StopBanque 7 december

På Zero Hedge kunde man i måndags läsa att ett gäng fransmän dragit igång en kampanj kallad "Stopbanque" för att man i protest mot de hemska och giriga bankerna ska ta ut alla sina pengar den 7 december. En planerad uttagsanstormning, med andra ord.

StopBanque c'est l'appel au retrait massif d'argent en banque et a la fermeture des comptes secondaires (épargnes) le 7 décembre 2010.

"StopBanque är ett upprop för ett massivt uttag av pengar från bankerna och stängandet av sparkonton den 7 december 2010."

Det hela sprids raskt framförallt via Facebook. Den tyska bloggen "Alles Schall und Rauch" har en lista över Facebookgrupper för olika länder. Dessa inkluderar än så länge Frankrike, Tyskland, Italien, Holland, Storbritannien, Grekland, Danmark, Belgien, Tjeckien, Portugal, Island, Albanien och Schweiz. Med tanke på den stora spridning som aktionen hittills fått kan vi anta att den kommer att genomföras i någon form. Frågan är då vilken effekt den kommer att få. Aktionens slutliga storlek är också självklart ännu okänd, då spridningen fortfarande pågår och lär göra det ända fram till 7 december.

Uttagsanstormningar är definitivt inget okänt fenomen i historien, men de brukar inte vara planerade, utan snarast komma spontant då allmänheten av någon anledning tappar förtroendet för en bank. Ett omskrivet fall nyligen var då engelska banken Northern Rock hösten 2007 blev den första brittiska banken på 150 år att drabbas av en "run on the bank" eller "bank run", vilka är de engelska uttrycken för uttagsanstormning. Mer allmänna uttagsanstormningar riktade mot banksystemet som helhet (så kallad bankpanik) har under senare år förekommit i länder med stora ekonomiska problem, bland annat Argentina, men de mest kända torde vara de som inträffade i USA i början av 1930-talet. Sedan dess har dock det amerikanska banksystemet förskonats från uttagsanstormningar tack vare de åtgärder som infördes efter 1930-talets bankpaniker.

För att återgå till StopBanque frågar jag mig för det första om en uttagsanstormning mot banksystemet som helhet över huvud taget är möjlig i dagens finansiella värld. Större delen av penningmängden finns nämligen bara som siffror i bankens bokföring, och endast några procent finns som sedlar och mynt. För det andra frågar jag mig också vilka effekter en "lyckad" StopBanque-aktion skulle kunna få.

För att få fram sifferunderlag på ett europeiskt land (Sverige) tittade jag på senaste finansmarknadsstatistiken från SCB och Riksbanken. Det kan se lite annorlunda ut i andra europeiska länder, men huvuddragen borde vara desamma i alla västeuropeiska länder. I september fanns i Sverige drygt 103 miljarder kronor i utelöpande sedlar och mynt. Samtidigt hade bankerna totalt 3736 miljarder kronor i inlåning och upplåning från icke-finansföretag (MFI), varav 1037 miljarder från hushållen. Det finns alltså ingen möjlighet för privatpersoner att ta ut alla sina pengar från bankerna i kontanter, även om de skulle vilja. Inte med mindre än att Riksbanken trycker upp en nya sedlar i en helt annan storleksordning än idag. För att göra saken ännu svårare, så är posten "sedlar och mynt i svenska MFI:s kassa" (alltså i princip i bankernas kassor) bara 8,6 miljarder kronor. Resterande 94 miljarder kronor i sedlar och mynt finns i cirkulation på något vis - hos privatpersoner eller företag. Av dessa bör enligt en grov uppskattning högst 4,4 miljarder kronor finnas i landets uttagsautomater (bankomater m.fl., se fotnot för beräkning). Vi privatpersoner kan alltså troligen inte ta ut mer än 13 miljarder kronor på en dag. Sen måste bankerna och bankomaterna beställa nya sedlar.

Dessa 13 miljarder som kan tas ut på en dag kan lämpligen jämföras med hushållens konsumtionsutgifter, vilka enligt SCB:s beräkningar av Sveriges BNP för 2009 var 4,2 miljarder kronor per dag. Bankerna lär inte gå under av att folket tar ut 13 miljarder kronor i kontanter på en dag, vilket motsvarar drygt tre dagars konsumtion. Dessutom är 13 miljarder kronor bara 0,35% av bankernas totala inlåning och upplåning, eller 1,25% av inlåningen från hushållen.

Slutsatsen blir alltså att en uttagsanstormning mot banksystemet som helhet inte är möjlig i dagens samhälle. Däremot är självklart en uttagsanstormning mot en enskild bank fullt möjlig, vilket exemplet Northern Rock tydligt illustrerar. Det är till och med mycket lättare och snabbare än förr i tiden. Om bankkunderna tappar förtroendet för en bank är det bara att gå in i internetbanken och skicka iväg pengarna till en annan bank.

Vad kan då effekterna bli av dessa "massuttag"? De lär som jag ser det bara stöka till det för vanligt folk, som plötsligt inte kan ta ut pengar på banken eller i bankomaten. Det hela kan eventuellt också leda till att folk tappar förtroendet för banksystemet eller penningsystemet. Eller kanske mer troligt att folk blir arga på "sabotörerna" som tog ut alla sedlar. Varsågoda att diskutera följdeffekterna.

Även bloggrannen Musik @ Centrifugen skrev om StopBanque igår.

---

Fotnot: Jag vet inte säkert hur pengarna i uttagsautomater räknas och hur många de är. Jag antar att de räknas in i de 94 miljarderna i cirkulation utanför MFI. Någon som vet? Om vi gissar att den genomsnittliga uttagsautomaten fylls på en gång i veckan borde det finnas cirka 4,4 miljarder kronor i uttagsautomaterna. Beräkning: under 2009 togs det totalt ut 229 miljarder kronor ur landets 3319 uttagsautomater, vilket delat på 52 veckor blir 4,4 miljarder kronor per vecka. Jag gissar dock att detta är för högt räknat, då det skulle betyda drygt 1,3 miljoner kronor i en genomsnittlig uttagsautomat, vilket låter orimligt mycket. Men det sätter i alla fall en övre gräns för hur mycket pengar som finns tillgängligt för uttag.

[Andra bloggar om pengar, banker, uttagsanstormning, penningmängd]