Visar inlägg med etikett kommuner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kommuner. Visa alla inlägg

2015-10-12

Sveriges kommunskulder

Bloggrannen Copyriot uppmärksammar idag en av Sveriges mer intressanta skuldbubblor, nämligen den kommunala skuldbubblan, något som Cornucopia skrivit om bland annat för drygt ett år sedan. Det är inte bara "fattiga" kommuner som är högt skuldsatta eller vars skuldsättning ökat snabbt, utan även många "rika".

De svenska kommunernas skulder ligger på runt 300 miljarder kronor (som jag tolkar ), vilket kan jämföras med statsskuldens 1354 miljarder kronor. Navet i dessa kommunala skuldobligationer är Kommuninvest.
"Kommuninvest är svenska kommuners och landstings eget låneinstitut. Kommuninvest ägs av 280 svenska kommuner och landsting för att stödja deras finansförvaltning genom stabil och kostnadseffektiv finansiering, kompetensutveckling och samverkan. Kommuninvest är med cirka 220 miljarder kronor i utlåning den störste långivaren till svenska kommuner och landsting."
Och Kommuninvests obligationsvolym växer snabbt. Kommunobligationer är ju "säkra" eftersom de backas upp av något så säkert som skatteintäkter. Copyriot noterar:
"Dessutom har nu Finansinspektionen beslutat att kommunobligationer (utfärdade via Kommuninvest) ska räknas som den tryggaste typen av tillgångar, som får räknas fullt ut när bankerna ska uppvisa att de har likviditet."
Copyriots intressantaste scoop i sammanhanget anser jag dock vara Kommuninvests "solidariska borgen".
"Numera är nästan alla Sveriges kommuner och landsting anslutna, vilket också betyder att de har gått i "solidarisk borgen" för varandras lån."
Kommunernas skulder kan därmed jämföras med en utökad statsskuld, då de solidariskt ska betalas av större delen av Sveriges invånare. Så här uttrycks det hos Kommuninvest:
"Till säkerhet för samtliga förpliktelser som Kommuninvest i Sverige AB ingått eller kommer att ingå går undertecknade landsting och kommuner solidariskt i borgen såsom för egen skuld i enlighet med vad som anges i stadgarna för Kommuninvest ekonomisk förening."
Detta kan bli mycket intressant att följa framöver, särskilt som många kommuner redan idag har knackig ekonomi. Särskilt intressant kan det bli med effekterna av den flyktingvåg som nu kommit till Sverige, vilket Expressens Anna Dahlberg skriver om.
"Nu larmar SKL tvärtom om att flyktingkrisen kommer att leda till en skattechock."
Och
"Vi har bara fått en föraning om kommunernas bekymmer än. Först någon gång i mitten och slutet av nästa år – efter beviljad asyl – börjar kommunerna ta över ansvaret från Migrationsverket för alla de flyktingar som nu kommer."
Ty oberoende av vad man anser om invandrares lönsamhet för samhället på längre sikt (där forskningsläget verkar vara splittrat) så torde det vara klart att fram tills de kommit i arbete (alltså de första åren) utgör de en ekonomisk belastning för den offentliga ekonomin.

Vi kan alltså se fram emot en svensk kommunekonomisk kris inom högst ett år.

2013-05-06

Så ser Stockholms bostadsmarknad ut

SvD granskar idag den systematiska försäljningen av svartkontrakt i Stockholm. Det visar sig att flera fastighetsägare skor sig på detta, förutom att svartmäklarna tjänar pengar på det. Enligt föreningen Fastighetsägarna handlar det om några rötägg, men de verkar vara tillräckligt många och ha tillräckligt stort lägenhetsbestånd för att ge en livlig marknad för svarthandel med hyreskontrakt.

Jag har tidigare skrivit om Stockholms dysfunktionella bostadsmarknad och gjort lite räkneexempel (del 1, del 2) på hur det kan se ut för den som separerar. När det skrivs om Stockholms bostadsmarknad skrivs det ofta om hur svårt det är för nyinflyttade att hitta bostad, men ingen har såvitt jag har sett skrivit om det värsta problemet, nämligen par med barn som separerar eller skiljer sig, som inte har valet att bosätta sig på annan ort än Stockholm.

Jag har tidigare också föreslagit ett omedelbart moratorium för utförsäljning av hyresrätter i Stockholm, med tanke på att hyresrätternas andel av lägenhetsbeståndet sjunkit till 49 procent (1990 var 75,5 procent av lägenheterna i Stockholms stad hyresrätter). Glädjande nog har dock antalet ombildningar till bostadsrätter har sjunkit.
År 2012 blev 4 300 lägenheter bostadsrätter för sammanlagt 5,6 miljarder kronor. Toppåret 2010 ombildades 20 000 lägenheter för totalt 27 miljarder kronor.
Detta vansinne kanske sanerar sig själv?

En annan aspekt av bostadsträsket är att byggpriserna stigit i takt med bostadspriserna (se diagram) i en självförstärkande dans. Det finns många delar i detta och många som skor sig. Bloggen Bobubbla har ett fint diagram över hur markpriserna ökat, vilket oftast betyder att kommunerna får in mer pengar. Det är finfina pengar som kommunerna får in, men vad kommer att hända när de inte längre kan ta ut så höga markpriser? Då kommer de att tvingas dra ner på service eller höja skatten.

Dessutom är som SVT:s Rapport granskat de svenska byggpriserna 72 procent högre än genomsnittet för EU, vilket är en bra bit före tvåan Danmark (där byggpriserna är 38 procent högre än genomsnittet för EU). Bostadsminister Stefan Attefall (KD) är bekymrad men presenterar inga förslag till åtgärder.

För att återgå till Stockholm, låt oss ta som exempel en frånskild med två halvtidsbarn. Ska vederbörande ha en bostad finns idag följande alternativ:
  1. Köpa en bostadsrätt i förort, t.ex. i Farsta kostar en trerummare minst 1,7 miljoner. Månadskostnaden blir (med 30 års amortering) omkring 10 400 efter ränteavdrag. För detta krävs dessutom en kontantinsats på 255 000 - har man inte dessa kontanter blir det ett extradyrt blancolån för dom. Dessutom tar man en stor ekonomisk risk på 1,7 miljoner kronor.
  2. Betala 200 000 för att köpa sig ett hyreskontrakt svart.
  3. Hyra en lägenhet i andra hand - en trerummare i förort kostar 8000-11000 i månadshyra! Detta eftersom andrahandshyrorna som bieffekt av den nya lagen nu är kopplade till bostadspriserna. Dessutom innebär det oftast flytt efter ett år, då det finns ytterst få andrahandskontrakt som löper på längre tid än så.
Omöjligt för en förskollärare med 24 400 i månadslön före skatt, skulle jag vilja påstå. Ska det bara bo högavlönade kvar i Stockholm? Vem ska svabba toaletter, ta hand om barn på dagis osv? Notera att mina prisexempel inte gäller boende i innerstaden, utan långt ut i förorterna. Eller det kanske bara ska bo singlar här, som inte dummar sig och skaffar barn?

2011-03-02

AIG, Travelers, delstater och "munis"

ZeroHedge uppmärksammade i måndags att försäkringsbolaget AIG har stor exponering mot amerikanska delstater och kommuner. I den senaste årsredovisningen skriver de så här.
The value of our investment portfolio is exposed to the creditworthiness of state and municipal governments. We hold a large portfolio of state and municipal bonds ($46.6 billion at December 31, 2010), primarily in Chartis, and, because of the budget deficits that most states and many municipalities are continuing to incur in the current economic environment, the risks associated with this portfolio have increased.
AIG:s dotterbolag Chartis har alltså ett stort innehav (46,6 miljarder dollar) i obligationer från delstater och kommuner i USA. Som jag skrivit förut har de flesta av USA:s delstater och kommuner (munis) stora problem med sin ekonomi och många går med brakförlust, t.ex. Illinois och Nevada, båda med budgetunderskott över 30%. Det finns många orsaker bakom underskotten. En av dem är minskade skatteintäkter i spåren av finanskrisen och kraftiga fall i bostadspriserna. Delstaterna hade i sina budgetar räknat med att skatteintäkterna skulle öka stadigt och band därför i många fall upp sig för exempelvis alltför stora pensionsåtaganden. En annan orsak är ökade kostnader för arbetslöshetsersättning.
Många delstater har lånat från staten för att klara av utbetalningarna av arbetslöshetsunderstöd. 30 stater är skuldsatta och har sammanlagt lånat 42 miljarder dollar för att klara av åtaganden i arbetslöshetsförsäkringarna.
AIG var innan finanskrisen USA:s största försäkringsbolag sett till marknadsvärdet. Efter att bolaget råkat i akut kris i samband med Lehman-kraschen i september 2008 blev de räddade av staten, eftersom ett kollapsat AIG skulle ha lett till fullkomligt oöverskådliga bieffekter, då de var så insyltade som motpart överallt på finansmarknaderna.

USA:s största försäkringsbolag (sett till marknadsvärdet) är idag The Travelers Companies. Även de har en stor "municipal portfolio" på 39,5 miljarder dollar.

Det finns en överhängande risk att obligationer utgivna av USA:s delstater och kommuner faller kraftigt i värde. Många av ZeroHedges läsare spekulerar därför i att staten och centralbanken Federal Reserve kommer att bli tvungna att göra ännu en räddningsaktion för AIG. Kanske kommer Travelers Cos också att behöva räddas då. Frågan är också vilka andra som "sitter med Svarte Petter" i form av obligationer utgivna av USA:s delstater och kommuner.

Läs även "Hurra vad det går bra för USA!"

2010-02-20

Dyr vinter

Stockholmsförorten håller åter på att bli fullständigt insnöad, liksom resten av Sverige. Utanför mitt fönster kämpar snösvängen förgäves mot det ymniga snöfallet. Snöandet ska tydligen fortsätta hela helgen och ser ut att kunna fortsätta i nästa vecka också. Svinkallt är det också - minus tretton grader har jag här.
Flera takras har inträffat, bland annat i Nyköping, där flera hundra kaniner på kaninutställning hamnade under ett inrasat tak. I Vänersborg rasade taket på den nybyggda arenan. Anrika Överums bruk utanför Västervik står stilla p.g.a. ett inrasat tak. Tåg och bussar lär störas svårt. Redan igår var det svårt med lokaltrafiken i Stockholm. På morgonen stod åtminstone två av tunnelbanans grenar still på grund av blockerade växlar och pendeltågen var mycket försenade.

Det kommer alltså att bli en dyr vinter. Olyckor kostar. Förseningar kostar. SJ har haft stora problem med förseningar och vd Jan Forsberg säger att denna vinter är den värsta sedan 1986. Tågen samlar på sig is - upp till 30 ton is per tåg och dag. Isen tar 4–8 timmar att smälta bort och förstör hjul och hjulaxlar samt teknisk utrustning i underredet. Ishalka gör också att hjulen slits och måste svarvas om. När det är mycket snö i skog och mark söker sig också vilda djur upp på spåren, där det är plogat och lättare att gå.
Det leder till fler olyckor; bara från mitten av december till mitten av januari har SJ kört på 60 älgar – "extremt mycket" – vilket leder till en veckas reparationstid i snitt per tåg.
SJ och Banverket får alltså stora utgifter för denna vinter och säkert även SL med flera lokaltrafikbolag. Hoppas bara inte att det leder till höjningar av biljettpriserna.

I Stockholm fungerar snöröjningen högst halvbra. Det ligger stora snöhögar överallt och blockerar för bussar, bilar och varutransporter. Värst verkar det vara för sophämtarna, där snövallarna gjort att redan befintliga arbetsmiljöproblem förvärras. Det kan bli dyrt för Stockholms stad att förutom stora snöröjningskostnader också behöva vidta akuta åtgärder mot sopproblemet.

Fler kommuner i landet har också dragit över sina kostnader för snöröjning eller riskerar att göra det.
Den snörika vintern gör att 21 av de 28 kommuner DN talat med riskerar att överskrida snöröjningsbudgeten. I fyra kommuner är pengarna redan slut.
De fyra kommunerna är alla sådana där det är mycket sällsynt med snörika vintrar - Malmö, Gotland, Halmstad och Kalmar. Det myckna snöandet utan smältperioder emellan gör också att kommunerna får extra kostnader för att frakta bort snöhögar med frontlastare och lastbilar.

Det verkar som om den dyra snöröjningen kommer att drabba kommunernas budgetar för sommarunderhållet på vägarna. Se alltså upp för dåliga vägar i sommar, särskilt som den stränga vintern ökar behovet av vägunderhåll. NTF varnar för att detta kan bli en fara för trafiksäkerheten.

Ökade uppvärmningskostnader kommer att drabba alla, eftersom vintern även varit ovanligt kall.

Men eländet slutar inte med snön och kylan. Sen kommer snösmältningen. Risken är stor att vi får se stora vattenskador då när alla snöhögar smälter bort och rinner in i källare, telecentraler med mera. SMHI varnar också för ovanligt kraftig vårflod, eftersom det ligger mycket mer snö än normalt i Götaland och östra Svealand. Sydöstran varnar:
Bor du nära ett vattendrag?
Då är det läge att redan nu se över försäkringen och eventuellt köpa en vattenpump.
Läs även vad Cornucopia skrev igår om de problem som denna 10-årsvinter medför, med fokus på jordbruket. Läs även vad han skriver idag om dyr vinter för fastighetsägare.

Gårdagens kollektivtrafikstrul här i Stockholm fick mig också att inse att det alltid är bra att vintertid ha med sig långkalsonger och extratröja i ryggsäcken. Om kollektivtrafiken står still är det inte särskilt kul att stå och vänta på ersättningsbussar huttrande i för dåliga kläder. Survivalisterna är värda att lyssna på även om man inte tror på någon större samhällskollaps. Även i normala tider inträffar ibland extrema händelser som det är bra att vara förberedd inför.

[Andra bloggar om , , , , , ]

2010-02-05

Efter krisen?

Jag noterar idag på Riksbankens hemsida att vice riksbankschef Lars Nyberg ska hålla ett tal idag klockan 14 med titeln "Efter krisen". Någon mer än jag som uppfattar titeln som oavsiktligt ironisk? Finanskrisen 2.0 verkar vara på gång, denna gång med Grekland i ledningen.

E24 håller sig som vanligt på framkanten av nyheterna och intervjuade igår ekonomiprofessorn, EMU-utredaren och EMU-förespråkaren Lars Calmfors om Greklands situation. Han anser intressant nog att man ska låta Grekland gå i "konkurs" om de inte kan klara ut sina problem själva.
Ska andra EU-länder gå in och ge finansiellt stöd till Grekland om landet inte reder upp krissituationen på egen hand?

– Min bedömning är att man inte ska gå in och ge stöd utan att man i ett sådant läge ska låta Grekland gå i "konkurs". Vad som egentligen händer då är man skriver ned skulderna och startar om på nytt. Grekland får svårare att låna och får betala mer för lånen, säger Lars Calmfors.
Han motiverar också på ett bra sätt varför.
– Om ett EU-land missköter sig och inte klarar sina åtaganden, och andra länder går in och håller långivarna skadeslösa, då visar vi finansmarknaderna att de inte behöver bry sig om EU-länders kreditvärdighet. Då har de ingen anledning att reagera tidigt när ett land missköter sina offentliga finanser och ge rätt signaler, säger Lars Calmfors.
Sen kan man fråga sig varför Calmfors trots EMU:s uppenbara problem förespråkar ett svenskt eurointräde.

Grekland behöver som jag nämnt förut omförhandla en hel del gamla lån och ta nya lån i år. Och det blir dyrt. Enligt E24 behövs det 50 miljarder euro i år. Lycka till med att hitta villiga långivare! De 7 procent som Grekland fick betala i ränta på sin senaste emission av 10-åriga statsobligationer kan tyckas höga när de ligger 3½ procentenhet över tyska tioåringar. Men 7 procent kommer man troligen att minnas med viss nostalgi senare i år när de grekiska räntorna sprungit iväg ännu högre. Och ju högre räntan blir, desto mer ökar statsfinansernas underskott i en ond spiral.

Euron föll såklart på den ökade oron för de grekiska statsfinanserna.
Euron föll samtidigt till sin lägsta nivå mot dollarn på åtta månader i USA-handeln och ännu hårdare mot den schweiziska francen, vilket tvingade den schweiziska centralbanken till den ovanligt drastiska åtgärden att själv direkt intervenera för att devalvera sin valuta i Hongkonghandeln.
Aj, aj, panikåtgärder från centralbanker! Det bådar inte gott för världsekonomins stabilitet. Valutainterventioner brukar också i längden vara lönlösa och bara slöseri med centralbankspengar. Japan har vid flera tillfällen försökt och misslyckats. Världens valutamarknader är så stora att de kan gå emot vilken centralbank som helst.

E24:s Per Lindvall skrev redan i början av december en läsvärd analys om hur det grekiska dramat kan knäcka euron. Han skrev också redan i december 2008 en bra analys om varför man inte ska lyssna på kacklet om svensk euroanslutning, där han myntat begreppet "ankschluss" för svensk euroanslutning.

All Greklands- och euro-oro fäller såklart världens aktiebörser. För den som vill veta mer rekommenderar jag läsning av Winning Tradings dagliga analyser av börserna.

Apropå finansiella orosmoln läste jag igår också att tyska kommuner har fått svåra budgetproblem på grund av fallande skatteintäkter och ökande utgifter för socialt stöd. Jag vet inte hur den tyska lagen ser ut, om kommuner kan gå i konkurs. Någon som vet? Hursomhelst ser detta ut att bli ännu ett svårt problem framöver. En gissning från 2009, som fortsätter att gälla för 2010 - budgetpanik hos kommuner, landsting och liknande.

Så "Efter krisen" borde snarare vara "Halvvägs genom krisen".

P.S. Jag har nästan helt slutat läsa DI och övergått till E24 istället. DI ligger hela tiden lite efter med sina analyser, medan E24 ligger i framkant och plockar upp sånt som förut bara vi ekonomibloggare hittat. Särskilt gillar jag Per Lindvall, Tomas Linnala och Torbjörn Isacson. Även Annelie Östlund på E24 är bra på att bevaka aktuella nyheter. Det enda jag saknar på E24 är Twingly-länkar.

Tillägg:
Glöm inte att 14.30 idag kommer viktig amerikansk arbetslöshetsstatistik.
Den riktigt otrevliga arbetslöshetsstatistiken för USA kommer först den 5 februari, då 2009 års siffror kommer att revideras till verkligheten, istället för till manipulerande datamodeller. Håll ögon och öron öppna klockan 14.30 den dagen!
Så om en knapp timme kan vi få lite mer fakta hur det går med återhämtningen "efter krisen".

[Andra bloggar om , , , , , , , , ]

2009-08-12

Turism - framtidsbransch?

Idag varnas regionpolitikerna för övertro på turismen. Det visar sig att trots att landsting och kommuner tvingas skära ner sina budgetar på grund av minskade skatteintäkter, så drar de inte ner på anslagen till besöksnäringen. Det verkar som om man hoppas på att kunna ersätta försvunna industrijobb med jobb inom turismen. Thomas Blom, turistforskare vid Karlstad universitet, slår dock hål på sådana förhoppningar.
- Jag tycker man sätter för stor tilltro till besöksnäringen. Ett genomsnittligt turistföretag har fem anställda. För att ersätta 1000 jobb inom industrin krävs 200 företag
Bloggaren Johan Westerholm har kloka synpunkter.
Nej, låt oss satsa på industrin, forskning och annat som kan ge stabilare arbetstillfällen och stabilare kassaflöden än en glassförsäljare kan visa upp en kall svensk sommardag. Gärna säsongsoberoende.
Dessutom är turistsatsningar ingen bra idé i lågkonjunktur. Färre människor har råd att resa. Visserligen kan vissa regioner få ett uppsving i turismen när folk för att spara pengar tar semester i Sverige istället för att resa utomlands, men det kompenseras i sin tur av färre turister från utlandet. Dessutom finns risken att många som annars skulle ha semestrat inom Sverige nu inte har råd att resa alls.

Folkpartisten Carl B Hamilton kritiserar idag i SvD också kommunernas och regionernas satsningar på turism.
Carl B Hamilton anser att det handlar om fel prioriteringar. Han säger även att anledningen till att den Svenska turismen nu blomstrar är den svaga kronan. Och att man då ska akta sig för att investera.
Jag tror personligen att vi har sett "peak tourism". USA:s befolkning har plötsligt blivit sparsamma och många kommer för lång tid framöver inte att ha råd att resa utomlands, på grund av att många förlorat jobben samt att konsumtionen för lånade pengar verkar avta kraftigt. I Japan räknar man med att arbetslösheten stiger till den högsta nivån under efterkrigstiden, och medelinkomsten har fallit rekordmycket i år. EU-länderna befinner sig i recession och lär inte generera fler turister till Sverige på ett tag. När sedan denna kris är över och ekonomierna börjar expandera kommer oljepriset att slå i taket igen och göra flygresor mycket dyrare.

Mitt svar på frågan i rubriken blir därför nej!

Även bloggen Svensson har kommenterat turismsatsningarna.

Läs andra bloggar om , ,

2009-08-06

Kommunerna måste prioritera

En av mina gissningar om 2009 var att "Minskade skatteintäkter kommer att orsaka budgetpanik hos stat, kommun och landsting". Nu börjar de vikande skatteintäkterna ge avtryck även hos svenska kommuner och den politiska debatten har dragit igång för fullt. Igår skrev sju kd-politiker en debattartikel i DN där de säger att kommunerna måste få mer pengar eller också bli tvungna att dra ner på välfärden.
Maxtaxor inom barn- och äldreomsorgen följer inte konsumentprisindex, varför dessa verksamheter i allt större utsträckning måste finansieras genom kommunalskatten. Dessa krav är inte förhandlingsbara
Maxtaxan har jag aldrig förstått mig på. Dagisavgiften är ju inkomstrelaterad, så varför ha en maxtaxa som bara gynnar höginkomsttagare? Det var en socialdemokratisk regering som införde maxtaxan, vilket gör det hela ännu underligare. För mig personligen är det en ekonomisk fördel med maxtaxan, men ur ett fördelningspolitiskt perspektiv blir det tokigt, liksom utifrån ett kommunekonomiskt perspektiv. Jag skulle gott kunna betala högre dagisavgift om min kommun därmed får sundare ekonomi.

De sju kd-politikerna säger också
Många kommuner tvingas till skattehöjningar, vilket vi anser vara en kontraproduktiv åtgärd som direkt motverkar regeringens ekonomiska politik. Dessutom slår kommunalskattehöjningar helt fel fördelningspolitiskt.
Jag håller helt med på båda punkterna. Kd-politikerna har också några förslag, bland annat
En översyn av maxtaxornas tak och procentsatser är nödvändig. Uppräkningen av maxtaxan i förskolan släpar efter kraftigt. När maxtaxan infördes år 2001 var egenavgiften 28 procent, i dag är den strax under 10 procent.
Så varför inte helt enkelt ta bort maxtaxan? Det skulle ju i alla fall inte drabba någon fattig. Men det kanske är för politiskt kontroversiellt i dagens läge där många barnfamiljer, även de med högre inkomster, sitter med jättelån på sina hus. En höjd dagistaxa skulle riskera att knäcka ekonomin för dem som lever med liten marginal. Se där hur kredit- och bostadsbubblan har målat in oss i ett hörn även vad gäller den kommunala ekonomin.

Gårdagens debattartikel drog såklart till sig en hel del kommentarer från de politiska bloggarna. Bland annat Edvin Alam, Peter Andersson, Huddingeperspektiv, Maja Stopek, Andrine Winther, Ulricehamnsbloggen, jj.n, Robert Noord, För facket i tiden och Kent Persson. En hel del av dessa har kloka synpunkter, men det blir som vanligt också många försök att plocka politiska poäng. Det känns då skönt att som jag vara anarkokapitalistisk liberal miljösocialist, så jag slipper argumentera utifrån partitaktiska överväganden, utan fritt kan kommentera utifrån vad jag tycker är vettigt.

Om gårdagens artikel satte igång en bloggdebatt, så fick dagens debattartikel från Thomas Idergard på Timbro debatten att svalla över. Han säger bland annat att
En stor del av de kommunala utgifter som inte rör välfärd och utbildning går till kultur och fritid. Timbro har under sommaren undersökt situationen i de 16 svenska kommuner som spenderar mest pengar på kultur och fritid per invånare och samtidigt genomför nedskärningar inom skola eller omsorg, flaggar för skattehöjningar under nästa år eller gör både och.
Enligt Timbro går var femte kommunal utgiftskrona till verksamheter som inte berör välfärd och utbildning, vilket mer än väl skulle räcka för att få balans i kommunernas budgetar under 2010, om man drar in dessa "onödiga" utgifter. Idergard har i och för sig en poäng när han påpekar att många kommuner slänger ut pengar på tveksamma saker, men han skjuter långt över målet. Stora delar av kultur- och fritidsverksamheterna är också viktiga för kommuninnevånarnas välfärd. Men han har helt klart rätt när han påpekar vansinnigheter såsom
Sundsvall verkar vilja äventyrsbada sig ur krisen. Ett gigantiskt nybygge i två etapper motsvarar kostnaden för 250 lärartjänster under fyra år, det vill säga precis vad kommunen tänker dra in. Och då är den årliga driftskostnaden exkluderad. Skellefteå kommun sparar på äldreboendeplatser samtidigt som det stora kommunala badhuset sänder tevereklam för att locka invånarna till nya lyxrenoverade lokaler.

Botkyrka kommun tänker uppföra en skidtunnel som sammantaget kan komma att kosta över 100 miljoner kronor. Kommunens sjunkande skatteintäkter innebär samtidigt hårda besparingar inom skolan.
Det finns i många kommuner orsak att skjuta upp såna här storprojekt tills det finns pengar till dem, eller varför inte stryka dem helt. Men sen blir Idergard lite mer svårsmält:
Om regeringen vill att de extra statsbidragen verkligen ska gå till "välfärdens kärna" måste den våga villkora utbetalningen av nya bidragsmedel – till exempel ställa krav på en reformerad kommunal organisation för att, i likhet med arbetslinjen i socialförsäkringen, skapa rätt incitament. Kommuner som vill få del av pengarna måste helt enkelt avskaffa sina separata fritids- och kulturnämnder.
Idergard verkar inte se någon nytta med fritids- och kulturnämnder. Vadå, ska man inte ha bibliotek eller parklekar, till exempel?

Artikeln tycks ha fått politiska bloggare både på höger- och vänstersidan att se rött, men ändå har den satt igång en välbehövlig diskussion om vad som egentligen är onödiga kommunutgifter. Robert Noord (m) säger:
För egen del tycker jag kulturen och fritiden tillför en kommun värde. På olika sätt kan kommunen stödja den lokala idrotten eller den lokala kulturen. I Haninge har vi flera idrottshallar, som inte bara används av det lokala idrottslivet, utan framförallt fungerar som idrottshall för våra elever på skoltid.
Peter Andersson (s) påpekar:
Kanske skulle också Idergard ha andra utgångspunkten om det gällde en debatt om t.e.x nationalarenan i Solna? Moderatkommun. Gigantiska belopp. Staden i högsta grad risktagande. Förutsätter ett jättelikt köpcentrum.
Ja, sånt ska kommuner inte ägna sig åt, anser jag. De ska se till sina invånares behov, punkt slut. Nationalarenan planerades dessutom i brinnande högkonjunktur, men nu när vi drabbats av efterkrigstidens värsta lågkonjunktur borde politikerna se till sina kommuninnevånares bästa och lägga såna här projekt i malpåse.

Magnus Callmyr skriver:
i min kommun Eskilstuna finns ett Zoo som år efter år går med mångmiljonförlust
I flera fall drabbar besparingarna socialtjänsten, t ex i min egen kommun Eskilstuna där politiker valt att sluta med kvalificerad missbrukarvård.
Veronica Palm har kloka synpunkter:
Bara i Stockholm lever fler än 7 000 barn i familjer som behöver försörjningsstöd. För dessa barn ger öppna parklekar, kommunala badanläggningar och kollo en bra sommar. Det är ett sätt att utjämna orättvisor mellan barn som är födda i familjer som har och familjer som har det lite mer knapert.
För den som inte vet det är "försörjningsstöd" den politiskt korrekta termen för socialbidrag. Exemplet visar i alla fall tydligt att kultur- och fritidsnämnderna i kommunerna inte bara ägnar sig åt onödigheter, utan även viktiga sociala åtgärder.

Kent Persson (m) tar upp några exempel på kommunala satsningar utöver välfärden från sin hemkommun Örebro. Vissa har gått bra, t.ex. mäss- och kongressanläggningen, medan fotbollsarenan är en förlustaffär. Sådana här satsningar tycker jag inte att kommunerna ska ägna sig åt, eftersom risken är stor att de går back. En sak är att bygga ett badhus för kommunens invånare - det kan kommunen göra, men kanske inte under lågkonjunktur då budgeten redan är ansträngd. En större anläggning som är tänkt att dra folk utifrån är däremot ett riskprojekt som kommunen inte ska satsa pengar i, utan överlåta åt näringslivet.

Läs andra svenska bloggar om ,

2009-05-13

Budgetpanik hos kommuner och landsting

I mina gissningar om 2009 skrev jag "Minskade skatteintäkter kommer att orsaka budgetpanik hos stat, kommun och landsting." och nu är vi där. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kom idag med en negativ prognos:
Kommunerna och landstingen kommer att gå back med 3 miljarder kronor i år. Trots ökade statsbidrag kommer det att krävas personalneddragningar och skattehöjningar, enligt en ny prognos från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Kostnaderna för socialbidrag bedöms öka med 3,5 miljarder kronor från 2008 till 2011.

Enligt SKL behövs effektiviseringar motsvarande 5 miljarder kronor nästa år och ytterligare 8 miljarder kronor året därpå för att kommuner och landsting ska klara av vårdtrycket utan att höja skatterna.

SKL räknar med att skatten höjs med i genomsnitt 21 öre nästa år, vilket beräknas ge ett tillskott på 3,4 miljarder kronor till sektorn.

I prognosen räknar SKL med att kommunernas skatteunderlag faller kraftig, med 1 procent i år och lika mycket nästa år. [...] Som jämförelse växte skatteunderlaget med i snitt 5 procent årligen 2006-2008.
Går man till källan och läser i själva rapporten står det:
En lägre löneökningstakt, i kombination med färre antal timmar, innebär att tillväxten i kommunsektorns skatteunderlag faller kraftigt. Skatteunderlaget ökar med i genomsnitt rekordlåga 1 procent 2009 och 2010. I reala termer, när hänsyn tagits till den pris- och löneinflation som påverkar kommuner och landsting, minskar skatteunderlaget i genomsnitt 1 procent årligen 2009 och 2010.
SKL räknar alltså med att skatteunderlaget ska öka med 1% i kronor räknat, trots att Sveriges BNP beräknas sjunka med över 4% och arbetslösheten närma sig 10%. Det låter optimistiskt.

Att man tvingas höja kommunalskatten ger ju inte precis någon stimulans till ekonomin. Dessutom kommer kan säkert att tvingas göra sig av med anställda i kommuner och landsting och säkert fler än deras egen prognos.
SKL räknar med att sysselsättningen i kommunerna totalt sett under åren 2009 och 2010 minskar med 2 000 personer. I landstingen är motsvarande minskning 1 000 personer under samma period, enligt prognosen.
Här kan man tala om glädjeprognos! Man talar om effektiviseringar på totalt 13 miljarder för 2009-2010 för att slippa höja skatterna. Hur detta ska kunna ge bara 3000 färre anställda är mer än jag kan förstå. Ett grovt räkneexempel - vi antar att man höjer skatten enligt exemplet, vilket ger ett effektiviseringsbehov på bara 10 miljarder. Anta att hälften av dessa effektiviseringar görs genom att göra sig av med anställda. Om varje anställd kostar en halv miljon om året ger det 10000 personer som måste bort.

Förutom minskade skatteintäkter kommer säkert också ökade kostnader på grund av krisen, bl.a. kostnaderna för socialbidrag. Trots effektiviseringar och skattehöjningar räknar man med att kommuner och landsting kommer att uppvisa underskott för 2009 och 2010.

Jag gissar att denna prognos kommer att behöva "förvärras" framöver. Finanskrisens nästa neråtvåg kommer troligen att ställa de flesta prognoser på huvudet.

2009-03-05

Underskott för kommuner och landsting

Jag läste igår att var fjärde kommun redovisade ett underskott för 2008, medan det bara var 11% av kommunerna år 2007. Dessutom redovisade hälften av landstingen förluster. mot bara två landsting år 2007.

Andelen kommuner med höga underskott (mer än 500 kronor per invånare) ökade från 3% till 14%. I särklass var Oskarshamn med minus 13696 kronor per invånare. Tydligen beror det i det fallet på en felslagen "investering" i realränteobligationer som gjort att kommunen tvingades skriva ner värdet på de finansiella tillgångarna med 302 miljoner kronor. Kommuner ska inte ägna sig åt spekulation med skattebetalarnas pengar. Ska vi behöva upprepa det igen?

Läser man vidare i SCBs pressmeddelande får man även reda på att
Samtidigt minskar andelen kommuner med ett överskott på 500 kronor per invånare eller mer. 2007 var det två tredjedelar av kommunerna som kunde redovisa sådana överskott. 2008 var det endast cirka 45 procent av kommunerna som uppnådde denna nivå.
Detta är ett steg i krisen som jag bara väntat på. Och 2009 kommer troligen att bli ännu värre för de offentliga finanserna. Sjunkande skatteintäkter väntar i takt med att ekonomin krymper. Som jag sade i punkt 21 av mina gissningar om 2009 får vi troligen se budgetpanik hos kommuner och landsting under året. De kommer troligen att tvingas till nerdragningar eller att begära stöd från staten (eller både och). Med andra ord - nästan inga jobb är säkra i dessa dagar.

Riksgälden räknar också med att staten kommer att behöva låna 135 miljarder kronor i år - grovt räknat 3% av vår BNP. Optimistiskt, skulle jag vilja säga - Skatteintäkterna kommer troligen att sjunka mer än vad man räknar med. Riksgälden bedömer att Sveriges ekonomi bara kommer att krympa med 2% i år. Med tanke på att den krympte 5% sista kvartalet 2008 och vad som håller på att hända nu bör krympningen bli större. Därmed krymper också skatteintäkterna mer. Och det går snabbt - så sent som i januari räknade Riksgälden bara med att behöva låna 90 miljarder i år. Riksgäldens prognos för 2010 är en ren glädjekalkyl. Att den värsta krisen på 70 år går över så snabbt är ytterst osannolikt. Dessutom kommer säkert fler kostnader för att rädda banker och andra att tillkomma under både 2009 och 2010.

Nå, vi kan i alla fall glädja oss åt att svenska offentliga budgetproblem ännu är ytterst måttliga jämfört med USA. Kalifornien t.ex. har haft ett segslitet budgetproblem. Trots att man nyligen klubbat en krisbudget är risken överhängande att det inte kommer att räcka till. Kaliforniens budgetunderskott var på över 40 miljarder dollar - alltså cirka 370 miljarder kronor eller runt 1/3 av Sveriges statsskuld. Men den är ju ändå en droppe i havet jämfört med USAs federala underskott på 1750 miljarder dollar - om jag minns rätt - siffran är så stor att jag får svindel!