2012-02-01

Viktigt EU-avgörande för frömångfalden

En av EU:s så kallade generaladvokater vid EU-domstolen, Juliane Kokott, kom 19 januari med ett för den odlade frömångfalden positivt besked. Hon konstaterade i ett så kallat förhandsavgörande att delar av EU-direktivet 2002/55/EG (att man inte får marknadsföra icke registrerade frösorter) strider mot vissa grundläggande EU-lagar. Förhandsavgörandet har beteckningen "Mål C-59/11" och kan läsas på EUR-lex och InfoCuria, även om det i skrivande stund ännu inte är översatt till alla språk. För mig som förstår franska går det dock att traggla sig igenom, även om det hade varit lättare med engelska.

La France Agricole har en artikel om det hela som även beskriver bakgrunden. Den lilla franska fröfirman Kokopelli stämdes av den stora franska fröfirman Graines Baumaux för brott mot EU:s utsädesdirektiv för köksväxter. Graines Baumaux krävde 10000 euro i skadestånd. Domstolen i Nancy dömde 2005 Kokopelli för att de sålde fröer av flera hundra olika köksväxtsorter som inte fanns med på EU:s sortlista.

Kokopelli överklagade till appellationsdomstolen i Nancy, som i sin tur skickade frågan vidare till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Appellationsdomstolens fråga till EU-domstolen var om "begränsningarna i produktion och försäljning av fröer och plantor av gamla sorter" är i överensstämmelse med vissa grundläggande principer för EU.

Generaladvokaten Juliane Kokott kom nu 19 januari alltså med beskedet att direktivet 2002/55/EG om försäljning av grönsaksfröer som inte finns med i EU:s officiella sortlista "är ogiltigt i det att det bryter mot unionens lagar" i "proportionalitetsprincipen" och "fritt företagande enligt artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna" och "rörelsefrihet för varor enligt artikel 34 av EU-fördraget" och "principen om likabehandling enligt artikel 20 i fördraget".

Generaladvokaten säger vidare att "förbudet mot försäljning av otillåtna frösorter är oproportionerligt gentemot målen i den europeiska lagstiftningen". Enligt henne "skulle målen kunna uppnås genom mindre begränsande föreskrifter". Exempelvis skulle en möjlig väg vara att ha ett krav på tydlig märkning för att säkerställa information och skydd för konsumenten när frösorten inte uppfyller kraven för EU:s sortlista.

Kokott säger att förbudet mot försäljning av fröer som inte är med på sortlistan har "vissa fördelar" och framförallt "säkerställer en tillfredsställande produktivitet inom jordbruket" och "har som mål att skydda slutkonsumenten av matvaror från hälsoproblem" och mot "förfalskningar och lurendrejeri". Emellertid påpekar hon att förbudet har "allvarliga olägenheter" vad gäller näringsfrihet, konsumenter av jordbruksprodukter samt biologisk mångfald inom jordbruket. Hon föreslår därför att EU-domstolen i sitt kommande beslut fastslår att detta förbud är ogiltigt.

Motståndet från fröjättarna är dock inte slut - den franska fröproducentföreningen protesterar och försöker tolka generaladvokatens uttalande så gynnsamt som möjligt för sig själva. Franska nätverket för jordbruksfröer ser dock utslaget som en "glimt av hopp" för ovanliga frösorter.

Även jag ser detta utslag som hoppfullt. EU och Jordbruksverket ser alltså ut att tvingas luckra upp sina föreskrifter för fröförsäljning och de små fröfirmorna kan förhoppningsvis få det lättare.

Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.
Sveriges största fröfirma Nelson (med över 50 procent av marknaden) kommer jag att försöka undvika att köpa frön från.

Jag ska uppdatera mig lite vad som har hänt angående de avgifter som Jordbruksverket föreslog i höstas som skulle allvarligt missgynna de små fröfirmorna och återkomma om saken.

2012-01-31

Bad News

En hel del dåliga nyheter dråsade in idag för alla som tror att faran för världsekonomin skulle vara över. Det var inte bara dåliga nyheter från ett håll, utan från många.
Spänn fast säkerhetsbältena...

2012-01-27

Iran vänder på steken

Iran tänker på söndag införa en lag mot att sälja olja till EU-länder och föregriper därmed de EU-sanktioner mot iransk oljeexport som ska träda i kraft 1 juli. Så får EU-länderna stå där med lång näsa när de plötsligt tappar 0,6 miljoner fat oljeimport per dag. Länder som drabbas blir Italien, Spanien och framförallt Grekland, som just nu handlar all sin olja från Iran. EU-länderna hade planerat för en övergångsperiod fram till i sommar tills man stoppade iransk olja, men så blir det alltså inte nu. Vad effekterna blir återstår att se, men de lär knappast vara positiva för ett EU som redan är i ekonomisk kris.

Irans styrande verkar betydligt smartare än EU-politikerna och fick sig säkert ett gott skratt när de kom på denna lag. Skrattar bäst som skrattar sist!

Börsindex luras

Svenska media fokuserar vad gäller det amerikanska börserna oftast på indexet Dow Jones (DJIA) och tittar man på det så är det nästan tillbaks på samma nivå som sommaren 2008. Ett problem bara - börsindexen luras genom att man byter ut de ingående bolagen. Tre av de trettio bolagen i Dow Jones-indexet har bytts ut sedan dess - självklart bolag vars aktier gått riktigt dåligt. I september 2008 byttes kraschade försäkringsjätten AIG ut mot Kraft Foods, och i juni 2009 byttes General Motors och Citigroup ut mot Travelers och Cisco. Hos ZeroHedge kan man se hur Dow Jones-indexet skulle ha sett ut om AIG, GM och Citigroup varit kvar - inte fullt lika bra.

Även på den svenska börsen kan vi se liknande effekter. OMXS30-indexet förändras då och då vad gäller de ingående bolagen. Sedan januari 2007 har Autoliv, Eniro, Stora Enso och Vostok Nafta lyfts ur indexet och Getinge, Lundin Petroleum, MTG och SSAB lyfts in. Vid DotCom-bubblans topp år 2000 var till och med Framfab med i Stockholmsbörsens topp-30-index om jag minns rätt. Tar man med de bolag som var med år 2000 ser de senaste årens sidledes bergochdalbana för börsen troligen ännu värre ut. Har någon en lista på vilka som var med då?

Detta brukar i statistiska sammanhang kallas för "survivorship bias", alltså överlevarpartiskt urval. Detta får det att verka som om aktieinvesteringar är bättre än vad de faktiskt varit över åren. Alla bolag som ramlat ur förträngs.

2012-01-26

Grekiska statsobligationer och hedgefonderna

För den som orkar läsa den (den är väl värd att läsa för att förstå läget) har Zero Hedge häromdagen gjort en lång sammanställning av läget för grekiska statsobligationer och varför det är sådana problem med förhandlingarna med obligationsinnehavarna om nedskrivning. Enligt dem sitter Grekland inte alls i något överläge i förhandlingarna. Att förhandlingarna drar ut så långt på tiden är olycksbådande.

Jag tänker inte referera hela den långa utläggningen, utan bara ta upp lite grann. Läs även Den Hälsosamme Ekonomistens "Det är långivarna som dikterar villkoren", om du vill läsa mer om saken på svenska istället för engelska.

Ett av problemen är att alla obligationer inte är skapta lika. Den största delen av de grekiska statsobligationerna är utgivna med villkoret att de styrs av grekisk lag, men en liten del (25-40 miljarder euro) är utgivna med villkoret att de styrs av brittisk lag. Dessa obligationer har köpts upp till vrakpriser av hedgefonder som nu försöker pressa ut så mycket som möjligt ur dem. Så kallade "gamfonder" (vulture funds) är kända för att köpa upp skräpobligationer och sedan genom stämningar och rättsprocesser få ut mesta möjliga pengar ur dem. Det är en process som tar flera år, men i slutändan brukar vinsten vara enorm i procent räknat.

En annan faktor i detta spel är att fonder som sitter med en stor mängd kreditswappar (CDS) på Greklands statsskuld i förhållande till sitt innehav av statsobligationer inte har något intresse av en "frivillig" uppgörelse, då en "hård" statsbankrutt istället skulle gynna dem genom att kreditswapparna faller ut.

Om nu Grekland trots allt skulle lyckas i förhandlingarna och få igenom en "frivillig" skuldnedskrivning från de privata obligationsinnehavarna så är deras statsskuld efteråt ändå så hög (120 procent av BNP) att de nästan garanterat kommer att få problem snart igen. Minns ni att deras statsskuld låg runt 120 procent av BNP i slutet av 2009 när deras allvarligare problem började?

Om Grekland inte lyckas med förhandlingarna och bestämmer sig för utvägen "hård" statsbankrutt (vilket jag ser som det troliga utfallet) blir det oerhört kaotiskt. Jag skulle i dagsläget avråda från att resa till Grekland. Hur gör man som turist i landet om bankerna plötsligt stänger och det inte heller går att betala med kort? Måste man ändå resa till Grekland av någon anledning bör man göra upp en plan B för hur man ska agera om det blir statsbankrutt och förbereda sig genom att ha kontanter så att man kan resa till något grannland.

Det kan också bli kaotiskt på finansmarknaderna när Greklands statsbankrutt till slut kommer. Ken Rogoff, ekonomiprofessorn som är känd bland annat för sina studier av skuldkriser, intervjuades igår i Davos av Bloomberg och det är ord och inga visor. Han säger att det inte bara handlar om Grekland, utan att vi kommer att få se fler "omstruktureringar" av statsskulder innan detta är över. Han beklagar sig också över EU-ledarnas oförmåga och saktfärdighet vad gäller nödvändiga beslut. Rogoff säger även det självklara, att när Grekland väl får sin skuldnedskrivning kommer Portugal att vilja ha något i samma klass. Han säger också att Europa är oförberedda på konsekvenserna av statsbankrutterna.

Även ekonomiprofessorn "Doctor Doom" Nouriel Roubini uttalade sig i Davos. ”Grekland kommer att vara det första landet i Europa som omstrukturerar sina skulder, men däremot inte det sista.” Han anser också att eurons värde bör få falla 20-30 procent som en del i en lösning av skuld krisen. Frågan är om eurozonens och framförallt Tysklands ledare kan acceptera det.

Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker förnekar dock eventuella problem och tror att det snart kommer en uppgörelse om "frivillig" nedskrivning av Greklands statsskuld och att landet definitivt kommer att stanna kvar i euron. Min gissning är dock att i kaoset efter en statsbankrutt kan landet passa på att lämna euron.

"Hagelstorm" i Portugal
Igår råkade Antonio Saraiva, chef för Portugals industriförbund kläcka ur sig att Portugal behöver 30 miljarder till i räddningspaket utöver det paket de redan fått. Hans efternamn Saraiva betyder "hagel" och det blev en hagelskur över förtroendet för Portugals statsfinanser då räntan på statsobligationerna idag steg till rekordnivå.
Diagrammet ovan visar portugisiska, irländska och italienska tioåriga statsobligationers spread mot tyska. Det vi ser är att Irlands statsskuldsräntor tydligt vänt neråt det senaste året och även Italien har noterat en viss avmattning av räntetrycket den senaste tiden. För Portugal däremot ser det däremot bara värre ut.

Portugal har också problemet att en större andel av statsobligationerna är utgivna under brittisk lag, vilket gör det svårare än för Grekland att nå en överenskommelse om "frivillig" skuldnedskrivning.

2012-01-24

Kollaps innebär inte apokalyps

Författaren och journalisten David Jonstad har just gett ut en bok med titeln "Kollaps" och undertiteln "Livet vid civilisationens slut", utgiven på Ordfront förlag. Jag fick ett recensionsexemplar för ett tag sedan, som jag läste med stort intresse, då mycket av det som han tar upp är sådant som jag skrivit om på denna blogg.

Först tänkte jag dock anmäla jäv. David är en trevlig prick som jag har träffat ett antal gånger under det senaste året och lärt känna så smått. Dessutom var jag på släppfest för boken igår och fick en öl som muta av förlaget, samt tillfälle att prata med flera intressanta personer som också var på släppfesten. Trots denna jävssituation tänkte jag nu recensera boken.

"Kollaps" är en viktig bok därför att den tar upp heta frågor som oftast förträngs i politik, media och den allmänna debatten. Det är också väldigt bra att någon tar sig för att skriva om ämnet på svenska. David Jonstad tar ett brett grepp om "de tre e:na" - energi, ekonomi och ekologi. Inom vart och ett av dessa områden finns kriser som var och en för sig riskerar att stjälpa de stora framtidsplanerna för vårt samhälle och att göra att framtiden blir något helt annat än vad de rådande myterna intalat folk att den ska bli.

"Kollaps" punkterar framstegsmyten och tillväxtmyten, men hänger sig samtidigt inte åt apokalypsromantik, utan David Jonstad delar också ut en känga till alla som tagit till sig undergångsmyten som kontrast till framstegsmyten. Verkligheten är ju oftast varken svart eller vit, utan består av många olika färger, vilket tydligt förmedlas i "Kollaps". Joseph Tainters "Collapse of Complex Societies" är en självklar grund för den som skriver om kollaps och David Jonstad poängterar Tainters definition av kollaps - att det innebär en varaktig förenkling av samhället. En kollaps innebär inte med nödvändighet en apokalyps, utan det rör sig oftast om betydligt mindre dramatiska skeenden - ett gradvis förfall av samhällsinstitutioner. Ett EU som faller sönder i sina beståndsdelar kan vara ett exempel.

Romarrikets kollaps varade i flera hundra år och de som levde under denna tid uppfattade det troligen inte som en kollaps utan bara som en tid då det inträffade många tråkiga och jobbiga händelser. David Jonstad har uppenbarligen liksom jag läst John Michael Greer som ser industrisamhällets kollaps som en utdragen process: "The Long Descent". Vi ser förresten redan den begynnande kollapsen genom den kris som har drabbat EU och framförallt Grekland. Likheterna med Romarriket är slående - i båda fallen bringar usla statsfinanser imperiet på fall.

David Jonstad har av den digra källförteckningen att döma gjort en grundlig research inför denna bok och det är en av de saker som gör den intressant. Boken är späckad med fakta inom ett brett spektrum av ämnesområden. Även om man inte håller med om allt som han skriver är boken ett bra diskussionsunderlag när det gäller att se hur vår framtid kan se ut och vad man bör göra för att inte råka ut för obehagliga överraskningar. Jag kan alltså rekommendera alla att läsa den, även de som är hängivna tillväxtkramare. Med tanke på att boken bara är på 207 sidor (plus noter och källförteckning) är den också lagom stor att läsa utan att det ska kännas övermäktigt att ge sig i kast med den.

I bokens tredje del tar David Jonstad upp en mängd olika idéer om vad man kan göra för att förbereda sig för en osäker framtid, men jag tycker denna del är ganska spretig och i vissa fall känns det nästan som om han motsäger det han själv skrivit tidigare. Trots det är denna del också intressant, då den väcker en hel del tankar, även om ens egna slutsatser ibland kan bli motsatta dem som författaren för fram.

I bokens första delar retade jag mig på en del mindre faktafel, men det är inget som förtar helhetsintrycket. Exempelvis "Colosseum, som den döptes till" - nej, romarna kallade den "Amphitheatrum Flavium" och namnet "Colosseum" fick denna jättearena först flera hundra år efter romarrikets fall.

Som jag skrivit ovan så tycker jag att "Kollaps" är en viktig och intressant bok, men jag tycker tyvärr inte att den är fängslande - i betydelsen så välskriven att man känner att man inte vill sluta läsa. Jag läser mest faktaböcker av olika slag och de som varit riktigt fängslande är förutom att de beskriver intressanta saker även rika välskrivna berättelser med ett personligt uttryck. Jag känner det som att det personliga uttrycket i "Kollaps" är lite blekt. Jag tror inte att det beror på att jag skulle vara blasé på de ämnen som David Jonstad tar upp, men kanske den som är nykomling inom området kan uppfatta "Kollaps" på ett annat vis.

Den som vill få lite smakprov kan läsa förordet till "Kollaps" samt de första 35 sidorna av boken. På Effekts hemsida finns också en video där David Jonstad talar om framstegsmyten och kollaps. Den som vill läsa mer av David Jonstad kan också läsa hans många artiklar på Effektbloggen samt i tidningen Effekt, som han är redaktör för. Han har tidigare även skrivit boken "Vår beskärda del".

Jag hoppas att "Kollaps" kan skapa en debatt om de frågor som boken tar upp. Uppenbarligen finns ett visst intresse från mainstream-media - se intervjun med David Jonstad om "Kollaps" i TV4:s Nyhetsmorgon. Jag hoppas också att debatten kan bli sansad och att man inte bara avfärdar sannolikheten för (partiell) samhällskollaps som något som kommer från yrande apokalyptiker.

2012-01-21

Börsläget januari 2012

Det var ett tag sedan jag kommenterade börsen, så det är nog dags nu efter de senaste månadernas upprekyl. Diagrammet nedan visar hur Stockholmsbörsen har gått sedan i somras. Jag har ritat dit lite färgglada linjer ovanför för att förtydliga de stora dragen.
Under högsommaren fick vi en långsam nedgång (orange linje), följd av en börskrasch (röd linje) i slutet av sommaren efter "dödskorset" i juli. Därefter följde en period av mycket snabba svängningar i en långsammare nedåtgående trend (orange linje) fram till slutet av september. Totalt föll Stockholmsbörsen cirka 25 procent från början av sommaren.

I slutet av september drabbades marknaden av börsfnatt och en uppgång på cirka 24 procent på bara en månad (blå linje). Därefter vidtog åter en nedgångsfas, men inte lika kraftig som sommarens (orange linje). I slutet av november var det åter dags för en snabb uppgång (blå linje), som dock inte blev varken lika hög eller lång som den under oktober. Efter en tids långsam kräftgång gick börsen åter upp i ett "Santa Claus rally" som troligen pågår ännu.

Det som man kan notera är att den första delen av upprekylen (under oktober) inte var lika snabb som nedgången i somras. Den följdes också av en nedgång som var nästan lika lång och hög som uppgången - ett klart svaghetstecken. Den andra delen av upprekylen (från slutet av november) var till att börja med snabb, men det blev inte långvarigt. Den senaste tiden har börsen segat sig uppåt, vilket tyder på att marknaden tappat sitt momentum uppåt. Börsen har visserligen nått en aning högre än toppen från slutet av oktober, men det ser segt ut. Det behövs troligen inte mer än en större nedgångsdag på grund av någon skrämselhicka från eurozonen för att skapa rädsla bland spekulanterna och vända upptrenden. Vi har dock ännu inte fått någon bekräftelse på att upprekylen skulle vara över. När det kommer vet vi inte exakt - det kan ha varit igår, eller det kan vara om två veckor.

En sammanfattning av de senaste sju månadernas börs är att kraschen i somras följdes av en mer utdragen upprekyl som inte längre uppvisar någon särskild kraft. Det kan hända att det finns lite kvar att ge på uppsidan, men troligtvis inte särskilt mycket. Man ska dock aldrig vara för självsäker vad gäller börsen, utan skulle OMXS30-index mot förmodan stiga över 1060 stärks köparsidan av spekulanterna i sin tro och vi kan få en ännu längre uppgång.

Mer om börsens utveckling i närtid kan ni läsa dagligen hos bloggrannen Winning Trading, som igår morse skrev att "Trots spänningar är det inget som bekräftar en nedgång". Bloggrannen Cornucopia brukar också kommentera börsen betydligt oftare än jag och skrev igår en sammanställning av hur det ser ut med dödskorsen på världens börser.

Om man ser på lite längre sikt på Stockholmsbörsen så man får med hela Finanskrisen ser det ut som i diagrammet nedan.
Här ser man det tydliga trendbrott neråt som kom i somras och de senaste månadernas uppgång framstår just som en upprekyl i en påbörjad nertrend. Den tillfälliga botten som vi fick i augusti ser inte ut på samma sätt som den mer långsiktiga botten vi fick runt årsskiftet 2008-2009 (inringad) - en bottning på börsen är en process, inte en händelse.

Jag gillar också att titta på riktigt lång sikt, se diagrammet nedan över den bergochdalbana som börsen gjort sedan 1999.
Med rött har jag ritat in de begränsningslinjer som börsen hållit sig inom under de senaste tretton årens sicksack. Jag har ringat in den förhållandevis kraftiga nedgång som var sommaren 2006, men som följdes av en ytterligare uppgång på ett år. Utvecklingen sedan i somras har vissa likheter, men i lite större skala. Det skulle alltså möjligen kunna röra sig om en "lurifaxnedgång" och att det vi nu ser är början på en rejäl uppgång. Det finns dock en fundamental skillnad - sommaren 2006 fanns ingen kris - idag befinner vi oss i ett läge där skuldkrisnyheter kommer hela tiden. En tydlig signal om att något större var på gång var också att vi i början av 2011 fick en topp, men att efterföljande topp under våren inte nådde upp till samma nivå (gröna streck ovan). Något liknande skedde sommaren och hösten 2007 - se de gröna strecken där.

Vi ska inte heller glömma bort att fundamenta vad gäller världsekonomin suger. Det globala skuldberget är på intet sätt ur världen utan kreditbubblan blir bara alltmer bräcklig. Igår såg jag följande notis i Metro:
"Får vi bara en normal lågkonjunktur, då är det fortsatt stor uppsida kvar på börsen."
Esbjörn Lundevall, analyschef för aktier på SEB, om Stockholmsbörsens flygande start på året.
Problemet är bara att detta inte är en "normal" lågkonjunktur. Det finns olika slags lågkonjunkturer. De "normala" som varit under efterkrigstiden har varit efterfrågedrivna, men den vi ser nu är kreditdriven, likt den på 1930-talet. Sådana lågkonjunkturer tar mycket längre tid att ta sig ur. 5-10 år brukar det ta att återhämta sig efter en kreditbubbla (jämför Sverige i början på 1990-talet) och med tanke på att den nuvarande kreditbubblan är global finns risken att det denna gång blir ännu svårare.