2012-03-27

Svenska bostadsbubblan 2012

Idag kom senaste finansmarknadsstatistiken från SCB, som visar att hushållens lån fortsätter att öka i allt långsammare takt.
Tillväxttakten var i februari 5,0 procent vilket kan jämföras med 5,1 procent i januari. I februari 2011 låg tillväxttakten på 7,6 procent och hade under hela 2011 en avtagande trend.

Fortfarande är det dock en ökning av hushållskrediterna som är snabbare än inflationstakten (för närvarande 1,9 procent per år) och snabbare än BNP-utvecklingen. Frågan är hur länge denna skuldökning kan fortgå. Den genomsnittliga räntan på hushållens nya låneavtal har minskat något, vilket säkerligen drivit på viljan och förmågan till ytterligare skuldsättning.

Hushållen har nu totalt 2 661 miljarder kronor i lån, varav 2 137 miljarder är bolån. Varje svensk har alltså i genomsnitt drygt 280 000 kronor i skulder, men vi ska inte glömma bort att dessa är mycket ojämnt fördelade. Tyvärr är det efter förmögenhetsskattens avskaffande svårt att få fram några vettiga siffror på fördelningen.

I Statens Bostadskreditnämnds marknadsrapport från oktober 2011 finns följande diagram över hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst på längre sikt.

Som ni ser är hushållskrediterna i förhållande till disponibel inkomst på väg att plana ut. Senast det hände var runt år 2000, men sen stack de upp mot himlen. Frågan är om de kan göra det igen? Eller blir det en återgång till mer "normala" nivåer? Jag tror på det senare.

Det är hushållens tillgång till kredit som driver på bostadspriserna, då få vid dagens prisnivåer kan köpa en bostad utan bolån. Nedan ser ni hur bostadspriserna har utvecklats realt sedan 1967, nu kompletterat med siffror för fjärde kvartalet 2011 från SCB. Observera att det handlar om inflationsjusterade priser.

Jag har lagt in reallönerna som jämförelse. Det finns ett gap mellan boprisutvecklingen och reallöneutvecklingen som är större än någonsin förut. I längden kan detta inte hålla och min prognos är att de reala priserna kommer att sjunka med 65-70 procent på några års sikt, vilket beroende på inflationstakten kanske kan innebära en halvering av de nominella priserna. Det som är svårt med bubblor är att pricka in tidpunkten då nedgången börjar. Jag missade detta då jag trodde att toppen för de svenska bostadspriserna skulle vara år 2007, men vi fick då bara en liten nedgång följd av en ytterligare uppgång. Än så länge har vi åter sett en viss nedgång den senaste tiden, men jag ser den inte som bekräftad. Det kan hända att monetära åtgärder från centralbankerna åter pumpar upp bubblan, även om det inte känns sannolikt just nu.

SCB:s siffror för bostadspriser släpar efter med flera månader och just nu ännu mer, eftersom det är en propp i registreringen hos Lantmäteriet - för februari har det inte ens kommit någon Småhusbarometer. Lantmäteriet förklarar att det beror på byte av datorsystem, men att de anställt extrapersonal och dessutom jobbar övertid för att komma till rätta med problemet.

Eftersom KTH:s och Nasdaq OMX:s Valueguard-index nu funnits sedan januari 2005 och därmed har en ganska lång dataserie har jag bestämt mig för att titta på det istället. Detta index har många fördelar. Det har väldigt liten eftersläpning, det är justerat för bostädernas kvalitet och det tar även med bostadsrätter. Så här ser det ut för hela Sverige. Observera att prisindex i diagrammen nedan inte är inflationsjusterade.

Ännu ingen stor nedgång varken för bostadsrätter eller småhus sedan senaste toppen runt årsskiftet 2010/2011. För Stockholm ser bilden ungefär likadan ut.

Däremot skiljer sig utvecklingen i Malmö rejält, vilket troligen beror på närheten till Danmark och deras sedan flera år spruckna bostadsbubbla.

I Malmö nådde bostadsrättspriserna aldrig upp till toppen från 2007 igen, medan småhuspriserna lyckades nå något högre innan den återtagna nedgången.

En sak som påverkar framtiden för bostadspriserna är konjunkturen och Nordea kom idag med en prognos där de spår en "dyster" framtid och räknar med att Sveriges BNP krymper med 0,3 procent under 2012. Jag tror dock att de är för optimistiska och ser en betydligt dystrare framtid. Liknande felbedömningar gjordes 2008. Det är uppenbart att världsekonomin står och balanserar på pottkanten och bara hålls i balans tack vare extraordinära åtgärder i biljon-euro-klassen från centralbankerna. Frågan är bara vilken som blir den utlösande faktorn för fallet ner i skiten - Portugal, Spanien, Kina, Japan, oljepriset, med mera - det finns hur många negativa faktorer som helst.

2012-03-26

Sveriges livsmedelsimport

Jag har hört sägas att Sverige är beroende av livsmedelsimport och skulle drabbas hårt vid en eventuell blockad, så jag kollade därför upp lite hur det egentligen står till med detta. Data över livsmedelsproduktion, -import och -export hittar man lättillgängligt hos FAOSTAT. För att jämna ut lite har jag tagit medelvärdet för åren 2007-2009 och sedan summerat för olika livsmedelskategorier. Totalt produceras årligen 10,3 miljoner ton livsmedel och foder i Sverige och vår nettoimport av livsmedel och foder är 2,2 miljoner ton, så med den kosthållning vi har idag klarar vi alltså inte av vår egen försörjning.

Tittar man däremot på livsmedlen uppdelat efter kategori får man dock en något mer nyanserad bild.
  • Spannmål och spannmålsprodukter: Sverige producerar 5,2 miljoner ton per år, vilket motsvarar 116% av den inhemska konsumtionen, alltså ett överskott som exporteras.
  • Baljväxter (bönor, ärter m.m.): Sverige producerar 75% av den inhemska konsumtionen, men nettoimporten är bara på 13500 ton. Ersätter vi en del av spannmålsodlingen med baljväxter kan vi få fram mer fullvärdigt protein. Det behöver inte bara betyda mer ärtsoppa och bruna bönor, utan kan också gå till djurfoder, som idag till stora delar importeras.
  • Potatis: Sverige producerar 0,8 miljoner ton per år, vilket bara är 88% av vår konsumtion. Detta förvånade mig - jag trodde vi var självförsörjande på åtminstone potatis. Här är dock inte småodlingar av potatis till husbehov inräknade. Om varje svensk i genomsnitt skulle odla 13 kg potatis (knappt två plantor några kvadratmeter) om året utöver vad som redan odlas skulle vi täcka upp importen. Det borde gå att ordna med råge i villaträdgårdar med mera.
  • Kött: Sverige producerar årligen 0,5 miljoner ton, vilket bara är 76% av vår konsumtion. Eftersom köttkonsumtionen har ökat rejält de senaste åren torde det inte vara något större problem att dra in de 24 procenten nettoimport.
  • Fisk och skaldjur: Sverige producerar årligen 43000 ton, vilket är 84% av vår konsumtion. I det stora sammanhanget är de 8200 tonnen nettoimport av fisk dock en småsak.
  • Mjölk och mejeriprodukter: Sverige producerar årligen 3 miljoner ton, vilket är 96% av vår konsumtion. Att minska mjölkdrickandet med 4 procent borde inte orsaka några större problem. Man kan dock undra hur mycket en minskad foderimport skulle påverka mjölkdjursbesättningarna, se nedan.
  • Ägg: Sverige producerar årligen 97000 ton, vilket är 90% av vår konsumtion.
  • Sverige har en årlig import av 72000 ton färdigmat, vilket bara är 0,6 procent av vår totala konsumtion av livsmedel och foder.
  • Fett: Sverige nettoimporterar årligen 0,34 miljoner ton fett, samt 0,12 miljoner ton nötter, frön och feta frukter (oliver, avocado). Detta kan jämföras med en årlig produktion av 0,26 miljoner ton rapsfrö. Här ser jag en av de största bristerna i svensk livsmedelsförsörjning. Glöm LCHF-diet vid importproblem!
  • Grönsaker och rotfrukter: I Sverige produceras årligen 0,3 miljoner ton, vilket bara är 39% av vår konsumtion! Här går det dock att producera betydligt mer i villaträdgårdar, kolonilotter med mera, fast de flesta svenskar har idag en stor kunskapsbrist vad gäller odling. För att kunna klara vår försörjning blir det också under större delen av året mer av rotfrukter och kål och ingen gurka, tomat, paprika och sallad. Vi måste alltså anpassa vårt grönsaksutbud efter säsong.
  • Frukt, bär och jos: Här ser det riktigt illa ut. Sverige producerar årligen knappt 40000 ton frukt kommersiellt, vilket bara är 5% av vår konsumtion. Stora mängder äpplen och päron ruttnar dock bort i villaträdgårdarna varje år. Det är oklart hur mycket som skulle kunna tas fram den vägen, men vi kan ändå konstatera att frukt och jos snabbt skulle bli en bristvara och troligen hårdvaluta på svarta marknaden.
  • Foder: Sverige importerar årligen 0,65 miljoner ton djurfoder utöver det som hamnar under rubrikerna spannmål och baljväxter ovan. Stora delar av Sveriges köttdjur skulle alltså behöva slaktas ut vid en blockad.
En mer detaljerad titt på fettet ger att Sverige har en nettoexport på 12000 ton smör, 12000 ton ister, 6000 ton margarin och 5000 ton grisfett varje år. Detta är dock väldigt lite jämfört med vår nettoimport av 120000 ton palmolja och palmkärnolja, 72000 ton rapsolja, 56000 ton rapsfrö, 23000 ton sojaolja, 13600 ton kokosolja, 9000 ton solrosolja, 7000 ton olivolja, 80000 ton ospecificerade oljor och 42000 ton övriga ospecificerade fetter. För att komma ikapp detta skulle vi alltså behöva producera betydligt mer fett i Sverige. Raps går vad jag vet inte att odla norr om Uppland och dessutom går det inte att odla raps för ofta på samma mark, för att inte sprida sjukdomar. Det är därför svårt att nämnvärt utöka den svenska arealen för rapsodling. Andra oljeväxter som går att odla i Sverige är linfrö, hampafrö och solrosfrö. Vad gäller linfrö finns en viss odling - 10000 ton per år, men odlingarna av hampa och solrosor är försumbara i sammanhanget.

Vad vi inte ska glömma är att det slängs stora mängder mat i Sverige, vilket också är en faktor som skulle kunna bättra på våra möjligheter till självförsörjning med bättre disciplin vad gäller livsmedelshanteringen. Jordbruksverket uppskattar det årliga livsmedelssvinnet i Sverige till 2,1 miljoner ton, varav 0,9 miljoner ton från hushållssektorn. Dessutom går en stor mängd livsmedel som vi människor kan äta idag till djurfoder. En viss del går också till produktion av etanol, öl och alkoholdrycker, men jag vet inte hur mycket. Här finns alltså en hel del att spara in.

Det behöver inte röra sig om någon fullskalig blockadsituation för att vi i Sverige ska behöva införa åtgärder vad gäller livsmedelsproduktionen. Det kan räcka med att skörden slår fel i något av de större producentländerna för att många länder ska införa exportstopp.

Min slutsats blir i alla fall att vi i Sverige vid problem med livsmedelsimporten på något års sikt troligen skulle klara vår egen livsmedelsförsörjning, men vi skulle få lägga om vår kost och även ägna oss åt husbehovsodling av grönsaker, frukt och potatis. Till att börja med skulle vi tvingas slakta ut en stor del av våra köttdjur, vilket skulle ge ett kortsiktigt köttöverskott, vilket sedan skulle följas av ett minskat utbud av kött. Dessutom skulle något slags ransoneringssystem behöva införas för många matvaror, exempelvis kött och fett. Många skulle säkert bli tvungna att avliva sina hundar och katter - hur mycket av våra livsmedel de äter upp årligen vet jag dock inte. Vad gäller att slakta ut köttdjur lär man också prioritera foder till mjölkkor framför foder till ridhästar.

Läs även vad jag skrivit om att matpriserna fortfarande är låga.

På längre sikt ska man inte glömma att Sveriges jordbruk är beroende av insatsvaror utifrån, framförallt konstgödsel och drivmedel. Med det just-in-time-system vi har idag skulle försörjningskedjorna snabbt braka ihop utan diesel, vilket Cornucopia skriver om idag i "En vecka utan lastbilar".
Förutom livsmedel skulle vid en blockad fibrer bli en bristvara. Vi har idag i princip ingen inhemsk fiberproduktion och inte heller någon nämnvärd klädproduktion. Genom odling av lin och hampa kan man slå två flugor i en smäll och både få fibrer och fett. Det skulle dock ta några år att uppföröka tillräckliga mängder av utsäde till spånadslin och hampa.

En annan jordbruksprodukt där vi importerar i princip hela vår konsumtion är tobak, men där skulle problem med importen bara ha en positiv effekt på folkhälsan.

Tillägg: Vad gäller en annan onyttighet, socker, så producerar vi i princip lika mycket som vi förbrukar i Sverige. Hur blir det med sockerabstinensen? Eller ännu värre: kaffeabstinens! Vi importerar årligen drygt 100 000 ton kaffe.

2012-03-23

Bra film om systemtänk

Läsaren LeifGB tipsar i en kommentar om en sevärd film på UR Play: "Civilisationens kris".
Finns det ett samband mellan kriserna som skakar världen? Beror klimatförändringarna, finanskrisen och militarismen på ett globalt systemfel? Brittiske säkerhetsforskaren Nafeez Mosaddeq Ahmed menar att den enda möjligheten att hitta lösningar är att se sambanden mellan kriserna som hotar vår civilisation.
Som framgår av titeln på denna blogg ser jag precis likadant på detta - man måste se helheten och inte bara studera kriserna en och en.

Så har du 54 minuter över i helgen är denna film värd att se. Underbara gamla filmklipp från 1950- och 1960-talen har han hittat också att illustrera det hela med.

2012-03-19

Øystein Noreng och peak oil

Jag skrev igår att Øystein Noreng, professor i petroleumekonomi vid Handelshøyskolen BI, fått i uppdrag av svenska Finansdepartementet genom Expertgruppen för miljöstudier att skriva en rapport om peak oil. Kjell Aleklett skriver:
Noreng är pappa till den norska oljefonden och redan 2004 träffades vi på en konferens i Abu Dhabi. Han förklarade då att han inte trodde på Peak Oil och då jag läser hans rapport kan jag konstatera att han inte har ändrat sig.
Jag frågade Kjell vad hans roll vid rapportsläppet kommer att vara och han svarade:
Den 30 mars så kommer Noreng att först presentera rapporten, sedan har några personer blivit inbjudna att kommentera rapporten och sedan följer en debatt om rapporten där även publiken kan ställa frågor. Jag har fått rapporten för genomläsning och arbetar nu med att förbereda mig för de 10 minuter som jag inledningsvis får till mitt förfogande. Problemet är att det finns så många blottor i argumentationen så att 10 minuter är ganska lite tid. Jag hoppas att de journalister som är där tar sig tid att utforska problemen mer i detalj.
Eftersom jag inte har tillgång till rapporten, så googlade jag lite och fann bland annat en artikel från 2007 och en presentation från 2006 från ett seminarium på Polyteknisk forening med titeln "Er Peak Oil en realitet? Hva blir konsekvensene for Norge og verden?". Att peak oil är en realitet torde vara svårt att förneka. Varje ändlig råvara måste per definition någon gång under historien nå ett utvinningsmaximum. Diskussionen borde istället handla om när peak oil inträffar samt konsekvenserna.

Hursomhelst antar jag att Noreng kommer att säga liknande saker i den rapport som snart presenteras, så det är lika bra att bemöta en hel del redan nu utifrån vad han sagt tidigare.
  • Noreng refererar först till ett antal tidigare prognoser som han anser inte slagit in. Bara för att olika försök att prognosticera oljeproduktionen slagit fel tidigare betyder inte att det inte kommer en topp. Metoderna för prognoserna har dock utvecklats de senaste åren, t.ex. genom forskning från Globala energisystem vid Uppsala universitet. Noreng påstår att den berömda "Limits to Growth" från 1972 förutspådde att oljan skulle ta slut på 1980-talet, vilket vad jag förstår måste vara en missuppfattning, då de placerade resurstoppen nånstans runt år 2000.
  • Noreng påpekar att stora områden inte varit föremål för grundlig oljeletning och nämner bland annat Mellanöstern och Ryssland. Det må vara så, men sannolikheten för att man ska finna något nytt "elefantfält" där ser ut att vara liten. Visst kommer man att finna nya fält, men de lär vara små.
  • Noreng pekar på en större effektivitet i oljeutvinningen (med ny teknologi). Problemet är dock att mer effektiv utvinning ser ut att ge betydligt brantare nedgång när oljefältets produktionstopp väl har passerats - t.ex. för Cantarell-fältet i Mexiko.
  • Till "stationärt bruk" kan olja ersättas av kol, gas och kärnkraft, men alla är ändliga råvaror. Kol och gas lär dessutom också nå sina globala produktionstoppar senast inom 10-20 år. Kärnkraftverk byggs för närvarande inte alls ut i den takt som skulle behövas för att ge något påtagligt energitillskott och det är inte troligt att vi kommer att se någon större utbyggnad. Dessutom är kärnkraftverk beroende av vattentillgång, vilket starkt begränsar möjliga placeringar.
  • För "mobilt bruk" kan bensin och diesel från olja teoretiskt ersättas av syntetiska bränslen framställda från kol eller gas. Detta ger för det första energiförluster (särskilt för kol) och för det andra kommer ökad användning av kol och gas att skynda på uttömningen av även dessa fossila tillgångar. För det tredje är det viktigt att se på hur mycket flytande drivmedel som kan framställas per dag från dessa källor. Det måste byggas enorma Fischer-Tropsch-anläggningar för att motsvara den vikande oljeproduktionen och det syns inga tecken på att ens tillnärmelsevis så stora anläggningar är under uppbyggnad.
  • Noreng kan ha en poäng när han pekar på hur oljebolagens finansiella struktur förändrats, och att det lett till mindre investeringar och oljeletning. Frågan är dock hur återkopplingen mellan världsekonomin och oljebranschen kommer att påverka investeringsviljan och oljeletningen framöver. De oljefält som finns kvar att finna ligger på ställen som är dyra både vad gäller letning och investering i anläggningar och kräver därför ett högt oljepris för att bli lönsamma. Å andra sidan medför ett högt oljepris en "straffskatt" på världsekonomin som gör att tillgången till kredit och riskkapital avtar och att oljepriset kan sjunka igen på grund av att världsekonomin krymper som 2008, vilket i sin tur gör att den dyra oljeletningen inte längre blir lönsam. När oljepriset låg som högst 2008 motsvarade det 8 procent av global BNP.
  • Noreng anser att Saudiarabiens oljereserver är "ytterst forsiktig" beräknade, men det håller de flesta andra bedömare inte med om. Den "magiska" reservtillväxten under 1980-talet, då OPEC:s produktionskvoter baserade sig på ländernas oljereserver, talar snarare för att Saudiarabiens oljereserver är överskattade.
  • Noreng framhåller mycket riktigt att Irak har stor potential. Huvudproblemet där är dock den instabila politiska situationen och säkerhetsproblem. Risken är överhängande att stora delar av Iraks olja kommer att bli liggande i marken under överskådlig tid.
  • Noreng ansåg att Iran hade möjlighet att fördubbla sin utvinning, förutsatt att de får tillgång till kapital och expertis samt att sanktionerna upphävs. Inget av detta synes vara troligt.
  • Noreng refererar till CERA:s prognoser, som varit notoriskt felaktiga. Enligt vad han säger skulle världens utvinningskapacitet öka från 86 till 100 miljoner fat per dag från 2005 till 2010. Facit blev en marginell ökning från 85 till 87 miljoner fat per dag.
  • Noreng tar upp att vid dagens oljepriser blir utvinning av olja från tjärsand lönsam. Problemet här är att det inte är särskilt intressant hur stor balja man har, utan istället hur tjockt sugröret är. Oljesandsutvinningen i Kanada begränsas bland annat av tillgången på vatten och man har inte lyckats komma högre än 1,5 miljoner fat per dag, trots optimistiska prognoser om 5 miljoner fat per dag.
  • Till slut hoppas Noreng på att Norge likt Storbritannien skulle kunna få en "dubbeltopp" i oljeutvinningen, men några sådana tecken syns inte alls. Det är möjligt att det görs något sensationellt stort fynd i det inte lika utforskade Barents hav, men det ser än så länge inte ut så. Det är farligt att bygga framtidsplaner på att mirakel inträffar.
Från oljeexperten Olve Torvangers presentation vid samma seminarium har jag tagit följande diagram över utvinning kontra oljefynd globalt, som tydligt visar problemet från ett fysiskt perspektiv som inget ekonomiskt teoritiserande kan råda bot på.
Globalt förbrukar vi betydligt mer olja än vad som hittas varje år - i längden en omöjlig ekvation.

Från Cruel Crudes kommentar till Finansdepartementets kommande rapport lånar jag följande bild över Storbritanniens och Norges oljefynd kontra utvinning.
Den vikande fyndtakten är tydlig och följs efter några decennier obönhörligen av vikande produktion. Fysiken vinner över ekonomin.

Läs även Cornucopias kommentar.

2012-03-18

Finansdepartementet och peak oil

Jag läser på Kjell Alekletts blogg att Finansdepartementet har beställt en rapport om peak oil som kommer att presenteras 30 mars. Aleklett skriver så här:
Nästa vecka, närmare bestämt den 30 mars, har jag ett annat intressant framträdande och då på regeringens kansli Rosenbad. Finansdepartementet har en expertgrupp för miljöstudier och i oktober 2010 bestämde man sig för att beställa en rapport om Peak Oil. Det kan synas att det hade varit naturligt att man vände sig till Uppsala universitet som bedriver forskning på området, men det gjorde man inte utan uppdraget gick till professor Öystein Noreng vid Handelshögskolan BI i Norge. Det är helt klart att ordförande för expertgruppen, ekonomiprofessor Bengt Kriström, ville ha en ekonoms synpunkt på Peak Oil.
Vad Kjell Alekletts roll blir den 30 mars framgår inte, men det ska bli mycket intressant att se vad Finansdepartementet kommer fram till i sin rapport. Øystein Noreng är känd för att "inte tro" på peak oil. Att man inte vänder sig till Uppsala universitet, som har en av världens främsta forskningsgrupper inom energiområdet, är högst anmärkningsvärt! Kanske deras forskning är lite för obekväm för regeringens tillväxtprästerskap?

Jag vet inte i vilken mening Øystein Noreng "inte tror" på peak oil. En ändlig råvara (t.ex. olja) måste ju per definition någon gång nå en produktionstopp, så antagligen tror han att peak oil ligger långt in i framtiden eller också tror han att peak oil inte kommer att ha någon större effekt.

Mer om Expertgruppen för miljöstudier kan man läsa på deras hemsida.

För övrigt noterar jag att gruppen för Globala energisystem vid Uppsala universitet nyligen nyligen fått högt betyg i en expertutvärdering.
The panel identified the controversial nature of some of the findings of the GESG, but they felt it is very likely that the GESG point of view is correct, and that a distinguished university of long standing is a perfect home for well-informed, academically sound researchers who occasionally annoy senior politicians and business people.

2012-03-17

Israel, Iran och hangarfartyg

ZeroHedge noterar att det nu finns en majoritet i det israeliska kabinettet för en attack mot Iran. Viljan finns alltså, men finns möjligheten? SVT:s Bo Inge Andersson gick igenom förutsättningarna i februari. Om inte Israel har någon hemlighållen kapacitet vad gäller räckvidd är det högst tveksamt om de faktiskt kan genomföra en flygräd mot det alltför avlägsna Iran. Utan hjälp från USA är det alltså troligen omöjligt och det handlar isåfall om lika tom retorik från Israels sida som från Irans sida. Att USA skulle vilja sätta igång en militär konflikt med svåröverskådliga konsekvenser i Persiska viken ett presidentvalsår som detta verkar inte heller sannolikt. Visserligen ger det ett politiskt plus att visa konkret militär styrka mot en "ond" fiende, men de potentiella negativa konsekvenserna är såpass stora att det troligen uppväger.

Enligt Stratfors karta befinner sig två amerikanska hangarfartyg i Persiska viken och gamla hangarfartyget Enterprise stävar över Atlanten och kan vara framme snart. Jag bedömer det dock än så länge bara som vapenskrammel i ett politiskt spel.

Om det trots allt skulle bli krigshandlingar i Persiska viken så skulle det leda till en jättespik i oljepriset, då så stor del av världens olja skeppas genom Hormuz-sundet. Detta skulle i första hand drabba de länder som importerar mycket olja därifrån, t.ex. Kina, Indien och USA. De flesta kontrakten på oljeleveranser från övriga världen är redan skrivna, och så länge de löper kommer åtminstone större delen av Europa att få det mesta av sin olja. Trots detta skulle en sådan oljeprisspik påverka även oss mycket negativt, då världsekonomin skulle göra en störtdykning och det mesta idag som bekant är hoplänkat i långa globala produktionskedjor.

Jag ser som sagt ett krig mellan USA och Iran som en mycket osannolik händelse, men ett misstag eller en missbedömning från någondera sidan skulle kunna leda till att det blir verklighet.

Läs även det jag skrev i november om bland annat hur svårintaget Iran är.

2012-03-14

EU-farsen är inte slut

EU-nomenklaturan fortsätter sitt förljugna spel. Det talades i december så varmt om den nya finanspakten som skulle säkerställa budgetbalans, men idag får vi höra att man skjuter upp disciplinåtgärderna. Ungern får till juni på sig att få ordning på sitt budgetunderskott, och utbetalningarna av EU-stöd kommer inte att stoppas förrän 2013. Spanien får mildare krav på att minska sitt budgetunderskott efter att 2011 gav -8,5 procent istället för förhoppningen på -6 procent. Alltid kan man hitta någon syndabock - i Spaniens fall den dåliga förra regeringen - med den nya blir det säkert bättre! För Spanien räcker det nu för 2012 med -5,3 procent istället för tidigare överenskomna -4,4 procent av BNP. Men 2013 ska allt vara löst! Då gäller -3 procent för Spanien. Det tror vi väl på? Det verkar nu som om Spanien är på väg att glida förbi Italien i tävlingen "alltför stora länder med alltför stora statsfinansiella problem", då Italien under Monti-regeringen verkar ha lyckats att åtminstone för tillfället stadga upp statsfinanserna.

EU:s maktelit presenterar en fantasivärld för att försöka hålla skenet uppe vad gäller Grekland, men som ZeroHedge skriver så är antagandena fullständigt orimliga. Före detta riksbankschefen Bengt Dennis kan vid 82 års ålder kosta på sig att säga sanningen:
Slutet är att Grekland på något sätt lämnar eurosamarbetet. Det sker de närmaste tolv månaderna – om inget mirakel inträffar och sådana är som bekant sällsynta.
Vidare säger han att det är uppenbart att även Portugal kommer att behöva ytterligare stödpaket.

Grekland gjorde de facto statsbankrutt i förra veckan, vilket bekräftas av att ISDA anser att en kredithändelse inträffat och att kreditswappar på landets statsskuld kommer att förfalla till betalning. Efter detta obligationsbyte visar det sig nu att de nya grekiska statsobligationerna redan har tappat kraftigt i värde på marknaden, eftersom fortfarande ingen tror på Grekland. Dessutom har stämningarna mot Grekland satt igång - alla obligationsinnehavare var inte med på bytet!

Nästa land till rakning är troligen Portugal och Jonas Sjöstedt skriver om sitt besök där nyligen.
2011 krympte den portugisiska ekonomin med 1.8 % och 40 000 företag gick i konkurs. 2012 fördjupas recessionen och beräknas detta år till 3.4 %. Officiellt är arbetslösheten 14.8 % men i praktiken överstiger den 20 % om man räknar in de som inte registreras. Minst var tredje ung människa är arbetslös. Nya varsel om uppsägningar kommer i stort sett dagligen.

Minimilönen är 485 euro och 16 % av arbetskraften har den. Såväl arbetslösa som många pensionärer och arbetande är fattiga, antalet fattiga beräknas till 2.5 miljoner (inkomst under 419 euro/månad). Det sker stora nedskärningar i offentlig service och sociala trygghetssystem. Antalet lediga dagar per år skärs ner. Avgifterna inom sjukvården höjs kraftigt vilket enligt vissa bedömare leder till sämre folkhälsa och ökad dödlighet. Utvandringen tar fart, inte minst är det välutbildade unga som emigrerar till Brasilien, Angola och andra EU-länder. Nästan inga offentliga investeringar sker och situationen i jordbruket förvärras av svår torka. Tiggeri och desperat fattigdom är väl synligt i stadsbilden.
2,5 miljoner fattiga är nästan en fjärdedel av befolkningen!

Brittiska banken Barclays anser att Portugal troligen är insolvent och ser pessimistiskt på landets framtidsutsikter. Portugals regering spelar dock med i EU-spelet och hävdar att det kommer att lösa sig.

Nigel Farage fortsätter att häckla EU-pajasarna.

Under tiden producerar EU smaklösa propagandavideor för skattepengar.

EU drog visserligen tillbaka denna propagandafilm efter att den ansetts vara rasistisk. Det värsta med denna film är dock som jag ser det inte de etniska stereotyperna (den östasiatiske karatekillen, den turbanklädde leviterande sabelsvängande indiern och den halvnakne brasilianske capoeiramannen). Nej, det värsta är att Kina, Indien och Brasilien framställs som hot mot det "fredliga" EU. Taktiskt nog har man inte tagit med någon rysk kosack i videon, vilket säger en hel del om EU:s förhållande till björnen i öster. Filmen var tänkt som propaganda för EU-utvidgning, men som jag skrev i tredje delen om EU-imperiets historia så är utvidgningen troligen i princip avslutad.

Jag råkade nyligen plocka upp en broschyr från Folkrörelsen nej till EU, där de påpekar vad jag också sagt förut, nämligen att den europeiska union vi har idag inte är den som svenska folket sade ja till i folkomröstningen 1994. Dags att fundera på utträde från det sjunkande skeppet...