämningen på bolåneinstitut). Den ökande efterfrågan på dessa leder då till att räntan faller även på dem och nu till och med blivit negativ på löptider upp till tre år. Det leder i sin tur till att bolåneinstituten sänker räntorna på bolån. Två bolåneinstitut meddelade nyligen att de nu ger 30-åriga bolån med fast ränta på rekordlåga 1,5 procent. Samtidigt har bolåneinstituten slutat ge ut nya bolån med kort löptid då de negativa räntorna gör det ohanterligt. Närings- och tillväxtminister Henrik Sass Larsen kallade nyligen till krismöte med bolåneinstituten för att finna en lösning på problemet med negativa räntor.

Många danska bolåntagare har de senaste veckorna lagt om sina lån som tidigare haft en fast ränta på tre-fyra procent till de nya lägre bolåneräntorna. Det kan i många fall löna sig trots avgifter för att avsluta de gamla lånen i förtid.

Låga räntor gör i Danmark liksom i Sverige läget svettigt för livförsäkringsbolagen och deras traditionella pensionsförsäkringar. I Sverige sägs det att "Livbolagen har fortsatt problem med att hålla garantierna de en gång ställde till spararna, eftersom ränteplaceringarna just nu ger så lite". I Danmark där räntorna nu är ännu lägre blir problemen ännu större.

Nu meddelar också den första danska banken (FIH Erhvervsbank) att de kommer att införa en ränta på minus 0,5 procent på sina konton från 9 mars. Troligen kommer fler banker att följa efter. Danske Bank (störst i Danmark) säger dock än så länge att de inte kommer att införa negativ ränta på vanliga konton, utan kommer att "äta upp" förlusten och räknar med att det kommer att kosta dem en miljard kronor under 2015.

Så Danmarks Nationalbank kan inte driva sin nuvarande penningpolitik med fast valutakurs mot euron hur långt som helst eller hur länge som helst. Förr eller senare kommer de troligen att tvingas ta hänsyn till de skadliga biverkningarna och släppa kopplingen till euron. Det skulle kunna ske exempelvis om alltför mycket oro för Grekland sänker euron alltför mycket.

För övrigt noterar jag att även ECB:s negativa inlåningsränta drabbar tyska sparbanker. Vi lever i de negativa räntornas tid - ett jättelikt ekonomiskt experiment som troligen snart kommer att gå överstyr på grund av alla bieffekter.

2009-01-26

Odell jagar pengar till bankerna

Häromdagen rapporterade DN att finansmarknadsminister Mats Odell ska jaga pengar åt de svenska bankerna i "de rika oljestaterna vid Persiska viken". "Om ett par veckor bär det av till Förenade Arabemiraten i jakten på pengar. Vi ska ut på en mäklarresa i februari till golfstaterna tillsammans med bankerna." säger han. Tyvärr är nog denna resa dömd att misslyckas. "De rika oljestaterna" är inte så rika längre, efter att oljepriset sjunkit kraftigt sedan i somras. Förenade Arabemiratens mest kända delstat, Dubai, behöver snarast låna pengar eftersom de förbyggt sig. Övriga delstater får då fullt upp med att rädda sin unionsfrände istället. Dessutom har flera av oljeländerna redan för omkring ett år sedan bränt sig då de köpte andelar i amerikanska banker och vill därför med största sannolikhet inte riskera att göra om ett sådant misstag.

För en vecka sedan stoltserade finansmarknadsministern med att agera äktenskapsmäklare mellan livbolag och banker - även här var det fråga om kapitaljakt för bankernas räkning. Tydligen så ska livbolagen förmås att investera i så kallat hybridkapital i bankerna.
"Det som är lockande med hybridkapital ur investerarens perspektiv är att det ger en betydligt högre avkastning än vanliga obligationer, cirka 8-10 procent."

"För bankerna är hybridkapital intressant för att det stärker deras kapitalbas. Det vill säga balansräkningen får mer muskler. Det i sin tur gör att de kan öka sin utlåning."
Visst är det intressant med avkastning, men i dagens läge innebär hög avkastning med största sannolikhet hög risk, vilket jag påpekat tidigare. På detta sätt riskerar man bara att göra situationen ännu värre genom att riskera kapital från redan ansträngda livbolag, som nyligen börjat tala om att de måste ta tillbaka återbäring på pensionerna. De är säkert lockade av den höga avkastningen på hybridkapital i bankerna, så risken finns att de går på "äktenskapsmäkleriet".

Nu är det i och för sig skillnad på banker och banker. Låt oss ta en titt på våra fyra svenska storbankers börskurser från juni 2007 och framåt, dvs ungefär sedan krisen började så smått, fram till i fredags.Av detta diagram framgår tydligt att SEB och Swedbank handlats ner till under 20% av sitt värde innan krisen, medan Nordea och framförallt Handelsbanken klarat sig betydligt lindrigare undan. Detta beror troligen på att SEBs och Swedbanks engagemang i Baltikum avskräcker investerarna. Därför framstår Nordea och Handelsbanken som stabilast att satsa i, men tyvärr är det väl framför allt SEB och Swedbank som är i behov av nytt kapital. Att börskursen sjunkit så lågt försvårar ju också möjligheten till att få in kapital genom nyemission utan att orsaka alltför stor utspädning av befintligt aktiekapital. Det ser heller inte ut att vara någon trendvändning i sikte för aktiekursen om man tittar på de där kurvorna.

Vi känner igen situationen från USA, fast vi ligger lite efter på kurvan, även om det inte är säkert att det går lika illa för de svenska bankerna. Betänk dock att det kan finnas mycket nersida kvar. Citigroups aktie har t.ex. tappat nästan 95% på ett och ett halvt år, och Bank of America har tappat nästan 90% under samma tid. Och då ska vi inte glömma alla banker som fallerat - både små och stora.

Så lycka till, Mats Odell! Men bli inte för besviken om du inte får napp...

2009-01-19

Pensionerna tar fler steg mot skandalen

En av dagens huvudnyheter inom ekonomiområdet var att "AMF kan tvingas sänka pensioner". Vadå kan tvingas? Det ska till ett under om de inte ska behöva sänka pensionerna genom att ta tillbaka återbäringsränta från spararna. DNs Maria Crofts varnar mycket realistiskt för att fler pensionsbolag kommer att följa efter. Detta är det andra steget i pensionsskandalen - att livbolagen börjar ta tillbaka återbäringsränta. Det första steget var alla fonder (inklusive PPM) som har gått jätteback sen juli 2007.

Jag har varnat förut för att pensionerna kommer att drabbas hårt. Tyvärr bygger vårt pensionssystem på orealistiska avkastningsprognoser och många har genom pensionsbolagens och PPMs reklam lurats att tro på en framtid som är radikalt annorlunda än den brutala verkligheten.

Tyvärr tror jag inte att det kommer att sluta med att livbolagen blir tvungna att ta tillbaka återbäringsränta. Även den "garanterade" biten av pensionen kommer att sitta löst utan statliga räddningsåtgärder.

Och den statliga biten av pensionen? Jag gissade i november att första AP-fonden borde ha raderat ut tre års vinster vid det här laget. Detta blir det tredje steget i pensionsskandalen - AP-fondernas djupdykning. Vi får nog se feta svarta rubriker när deras årsredovisningar kommer i februari.

SvD påpekade häromdagen:
"Sedan 2001 fram till halvårsskiftet i år är den genomsnittliga avkastningen per år för att alla fyra fonder efter avdragen inflation 1,6 procent. Siffran blir ännu lägre när årets bokslut presenteras. Men redan nu är de 1,6 procenten långt under de mål som fonderna själva har satt upp, som ligger mellan 4-5 procent. AP-fonderna lär få räkna med kritik framöver när det gäller deras förmåga att över tid leverera bra avkastning.

Fonderna hade för ett år sedan 879 miljarder kronor i totalt fondkapital. 150-200 miljarder av den förmögenheten är nu utraderad. Det är omkring 20 procent av kapitalet. "
Här har vi det igen - orealistiska avkastningmål och prognoser.

Nästa sko som faller till marken för AP-fondernas del blir väl förresten obligationer. Jag har inte tittat närmare, men många av deras obligationsinnehav betraktar jag idag troligen som mycket riskfyllda. Detta gäller för övrigt många räntefonder också. Företags- och bostadsobligationer, osv. Jag återkommer till detta.

Apropå pensioner så noterar jag att den kanadensiska delstaten Quebec i panik bestämt sig för att garantera en massa privata pensionsplaner under fem år till att börja med, samt möjlighet till fem års förlängning. Och redan talas om eventuellt permanentande av åtgärden. Regeringen och oppositionen var rörande eniga om åtgärden. Tyvärr kommer nog inte fonderna att repa sig särskilt, så som vanligt sitter i slutändan skattebetalarna med en fet räkning att betala. Räkna med att fler stater kommer att ägna sig åt liknande panikåtgärder. Det kommer nog hit till Sverige i någon form också, när livbolagen och AP-fonderna drabbas tillräckligt hårt. Kravkarusellen kommer säkert att snurra på rätt bra fram till riksdagsvalet 2010 och politikerna kommer att få svårt att värja sig för alla särintressen i ekonomiska kristider.