Fool Me Once, Shame on You, Fool Me Twice...

Den Hälsosamme Ekonomisten tipsar om en artikel av Lars Christensen om när Grekland tvingades lämna den Latinska myntunionen (LMU) för omkring hundra år sedan. Denna artikel citerar i sin tur från ett arbetsdokument från Greklands centralbank.

Fastän medlemskap i LMU krävde strikt monetär disciplin, säkerställdes inte denna via ett institutionellt ramverk som skulle tvinga på fasta kriterier för statsfinansernas skötsel.

Känner vi inte igen avsaknaden av tillräckligt strikta kriterier för statsfinanserna från dagens EMU?

De grekiska regeringarna förväntade sig att genom att gå med i LMU kunde landet åtnjuta monetär stabilitet.

Ungefär som när Grekland gick med i EMU för att få fördelar.

Med början i mitten av 1870-talet, ledde politisk instabilitet i Grekland till en ökning av budgetunderskotten. Uppdelningen av parlamentet i flera små politiska partier och de kortlivade regeringarna orsakade förluster av intäkter på grund av del slappa skatteindrivningen och en ökning av utgifter på grund av de talrika avskedanden och förflyttningar av statsanställda som varje regeringsskifte medförde. Ingen av 1800-talsregeringarna vågade vidta en budgetreform, nämligen att förbättra skatteindrivningssystemet och skaffa intäkter från inkomstskatter. Offentliga utgifter - överväldigande statlig konsumtion - finansierades genom inhemsk upplåning till villkor som var ofördelaktiga för staten, vilket ledde till en alltför stor börda på budgeten under andra halvan av 1870-talet.

Och under 2000-talet blev det en liknande favorit i repris.

Utländska kreditorer krävde närvaron av utländska experter för att övervaka den ekonomiska politik som fördes och särskilt av skatteindrivningen och styrsystemen.

Och där är Grekland nu igen, övervakat av "trojkan".

1901 skrev ekonomen Henry Parker Willis i sin historia om den Latinska myntunionen:

Det är svårt att förstå varför insläppandet av Grekland i den Latinska unionen skulle ha varit önskvärt eller tillåtet av detta organ. På intet sätt var hon en önskvärd medlem i förbundet. Ekonomiskt osund, skakat av politiska strider och finansiellt ruttet, var hennes tillstånd beklagansvärt. Kämpande under en skuldbörda, försökte Grekland också hålla stora mängder icke-konvertibla statspapper i omlopp. Hon var inte ett önskvärt tillskott till den Latinska unionen och hennes kommersiella och finansiella betydelse var liten. Ändå säkerställdes hennes symboliska inträde, och vi kan tillskriva detta till obskyrt politiskt inflytande ... att lyckas genomföra det som ekonomiska och finansiella överväganden inte kunde genomföra. Det skulle verkligen vara svårt att förstå på vilka andra grunder hennes medlemskap kom till.

Det låter också som en ganska bra beskrivning av hur Grekland kom med i EMU.

Men historien om Greklands statsfinansiella äventyr började inte ens på 1870-talet, utan redan tidigare. Martin Saar tipsade om en artikel om en bok från 1858.

Grekland är det enda kända exemplet på ett land som har levt i fullständig bankrutt ända sedan sin födelse. Om Frankrike eller England skulle finna sig själva i denna situation i bara ett år, skulle man se förfärliga katastrofer; Grekland har levt i över tjugo år i fred med bankrutt. Alla budgetar, från den första till den sista, uppvisar underskott.
...
Greklands beskyddarmakter [Storbritannien, Frankrike och Ryssland] har behövt garantera dess solvens för att landet ska kunna förhandla om skulder till utlandet.

Resurserna som man fått av dessa lån har förslösats av regeringen utan några frukter för landet, och när väl pengarna har använts har garanterna av ren välvilja betalt räntan. Grekland kunde aldrig nånsin betala den.

Det låter så bekant, allt detta.

Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Fool me three times...

Spanien "räddat" - stora frågor väcks

Igår kom så det väntade beskedet om nödlån till Spaniens banker. 100 miljarder euro ligger notan på för tillfället. Officiellt ska det bara behövas 40 miljarder, men man har tagit till en säkerhetsmarginal, som av erfarenhet från tidigare "räddningar" säkerligen kommer att användas. Spanien har därmed tagit sig till sista steget i Musik@Centrifugens lista:

1. Behöver inget stöd
2. Situationen förvärras (av ”onda spekulanter”, inte sällan ländernas egna banker)
3. Man kontaktar ECB/IMF men ”för inga diskussioner” om räddningspaket
4. Man tittar på en lösning men ”har inte begärt räddningspaket”
5. Man begär räddningspaket men intygar att ”läget är under kontroll”

Vi ska inte glömma att för bara knappt två veckor sedan sade Spaniens premiärminister Mariano Rajoy "No va a haber ningún rescate de la banca española" alltså "Det kommer inte att bli någon räddning av spanska banker". Rajoy försöker släta över nödlånets betydelse i dagens presskonferens. "Om vi inte hade gjort det vi hade gjort under dessa fem månader [sedan regeringsskiftet] skulle det som beslutats igår ha varit en intervention i kungariket Spanien." Han försöker alltså vända Spaniens misslyckande till beröm för den egna politiken. I och för sig har han inte haft en avundsvärd sits, då han fått överta styrandet av ett sjunkande skepp. Rajoys bästa plattityd från presskonferensen är "Igår vann trovärdigheten i det europeiska projektet, eurons framtid och stabiliteten i finanssystemet för att flödet av krediter ska komma tillbaka". Jag skulle snarare säga precis tvärtom.

Som vanligt dröjer EU och euroländerna tills man står vid stupets kant innan man kommer med något paket. Igår höll de 17 euroländernas finansministrar en videokonferens i tre timmar för att komma till ett beslut. Varken Tyskland eller Spanien vill ha ett fullskaligt räddningspaket à la Grekland, Portugal eller Irland. Det skulle för båda länderna innebära inrikespolitiska svårigheter.

Nu begränsar man Spaniens räddningspaket till att bara gälla bankerna och pengarna ska betalas ut som lån till FROB (fonden för ordnad bankrestrukturering). Pengar är dock fungibla och ett stöd till FROB innebär egentligen ett stöd till spanska staten, då de därmed slipper att knappa in på andra utgifter eller ta större lån för att ge pengar till FROB.

- I Grekland, Portugal och Irland hade staten problem och behövde hjälp. I Spanien är problemen koncentrerade till banksektorn, säger Robert Bergqvist, chefekonom på SEB, till TT.

Detta stämmer inte alls. Spanska staten har redan så stort budgetunderskott att de inte har möjlighet att själva rädda sina banker. Spanien har alltså stora problem med statens finanser, även om statsskulden ännu inte är katastrofstor. År 2011 gick spanska staten back med -8,9 procent av BNP och för 2012 har regeringen förhoppningen att statens budgetunderskott bara ska landa på -5,3 procent av BNP, men får anses vara oerhört optimistiskt. Spanien har också problem med Europas högsta arbetslöshet. 25 procent arbetslöshet och över 50 procent bland ungdomar. Landet befinner sig i recession och med den fallande BNP följer minskade skatteintäkter och att även om statsskulden inte ökar så kommer den att öka som andel av BNP. Det kan gå snabbt för Spanien att komma över smärtgränsen på en statsskuld över 100 procent av årlig BNP.

Robert Bergqvist försöker göra gör dock en bra kort sammanfattning av bakgrunden till skuldkrisen.

När länderna gick med i eurosamarbetet fick de en stark ekonomisk tillväxt, som varken bromsades av ECB eller av länderna själva. De fortsatte i stället att spendera, med stigande statsskulder som följd. Samtidigt skuldsatte sig många personer och företag med billiga banklån, och fastighetspriserna sköt i höjden. När tillväxten vek började omvärlden att misstro ländernas förmåga att betala skulderna. Räntorna sköt i höjden, tillväxten bromsades ytterligare, många fick problem med bolånen samtidigt som huspriserna föll. Krisen var ett faktum.

[Tillägg efter påpekande från kloka och observanta läsaren Åsa] Men Bergqvist får en del om bakfoten och generaliserar och förenklar för mycket. Spaniens statsskuld (som andel av BNP) steg inte efter eurointrädet, utan först efter finanskrisen. Däremot steg den privata skuldsättningen kraftigt (både hushåll och företag). Spanien hade också ett stort underskott i handelsbalansen och levde alltså totalt sett på lånade pengar. Spaniens BNP började inte heller växa snabbt efter eurointrädet, utan växte snabbt redan tidigare. Bergqvist har dock rätt i att det är den uteblivna tillväxten som lett till investerarnas misstro.

Det spanska bankstödet kommer genom FROB att riktas mot sparbankerna (cajas) som är hårt exponerade mot den spruckna spanska fastighetsbubblan, både genom bolån till privatpersoner och genom lån till byggbolag. Däremot ser det i dagsläget inte ut som om de två spanska storbankerna Banco Santander och Banco Bilbao Vizcaya (BBVA) kommer att behöva hjälp. Dessa två banker är mer diversifierade och har framförallt stora delar av sin aktivitet utanför Spanien.

Helgens spanska räddningspaket löser inte heller de underliggande problemen. När Spaniens ekonomi stagnerar faller fastighetspriserna, företag går i konkurs och kan inte betala sina skulder, samtidigt som de allt fler arbetslösa får ytterligare svårigheter att betala på sina bolån. Det är detta som ger förlusterna i bankernas balansräkningar. Räddningspaketet angriper alltså bara symptomen, inte själva sjukdomsorsaken. Plåster på ett brutet ben.

Nu dyker en hel mängd frågor upp runt det spanska nödlånepaketet. För det första är avtalet om Spaniens nödlån ännu varken påskrivet eller ens färdigt i detaljerna.

För det andra ska pengarna komma från de europeiska stabilitetsfonderna EFSF och ESM. IMF är inte inblandade med finansiering, utan bara som rådgivare. ESM är ännu inte färdig och den måste fortfarande ratificeras av Tysklands förbundsdag, som hittills motsätter sig vissa av detaljerna - risken är stor att ESM-avtalet måste skrivas om, vilket tar tid. Därmed kvarstår just nu bara EFSF, där man får anta att Spaniens bidrag på 93 miljarder nu skrotas (de kan väl inte både bidra och få ut pengar). Då återstår bara drygt 100 miljarder euro i EFSF, vilket alltså knappt täcker det spanska åtagandet. Det får inte dyka upp nya behov från Grekland, Portugal eller Irland.

Dessutom kommer än så länge Spanien mycket lindrigare undan än de andra PIIGS-länderna. Jonas Sjöstedt skriver:

Spanien påtvingas inte något detaljerat åtstramnings- och privatiseringsporgram som de andra länderna. Man kan fundera på varför. Beror det på att man har insett att programmen inte fungerar? eller på att Spanien är för stort och stolt och att länder inte behandlas lika inom EU? De vanliga EU-reglerna i EU:s sexpack och finanspakt lär i alla fall garantera fortsatt åtstramning och recession i landet.

Redan hör vi protester från Irland, som vill omförhandla sin räddningsplan för att få samma generösa behandling som Spanien. Irland planerar att ta upp detta på nästa möte för eurozonens finansministrar, som hålls 21 juni.

Nästa söndag hålls val i Grekland och frågan är hur det spanska avtalet kommer att påverka utgången. Man kan spekulera i att vänsterpartiet Syriza kommer att gynnas starkt av detta, då de vill omförhandla avtalen med trojkan. Nu finns ju ett prejudikat som visar att det visst går att få nödlån utan drakoniska villkor. EU-elitens tanke var att det var viktigt att få Spaniens avtal på plats innan det grekiska nyvalet, men frågan är om man inte skjutit sig själv i foten genom de snälla villkoren.

Jag undrar förresten om valet av den nye franske presidenten François Hollande har förändrat hur räddningspaketen utformas i Europa. Han är ju tydligt mer emot åtstramningar än företrädaren Sarkozy, som var mer på Tysklands linje.

Hur kommer finansmarknaderna att reagera imorgon? Kommer räntorna på spanska statsobligationer att falla eller stiga på beskedet? ZeroHedge tror att exemplet från Greklands statsbankrutt kan leda till att placerare säljer av de statsobligationer som styrs av spansk lag och köper på sig statsobligationer som styrs av brittisk lag. Alla de osäkerheter och frågor som finns runt paketet kan också göra att finansmarknaderna reagerar negativt. Det kan även bli en "sell the news".

Sen kan man undra om marknadens sökarljus nu kommer att riktas mot Italien. Situationen där är inte lika allvarlig som för Spanien, men Italien är i dagens läge väldigt känsligt för marknadens syn på deras statsobligationer.

Idag är det för övrigt val till nationalförsamlingen i Frankrike, vilket är nog så viktigt. Det ser ut som om François Hollande kommer att få brett stöd i parlamentet och kan troligen räkna med stöd från de gröna och radikalvänstern Front Gauche. Det ser också ut som om extremhögern Front National kommer att få ett antal platser. Skräckscenariot vore om Front National skulle få en vågmästarroll. Nu är det franska parlamentsvalet komplicerat och en andra sista omgång hålls om en vecka, samtidigt som det grekiska valet. Först då får vi med säkerhet veta hur den franska nationalförsamlingen kommer att se ut. Dagens resultat av första omgången kan ge en vecka av osäkerhet om hur det slutgiltiga resultatet kommer att bli.

Symboliska spanska byggnader

Sällan har jag sett två mer symboliska byggnader än dessa två (Puerta de Europa) i Madrid. Den vänstra byggnaden är huvudkontor för fallfärdiga sparbanken Bankia - resultatet av en sammanslagning som gjordes sommaren 2011 av sju sparbanker som var på fallrepet. Den högra byggnaden är huvudkontor för fastighetsbolaget Realia och Spaniens gigantiska spruckna fastighetsbubbla är just orsaken bakom att de spanska bankerna är på fallrepet. Realia är en sammanslagning av fastighetsbitarna från byggbolaget FCC och Caja Madrid (en av de sparbanker som blev Bankia).

Just nu pågår tydligen i Bryssel intensiva förhandlingar om stödpaket till Spanien. Jag gissar att det kommer att annonseras i helgen. Det finns dock redan innan stödpaketet kommit till ett antal problem. Om Spanien får mer fördelaktiga villkor än Grekland, Portugal och Irland, hur kommer då dessa länder att reagera? Framförallt kan grekerna reagera negativt och rösta fram de mest rabiata EU-motståndarpartierna i valet nästa helg. Om Spanien får stöd för att kunna stötta upp sina banker, varför fick inte Belgien och Frankrike det i höstas när banken Dexia behövde räddas? Det finns inte heller så många euroländer kvar som kan stödja de europeiska räddningsfonderna, särskilt inte stora rika länder. Grekland, Portugal, Irland och troligen Spanien är redan uträknade och återstår gör Tyskland, Italien, Nederländerna, Belgien, Finland, Österrike, Slovenien, Estland, Luxemburg, Slovakien, Malta och Cypern. Hur klarar sig sedan Italien? Kommer marknadens fokus att flyttas över på dem om Spanien får räddningspaket? Hur länge till kan Italien vara med och stödja räddningsfonderna? Och hur länge till kan Belgien det?

Inget nödlån till Spanien ännu?

Lite förvirrat nyhetsflöde denna vecka. I förrgår skrev jag att Spanien insett att de inte kan låna på marknaden och därför vill ha hjälp från EU. Idag läser jag dock att Spanien ännu inte begärt något nödlån, enligt EU-kommissionens ekonomiske talesman Amadeu Altafaj. Nu blev det ju en del positiva tongångar igår i samband med ECB:s räntebesked, vilket drev upp riskviljan på finansmarknaderna. Därför klarade Spanien att sälja statsobligationer för drygt två miljarder euro vid auktionen i förmiddags, även om det blev dyrt. Fast 6,04 procents ränta på tioåriga obligationer är ändå acceptabelt.

Senare idag kom dock besked från kreditvärderingsföretaget Fitch att de sänker Spaniens kreditbetyg med tre steg från A till BBB. Den spanska bankräddningen kommer enligt Fitch att kosta mellan 60 och 100 miljarder euro, vilket är mer än vad de trott tidigare.

Flera experter tycker dock att ett nödlån för Spanien krävs innan det grekiska valet nästa söndag. Jag är nog böjd att hålla med. Utan färdigt lånepaket kan det bli väldigt skakigt för Spanien. Jag skulle dock gissa att det pågår mer bakom kulisserna än vad som sägs offentligt just nu.

Från den svenska ankdammen noterar jag att Folkpartiets Carl B Hamilton inte längre är ute och propagerar för svensk euroanslutning - det är kanske inte riktigt rätt läge för det just nu, även om han säkert fortfarande tycker att euron vore bra för Sverige. Däremot kan han inte avhålla sig från att skriva en debattartikel i SvD där han tycker att Sverige inte ska "sitta på läktarplats" när det gäller räddningspaket för krisande euroländer. Jag tycker dock att Sverige gör bäst i att inte kasta ner mer pengar i det svarta hålet. Det gäller visserligen våra exportmarknader, men som jag ser det är en kraftig kris i eurozonen oundviklig och vår export kommer att drabbas i vilket fall som helst. Om Sverige kastar in några miljarder gör det varken till eller från för krisens utveckling. Däremot gör det skillnad för vår statskassa att slänga bort dessa pengar. Jag tror att vi kan göra mer nytta med pengabidrag när kollapsen av eurozonen väl är över om något år.

Jag läser också att riksbankschefen Ingves inte är rädd för att det ska blir ett kaosartat krisläge i Sverige vid en grekisk euro-exit. Kanske har han rätt i detta - det borde vara inprisat av marknaderna för länge sedan. Värre är nog hotet från en spansk bankkrasch - då kan vi få ett "Lehman-ögonblick" i Europa.

Apropå krisåtgärder så sänkte Kinas centralbank räntan idag, vilket pekar på att det som jag skrivit om förut stämmer, nämligen att Kinas ekonomi är på väg att sakta ner. Kinas fastighetsbubbla verkar vara på väg att sjunka ihop som en sufflé och byggandet har stått för en stor del av Kinas BNP.

Spanien vill räddas

Spanska staten har idag insett att det är kört och att de inte längre kan ta lån på marknaden, vilket budgetministern tillkännagav i morse. De har också begärt hjälp från "de europeiska institutionerna". Enligt budgetministern rör det sig inte om "astronomiska tal", men det är just vad det gör. Mängden pengar som Spanien behöver är just astronomisk - minst 350 miljarder euro.

Enligt planen ska Spanien på torsdag emittera statsobligationer för upp till 2 miljarder euro, vilket om auktionen inte ställs in blir det första riktiga testet på om de fortfarande kan låna från marknaden. Lycka till!

Dessförinnan är det ECB-möte med räntebesked imorgon klockan 13.45. Tyvärr för Spanien kan inte ECB göra så mycket mer än vad de redan gör, eftersom de isåfall skulle behöva få ett utökat mandat från euroländerna, vilket är en längre beslutsprocess. Även om "Super Mario" Draghi vill så kan han inte göra så mycket, men han kommer säkert att presentera något försök till marknadsblidkande plan imorgon.

Det är bråttom nu och EU-toppmötet den 28-29 juni ligger för sent för att vara till nytta, även om spanska regeringen tycker att detta möte bör fatta beslut om en bankunion. Premiärminister Mariano Rajoy vill se fler gemensamma insatser från EU-länderna för att stabilisera banksektorn och vill skapa en överstatlig myndighet för att samordna och få bättre kontroll av EU:s finanspolitik. Men tänk om Tyskland inte vill?. Det bästa citatet av Rajoy häromdagen är "Än står vi inte på kanten av stupet", eftersom det är just vad Spanien gör. Hursomhelst vill Tyskland att spanska staten gör en process liknande Greklands, nämligen att först få pengar (med budgetvillkor) från EFSF för att sedan kunna rädda sina egna banker.

Jag anar hur det kommer att sluta för Spanien:

och därefter:

Vad gäller Grekland så säger Standard & Poor's nu att risken för ett grekiskt utträde ur euron är "minst en på tre". Jag tror jag vet vad som kommer att hända. När det spanska kaoset slår till som värst någon gång i höst kommer Grekland att passa på att hoppa av euron när de ligger i nyhetsskugga.

Ekonomistas uppmärksammar att enligt prognosmarknaden Intrade är det 39 procents risk att något euroland lämnar valutaunionen innan slutet av 2012. För slutet av 2013 och 2014 är sannolikheterna enligt Intrade 55 procent respektive 65 procent. Även sannolikheten för statsbankrutter bland PIIGS-länderna innan årets slut är inte obefintlig enligt Intrade, med Grekland i toppen på 39 procent, följt av Spanien på 22 procent och Portugal på 20 procent.

(Illustrationer av Gustave Doré till Cervantes kända roman "Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha")

Dieselbakterier!

När vi har börjat använda mer biodrivmedel dyker nya tidigare okända problem upp. Ett växande problem är dieselbakterier. Eftersom oljebolagen numera blandar i några procent FAME (fettsyrametylestrar) i diesel så finns det plötsligt "mat" tillgänglig för ett antal olika bakteriearter. Lite kondensvatten bildas ofta i dieseltanken och vips så har man bakterietillväxt. Bakterieklumparna kan sedan sätta igen bränslesystemet. Maskiner som står längre perioder (t.ex. skördetröskor) är mer utsatta för problem med dieselbakterier.

Om detta är ett problem redan vid några procents FAME-inblandning kan man undra hur det skulle bli om man skulle köra på 100 procent biodiesel.

Man försöker lösa problemet genom att tillsätta gifter, men dessa kostar. Risken är också stor att bakterierna utvecklar resistens mot gifterna.

Min slutsats blir att biodiesel baserad på FAME på grund av bakterierna inte är något att satsa på för ett framtida system för biobränslen.

Ingen verkar vilja ta ansvar för problemen med dieselbakterier.

Josef Kokot är mekaniker och delägare i Mertz:
– Bakterieklumparna kan bli stora som tvättsvampar. Det händer ofta att bilar blir stående. Då måste vi tömma och tvätta hela bränsletanken och det tar minst tre timmar.

Stephan Larsson, vice vd på transportföretaget NLX Netline Express, måste lämna fordonen på service oftare och att det är en dold kostnad för företaget. Han menar att oljebolagen undviker problemen och skyller på att åkerierna inte lagrar dieseln på rätt sätt.
– Men det håller inte. Vi har inte någon egen lagring, säger Stephan Larsson.

Inte heller försäkringsbolagen vill ta i frågan. Anna Carin Henriks fick beskedet att varken garantin eller helförsäkringen täcker reparationskostnaderna eller bärgningen. Rengöringskostnader omfattas inte av försäkringen, förklarar Lars Martin Johansson på Dina försäkring i Borgholm.

En sak som jag undrar över i sammanhanget är hur detta påverkar alla generatorer för reservkraft som finns på olika anläggningar (t.ex. sjukhus, telefonstationer och kärnkraftverk). Dessa körs ju väldigt sällan och borde därför vara särskilt i riskzonen för dieselbakterier. Troligen ser man till att dessa bara har "ren" diesel (utan FAME-inblandning) i tanken, men hur det ser ut i verkligheten vet jag inte. Risken är dock stor att någon av misstag eller okunskap råkar fylla i FAME-inblandad diesel i tanken, åtminstone för reservkraftgeneratorer som inte har så stränga rutiner som jag antar finns på sjukhus och kärnkraftverk. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) verkar vara medvetna om problematiken och skriver i en anvisning:

Inblandningen av RME i dieselbränslet innebär att lagringstiden för bränslet är mindre än ett år och att dieselns vattenkänslighet ökar. Därför bör man vid beställning av dieselbränsle till en reservkraftanläggning ange att man önskar ren fordonsdiesel MK1, utan inblandning av RME. Detta för att inte sänka tillgänglighetsgraden för reservkraftanläggningen.

Detta är särskilt något att tänka på för lantbrukare som  har reservgeneratorer som backup för strömavbrott.

Apropå bränslen ska man vara medveten om att bensin inte har särskilt lång hållbarhet, framförallt i fordonet. Följande har jag saxat från svar som en motorcykelklubb fått från Shell.

Bensin åldras på flera olika sätt -det du nämner är ett nämligen att bränsle ger utfällningar. Vad gäller vinteravställning av motorcyklar brukar det vanligaste bränslerelaterade problemet var startproblem då Mc:n tas i bruk efter avställningen. Detta beror på de lättflyktiga delarna av bensinen i förgasarens (förgasarnas) flåttörhus dunstat bort under avställningen. Det enklaste sättet att undvika detta är att i samband med avställningen tömma flottörhusen på bensin. Vid starten fylls följaktligen förgasarna med färsk bensin och starten blir säker. Risken för utfällningar kan inträffa vid längre tids avställning. I sådana fall är det bäst att dessutom tömma tanken och förbruka bensinen på annat sätt alternativ fylla den på ett trycktätt kärl, t.ex. jeepdunk.
...
Hållbarheten på bensin är normal 3-5 månader. Problemet är inte att bensinen "fäller ut". Problemet är i stället det lättaste kolvätena. De är butan och uppåt. I normala fall är butan en gas och dunstar alltså väldigt lätt. Om det lättaste komponenterna saknas blir motorn mycket svår att starta. Problemet med "utfällning" som du beskriver är i de fall när all bensin dunstat bort och endast lämnat kvar de additivpaket som finns i bensinen. Additiverna är ex. rengörande additiv o.dyl. dessa behövs för att motorerna ska fungera felfritt. Problem med detta kan uppstå i förgasare där detta kan "kleta fast". Vår rekommendation är alltså att du ska tömma tanken och dränera bränslesystemet på din motorcykel vid längre stillestånd. Vill du lagra bensin längre än dessa månader bör det ske i gastäta bränsledunkar.

Fotnot: FAME består ofta av RME, alltså rapsmetylester.

Tundran förändras på oväntat vis

Jag har tidigare skrivit att klimatförändringarna troligen inte kommer att märkas mest som "global warming" (global uppvärmning) utan snarare som "global weirding" (global konstighet). Vissa områden kanske blir kallare istället på grund av förändrade vädermönster, eller så får vi kallare vintrar och varmare somrar, eller kanske våtare eller torrare klimat i vissa områden.

Det är också svårt att förutspå vilka effekter klimatförändringarna får på ekosystemen. Martin Saar tipsade om en intressant artikel om hur delar av den sibiriska tundran snabbt förvandlats till skog. Man hade förväntat sig att spridningen av skog norrut skulle ta lång tid och ske genom att barrträd såsom lärk skulle fröså sig gradvis längre norrut. Istället visar det sig att förkrympta buskar av al och vide som redan fanns på tundran nu växer upp till trädstorlek och att det går ganska snabbt. Dessa områden får alltså ett helt nytt ekosystem av boreal lövskog, som inte har funnits på så stora ytor förut. När väl buskarna växt upp till träd förändrar den nya skogen i sin tur det lokala klimatet och säkerligen gynnas även vissa djur och svampar, medan andra missgynnas. Det som jag tycker är särskilt intressant är hur flexibla ekosystemen är när växterna raskt anpassar sig till nya förhållanden.

I bergområden har det istället observerats hur trädgränsen flyttar sig uppåt, till exempel i Skandinavien. Här kan det gå snabbare på ett annat sätt, då det finns fröträd i närheten på lägre höjder.

I Alperna är det svårare att se vilka förändringar i trädgränsen som beror på högre temperaturer och vilka som beror på minskat betestryck, då man i stora delar av Alperna har hållit betesdjur på höga höjder under flera hundra år, men detta bete på många ställen har minskat under det senaste århundradet. Forskarna tycker sig dock kunna se att trädgränsen har flyttats uppåt även där på grund av klimatförändringar.

Vi kan alltså se att många ekosystem kommer att förändras på grund av klimatförändringar. Dessutom går dessa förändringar förhållandevis snabbt jämfört med tidigare förändringar under jordens historia. Snabba förändringar i ekosystemen orsakar dock människan också på många andra sätt, till exempel genom hyggen, fördämningar, bebyggelse, samt igenplantering av gamla åkrar, ängar och hagar. Frågan är vilket som är värst eller påverkar flest arter eller störst ytor - modernt skogsbruk eller klimatförändringar?