Visar inlägg med etikett el. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett el. Visa alla inlägg

2017-01-12

Vecka 1: Olja & gas, globala kreditbubblan, m.m.

Intressanta nyheter 1-8 januari 2017, baserat på mina tvitar och vidaretvitar på Twitter.

Olja och gas


(alltså sedan januari 2016)




Kreditbubblan





Kina


Bostadsbubblan




Beredskap och sårbarhet


Forskning och hälsa




Rymden

2016-05-25

Fransk protest slår mot energin och transporterna

De franska fackföreningarna har förstått vad som är ekonomins hjärta och livsblod - energin. Deras protester mot de lagförändringar som nyligen genomdrivits för att göra det lättare att avskeda anställda inriktar sig främst på energisektorn. Demonstranter har blockerat en stor del av landets raffinaderier och bränsledepåer och en del av de anställda strejkar också.

Hur viktiga raffinaderierna och drivmedelsdistributionen är för samhället illustreras av vad som hände vid de brittiska bränsleprotesterna 2000, då hela samhället höll på att gå in i väggen. Nu ser alltså Frankrike ut att vara på väg mot något liknande. Igår var en femtedel av landets bensinstationer utan bränsle att sälja, idag sägs det vara en tredjedel. Man har också för första gången sedan 2010 använt Frankrikes strategiska bränslereserv för att täcka behoven.

Nu sprider sig strejken också till elektriciteten. Ikväll påbörjades en dygnslång strejk på ett kärnkraftverk och imorgon torsdag blir det strejk på landets alla 19 kärnkraftverk, som levererar tre fjärdedelar av elbehovet. Kärnkraften kommer dock inte att stängas ner helt, då kraftverken på grund av särskilda anställningsavtal (med säkerhetsskäl som bakgrund) inte får stoppas hursomhelst. De kommer att gå på reducerad kapacitet och Frankrikes elbolag tvingas därmed att köpa in el från grannländerna, vilket gick bra under en strejk i januari. Det är i och för sig inte en garanti för att det kommer att gå bra även nu, men det verkar troligt. Det kommer dock att bli dyrt för elbolagen.

Det ser inte ut att vara någon ände i sikte för de franska energistrejkerna, då regeringen inte tänker backa den lagstiftning de efter många vedermödor lyckades få igenom för två veckor sedan, och fackföreningarna inte tänker ge sig förrän lagen backas. Vem kommer att ge sig först och hur lång tid tar det? Hur spännande kommer effekterna på samhället att bli? Bränslebrist leder snabbt till brist på allting annat i våra transportberoende samhällen.

De brittiska bränsleprotesterna 2000 beskrivs för övrigt på ett bra sätt i Therese Uddenfeldts nyutkomna bok Gratislunchen. Jag har ännu inte hunnit läsa klart den, men kan efter att ha tagit mig igenom omkring halva boken rekommendera den starkt.

2014-12-18

Lågt oljepris negativt för förnybar energi

Jag har nu skrivit ett antal artiklar här om hur det fallande oljepriset påverkar oljeexporterande länder samt USA:s skifferoljebolag negativt. En bransch som också skulle kunna drabbas av ett lågt oljepris är förnybar energi såsom solenergi och vindkraft. Ett lägre oljepris medför nämligen att det inte blir lika attraktivt längre att bygga solcellsanläggningar eller vindkraftsparker då de kräver ett högt energipris för att bli lönsamma utan subventioner. Energianalytikern Peter Atherton säger att
"Subventioner till förnybar energi har mest sålts in till allmänheten baserat på ekonomiska fördelar, men de ekonomiska argumenten hängde på idén att priserna på fossila bränslen skulle bli dyrare, medan dyra subventioner till förnybart skulle kunna sänkas med tiden. Det ser tveksamt ut nu."
Jag håller dock inte (ännu) med honom, då olja inte är något direkt substitut för den el som produceras från sol och vind. Priset på fossilgas har dock (ännu) inte sjunkit lika mycket som oljepriset och med tanke på att gaskraftverk är en viktig konkurrent till sol och vind vad gäller elproduktion, så är situationen för sol- och vindel ännu inte allvarlig. Oljeeldade elkraftverk finns idag inte i någon större utsträckning.

Däremot borde det rimligtvis vara negativt för elbilsbranschen om elpriset fortsätter att vara högt, men oljepriset sjunker. Ett incitament att köpa elbil försvinner, vilket kan tippa över kalkylen till fossilbränsledrivna bilars fördel.

Etanol, som används som ersättning för bensin, borde däremot rimligtvis utsättas för större priskonkurrens. Priserna på de viktigaste råvarorna för etanol i Nordamerika och Europa (majs och vete) har nämligen inte gått ner på samma sätt som oljepriset. Visserligen föll vetepriset från början av maj, men i början av oktober nåddes en botten och priserna har åter stigit till samma nivå som i somras. För majspriset ser vi en liknande utveckling, men där har priset ännu inte nått tillbaks till samma höga nivå som 2011-2013. När konkurrerande bränsle blir billigare och råvaran dyrare, hur kommer det då att gå för alla etanolprojekt? Jag kan dock vid en snabb sökning ännu inte finna några tecken på kris i etanolbranschen.

2014-10-11

Rossi duperar åter fysikerna

Så är då den italienske proffsbluffaren Andrea Rossi i ropet igen på grund av en ny mätning som gjorts av en svensk forskargrupp på hans så kallade E-cat. Jag skrev om Rossi för drygt tre år sedan och även om hans tidigare historia av spektakulära bluffar.

Rossis främste vapendragare i Sverige, Ny Tekniks Mats Lewan, är inte sen att skriva en artikel i sagda tidning om de senaste mätresultaten. Till Lewans fördel ska dock sägas att han tar upp en del kritik i artikeln.

Den nya rapporten är finansierad av Kungliga Vetenskapsakademien och av Elforsk (elbranschens forskningsorgan) och finns att läsa på deras hemsida. Rapporten är författad av Giuseppe Levi, Evelyn Foschi, Bo Höistad, Roland Pettersson, Lars Tegnér och Hanno Essén, som också är de som genomfört försöket, alltså alla forskare som gjort tidigare mätningar på Rossis apparatur. Inget oberoende forskarlag alltså. Rossi vet att välja vilka som får kontrollera hans apparatur.

Det nya försöket pågick i 32 dagar och det påstås i rapporten att det frigjordes så stor mängd energi att det inte kan förklaras med annat än en kärnfysikalisk process.

Rapporten är ännu ej granskad. Den har skickats in till Arxiv.org, men denna sajt för förhandspublicering av ännu ej granskade vetenskapliga artiklar har valt att ännu inte publicera rapporten. Redan här börjar varningsklockor att ringa. Rapporten sägs också vara skickad till en vetenskaplig fysiktidskrift. Den lär inte publiceras där med tanke på dess uppenbara brister.

Så visar de nya mätningarna på att Rossi uppfunnit någon form av apparat och process för att få energi ur LENR (low energy nuclear reactions)? Nej, fortfarande är det uppenbart när man börjar syna detaljerna att Rossi åter duperat forskarna. Det hade varit högst intressant att vid försöket inte bara ha med fysiker utan även en skicklig trollkarl som fick komma med sina kommentarer, för det är inom detta område som Rossi är skicklig.

Forskarna har använt sina egna mätinstrument både för den el som går in i systemet, samt en värmekamera för att mäta uteffekten. Och forskarna "medverkade både vid påfyllning av bränsle och då reaktorn öppnades efter avslutat försök, varvid de själva fick ta ett prov av bränslet".

Men... notera följande skrivning i rapporten: "Rossi later intervened to switch off the dummy, and in the following subsequent operations on the E-Cat: charge insertion, reactor startup, reactor shutdown and powder charge extraction". Det krävs inte mycket träning i den klassiska typ av fingerfärdighet som trollkarlar använder för att kunna lura forskarna.

Det resultat som omedelbart visar att något fusk är involverat är det som Stephan Pomp påpekar, nämligen isotopsammansättningen i den "aska" som analyserades efter försöket (se sidorna 28-29 i rapporten). Denna "aska" bestod nämligen till omkring 99 procent av nickelisotopen 62Ni, medan det "bränsle" som laddades i E-cat bestod av den för nickel naturliga isotopblandningen 68% 58Ni, 26% 60Ni, 1% 61Ni, 4% 62Ni och 1% 64Ni. Antingen lyckades Rossi kalibrera mängden "bränsle" så exakt att allt "eldades upp", eller så har han helt enkelt bytt ut så att den "aska" som testades inte härrör från det "bränsle" som laddades in i E-cat. Som sagt krävs endast grundläggande fingerfärdighet för detta. Och ja, det går att köpa "isotopsorterat" nickel som består till runt 99% av en viss isotop. Det är förstås dyrt (runt 20000 dollar per gram), men det är det ju värt för Rossi ifall han genom detta försök och rapporten lyckas locka till sig fler investerare.

Detta är Rossis fatala misstag som avslöjar bluffen. Hade han sett till att "askan" innehöll till exempel 50% 62Ni så hade det fortfarande kunnat vara trovärdigt, men 99% är som sagt för bra för att vara sant. Hur de fysiker som utfört försöket kunnat missa något så uppenbart är för mig såsom glad amatör med något tiotal högskolepoäng i fysik helt ofattbart. Det är också värt att notera att allt 64Ni också försvunnit från "bränslet". Har denna isotop genomgått en motsatt process och avgett alla sina neutroner?

Det är också helt osannolikt att en apparat såsom Rossis skulle kunna ge samma uteffekt under hela körningstiden, eftersom koncentrationen av "bränsle" hela tiden minskar. Visst skulle det kunna vara möjligt till en viss gräns, men när koncentrationen av "bränsle" börjar gå ner mot några procent så skulle det i en verklig apparat noteras en avtagande uteffekt. I det aktuella försöket upprätthölls dock samma uteffekt ända till slutet.

Man kan också konstatera att om det hela inte vore en bluff så skulle Rossi ha uppfunnit ett billigt sätt att producera 62Ni, vilket med tanke på prislappen om 20000 dollar per gram skulle vara en mycket mer lönsam tillämpning av E-cat än att använda den som energikälla! Som energikälla är nämligen E-cat ganska dålig. Beräknat COP-värde (Coefficient of Performance) är enligt rapporten 3,2-3,6, vilket är sämre än det COP-värde på 5 som en luftvärmepump ger. Det COP-värde på 3,2-3,6 som anges i rapporten är för övrigt betydligt lägre än COP-värdet på 6 som Rossi hittills skrutit med.

Så hur har Rossi lyckats lura forskarna vad gäller effekt in kontra effekt ut? Trots att forskarna har använt egna mätinstrument som Rossi inte fått röra? Troligen genom att manipulera den trefasspänning som apparatens värmekälla matas med. Läs kommentarerna av signaturen GoatGuy på denna artikel om försöket för att förstå hur man kan trixa med trefasel för att lura mätinstrument.

Nu kan man fråga sig varför Rossi envisas med att köra sin uppvärmning på trefas, när det skulle vara lika enkelt att få den ineffekt på 800-900 W han behöver genom enfas. En vanlig vattenkokare som många av er säkert har i köket ger till exempel en effekt på över 2000 W på enfas. Svaret är förstås att med trefas kan han manipulera växelströmsmatningen så att han kan fuska. Enfas är mycket enklare att mäta än trefras. (Rossi säger att hans apparat endast fungerar med växelström, så likström, som är enklast att mäta, är inget alternativ.)

Man kan även fråga sig varför Rossi envisas med att hålla innehållet i sin apparat hemligt. Om det verkligen skulle fungera och han skulle offentliggöra konstruktionen skulle han garanterat få ett nobelpris i fysik och bli superkändis samt få diverse andra pengar kastade över sig. Betydligt mer ära, berömmelse och pengar än vad han får med nuvarande taktik.

Vi kan alltså konstatera att Rossi är smart och skicklig på att manipulera investerare och utvalda kontrollanter, samt ganska händig vad gäller grundläggande fysik och el. Rossi är så skicklig att Elforsks vd Magnus Olofsson säger att de nu går vidare med forskning om LENR efter att även han ha duperats av Rossis trixande.

Läs även Cornucopias debunkning av första omgångens experiment.

2014-02-06

Uppdatering Kaliforniens torka

Jag skrev för någon vecka sedan om torkan i Kalifornien och en del av dess konsekvenser och visade även talande satellitfoton. Här kommer lite uppdatering om läget.

Torkperioderna i Kalifornien har blivit allt värre. Torkan 2007-2009 var värre än den 2001-2002 och den nuvarande torkan slår den föregående med hästlängder.

Förra året föll det rekordlite nederbörd i Kalifornien - den lägsta mängden sedan mätningarnas början för 119 år sedan. 75 procent av nederbörden faller normalt under november till mars, men denna vinter har det alltså fallit väldigt lite. Snötäcket i Sierra Nevada är endast på 12 procent av normal nivå. I slutet av januari var Kaliforniens 150 vattenreservoarer på omkring 65 procent av normal nivå. Bilden nedan visar en uttorkad vattenreservoar nära San Jose.
Torkan har än så länge framförallt drabbat jordbruket, en sektor som står för 45 miljarder av Kaliforniens bruttoregionalprodukt på 2000 miljarder dollar, alltså drygt 2 procent av delstatens ekonomi. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning. Förutom att Kalifornien producerar nästan hälften av USA:s frukt, grönsaker och nötter är delstaten också landets största producent av mejerivaror och vin. För många grönsaker odlas som jag skrev 80 procent eller mer av USA:s totala odling i Kalifornien.

Boskapsuppfödare i Kalifornien har nu börjat slakta ut sina hjordar. Vissa försöker klara sig genom att köpa in hö från andra stater, men det blir dyrt och kan bara bli en tillfällig lösning.

För ettåriga grödor är det möjligt (om än förlustbringande) att lämna åkrar obeväxta i ett år, men det är värre för dem som har nöt- eller fruktodlingar. Där ställs odlarna inför valet mellan att hugga ner träden eller att låta dem försöka överleva på minimala vattenmängder med kraftigt minskad eller obefintlig skörd. De kan också välja mellan att spara det lilla vatten de har till de yngre träden och låta de äldre dö eller att sprida ut det mellan alla träd. Många odlare konstbevattnar nu grödor som normalt brukar klara sig på regn såsom vete och mandlar.

Vattenbristen gör att bedömare tror att omkring 200 000 hektar eller 6 procent av delstatens konstbevattnade areal kommer att lämnas obesådd i år. Vid den senaste torkan 2009 var det 109 000 hektar som inte odlades.

Vattenkraften, som står för 14 procent av delstatens elkraft, drabbas självklart också. Detta kan leda till högre elpriser och att man använder mer gaskraftverk, vilket i sin tur driver upp gaspriset, som i och för sig är lågt just nu i USA.

Eftersom vattennivåerna i reservoarerna är så låga har delstatens vattenmyndighet gjort något den aldrig gjort förut - den har beslutat att de lokala vattenmyndigheterna inte får ta något vatten från reservoarerna, utan får bara ta av sina lokala reservoarer. Detta har gjort att flera kommuner infört begränsningar i vattenanvändningen, till exempel förbud mot att tvätta bilar, fylla simbassänger och vattna gräsmattor dagtid. Detta vintertid - hur kommer det då att bli i sommar?

En del i Kaliforniens vattenproblem är att vattnet är underprissatt. De lokala vattenmyndigheterna håller priset lågt, vilket leder till att folk förbrukar vatten utan att tänka på kostnaden. Istället för att införa ransoneringar skulle man på ett mycket enklare vis kunna få till en minskad vattenförbrukning genom att höja priset på vatten kraftigt (dock med förbehållet att en rimlig miniminivå per hushåll hålls på en låg prisnivå), men något sådant kan man knappast förvänta sig från en halvsocialistisk ekonomi som USA. Hursomhelst kanske de tvingas att faktiskt sätta priset på vatten utifrån vad det faktiskt kostar. Eftersom 80 procent av vattnet går till konstbevattning i jordbruket skulle ett rejält högre vattenpris förstås få stora effekter på lönsamheten i odlingen, alternativt att det skulle höja priserna på slutprodukten.

Torkan i Kalifornien får många små effekter, som var för sig kanske inte är så stora, men sammantaget kan de få en märkbar effekt, särskilt om man tar med följdeffekter i beräkningen. Och om även 2014 fortsätter att vara ett torrt år i Kalifornien, hur kommer situationen då att vara 2015?

2013-02-20

Fossilfritt transportsystem?

Bloggrannen Osunt tipsar om en rapport från Elforsk och Svensk Energi med titeln "Roadmap för ett fossilbränsleoberoende transportsystem år 2030" och några höjdpunkter som vederbörande ser i rapporten. Jag tycker liksom Osunt att man åtminstone bör läsa de tolv inledande punkterna för att få sig en överblick. Där står bland annat så här:
Det krav som ställs i EU:s vitbok för transportsystemet om att rörligheten inte ska inskränkas och som ofta lyfts fram i debatten (”minskad rörlighet är inte ett alternativ”), behöver nödvändigtvis inte heller stå i motsatsförhållande till en utveckling i riktning mot ett transportsnålare samhälle. Människors rörlighet är inte entydigt med bilresande, utan rörlighet kan i många fall lika väl klaras genom ett kraftigt utbyggt och väl fungerande kollektivtrafiksystem.
Just att rörligheten inte ska inskränkas är dock orealistiskt. Med minskande tillgång till fossila bränslen (framförallt oljeprodukter) så kommer rörligheten och transporterna att inskränkas vare sig vi vill eller inte.

Vidare skrivs:
De största hindren för en stor introduktion av elfordon idag utgörs av priset på fordonen,
dagens tekniska begränsningar vad gäller batteridrift och en avsaknad av laddinfrastruktur.
Priset på fordonen är knappast något som kommer att minska särskilt mycket. Produktionen av elbilar eller eldrivna lastfordon beror av en mängd råvaror och utvinningen av dessa är energiintensiv. Batteriernas tekniska begränsningar har jag skrivit om för något år sedan och det är gränser som sätts av fysikens lagar.
Ett kilo råolja (och även diesel eller bensin) innehåller nästan 50 MJ (megajoule) kemisk energi. Fossilgas innehåller cirka 55 MJ per kilogram och stenkol 20-35 MJ per kg.

De bästa batterierna idag (litiumjon) ligger runt 0,5-0,7 MJ per kg. Den teoretiska gränsen (som troligen inte kan uppnås i praktiken) är runt 2 MJ per kg. Eventuellt kan man lyckas hitta ny teknik som kan driva upp den teoretiska gränsen till drygt 3 MJ per kg. Men där är vi alltså inte på långa vägar idag.
Idag ligger alltså batterierna på grovt räknat en hundradel av energitätheten (per viktenhet) för oljeprodukter och även med optimistiska antaganden om ny batteriteknik är man inte ens uppe i en tiondel av oljans energitäthet. Även räknat i MJ/m3, alltså per volymenhet, ligger energitätheten för batterier lång under den för oljeprodukter. Just detta visar att den batteridrivna elbilen är ett feltänk. Frågan är inte hur vi ska driva våra bilar, utan hur vi ska sköta våra transporter - inte med personbilar, utan på annat sätt, t.ex. trådbussar eller eldriven spårtrafik. Jag skulle önska att den aktuella rapporten tänkte lite mer utanför ramarna (outside the box).

Men rapporten talar även en del befriande klarspråk:
Precis som för många andra förändringar som skett i samhället kommer det innebära vissa uppoffringar av den egna bekvämligheten och utmana vår förändringsobenägenhet.
Vi måste inse att vi inte kan ägna oss åt samma enorma energiförbrukning som idag. Sverige har visserligen en internationellt sett stor andel energi från energikällor andra än olja tack vare vår vattenkraft och kärnkraft, men vad gäller transporterna så dominerar fossilbränslena fullständigt. I början av rapporten finns följande diagram som visar transportsektorns energianvändning fördelad per fordonsslag.
Det är dessa transporter som rapporten tar som sina systemgränser. Det som tydligt framgår är att det är de lätta vägfordonen (till stor del personbilar) som står för den absolut största delen av energianvändningen och det är alltså här man lättast kan spara in på fossila bränslen. För att samhällets infrastruktur (framförallt transportinfrastrukturen) ska fungera och nödvändiga (och onödiga) varor nå invånarna (konsumenterna) så är dock arbetsmaskinerna och de tunga vägfordonen de absolut viktigaste.

Jag anser dock att de systemgränser som sätts i rapporten är för snäva. Sverige är som samhället är uppbyggt idag starkt beroende av varutransporter från utlandet, samt export till utlandet. Därför är följande diagram från rapporten minst lika intressant.
Där kommer sjöfarten in som  en viktig tårtbit i transporternas energianvändning och flygets andel är betydligt större än om man bara räknar inrikes transporter. Fortfarande är de lätta vägfordonen den största biten, men vi måste även fundera på övriga bitar. Tunga vägfordon, arbetsmaskiner och sjöfart är de mest systemviktiga och står tillsammans för 45 procent av energianvändningen.

Jag återkommer troligen till denna rapport.

2013-01-10

Egyptisk trippelkris: energi, ekonomi, politik

Det har varit ganska tunt med rapporteringen i svenska media, men just nu plågas Egypten av en trefaldig kris - energikris, ekonomisk kris och politisk kris.

Vi börjar med den ekonomiska krisen. De dåliga statsfinanserna, handelsunderskottet och den allmänt ovissa situationen i landet har gjort att det egyptiska pundet (EGP) tappat kraftigt i värde mot dollarn (USD). I januari 2011 låg kursen på 5,80 EGP/USD. Efter Mubaraks fall stabiliserades kursen runt 5,95 EGP/USD, men har sedan slutet av 2011 sakta drivit iväg mot 6,15 EGP/USD i slutet av 2012, ett fall på 6 procent på knappt två år. Men nu i januari har det gått undan och dagens kurs är 6,54 EGP/USD, vilket är ett fall på 6 procent på bara två veckor. Nu är det plötsligt akut valutakris.

För att skydda sig mot valutans fall har många egyptier växlat till dollar och om denna trend fortsätter sätter det hård press på centralbankens dollarreserv som bara är på 15 miljarder dollar. Troligen måste man snart införa valutaväxlingsrestriktioner. Det rapporteras redan att många taxichaufförer på turistorter vill ha betalning i dollar eller euro.

Regeringen har begärt lån från IMF, som skickade en expertgrupp i måndags. IMF-lånet är dock bara på futtiga 30 miljarder kronor, medan underskottet i statsbudgeten är över 30 miljarder dollar. Regeringen räknar med att statsfinanserna för 2012-2013 kan sluta med underskott på 50 procent "om drastiska åtgärder inte vidtas". Landet har redan en ganska hög statsskuld (83,6 procent av BNP 2011). Landets handelsunderskott för 2012 var omkring 30 miljarder dollar.

Den ekonomiska krisen hänger ihop med energikrisen. Sedan 2008 har oljeutvinningen varit ungefär lika stor som den inhemska konsumtionen. Redan ingångna exportkontrakt för olja tvingar dock Egypten att även importera olja, vilket blir dyrt. Det enda positiva i Egyptens "energibudget" har hittills varit fossilgasen, där landet länge varit nettoexportör. Den inhemska förbrukningen har dock stigit kraftigt (en ökning med 10 procent bara förra året) och i april 2012 stoppade man gasexporten till Israel. Man skyllde på att Israel slarvat med betalningarna, men den verkliga orsaken torde vara brist på gas.

Ett grannland som kan drabbas av Egyptens gasvåndor är lilla Jordanien, som dock än så länge får sin gas. Jordanien importerar 95 procent av sina energibehov och kan hamna i kläm om de inte lyckas köpa in sina fossila bränslen.

Under andra halvåret 2013 räknar Egypten med att börja importera fossilgas och har en förfrågan ute om byggande av en LNG-terminal för import av flytande gas.

Oljeprodukter (bensin, diesel), gas och el är alla subventionerade i Egypten, vilket självfallet bidrar till den ökande inhemska konsumtionen. Cirka 55 procent av elektriciteten genereras med hjälp av gas. Energisubventionerna är en tung post i Egyptens statsbudget och står för över en femtedel av utgifterna. Ju större konsumtion och ju mer import, desto sämre blir statens finanser och även handelsbalansen. Den nya regeringen som tillträdde i augusti lovade att se över energisektorn och dra ner på subventionerna, men oljeministern sade redan i november att man inte kommer att uppnå målet att minska subventionerna med 39 procent till slutet av juni.

Nu börjar Egyptens valutakris att skapa problem med att köpa in olja. Statsägda EGPC har bara köpt in 3 miljoner fat olja för första kvartalet i år, vilket endast var hälften av vad man efterfrågat. Även en import på 6 miljoner fat anses inte tillräckligt för att försörja landets raffinaderier, som därmed tvingas köra under sin kapacitet. EGPC försöker också att köpa raffinerade oljeprodukter, men har svårigheter även där. Dessutom har EGPC ökande svårigheter att få tag på remburser1 för oljeimporten och kostnaderna för remburserna ökar snabbt.

Ovanpå detta kommer förstås de höga globala livsmedelspriserna i spåren av bland annat torkan i USA. Egypten importerade (netto) 2010 (senaste året för FAOstats data) 47 procent (16,8 miljoner ton) av sin spannmålskonsumtion till en kostnad av 3,7 miljarder dollar. Att hålla livsmedelspriserna nere är säkerligen en ännu högre prioritet för landets styrande än att subventionera energipriserna, med tanke på de oroligheter som höga livsmedelspriser tidigare orsakat i landet. Egypten har 82 miljoner invånare och befolkningen ökar med omkring 2 procent per år, vilket knappast minskar deras beroende av livsmedelsimport.

Prisinflationen i Egypten har varit hög de senaste åren (11,9% för 2009, 12,8% för 2010, 10,4% för 2011, 7,1% för 2012) även om den sjunkit en aning det senaste året. Med en kollapsande valutakurs lär dock hög prisinflation komma tillbaka i Egypten. Detta lär i sin tur leda till förstärkt folkligt missnöje.

Därmed kommer vi in på den politiska krisen. Muslimska brödraskapet fick sin president Muhammad Mursi vald förra året, och håller något slags maktbalans med den starka militären. Muslimska brödraskapet kan snabbt förlora i popularitet om ekonomin försämras och priserna på basvaror stiger.

Egyptens författningsdomstol upplöste i juni parlamentets underhus efter att ha underkänt valet. Muslimska brödraskapet var största parti i underhuset. Det ryktas nu om parlamentsval i april, vilket ger en ytterligare politisk osäkerhet. President Muhammad Mursi har nu bytt ut både finansministern och inrikesministern för att försöka dämpa den folkliga vreden över den ekonomiska krisen.

Som synes hänger Egyptens energi, ekonomi och politik samman i en oupplöslig cirkel. Jag skrev redan i februari 2011 i samband med oroligheterna i Egypten om Egyptens omöjliga ekvation och det jag skrev då är fortfarande aktuellt.
Även om vi får en snabb lösning på regeringsfrågan i Egypten, antingen genom militärdiktatur i ny form eller genom något slags frö till demokrati, så återstår landets långsiktiga finansieringsproblem. Stora valutautflöden kan driva ner landets valuta så att det blir ännu dyrare att importera nödvändiga livsmedel. Egypten har redan problem med hög prisinflation
[...]
Befolkningen har växt från 16,5 miljoner år 1939 till 20 miljoner i början av 1950-talet och nu cirka 80 miljoner. Prognoserna visar inga tecken på att befolkningstillväxten skulle stanna av på länge än. Även om Egypten mot förmodan lyckades införa en strikt ettbarnspolitik skulle befolkningen fortsätta att växa i många år. Misstaget har man redan gjort flera decennier tillbaka när man lät befolkningen växa så snabbt.
[...]
Ett nytt egyptiskt styre måste alltså få ordning på ekonomin, särskilt ifall valutan faller i värde. Men det blir en omöjlig ekvation, då de flesta vägar till budgetbalans också ger folkligt missnöje. Ökade skatter eller minskade subventioner på mat och bränsle är otänkbart. Militären utgör en stor del av statens utgifter, men att dra ner på militärutgifterna lär bli svårt utan att riskera militärkupp.
[...]
Visserligen har den inhemska spannmålsproduktionen stigit snabbt, men befolkningen har också växt snabbt och Egypten tvingas därför importera en stor del av sin mat. Med sjunkande inkomster av oljeexport och stigande livsmedelspriser blir ekvationen omöjlig.
Situationen i Egypten utgör ett hot även för andra länder än de närmaste grannländerna. En orsak är Suezkanalen, där 7,5% av världshandeln till havs går. För Europa torde det innebära en betydligt större andel. Alternativet att åka flera tusen kilometer extra runt södra Afrika fördyrar avsevärt. 2009 fraktades cirka 1 miljon fat per dag av råolja och raffinerade oljeprodukter norrut och 0,8 miljoner fat söderut genom Suezkanalen, vilket totalt är runt 2 procent av världens oljeproduktion. Dessutom går Sumed-ledningen för råolja längs ungefär samma väg som kanalen och genom den går nästan all norrgående råolja från Saudiarabien (2,3 miljoner fat per dag 2006).

Vad vi kan förvänta oss framöver är troligen mer politisk oro i Egypten. Missnöjet kan lätt spilla över i stora demonstrationer. Den självförstärkande spiralen av energikris, ekonomisk kris och politisk kris gör att situationen förvärras. Vilken vilja, förmåga och beredskap har sedan världens rikare länder att hjälpa Egypten? Viljan kanske finns där om man ser ett hot mot exempelvis Suezkanalen, men förmågan att hjälpa är kanske inte den bästa, när EU och USA är upptagna med sina egna kriser. Beredskapen för att hjälpa Egypten är väl så gott som obefintlig.

Den "underbara arabiska våren" var för Egyptens del som jag ser det en förtäckt militärkupp. Militären gjorde sig av med den mycket impopuläre president Mubarak, men sitter fortfarande på den starkaste maktpositionen, även om man fått dela med sig en del makt till Muslimska brödraskapet och Muhammad Mursi. Samtidigt har man dock fått någon att skylla på när det går dåligt för landet.

Hur ska Egyptens ledarskap på ett pedagogiskt sätt lyckas förklara för folket att man helt enkelt är tvungen att skära ner på energianvändningen och/eller att den blir dyrare? Så länge ledningen är såpass korrupt som den är lär inte folket lita på ens de mest pedagogiska förklaringar.

Vi kommer säkert snart att få höra stora och viktiga nyheter från Egypten - jag gissar att landet någon gång under första halvåret kommer att dominera nyheterna ett tag. Nu har ni bakgrundsinformation för att förstå det kommande nyhetsflödet.

1. Remburser (på engelska Letters of Credit) är ett slags bankgarantier som används vid utrikeshandel. Läs mer på Wikipedia

2012-11-13

Fossilbränsleberoende värld med smutsig el

I Energimyndighetens "Energiläget 2011" hittar man följande diagram.
Här ser vi hur oerhört beroende av fossila bränslen som världen är. Oljan står för största delen, följd av kol och naturgas. Därefter kommer "övrigt", dvs mest biomassa och biobränslen. Därefter kärnkraft och som en liten rännil kommer vattenkraft. Än så länge ökar den totala energitillförseln från fossila bränslen, men den blir mycket svår att ersätta. Den mängd alternativa energikällor som behöver tillföras för att ersätta de fossila bränslena är enorm - av en annan skala än dagens kärnkraft, vattenkraft, biomassa och biobränslen.

Nästa diagram visar hur elproduktionen i världen går till.
Den största delen av världens elektricitet produceras med hjälp av fossila bränslen - mest kol och naturgas. Detta är en orsak till att elbilar inte har någon framtid - i de flesta länder är de nästan lika fossilbränsleberoende som bilar med förbränningsmotorer. Visserligen finns det några länder där det inte är så, men betänk hur liten marknaden för elbilar då blir - en liten marknad leder till dyra bilar som blir en lyxvara, inte ett fortskaffningsmedel för gemene man. Den dagen elproduktionen sjunker på grund av sjunkande tillgång till fossila bränslen kommer man också troligen att prioritera el till andra användningsområden än privatbilism.

Notera också att sedan Kyoto-protokollet skrevs på 1997 är det kol som har ökat mest av världens energikällor. 

2012-10-31

Sandy, Haiti och USA

Svenska media fortsätter även idag sin orgie i katastrofrapportering i spåren av stormen Sandys framfart i östra USA. Visst har östra USA drabbats, men Haiti, ett av världens fattigaste länder, drabbades förhållandevis betydligt hårdare när Sandy, som då var av orkanstyrka, drog över landet. The Guardian har sammanställt antalet döda i olika länder. Haiti 55, USA 52, Kuba 11, Bahamas 2, Puerto Rico 2, Dominikanska republiken 2, Kanada 1 och Jamaica 1. Räknat i förhållande till befolkningens storlek är det Bahamas och Haiti som drabbats värst, med 5,7 respektive 5,07 döda per miljon invånare. I USA har det dött 0,16 per miljon invånare. Räknar man istället på de 60 miljoner invånarna i den drabbade delen av USA är det ändå bara 0,87 döda per miljon invånare.

På Haiti hotar nu svält efter att stora delar av landets skördar har spolats bort eller ligger under vatten. Haiti hade dessutom tidigare i år drabbats av orkanen Isaac. Haitis livsmedelssituation förvärras av att det fattiga landet kommer att få svårt att ha råd med att köpa livsmedel när de globala matpriserna ökat i spåren av de dåliga skördarna i USA och Ryssland. Även ett mer normalt år som 2008 är fattiga Haiti till stor del beroende av livsmedelsimport, t.ex. importerade de då 58 procent av sin spannmål. Landet räknas av FAO till kategorin LIFDC, alltså Low Income Food-Deficit Countries. Dessutom kan förorenat dricksvatten göra att det kolerautbrott som drabbat Haiti sedan jordbävningen 2010 kan förvärras. Omkring 18000 människor beräknas också ha blivit hemlösa på Haiti till följd av Sandy.

Haiti har knappt 10 miljoner invånare, men är oerhört tättbefolkat med omkring 350 invånare per kvadratkilometer. Det är ett av världens fattigaste länder med en årlig BNP på bara 738 dollar per capita. USA är å andra sidan ett av världens rikaste länder med en årlig BNP på drygt 48000 dollar per capita. USA:s årliga bruttonationalprodukt ligger på 15000 miljarder dollar, medan Haitis bara är 7,4 miljarder dollar, vilket är en del av förklaringen till varför nyhetsrapporteringen är så mycket mer intensiv från USA, som är världsekonomins viktigaste spelare. Vad som händer i USA:s ekonomi påverkar hela världen. Vad som händer i Haitis ekonomi har endast marginell betydelse.

För många av Haitis invånare innebar Sandy ett hot mot deras överlevnad, för de flesta i östra USA var Sandy bara ett hot mot deras bekvämlighet.

Så när jag nu har klarat av Haiti får väl även jag övergå till att se på hur Sandys framfart i USA kommer att påverka ekonomin där, då det är det som kan komma att påverka oss i Sverige. Kostnaden för stormen uppskattas till 25 miljarder dollar och även om vi räknar med att det i slutändan skulle bli det dubbla, så handlar det ändå bara om 0,33 procent av USA:s årliga BNP.

Men det blir en hel del indirekta effekter, som kan ha underskattats. Det blir inte helt lätt att återställa tunnelbanan i New York. Först måste vattnet pumpas ut ur tunnlarna. De pumpar som finns där är gjorda för att pumpa ut betydligt mindre mängder vatten, så det kommer att ta flera dagar, förutsatt att man får igång pumparna och lyckas få dit mobila pumpar. Efterfrågan på mobila pumpar lär vara hög i New York och hela östra USA just nu, för att få ut vatten ur källare, tunnlar med mera. Därefter ska 950 km spår, elsystem och signalsystem inspekteras innan USA:s största kollektivtrafikmaskineri kan tas i full drift igen. Någon jämförde det med att få igång en bärbar dator igen efter att ha doppat den i en hink med saltvatten, fast förstås i mycket större skala. Hur stora skadorna är kan man inte säga förrän vattnet pumpats bort. En ytterligare försvårande faktor är att det kan bli brist på reservdelar. Många komponenter i tunnelbanan är gamla och kommer i en del fall från företag som inte har funnits på 50 år. En studie från 2011 kom fram till att det skulle ta tre veckor att få igång New Yorks tunnelbana till 90 procent efter en allvarlig översvämning.

Och New York är beroende av sin tunnelbana. Utan den blir det svårt för många att ta sig till jobbet. Vi kan alltså räkna med att stadens företag kommer att hanka sig fram på lägre fart i flera veckor, detta i ett av världens största finansiella centra. Visserligen kan många arbeten skötas hemifrån, men långt ifrån alla, och i de flesta fall inte på full effektivitet. Dessutom försvåras arbete hemifrån av att det fortfarande är omfattande strömavbrott i staden och i stora delar av östra USA - drygt sex miljoner är fortfarande utan el. Elbolagen varnar för att det kan ta mer än en vecka att få tillbaks elen till alla. Utan ström blir det förstås svårare att få igång kollektivtrafiken.

Det ska också bli intressant att se hur de psykologiska effekterna blir av långvarigt strömavbrott och stopp i de allmänna kommunikationerna. Kommer amerikanerna att få sig en tankeställare, eller kommer de att gå på som förut? Det kanske kan få åtminstone några att förändra sitt leverne. Läs även Blott Sverige Svenska Preppers Har om lärdomar av Sandy.

Jag tror alltså att effekterna i USA kommer att bli större än vad man gissar i detta tidiga skede, vilket jag antydde redan igår morse.

Det talas av vissa (exempelvis Moody's) om att de negativa effekterna av Sandy skulle kunna uppvägas av den positiva effekten av ökad ekonomisk aktivitet för reparationer och återuppbyggnad, men detta är åt skogen. Ett praktexempel på "villfarelsen med den krossade fönsterrutan" (engelska Broken window fallacy). När saker förstörs av en storm ger inte återuppbyggnaden något plus. De resurser och den energi som läggs på återuppbyggnaden hade istället kunnat läggas på betydligt trevligare saker. Om du får en fönsterruta krossad hemma ger det visserligen mer jobb åt glasmästaren, men om inte rutan hade krossats hade du istället exempelvis kunnat ge en massa jobb åt den lokala restaurangen genom att äta där i många dagar för den summa som glasrutan kostar.

Slutligen kan Sandy påverka utgången av presidentvalet i USA på tisdag, oklart hur. Obama verkar göra allt för att framstå som landsfader för en prövad befolkning, vilket kan vinna röster. Konkurrenten Romney håller låg profil. Samtidigt är det som vanligt de fattiga som drabbats hårdast och de röstar i större utsträckning för Obama. Skulle de på grund av stormens verkningar avstå från att rösta drabbar det Obama.

Tillägg: Idag (1 november) har SvD en längre artikel om läget på Haiti.

2012-10-30

Den stora stormen i NY

Ni kan väl inte ha undgått att monsterstormen Sandy har dränkt USA:s östkust i natt och hittills handlar det om drygt tio döda.

Vad vi inte ska glömma är att stormen dessförinnan hade drabbat karibiska länder som Haiti, Jamaica och Kuba med tiotals döda och tiotusentals förstörda hem. Men dessa fattiga länder anses ju inte lika viktiga.

Nåja, vi får se hur hårt drabbat östra USA faktiskt blivit.

Bilderna från New York antyder att det kommer att ta lång tid att återställa skadorna efter stormen. Havsvatten har forsat ner i tunnelbanan, i biltunnlar och säkert i många källare och bottenvåningar. Bara att pumpa ut allt detta vatten lär ta tid. En stor elcentral på nedre Manhattan har exploderat. 670 000 personer är utan ström i New York, varav 230 000 på Manhattan och enligt elbolaget kommer det att ta flera dagar att få igång elen. Än så länge har man nog inte klart för sig hur allvarliga skadorna är, men det kommer nog fram under dagen. Jämför med Japan efter tsunamin förra året, där katastrofens omfattning kröp fram så sakteliga.

I hela det lamslagna östra USA handlar det om miljoner som är utan ström. Flera kärnkraftverk på östkusten har stängt ner, bland annat USA:s äldsta i Oyster Creek, där det utfärdades en "alert" i natt. Det verkar dock inte vara någon fara, då reservgeneratorerna tydligen står och tuffar.

En av effekterna av Sandy kan bli att Obama kan gynnas i det kommande presidentvalet - förutsatt att han gör bra ifrån sig nu. Gör han bort sig på något sätt kan det gå illa för honom i valet.

Slutsats: köp aktier i pumputhyrare i östra USA! Nå, skämt åsido, Sandy lär definitivt ha en inverkan på världens största ekonomi och på världens finansmarknader. Frågan är bara hur.

2012-10-18

Motsägelsefull statistik från Kina

I morse kom BNP-statistik från Kina, som visar på en tillväxt ekonomin på 7,4 procent i årstakt under tredje kvartalet, vilket är en avmattning av tillväxttakten för sjunde kvartalet i rad. Industriproduktionen påstås ha ökat med 9,2 procent. SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist tycker att det "finns ett mycket stort frågetecken kring tillväxten i Kina" och att företag han pratat med säger att tillväxten upphört. Bergqvist påpekar också att statistik från Kina ska "tolkas med viss försiktighet", vilket vi redan visste.

Den påstådda tillväxttakten på 7,4 procent står i bjärt kontrast mot elkonsumtionen, som i september bara ökade med 2,9 procent i årstakt, vilket är den lägsta ökningstakten sedan augusti 2010. Elproduktionen ökade bara i en årstakt av 1,5 procent.

Så vilken är då den verkliga tillväxttakten i Mittens rike? Förste vice premiärminister Li Keqiang gav en ledtråd när han talade med en amerikansk diplomat - ett samtal som sedan kom ut via Wikileaks. Han sade då att han brukade fokusera på tre siffror när han skulle utvärdera ekonomin - elkonsumtion, volymen av järnvägsfrakter och bankutlåning. Genom att se på dessa siffror ansåg han sig kunna ganska väl bedöma ekonomins tillväxttakt och tillade leende att andra siffror, särskilt BNP-statistik, är "for reference only".

Vid den 18:e partikongressen den 8 november i år ska Kina byta större delen av sitt högsta politiska ledarskap. Nuvarande president Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao kommer med största sannolikhet att ersättas av Xi Jinping och Li Keqiang.
Detta är Kinas viktigaste politiska händelse, som bara sker vart tionde år, och påverkar hela samhället, inte minst ekonomin.
Läs Joe Olssons artikelserie om bytet. Del 1 om de gamla ledarna, vad de har gjort och vad de lämnar efter sig. Del 2 om vilka de nya ledarna är. Del 3 om vilka utmaningar som väntar de nya ledarna och vilka resultat eller förändringar som är realistiskt att vänta sig.
många kritiker – främst då i utländsk media – menar att Hu och Wens ekonomiska politik har skapat mer problem än den löst.

2012-07-31

Indien: strömavbrott och torka

Idag drabbades Indien av världshistoriens största strömavbrott sett till antalet drabbade människor. 670 miljoner personer (mer än halva landets befolkning) var utan el efter att elnäten i norra, nordöstra och östra Indien stängde ner. Igår måndag var det också ett strömavbrott (som "bara" påverkade en fjärdedel av befolkningen) i elnätet i norra Indien. Trassligt blir det när mångmiljonstäder som Calcutta och New Delhi blir utan el till kontor, industrier, tunnelbanor, tåg och trafikljus.

Elavbrotten skylls på att flera delstater använder mer el än tillåtet, men elbristen i Indien är inget nytt fenomen. Indiens ekonomi har växt snabbt och med den elförbrukningen, men elnätens kapacitet och kraftverkskapaciteten har inte växt i samma takt. Elpriserna hålls för låga för att det ska vara lönsamt att investera i mer kraftverk och elnät i den omfattning som behövs. Delstaterna vill inte höja elpriserna för mycket, kanske för att de vill stimulera det lokala näringslivet med billig el, kanske för att inte väcka protester mot dyr el.

Det finns helt enkelt ett gap på 8-9 procent mellan tillgången och efterfrågan på elmarknaden i Indien, vilket dagligen orsakar mindre strömavbrott i exempelvis New Delhi. Detta drabbar alla näringar som på något sätt är beroende av el. Indien har stora ambitioner som spelare i världsekonomin, men det är tveksamt hur de kan leva upp till dem med de kroniska elproblemen.

Samtidigt saknar 30-40 procent av indierna anslutning till elnätet.

Ett stort elavbrott i Indien slår dock inte så hårt som det skulle göra i exempelvis Sverige, då indierna är vana vid strömavbrott titt som tätt och har anpassat sig genom att många företag har egna generatorer för reservkraft.

De senaste två dagarnas strömavbrott kan delvis bero på de svaga monsunregnen denna säsong - 22 procent mindre regn än normalt. Detta har dels lett till högre temperaturer, vilket ger större elförbrukning för luftkonditionering och fläktar, dels har det lett till att man har pumpat upp mer grundvatten med elpumpar för att vattna torra åkrar. De låga regnmängderna har också gjort att vattennivån är mycket låg i många dammar för vattenkraftverk, vilket i sin tur minskar elproduktionen därifrån. Vattenkraft står för omkring en femtedel av Indiens elproduktion och vattenkraftsmagasinen är just nu bara fyllda till 24 procent, vilket är omkring hälften av nivån vid denna tid förra året.

För övrigt genereras hälften av Indiens elektricetet genom kolkraft och de har även en hel del kärnkraft.

De svaga monsunregnen har lett till att Indien nu upplever sin tredje torka på tio år. Under monsunsäsongen juni till september faller normalt omkring 75 procent av årsnederbörden.

Indiska staten försöker nu att hjälpa drabbade jordbrukare med bland annat dieselsubventioner och subventioner på utsäde.

Torkan i Indien kommer ytterst olägligt då det redan är problem med spannmålsskörden i bland annat USA, vilket redan drivit upp världsmarknadspriserna. Det blir dyr matimport för Indien, samt mer import än förra året. Det lär i sin tur leda till högre prisinflation i Indien, vilket gör det svårare för centralbanken att sänka räntan.

2012-04-20

USA:s elavbrott ökar

Industrisamhället är beroende av en fungerande infrastruktur. Det gäller elnät, vägar, järnvägar, vatten, avlopp, telenät, Internet med mera. I USA har underhållet av infrastrukturen varit eftersatt i många år och American Society of Civil Engineers ger årligen ut ett "betyg" för USA:s infrastruktur. I och för sig talar de i egen sak, då mer reparationer skulle ge mer jobb åt deras medlemmmar, men de har helt klart poänger när de pekar på många problem. Bilden av problemen med åldrande infrastruktur i USA bekräftas också från andra håll. Det senaste jag sett är följande diagram över större strömavbrott i USA per år, som ZeroHedge hittat.
Exponentiell tillväxt?

Liknande problem med illa underhållen infrastruktur finns för övrigt i stora delar av den industrialiserade världen.

2012-04-19

Mer om Argentina och EU

Argentinas förstatligande av oljebolaget YPF skrev jag om i förrgår. Eftersom man planerar att ta aktierna från största ägaren spanska Repsol, så blev förstås spanska regeringen arga. Britterna är som bekant fortfarande arga på Argentina efter Falklandskriget för 30 år sedan, och jag gissade därför att vi skulle höra mer om Argentinas förehavanden från EU:s makthavare. Mycket riktigt kom uttalanden både från EU-kommisionens ordförande José Manuel Durão Barroso, EU:s utrikestaleskvinna Catherine Ashton och två av EU-kommissionens talespersoner.

Även Italiens premiärminister Mario Monti har uttalat sig i saken genom ett formellt protestbrev till Argentina, där han sade att landets president Cristina Fernández Kirchner struntar i reglerna och marknaden. Man kan i förstone tro att det handlar om en sympatiåtgärd för den olycksdrabbade EU-brodern Spanien. Förutom förstatligandet av YPF uttryckte Monti oro över Argentinas utökade importhinder. Bakom detta ligger dock varken frihandelsvurmande eller EU-broderlig sympati, utan det handlar helt krasst om italienska energijätten Enel. Enel äger det sydamerikanska energibolaget Endesa, som i Argentina står för drygt en sjättedel av elproduktionen och genom dotterbolaget Edesur också står för en stor del av elförsäljningen till konsument. Även om inte Endesa och Edesur skulle förstatligas direkt, så drabbas ändå de och Enel av Argentinas prisregleringar på el, vilket gör att bolagen enligt Monti fått likviditetsproblem som kan leda till att de blir insolventa. Om bolagen blir insolventa kan det bli en utmärkt ursäkt för argentinska staten att ta över dem. En viss oro verkar alltså sprida sig för att Argentina ska nationalisera fler utlandsägda bolag och kanske då framförallt i den viktiga energibranschen.

Jag skrev i förrgår att priset som argentinska staten tänker betala för YPF är en öppen fråga. Spanska Repsol kräver minst 10 miljarder dollar för aktierna i YPF, baserat på ett totalt värde på 18 miljarder dollar, vilket är långt över YPF:s nuvarande börsvärde på 5,6 miljarder dollar, men stämmer ganska väl med bolagets börsvärde innan spekulationerna om förstatligande satte igång. Argentinas vice finansminister Axel Kicillof deklarerade dock tydligt i parlamentsdebatten om förstatligandet att man "inte tänker betala vad de [Repsol] begär". Spanien å sin sida hotar med snabba ekonomiska hämndåtgärder mot Argentina.

Storbritannien har som bekant ett horn i sidan till Argentina och därför var det inte underligt att den brittiske utrikesministern William Hague gick till hård verbal attack angående YPF och Argentinas protektionistiska handelshinder.

Utvecklingen kring Falklandsöarna och oljefynden där har också tagit en intressant vändning när USA:s president Obama vid ett besök i Colombia i helgen sade att USA kommer att förhålla sig neutrala i frågan, då de vill ha goda relationer med både Argentina och Storbritannien. Det är inte längre så självklart att USA kommer att hjälpa sina allierade.

Världspolitiken håller på att förändras och det vi ser kring Argentina är som jag ser det exempel på sånt vi kommer att få se mer av framöver. Därför tycker jag att det är mycket intressant att se hur denna som man kan tycka i det globala sammanhanget lilla och oviktiga konflikt utvecklas.

Jag påminner om vad jag skrev i somras om trender jag förutser de närmaste åren:
Alla länder kommer till slut att ha så fullt upp med sina egna problem att de inte har tid att bry sig om övriga världen, så länge det inte påverkar deras nationella intressen negativt. Även då kommer länderna i många fall inte att ha förmåga att göra nånting praktisk åt det.

Protektionismen kommer att få en renässans när alla länder försöker att skydda just sina inhemska näringar genom importtariffer.

2012-04-10

Solen ska rädda oss!

Christian Azar, professor i Energi och Miljö vid Chalmers, passar idag på att använda sin professorstitel för att i en debattartikel i DN presentera storvulna visioner om hur solenergin kan rädda vår orimligt höga energianvändning. Som Cornucopia skriver är det dock skillnad på teori och verklighet.

Azar målar upp en bild av kraftig tillväxt inom solcells- och vindindustrin.
År 2005 installerades drygt 1 gigawatt (GW) solceller i världen. Bara fem år senare installerades cirka 20 gånger så mycket. Inom några år uppskattas världens solcellsindustri klara av att producera 100 GW solceller per år. Vind har kommit ännu längre, år 2011 installerades cirka 40 GW. Sammantaget finns nu cirka 240 GW vind och 60 GW solceller installerade i världen, nästan allt har tillkommit sedan 2005. Kärnkraften har under denna period inte expanderat alls.
Alla såna här framtidsvisioner som prognosticerar hur mycket mer av någonting som kommer att produceras inom ett antal år gör mig skeptisk, särskilt när det handlar om en tänkt tillväxttakt på kanske 30-40 procent per år. Visst, det kan bli så, men just den höga tillväxttakten stjälps lätt av "oväntade" händelser.

1 GW motsvarar ungefär ett kärnkraftverk, men siffrorna för vind och sol blåses alltid upp av att man talar om installerad kapacitet, inte den faktiskt levererade elektriciteten per år, som på grund av enkla faktorer såsom natt, stiltje och moln är en faktor 3-7 lägre. Visserligen påpekar Azar detta i artikeln, men det vore ärligare att inte tala om installerad kapacitet, utan om faktisk realistisk kapacitet. Nu har å andra sidan den svenska kärnkraften de senaste åren inte heller levererat alls så mycket som skulle vara teoretiskt möjligt.

Däremot har Azar en poäng när han påpekar att sol och vind ökat kraftigt de senaste åren, medan kärnkraften stått still. Kärnkraftens framtid ser ju också högst tveksam ut med tanke på utvecklingen i katastrofområdet Fukushima.

Visst finns en stor potential och vinst i att bygga ut solenergi och vindkraft, men det är absolut ingen frälsning för mänskligheten som Azar målar upp när han säger att solenergianläggningar på några procent av världens öknar skulle räcka för att möjliggöra välfärd för 10 miljarder människor. Där blir det för långt mellan teori och verklighet och den stora stötestenen är skalbarheten. Detta drömsystem i öknen har redan beskrivits flera gånger i olika varianter. När det stod så här i Expressen
Om man placerar solceller i Sahara skulle hela Europas nuvarande elenergi, motsvarande 700 kärnkraftverk, kunna produceras på en yta av 70 gånger 70 km eller en procent av Sveriges yta eller en tvåtusendel av Saharas yta.
så skrapade jag lite på ytan och skrev
Om vi glömmer triviala problem som sandstormar eller att solceller bara producerar el på dagen, så är det typiskt för sådana här projekt att man glömmer en viktig punkt, nämligen skalbarhet. Visst, solceller fungerar bra i liten skala, men ett projekt i denna skala kräver så enorma mängder solceller att det blir helt orimligt. Om vi antar att varje solpanel är fem kvadratmeter handlar det om att tillverka och installera omkring två solpaneler per sekund dygnet runt under femton års tid. Vilken enorm organisation och logistik det skulle krävas för något sådant! Om vi optimistiskt antar att solcellerna i Saharas hårda ökenklimat har en livslängd på femton år skulle man sen behöva börja om igen.
Vi kan lägga till några ytterligare icke-triviala problem:
  • solkraftsanläggningarna skulle ligga i det politiskt instabila Nordafrika
  • solkraftsanläggningar producerar el (eller värme), inte flytande bränslen. Tillgången till flytande bränsle är den största stötestenen för framtidens energisystem
  • sandstormar skulle vara ett stort problem, inte bara för solceller, utan även för projekt som Desertec, som går ut på att koncentrera solstrålarna med speglar
Skalbarheten är för övrigt också ett stort problem inte bara för gigantiska solcellsanläggningar, utan även för Desertec.

I övrigt kan vi konstatera att vindkraft bara producerar el när det blåser och solceller bara dagtid - det finns idag inga vettiga lagringslösningar för el i så stor skala och det verkar inte sannolikt att det skulle dyka upp någon. Läs t.ex. Pump up the Storage och Nation Sized Battery från Do the Math. Jag skulle bra gärna vilja veta vad Azar specifikt menar när han talar om "förbättring och utveckling av olika metoder för att hantera vindens och solens variabilitet".

Det är inte osannolikt med en vindstilla natt över större delen av Europa och för sådana tillfällen behövs reglerkraft. I Sverige kan vi troligen bygga ut ganska mycket vindkraft och solenergi, då vi har gott om reglerkraft i form av vattenkraft, men detta gäller absolut inte för större delen av Europa. Där gäller reglerkraft i form av den ändliga energiråvaran fossilgas (gärna rysk). I ett tidsperspektiv längre än något decennium blir detta ytterst problematiskt. Måste Europa istället för flertalet användningsområden överge principen om att elektricitet är tillgänglig 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, och istället köra industrierna när det blåser eller är soligt?

Ett stort plus får Azar dock för att han presenterar realistiska tidsperspektiv, vilket vi alltför sällan ser i såna här sammanhang.
Att ställa om det globala energisystemet mot nollutsläpp kommer ta tid, mer än ett halvt sekel, kanske hundra år.
De flesta verkar tro att vi kommer att ha klarat av omställningen på något decennium högst.

Läs även Cruel Crudes kommentar.

2012-03-31

Earth Hour - ett jippo?

Ikväll uppmanas vi att fira Earth Hour klockan 20.30 till 21.30 genom att släcka lyset. WWF säger att Earth Hour är en "klimatmanifestation", men tyvärr blir det förfelat här i Sverige. Nog är det bra att vi sparar el, men här i Sverige framställs elen till största delen inte genom förbränning av fossila bränslen. Genom att istället tända levande ljus gjorda av paraffin ökar vi istället utsläppen av växthusgaser. Earth hour må vara bra som klimatmanifestation i de flesta av världens länder, där el till största delen framställs genom att bränna kol och fossilgas, men i Sverige kanske vi skulle tänka ut något annat? Jag ser tyvärr denna timme som ett meningslöst jippo och tänker inte delta.

Istället tycker jag att det är värt att lägga krut på t.ex. 22 september som är internationella bilfria dagen. Det känns mer meningsfullt.

Nåja, diskussionen är fri så länge ni håller er till kommentarsreglerna. Vad tycker du om Earth Hour?

2011-11-23

Lågenergilamporna minskade inte elförbrukningen

Igår skrev jag om de problem med kvicksilverlamporna som SvD nu uppmärksammat. Jag har sedan länge sågat argumentet för dessa lampor att de skulle minska den totala elförbrukningen, så med statistik från Eurostat kan vi se om utfasningen av glödlamporna syns i EU:s elförbrukning. Det närmaste jag hittar är total elproduktion, vilket med tanke på hur eldistribution fungerar i princip är synonymt med konsumtion. Tyvärr är inte Tyskland med i Eurostats siffror, men bilden är ändå klar om man ser på EU minus Tyskland.
Någon minskning i elkonsumtionen kan inte jag se under åren 2008-2011. Snarare ser det ut som om sommarens botten blivit något högre för varje år. Så mycket elbesparing gav alltså förbudet mot glödlampor...

SvD fortsätter även idag att skriva om lågenergilamporna och tar bland annat kort upp den hälsofarliga produktionen och kvicksilvergruvorna i Kina, som jag skrev om igår.

SvD visar i dagens artikel också att belysningsbranschen inte vet hur stor andel av lågenergilamporna i Sverige som återvinns, utan bara gissar att det är 80 procent.

2011-07-08

Vikten av kreditvärdighet

I förra veckan fick Vitryssland sina elleveranser från Ryssland avstängda i några dagar, eftersom de inte kunde betala elräkningarna. Visserligen hade det vitryska elbolaget pengar i kassan, men bara vitryska rubel, som de inte kunde växla till någon valuta att betala med. Valutaproblemet orsakas av de ekonomiska problem jag skrev om i slutet av maj, då landet devalverade sin valuta med 36 procent.

Efter några dagar återfick Vitryssland sin ryska el, då de till slut lyckats betala skulden. Vi får se hur länge det dröjer innan de får betalningsproblem nästa gång...

Vitryssland fick alltså tillbaks elen till helgen, så att de kunde fira sin självständighetsdag i söndags. Dagen firades bland annat genom att staten stängde av alla webbplatser för sociala medier och grep 300 personer av dem som protesterade på gatorna. Vitryssarna har för övrigt hittat på en ny protestmetod - att klappa händerna. Applåden blir till en ironisk protestyttring och man har därför förbjudit folk att klappa i händerna när president Lukasjenko håller tal.

Denna händelse visar tydligt vikten av att en stat är kreditvärdig och behåller förtroendet för sin valuta, särskilt om man är beroende av import för viktiga varor. Utan energi stannar hela industrisamhället av - särskilt viktiga är fossila bränslen och el. Illa kan det också bli för länder som är beroende av livsmedelsimport (vilket är större delen av världens länder). Zimbabwe drabbades i september 2007 av att de inte kunde betala för en stor leverans av vete som blev kvar i hamnstaden Beira i grannlandet Moçambique. Problemet löstes i och för sig senare, men situationen såg krisartad ut ett tag.

Vid en global finanskrasch (som Nouriel Roubini förutspår) är det sannolikt att många skuldsatta stater får problem med att importera både energi och livsmedel och tvingas tigga om nödhjälp. Grekland och Irland lär troligen räddas av övriga EU isåfall, men det finns många andra länder som inte har lika snälla grannar. Dessutom kan hjälparländerna ställa hårda villkor för att ställa upp, exempelvis lär Ryssland vilja ha något tillbaka för att man hjälper Vitryssland.

Vitryssland, Grekland och Irland är alla tre importörer av energi, framförallt vad gäller fossila bränslen, där inget av länderna har särskilt mycket egna. Greklands el genereras till 75 procent med importerade fossila bränslen. Vad gäller elimport hittar jag inga uppgifter. Även Irland genererar större delen av sin el från importerade fossila bränslen och varken importerar eller exporterar särskilt mycket. Vitryssland importerar en del av sin el från Ryssland, men dessutom är den inhemska elproduktionen nästan uteslutande baserad på importerade fossila bränslen. För alla tre länderna kan vi alltså förutse energikris efter statsfinansiell kris.

Tillägg: Fel av mig angående Grekland, som faktiskt producerar sitt kol till elverken själv. Se MazamaScience. Dock är Grekland beroende av import av gas och olja.

Går vi vidare till livsmedel, så kan man ur FAO:s statistik för 2008 utläsa att Vitryssland importerade 6 procent av sin spannmål. I gengäld är man självförsörjande på potatis och förbrukar årligen nästan lika många ton potatis som spannmål. Vad gäller kött exporterar de några procent av sin produktion, men framförallt exporterar man en hel del mjölk och mejeriprodukter. Vitrysslands livsmedelssituation ser alltså förhållandevis trygg ut på kort sikt.

Irland importerar visserligen 27 procent av sin spannmål och 12 procent av potatisen, men exporterar i gengäld enorma mängder kött, mjölk och mejeriprodukter, vilket baseras på deras stora areal av betesmarker. Inga akuta livsmedelsproblem vid en statsfinansiell kris alltså.

Grekland däremot är problembarnet i sammanhanget. De importerar 18 procent av sin spannmål, 47 procent av köttet och 32 procent av mjölk och mejeriprodukter. Det enda positiva i sammanhanget är att Grekland årligen producerar 2,3 miljoner ton oliver, varav största delen konsumeras i landet. Vid en grekisk statsbankrutt skulle alltså övriga EU-länder tvingas rycka in med livsmedelsbistånd och även energibistånd.

2011-05-25

Tema torka: Kina

I fredags skrev jag om torkan i Kina och hur den ger en elkris. Idag har även TT tagit upp detta och därmed också svenska media, som skriver om hur centrala Kina upplever den värsta torkan på 50 år.
Nederbörden omkring den viktiga Yangze-floden har varit 40 procent mindre än normalt under våren, på vissa platser 80 procent mindre.

Torkan hotar nu de vattenkrävande risodlingarna och kan ge elunderskott eftersom vattenkraftverken står still.

Yangzefloden är Kinas längsta. Den driver kraftverk, fungerar som transportled och ger dricksvatten åt många miljoner människor.
Och vidare om elbristen som jag skrev om i fredags.
Vattennivån i Yangze-floden är sex meter lägre än samma tid förra året, och nederbörden har bara varit en femtedel mot 2010, skriver tidningen China Daily.

För att inte risskördarna ska skadas i de flera miljoner hektar stora jordbruksområdena som ligger längs floden har De tre ravinernas damm (som är världens största) börjat tömmas på vatten. Nackdelen är att när vattennivån i dammen minskar sjunker effektiviteten i dammens enorma vattenkraftverk. Samma sak händer i flera andra dammar i området och centrala Kina kommer därför att drabbas av elunderskott, skriver Reuters. Flera industrier har redan tvingats stänga på grund av elbrist.
Ris eller el? Ris!

Enligt FT har vattenbristen i Kina ökat under det senaste decenniet, då ökande konstbevattning och vattenförorening har försämrat vattentillgången.

Vad gäller årets torka rapporteras också om att sjösystem runt Yangtze-floden har torkat. I Hubei-provinsen har 1400 sjöar torkat ut så mycket att myndigheterna förklarat dem "döda" och förbjudit all vattenpumpning.

Det låter som jag skrivit förut inte särskilt positivt för Kinas ekonomi och eventuella tillväxt i den.

Men trots torkan säger kinesiska myndigheter att Kinas skörd av vete och ris väntas bli stor i år. Ändå något positivt.

2011-05-20

Elkris i Kina efter torkan

Jag har tidigare i år skrivit om den torka som drabbat veteodlingarna i Kina. Denna torka drabbar nu även landet på andra sätt. Redan för någon vecka sedan kunde vi läsa om hur sjöfarten på Yangtze-floden fick problem på grund av den låga vattennivån. Nu kommer rapporter om att Kina kan få sin värsta energikris på flera år, närmare bestämt en elkris. Omkring 20 procent av Kinas el kommer från vattenkraft, men torkan under vintern gör att många vattenkraftverk inte kan producera för fullt, utan produktionen har fallit med runt en femtedel. Under sommaren beräknas omkring 3 procent av Kinas elproduktion falla bort, vilket kanske inte låter så farligt, men produktionsbortfallen är till största delen i viktiga industriproduktionsområden.

I den gigantiska Tre ravinernas damm har vattennivån fallit under den nivå som behövs för full produktion. Dessutom har man varit tvungen att släppa ut en stor mängd vatten förra veckan för att råda bot på vattenbrist längre nedströms. Det gällde både dricksvatten och att hålla vattennivån i Yangtze-floden så hög att fartyg kan gå där.

Mycket regn krävs nu för att höja vattennivåerna och återställa vattenkraftsproduktionen, men det kommer att bli en fördröjning innan det får effekt, även om det skulle regna mycket.

Cirka 80 procent av Kinas el produceras med kolkraft, men även där har det blivit problem när vattenkraften inte kunnat leverera sin andel. Från flera håll rapporteras om kolbrist och flera kolkraftverk har tvingats stänga tillfälligt. Kolpriserna rapporteras ha stigit med 20 procent sedan förra året, vilket också har fått flera kolkraftverk att stänga. Redan förra året gick 236 av Kinas 436 statliga kolkraftverk med förlust och 85 var på gränsen till konkurs.

Elbristen orsakas även av ökande efterfrågan. Jag har redan tidigare skrivit om att elförbrukningen i Kina ökar i en årstakt av runt 12 procent. Detta orsakas såklart av den kraftiga ekonomiska tillväxten i Mittens rike, men vi vet ju alla att evig tillväxt inte är möjlig. Förr eller senare slår tillväxten emot någon av begränsningarna. För Kinas del verkar den aktuella begränsningen nu vara el.

Det rapporteras redan om rullande elavbrott på vissa håll och det lär det bli mer av i sommar. Gatubelysning har också delvis släckts ner.

Många industrier, som redan hade pressade marginaler, tvingas nu att använda dieseldrivna generatorer för att få elkraft, vilket blir dyrt och dessutom leder till kraftigt ökande dieselförbrukning. Därför har kinesiska staten beslutat att stoppa all dieselexport.

Elbristen i Kina väntas fortsätta de närmaste veckorna och månaderna - tänk på det alla som talar sig varma för Kina och dess tillväxtpotential.

Svenska media verkar fullständigt ha missat detta. Är det viktigt att "världens fabrik" drabbas av elbrist? Kommer det att påverka övriga världsekonomin? Säkert.

Idag kan vi också läsa hur IEA uppmanar oljeproducenterna att släppa ut mer olja på marknaden. Frågan är om de kan det. Ännu ett tecken på att världen håller på att slå i tillväxtens gränser. Den som förstår de stora sammanhangen ser tecknen på många ställen, men media rapporterar om dem som enstaka händelser, som inte har något särskilt samband med varandra.