Peak Car och Marchettis konstant

Idag rapporterade Sveriges radio om "peak car", alltså att bilåkandet i många industriländer minskat de senaste åren. Fenomenet "peak car" uppmärksammades första gången vad jag vet av amerikanska Brookings Insitute i rapporten "The Road…Less Traveled". Forskarna Robert Puentes och Adie Tomer noterade där att bilåkningen, mätt med totala mängden fordonskilometer i USA, började att plana ut år 2004 och föll 2007 för första gången sedan 1980. Bilkörningen per capita planade ut från 2000 och har fallit sedan år 2005.

"Peak car" är en del av en större trend kallad "peak travel". Sedan millennieskiftet har resandet planat ut i flera länder. Särskilt intressant är att Japan har legat på en platå vad gäller resandet under många år.

Det finns flera mått som pekar mot peak car.

Försäljningen av nya bilar i USA har halverats från 11 miljoner 1985 till 5.5 miljoner 2009. Peak car har även uppnåtts när det gäller ägande av bilar i USA och det samma gäller för bilresande per-capita.

I Storbritannien har man också noterat liknande trender. Från 1992 till 2007 sjönk andelen 17-20-åringar med körkort från 48 till 38 procent och för 21-29-åringar från 75 till 66 procent. De privata transporternas andel av resorna föll i Storbritannien från 50 procent 1993 till 41 procent 2008. Från 2004 till 2008 föll bilresor per person med 9 procent och antalet personkilometer med 5 procent.

I somras kom så en artikel från de australiensiska forskarna Peter Newman och Jeff Kenworthy om peak car use som förutom att samla tidigare forskning i ämnet också resonerar kring tänkbara orsaker.

Den första (och kanske viktigaste) orsaken är Marchettis konstant som postulerades 1994 av den italienske fysikern Cesare Marchetti. Han visade att ända sedan neolitisk tid har den tid som människor är villiga att lägga på dagliga resor legat runt en och en halv timme. Med moderna transportmedel blir det såklart längre resor, men restiden tenderar att vara densamma. Blir det mer tenderar man att justera ner sitt resande.

Andra faktorer är utbyggnaden av kollektivtrafik, storstädernas förtätning, åldrande befolkningar, och till sist de ökande bränslepriserna.

Allt detta går på tvärs mot de antaganden om stadigt ökande transportvolymer som samhällsplaneringen bygger på.

Nu menar hållbarhetsforskare att stadsplanerare måste räkna med minskat resande när de planerar framtidens städer.
...
Fortfarande finns det många frågetecken och osäkerheter i den här forskningen, men Peter Newman menar att stadsplanerare redan nu måste börja tänka om och inte längre planera för fler motorvägar.

Det är även dags att se över saker som Parkeringsnormerna för nybyggen av bostäder.

I sammanhanget kan dagens debatt mellan infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (m) och språkröret Åsa Romson (mp) vara intressant att lyssna på.

Läs även bloggrannarna Cruel Crude och Cornucopias kommentarer om saken. Cornucopia skriver.

Som jag många gånger påtalat så kommer energibristen i spåren av peak oil leda till att dagens storslagna motorvägsprojekt, förbifarter osv kommer gapa allt mer tomma i framtiden och är rena pengar i sjön. Anledningen till det är att vi helt enkelt inte kommer ha bränsle nog att köra som idag. En grov prognos är 60% minskad biltrafik till 2030, inklusive kraftigt utbyggda biobränslen, kraftigt utbyggd volym elbilar och kraftigt förbättrad bränsleförbrukning. Detta enbart drivet av brist på bränsle och energi.

Men det finns som sagt fler faktorer än bränslebrist som pekar mot minskad biltrafik framöver.

Relaterade artiklar på min blogg:

• Spara pengar utan bil
• Varför en väg för minskad trafik?
• Vad ska driva bilarna?
• Peak Car Crash?

Hur förbättra fröhandeln?

Här kommer andra delen av det som Johnny på Runåbergs fröer skrivit om fröhandelns problem med påträngande byråkrati från EU och Jordbruksverket. Första delen hade titeln "Kniven på strupen" och beskriver nuläget. Idag handlar det istället om hur man skulle kunna göra saker bättre.

Några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Stickprov
Tillsynet borde köpa fröer som vilken kund som helst och testa grobarheten och odla utvalda arter eller sorter för att bekräfta sortäktheten. Resultaten är offentliga. Även uppgifter och märkning på påsarna ska uppmärksammas. Det är mycket som ska stå på en påse frö och det börjar bli många som säljer frö via nätet nu.
De företag som slarvar med frökvalitén blir uppmärksammade och om de inte bättrar sig vill ingen köpa frö av dem längre.
Men kravet på sista förbrukningsdag på fröpåsarna borde tas bort. Det är helt vilseledande och visar inte alls hur länge fröet är grobart. Vissa arter tappar sin grobarhet efter ett år eller två, medan andra kan hålla i årtionden. Ändå ska det stämplas bäst före två år framåt. Det hela är en eftergift till förpackningsindustrin som packar stora mängder frö.

Småförpackningar
Kontrollen av fröer som endast säljs i småförpackningar, främst till fritidsodlare, bör undantas från de strikta reglerna som gäller för frö till yrkesodlingen. Både vad det gäller kravet på registrering i någon av EU:s sortlistor, den stora officiella och de mycket mindre amatör- och bevarandesortlistorna, eller vad gäller införsel/importanmälan och dyrbar kontroll av den. Kontrollavgifterna överstiger många gånger värdet på fröpartiet!!
För konsumenternas valfrihet måste också dessa udda fröer få finnas. Dom skadar ingen, gläder många och utgör en minimal bråkdel av utsädesmarknaden.
Småförpackningar är enligt EU-direktiven t.ex max. 500 gram morotsfrö i en påse, 100 g sallat eller 5 kg bönor för sorter som är godkända på den officiella sortlistan. För s.k. amatör- och bevarandesorter gäller för morot 25 g, sallat 5-25 g beroende på art och böna 250g.

Ekonomi
Egentligen är ju det enda vettiga att de som får nytta av tjänsten, också betalar för den. Alltså konsumenterna. Och de som är tillsatta att tjäna dem, förväntas göra sitt yttersta för att infria förväntningarna. Bevara mångfalden och verka för ett hållbart leverne.
Om nu skatter ska omvandlas till avgifter för att det låter så mycket bättre i mångas öron, då bör eventuella avgifter för fröhandeln baseras på omsättningen i företaget, inte på antalet kontroller. Detta är en extra skatt/avgift som i slutändan den omhuldade konsumenten får betala. Eller handla utomlands, där fröna är billigare.
Jordbruksverkets Tillsynsenhet för köksväxtfrö får se upp så att de inte sågar av den gren de själva sitter på.

Journaler
Varje fröföretag håller koll på hur mycket som säljs. Vilka sorter, partier och mängder som köps in och hur många påsar som säljes. Och varje företag har sitt eget system för att göra detta så smidigt som möjligt.
Kravet på att journaler över varje frö ska föras enligt förordningarna för att kunna säkra spårbarheten, med alla de uppgifter som krävs, är helt orimliga och onödiga. Vem tjänar alla dessa mängder med listor från alla fröfirmor, om inte främst dom som jobbar med dem?
Åtminstone borde fröer som endast säljs i småförpackningar vara undantagna från den överdrivna journalföringen. De flesta fröer i dessa påtvingade journaler är ju redan sålda, sådda och skördade innan Tillsynet är klar med sin kontroll.

Spanska banker i knipa

Spaniens problem har hamnat lite i skymundan när nyhetsflödet inom ekonomi har dominerats av Grekland, men förra veckan kom siffror om de spanska bankerna som oroar finansmarknaderna. Det är inte konstigt att de är oroade, för siffrorna ser allvarliga ut.

För det första har de spanska bankernas utlåning fallit kraftigt. I december föll deras totala utlåning med 3,3 procent jämfört med året innan, vilket är den största nedgången på 50 år. Det råder alltså kredittorka i Spanien. Dessutom har andelen dåliga lån hos bankerna ökat från 7,5 procent i november till 7,6 procent i december. De dåliga lånen har ökat länge, från omkring 11 miljarder euro för fem år sedan till nu 136 miljarder euro.

Allvarligt är också att de spanska bankernas inlåning sjunker snabbt. I december föll den med 4,6 procent från ett år tidigare.

Inte konstigt då att de spanska bankerna behövt vända sig till ECB. Utan ECB:s treårslån (LTRO) skulle troligen de spanska bankerna ha upphört att fungera innan jul. I januari steg de spanska bankernas lån från ECB till 133 miljarder euro, vilket är den högsta siffran någonsin. Det är dessutom en saftig ökning från 119 miljarder i december och bara 69 miljarder i september.

Spanska banker har hittills kunnat dölja efterverkningarna av den spruckna monumentala spanska bostadsbubblan i flera år tack vare generösa bokföringsregler, men frågan är när det hela spricker.

Edward Hugh skrev häromdagen mer ingående om utvecklingen i Spanien för den som är intresserad av att läsa mer.

Kungahuset breddar sin genetiska bas

Så har då kungadömet Sverige fått en ny tronföljerska i morse och det är väl på sin plats att gratulera de nyblivna föräldrarna. Detta lilla spädbarn kommer snart att lyckligt ovetande om sin utstakade framtida roll kastas in i den svenska monarkins traditionella ceremoniel, närmast genom den vittnesbekräftelse som ska äga rum i morgon klockan tio.

Den nya prinsessans födelse inspirerade SvD:s P J Anders Linder att skriva sin troligen mest poetiska ledarartikel någonsin, där han talar om "känslovirveln av glädje och stolthet, högtidlighet, bävan och förvåning". Det är inte utan att man blir lite avundsjuk på rojalisterna som får sådana kickar av detta barns födelse. P J Anders Linder brer vidare på med sånt han anser ge positiva vibbar.

Monarkin följer med in i framtiden. En ny generation fogas till tidigare generationer i det svenska statsskickets långa kedja.
[...]
Nytt och gammalt flätas ihop.

Dock blir jag lite imponerad av prins Daniel, som träffade pressen blott några timmar efter nedkomsten iförd oklanderlig kostym och med slätkammat hår. Långt ifrån mitt eget lufsiga utseende på morgnarna efter att mina barn föddes. Å andra sidan behövde jag inte möta ett pressuppbåd, utan bara släkt och vänner. Prins Daniel uppvisade också en retorisk förmåga fullt i klass med sin svärfars när han sade att "Mina känslor är all over the place" - se hur bevandrad han är i världsspråket engelska!

Sveriges konditorier dammsugs nu på prinsesstårtor av undersåtar som vill fira den underbara händelsen. Vilken BNP-stimulans detta kan ge till Sveriges konditorer! Kanske till och med bättre än regeringens KROG-avdrag? För att inte tala om den BNP-stimulans som medierna får. För den som blir utan prinsesstårta idag kan jag tipsa om att det är spännande och lärorikt att baka sin prinsesstårta själv.

Många kungahus har avskaffats i detta demokratins tidevarv, men det kanske beror på att de europeiska kungahusen blivit försvagade av inavelsdepression. Europas kungahus är nämligen inbördes släkt på ett sätt som närmar sig nivån för den svenska vargstammen. Först på senare år har deras genetiska bas breddats.

Kronprinsessan Victoria har gift sig med en man som verkar vara fullständigt fri från allt kungligt blod. Denna breddade genetiska bas torde avsevärt förbättra kungahusets framtidsutsikter.

Även kronprinsessans fader, kung Carl XVI Gustaf, gifte sig som bekant med en kvinna som var av mer folkligt ursprung, även om Silvia Sommerlath på mödernet var utomäktenskaplig ättling till kung Alfons III av Portugal.

Dessförinnan var det dock inavel som gällde för det svenska kungahuset. Carl XVI Gustafs far prins Gustaf Adolf var gift med prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha. Hans farfar Gustaf VI Adolf var gift med prinsessan Margaret av Connaught och så vidare. Senast det innan Silvia kom in något icke-kungligt blod i det svenska kungahuset var väl med Jean Baptiste Bernadotte för snart 200 år sedan.

Även det norska kungahuset har breddat sin genetiska bas genom att kronprins Haakon gift sig med Mette-Marit - en kvinna av folket. Även där går dock breddningen av den genetiska basen ännu en generation bakåt då Haakons mor Sonja är dotter till en norsk skeppskapten. Från Kung Harald V och bakåt var det dock även i Norge inavel som gällde för kungahuset.

Även Danmarks drottning Margrethe II är gift med en ofrälse icke-kunglig, liksom kronprins Frederik. Detta efter många generationer av inavel.

Vi kan således konstatera att de skandinaviska kungahusen står på en genetiskt trygg bas inför framtiden, vilket man inte kan säga om den svensk-norska vargstammen.

Varför Grekland inte är Baltikum

I morse beslutades om ett stödpaket till Grekland bankerna. Det är dock egentligen i princip samma gamla stödpaket från i somras som nu presenteras så att det låter som en nyhet. Dessutom rapporteras att skuldbytet med de privata fordringsägarna snart ska inledas, men det har vi ju hört länge nu.

Det är dock uppenbart att det är fullständigt orimligt att Grekland skulle kunna lyckas med målet att minska statsskulden till 120 procent av BNP till 2020. Det bygger nämligen på totalt orealistiska antaganden om BNP-utvecklingen. Greklands BNP faller vad jag kan se i en årstakt på cirka 7 procent, och att detta fall plötsligt skulle tvärbromsa verkar inte sannolikt. Därmed fortsätter Grekland att vara ett bottenlöst hål och det nuvarande paketet på 136 miljarder euro (vilket förresten är mer än 60 procent av Greklands årliga BNP) kommer inte att räcka till. Pengarna går dock inte till grekerna utan största delen går vidare till europeiska banker som varit korkade nog att låna ut till Grekland. Dessa bankdirektörer måste ha väldigt bra kontakter inom EU-eliten för att lyckas få igenom detta. Jag är trött på detta genomkorrumperade EU. Tyvärr går media på propagandan från EU-styret och beskriver det fortfarande som att det är Grekland som räddas, när det inte alls är så. Grekland och grekerna körs ner i skiten för att bankdirektörerna ska kunna få ut sina feta löner. Allt detta betalas i slutändan av EU:s skattebetalare. Privatisera vinsterna, socialisera förlusterna.

Läs även vad bloggrannen Cornucopia skriver om saken.

Nej, Grekland behöver skriva ner sina skulder rejält och troligen också lämna euron. Vi har sett att den isländska modellen fungerade. Vissa påpekar att de baltiska länderna lyckades klara sig ur sin svåra kris och ändå hålla kvar sina fasta valutakurser till euron. Det finns dock en avgörande skillnad. Vid krisens början hade Litauen, Lettland och Estland betydligt lägre statsskulder än vad Grekland hade.

Därför var det ingen katastrof att de ett tag hade stora underskott i statsfinanserna. Det enda som hände (statsfinansiellt sett) var att Lettlands och Litauens statsskulder steg till "svensk" nivå vad gäller andel av BNP. Där tycks de för övrigt ha stabiliserat sig. Grekland hade redan i krisens början en så hög statsskuld i förhållande till BNP att även små höjningar av räntenivån gav stora effekter på statsfinanserna och de hamnade därför snabbt i en dödsspiral.

Lägg därtill att det grekiska samhället och statsapparaten verkar vara fullständigt dysfunktionella, med grasserande korruption samt obefintligt förtroende och skattemoral.

Nu ska det bli mycket intressant att se vad resultatet blir i det val som planeras i Grekland i vår. Jonas Sjöstedt nämner att opinionsmätningarna visar att nuvarande största regeringspartierna Pasok och Nea Demokratia har tappat stort och att de tre radikala vänsterpartierna gått starkt framåt och ser ut att kunna få uppåt 40 procent av rösterna tillsammans. Om det nu genomförs ett val (och inte istället en militärkupp) så ser det ut att kunna leda till en regering och ett parlament i Grekland som lär vara mycket mer motsträviga mot EU-bankirernas och deras köpta politikers krav.

Vår svenske finansminister Anders Borg är förresten antingen dumnaiv eller en lögnare när han idag säger att Grekland inte längre är ett hot mot Europas återhämtning. Han borde veta bättre med den information, kunskap och kontakter han har. Alltså gissar jag att det han säger är ren lögnpropaganda.

Iran stoppar oljeexport till EU

Så har Iran gjort verklighet av hotet från några veckor sedan att stoppa oljeexporten till EU. I onsdags stoppade Iran oljeexport till Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Portugal och Spanien och nu gäller stoppet även Storbritannien. EU har alltså skjutit sig självt i foten då de trodde att det var en lyckad åtgärd med sanktion mot Iran så att de inte skulle få exportera olja till EU från 1 juli. Problemet var bara att det var Iran som satt med trumf på hand och genom att stoppa oljeexporten i förtid skapar man problem för EU.

Priset på Brent-oljan har stigit den senaste tiden och är nu nära toppen från den "arabiska våren" för ett år sedan.

Får vi en rejäl spik uppåt för oljepriset kan det bli droppen för en världsekonomi som redan balanserar på kanten.

Norges bostadsbubbla och oljeintäkter

Jag har tidigare skrivit om Norges bostadsbubbla (boligboble), som i procent räknat är större än den svenska. Nu tänkte jag skriva lite mer om denna bubbla och dess kopplingar till oljan. Jag har anpassat texten lite för att försöka göra det lättare för norska läsare att förstå.

Till en början kan vi se hur norska bostadspriser (norske boligpriser) har utvecklats sedan 1985. Det är reala priser, justerade för inflationen (inflasjon) mätt med KPI. Diagrammet är baserat på "pris per m2 for eneboliger på ca 150 m2" som jag tagit från Norges Eiendomsmeglerforbund.

Som ni ser har priserna ökat långt över tidigare toppar sedan omkring år 2000. Efter en liten nedgång 2008-2009 fortsatte priserna uppåt till nya höjder. För drygt ett år sedan gjorde jag en jämförelse (sammenligning) av nordiska bostadsbubblor där jag visade följande diagram (bara fram till 2010).

Som ni ser har priserna i Norge ökat mer än i övriga nordiska länder, även om Sverige icke är långt efter. Bostadspriserna i oljelandet Danmark höll samma takt som i Norge fram tills den danska bubblan sprack år 2007. Som jämförelse (sammenligning) har jag även med USA:s bostadspriser och vi kan se att de nordiska bubblorna (boblene) i procent räknat är mycket större än den amerikanska.

På norska bloggen "Tankeløse Plukk" har jag funnit följande diagram över reala norska bostadspriser jämförda (sammenlignet) med amerikanska ända bak till 1890.

Där ser man att utvecklingen de senaste åren är helt annorlunda (annerledes) mot den tidigare historien. Även omkring 1975-1987 hade Norge något som ser ut som en bostadsbubbla (boligboble), som följdes av en stark nedgång 1987-1992, men det som skett de senaste åren är ännu större.

Nu är det icke bara en bostadsbubbla, utan egentligen en skuldbubbla (gjeldsboble). Hushållens skuld (husholdningenes gjeld) har i Norge ökat starkt och har ökat raskare än BNP sedan år 2000, se diagrammet nedan.

Vid slutet av 2011 låg i Norge hushållens totala skuld (husholdningenes samlede gjeld) på omkring 83 procent av BNP, vilket är ungefär samma nivå som i Sverige. Att Sverige har en skuldbaserad (gjeldsbasert) bostadsbubbla (boligboble) har jag visat tidigare.

Priserna på bostäder drivs icke enbart av "fundamental" efterfrågan (etterspørsel) på bostäder eller "fundamentala" faktorer som ökande reallöner (reallønn) eller låg arbetslöshet (lav arbeidsledighet) utan även möjligheten att få kredit. Kredittillgången driver bostadsprisutvecklingen (boligprisutviklingen) genom att lönen kan brukas för att få större bolån (boliglån). Här spelar också ränteutvecklingen in, då låga räntor gör det möjligt att kunna ta större lån. Både Japan och USA visar dock att det icke krävs höga räntor för att en bostadsbubbla ska spricka. I Norge har man också (liksom i Sverige) skatteavdrag (skattefradrag) för räntor, vilket gör det lönsamt att låna.

Förväntningar om högre bostadspriser driver också det upp priserna, då man ser bostaden som en god och riskfri (risikofri) investering. Skulle priserna falla så skulle det icke längre vara lika gynnsamt (gunstig) att låna en stor del av pengarna till bostaden.

Norge har också bland de högsta byggkostnaderna (byggekost) i Europa och de har ökat raskare än inflationen de senaste åren.

Norske bloggaren Trym Riksen tar också i artikeln "Bolig som businesscase" upp pris/hyresförhållandet (pris/leie-forholdet) på den norska bostadsmarknaden (boligmarkedet).

Detta antyder också att det är en prisbubbla. I en rationell marknad borde folk utnyttja den arbitragemöjlighet (arbitrasjemulighet) som ges genom att flytta till hyresmarknaden (leiemarkedet), men förväntningarna om prisuppgångar gör att folk istället köper sin bostad.

Det finns dock några i Norge som menar att det troligen är en bubbla. En är nationalekonomen (samfunnsøkonomen) Ole Røgeberg, som bland annat har skrivit "Boligprisene skal ned – og trolig har vi også en boble" på bloggen Tankeløse Plukk. På Youtube kan man också lyssna på ett mycket intressant lunchseminarium som han höll på Statistisk sentralbyrå i slutet av januari i år. Mycket av det som han säger där går också att överföra till den svenska bostadsmarknaden.

Också i Norge har finansinspektionen (Finanstilsynet) stramat åt riktlinjerna (retningslinjene) för bolån, senast i december 2011. Finanstilsynet kräver nu att bankerna ska ta höjd för en ränteökning på minst 5 procentenheter (prosentpoeng) vid värdering av kundernas betalningsförmåga (betjeningsevne). Vidare ska ett lån normalt icke överstiga 85 procent av bostadens marknadsvärde (markedsverdi).

Den norska bostadsbubblan är till stor del skuldfinansierad (gjeldsfinansiert), men en viktig faktor bakom att köparna har kunnat få så stora krediter är deras betalningsförmåga. Norge har haft stigande reallöner och låg arbetslöshet (ledighet) genom intäkterna från olja och gas.

Igår skrev jag om läget för norsk olje- och gasproduktion. Så här ser produktionen (1970-2011) och prognosen (2012-2016) ut för Norges olja och gas.

Oljedirektoratets prognos är som jag skrev igår och skrivit tidigare troligen alltför optimistisk och det är mer troligt att oljeproduktionen fortsätter att falla med omkring 6 procent per år de närmaste åren. Det kan vara så att prognosen för gasen också är för optimistisk. Vi kan i alla fall räkna med att den totala produktionen icke kommer att öka, utan istället falla.

Om vi ser på oljepriset ser det ut så här 2002-2011.

Oljepriset närmar sig nu igen en nivå där det förorsakar allvarliga problem för världsekonomin. Det är därmed icke troligt att priset kommer att öka så mycket mer, utan snarare att falla i takt med en global ekonomisk kris.

Kombinationen av fallande produktion och fallande priser ger att Norge troligen icke kommer att få ökande intäkter av petroleum i framtiden. Därmed kommer också norsk BNP och reallöner att falla. Det är icke bara de direkta oljeintäkterna, utan också all ekonomisk aktivitet som är kopplad till oljeindustrin. Denna koppling ser man tydligt när man ser på en karta över BNP per invånare (BNP per innbygger). Undantaget Oslo (huvudstaden har oftast högre BNP per invånare) så är BNP per invånare högst i sydvästra Norge, där oljeindustrin har sin tyngdpunkt.

Med undantag av 1988 har norsk BNP ökat varje år från 1970 till 2008, men därefter kom en nedgång 2009, följd av en ny uppgång 2010-2011.

Nu tror jag att det blir en nedgång i Norges BNP 2012, som det troligen kommer att bli i hela världen med den skuldkris (gjeldkrise) som är på väg att slå till på allvar.

De norska bostadsköparna (boligkjøpere) har så här långt kunnat ta stora lån till att köpa sin bostad, med grund i förväntningar om stigande intäkter, men när oljeintäkterna avtar, hur går det då med kredittillgången och därmed bostadspriserna? Och hur går det för norska banker och kreditinstitut?

Tillägg: Läs också "Den Store Norske Boligboblen" av Ole Røgeberg