Rekordunderskott i USA

Nu har vi fått facit för USA:s budgetunderskott för räkenskapsåret 2009 (räknas från första oktober till sista september). Minus 1,4 biljoner dollar (tolv nollor), vilket är det största sedan 1945, eller nästan 10 procent av BNP. Det var tre gånger så stort som för räkenskapsåret 2008. Förutom de ofattbart stora utgifter som amerikanska staten har haft för att täppa igen de svarta hålen i finanskrisen så orsakas underskottet av vikande skatteintäkter. Skatteintäkterna föll med 17 procent eller 420 miljarder dollar. Samtidigt ökade utgifterna med 18 procent. Underskottet var i och för sig ingen överraskning, men siffrorna är trots allt värda att nämna eftersom de är så stora och USA:s ekonomi är så viktig för resten av världen.

Det ser inte heller särskilt ljust ut framöver. För räkenskapsåret 2010 räknar Congressional Budget Office med ett budgetunderskott på 1,4 biljoner dollar. Hur länge kan amerikanska staten fortsätta att leva på lånade pengar innan långivarna revolterar?

Samtidigt har delstaterna också drabbats av budgetpanik efter kraftiga fall i skatteintäkterna. Kalifornien uppvisar till exempel röda siffror bara 10 veckor efter att den bantade budgeten antagits. Här krävs kraftfulla åtgärder för att balansera budgetarna, inte bara i Kalifornien, utan överallt. Delstaterna tvingas då välja mellan två onda ting - höjda skatter eller neddragningar i servicen. Alternativet sänkta löner för delstatsanställda är troligen omöjligt att få igenom. Missnöje lär det i alla fall bli hur man än gör. Och problemet lär vara svårt att skjuta på framtiden, eftersom det verkar som om det kommer att dröja mycket länge innan skatteintäkterna når upp till den nivå de var på år 2007.

Efter dessa tråkiga nyheter kan ni behöva liva upp er med något helt annat. Kolla in Pianotrappan! Viral marketing när den är som bäst.

Läs andra bloggar om usa, budgetunderskott, kalifornien, skatteintäkter

Vem är EU-sabotör?

Bloggaren Juggen skrev igår en läsvärd sågning av Expressens illa underbyggda påhopp på Václav Klaus för att han dröjer med att skriva på Lissabonfördraget. Läs även Juggens kommentarer om den "objektiva" journalistiken kring Lissabonfördraget.

Tjeckiens president gör i mitt tycke helt rätt som först låter författningsdomstolen granska Lissabonfördraget kontra grundlagen. Sveriges politiker har ju redan utan större tvekan skrivit på fördraget åt oss, så vi slipper folkomröstning och därmed risken att vi röstar "fel". Ingen närmare koll mot grundlagen här inte.

Just att det är så bråttom att få igenom fördraget gör mig ännu mer misstänksam. Har vi klarat oss utan detta fördrag i många år, varför gör det så mycket om det skulle dra ut på tiden i ett halvår till?

Läs andra bloggar om politik, eu

Inte RISK för bostadsbubbla - det ÄR en

SvD skriver idag om att bopriserna är på väg uppåt igen och att det är risk för bostadsbubbla. Vadå risk? Det är en bostadsbubbla, anser jag. I mitt första inlägg på denna blogg hösten 2007 skrev jag om detta. Vissa brukar kontra med att om man förutsäger fallande bostadspriser får man förr eller senare rätt, men notera skillnaden mot en viss KTH-professor som talat om boprisfall i många år tills ingen längre lyssnar på honom. Jag gjorde min förutsägelse hösten 2007, då reala (inflationsjusterade) bostadspriser faktiskt toppade.

SvD har även ett tjusigt diagram över inflationsjusterade bostadspriser sedan 1980, som är misstänkt likt de diagram jag fortlöpande har publicerat på denna blogg sedan hösten 2007. Lite förvirrande är det att de inte talar om att diagrammet visar inflationsjusterade priser, inte nominella.

Men bopriserna stiger ju nu igen, efter förra höstens nedgång - har vi då inte återupptagit upptrenden? Nej, anser jag, detta är bara en uppstuds efter första benet neråt. I september skrev jag om bubbelpsykologi applicerad på svenska bostadspriser. Just nu anser jag att vi befinner oss i stadiet "återgång till det normala".

Det som är mest oroande i dagsläget är att utlåningen ökar trots ökande arbetslöshet. I dagens läge skulle svensken i genomsnitt ha påbörjat sin avskuldning. Men Riksbanken har med sin huvudlösa räntesänkning eldat på den svenska bokreditbubblan. Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson varnar:

Hon konstaterar att vi har en starkare kreditgivning i år mot ifjol. Under augusti i år var den 8 procent högre än under förra året. Då hade vi en styrränta på 4,25 procent. Hon varnar för att hushållen får lite för stora skulder. Det är lätt att låna lite för mycket pengar när kostnaden för lån är låg.

Jag tycker hon är alldeles för mild. Det handlar inte om "lite för stora skulder". Det handlar om alldeles för stora skulder. Ett annat problem är att skuldbördan är ojämnt fördelad. Vissa sitter med väldigt stora lån och mycket små marginaler i privatekonomin, medan andra är skuldfria eller endast har små lån. Även den genomsnittligt låga amorteringsgraden är ett problem. Danske Banks chefsekonom Roger Josefsson säger:

Om hushållen uteslutande fokuserar på kassaflödet under kort sikt snarare än inkomsten över hela livscykeln väljer de det som är det billigaste lånet här och nu, vilket idag är rörlig ränta. Men då bortser man från det sparande som behövs för att upprätthålla konsumtionen vid högre räntor, en eventuell arbetslöshet eller när man går i pension.

Exakt! Många ser bara på vilken ränta de kan klara av i dagens läge och lägger sitt bud på bostaden efter det, utan att tänka på hur hela deras liv framöver ska se ut. Cristoffer Stockman skrev i januari i år också ett bra räkneexempel över varför man ska amortera.

Samtidigt tror större delen fastighetsmäklarna på stigande bopriser under hösten. Som orsak anges att utbudet är ovanligt litet. Men både utbud och efterfrågan kan växla snabbt. Och mäklarna talar som alltid i egen sak.

Som exempel på vad som kan ändra situationen står det i sidospalten till SvD:s boprisartikel samt i en artikel hos DN att allt fler svenska bostadsägare hamnar hos Kronofogden. På ett år har de ökat med 13 procent, trots att räntan är låg - säkerligen på grund av arbetslösheten. Höginkomsttagarna (årsinkomst över 400 000 kronor) står för den största procentuella ökningen.

- Höginkomsttagarna går igenom en större omställning när det gäller att anpassa sina utgifter efter inkomsterna. Steget från att tjäna 40000 kronor i månaden till att gå på a-kassa är mer drastiskt än att gå från en månadsinkomst på 20000 kronor, säger Jonas Åkerman

Det är inte förvånande - hög inkomst ger också möjlighet att ta stora lån om man bara räknar på sin månadskostnad. Och bristen på helhetssyn är minst lika utbredd bland höginkomsttagare som bland de mindre lyckligt lottade.

Om förväntningarna på den ekonomiska återhämtningen inte uppfylls kan det också leda till att hela psykologin på bostadsmarknaden förändras. Idag tror nog de flesta som bara läser det vanliga mediebruset att vi passerat det värsta och väntar sig en snabb återgång till det "normala" med kraftig tillväxt i ekonomin. Vi behöver inte ens få en ny BNP-nedgång för att knäcka dessa förväntningar, utan det räcker troligen med att vi får en snigelartad BNP-tillväxt för att folk ska misströsta.

Spanien eller Lettland?

Frågan är vilket av dessa två länder som kommer att starta nästa omgång av finansiell röra i Europa. Det finns också andra kandidater, men Spanien och Lettland ligger båda risigt till.

Edward Hugh är en ekonom som från början kommer från Storbritannien, men bor i Barcelona. Han skriver ofta på A Fistful of Euros om situationen i bland annat Spanien och Lettland, med intressanta analyser.

Häromdagen skrev han lite kring att Spaniens handelsunderskott nu minskar. Det kan i förstone tyckas positivt att det minskar, men som i flera andra länder beror det på att ekonomin imploderar och importen faller snabbare än exporten. För Spanien föll importen 29,5% i årstakt, medan exporten "bara" föll 15,8%. Så Spaniens BNP-fall visar inte hela bilden av hur det står till med ekonomin - BNP stiger nämligen när nettoimporten minskar. För den som inte vet det har Spanien haft den största fastighetsbubblan i Europa, åtföljd av konsumtion för lånade pengar, ungefär som för USA. 2007 hade Spanien det näst största handelsunderskottet av alla världens länder (efter USA). "Alla" spanjorer blev plötsligt "rika". Men efter bygg- och köpfesten kommer baksmällan. Spanska staten räknar med ett budgetunderskott på över 10% i år och EU-kommissionen räknar med att Spanien blir den enda av EU:s stora ekonomier som kommer att avsluta 2009 i recession.

Till Spaniens problem hör att man inte kan devalvera, eftersom man är fast i eurosamarbetet. Därmed tvingas man liksom Lettland till en smärtsam "intern devalvering", men med den skillnaden att man inte har en säkerhetsventil i att kunna släppa valutan fri om situationen blir ohållbar.

Ett annat problem i Spanien är att nettoskulden till utlandet är stor - runt 83% av BNP och stigande. För tillfället är detta inget jätteproblem eftersom ränteläget är lågt, men om det blir en återhämtning i övriga Europa kommer räntorna att stiga, vilket förvärrar Spaniens situation. Enligt Edward Hugh har över 85% av de spanska bolånen rörlig ränta.

Det ser också ut som att det fortsätter utför även i det kortare perspektivet. I september accelererade minskningstakten i industriproduktionen i Spanien enligt PMI-undersökningen. Då fick man också för första gången på tre månader en minskning av nya order. Industriproduktionen har fallit nästan 35% från toppen sommaren 2007 och 17,4% på ett år. Spanien har också EU:s högsta arbetslöshet - 18,9% i augusti. Edward Hugh räknar med över 20% i november.

Eftersom Spanien är en så stor del av EU och EMU kommer dess problem att få återverkningar på övriga länder i dessa samarbeten. Nu kommer euron och den europeiska centralbanken ECB att testas på allvar, p.g.a. diskrepansen mellan medlemsländer som Tyskland, som klarat sig förhållandevis bra, och Spanien, som är en katastrof.

Lettland kanske inte kommer att ha lika stor effekt på EU generellt, men är desto viktigare för oss i Sverige. I förra veckan varnade Anders Borg den lettiska regeringen att de måste genomföra de utlovade nedskärningarna i budgeten i slutet av oktober. Två av partierna i Lettlands styrande fempartikoalition motsätter sig nu dessa besparingar och vill bara spara drygt hälften så mycket. Anders Borg fortsatte också sina varningar vid IMF:s årsmöte i helgen.

Finansminister Anders Borg har enligt SvD varnat våra svenska storbanker för en akut politisk kris i Lettland med efterföljande devalvering och eventuell betalningsinställelse. Särskilt hemlig var kanske inte varningen då man kan läsa följande i statsbudgeten som presenterades för några veckor sedan:

Eftersom det är svårt att säkert bedöma Lettlands betalningsförmåga och förutsättningar för återhämtning går det inte att fullständigt utesluta risken för en omfattande betalningsinställelse.

Hursomhelst verkar IMF nu börja luta mot att tvinga Lettland till devalvering. Jag har ända sedan i våras sagt att en devalvering i Lettland är oundviklig och nödvändig.

En lettisk devalvering skulle innebära en katastrof för vissa svenska banker då kreditförlusterna skulle explodera, framförallt eftersom många lån i Lettland är skrivna i euro. Swedbank har 61 miljarder kronor utlånat i Lettland - där ryker i så fall säkert nyemissionens 15 miljarder, som officiellt var tänkta för offensiva satsningar. SEB har 40 miljarder utlånat i Lettland och Nordea har 30 miljarder.

Förutom de direkta effekterna i Lettland kommer en kris där ofelbart att smitta av sig på de baltiska grannländerna och kanske leda vidare till ett tappat förtroende för flera av de öst- och centraleuropeiska länderna. I det senare fallet är det inte bara Sveriges banker som sitter pyrt till, utan bankerna i flera andra västeuropeiska länder.

Idag bekräftar Lettlands premiärminister Valdis Dombrovskis indirekt farhågorna om Lettlands budgetnedskärningar i sin kritik av Anders Borgs "aggressivitet". Han säger att man inte kommer att förstärka budgeten lika mycket som tidigare sagts, utan bara med 4,9 miljarder kronor. Han anser dock att det skulle räcka för att få ner budgetunderskottet till 8,5 procent nästa år. Frågan är dock om det verkligen finns så mycket återhämtning i den lettiska ekonomin som Dombrovskis påstår/hoppas och hur hållbar denna återhämtning är.

Idag har också vår statsminister Reinfeldt kallat Lettlands och Litauens premiärministrar till Stockholm för att de ska få krypa lite för sin svenske storebror. Han passade inför detta på att instämma i Anders Borgs kritik av Lettlands regering. Nyheter från uppläxningen får vi säkert läsa imorgon.

Nåja, världsekonomin är spännande nästan jämnt nuförtiden. Lite väl spännande tycker jag faktiskt. Knappt har det hunnit lugna ner sig förrän det dyker upp nya orosmoment. Jag hade föredragit att ha ett lugnt liv utan en massa imploderande banker och sånt som bara väntar på att hota min lilla värld. Men nu är läget som det är, så jag försöker hålla mig à jour med vad som händer för att inte drabbas av alltför obehagliga överraskningar. Om Spanien eller Lettland orsakar stora svarta rubriker framöver så är jag i alla fall mentalt förberedd.

Läs även andra bloggar om spanien, lettland, baltikum, bnp, budgetunderskott, handelsunderskott, industriproduktion, devalvering, lån

En sorgens dag

Så har Sverige genom irländarnas folkomröstning kommit ett steg närmare att mer eller mindre fullständigt ge upp sin självständighet som nation. Ty detta är vad Lissabonfördraget innebär. För att få en motvikt till statsministerns och övriga politikeretablissemangets hyllning av irländarnas beslut kan man läsa vad Cornucopia har att säga om fördraget. För att förstå mer av fördraget, läs på SIEPS' sajt.

Folkomröstningar hålls för att skapa legitimitet runt frågor där politikerna redan bestämt sig. Ibland röstar dock folket "fel", så som irländarna gjorde förra gången de skulle rösta om Lissabonfördraget. Nu slapp de irländska politikerna köra över sina väljare, utan kunde ordna en andra folkomröstning efter diverse fagra löften från EU. Den kraftiga ekonomiska kris som Irland just nu genomgår gjorde argumentationen för fördragets förträfflighet enkel. De flesta irländare är rädda för vad som håller på att hända med deras ekonomi och många vill säkert knyta upp sig starkare inom EU för att säkerställa unionens stöd för ekonomiska räddningsåtgärder.

Finns det då inga svenska politiker som har råg i ryggen och vågar sätta sig upp mot detta europeiska maktprojekt? Tja, det ser ut som man i så fall skulle behöva rösta på partier som i övrigt har en ganska skum politisk agenda, t.ex. Vänsterpartiet eller högerextremister. Kanske dags att starta ett enfrågeparti till nästa val?

Vårt sista hopp står nu till att Tjeckien förhalar tillräckligt länge för att det ska bli nyval och sedan folkomröstning i Storbritannien.

EU har många positiva sidor, t.ex. samarbete och fri rörlighet. Överstatlighet är inte en av de positiva sidorna. Detta är en farlig utveckling som sätter mer makt i händerna på makthungriga politiker.

På grund av denna sorgliga händelse är min blogg svart de närmaste dagarna.

Läs även andra bloggar om politik, eu, irland, demokrati, lissabonfördraget

Många amerikaner ger upp arbetssökandet

Igår kom månadsrapporten över arbetslösheten från amerikanska BLS, som visade att sysselsättningen minskade betydligt mer än väntat. Rubriksiffran var på 263 000 förlorade jobb, jämfört med 201 000 i augusti. Tidigare i år har takten i vilken jobben försvinner avtagit, men nu ökade den igen. Vi får se om detta är ett trendbrott eller bara en tillfällig fluktuation. Hursomhelst fick de oväntat sämre siffrorna börserna att fortsätta fallet som påbörjades tidigare i veckan.

Som jag påpekade i samband med augustis siffror är siffran över förlorade jobb kraftigt justerad enligt en modell som just nu är långt ifrån verkligheten. Intressantare är egentligen den hushållsenkät som presenteras samtidigt. Enligt denna så var den officiella säsongsjusterade arbetslöshetssiffran 9,8 procent i september, jämfört med 9,7 procent månaden innan. Det bredare arbetslöshetsmåttet U-6, som även inkluderar "marginally attached" och "discouraged" samt deltidsarbetande som vill ha mer jobb, är nu uppe på 17 procent säsongsjusterat.

Men det finns fler intressanta siffror att titta på. Deltagandet i arbetskraften minskar stadigt och är nu nere i 65,2 procent av den arbetsföra befolkningen, jämfört med 65,9 procent i maj. Antalet personer som inte deltar i den potentiella arbetskraften ökade från augusti till september med ungefär 800 000 säsongsjusterat, vilket innebär 1,5 miljoner i faktiska tal.

Den genomsnittliga lönen per vecka har också minskat med 0,25 procent från augusti till september, trots att timlönen har ökat marginellt. Detta eftersom den genomsnittliga arbetstiden minskat - fler tvingas alltså jobba deltid.

De flesta av de här siffrorna får du inte läsa i svenska medier. Sammantaget ger dessa siffror en bild av den amerikanska arbetsmarknaden som är allt annat än ljus.

Läs även andra bloggar om arbetslöshet, usa

Osmarta försäkringar

SvD tar idag upp att fackförbundens inkomstförsäkringar kan ställa till problem för dem och försäkringsbolagen framöver. Självklart - om arbetslösheten ökar mer än vad man förväntade sig när försäkringarna tecknades så kommer utbetalningarna också att bli större och det hela kan bli en förlustaffär.

Inkomstförsäkringar har de senaste åren tecknats i en mycket större skala än någonsin tidigare, eftersom försäkringsbolagen uppenbarligen sett goda inkomstmöjligheter i detta segment. För några år sedan hade de flesta säkert (liksom jag) knappt tänkt på att sådana försäkringar skulle kunna finnas. Det är en del av hela den trend som funnits de senaste åren mot allt mer komplexa samband i ekonomin, där alla försäkringsbolag, fonder, banker med flera nu är sammanflätade i ett finmaskigt globalt nätverk av olika typer av avtal och finansiella instrument. Exakt hur en viss händelse i ekonomin påverkar detta nätverk blir på grund av komplexiteten oerhört svårbedömt. En av de största riskerna är motpartsrisken, exempelvis om du har en inkomstförsäkring, men ditt försäkringsbolag inte förmår leva upp till sina åtaganden.

Innan man lanserar en ny typ av försäkring så sitter aktuarierna på försäkringsbolaget och räknar på risken för att man ska behöva betala ut samt hur mycket man bedömer att man ska behöva betala ut, och får då fram premier, eventuellt uppdelade i olika riskgrupper. Allt med grundtesen att försäkringsbolaget aldrig ska gå med förlust. Beräkningarna görs utifrån matematiska och statistiska modeller av olika komplexitetsgrad. Dessa modeller bygger på en mängd grundantaganden, t.ex. hur stor andel av de försäkrade som i genomsnitt blir arbetslösa under en tioårsperiod. Problem blir det om sådana grundantaganden visar sig inte stämma, t.ex. om man får hög arbetslöshet under längre tid. Jag vet inte hur långa tider aktuarierna räknar med för denna typ av försäkringar, men gissningsvis använder man tidsspann över åtminstone en konjunkturcykel, kanske tio år. Men det finns även längre cykler i ekonomin. Senast vi hade en ekonomisk kris av denna kaliber var för knappt åttio år sedan och så långa tidsspann använder aktuarierna garanterat inte, eftersom det inte är praktiskt möjligt, då Sveriges ekonomi på 1930-talet såg helt annorlunda ut än idag, så att siffrorna inte är relevanta i dagens samhälle.

Fackförbundet Unionens inkomstförsäkringar ställer exempelvis nu till problem, då arbetslösheten stigit över vad modellerna antog. Försäkringarna ligger i det egna försäkringsbolaget Unionen Medlemsförsäkring, och det finns nu två alternativ - höja premierna (som är en del av fackförbundets medlemsavgift) eller tillföra kapital från förbundet. Ingendera känns särskilt attraktivt, men något av dem måste man välja. Att höja premierna kan vara svårt, som nämns i artikeln, eftersom man samtidigt vill ha ett konkurrenskraftigt erbjudande. Ingen vill vara först med att höja premien, men samtidigt kan man inte sälja försäkringsprodukter med förlust, så premiehöjningar kommer att tvingas fram.

Om krisen går in i en andra våg, så som jag räknar med kommer att ske (troligen under första halvan av 2010), kan det bli tufft för alla försäkringsbolag som har utfärdat konjunkturkänsliga försäkringar av olika slag, framförallt inkomstförsäkringar. Dessutom räcker det uppenbarligen med den konjunkturnedgång vi redan haft för att ställa till problem. Jag räknar med att vi kommer att få höra mer om detta framöver. Inkomstförsäkringarna är ju uppbyggda på lite olika sätt för olika fackförbund, så effekterna kan bli väldigt olika. Unionen äger tydligen sitt eget försäkringsbolag, medan andra fackförbund har "outsourcat" verksamheten till t.ex. Folksam. Hursomhelst kan man nog räkna med att premierna måste höjas kraftigt i de flesta fall och att vissa fackförbund kan få se sin kassa urholkad.

Läs även andra bloggar om försäkring, arbetslöshet, fackförening, ekonomi