Super Mario tar fram en kanin ur hatten

Nye ECB-chefen Mario Draghi överraskade idag finansmarknaderna med att sänka Europeiska Centralbankens styrränta från 1,5 till 1,25 procent. En överväldigande majoritet av bedömarna hade räknat med att Super Mario skulle vänta med att sänka räntan, dels eftersom han är nytillträdd på jobbet, dels eftersom ECB inte tidigare givit några signaler att räntan skulle sänkas. Efter höken Trichet kom nu alltså duvan Draghi och börserna tog ett glädjeskutt när han kastade till dem lite godis.

Trots att prisinflationen i euroområdet den senaste tiden legat runt 3 procent, vilket ligger klart över ECB:s mål för prisstabilitet på 2 procent, så sänker man alltså räntan, vilket är en inflatorisk åtgärd. Detta om något visar hur allvarligt det finansiella läget är för eurozonen. Det är också ett utslag av kraven på att "göra något, vad som helst, för att fixa problemen". Räntesänkningen löser dock inte några problem, utan skjuter dem bara på framtiden - en framtid som verkar bli allt kortare för varje "lösning" som presenteras. Denna gång kanske det håller finansmarknaderna nöjda i några dagar, tills det är dags för nästa fix.

Euron blir på grund av räntesänkningen en svagare valuta och det är en öppen fråga hur länge schweizarna tänker låta sitt golv på 1,20 CHF/EUR ligga kvar. Ska man följa med euron ner i papperskorgen?

Det blir nu lättare för Sveriges Riksbank att sänka räntan, då kronan nu är förhållandevis stark mot vår största handelspartnervaluta euron. Visserligen är prisinflationstakten i Sverige mätt med KPI på förhållandevis höga 3,2 procent, men Riksbanken kan välja att fokusera på HIKP eller KPIF, som bara ligger på 1,5 procent. De flesta bedömare räknar idag inte med någon räntesänkning från Riksbanken vid nästa räntebesked 20 december, men min egen ränteprognos från februari i år kvarstår. Riksbanken räknade då med en reporänta på 2,5 procent första kvartalet 2012 (idag ligger den på 2 procent), men jag skrev så här:

Så långt tror jag aldrig att vi kommer. Däremot tror jag att Riksbanken kommer att fortsätta att höja räntan med 0,25 procentenheter vid vart och ett av de tre närmast kommande räntebesluten (20 april, 5 juli, 7 september). När det sen är solklart att nästa finanskris slagit till med full kraft och bankerna skriker högt kommer Riksbanken att tvingas paniksänka räntan mot nära noll igen. Detta är min gissning, men med stor osäkerhetsmarginal (plus minus två räntebesked), beroende på hur långt bort nästa finanspanik är.

Nu höjde inte Riksbanken styrräntan varken 7 september eller 27 oktober, så att vi aldrig skulle uppnå 2,5 procent var korrekt. Om min prognos (plus minus två räntebeslut) slår in kommer alltså räntesänkningarna att börja antingen 20 december eller 16 februari. Det verkar med dagens läge i skuldkrisen tveksamt om vi kommer att behöva vänta så länge som till februari.

En räntesänkning från Riksbanken behöver dock inte medföra lägre boräntor, då sänkningen troligtvis kommer att vara motiverad av en paneuropeisk bankkris, vilken även skulle leda till högre upplåningskostnader för svenska banker.

Från den grekiska scenen i eurofarsen noterar vi idag att det nog inte blir någon folkomröstning om krisuppgörelsen. Detta om oppositionen är med på det hela - en vink inför morgondagens förtroendeomröstning i det grekiska parlamentet. Det verkar bara ha varit ett hot för att få med oppositionen på noterna "Vi var tvungna att hota med folkomröstning för att få Samaras att ta sitt ansvar". Eller så var det menat på allvar för att försöka få något slags folklig legimitet för politiken, men att Papandreou blev tvungen att dra tillbaks förslaget efter att ha blivit uppläxad av EU-bossarna Merkozy.

Samtidigt kom idag ett förslag från den grekiska oppositionen som skulle kunna skapa lika stor osäkerhet som en folkomröstning.

Lämna över makten till en övergångsregering, med uppdrag att leda Grekland in i ett nyval så snart som möjligt. I utbyte mot detta krav kan Antonis Samaras, ledare för det grekiska högerpartiet Ny demokrati - det krisdrabbade landets största oppositionsparti - tänka sig att godkänna den grekiska regeringens krisuppgörelse med övriga euroländer från förra veckan.

Vi väntar andäktigt på nästa akt i farsen. Det har inte gått riktigt enligt det tidsschema som jag skissade på i juni - man har lyckats skjuta upp det oundvikliga ett tag till. Nu hänger det på morgondagens förtroendeomröstning om Grekland får regeringsbyte och nyval. Blir det så får vi nog räkna med ännu en utförslöpa på aktiemarknaderna tills det presenteras någon "räddande" nyhet.

Eurosamarbetet har varit felaktigt redan från början och nu säger även f.d. statsminister Göran Persson att Grekland fuskat sig in, liksom Italien och Portugal. Jag kan också tillägga att Belgien aldrig uppfyllt villkoret om statsskuldens storlek och följaktligen inte heller borde ha fått vara med. Valutaunionen var på grund av allt detta micklande dömd på förhand.

Ryska militärens största problem

Nedan ser ni en bild som kan ge Rysslands militärledning många sömnlösa nätter.

Den ryska militärmakten är just nu inne på den sista omgången unga män som föddes innan Sovjetunionens kollaps. I samband med kollapsen sjönk födelsetalen dramatiskt -1990 födde varje rysk kvinna i genomsnitt 1,89 barn - 1999 var denna siffra nere på rekordlåga 1,16. Fertiliteten har visserligen återhämtat sig något sedan dess, men var 2009 fortfarande så låg som 1,54 barn per kvinna.

Effekten av den snabba nedgången i fertiliteten blir att om några år kommer Ryssland att ha mycket färre unga män att värva soldater från. Åldersgruppen 20-24 år är den som nya soldater kommer från och den gruppen sjunker snabbt. Om tio år kommer hela åldersgruppen 20-30 år att ha minskat med cirka 35 procent! Den ryska ledningen ställs alltså inför ett svårt val.

• Ska man minska antalet soldater? Då minskar Rysslands militära styrka.
• Ska man istället fortsätta att ha en lika stor armé och därmed ta ut en större andel av de unga till soldater? Detta skulle få svåra effekter på landets ekonomi i längden, då fler i gruppen 20-24 år då inte skulle kunna få tillfälle till högre studier eller att börja arbeta i den produktiva ekonomin. Redan de minskande unga årskullarna i sig kommer att ställa till ekonomiska problem.
• Ska man istället ha en åldrande skara militärer? Inte heller något bra alternativ, då äldre soldater genomsnittligt har sämre fysisk status och dessutom ofta hunnit skaffa familj. Unga soldater som ännu inte hunnit skaffa barn är betydligt bättre ur militär synpunkt.

Bloggrannen Cornucopia brukar ofta skriva om Rysslands militära ambitioner och hur de ökar sin militära slagkraft med diverse moderna vapensystem, exempelvis nyligen att de ökar marininfanteriet med 60 procent i Östersjön. Moderna krigsmaskiner i all ära, men hur ska Ryssland bibehålla sin militära makt med den kommande allvarliga bristen på en av de viktigaste ingredienserna, nämligen soldater?

Hursomhelst är Lars Wilderängs (Cornucopias) bok Midvintermörker en spännande militär saga som visar hur illa det skulle kunna gå för Sverige mot ett idag fullständigt överlägset Ryssland. En viss MÖP-varning är på sin plats, men till och med mitt militärt ointresserade ex tyckte att boken var bra. Frågan är dock hur länge man kommer att kunna behålla en sådan slagkraft i Östersjöområdet.

När mängden soldater minskar tvingas Ryssland troligen att prioritera var man vill sätta in sina styrkor. Det oroliga Kaukasus vid sydgränsen kommer troligen att sluka en stor del. I öster har man ett grannland som även det har supermaktsambitioner, nämligen Kina. Deras befolkningspyramid har visserligen också på grund av ettbarnspolitiken en avsmalnande bas, men inte lika drastiskt som för Ryssland.

Ryssland sitter som bekant på stora råvarutillgångar, framförallt olja och gas, vilket ger ett stort plus i det globala maktspelet. Frågan är om inte energivapnet kommer att visa sig vara viktigare för ryssarnas maktambitioner än den militära slagkraften.

Saudiarabien och oljepriset

Som jag har påpekat förut börjar Saudiarabiens kung sedan sex år Abdullah bin Abdul-Aziz Al Saud bli väldigt gammal - han fyllde 87 år i augusti. På grund av landets ovanliga tronföljdsregler så är även alla som står närmast på tur som tronarvingar mycket gamla. I lördags dog kronprins Sultan bin Abdul-Aziz Al Saud vid en ålder av nästan 81 år. Igår utsågs som väntat kungens halvbror prins Nayif (eller Nayef bin Abdul-Aziz Al Saud) till ny tronarvinge, bara 78 år gammal. Nayif är för närvarande inrikesminister i regeringen. Vem som blir näste kung är viktigt i en absolut monarki. Kronprins Nayef är en hårdför man, som sägs vara en av de mest konservativa i huset Al Saud, vilket knappast är ett gott tecken för framtiden för en av världens mest brutala diktaturer.

Nu läser jag också att Saudiarabien kan komma att skära ner sin oljeproduktion framöver för att hålla priset uppe. Detta eftersom de behöver ett högt oljepris för att hålla igång sina statsfinanser, som bland annat inkluderar stora subventioner och bidrag av olika slag för att hålla den egna befolkningen lugna.

"We believe Saudi Arabia now requires oil at $92 a barrel to break even fiscally, up from $60 a barrel in 2008, on higher post-Arab Spring spending," Deutsche Bank oil analyst Paul Sankey wore in a research note earlier this month. The Saudis "will cut production to defend $92."

De behöver alltså ett ännu högre oljepris nu än när jag skrev om saken i december 2008, då de nu dragit på sig större utgifter. Frågan är hur väl de kommer att lyckas med att lägga ett golv för oljepriset - de kan ju inte heller skära ner sin oljeproduktion hur mycket som helst, för då minskar också inkomsten.

Drygt 1/3 av befolkningen är under 15 år, knappt en tredjedel är mellan 15 och 30 år. Vad säger detta om framtiden? Många unga män - potentiellt arga unga män - såna som brukar göra revolutioner. Dessa måste alltså hållas lugna genom statsbudgeten. Hittills har ju oljeinkomsterna gjort att Saudiarabien kunnat behålla spenderbyxorna på, men de sjunkande oljepriserna gräver raskt hål i statsbudgeten.

Så här ser Saudiarabiens befolkningstillväxt ut de senaste femtio åren. Är det hållbart att sjufaldiga befolkningen i ett ökenland?

Den snabba befolkningstillväxten tillsammans med ökande levnadsstandard och därmed oljekonsumtion per capita gör att den inhemska oljekonsumtionen i Saudiarabien stiger allt snabbare, se den svarta linjen i diagrammet nedan.

Med tanke på att Saudiarabien är världens största oljeexportör är detta ett STORT problem för världen.

Apropå Saudiarabien läser jag att vår svenske kung Carl XVI Gustaf hade den dåliga smaken att besöka deras kung Abdullah nyligen och förära honom en scoutmedalj. Mysigt och pysigt verkade det vara och att landet är en grym diktatur med medeltida rättssystem (inklusive offentliga avrättningar) bekymrar tydligen inte vår naive svenske monark ett dugg.

Rättning: Kung Abdullah är född 1924 och alltså bara 87 år gammal.

Dagsläget euro och bobubbla

Nu har euroländerna efter nattens maratonförhandling enats om en överenskommelse angående Grekland, stödfonder med mera. Bankerna går med på en 50-procentig skuldnedskrivning för Grekland, vilket kan minska Greklands skuldbörda med 100 miljarder euro, men skuldnedskrivningen blir som ZeroHedge påpekar egentligen bara 28 procent, eftersom inte alla långivare deltar.

Man har nu "löst" problemet för stunden, men grundproblemet återstår för Grekland, nämligen att staten har större utgifter än inkomster. Åtstramningspaketen möts av nya protester, som lamslår samhället och minskar statens inkomster ytterligare.

Detta steg på vägen mot att få bort det europeiska skuldberget orsakar redan det stora problem för många banker.

Men med så kraftiga eftergifter kommer en del banker att krokna under sina förluster. För att stå pall måste alla systemviktiga banker öka sin kapitaltäckning till 9 procent fram till nästa sommar. Totalt kommer det att behövas 106 miljarder euro i kapitaltillskott, bedömer EU:s bankmyndighet EBA.

Med tanke på att det återstår betydligt fler och större problemkrediter i Europa kan man fundera på hur det hela är tänkt att fungera. Ser man på listan över de största finansföretagen så är många av dessa i riskzonen och måste stagas upp av respektive stat - belgiska Dexia har redan "räddats". Problemet är bara att kapitaltillskott till bankerna från staten ökar på statsskulden och den är i de flesta EU-länder redan farligt stor. Vem ska finansiera de ökade statsskulderna? Banker har tidigare varit bland de större köparna av statsobligationer, men när bankerna blir zombifierade kan de inte längre stötta upp staten, som då inte längre kan stötta upp sina banker. USA har ett bättre läge än eurozonen, då deras centralbank Federal Reserve kan "trycka" nya pengar för att finansiera statens underskott. För euroländerna finns (ännu) inte detta alternativ. Även Sverige, Norge, Danmark och Storbritannien har i ett finansiellt nödläge som jag ser det bättre förutsättningar att hantera situationen, då vi inte avsagt oss makten över våra valutor. Visserligen leder sådan "nödtryckning" av pengar till att valutans värde pressas ner, men det är priset man får betala för det finansiella systemets överlevnad. Eurozonens länder däremot hamnar i ett oändligt käbbel angående hur olika krispaket och räddningspaket ska utformas, vilket leder till att det drar ut alltför mycket på tiden. Detta för att det finns alltför olika viljor och behov mellan exempelvis Grekland och Holland eller Italien och Tyskland. Bilden kompliceras ytterligare av galna rättshaverister som Berlusconi. Hade varje euroland haft sin egen valuta och centralbank hade man löst problemen mycket enklare. Greklands drachmer hade sjunkit i värde à la isländska kronor, medan tyska mark hade stärkts (relativt). Det börjar nu bli dags att påbörja vadslagningen om hur länge eurosamarbetet kommer att hålla ihop.

ZeroHedge påpekar att 1 biljon euro i räddningsfonden EFSF inte räcker till och är som en ärtpistol, inte den bazooka som skulle behövas. Läs även kommentarer från bloggrannarna Cornucopia, Makrofjanten och Musik@Centrifugen. Den sistnämnde myntar begreppet "may the farce be with you" apropå eurofarsen.

På hemmafronten kan vi notera att Handelsbanken och Swedbank behöver öka sina kapitalbuffertar, då reglerna för 9-procentsmålet för bankernas kapitaltäckning klassar bolån som betydligt mer riskfyllda, vilket egentligen är sunt med tanke på den svenska bostadsbubblan.

Hursomhelst kan vi konstatera att dessa kapitalkrav hotar bankernas utdelningar, vilket kan bli surt för alla som räknar med dem. Det riskerar även att leda till att det blir dyrare att få bolån.

Riksbanken kom idag med sitt senaste räntebesked - reporäntan lämnas inte oväntat oförändrad på 2,00 procent. Mer intressant är att man sänker räntebanan, samt att två ledamöter reserverade sig och ville sänka reporäntan och även ville se en ännu lägre räntebana.

De svenska bankerna ser uppenbarligen stor finansoro vid horisonten och igår kunde vi läsa att Handelsbanken byggt upp sin likviditetsreserv rejält så att den täcker likviditetsbehovet i över två år, även om tillgången till ny marknadsfinansiering skulle försvinna. Sådant bådar inte gott för priset på och tillgången till bolån, vilken beror mer på bankernas finansieringsmöjligheter än på reporäntan. Jag minns när jag köpte min första ägda bostad i slutet av 1992 och behövde låna 30 000 kronor, vilket bara var 20 procent av priset. Banken sade då att "egentligen ger vi inte nya bolån nu, men eftersom du är en sån trogen sparare och det är så litet belopp gör vi ett undantag". Det handlade inte bara om höjda krav på kontantinsats, utan om att de helt enkelt i princip inte tecknade nya bolån. Vad detta skulle innebära för den uppblåsta svenska bostadsmarknaden förstår ni nog.

Apropå den svenska bostadsbubblan kom Statens bostadskreditnämnd (BKN) med en intressant rapport igår.

En övervärderad bostadsmarknad ligger i mångt och mycket bakom finanskrisen, hävdar Statens bostadskreditnämnd (BKN) i en ny rapport. För att undvika en liknande systemkris i framtiden måste regelverk och praxis anpassas till det faktum att kreditgivare och hushåll ofta agerar kortsiktigt,

Cornucopia har skrivit mer om den.

Slutligen fanns häromdagen i FT en intressant artikel av Olivier Sarkozy, chef för finansiella tjänster på Carlyle group och halvbror till franske presidenten Nicolas Sarkozy, där han säger många för halvbrodern obehagliga saker.

Ett grundproblem är att Europas banksystem är så stort och dess stora beroende av marknadsfinansiering istället för insättningar, jämfört med USA. Europas banksektor har tillgångar som är drygt fyra gånger så stora som för USA:s banksektor och beroendet av marknadsupplåning är ungefär 10 gånger så stort som för USA.

De europeiska marknaderna för obligationer utan säkerhet var stängda under tredje kvartalet för alla utom ett fåtal utfärdare, vilket visar hur otillförlitliga sådana finansieringskällor är. Begränsad tillgång till finansieringsmarknaderna betyder att de europeiska bankerna måste återbetala sina förfallande skulder från sitt eget kassaflöde (istället för att ge ut nya obligationer när de tidigare löper ut). Om vi antar en genomsnittlig löptid på de 30000 miljarder dollar i utestående upplåning, behöver det europeiska banksystemet generera mer än 800 miljarder dollar per månad för att finansiera obligationer som löper ut. Detta är ohållbart.

Sarkozy räknar med att det i runda tal skulle behövas tio gånger så stort räddningspaket för europeiska banker nu som de 200 miljarder dollar som USA slängde in i sina banker 2008. Dessa 2000 miljarder dollar är betydligt mindre än dagens europeiska räddningspaket, som dessutom till stor del går till att stötta upp statsfinanser istället för banker.

Idag sörjer vi ännu ett utrotat djur

Idag rapporterar Världsnaturfonden (WWF) att javanoshörningen nu är utrotad på det asiatiska fastlandet sedan det sista exemplaret i Vietnam hittats dött förra året med hornet stulet.

Javanoshörningar i Ujung Kulon (Bild: Wikipedia)

Nu finns endast cirka 50 stycken javanoshörningar kvar i världen i nationalparken Ujung Kulon på Javas västspets i Indonesien, men de tillhör inte samma underart som det nu utrotade beståndet i Vietnam. Javanoshörningen finns till skillnad från många andra hotade djurarter inte i djurparker, eftersom den inte trivs i fångenskap.

Javanoshörningen (Rhinoceros sondaicus) har ett horn, "pansarhud" liksom sin nära släkting den indiska noshörningen, och blir 3-4 meter lång, 1,4-1,7 meter hög, och väger mellan 900 och 2300 kg. Den lever i låglandsregnskog och våtmarker och blir 30-45 år gammal.

En gång i tiden var javanoshörningen den mest utbredda asiatiska noshörningen och fanns förutom på Java och Sumatra även på Malackahalvön (Malaysia), Thailand, Vietnam, Kambodja, Laos, södra Kina, Burma, Bangladesh, östra Indien och Bhutan. I Kina utrotades den för flera hundra år sedan, i Indien under 1900-talets början, i Burma 1920, på Malackahalvön 1932 och på Sumatra 1959. Därmed återstod endast ett bestånd på Java och ett i Indokina. Beståndet i Indokina gicks hårt åt under Vietnamkriget, framförallt då USA avlövade skogarna med Agent Orange, men även på grund av landminor. Efter kriget blev det också kvar en stor mängd billiga vapen i området, vilket ledde till omfattande tjuvjakt.

1988 hittades dock ett litet bestånd på runt 15 djur i Cat Tien i Vietnam och man försökte skydda det, men har nu alltså misslyckats i kampen mot tjuvjägarna.

Det kvarvarande beståndet på 50 djur i Ujung Kulon förökar sig visserligen så sakteliga, men risken är stor att det slås ut av någon sjukdom eller naturkatastrof. Att det är så få djur kvar ökar också risken för inavel. 1967 var beståndet bara nere på 25 djur, så arten vilar på en mycket smal genetisk bas. För tjuvjägare är de också oerhört attraktiva då horn av asiatiska noshörningar kan säljas för upp till 30 000 dollar per kilo på svarta marknaden - tre gånger så mycket som för afrikanska noshörningshorn.

Att javanoshörningen finns kvar på Ujung-Kulon-halvön är resultatet en lycklig slump. Vid vulkanen Krakatoas våldsamma utbrott år 1883 ödelades halvön. Javanoshörningen återvände till området, men inte särskilt många människor. Ujung Kulon har sedermera blivit nationalpark.

Det utrotas kontinuerligt en mängd andra arter på jorden, i en takt som tidigare bara inträffat vid enstaka tillfällen under livets historia och den pågående holocena utrotningen har kallats för "The Sixth Great Extinction" (dinosaurierna var det femte stora utdöendet). Till största delen är mänsklig påverkan orsaken, framförallt genom att vi förstör olika livsmiljöer. Stora djur såsom javanoshörningen eller tigern blir mer symboliska, men sätter man upp reservat för dem i tillräcklig storlek kommer man som bieffekt också att rädda en mängd andra arter av både smådjur och växter. Tyvärr ser det ut som om vi kommer att lämna efter oss en värld som är utarmad på mängder av sina djur-, svamp- och växtarter.

Byggbubbla och bostadsbubbla - dagens dumheter

Idag kan man läsa i SvD om hur runt 73 miljarder kronor ur statsbudgeten ska användas till olika infrastrukturprojekt för att hjälpa byggbolagen i deras kommande kris. Byggbranschen har levt gott på bieffekterna av den svenska bostadsbubblan och jag anser att vi även har en byggprisbubbla. Varför ska dessa byggbolag som expanderat både i storlek och i det pris de tar ut inte behöva rätta sig efter förändrade marknadsförhållanden och sänka priser och även dra in i övrigt? Konjunkturen växlar som bekant (även mellan olika branscher) och byggbranschen har nog haft sin höjdpunkt för den här gången, liksom bankerna. Det finns ingen orsak för staten att stötta upp branscher som dragit på sig för stor kostym.

Jag ställer mig också tveksam till flera av infrastrukturprojekten, särskilt Förbifart Stockholm, där jag frågar mig varför man ska bygga en väg för minskad trafik. För vad ska driva alla dessa bilar som beräknas använda förbifarten?

Vi kan också läsa om att enligt SBAB:s boprisprognos, byggd på en enkät med cirka 300 fastighetsmäklare i de tre storstadsområdena, så väntas priserna i Stockholm och Malmö falla.

- Bostadsrättspriserna i Stor-Stockholm brukar ses som en ledande indikator på bostadsmarknaden. Prognosen om fortsatt fallande bostadsrättspriser i Stor-Stockholm är därför illavarslande, säger Tomas Pousette chefsekonom på SBAB Bank.

Illavarslande för vem, herr Pousette? Priserna behöver sjunka tillbaks rejält så att unga människor åter har råd att köpa sig en bostad utan att bli skuldslavar för livet. Herr Pousette kanske anser att sjunkande bostadspriser är illavarslande för hans eget säkerligen mycket välbetalda jobb som spåman på SBAB.

Oplanerat gått kort bostadsmarknaden

Ni har kanske tyckt att det varit glest med inlägg här den senaste tiden, men det har sin förklaring i att jag håller på att flytta och inte har tid över till att skriva. Jag har alltså funnit en ny bostad.

En bieffekt av detta är att jag nu gått kort den svenska bostadsmarknaden, vilket i och för sig inte var fel. Jag önskar bara att det hade skett under mer planerade omständigheter. Jag skrev i februari om att blanka bostadsmarknaden, men det svåra här är ju tajmingen då man måste ta hänsyn till bland annat jobb/studier, eventuell fru/man/sambo och eventuella barn. När det nu blev som det blev för mig så är tajmingen som jag ser det rätt hyfsad.

Under tiden som jag fortsätter att sortera upp bland flyttkartonger och möbler kan ni läsa hos mina bloggrannar och då särskilt Cornucopias bästa inlägg på länge om "Förändring, motståndskraft och ... Mad Max?" och ASPO Sveriges Martin Saar med ett av sina bättre inlägg om "En värld utan olja".

Självklart har jag planerat min flytt även ur ett survivalistperspektiv och tänkt igenom prioriteringsordningen utifrån att det nödvändigaste ska fungera även om något oväntat skiter sig.