Visar inlägg med etikett fattiga. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fattiga. Visa alla inlägg

2016-04-26

Venezuela ransonerar elen

Dags för en uppföljning av Venezuelas pågående kollaps, som jag skrev lite om för några veckor sedan.
Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat
[...]
räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader
[...]
Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner.
[...]
Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år
Det senaste steget i landets kollaps är att man inför elransonering där elen stängs av fyra timmar om dagen, men detta beror faktiskt till skilland från övriga problem inte enbart på politisk misskötsel, utan på att det kommit ovanligt lite nederbörd i spåren av El Niño-fenomenet, vilket gör att vattenkraftdammarna är dåligt fyllda, något som även drabbat grannlandet Colombia.

Det finns dock även här en politisk sida, då det sägs att venezolanska staten inte gjort tillräckliga infrastruktursatsningar inom energisektorn för att hålla takten med den ökade elförbrukningen i samband med minskad fattigdom och subventionerade energipriser.

Venezuela har redan tidigare infört långhelg och kortare arbetsdagar för att försöka spara el.

Elavbrotten får vidare effekter på landets ekonomi genom att oljeindustrin störs av dessa. Oljan står för över 90 procent av landets exportinkomster och faller delar av produktionen bort ger det ytterligare press på landets ekonomi.

Problemen med att importera olika varor drabbar nu även exempelvis landets största ölproducent, som inte längre kan importera korn och därför tvingas stoppa produktionen.

Samtidigt är inflationstakten mycket hög med 720 procent per år och bedömare från IMF räknar med en total kollaps inom 12 till 18 månader om inget drastiskt görs. De har kommit fram till detta tidsspann genom att jämföra med tidigare kriser i Latinamerika. Nästa år räknar man med en inflationstakt på 2200 procent och därefter kan det raskt bli hyperinflation.

Sedan Nicolas Maduro tog över som president har för övrigt fattigdomen i Venezuela ökat från 23 till 73 procent av befolkningen! Detta efter att fattigdomen halverades under företrädaren Chavez.

2013-12-29

Grekland EU-ordförande från nyår!

Det blir ibland ofrivillig ironi i EU-såpan. Det land som tar över ordförandeskapet i EU från och med årsskiftet och ett halvår framåt är krislandet Grekland. Till EU:s fördel får väl sägas att man inte diskriminerar länder ifråga om ordförandeskapet.

Detta nu, då Grekland kan göra statsbankrutt på riktigt
Med ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen i ryggen kan alltså den grekiska regeringen bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer. Vi har redan sett det, då den grekiska regeringen överlämnade budgeten för nästa år till parlamentet utan att ha kommit överens med de utländska inspektörerna. I söndags antog parlamentet 2014 års statsbudget utan att först ha visat upp den för IMF eller EU-kommissionen, vilket reglerna kräver.
Kanske väntar Grekland till efter att ordförandeskapet är avklarat med att göra statsbankrutt. En plötslig kris kan dock ställa frågan på sin spets. Grekland kommer dock troligen snart att försöka att på något sätt få till en ny nedskrivning av delar av sin orimligt stora statsskuld. Detta kommer dock troligen att motarbetas av Tyskland med flera.

Läget i den grekiska ekonomin är som bekant urdåligt och landet har befunnit sig i recession i flera år nu. Arbetslösheten ligger runt 25 procent och ungdomsarbetslösheten på horribla 58 procent. Dessutom har nu Grekland den värsta fattigdomen i EU när de har gått om Bulgarien och Rumänien ifråga om fattigdom.

Hur kommer det att gå under de EU-toppmöten som under första halvåret 2014 ska hållas i Grekland? Det blir gissningsvis stora protester med tanke på den missnöjesnivå och misär som finns i landet.

Den grekiska regeringen under Antonis Samaras kommer under ordförandeskapshalvåret att fokusera på ett antal frågor.

För det första kommer man att arbeta vidare med den beramade bankunionen, en fråga som definitivt ligger i Greklands intresse. Bankunionen måste godkännas av EU-parlamentet, vilket kan bli svårt. Helst vill man förstås göra detta innan EU-parlamentsvalet i slutet av maj.

Grekland kommer också att fokusera på invandringsfrågorna, eftersom antalet flyktingar och illegala invandrare ökat den senaste tiden på grund av våldsamheter i Syrien och Nordafrika. Grekland vill troligen stärka gränskontrollerna och att hela unionen hjälper de länder som är särskilt utsatta (framförallt Grekland, Bulgarien och Italien). Italien, som tar över ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2014, har också ett starkt intresse i denna fråga.

Under Greklands ordförandeskapstid kommer lokal- och regionalval att hållas i Grekland i mitten av maj och så förstås valet till EU-parlamentet i slutet av maj. Det är bäddat för ett intressant halvår i EU-politiken.

2012-11-05

USA inför valet

Så här dagen före det amerikanska presidentvalet tänkte jag titta lite på hur det står till i USA.

Arbetslösheten har minskat något sedan Obama tillträdde i januari 2009. Den officiella arbetslöshetssiffran är nu knappt 8 procent, vilket fortfarande är högt.
Men arbetslöshetssiffran ger inte den sanna bilden av situationen i USA, då många har gett upp sökandet efter arbete och därför inte längre räknas till arbetskraften. Ser vi istället på sysselsatta som andel av den vuxna befolkningen ser vi en helt annan bild.
Den stora förändringen har skett sedan toppen år 2000 och framförallt under 2008-2009. Sedan dess har andelen sysselsatta i princip legat still. Och det är inte konstigt att de har gett upp, när det tar så lång tid att hitta arbete. Antalet veckor som arbetslös innan man hittar nytt arbete har ökat katastrofalt de senaste åren.
Att detta är den verkliga situationen framgår om man ser på hur många amerikaner som får "matkuponger" (SNAP "Supplemental Nutrition Assistance Program" eller "food stamps"), nu över 46 miljoner eller omkring 15 procent av befolkningen.
Antalet fortsätter att öka och har gjort så sedan år 2000. Notera också hur ökningstakten snabbade på runt år 2008.

Vad gäller bostadspriserna så är det fortfarande tveksamt om de har bottnat.
Visserligen ser vi en liten uppstuds på slutet, men den är inte större än de uppstudsar vi har sett de senaste åren. Det ser inte precis ljust ut på USA:s bostadsmarknad, där det fortfarande är många utmätningar och många som har lån som är större än husets värde.

Hushållens skulder har de senaste åren minskat i förhållande till BNP.
Det är en radikal trendvändning som skett.

Vad gäller de privata icke-finansiella företagen så har deras skuldsättning i förhållande till BNP legat ganska still sedan minskningen 2008-2009.
Även vad gäller delstaternas och kommunernas skulder ser vi en trend mot lägre skuldsättning.

Hur ska man hålla igång ekonomin när sysselsättningsgraden minskar samtidigt som hushållens skuldsättning minskar? Jo, staten får rycka in. Därför ser kurvan över USA:s (federala) statsskuld i förhållande till BNP ut så här:
Sedan 2008 har statsskulden ökat i en takt som aldrig förut. Detta är såklart inte hållbart och nånstans framöver måste den tillträdande presidenten, vem det än blir, göra något åt saken. "The Fiscal Cliff" hotar. Dessutom är pensionssystemet i USA fullständigt ohållbart.

Ta även en titt på vad bloggrannen Cruel Crude skriver. Och Den Hälsosamme Ekonomistens sammanfattning.
Medborgarna kan välja mellan en kadidat som lovat guld och gröna skogar, men som kört landet ännu längre ner i dyn, och en kandidat som lovar att rätta till problemen, utan att kunna förklara hur.
Till Obamas försvar ska dock sägas att det var ingen kul situation han fick överta. Frågan är ändå om han gjort något vettigt för att på sikt få bukt med USA:s kris.

Utgången av presidentvalet är en sak, men även utgången i det kongressval som hålls samtidigt är viktig, då den avgör handlingsramarna för nästa president.

Valet i USA är viktigt för världen, då landet är världens största ekonomi och militärmakt, men nu i veckan tillsätts också Kinas nya ledargäng, vilket kan vara lika viktigt.

Tillägg: Läs Birger Schlaug på SVT Debatt om den amerikanska tvåpartidiktaturen och Green Partys presidentkandidat Jill Stein.

2012-10-31

Sandy, Haiti och USA

Svenska media fortsätter även idag sin orgie i katastrofrapportering i spåren av stormen Sandys framfart i östra USA. Visst har östra USA drabbats, men Haiti, ett av världens fattigaste länder, drabbades förhållandevis betydligt hårdare när Sandy, som då var av orkanstyrka, drog över landet. The Guardian har sammanställt antalet döda i olika länder. Haiti 55, USA 52, Kuba 11, Bahamas 2, Puerto Rico 2, Dominikanska republiken 2, Kanada 1 och Jamaica 1. Räknat i förhållande till befolkningens storlek är det Bahamas och Haiti som drabbats värst, med 5,7 respektive 5,07 döda per miljon invånare. I USA har det dött 0,16 per miljon invånare. Räknar man istället på de 60 miljoner invånarna i den drabbade delen av USA är det ändå bara 0,87 döda per miljon invånare.

På Haiti hotar nu svält efter att stora delar av landets skördar har spolats bort eller ligger under vatten. Haiti hade dessutom tidigare i år drabbats av orkanen Isaac. Haitis livsmedelssituation förvärras av att det fattiga landet kommer att få svårt att ha råd med att köpa livsmedel när de globala matpriserna ökat i spåren av de dåliga skördarna i USA och Ryssland. Även ett mer normalt år som 2008 är fattiga Haiti till stor del beroende av livsmedelsimport, t.ex. importerade de då 58 procent av sin spannmål. Landet räknas av FAO till kategorin LIFDC, alltså Low Income Food-Deficit Countries. Dessutom kan förorenat dricksvatten göra att det kolerautbrott som drabbat Haiti sedan jordbävningen 2010 kan förvärras. Omkring 18000 människor beräknas också ha blivit hemlösa på Haiti till följd av Sandy.

Haiti har knappt 10 miljoner invånare, men är oerhört tättbefolkat med omkring 350 invånare per kvadratkilometer. Det är ett av världens fattigaste länder med en årlig BNP på bara 738 dollar per capita. USA är å andra sidan ett av världens rikaste länder med en årlig BNP på drygt 48000 dollar per capita. USA:s årliga bruttonationalprodukt ligger på 15000 miljarder dollar, medan Haitis bara är 7,4 miljarder dollar, vilket är en del av förklaringen till varför nyhetsrapporteringen är så mycket mer intensiv från USA, som är världsekonomins viktigaste spelare. Vad som händer i USA:s ekonomi påverkar hela världen. Vad som händer i Haitis ekonomi har endast marginell betydelse.

För många av Haitis invånare innebar Sandy ett hot mot deras överlevnad, för de flesta i östra USA var Sandy bara ett hot mot deras bekvämlighet.

Så när jag nu har klarat av Haiti får väl även jag övergå till att se på hur Sandys framfart i USA kommer att påverka ekonomin där, då det är det som kan komma att påverka oss i Sverige. Kostnaden för stormen uppskattas till 25 miljarder dollar och även om vi räknar med att det i slutändan skulle bli det dubbla, så handlar det ändå bara om 0,33 procent av USA:s årliga BNP.

Men det blir en hel del indirekta effekter, som kan ha underskattats. Det blir inte helt lätt att återställa tunnelbanan i New York. Först måste vattnet pumpas ut ur tunnlarna. De pumpar som finns där är gjorda för att pumpa ut betydligt mindre mängder vatten, så det kommer att ta flera dagar, förutsatt att man får igång pumparna och lyckas få dit mobila pumpar. Efterfrågan på mobila pumpar lär vara hög i New York och hela östra USA just nu, för att få ut vatten ur källare, tunnlar med mera. Därefter ska 950 km spår, elsystem och signalsystem inspekteras innan USA:s största kollektivtrafikmaskineri kan tas i full drift igen. Någon jämförde det med att få igång en bärbar dator igen efter att ha doppat den i en hink med saltvatten, fast förstås i mycket större skala. Hur stora skadorna är kan man inte säga förrän vattnet pumpats bort. En ytterligare försvårande faktor är att det kan bli brist på reservdelar. Många komponenter i tunnelbanan är gamla och kommer i en del fall från företag som inte har funnits på 50 år. En studie från 2011 kom fram till att det skulle ta tre veckor att få igång New Yorks tunnelbana till 90 procent efter en allvarlig översvämning.

Och New York är beroende av sin tunnelbana. Utan den blir det svårt för många att ta sig till jobbet. Vi kan alltså räkna med att stadens företag kommer att hanka sig fram på lägre fart i flera veckor, detta i ett av världens största finansiella centra. Visserligen kan många arbeten skötas hemifrån, men långt ifrån alla, och i de flesta fall inte på full effektivitet. Dessutom försvåras arbete hemifrån av att det fortfarande är omfattande strömavbrott i staden och i stora delar av östra USA - drygt sex miljoner är fortfarande utan el. Elbolagen varnar för att det kan ta mer än en vecka att få tillbaks elen till alla. Utan ström blir det förstås svårare att få igång kollektivtrafiken.

Det ska också bli intressant att se hur de psykologiska effekterna blir av långvarigt strömavbrott och stopp i de allmänna kommunikationerna. Kommer amerikanerna att få sig en tankeställare, eller kommer de att gå på som förut? Det kanske kan få åtminstone några att förändra sitt leverne. Läs även Blott Sverige Svenska Preppers Har om lärdomar av Sandy.

Jag tror alltså att effekterna i USA kommer att bli större än vad man gissar i detta tidiga skede, vilket jag antydde redan igår morse.

Det talas av vissa (exempelvis Moody's) om att de negativa effekterna av Sandy skulle kunna uppvägas av den positiva effekten av ökad ekonomisk aktivitet för reparationer och återuppbyggnad, men detta är åt skogen. Ett praktexempel på "villfarelsen med den krossade fönsterrutan" (engelska Broken window fallacy). När saker förstörs av en storm ger inte återuppbyggnaden något plus. De resurser och den energi som läggs på återuppbyggnaden hade istället kunnat läggas på betydligt trevligare saker. Om du får en fönsterruta krossad hemma ger det visserligen mer jobb åt glasmästaren, men om inte rutan hade krossats hade du istället exempelvis kunnat ge en massa jobb åt den lokala restaurangen genom att äta där i många dagar för den summa som glasrutan kostar.

Slutligen kan Sandy påverka utgången av presidentvalet i USA på tisdag, oklart hur. Obama verkar göra allt för att framstå som landsfader för en prövad befolkning, vilket kan vinna röster. Konkurrenten Romney håller låg profil. Samtidigt är det som vanligt de fattiga som drabbats hårdast och de röstar i större utsträckning för Obama. Skulle de på grund av stormens verkningar avstå från att rösta drabbar det Obama.

Tillägg: Idag (1 november) har SvD en längre artikel om läget på Haiti.

2012-06-25

Greklands sjukvård går på knäna

Alla har väl sett bilderna av greker som köar för att få mat, men det finns andra saker i det grekiska samhället som också slutat fungera. I spåren av åtstramningarna och den dåliga ekonomin drabbas Greklands sjukvård hårt.

Sjukhusen skär ner på nödvändiga mediciner, begränsar icke akuta operationer och ransonerar till och med grundläggande medicinskt material såsom bomull, bandage, sprutor, katetrar, handskar och papper till undersökningsbord. Det beror till stor del på en röra av obetalda räkningar från statens sida, vilket gör att man inte kan beställa nytt från leverantörer som är trötta på att inte få betalt. Grekland importerar nästan alla sina mediciner. Köerna är långa vid de fåtaliga apotek som fortfarande säljer medicin på kredit. De flesta grekiska apotek vill ha betalt kontant till fulla priset tills staten kommer ikapp med betalningarna av medicinsubventioner - de ligger efter med 762 miljoner euro. Flera apotek har också fått slut på många mediciner. Försäkringsbolagen har också problem med att betala ut pengar för medicin eller också förhalar de utbetalningarna. Allt detta drabbar dubbelt hårt de greker som blivit av med sina jobb.

Ett skräckexempel är det psykiatriska sjukhuset på Leros som inte längre har råd med tillräcklig mat till sina patienter. Sjukhuset är skuldsatt och därför vägrar matleverantörerna att leverera.

Dessutom är Grekland ett land som har stora problem med antibiotikaresistenta bakterier. De ekonomiska svårigheterna kan göra detta problem ännu värre i Grekland, som då kan bli en europeisk spridningshärd för dessa bakterier.
I Europa dör redan idag 25 000 människor årligen i infektioner som blivit motståndskraftiga mot antibiotika, enligt WHO. Det är märkligt tyst om detta. Hade EU minsta lilla ansvar hade man tvärtom gått in och försökt skyddat grekisk sjukvård från neddragningar.
Häromdagen åkte den grekiske finansministern till sjukhus och premiärministern fick opereras för näthinneavlossning, varför han stannar hemma från EU-toppmötet. För eliten finns det tydligen pengar till sjukvård.

Detta med sjukvården är också något att tänka på för alla som turistar i Grekland. Även om man har kontanter kan man tydligen inte lita på att apoteket har alla mediciner eller att det lokala sjukhuset fungerar bra. Privat sjukvård finns visserligen, men kan bli dyr. Läs för övrigt också mina råd om vad man ska tänka på om man ska resa till Grekland.

Greklands kris visar också hur det kan komma att gå för andra länder framöver, exempelvis Spanien. Den visar också hur viktigt det är att staten är solvent. Är staten för högt skuldsatt drabbar det i princip allt i samhället.

2012-03-14

EU-farsen är inte slut

EU-nomenklaturan fortsätter sitt förljugna spel. Det talades i december så varmt om den nya finanspakten som skulle säkerställa budgetbalans, men idag får vi höra att man skjuter upp disciplinåtgärderna. Ungern får till juni på sig att få ordning på sitt budgetunderskott, och utbetalningarna av EU-stöd kommer inte att stoppas förrän 2013. Spanien får mildare krav på att minska sitt budgetunderskott efter att 2011 gav -8,5 procent istället för förhoppningen på -6 procent. Alltid kan man hitta någon syndabock - i Spaniens fall den dåliga förra regeringen - med den nya blir det säkert bättre! För Spanien räcker det nu för 2012 med -5,3 procent istället för tidigare överenskomna -4,4 procent av BNP. Men 2013 ska allt vara löst! Då gäller -3 procent för Spanien. Det tror vi väl på? Det verkar nu som om Spanien är på väg att glida förbi Italien i tävlingen "alltför stora länder med alltför stora statsfinansiella problem", då Italien under Monti-regeringen verkar ha lyckats att åtminstone för tillfället stadga upp statsfinanserna.

EU:s maktelit presenterar en fantasivärld för att försöka hålla skenet uppe vad gäller Grekland, men som ZeroHedge skriver så är antagandena fullständigt orimliga. Före detta riksbankschefen Bengt Dennis kan vid 82 års ålder kosta på sig att säga sanningen:
Slutet är att Grekland på något sätt lämnar eurosamarbetet. Det sker de närmaste tolv månaderna – om inget mirakel inträffar och sådana är som bekant sällsynta.
Vidare säger han att det är uppenbart att även Portugal kommer att behöva ytterligare stödpaket.

Grekland gjorde de facto statsbankrutt i förra veckan, vilket bekräftas av att ISDA anser att en kredithändelse inträffat och att kreditswappar på landets statsskuld kommer att förfalla till betalning. Efter detta obligationsbyte visar det sig nu att de nya grekiska statsobligationerna redan har tappat kraftigt i värde på marknaden, eftersom fortfarande ingen tror på Grekland. Dessutom har stämningarna mot Grekland satt igång - alla obligationsinnehavare var inte med på bytet!

Nästa land till rakning är troligen Portugal och Jonas Sjöstedt skriver om sitt besök där nyligen.
2011 krympte den portugisiska ekonomin med 1.8 % och 40 000 företag gick i konkurs. 2012 fördjupas recessionen och beräknas detta år till 3.4 %. Officiellt är arbetslösheten 14.8 % men i praktiken överstiger den 20 % om man räknar in de som inte registreras. Minst var tredje ung människa är arbetslös. Nya varsel om uppsägningar kommer i stort sett dagligen.

Minimilönen är 485 euro och 16 % av arbetskraften har den. Såväl arbetslösa som många pensionärer och arbetande är fattiga, antalet fattiga beräknas till 2.5 miljoner (inkomst under 419 euro/månad). Det sker stora nedskärningar i offentlig service och sociala trygghetssystem. Antalet lediga dagar per år skärs ner. Avgifterna inom sjukvården höjs kraftigt vilket enligt vissa bedömare leder till sämre folkhälsa och ökad dödlighet. Utvandringen tar fart, inte minst är det välutbildade unga som emigrerar till Brasilien, Angola och andra EU-länder. Nästan inga offentliga investeringar sker och situationen i jordbruket förvärras av svår torka. Tiggeri och desperat fattigdom är väl synligt i stadsbilden.
2,5 miljoner fattiga är nästan en fjärdedel av befolkningen!

Brittiska banken Barclays anser att Portugal troligen är insolvent och ser pessimistiskt på landets framtidsutsikter. Portugals regering spelar dock med i EU-spelet och hävdar att det kommer att lösa sig.

Nigel Farage fortsätter att häckla EU-pajasarna.

Under tiden producerar EU smaklösa propagandavideor för skattepengar.

EU drog visserligen tillbaka denna propagandafilm efter att den ansetts vara rasistisk. Det värsta med denna film är dock som jag ser det inte de etniska stereotyperna (den östasiatiske karatekillen, den turbanklädde leviterande sabelsvängande indiern och den halvnakne brasilianske capoeiramannen). Nej, det värsta är att Kina, Indien och Brasilien framställs som hot mot det "fredliga" EU. Taktiskt nog har man inte tagit med någon rysk kosack i videon, vilket säger en hel del om EU:s förhållande till björnen i öster. Filmen var tänkt som propaganda för EU-utvidgning, men som jag skrev i tredje delen om EU-imperiets historia så är utvidgningen troligen i princip avslutad.

Jag råkade nyligen plocka upp en broschyr från Folkrörelsen nej till EU, där de påpekar vad jag också sagt förut, nämligen att den europeiska union vi har idag inte är den som svenska folket sade ja till i folkomröstningen 1994. Dags att fundera på utträde från det sjunkande skeppet...

2011-08-10

Frustration i England

Som ni säkert läst så har flera av Englands storstäder härjats av upplopp de senaste fyra dygnen. Den senaste natten var det lugnare i London, men i gengäld spreds oroligheterna till bland annat Manchester, Birmingham och Liverpool.

Den tändande gnistan var att Mark Duggan blev ihjälskjuten av polisen. Först påstods att Duggan skulle ha skjutit först, men idag visar det sig att det inte var så. Duggan beskrivs ömsom som gangster och droghandlare, ömsom som älskad fyrabarnsfar och taxiförare - båda bilderna kan mycket väl vara sanna, men det är egentligen inte intressant för att förstå kravallerna, då Duggans död bara var den tändande gnistan.

De underliggande orsakerna till kravallerna är förstås något annat. (Relativ) fattigdom, arbetslöshet (framförallt bland ungdomar) och utbredda känslor av frustration och hopplöshet. Detta är något som inte är unikt för engelska storstäder, utan finns i de fattigare områdena i alla Europas storstäder. Efterhand som den ekonomiska krisen förvärras ökar risken att vi får se liknande kravaller på andra ställen. Det behövs bara en tändande gnista.

I USA finns också starka sociala spänningar i många områden. Minns ni upploppen i Los Angeles 1992? Nu borde det finnas ännu fler ännu mer frustrerade unga människor där. Vilken blir gnistan där? Och när?

Extrainsatsen i England av 16000 poliser, gummikulor och vattenkanoner stoppar bara upploppen just nu. Om någon månad eller nästa år kan det vara dags igen, så länge inte de grundläggande problemen löses. Fast de underliggande sociala problemen tar åratal att lösa och det blir inte precis lättare när det samtidigt är ekonomisk kris. Premiärminister Cameron verkar ta till kontrollinjen istället med förstärkt polis.
- Vad det här landet behöver är tydligare regler för uppförande och straff för de som bryter mot dem, sade Cameron.
Men det löser ändå aldrig problemet, utan kommer bara att leda till en upptrappning. För att få en förändring måste man ta till ett stort socialt program, men det lär knappast en konservativ regering göra. För att få pengar till ett sånt program måste man också skära bort andra offentliga utgifter och Storbritanniens statsfinanser är redan hårt ansträngda och statsskulden hög. Därför har jag även svårt att se att en ny brittisk regering av annan politisk färg skulle kunna lösa grundproblemen.

Så länge de flesta får det bättre i ekonomisk tillväxt kan man för det mesta hålla sociala problem gömda under mattan, men i ekonomiska nedgångar kommer de underliggande problemen fram i våldsam form. Finns det något land som har planerat för annat än tillväxt?

Tillägg: Effekts Matilda Welin skriver intressant från London om hur hon uppfattar situationen i England.

2011-05-17

Nyberg om grekisk omstrukturering

Vice riksbankschef Lars Nyberg talar klarspråk!
Vice riksbankschef Lars Nyberg räknar med att Grekland måste strukturera om sitt skuldberg. Men först är det viktigt att Grekland och krisländerna i eurozonen pressas till så hårda åtstramningar som möjligt.
[...]
Lars Nyberg ser även ett stort problem i att EU, IMF och ECB kommer fram till lösningar som marknaden inte tror på. Det handlar till exempel om att marknaden i dag prissätter grekiska statspapper till 50 procent av det nominella värdet, vilket betyder att alla räknar med att ungefär hälften av värdet går upp i rök i en framtida skuldavskrivningsprocess.
Grekisk statsbankrutt inom något eller några år alltså. Jag har sagt länge att det är oundvikligt. Obligations- och CDS-marknaderna har också förstått det. Nu handlar det bara om att försöka begripa och beräkna konsekvenserna.

Apropå Grekland läser jag om hur den grekiska krisen får tusentals Atenbor att flytta tillbaks till sina hembyar på landet.
Debt, unemployment and poverty is causing mass unrest and thousands to seek a cheaper lifestyle outside the capital
Av beskrivningen att döma är det inte konstigt att folk flyr fattigdomens Aten, med många hemlösa och hungriga, stängda affärer med mera.
In Athens, home to almost half of Greece's 11 million-strong population, the signs of austerity – and poverty – are everywhere: in the homeless and hungry who forage through municipal rubbish bins late at night; in the cash-strapped pensioners who pick up rejects at the street markets that sell fruit and vegetables; in the shops now boarded and closed and in the thousands of ordinary Greeks who can no longer afford to take family outings or regularly eat meat.
Dessutom flyr de välutbildade utomlands
A mass exodus of the nation's brightest and best has added to fears that in addition to failing one or perhaps two generations, near-bankrupt Greece stands as never before to lose its intellectual class.

2011-05-16

Storbritannien - bränslefattigdom

De högre energipriserna och den försämrade ekonomin har tvingat många britter att stänga av uppvärmningen i huset då och då under den gångna vintern och det kan bli ännu fler nästa vinter.
Uswitch said that a survey of almost 1,600 of its customers carried out in January had indicated that 20% of them had turned their heating off regularly in order to save money last winter.
Nästa vinter väntas andelen stiga till minst 25%.

Nästan 5,5 miljoner brittiska hushåll klassades som "fuel poor" (bränslefattiga) vid slutet av 2010, mot 4,4 miljoner år 2008 och bara runt två miljoner år 2003. I slutet av 2011 väntas siffran överstiga sex miljoner. I kontrast till detta står att regeringen säger sig sikta mot att utradera "fuel poverty" (bränslefattigdom) till år 2016. "Bränslefattigdom" definieras som att behöva betala mer än 10 procent av sin inkomst på uppvärmning av bostaden. Hur det ska gå till när antalet nu ökar stadigt kan man undra.

2011-05-15

Amerikanska helveteshålor

Häromdagen skrev jag om att det fortfarande går risigt för USA och fick då tipset om artikeln "American Hellholes". Skrämmande läsning om den grymma verkligheten bakom diagrammen. Det handlar om Detroit - staden som mer än halverat sin befolkning och man helt enkelt funderar på att demolera en fjärdedel av staden. Vidare om avskrädesplatsen Camden, New Jersey. New Orleans efter Katrina och BP:s oljespill är inte heller så muntert. Kaliforniens kommuner är till stor del bankrutt och drunknar i sina egna problem. Sammanfattningsvis ett USA på dekis. Imperiets glansdagar är för länge sedan över.

Bloggrannen EfterOljan skrev hösten 2009 en serie om sju artiklar om krisens effekter i USA där han tagit upp mycket av det som sägs i artikeln om helveteshålorna. Jag passar på att åter rekommendera dem.
Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 och del 7.
EfterOljans texter går igenom hur det ser ut för amerikaner som på olika sätt drabbats av krisen, från tidigare mycket rika till dem som redan innan krisen var fattiga. Efter denna artikelserie kom EfterOljan också med några texter till om situationen i USA.
Även i artiklarna om Peak Oil Computing tar EfterOljan upp fenomenet Detroit.

2011-05-03

Nytt rekord för matkuponger i USA

I februari ökade återigen antalet amerikaner som får så kallade matkuponger, även om ökningen nu tycks ha planat ut och bara är marginell. 14,3% av befolkningen, eller 44,2 miljoner människor får nu matkuponger!

I förra veckan kunde man också läsa om USA:s rekordstora bidragsberoende.
Socialbidrag, matkuponger, arbetslöshets- och sjukförsäkring och andra typer av offentliga stödprogram stod för 18,3 procent av amerikanernas inkomster under 2010. Det visar en kartläggning som USA:s största dagstidning USA Today har gjort.

Det är den högsta nivån som någonsin uppmätts. Under åren 1980-2000 låg andelen ganska stabilt kring 12,5 procent.
Som jag skrev i februari går det inte så bra för USA.

ZeroHedge har en annan vinkling, då de noterar att förutom de rekordhöga bidragssiffrorna så är det på samhällsstegens övre sida så att bara 400 av USA:s skattebetalare stod för 10 procent av alla kapitalinkomster år 2007. Snacka om ojämlik inkomstfördelning.
We are currently going through old issues of Pravda to see if the Communist empire ever achieved this kind of social disparity between the nomenklatura and the proletariat (it didn't).

2011-03-20

Finn två likheter...

När jag ögnade igenom nyhetsbrevet Börsgolvet, som har med utvalda artiklar av mig och några andra bloggare, slogs jag av en sak när jag tittade på följande två diagram från artikeln "Hurra vad det går bra för USA!" som jag skrev i februari.
SNAP är den politiskt korrekta termen för "food stamps", alltså ett slags "matkuponger" som delas ut till behövande (numera 14 procent av USA:s befolkning).
Notera de två synkade vändpunkterna år 2000 respektive 2008. År 2000 vändes i båda fallen en sjunkande trend till en stigande. År 2008 vändes den sakta stigande trenden till en hastigt stigande. Nu utgör SNAP-programmet en mycket liten andel av amerikanska statens utgifter, så det finns inget direkt orsakssamband. Snarare finns det en tredje bakomliggande faktor som påverkar både SNAP och statsskulden - något slags index över "ohälsan" i USA:s ekonomi.

2011-02-10

Matpriserna fortfarande låga...

Idag ska Farbror Flöjtare skrämma upp alla läsare ordentligt. Cornucopia tog upp matpriserna igår, men skrapade bara på ytan.

I förra veckan skrev jag om det matprisrekord som nu satts. Jag skrev också att vi kan vänta oss ännu högre spannmålspriser framöver. Så här såg diagrammet ut över FAO:s matprisindex de senaste 20 åren.
Det såg ju allvarligt ut, men som Jonas E påpekade i en kommentar är detta bara rekord sedan FAO började mäta priserna 1990. Efter lite letande fann jag historik över livsmedelspriser lite längre bak i tiden, vilket ger en helt annan bild. Nedan ser ni vetepriset i USA från 1913 till idag, inflationsjusterat. Orsaken att jag börjar 1913 är att USA:s konsumentprisindexserie startar då.
Prisutvecklingen de senaste åren framstår närmast som krusningar jämfört med den volatilitet som historiskt präglat spannmålspriserna. Det är egentligen bara sedan mitten av 1980-talet som vi har haft mer stabilt låga spannmålspriser.

Om spannmålspriserna framöver skulle återgå till historiskt mer normala nivåer normal volatilitet kan man fundera på vad det skulle innebära. Egypten och Tunisien har redan drabbats av matprisupplopp som gått vidare till revolutioner. Ännu högre livsmedelspriser kan leda till att fler fattiga importberoende länder drabbas. Länder i riskzonen är till exempel Pakistan, Mexiko och Filippinerna.

De stigande matpriserna drabbar även svensk basmat. Som jag skrev om redan i höstas råder det brist på potatis och priserna går nu uppåt snabbt.

De stigande spannmålspriserna lär också slå igenom på övriga matpriser, då våra kött- och mjölkdjur till stor del föds upp på spannmål. Vad händer med alla kalkyler om matpriserna i Sverige ökar med 50 eller 100 procent? Hur ska Riksbanken tolka det? Ska man höja räntan på grund av "inflation"? Hur kommer chockhöjda matpriser att drabba högbelånade hushåll?

Även om högre matpriser skulle drabba Sveriges ekonomi så skulle vi ändå klara oss bra jämfört med alla världens fattigaste som helt enkelt skulle prisas ut från marknaden. Redan 2009 var det en miljard jordbor som saknade tillräckligt med mat. Världens fattigaste lägger oftast en mycket stor andel av sin inkomst på mat och ökar spannmålspriserna med 50-100 procent är det kört för dem.

2011-02-08

Sysselsättningshistorik för Sverige

När jag i söndags skrev om hur illa det står till med USA tyckte någon kommentator att det var orättvist att titta på antalet personer med jobb som andel av den vuxna befolkningen. Jag vet inte jag... det är inte särskilt svårt att titta på motsvarande siffror för andra länder. Dessa siffror går inte, till skillnad från arbetslösheten, att manipulera genom att definiera om vilka som ingår i "arbetskraften". Jag har tittat på sysselsättningsgraden för Sverige förut. Här kommer nu ett uppdaterat diagram över sysselsättningsgraden för Sverige, där jag med hjälp av SCB och Ekonomifakta har lyckats pussla ihop data från 1950 och framåt. Att kurvan ser hackig ut från 1976 beror på att jag innan dess har årsdata, därefter kvartalsdata.
Som ni ser har Sverige alltid haft en betydligt större andel sysselsatta än vad USA har haft. Sysselsättningsandelen är bland de högsta inom OECD, och bara Schweiz, Island, Nederländerna, Norge och Danmark hade högre sysselsättningsandel än Sverige år 2009.

Andelen sysselsatta i Sverige ökade under 1970- och 1980-talen när många kvinnor kom in på arbetsmarknaden. Sedan sjönk andelen kraftigt under krisen i början av 1990-talet, då drygt en halv miljon arbetstillfällen försvann. Därefter har det repat sig något, men aldrig återkommit till siffrorna innan krisen. Lärdomen blir att stora ekonomiska kriser ska man försöka undvika. Allt som politikerna gör för att försöka påverka sysselsättningen blir ganska futtigt i jämförelse med effekterna av stora kriser.

När vi ändå jämför kan vi också se på hur stor andel av befolkningen som får socialbidrag. Numera kallas socialbidrag på politiskt korrekt svenska för "ekonomiskt bistånd", vilket självklart leder till att det är mycket mindre stigmatiserande att ta emot dessa bidrag, precis som städare får betydligt högre status av att kallas lokalvårdare.

Nu är ju inte svenskt socialbidrag direkt jämförbart med amerikanska "matkuponger", men vi kan ändå konstatera att när krisen var som värst i Sverige 1996 fick 8,5% socialbidrag, att jämföra med de 14% av USA:s befolkning som nu får "food stamps". Numera är andelen socialbidragstagare nere på låga 4,5% av Sveriges befolkning.

2011-02-06

Hurra vad det går bra för USA!

I fredags kunde man läsa att arbetslösheten sjunker i USA. Den officiella siffran sjönk från 9,4 procent i december till 9,0 procent i januari. Det var också fler sysselsatta, men färre än väntat. 36 000 nya jobb räcker dock inte långt, eftersom USA behöver cirka 130 000 nya jobb varje månad för att hålla takten med befolkningstillväxten.

En månad gör nu ingen trend. Så hur ser den långsiktiga trenden ut? Jag föredrar då att titta på andra data från Bureau of Labor Statistics (BLS) än de officiella. Antalet personer med jobb som procent av den vuxna befolkningen, till exempel.
Utvecklingen sedan år 2000 är knappast smickrande för de styrande, och utvecklingen sedan 2007 får väl anses som katastrofal. Med detta mått har USA befunnit sig i utförsbacke i tio år nu. Att de officiella arbetslöshetssiffrorna ser snyggare ut beror endast på att de beräknas som andelen av arbetskraften som är utan arbete. Men arbetskraften som andel av den vuxna befolkningen har minskat kraftigt.

Vad gäller långtidsarbetslösheten ser det mycket illa ut.
Så här illa har det aldrig varit sedan Andra världskriget! Den genomsnittliga arbetslöshetstiden är nu betydligt längre än ett halvår - inte konstigt att folk ger upp jobbsökandet och inte längre räknas till arbetskraften.

Att det är illa ser man också på hur många amerikaner som får "matkuponger" (SNAP "Supplemental Nutrition Assistance Program" eller "food stamps"). I november 2010 var det 43,6 miljoner personer (20,4 miljoner hushåll) som fick denna nödhjälp. Det är 14 procent av befolkningen!
Även här rekordsiffror, som ni ser. Ökningen påbörjades även här år 2000, vilket visar att USA egentligen aldrig återhämtade sig från dotcom-kraschen. Istället levde man på lånade pengar ett tag och lyckades därmed skjuta upp den obehagliga verkligheten med några år. Så här har hushållens skulder som andel av BNP utvecklats. Notera hur skulderna började öka snabbare från år 2000.
Missa inte heller den lilla nedåtkroken på slutet. Så mycket har hushållens skulder inte fallit så långt bak som Economagic har data, alltså 1952.

Färre jobbar och lånen minskar - inget bra recept för ekonomisk återhämtning. Och inget av diagrammen ovan visar några tecken på att trenden skulle vända.

En kurva fortsätter dock att peka uppåt, men den är inget att glädja sig åt. Snarare är den något att oroa sig för. Det handlar om USA:s statsskuld, som nu är över 14 biljoner dollar (tolv nollor) och över 90% av årlig BNP.
Här kan man särskilt fundera på två vändpunkter. Runt år 2000 vändes en trend av att USA minskade sin statsskuld i att den åter ökade som andel av BNP. År 2008 inleddes så ett helt nytt skede, då statsskulden började stiga i en takt som vi aldrig sett förut.

Den amerikanska statsskulden börjar nå sådana absurda astronomiska proportioner att man till och med diskuterat att införa statsobligationer som löper över 100 år - något som fick mig att undra om det var 1 april när jag läste om det. Som om det skulle utgöra någon hjälp mot grundproblemet att statsskulden är för stor och växer för fort.

Det vi ser i USA är också allt större skillnader mellan "haves" och "have-nots", alltså de som har något (jobb, förmögenhet) och de som inte har något (fattiga, skuldsatta). Det är åter goda tider på Wall Street och bonusarna flödar, men hur länge till kan den finansiella ekonomin fortsätta att hålla sig bortkopplad från den reella ekonomin? När vaknar Wall Street upp till verkligheten på Main Street?

Centralbanken med Ben Bernanke har för länge sedan tappat fotfästet fullständigt, även om man nu motvilligt erkänner att allt inte är så bra med USA:s ekonomi.

Bloggrannen Kvantitativt tar idag upp ungefär samma ämne, fast med lite andra vinklingar och skriver att "Hopiumet är slut".

2011-02-03

Matprisrekord

Apropå de ökande matpriser som jag nämnde tidigare idag så släppte FAO idag nyheten att matpriserna var rekordhöga i januari i år, och de spås fortsätta stiga. Från pressreleasen:
För sjunde månaden i rad ökade världsmarknadspriset på livsmedel och nådde en ny historisk rekordnivå i januari, enligt FAO:s uppdaterade matprisindex. Indexet anger prisutvecklingen månadsvis utifrån en varukorg bestående av baslivsmedel så som mejeriprodukter, spannmål, socker, kött och oljeväxter.

Indexet låg på ett snitt av 231 punkter i januari, en uppgång med 3,4 procent från december 2010. Det är den högsta nivån, både i reella och nominella termer, sedan FAO började mäta livsmedelspriserna 1990. Indexet visar en prisökning i januari för alla varugrupper med undantag för köttpriserna som var oförändrade.
Det kommer som vanligt att drabba världens fattiga hårdast, då de lägger största andel av sin inkomst på livsmedel. Jag förväntar mig därför matpriskravaller i fler länder och det gör ZeroHedge också.

Riskfaktorer är:
  • LIFDC (Low-Income Food-Deficit Countries), alltså fattiga länder som inte kan försörja sin befolkning med mat, utan måste importera livsmedel
  • Stor andel av befolkningen i åldersgruppen 15-29 år i förhållande till åldersgruppen 30+
  • Diktatur eller andra brister i mänskliga rättigheter
Nedan diagram över FAO:s matprisindex 1990-nu.

2011-02-02

Datorer och Internet i kristid?

Bloggrannen "Livet efter oljan" har skrivit i fyra avsnitt om sina funderingar om möjliga framtida användning av datorer och Internet i en värld av begränsningar. Fjärde och sista avsnittet kom idag. Intressant läsning för den som jobbar inom databranschen och kanske vill finna alternativ till den ständiga tillväxt som predikas där, om man inte tror att framtiden kommer att se ut så som huvudfåran i databranschen målar upp. Intressant även för övriga, förresten, eftersom de flesta idag använder datorer och Internet i sitt arbete.
"Livet efter oljan" tar bland annat upp utvecklingen av mobila enheter.
Vad kan man till exempel lära sig utifrån den fenomenala explosionen av mobilabonnemang i Afrika och andra mindre välbärgade delar av världen som har skett under det föregående årtiondet? Människor där har inte mycket, men det de har är de tydligen till hög grad villiga att använda för att köpa mobiltelefoner och -abonnemang. Eller är de det? Vilka innovativa tjänster har fört mobiltelefoner ännu längre och ända bort till de ännu fattigare samhällen där en egen telefon fortfarande befinner sig utom räckhåll för enskilda individer? Att tillfälligt hyra en telefon från byn ”rike man” och betala per minut? Att samla ihop pengar för att köpa en gemensam familje- eller till och med bya-telefon?
Han tar upp detta apropå de allt fler fattiga "undersysselsatta konsumenter" som nu finns i USA och vad det kan betyda för marknaden för dator- och mobilenheter. Oberoende av effekterna av peak oil har vi en jättelik ekonomisk kris som kan vända upp och ner på ganska många begrepp.

Mobila enheter för ett fattigare samhälle ställer dock frågan hur det är med enheternas livslängd. Hur länge håller egentligen en bärbar dator eller "datortelefon"? Jag har en bärbar dator från 1996 kvar hemma, som fortfarande fungerar utmärkt, men hur är det med dagens datorer? Problemet är också att min dator från 1996 är ganska svår att använda som surfdator, då de flesta webbsidor idag är alldeles för "tunga" och slöar ner webbläsaren av gammal version på denna gamla dator. Det gäller i alla fall våra stora dagstidningars hemsidor. Dessutom finns inget antivirusprogram med färsk databas tillgängligt för denna dator vad jag vet. Kanske måste hårdvaran och webbsidorna tänkas om helt för ett samhälle som drabbats av en ekonomisk depression - ett inte alltför osannolikt scenario idag.

En annan sak vi kan fundera på är hur vår infrastruktur för exempelvis datanätverk eller mobiltelefoni är uppbyggd och hur sårbar den egentligen är. Måste vi tänka om ifall det blir fler koppartjuvar?

Det tredje man kan fundera på är vad underhållet av infrastrukturen kostar. Någon måste faktiskt ha råd att betala. Nu är ju i och för sig våra data- och mobilnätverk redan byggda och kan antas hålla i några år, men det inträffar alltid olyckor av olika slag, exempelvis bränder eller översvämningar, som kan leda till att växlar, routrar, kopplingsskåp med mera kan behöva bytas ut.

Detta leder osökt över på en fjärde fundering. Vid en kraftig ekonomisk kris (depression) kan man anta att världshandeln får sig en törn och att många företag slås ut, varav kanske vissa producerar eller distribuerar nyckelkomponenter. Vad händer om man inte kan få tag på vissa nödvändiga komponenter?

2011-01-02

Tänk efter angående euron

Idag skriver Vänsterpartiets i mitt tycke vettigaste rikspolitiker Jonas Sjöstedt i Aftonbladet en uppmaning att släppa prestigen och ompröva euron.
Vem är det vi hjälper? Är det bankerna, euron eller välfärden?
Detta är något man bör fråga sig, inte bara vad gäller euron, utan vad gäller alla de räddningsåtgärder som satts in i samband med kriserna. Vem har gynnats?

I USA:s fall är det solklart att det är bankdinosaurierna och deras feta direktörer som räddats, medan vanligt folk fått betala. Cornucopia kallar det idag för "foodless recovery" med anledning av att mer än var åttonde USAmerikan nu överlever med hjälp av så kallade food stamps (SNAP).

Jonas Sjöstedts skriver vidare.
Krisen har flera orsaker. Globala obalanser, bristande finansiell reglering, hejdlös finansspekulation och oansvariga banker är de viktigaste. I några länder som Grekland har svaga statsfinanser och dåliga skattesystem gjort situationen ohållbar. Euron har gjort ont värre.
Jag brukar säga att grundorsaken till krisen är den ohållbara skuldbörda som skapats globalt under de senaste decennierna. Många stater, privatpersoner och företag har tagit på sig alldeles för stora skulder. Orsaken till detta är delvis det som Sjöstedt tar upp, men jag skulle också vilja lägga till oansvariga politiker, för det är de som sett genom fingrarna med bankernas oansvariga utlåning, den bristande finansiella regleringen, med mera. Och ansvaret faller lika hårt på politiker såväl på vänstra som på högra sidan av politiken, beroende på vem som har råkat ha makten i de olika länderna. Alla har glatt spelat med i pyramidspelet, så länge det har gynnat deras väljare och lobbygrupper. Inte minst i USA har det byggts upp rekordartade underskott, skuldberg och obalanser.

Euron har haft en stor del av skulden i det hela. För att åter citera Sjöstedt.
I högkonjunkturen kunde inte Irland och Spanien kyla ner ekonomin med högre räntor. I stället blåstes lånekarusellen och huspriserna upp tills bubblan sprack. Grekland kan inte konkurrera med tysk industri. Grekland skulle behöva en annan växelkurs än Tyskland som har stora handelsöverskott. Nu måste länder i stället sänka lönerna dramatiskt om de ska kunna konkurrera. Det sociala priset blir enormt om det ens låter sig göras. Risken är att patienten förblöder under operationen när välfärden slaktas och ekonomin fastnar i recession.
Sjöstedt säger sedan det som borde vara uppenbart för alla - EU:s räddningsaktioner handlar främst om att bankerna och euron. Vanligt folk får betala.

Han anser att bankerna också måste vara med och betala och anser att skuldnedskrivningar för vissa stater måste till. Jag håller med. När han skriver att "Bankernas ägare måste vara med och betala notan" nämner han dock inte att det inte blir helt oproblematiskt. Bankernas ägare är nämligen till stor del pensionsfonder och liknande, vilket också drabbar vanligt folk. Hur man än vänder sig i detta läge så har man ändan bak. Det måste till stora skuldnedskrivningar, men det är inte enkelt. Det måste till smart politik för att det inte ska drabba urskillningslöst och inte drabba de redan svaga.

Men "Europrojektet måste kunna omprövas". Där har de flesta av EU:s politiker lång väg kvar till insikt.

Jonas Sjöstedt tipsar också på sin blogg om att Johan Ingerö, som var aktiv för jasidan i den svenska folkomröstningen om euron, nu ångrar sig och omprövat sin inställning till euron. Snart finns det bara ett litet gäng rabiata folkpartister kvar som förespråkar svenskt eurointräde.

Dock anser jag fortfarande, som jag skrev igår att euron var en fördel för Estland, i alla fall jämfört med de alternativ som nu finns. Men Estland är ett undantag.

Hursomhelst kvarstår som jag ser det mest vadslagning om euron. Vilket land blir det första eurolandet att ställa in betalningarna eller skriva ner statsskulden? Vilket land lämnar först eurosamarbetet? När händer det?

[Andra bloggar om , , , , , , ]

2010-09-10

Pakistan, översvämningen och framtiden

Översvämningskatastrofen i Pakistan är fortfarande högaktuell, även om media inte alls är lika intresserade som de var av jordbävningen på Haiti.
Översvämningarna i Pakistan drabbar många fler människor än jordbävningen i Haiti, men katastrofen får bara en tredjedel så mycket uppmärksamhet i svenska medier, enligt medieanalysföretaget Retriever.
Det svala medieintresset förundrar mig, eftersom Pakistan geopolitiskt är oerhört mycket viktigare än Haiti. Jag nämnde en del om Pakistan häromveckan när jag skrev om spannmålspriserna.

Som läget är nu efter sex veckors översvämningar är tio miljoner hemlösa i Pakistan. Då ska man komma ihåg att detta är utöver dem "som redan fått nödhjälp i form av tält och huserats i skolor". Detta av en befolkning på drygt 170 miljoner. Definitivt den värsta naturkatastrofen i Pakistans historia. Läget är desperat för många miljoner människor - DN hade igår en artikel om en halv miljon gravida kvinnor på flykt i Pakistan. SvD har idag en artikel av den pakistanske journalisten Massoud Ansari, där han beskriver de eländiga förhållandena för flyktingarna och maktelitens arroganta attityd.

Innan jag går vidare ska vi ta lite basfakta om Pakistan.
  • Befolkningen växer med 2% per år, vilket är oerhört snabbt. 39% av befolkningen är under 15 år och 29% i åldersspannet 15-29 år. Den snabba befolkningstillväxten förklaras av att varje kvinna i genomsnitt föder 3,73 barn
  • 34% av befolkningen bor i städer, 66% på landsbygd
  • Årlig BNP är 129 miljarder dollar, vilket blir 810 dollar per capita. Landet är därmed ett av världens fattigare.
  • Statsfinanserna är dåliga. Budgetunderskottet ligger på 5% av BNP, statsskulden på 75% av BNP. Inte nog med det - 11% av statsbudgeten består av utländskt bistånd.
  • Pakistan har ett handelsunderskott på drygt 8 miljarder dollar (drygt 3% av BNP). I kombination med statsbudgetens underskott gör detta Pakistan beroende av lån från utlandet.
  • Pakistan är ett LIFDC (fattigt land beroende av livsmedelsimport).
  • Läskunnigheten är låga 57%, men det säger inte allt. För män är den 69%, men för kvinnor endast 45%. Rejält ojämlik tillgång till utbildning alltså.
  • Landet är politiskt instabilt och ligger på plats 10 på Failed States Index, en plats över Haiti.
  • Pakistan har två kärnkraftverk och uppskattningsvis 200 kärnstridsspetsar
För att ytterligare förvärra saken är Pakistan ett samhälle med en feodal grundstruktur. Några tusen familjer kontrollerar i princip hela jordbrukssektorn (som utgör knappt hälften av BNP) och därmed större delen av exportinkomsterna. Dessa feodalherrefamiljer har förutom den ekonomiska även den politiska makten. Den feodala strukturen gynnar också islamistiska rörelser som lätt kan skaffa anhängare bland missnöjda lantarbetare.

Den feodala strukturen gör också att de flesta av dem som nu förlorat hem, boskap, utsäde med mera inte äger sin mark och därför riskerar att inte få någon ekonomisk ersättning från staten.
Jag trodde sist jag skrev om Pakistan att utländsk hjälp skulle strömma till tack vare Pakistans geopolitiska roll, men det verkar nu som om biståndsviljan mattas av. Det finns förutom de akuta behoven mer långsiktiga.
"Om de drabbade inte får veteutsäde inom några veckors tid kommer inget vete att planteras i år" meddelar Daniele Donati vid FAO i ett pressmeddelande.

FN-organet säger samtidigt att många pakistanska familjer nu tvingas använda det utsäde som inte förstörts för dagliga behov.

"Enbart livsmedelsbistånd kommer inte att vara tillräckligt. Om inte nästa veteskörd säkras kommer livsmedelsförsörjningen för miljontals människor att vara hotad" uppger Donati vid FAO.
Nu skyller många på de stora dammarna över floden Indus och dess biflöden och säger att de har förvärrat översvämningarna. Även om stora dammar såsom Mangla och Tarbela kan ha negativa effekter verkar verkar de dock inte ha haft det i detta fall. Vattenmagasinen var nämligen redan fulla efter monsunregnen, så de kunde inte stoppa vattnet.
Pakistan före respektive efter översvämningen. Foto NASA.
Ska man leta efter bovar så verkar det snarare vara avskogningen i Indus' källområden uppe i bergen som har förvärrat översvämningen. För det första högg de pakistanska talibanerna ner mycket skog i Khyber-Pakhtunkhwa när de kontrollerade området 2007-2009. Men värst verkar den pakistanska timmermaffian vara. De hade staplat stockar från sina olagliga hyggen i raviner för att senare smuggla iväg dem. De kraftiga regnen spolade med dessa stockar ner längs floderna och ställde till det på vägen. Även längre söderut, i de norra delarna av Sindh, har man huggit ner en stor del av de träd som finns utmed floderna.

En sak som också förvärrat situationen är att jordägare som varit rädda för att få sin mark översvämmad har tagit ner vallen på motsatta sidan floden.

På kort sikt drabbar de förstörda åkrarna årets skörd, så att Pakistan måste importera mat (eller få den som nödhjälp). Men det drabbar också de grödor som annars skulle ha gått på export (t.ex. bomull) och eftersom jordbruket utgör 60% av Pakistans exportinkomster slår det hårt mot den redan dåliga handelsbalansen.

På längre sikt är det ett stort problem att så mycket av infrastrukturen för bevattning förstörts. Kanalerna runt Indus är världens största sammanhängande bevattningssystem och det kommer att ta år att laga allt. Redan innan katastrofen var underhållet av bevattningssystem eftersatt. Det finns två fördelar - dels att översvämningarna fyller på vattnet i marken, dels att slammet från floden göder marken, men dessa fördelar uppvägs helt av den sönderslagna infrastrukturen. För bevattningskanalerna behövs. Större delen av Pakistan är oerhört torrt och totalt beroende av floden Indus för bevattning så att det kan bli en kornbod.

Det finns alltså en mängd faktorer som kan göra att Pakistan går mot ett politiskt mer instabilt läge. Ekonomin är sönderslagen. Biståndet verkar dröja. Det finns en stor kontrast mellan den besuttna styrande klassen och den utfattiga majoriteten av befolkningen. Islamister håller på med värvningskampanjer. En befolkning med nästan en tredjedel av befolkningen i åldersgruppen 15-29 år är en bra grogrund för revolutioner, ty det är "arga unga män" som gör revolution. Frågan är kanske bara hur länge det dröjer innan krutdurken exploderar. Redan verkar det vara fler terrordåd.

Vad gäller Pakistans kärnvapen spekuleras det i att USA har en plan redo för att komma in och plocka upp dem i händelse av statskollaps. Men klarar USA det? Och hur går det isåfall med USA:s närvaro i grannlandet Afghanistan? USA går redan på knäna ekonomiskt och borde egentligen inte slösa pengar på krigen i Irak och Afghanistan. Och hur kommer den stora grannen Indien att agera i händelse av pakistansk kollaps? Många frågor blir det och jag har svårt att se något annat än ett kaotiskt förlopp.

För den som vill hjälpa de drabbade i Pakistan så har Läkare utan gränser trappat upp sin insats. Bidrag kan sättas in på PG 900603-2 eller BG 900-60 32. Märk talongen "Akutinsatser". (Gåvan går i första hand till arbetet i Pakistan, i andra hand till andra kriser runt om i världen)

Även biståndsorganisationen Plan är på plats i Pakistan.

Tillägg: Jag fick ett tips om en karta från BBC Dimensions som visar hur stora översvämningarna är jämfört med Sverige. Titta på den och häpna!

[Andra bloggar om , , , , , ]

2010-08-24

USA på väg mot dubbeldopp

Det verkar nu bekräftat att USA:s ekonomi nu är på väg mot ett "dubbeldopp" (double dip). Den senaste tiden har det drösat in dålig statistik därifrån. Lite axplock följer.

I fredags kunde man läsa att Fidelity Investments, en av USA:s större pensionsförvaltare, rapporterade att rekordmånga nu nallar av sina pensionsförsäkringar (s.k. 401(k)) i förtid genom så kallade "hardship withdrawals". Förändringen på årsbasis är inte så stor, men från första till andra kvartalet i år har det skett en stor ökning. Det är också rekordmånga som tar ut lån mot sin pensionsförsäkringar. Det är inte heller något tillfälligt problem, eftersom 45% av dem som tog ut pengar i förtid förra året också gjorde det i år. De som tar ut "nödpengar" ur pensionsfonderna är mest i åldrarna 35-55 år, alltså de som borde tjäna mest pengar. Den enda goda nyheten var att den genomsnittliga behållningen i pensionsfonden vid slutet av andra kvartalet hade ökat mot samma tid förra året. Men å andra sidan minskade behållningen mot första kvartalet 2010.

För någon vecka sedan rapporterade amerikanska media (och bloggrannen MFC) att antalet amerikaner som nu får "matkuponger" (SNAP "Supplemental Nutrition Assistance Program" eller "food stamps") i maj steg till nästan 41 miljoner - alltså mer än var åttonde amerikan.

Arbetslösheten i USA fortsätter att vara katastrofalt hög. Den officiella arbetslöshetssiffran är nu "bara" 9,5%, men den säger inte sanningen. Samtidigt fortsätter nämligen andelen av befolkningen som tillhör arbetskraften att sjunka från 65,4% i juli 2009 till 64,6% i juli i år. Den "riktiga" ofriserade arbetslöshetssiffran U-6 är på 16,5%. Långtidsarbetslösheten är fortsatt hög - i genomsnitt drygt 32 veckor för att hitta ett nytt jobb mot i genomsnitt 24 veckor för ett år sedan. Detta är depressionssiffror.

Social Security uppvisar i år röda siffror för första gången sedan översynen 1983. Utgifterna överstiger alltså inkomsterna, något som enligt beräkningarna inte skulle hända förrän ett antal år framåt i tiden.

Samtidigt har USA ett rekordstort budgetunderskott. Det kan inte täppas till när ekonomin och därmed skatteintäkterna fortsätter att vara så svaga. När kommer USA att liksom Grekland tvingas till hårda nedskärningar av statliga utgifter? Ingen vet, men någon dag händer det oundvikligen. I år, om ett år eller om fem år?

[Andra bloggar om , , , , , ]