Norge: oljan, gasen och oljepengarna

Igår kunde vi läsa att Norges centralbankschef Øystein Olsen varnar för att staten årligen plockar ut för mycket ur oljefonden. Idag får man enligt "Handlingsregelen" årligen ta ut högst 4 procent av oljefonden, vilket Olsen anser bör sänkas till 3 procent.

Norska oljefonden är idag på 3 500 miljarder kronor och har bara haft en genomsnittlig real avkastning på 2,5 procent, vilket gör att när man tar ut 4 procent varje år så tär man på kapitalet. Även en sänkning till 3 procent skulle förstås tära på kapitalet, om än inte lika mycket. Det har funnits förhoppningar om att oljefonden skulle lyckas bättre i sina investeringar, men Øystein Olsen säger nu alltså den bistra sanningen att "Lägre räntor i omvärlden och lägre tillväxt innebär att 4 procents real tillväxt kan vara ett alltför optimistiskt mål."

De norska politikerna blev upprörda och påpekade att man faktiskt inte (med undantag av 2009 och 2010) tagit ut så mycket som 4 procent per år. Irritationen från politikernas sida beror troligen på att en sänkning till mer realistiska 3 procent skulle minska deras handlingsfrihet vad gäller att ösa ut pengar över folket för att hålla dem nöjda.

Särskilt intressanta kan pengarna från oljefonden bli framöver när Norges inkomster från olja och gas sjunker. För Norges oljeproduktion toppade år 2000 och har under perioden 2002-2011 fallit med i genomsnitt 6 procent per år. Samtidigt har dock oljepriset stigit kraftigt sedan år 2000, vilket har lett till att norrmännen har kunnat behålla sin höga levnadsstandard. Det ser dock ut som om oljepriset inte kan orka så mycket högre än nu utan att ställa till allvarliga problem för världsekonomin med sjunkande efterfrågan (och därmed sjunkande oljepris) som följd. Detta innebär att Norge troligen befinner sig nära toppen av sina inkomster från olja och gas just nu.

Norges oljeutvinning anses allmänt vara den mest exemplariskt statistikförda i världen. Oljedirektoratet håller reda på allt - antal utvunna kubikmeter, antal borrade brunnar och om de gav något eller var torra, utgifter för oljans utvinning, osv. I rapporten Sokkelåret 2011 kan man finna mycket matnyttigt. Samtidigt levererar de prognoser för framtida utvinning som jag för ett år sedan visade till stor del var glädjeprognoser.

Sedan 2008 har dock prognoserna blivit betydligt mindre orealistiska, även om de fortfarande är sådana att nedgången planar ut några år in i framtiden. Senaste prognosen ligger mycket nära den näst senaste i diagrammet ovan. Jag tror dock att produktionen de närmaste åren kommer att följa den röda linjen (som extrapolerar de senaste årens nedgång) snarare än Oljedirektoratets utplanande prognos. 2011 låg produktionen ungefär en procent under prognosen.

Oljedirektoratet försöker dock att lyfta fram det positiva, inte minst i oljedirektør Bente Nylands presentation av 2011 års resultat. ”Det er veldig hyggelig å stå her og snakke om 2011,” sa oljedirektören och kallade 2011 för ett "annus hurrabilis" och "överraskningarnas år" med anledning av de förhållandevis stora nya fynden under året.

Vad gäller området i Barents hav i norr, som är under utveckling, är det en närmast religiös ton. ”Disse funnene viser at her må man være sterk i troen. Og forhåpentligvis har vi nå knekt en kode i dette området”.

Samtidigt kostar det allt mer att utvinna den norska oljan. I fjol investerades nästan 150 miljarder NOK i oljenäringen, vilket var en ökning med 15 procent från året innan. Men man är fast besluten att behålla en hög investeringsnivå. ”Hvis vi skal få ut mer fra dagens felt, må vi bore flere brønner.” Totalt beräknas investeringarna öka med 40 procent från 2010 till 2012.

Den ökade aktiviteten syns även tydligt i diagrammet över antal oljeletningsbrunnar per år, som har ökat kraftigt sedan bottenåret 2005, efter att man febrilt börjat försöka få tag på mer olja när man såg produktionen vika under flera år.

Facit för 2011 blev hursomhelst att Norges oljeproduktion sjönk hela 6,8 procent från året innan, men trots dessa egentligen väldigt dåliga nyheter karakteriserade statssekretaren Per Rune Henriksen på Olje- og energidepartementet som ”et særdeles godt år”, med hänvisning till fynden under året. Som jag påpekat täcker dock de nya fynden inte upp för minskningstakten i norsk oljeproduktion.

Om Norges oljeproduktion fortsätter med samma genomsnittliga nedgångstakt på 6 procent per år kommer den att halveras på cirka 12 år.

Intressant är att även gasproduktionen sjönk något för första gången sedan år 2000, vilket skylls på "marknadsmässiga förhållanden". Vi får se hur den norska gasproduktionen blir framöver - om detta bara var ett hack i kurvan, eller om Norges "peak gas" kommer lika överrumplande som dess "peak oil" gjorde år 2000. Då kan det bli riktigt spännande när Europa hamnar ännu mer i knät på den ryska björnen vad gäller gasleveranserna.

Vi ska inte glömma att vi i Sverige importerar en stor del av vår olja från Norge och Danmark, båda två länder med sjunkande produktion. Det är alltså inte särskilt osannolikt med någon form av problem med oljetillförseln framöver, vilket vi bör förbereda oss på. DN:s ledarskribent Erik Helmersson konstaterar dock idag efter att ha varit på ett seminarium med Folk och försvar att Sveriges beredskap är usel. Läs även Cornucopias kommentar.