2012-04-10

Solen ska rädda oss!

Christian Azar, professor i Energi och Miljö vid Chalmers, passar idag på att använda sin professorstitel för att i en debattartikel i DN presentera storvulna visioner om hur solenergin kan rädda vår orimligt höga energianvändning. Som Cornucopia skriver är det dock skillnad på teori och verklighet.

Azar målar upp en bild av kraftig tillväxt inom solcells- och vindindustrin.
År 2005 installerades drygt 1 gigawatt (GW) solceller i världen. Bara fem år senare installerades cirka 20 gånger så mycket. Inom några år uppskattas världens solcellsindustri klara av att producera 100 GW solceller per år. Vind har kommit ännu längre, år 2011 installerades cirka 40 GW. Sammantaget finns nu cirka 240 GW vind och 60 GW solceller installerade i världen, nästan allt har tillkommit sedan 2005. Kärnkraften har under denna period inte expanderat alls.
Alla såna här framtidsvisioner som prognosticerar hur mycket mer av någonting som kommer att produceras inom ett antal år gör mig skeptisk, särskilt när det handlar om en tänkt tillväxttakt på kanske 30-40 procent per år. Visst, det kan bli så, men just den höga tillväxttakten stjälps lätt av "oväntade" händelser.

1 GW motsvarar ungefär ett kärnkraftverk, men siffrorna för vind och sol blåses alltid upp av att man talar om installerad kapacitet, inte den faktiskt levererade elektriciteten per år, som på grund av enkla faktorer såsom natt, stiltje och moln är en faktor 3-7 lägre. Visserligen påpekar Azar detta i artikeln, men det vore ärligare att inte tala om installerad kapacitet, utan om faktisk realistisk kapacitet. Nu har å andra sidan den svenska kärnkraften de senaste åren inte heller levererat alls så mycket som skulle vara teoretiskt möjligt.

Däremot har Azar en poäng när han påpekar att sol och vind ökat kraftigt de senaste åren, medan kärnkraften stått still. Kärnkraftens framtid ser ju också högst tveksam ut med tanke på utvecklingen i katastrofområdet Fukushima.

Visst finns en stor potential och vinst i att bygga ut solenergi och vindkraft, men det är absolut ingen frälsning för mänskligheten som Azar målar upp när han säger att solenergianläggningar på några procent av världens öknar skulle räcka för att möjliggöra välfärd för 10 miljarder människor. Där blir det för långt mellan teori och verklighet och den stora stötestenen är skalbarheten. Detta drömsystem i öknen har redan beskrivits flera gånger i olika varianter. När det stod så här i Expressen
Om man placerar solceller i Sahara skulle hela Europas nuvarande elenergi, motsvarande 700 kärnkraftverk, kunna produceras på en yta av 70 gånger 70 km eller en procent av Sveriges yta eller en tvåtusendel av Saharas yta.
så skrapade jag lite på ytan och skrev
Om vi glömmer triviala problem som sandstormar eller att solceller bara producerar el på dagen, så är det typiskt för sådana här projekt att man glömmer en viktig punkt, nämligen skalbarhet. Visst, solceller fungerar bra i liten skala, men ett projekt i denna skala kräver så enorma mängder solceller att det blir helt orimligt. Om vi antar att varje solpanel är fem kvadratmeter handlar det om att tillverka och installera omkring två solpaneler per sekund dygnet runt under femton års tid. Vilken enorm organisation och logistik det skulle krävas för något sådant! Om vi optimistiskt antar att solcellerna i Saharas hårda ökenklimat har en livslängd på femton år skulle man sen behöva börja om igen.
Vi kan lägga till några ytterligare icke-triviala problem:
  • solkraftsanläggningarna skulle ligga i det politiskt instabila Nordafrika
  • solkraftsanläggningar producerar el (eller värme), inte flytande bränslen. Tillgången till flytande bränsle är den största stötestenen för framtidens energisystem
  • sandstormar skulle vara ett stort problem, inte bara för solceller, utan även för projekt som Desertec, som går ut på att koncentrera solstrålarna med speglar
Skalbarheten är för övrigt också ett stort problem inte bara för gigantiska solcellsanläggningar, utan även för Desertec.

I övrigt kan vi konstatera att vindkraft bara producerar el när det blåser och solceller bara dagtid - det finns idag inga vettiga lagringslösningar för el i så stor skala och det verkar inte sannolikt att det skulle dyka upp någon. Läs t.ex. Pump up the Storage och Nation Sized Battery från Do the Math. Jag skulle bra gärna vilja veta vad Azar specifikt menar när han talar om "förbättring och utveckling av olika metoder för att hantera vindens och solens variabilitet".

Det är inte osannolikt med en vindstilla natt över större delen av Europa och för sådana tillfällen behövs reglerkraft. I Sverige kan vi troligen bygga ut ganska mycket vindkraft och solenergi, då vi har gott om reglerkraft i form av vattenkraft, men detta gäller absolut inte för större delen av Europa. Där gäller reglerkraft i form av den ändliga energiråvaran fossilgas (gärna rysk). I ett tidsperspektiv längre än något decennium blir detta ytterst problematiskt. Måste Europa istället för flertalet användningsområden överge principen om att elektricitet är tillgänglig 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, och istället köra industrierna när det blåser eller är soligt?

Ett stort plus får Azar dock för att han presenterar realistiska tidsperspektiv, vilket vi alltför sällan ser i såna här sammanhang.
Att ställa om det globala energisystemet mot nollutsläpp kommer ta tid, mer än ett halvt sekel, kanske hundra år.
De flesta verkar tro att vi kommer att ha klarat av omställningen på något decennium högst.

Läs även Cruel Crudes kommentar.

Torka driver matpriserna

Problemet med höga matpriser (jämfört med 1985-2005) kvarstår, men nu med nya varianter. Från Indien rapporteras ökande priser på grönsaker, frukt och baljväxter. Det gäller bland annat priserna på potatis och kål. Potatisskörden i Indien har till stora delar drabbats av sjukdomsangrepp. Grönsaksskörden har försämrats av kyla i början av året, nu följd av värme och torka.

Priset på kikärter, den mest konsumerade baljväxten i Indien, har stigit till rekordnivå på grund av att skörden blivit 7 procent mindre. Produktionen av alla viktiga baljväxter har fallit i Indien i år och lagren från förra året är små. Detta drabbar ett land som Indien, där stora delar av befolkningen är vegetarianer, hårt.

Priset på sojaolja har också nått rekordnivå i Indien, vilket beror på minskat utbud på världsmarknaden, då sojaskörden i Argentina och Brasilien blivit lägre på grund av torka. Sojaproduktionen har fallit med 9 procent i Brasilien och 11 procent i Argentina. Detta borde även påverka priset på den soja som importeras som djurfoder till Europa. Även majsskörden har drabbats i Argentina, som är världens näst största majsexportör.

Matprisinflationen gör det svårare för Indiens centralbank att sänka räntan, som just nu är så hög att den försvårar investeringar i landet.

Sockerskörden i Brasilien har också sjunkit med 6 procent sedan februari och är den lägsta på fyra år, vilket borde påverka priset och tillgången på etanol.

Från Spanien rapporteras att det varit den torraste vintern sedan mätningarna började i Andalusien, Kastilien-La Mancha och Aragonien, vilket drabbat höstvetet. Portugal och Frankrike har också haft onormalt vinterväder och i Marocko kommer veteskörden att bara bli hälften av den förväntade om nederbörden fortsätter att vara låg.

I sydöstra England och delar av Yorkshire råder också torka och myndigheterna i sydöstra England har infört förbud mot att vattna med slang, t.ex. i trädgården. De senaste två åren har i delar av England varit de torraste sedan mätningarna började. Ölpriserna väntas öka. Storbritannien är en stor livsmedelsimportör och borde fundera lite mer över framtiden.

De höga livsmedelspriserna driver också upp priserna på gräsfrö, dels eftersom det konkurrerar om odlingsareal med andra mer lönsamma grödor, dels eftersom förra årets skörd i nordvästra Europa blev mindre på grund av torka. Detta kan leda till minskad sådd av vall i många länder.

Efter förra årets allvarliga torka i Texas och grannstaterna har tydligen många gjort sig av med sina åsnor genom att släppa dem fria, vilket ställt till problem. Många åsnor har inget "jobb" längre efter att många minskat sina boskapshjordar på grund av torkan.

På den ljusare sidan för världens livsmedelsförsörjning rapporteras att Ukraina troligen ökar sin majsskörd och -export kraftigt i år.

Fortfarande är det också så att hela 40 procent av majsskörden i USA går till etanoltillverkning, vilket driver upp livsmedelspriserna globalt. Amerikanerna får tanka sina bilar, medan många i tredje världen får svårare att få pengarna att räcka till maten.

Det är en oroande utveckling där flera faktorer hotar världens livsmedelsförsörjning. Väderanomalier på grund av "global weirding", en ständigt ökande befolkning och biobränsletrenden. Den globaliserade marknaden gör att problem i ett land raskt sprider sig som prisstegringar över hela världen.

2012-04-09

Dags för Spanien?

Förra veckan blev det som jag skrev åter ett skifte till "risk off" på finansmarknaderna. Spanien befinner sig nu i fokus för oron. Effekten av de tusen miljarder euro i LTRO-lån som Europeiska centralbanken gett bankerna börjar klinga av och marknaderna behöver en ny fix.

Vad gäller Spaniens budgetunderskott har den nya regeringen redan meddelat att de hoppas på 5,3% istället för tidigare förhoppningen 4,4% i år. Samtidigt är Spaniens arbetslöshet på närmast grekisk nivå, både vad gäller arbetslösheten totalt och ungdomsarbetslösheten. Premiärminister Rajoy säger att det inte är aktuellt med något räddningspaket för Spanien. Jag tror inte heller att det är aktuellt, men det beror inte på att de inte behöver något, utan på att de är alldeles för stora för att det skulle vara möjligt.

Tittar vi på räntorna för tioåriga statsobligationer (nioåriga för Irland) ser de ut så här för Spanien, Italien, Portugal och Irland det senaste året.
Irland har efter en orostopp i somras sjunkit tillbaks rejält. Marknaderna tror tydligen i viss mån på deras möjligheter. Vad gäller Portugal däremot ser det fortfarande illa ut och de är på dessa nivåer helt beroende av stöd utifrån. För Italien verkar oron för tillfället ha toppat runt årsskiftet och räntan på statsskulden har sjunkit tillbaka sedan Monti tog över efter Berlusconi. Den senaste tiden har dock räntan gått upp något. Spanien har dock gått om Italien, vilket är helt riktigt med tanke på att landets grundförutsättningar är betydligt sämre på grund av efterverkningarna av deras spruckna bostadsbubbla. Spaniens arbetslöshet är i en helt annan division än Italiens.

Nu väntar vi på att det ska dyka upp fler dolda obehagliga fakta vad gäller Spaniens skulder och underskott framöver.

Läget för Grekland är knappast bättre nu än förut. Så här ser kurvan för deras ränta på tioåriga statsobligationer ut det senaste året (observera att det är annan skala än i diagrammet ovan).
Det stora fallet nyligen orsakas förstås av statsbankrutten (eufemistiskt kallad omstrukturering av statsskulden eller obligationsbyte). De nya obligationerna handlas dock redan till en horribelt hög ränta, som ligger långt över räntan för tvåan Portugal och en bra bit över nivån för ett år sedan. Dessutom stiger räntan stadigt. Inget problem löst för Grekland och marknaderna förväntar sig uppenbarligen en andra statsbankrutt inom överskådlig tid.

Ännu ett litet tecken på det grekiska samhällets pågående kollaps är att Greklands friidrottsförbund ställer in all sportslig verksamhet på grund av allvarliga nedskärningar. Detta under det år då det ska hållas olympiad i London.

Tillägg: Galen? tipsar om ett diagram från bloggen Early Warning över arbetslösheten i PIIGS-länderna. Ett under att Spanien har lyckats hålla sina ekonomiska problem under mattan så länge med tanke på hur deras arbetslöshetskurva ser ut. Notera också utvecklingen i Portugal den senaste tiden.

2012-04-08

Biodiesel eller hästar?

För att producera våra livsmedel krävs arbete. Idag sköts detta arbete till största delen av maskiner drivna på dieselolja, vilket gör att endast en mycket liten andel av befolkningen arbetar inom jordbruket. Jag tänkte räkna lite på förutsättningarna för att ersätta dessa dieseldrivna maskiner med mer långsiktigt hållbara lösningar.

Vi kan börja med en grundläggande syssla för att driva jordbruk med växtodling - plöjning. Det teknologiskt enklaste sättet att vända jorden är att gräva den för hand. Jag gräver varje år min odlingslott på 100 kvadratmeter och kan intyga att grävning är tungt arbete. Enligt en siffra jag sett i någon bok om självhushållning kan en person gräva 0,5 hektar på 2-3 veckor, vilket känns rimligt utifrån mina erfarenheter från odlingslotten.

Ett stort teknologiskt framsteg var plogen. Med en enskärig plog dragen av två hästar kan man plöja upp 0,5 hektar på en dag (enligt siffra i samma bok). Å andra sidan behöver hästarna foder och varje arbetshäst kräver cirka en hektar betes- och odlingsmark för bete, hö och kraftfoder. En del odlings- och betesmark måste alltså avsättas till hästarnas behov, men arbetsmässigt blir det lönsamt. Det är minst en faktor 14 i tidsåtgång mellan handgrävning och hästplöjning. Här har jag förstås inte räknat med den arbetstid som går åt för att sköta om hästarna och ta fram foder. Gissningsvis hamnar man runt en faktor 10 på tidsåtgången gentemot handgrävning om man tar med detta i beräkningen. Hursomhelst, om vi räknar med att man med två hästar plöjer sex dagar i veckan under sex veckor kan man alltså plöja 18 hektar åker. Det ger en faktor 9 för plöjd areal delat med areal för hästarnas "bränsle".

Nästa stora teknologiska framsteg var förstås en traktor som drog plogen. Enligt Wikipedia kan man med en traktor på 100 kW och en fyrskärig växelplog plöja upp 1-2 hektar per timme. En faktor på 16-32 i tidsåtgång jämfört med hästplöjning. Enligt Överums plogar gick det åt 18,4 liter diesel per hektar för plöjning med en 135 hk traktor och fyrskärig växelplog. Diesel har blivit dyrare på senaste tiden och kostar nu runt 15,49 per liter. Detta skulle ge en kostnad idag på ungefär 285 kronor diesel per plöjd hektar.

Men om vi nu tänker oss att man skulle driva sin traktor på biodiesel - hur stor areal skulle då behövas? Enligt Jordbruksverkets statistik ger höstraps en genomsnittlig skörd på 3240 kg/ha. Räknar vi med lägre avkastning för ekologisk raps kan man uppskattningsvis få runt 2000 kg/ha av rapsfrö. Enligt en artikel i Ny Teknik med den spännande titeln "Så gör du din egen biodiesel" går det åt cirka 3 kilo raps för att framställa en liter biodiesel. 18,4 liter biodiesel skulle alltså kräva 55 kilo raps. Dessutom behöver man 2 deciliter metanol per liter biodiesel, samt lite kaliumhydroxid (0,9 cl enligt artikeln). Utifrån mina tidigare beräkningar på metanol från skogsråvara skulle det krävas 0,41 kg trä för att få fram 2 deciliter metanol. Det går förresten också bra att använda etanol för att göra biodiesel, vilket jag använder i slutberäkningen nedan. Kaliumhydroxiden tar jag inte med i denna beräkning.

Som biprodukt av biodieseltillverkningen får man 1 deciliter glycerol per liter biodiesel. Tyvärr är denna glycerol förorenad med bland annat resterna av kaliumhydroxiden. Lite resonemang kring vad man skulle kunna göra med denna glycerol hittade jag på sidan "Journey to Forever". En annan biprodukt är pressresterna från rapsen, som är värdefulla som djurfoder.

(Det blev lite tokigt från början - har skrivit om följande tre stycken)

Arbetshästarna kan under resten av året (förutom de sex veckornas plöjning) användas till andra uppgifter på lantbruket, såsom att harva, eller dra självbindare och slåttermaskin. De kan även användas i skogen på vintern för att dra timmer. Detta fortfarande med samma två hektar mark för "bränsle".

Nu ska det inte bara plöjas, även om det är det arbetsmoment som drar mest energi per hektar, utan för att odla ekologisk raps behöver man harva, välta, så, ogräsharva tre gånger och skörda. Med siffror på bränsleförbrukning per hektar från Bioenergiportalen ger det en total bränsleförbrukning på 61 liter diesel per hektar, vilket motsvarar 183 kilo raps, eller 0,09 hektar. Om vi räknar med att de 18 hektar vi brukar totalt kräver ungefär samma bränsleinsats går det totalt åt 3294 kilo raps, vilket motsvarar 1,65 hektar rapsåker för bränsle. Räknar vi också in areal för etanolproduktion skulle det gå åt omkring 1,97 hektar. För att bruka 18 hektar åker krävs alltså 1,97 hektar för biobränsleproduktion, vilket ger en faktor runt 9 för brukad areal delat med areal för bränslet.

Jordbruk med häst är alltså enligt denna beräkning lika effektivt som biobränsledrivna maskiner om man räknar på brukad areal jämfört med areal för bränslet! Självklart kräver jordbruk med häst betydligt större insats av mänskligt arbete än arbete med traktor, men samtidigt löser vi ju arbetslöshetsproblemet.

I beräkningen för traktorn har jag nu bara räknat på bränslet och inte tagit med de resurser och den energi som går åt för att producera en traktor, och inte heller reservdelar, olja med mera. Hästar har här en stor fördel. Med endast en viss ökning av arealen för att föda upp hästar kan en häst också producera en ny häst i form av ett föl. Försök att ställa två traktorer bredvid varandra och få dem att producera en ny liten traktor!

Min slutsats blir att det är mycket effektivare att satsa på arbetshästar istället för biodiesel.

Vad dessa beräkningar också visar är hur oerhört kraftfulla de fossila bränslena är när de översätts till areal för att producera motsvarande biobränslen.

Vi avslutar med en video från SM i hästplöjning 2008.


Tillägg: Rapporten "Efter oljetoppen" av Hillevi Helmfrid och Andrew Haden är fortfarande väl värd att läsa för den som inte redan gjort det. Den innehåller en hel del beräkningar om möjligheten att ersätta jordbrukets fossila drivmedelsbehov.

2012-04-05

Schweiziska nationalbanken testad

De globala finansmarknaderna har åter övergått i läget "Risk Off", vilket innebär att allt som upplevs som riskfyllt (aktier m.m.) säljs och spekulanterna istället köper upplevt trygga tillgångar (dollar m.m.). Vi har märkt detta exempelvis genom det kraftiga börsfallet i Sverige igår.

Det hela orsakas just nu bland annat av att spekulanterna oroar sig för Spaniens statsskuld och strejker där. "Det här påminner lite om Italien som satte skräck i marknaden förra sommaren, säger SEB:s analyschef." Spanska staten försökte häromdagen sälja lite nya statsobligationer, men auktionen gick inte särskilt bra. Det blev högre ränta än förväntat och man lyckades inte sälja så mycket obligationer som man hade hoppats på.

Detta skapar oro runt euron och investerarna flyr över till upplevt säkrare valutor. De gjorde också ett försök att fly till schweizerfrancen och i morse testades den botten som Schweiziska nationalbanken (SNB) satt upp på 1,20 CHF/EUR. SNB reagerade snabbt med att köpa utländska valuta och återställde därmed ordningen. De bekräftade därmed vad de sade i höstas - att de kommer att köpa "obegränsade" kvantiteter av andra valutor för att upprätthålla 1,20-gränsen, se bottenspetsen i diagrammet nedan.
Världens valutaspekulanter har nu fått en fantastisk möjlighet att sälja av schweizerfranc vid 1,20 mot euron - det är ju garanterat "säkert" då SNB kommer att intervenera vid denna nivå. Med hög belåning kan man säkert göra finfina affärer på bara minimala uppgångar och många valutahandlare kommer troligen att ta denna chans till "gratispengar". Det kommer att funka jättebra ända tills det inte funkar längre - den dag då SNB plötsligt ändrar sig och släpper sin spärr - då blir det istället en jättedålig affär. Eller om SNB bestämmer sig för att den "rätta" valutakursen istället är 1,15 CHF/EUR. Är SNB villiga att låta schweizerfrancen följa med euron hur djupt som helst? Slår eurokrisen till på allvar i Spanien och Portugal kan euron försvagas kraftigt. Jag gissar att vi får se en mycket "intressant" sommar och höst.

ZeroHedge kommenterar och säger bland annat "In other words, as we have been warning for weeks, the period of fake LTRO-induced calm is over, and the market is demanding more central planner liquid heroin." Nu börjar effekten av Europeiska centralbankens LTRO-utlåning klinga av och finansmarknaderna behöver ännu en "fix".

2012-04-03

Ingripandet i Libyen får bieffekter

Det libyska inbördeskriget slutade officiellt den 23 oktober 2011, men än så länge är läget långt från stabilt. Visst finns visioner om en öppen och demokratisk framtid, men också strider och oenighet mellan olika miliser. Motsättningar finns mellan regionerna Cyrenaica, Tripolitanien och Fezzan, mellan stammar och klaner, samt etniska mellan araber och minoritetsgrupper såsom berber och tuareger.

I den positiva vågskålen kan man lägga att Libyen nu är uppe i 50 procent av den oljeproduktion de hade före inbördeskriget, vilket gör att de får in pengar. Allt beror dock hurpass väl landet lyckas hålla ihop. Bloggaren Chefsingenjören resonerade lite kring Libyen för ett tag sedan och även bloggen Försvar och säkerhet skrev om "Libyen i eftertankens kranka blekhet".
Såväl Khaddafiregimen som rebellerna (Thuwar) begick många grova brott mot folkrätten. Problemet är att de senares pågår alltjämt.
Det är i synnerhet den etniska rensningen av främst Tawergha som förskräcker.
...
Detta sker samtidigt som landet fragmentiseras. Jag räknar till sex starkare grupperingar. Övergångsrådet (NTC), den västra milisfederationen, Khaddafilojalister, Misrata- och Zintanrebeller samt inte minst Cyrenaicafederalister som i morgon väntas utropa en egen stat i Benghazi.
...
Före inbördeskriget var Libyen främst i Afrika när det gäller utbildning, levnadsstandard och välfärd, men med en politisk diktatur som innebar stort förtryck mot oliktänkande.
Det finns efter kriget också stora mängder vapen på drift i Libyen och en hel del av dessa har troligen också letat sig över till grannländerna.

Förutom i själva Libyen fick inbördeskriget störst bieffekter (hittills) i grannlandet Mali, där tuaregmilisen stärkt av tusentals tungt beväpnade återvändande legosoldater från Gaddafis armé nu tagit över hela norra halvan av landet. I helgen intog tuaregrebellerna staden Timbuktu och de hade sedan tidigare kontroll över den andra stora staden Gao. Milisen MNLA planerar nu att utropa en självständig stat med namnet Azawad. Alla tuareger är dock inte på rebellernas sida, utan många har flytt till grannländer. Vissa delar av norra Mali har istället tagits av islamistgrupper som vill införa sharialagar, men det vill inte MNLA och framförallt inte grannländerna.

Samtidigt tog en militärjunta nyligen makten i Mali genom en kupp, vilket försvagat centralstyret och öppnat vägen för rebellerna att ta över i norr. Grannländerna har infört sanktioner som straff för militärkuppen: de stänger sina gränser och fryser Malis tillgångar i den regionala centralbanken. Dessutom sätter de styrkor i beredskap för ett eventuellt militäringripande. Grannländerna kräver en återgång till civilt styre, men militärjuntan säger att de just nu prioriterar upproret i norra Mali. Just upproret i norr var en orsak som juntan angav för att ta makten. Malis som det verkar demoraliserade armé är dock just nu på reträtt från norra halvan av landet.

Militärkuppen har också orsakat en hel del förvirring i landet, vilket knappast stärker armén. Detta tillsammans med grannländernas sanktioner gör troligen att centralmakten i Bamako (huvudstaden) inte står stark nog att slå tillbaka mot tuaregrebellerna. Därmed får de tid att organisera sig ordentligt i Azawad och säkra sina positioner. Tar det tillräckligt lång tid för centralmakten att få ordning på sig själv så kommer regnsäsongen till södra halvan av landet från juni till september, som avsevärt försvårar alla transporter i landet, vilket skulle ge rebellerna i norr ännu längre tid.

Nu är frågan om tuaregmilisen MNLA lyckas komma överens med islamistgruppen Ansar Dine. Annars kan norra Mali trots att regeringsarmén dragit sig tillbaka drabbas av nya strider när de nya makthavarna ska göra upp om vem som bestämmer var och vad.

Detta var alltså en av de "oväntade" bieffekterna av Gaddafis fall. Vi får säkert se fler framöver. Det är alltid svårt att överblicka de längre konsekvenserna av militära ingripanden som NATO:s i Libyen.

2012-04-02

Aleklett och Höök skriver replik till Noreng på SvD

Kjell Aleklett och Mikael Höök från forskningsgruppen Globala energisystem vid Uppsala universitet har nu fått in ett svar på Norengs debattartikel från i fredags. Alekletts och Hööks replik har fått den smått tautologiska titeln "Risk för oljebrist är ett reellt hot". Läs den!