Kontantlöst problem för många

Som jag skrivit förut så skapar det alltmer kontantlösa samhället problem för många.

Ett exempel är min morbror på 75+ år som bor i en mindre stad. Där har hans bank Nordea sedan ett tag slopat kontanthanteringen. Min morbror klarar inte av att själv ta ut pengar ur en bankomat - han har inga problem att komma ihåg koden, men att följa instruktioner på en skärm för att ta ut pengar orsakar en stress hos honom som gör att han inte klarar detta. Som tur var fanns det en bankomat i anslutning till bankkontoret och den snälla personalen kunde hjälpa honom att ta ut pengar. Nyligen har dock denna bankomat tagits bort och han kan därför inte längre ta ut pengar utan att någon släkting kommer och hjälper honom att ta ut i någon av ortens övriga uttagsautomater. Kontanter behöver han förstås för att kunna handla mat - han klarar inte heller av att betala med kort i kassan, då även det blir en stressituation. Hans räkningar är inget problem, då de alla går via autogiro.

När jag fick höra om detta häromdagen blev jag förbannad och ringde till Nordea och frågade hur de hade tänkt att lösa problemet. Deras svar var att de inte hade någon lösning! Tack och adjö! Jag ringde därefter till Handelsbankens lokala kontor och de sade att visst har de kontanthanteringen kvar, men att de "inte kan bli hela ortens kontantbank". Jag hoppas dock att min morbror kan bli kund där ändå. Forex har ännu inget kontor på orten.

Detta exempel visar bara en av alla orimliga situationer som uppstår genom kontantlösheten. Ska min morbror, som ändå klarar mycket av vardagen själv, behöva sättas på institution bara för att han inte kan ta ut pengar? Då drabbas samhället troligen av extra kostnader och hans livskvalitet försämras. Bankerna externaliserar på detta sätt kostnaderna för den slopade kontanthanteringen! Det är dags att någon tar bankerna i luggen och reglerar kontanthanteringen på något sätt.

En glädjande nyhet i mörkret vad gäller kontanthanteringen är dock den som Cornucopia uppmärksammar, nämligen att kammarrätten i Sundsvall i en dom nyligen slagit fast att patientavgifter i Jämtlands län får betalas med kontanter och att landstinget inte får slopa kontanthanteringen i sjukvården.

"Ett landsting ska erbjuda god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Med ett sådant krav torde något utrymme för ett landsting att ställa som villkor för vård att patienten betalar sin vårdavgift på ett visst sätt inte finnas"

Landstingets ekonomichef tror att det borde räcka med ett ställe där man kan betala kontant, men det är högst tveksamt om det är tillräckligt för att uppfylla domens villkor. Ska någon som uppsöker Hälsocentralen i Sveg behöva åka 187 kilometer till Östersund för att betala? Knappast rimligt! Snarare krävs nog att alla vårdinrättningar har möjlighet till kontantbetalning.

Frågan är nu hur övriga landsting som tagit bort kontantbetalning i patientkassan (t.ex. Östergötland) kommer att förhålla sig till denna dom. Kommer de att ändra sig? Som Cornucopia påpekar kan det bli så att landstingen ignorerar kammarrättens dom om det inte blir några påföljder för dem.

Sen är det ju förstås också så att krav på att sjukvården ska ta emot kontanter kan bli meningslösa när det blir allt svårare att få ut kontanter från bankerna.

Självmordsbeslut från grekiska regeringen

Jag undrar om den grekiska regeringens beslut om att stänga ner den statliga tevestationen ERT beror på att regeringen inte förstår sitt eget bästa eller om det är ett politiskt självmordsförsök. Teve är nämligen en starkt lugnande faktor för folket. Många får sin frustration lugnad genom att bedövas av teve. Detta gäller för övrigt i alla länder, inte bara i Grekland. Att stänga av de tre statliga tevekanalerna är att inbjuda till förnyade protester och rejäl folklig ilska.

Det handlar så som jag ser det inte om någon "kulturell förlust för Grekland" som Sveriges radio säger. Visst hade den statliga grekiska televisionen program av högre kvalitet än de privata kanalerna, men faktum kvarstår att teve är opium för folket. De flesta länder i kris har insett hur väl spenderade pengar till teve är för att hålla folket lugnt och behållit sina public service-kanaler.

Att stänga av teven ses av det televisionstillvanda folket som ett grovt påhopp på deras frihet. Facket och oppositionen beskriver tevestängningen som en statskupp. Oppositionspartiet Syriza lär troligen vinna stort på detta, då dess ledare Alexis Tsipras förstår att tala för folkets vrede och har begärt misstroendevotum mot regeringen. Det ser också ut som om den redan bräckliga regeringskoalitionen drabbats av sprickor på grund av beslutet då koalitionspartnern Dimokratiki Aristeras ledare Fotis Kouvelis anser att beslutet är oacceptabelt.

Denna händelse har förstås satt igång kraftiga protester. Delar av tevepersonalen trotsar nedstängningen och fortsätter sändningarna via digitala kanaler, fastän polisen beordrat dem att lämna byggnaden. Tusentals demonstrerar utanför tevehuset. Det uppmanas till generalstrejk imorgon och även journaliststrejk på de privata tevekanalerna.

Beslutet framstår som ännu mer korkat eftersom den statliga teven finansierades genom en månatlig avgift på elräkningen på cirka 40 kronor.

Även om den grekiska regeringen tvingas backa från sitt beslut har man nog ändå satt igång en ny våg av folkligt missnöje och protester. Det kan bli en het sommar i Grekland och risken för nyval är överhängande.

Den grekiska televisionsstängningen kan också tjäna som en varning till övriga världens styrande politiker. Man kan komma undan med det mesta i politiken, men behåll till varje pris teve för att hålla folket någorlunda lugna!

Sårbart, sårbart!

Jag läser idag att Karolinska universitetssjukhuset försatts i stabsläge eftersom deras datoriserade journalsystem slutat att fungera vid 11-tiden idag. Detta påverkar för övrigt stora delar av sjukvården i Stockholms län, där en del inte kunde se bokade patientbesök eller viktig information om patienterna. Vid halvfemtiden var systemet fortfarande ur funktion. Visserligen finns reservrutiner, men som presschefen säger "Man måste använda papper, ett arbetssätt som vi inte är anpassade för". Datorhaveriet kommer att orsaka en massa merarbete.

Detta illustrerar den sårbarhet vi bygger in i samhället när allt fler funktioner datoriseras. Jag antar att journalsystemet i Stockholms län har inbyggd failover och en mängd andra åtgärder för att hålla systemet igång 24 timmar om dygnet, men inga system är helt felsäkra, hur många säkerhetsåtgärder man än sätter in. Förr eller senare inträffar något allvarligt fel.

Dagens sjukvårdsorganisationer är så slimmade att sådana här avbrott allvarligt påverkar verksamheten. När stora delar av sjukvården sålts av till privata aktörer i en "skönhetstävling" där billigaste alternativet som bedöms uppfylla kraven vinner, så tvingas alla sjukvårdsenheter att slimma sina organisationer. Då blir det lönsamt att ersätta pappersjournaler med datoriserade dito, men samtidigt förlorar man i resiliens.

För bara drygt en vecka sedan drabbades för övrigt datasystemen på Karolinska universitetssjukhuset av en orelaterad störning, som slog ut telefonväxel, mejl- och journalsystem under tre och en halv timme. Även de flesta telefonväxlar hos sjukvården med flera är numera baserade på datoriserade telefonilösningar (ni vet de där som säger "tryck ett för att boka tid" eller dylikt). Därmed har man byggt in sårbarhet även där.

Nu handlar det om att systemen havererar under normala förhållanden. Hur systemen skulle fungera under någon form av allvarlig kris är högst tveksamt. Kontentan blir att man ska vara förberedd på att det vid en allvarlig kris endast kommer att finnas slumpartad hjälp att få från den samhällsservice vi normalt förlitar oss på. Detta är förstås den survivalist-inriktade beredd på och har vidtagit rimliga åtgärder för att klara sig själv i någon mån. Framför allt tror jag blotta insikten om systemens sårbarhet och dess konsekvenser är viktig, då det inte kommer som en chock när samhällsfunktioner inte fungerar som de ska. Man slipper då att slösa energi på att förarga sig över att systemen inte fungerar och kan istället lägga sin energi på mer konstruktiva sysslor.

Vad hände i Storvreten? Var är media?

Jag har hittills inte kommenterat upploppen i Stockholms förorter, då så många andra har skrivit läsvärt om detta, men nu läste jag om en händelse som är högst anmärkningsvärd, där medias rapportering varit minst sagt bristfällig.

Till att börja med ska jag säga att jag bott i över tio år i en Stockholmsförort med ganska många invandrare och där jag då och då under åren har sett utbrända bilar, så jag vet vad jag talar om. Jag har sett ungdomsgängen som kommer från familjer där föräldrarna uppenbarligen har alltför dålig koll på sina barn. Vissa av ungdomarna i min stadsdel som utmärker sig särskilt känner jag igen och jag har hört deras konversationer på tunnelbanan som tydligt visar på att de lever i en värld där våld mot andra ungdomar är vanligt, liksom ett utanförskap gentemot det samhälle vi andra lever i.

Nå, den händelse som jag reagerade på var när företrädare för extremnationalistiska organisationer förra fredagen samlade ihop ett "medborgargarde", som åkte runt i Stockholms förorter. Det konstigaste är inte att de gjorde detta, utan att polisen inte stoppade dem ordentligt. I Storvreten i Tumba hade enligt polisen ett 50-tal högerextremister samlats - mer om det längre ner.

De extremistorganisationer det rör sig om är bland annat nazistiska Svenskarnas parti, där bland annat partistyrelsemedlemmen Daniel Spansk (som även sitter i kommunfullmäktige i Nykvarn) deltog. Enligt Expo var det även medlemmar i Svenska motståndsrörelsen och Förbundet nationell ungdom som deltog.

Enligt Aftonbladet förföljde "medborgargardet" människor på gatorna i Tumba tills polisen ingrep. Detta verkar dock inte ge hela bilden - som Elin Grelsson Almestad påpekar i GP så verkar vanliga media ha missat några av de viktigaste bitarna.

När varje vit medelklassjournalist fördömer flytten av Tintin-album blir det huvudnyhet. När vittnesmål från förorterna om att nazister misshandlar en pojke är det påtagligt tyst.

I Storvreten blev enligt samstämmiga vittnesmål en femtonårig pojke på kryckor misshandlad av "medborgargardet". Polisen säger att ingen polisanmälan inkommit om detta, men det är kanske inte så konstigt eftersom det av berättelserna att döma verkar som om ungdomarna har all anledning att misstro polisen, då de släppte igenom högerextremisterna så att de kunde attackera ungdomarna. Läs en berättelse på Storify. Det är en liknande historia som berättas i en intervju som Megafonen gjort med några ungdomar som var med förra fredagen.

Att polisen släppte igenom högerextremisterna mot ungdomarna bekräftas av vad som står om händelsen i en notis på en extremnationalistisk sajt (som jag inte länkar till):

fredagens händelser då medborgargardet befann sig i Storvreten för att få bort de kriminella invandrarna från gatorna. Polisen på plats ska ha flyttat på sig och låtit gardet komma fram.

Det hela är som jag skrev ovan högst anmärkningsvärt och det är verkligen dags att media granskar händelsen i Storvreten ordentligt!

En person ur "medborgargardet" greps av polisen, arton omhändertogs och två avhystes, så någonting gjorde polisen i alla fall. Men åtminstone några ungdomar i Storvreten har uppenbarligen tappat förtroendet för polisen.

Vad gäller upprinnelsen till upploppen så kan man undra vad det faktiskt var som satte igång dem och vilka som var mest aktiva. Det visade sig ju i efterhand att den 69-åring som sköts av polisen visade sig vara av finskt ursprung och inte från något land i Mellanöstern. Det ska också bli intressant att se vad det faktiskt är för personer som blivit gripna för kravallerna - det verkar ju som om de flesta av anstiftarna till upploppen inte ens kom från Husby. Enligt vad jag kan se är de flesta av de gripna dessutom tidigare dömda eller kända för polisen. Några är folkbokförda långt utanför Stockholm.

Japan spännande att följa

Den utveckling i den internationella ekonomin som just nu är mest intressant att följa är som jag ser det vad som händer i Japan. Nyligen skrev jag om den japanska börsbubbla som jag ansåg höll på att blåsas upp. Fler investerare tycks ha sett samma sak som jag och fått kalla fötter, för plötsligt sjönk den japanska börsen skarpt, se diagrammet nedan.

Nu är Tokyobörsen inte den enda japanska kurvan som är intressant att följa, utan räntan på statsobligationerna är minst lika spännande för ekonominördar. Nedan ser ni räntan på den tioåriga japanska statsobligationen. Notera den plötsliga uppgången sedan början av april.

Denna kurva över slutpriserna säger dock inte hela sanningen, då volatiliteten varit hög och handeln i de japanska statsobligationerna stoppats vid ett flertal tillfällen sedan början av april på grund av alltför stora prisrörelser inom dagen.

Japan håller som jag skrivit förut på med ett valutaexperiment som vi får se vart det leder - troligen inte till något gott. Den nye centralbankschefen Haruhiko Kuroda har på uppdrag av nye premiärministern Shinzo Abe bestämt sig för att driva upp inflationen till 2 procent på något års sikt från dagens deflationsnivåer. Jag förstår inte hur han räknar med att det ska kunna lyckas utan att räntorna på japanska statsobligationer samtidigt stiger. Är det någon annan som förstår det? Om inflationen hamnar på 2 procent borde räntan på statsobligationerna hamna en bit däröver - annars drabbas obligationsinnehavarna av förluster. En så hög ränta skulle innebära en katastrof för Japans statsfinanser.

Mycket riktigt har japanska banker nu tvingats minska sina innehav av japanska statsobligationer - i fredags rapporterades att mängden statsobligationer som hålls av landets storbanker föll kraftigt i april - ner med 10,8 procent från mars. Detta förklarar de kraftiga rörelserna på de japanska obligationsmarknaderna.

Centralbanken Bank of Japan har sagt att de ska köpa statsobligationer så att de ökar sin balansräkning med 135 biljoner yen fram till december 2014, vilket blir runt 6,4 biljoner yen per månad. Nu har alltså de japanska storbankerna minskat sina innehav av japanska statsobligationer med 11,7 biljoner yen - betydligt mer än vad Bank of Japan har köpt för. Detta förklarar varför räntorna stigit och vem som helst har kunnat räkna ut den troliga orsaken. I torsdags sade Kuroda att Bank of Japan ska försöka reducera volatiliteten på obligationsmarknaderna. Lycka till när bankerna säljer av nästan dubbelt så mycket obligationer som centralbanken köper!

Det är ett mycket farligt experiment som Kuroda nu satt igång. Även om han skulle backa och stoppa försöket, så är skadan redan skedd - förtroendet är rubbat. Instabila finansmarknader är det som Japan minst av allt behöver just nu. Men Kuroda sade i onsdags att "Det är viktigt med ett stabilt finansiellt system, men inget system är perfekt eftersom oväntade händelser alltid är möjliga". En fullständigt meningslös plattityd, med tanke på att hans penningpolitik verkar leda till instabilitet. Dessutom är det inte fråga om "oväntade händelser", utan fullständigt väntade effekter av den förda penningpolitiken.

Även IMF försöker att hålla skenet uppe och sade i förra veckan att "Så länge som de penningpolitiska lättnaderna görs för att uppnå inhemska mål, och åtföljs av omfattande finanspolitiska och strukturella reformer, ser vi inte den senaste tidens yenförsvagning som problematisk". Nej, inga problem alls!

Vad gäller det där med att driva upp inflationen syns än så länge inga tecken på att det skulle bli så, utan Japan fortsätter att vara fast i deflationsträsket - Japans KPI fortsatte att sjunka även i april.

Japan fortsätter även att ha ett handelsunderskott, vilket är en relativt ny företeelse för landet, som fram till 2010 vanligen haft överskott i handelsbalansen.

Japans osannolikt stora statsskuld på närmare 240 procent av årlig BNP kommer i ett helt annat läge när landet inte längre har ett överskott i sin handelsbalans, utan ett underskott. Hittills har det gått bra, men det är inte alls så säkert att det kommer att göra det framöver.