2012-02-19

Norges bostadsbubbla och oljeintäkter

Jag har tidigare skrivit om Norges bostadsbubbla (boligboble), som i procent räknat är större än den svenska. Nu tänkte jag skriva lite mer om denna bubbla och dess kopplingar till oljan. Jag har anpassat texten lite för att försöka göra det lättare för norska läsare att förstå.

Till en början kan vi se hur norska bostadspriser (norske boligpriser) har utvecklats sedan 1985. Det är reala priser, justerade för inflationen (inflasjon) mätt med KPI. Diagrammet är baserat på "pris per m2 for eneboliger på ca 150 m2" som jag tagit från Norges Eiendomsmeglerforbund.

Som ni ser har priserna ökat långt över tidigare toppar sedan omkring år 2000. Efter en liten nedgång 2008-2009 fortsatte priserna uppåt till nya höjder. För drygt ett år sedan gjorde jag en jämförelse (sammenligning) av nordiska bostadsbubblor där jag visade följande diagram (bara fram till 2010).

Som ni ser har priserna i Norge ökat mer än i övriga nordiska länder, även om Sverige icke är långt efter. Bostadspriserna i oljelandet Danmark höll samma takt som i Norge fram tills den danska bubblan sprack år 2007. Som jämförelse (sammenligning) har jag även med USA:s bostadspriser och vi kan se att de nordiska bubblorna (boblene) i procent räknat är mycket större än den amerikanska.

På norska bloggen "Tankeløse Plukk" har jag funnit följande diagram över reala norska bostadspriser jämförda (sammenlignet) med amerikanska ända bak till 1890.

Där ser man att utvecklingen de senaste åren är helt annorlunda (annerledes) mot den tidigare historien. Även omkring 1975-1987 hade Norge något som ser ut som en bostadsbubbla (boligboble), som följdes av en stark nedgång 1987-1992, men det som skett de senaste åren är ännu större.

Nu är det icke bara en bostadsbubbla, utan egentligen en skuldbubbla (gjeldsboble). Hushållens skuld (husholdningenes gjeld) har i Norge ökat starkt och har ökat raskare än BNP sedan år 2000, se diagrammet nedan.

Vid slutet av 2011 låg i Norge hushållens totala skuld (husholdningenes samlede gjeld) på omkring 83 procent av BNP, vilket är ungefär samma nivå som i Sverige. Att Sverige har en skuldbaserad (gjeldsbasert) bostadsbubbla (boligboble) har jag visat tidigare.

Priserna på bostäder drivs icke enbart av "fundamental" efterfrågan (etterspørsel) på bostäder eller "fundamentala" faktorer som ökande reallöner (reallønn) eller låg arbetslöshet (lav arbeidsledighet) utan även möjligheten att få kredit. Kredittillgången driver bostadsprisutvecklingen (boligprisutviklingen) genom att lönen kan brukas för att få större bolån (boliglån). Här spelar också ränteutvecklingen in, då låga räntor gör det möjligt att kunna ta större lån. Både Japan och USA visar dock att det icke krävs höga räntor för att en bostadsbubbla ska spricka. I Norge har man också (liksom i Sverige) skatteavdrag (skattefradrag) för räntor, vilket gör det lönsamt att låna.

Förväntningar om högre bostadspriser driver också det upp priserna, då man ser bostaden som en god och riskfri (risikofri) investering. Skulle priserna falla så skulle det icke längre vara lika gynnsamt (gunstig) att låna en stor del av pengarna till bostaden.

Norge har också bland de högsta byggkostnaderna (byggekost) i Europa och de har ökat raskare än inflationen de senaste åren.

Norske bloggaren Trym Riksen tar också i artikeln "Bolig som businesscase" upp pris/hyresförhållandet (pris/leie-forholdet) på den norska bostadsmarknaden (boligmarkedet).

Detta antyder också att det är en prisbubbla. I en rationell marknad borde folk utnyttja den arbitragemöjlighet (arbitrasjemulighet) som ges genom att flytta till hyresmarknaden (leiemarkedet), men förväntningarna om prisuppgångar gör att folk istället köper sin bostad.

Det finns dock några i Norge som menar att det troligen är en bubbla. En är nationalekonomen (samfunnsøkonomen) Ole Røgeberg, som bland annat har skrivit "Boligprisene skal ned – og trolig har vi også en boble" på bloggen Tankeløse Plukk. På Youtube kan man också lyssna på ett mycket intressant lunchseminarium som han höll på Statistisk sentralbyrå i slutet av januari i år. Mycket av det som han säger där går också att överföra till den svenska bostadsmarknaden.

Också i Norge har finansinspektionen (Finanstilsynet) stramat åt riktlinjerna (retningslinjene) för bolån, senast i december 2011. Finanstilsynet kräver nu att bankerna ska ta höjd för en ränteökning på minst 5 procentenheter (prosentpoeng) vid värdering av kundernas betalningsförmåga (betjeningsevne). Vidare ska ett lån normalt icke överstiga 85 procent av bostadens marknadsvärde (markedsverdi).

Den norska bostadsbubblan är till stor del skuldfinansierad (gjeldsfinansiert), men en viktig faktor bakom att köparna har kunnat få så stora krediter är deras betalningsförmåga. Norge har haft stigande reallöner och låg arbetslöshet (ledighet) genom intäkterna från olja och gas.

Igår skrev jag om läget för norsk olje- och gasproduktion. Så här ser produktionen (1970-2011) och prognosen (2012-2016) ut för Norges olja och gas.

Oljedirektoratets prognos är som jag skrev igår och skrivit tidigare troligen alltför optimistisk och det är mer troligt att oljeproduktionen fortsätter att falla med omkring 6 procent per år de närmaste åren. Det kan vara så att prognosen för gasen också är för optimistisk. Vi kan i alla fall räkna med att den totala produktionen icke kommer att öka, utan istället falla.

Om vi ser på oljepriset ser det ut så här 2002-2011.

Oljepriset närmar sig nu igen en nivå där det förorsakar allvarliga problem för världsekonomin. Det är därmed icke troligt att priset kommer att öka så mycket mer, utan snarare att falla i takt med en global ekonomisk kris.

Kombinationen av fallande produktion och fallande priser ger att Norge troligen icke kommer att få ökande intäkter av petroleum i framtiden. Därmed kommer också norsk BNP och reallöner att falla. Det är icke bara de direkta oljeintäkterna, utan också all ekonomisk aktivitet som är kopplad till oljeindustrin. Denna koppling ser man tydligt när man ser på en karta över BNP per invånare (BNP per innbygger). Undantaget Oslo (huvudstaden har oftast högre BNP per invånare) så är BNP per invånare högst i sydvästra Norge, där oljeindustrin har sin tyngdpunkt.

Med undantag av 1988 har norsk BNP ökat varje år från 1970 till 2008, men därefter kom en nedgång 2009, följd av en ny uppgång 2010-2011.
Nu tror jag att det blir en nedgång i Norges BNP 2012, som det troligen kommer att bli i hela världen med den skuldkris (gjeldkrise) som är på väg att slå till på allvar.

De norska bostadsköparna (boligkjøpere) har så här långt kunnat ta stora lån till att köpa sin bostad, med grund i förväntningar om stigande intäkter, men när oljeintäkterna avtar, hur går det då med kredittillgången och därmed bostadspriserna? Och hur går det för norska banker och kreditinstitut?

Tillägg: Läs också "Den Store Norske Boligboblen" av Ole Røgeberg

2012-02-18

Norge: oljan, gasen och oljepengarna

Igår kunde vi läsa att Norges centralbankschef Øystein Olsen varnar för att staten årligen plockar ut för mycket ur oljefonden. Idag får man enligt "Handlingsregelen" årligen ta ut högst 4 procent av oljefonden, vilket Olsen anser bör sänkas till 3 procent.

Norska oljefonden är idag på 3 500 miljarder kronor och har bara haft en genomsnittlig real avkastning på 2,5 procent, vilket gör att när man tar ut 4 procent varje år så tär man på kapitalet. Även en sänkning till 3 procent skulle förstås tära på kapitalet, om än inte lika mycket. Det har funnits förhoppningar om att oljefonden skulle lyckas bättre i sina investeringar, men Øystein Olsen säger nu alltså den bistra sanningen att "Lägre räntor i omvärlden och lägre tillväxt innebär att 4 procents real tillväxt kan vara ett alltför optimistiskt mål."

De norska politikerna blev upprörda och påpekade att man faktiskt inte (med undantag av 2009 och 2010) tagit ut så mycket som 4 procent per år. Irritationen från politikernas sida beror troligen på att en sänkning till mer realistiska 3 procent skulle minska deras handlingsfrihet vad gäller att ösa ut pengar över folket för att hålla dem nöjda.

Särskilt intressanta kan pengarna från oljefonden bli framöver när Norges inkomster från olja och gas sjunker. För Norges oljeproduktion toppade år 2000 och har under perioden 2002-2011 fallit med i genomsnitt 6 procent per år. Samtidigt har dock oljepriset stigit kraftigt sedan år 2000, vilket har lett till att norrmännen har kunnat behålla sin höga levnadsstandard. Det ser dock ut som om oljepriset inte kan orka så mycket högre än nu utan att ställa till allvarliga problem för världsekonomin med sjunkande efterfrågan (och därmed sjunkande oljepris) som följd. Detta innebär att Norge troligen befinner sig nära toppen av sina inkomster från olja och gas just nu.

Norges oljeutvinning anses allmänt vara den mest exemplariskt statistikförda i världen. Oljedirektoratet håller reda på allt - antal utvunna kubikmeter, antal borrade brunnar och om de gav något eller var torra, utgifter för oljans utvinning, osv. I rapporten Sokkelåret 2011 kan man finna mycket matnyttigt. Samtidigt levererar de prognoser för framtida utvinning som jag för ett år sedan visade till stor del var glädjeprognoser.
Sedan 2008 har dock prognoserna blivit betydligt mindre orealistiska, även om de fortfarande är sådana att nedgången planar ut några år in i framtiden. Senaste prognosen ligger mycket nära den näst senaste i diagrammet ovan. Jag tror dock att produktionen de närmaste åren kommer att följa den röda linjen (som extrapolerar de senaste årens nedgång) snarare än Oljedirektoratets utplanande prognos. 2011 låg produktionen ungefär en procent under prognosen.

Oljedirektoratet försöker dock att lyfta fram det positiva, inte minst i oljedirektør Bente Nylands presentation av 2011 års resultat. ”Det er veldig hyggelig å stå her og snakke om 2011,” sa oljedirektören och kallade 2011 för ett "annus hurrabilis" och "överraskningarnas år" med anledning av de förhållandevis stora nya fynden under året.

Vad gäller området i Barents hav i norr, som är under utveckling, är det en närmast religiös ton. ”Disse funnene viser at her må man være sterk i troen. Og forhåpentligvis har vi nå knekt en kode i dette området”.

Samtidigt kostar det allt mer att utvinna den norska oljan. I fjol investerades nästan 150 miljarder NOK i oljenäringen, vilket var en ökning med 15 procent från året innan. Men man är fast besluten att behålla en hög investeringsnivå. ”Hvis vi skal få ut mer fra dagens felt, må vi bore flere brønner.” Totalt beräknas investeringarna öka med 40 procent från 2010 till 2012.

Den ökade aktiviteten syns även tydligt i diagrammet över antal oljeletningsbrunnar per år, som har ökat kraftigt sedan bottenåret 2005, efter att man febrilt börjat försöka få tag på mer olja när man såg produktionen vika under flera år.

Facit för 2011 blev hursomhelst att Norges oljeproduktion sjönk hela 6,8 procent från året innan, men trots dessa egentligen väldigt dåliga nyheter karakteriserade statssekretaren Per Rune Henriksen på Olje- og energidepartementet som ”et særdeles godt år”, med hänvisning till fynden under året. Som jag påpekat täcker dock de nya fynden inte upp för minskningstakten i norsk oljeproduktion.

Om Norges oljeproduktion fortsätter med samma genomsnittliga nedgångstakt på 6 procent per år kommer den att halveras på cirka 12 år.

Intressant är att även gasproduktionen sjönk något för första gången sedan år 2000, vilket skylls på "marknadsmässiga förhållanden". Vi får se hur den norska gasproduktionen blir framöver - om detta bara var ett hack i kurvan, eller om Norges "peak gas" kommer lika överrumplande som dess "peak oil" gjorde år 2000. Då kan det bli riktigt spännande när Europa hamnar ännu mer i knät på den ryska björnen vad gäller gasleveranserna.

Vi ska inte glömma att vi i Sverige importerar en stor del av vår olja från Norge och Danmark, båda två länder med sjunkande produktion. Det är alltså inte särskilt osannolikt med någon form av problem med oljetillförseln framöver, vilket vi bör förbereda oss på. DN:s ledarskribent Erik Helmersson konstaterar dock idag efter att ha varit på ett seminarium med Folk och försvar att Sveriges beredskap är usel. Läs även Cornucopias kommentar.

2012-02-16

Bra ny film om peak oil

Bloggrannen Cruel Crude tipsar om en bra ny kortfilm som förklarar grunderna man behöver veta om peak oil samt om exponentiell tillväxt. Filmen är producerad av Post Carbon Institute och Incubate Pictures.

Inga nyheter för de flesta läsare, men kan vara värd att tipsa vänner och bekanta om.

Även tjänster kräver energi

Jag läser idag att Facebooks nya serverhallar i Luleå kommer att förbruka mer el än SSAB:s stålverk i Luleå. Detta visar återigen att det finns en stark koppling mellan ekonomisk aktivitet (mätt med t.ex. BNP) och energianvändning. Facebook är väl just ett praktexempel på ekonomisk aktivitet baserad på tjänster, som alltså även den kräver mycket energi. Det gäller för övrigt inte bara den direkta elanvändningen, utan även all den energi som förbrukas för att producera de datorservrar som ska stå i hallen. Jag vet inte hur lång livslängd dessa har men antar att de måste bytas ut eller uppgraderas med några års mellanrum.

Tankar om att vi skulle kunna ha långsiktig global ekonomisk tillväxt utan ökad energianvändning framstår som ganska orimliga. Det finns inte många tjänster som inte kräver energi - a capella-sång utan förstärkning är ett av få undantag, men det finns inte så mycket pengar i det.

Frågan är istället hur vi ska anpassa samhället till en krympande ekonomi i takt med sjunkande energitillgång. Som det nu är så är hela vårt ekonomiska system (även pensioner och pengar) uppbyggt på antaganden om ekonomisk tillväxt och utan denna tillväxt faller systemet ihop under tyngden av kreditberget.

2012-02-15

Norska bloggar?

Jag fick ett mejl från norska bloggen Formuebygging, som i ett inlägg nyligen undrar varför svenskarna är bättre än norrmännen på ekonomibloggar.
Kanskje har vi det for bra her? Kan det være en av grunnen til at folk ikke trenger å gjøre så mye med sin økonomi? Det går ikke like bra i Sverige og det er kanskje grunnen til at det er fler økoblogger der?
De "stora" norska ekonomibloggar jag kan finna är mest av typen "vilka aktier ska man investera i", exempelvis Aksjebloggen. Inte särskilt den makroanalys utifrån ett icke-mainstream-, kreditkris- och peak-oil-perspektiv som man kan läsa hos mig eller mina bloggrannar. Kanske är det som Formuebygging säger att norrmännen har det för bra för att bry sig.

En norsk ekonomibloggare som jag tycker verkar bra är Trym Riksen, som bland annat tar upp en hel del om den norska bostadsbubblan, som ser ut att vara ännu mer uppblåst än den svenska. Tydligen har det nyligen uppstått en het debatt i Norge angående denna bobubbla och dess existens. Även bloggen Tankeløse Plukk tar upp en hel del om den norska bostadsbubblan.

Dessa bloggare tar dock inte upp en helhetsbild där ekonomi kopplas till energi. Det finns även norska bloggar om energi och peak oil, men de tar oftast inte upp särskilt mycket om ekonomi. Äldst bland fortfarande aktiva norska oljetoppsbloggar tror jag är Oljekrisa, som bland annat kommenterar facit för 2011 års norsk oljeproduktion så här:
På hvilket område investeres det stadig mer penger i synkende produksjon, og hvem får mer statsstøtte enn jordbruket? Velkommen til norsk oljevirksomhet. Endelige produksjonstall for 2011 foreligger nå. Råoljeutvinningen på sokkelen falt i 2011 med snaut 7 prosent.

Gjenværende innhold i produserende felt på norsk sokkel var ved årsskiftet redusert til vel 636 mill. kubikkmeter. Der er ned fra 732 mill. kubikkmeter i 2010, eller over 13 prosent på bare ett år. Med en årsproduksjon på 94 mill. kubikkmeter som anslått av direktoratet i år, blir forholdet mellom reserver og produksjon (r/p) på 6,7 år.

Erstatningsgraden av ny råolje de kommende år kan anslås til 30-35 prosent. Det er dessuten usikkerhet og forsinkelser knyttet til en rekke nye prosjekter.
Jag har hittills inte sett någon norsk blogg eller tidningsartikel som kopplar samman den raskt fallande norska oljeproduktionen med hur det ska gå för bostadspriserna där. Där liksom här har bostäderna förstås till stor del köpts för lånade pengar.

Men kanske har mina läsare tips om andra norska bloggar?

Tillägg: Hittade några intressanta norska tidningsartiklar om peak oil.

2012-02-14

Kniven på strupen för fröhandeln

Johnny från Runåbergs fröer skrev följande för några veckor som en reaktion på Jordbruksverkets orimliga avgifter för kontroll av fröpartier och jag tyckte det var så bra att jag frågade om jag fick publicera det här på bloggen. Här följer alltså ett gästinlägg från Johnny.

Kniven på strupen
Utvalda kommentarer och åsikter.
eller
Nu får det va nog. Nån måtta får det va.

Ännu en gång är Statens Jordbruksverk ute efter att begränsa svensk fröhandel. Denna gång med ekonomiska medel. För ett år sedan var det strängare regler för vilka fröer som får säljas. Verket har nu (sedan augusti 2011) gett sig själv obegränsade möjligheter att med nya orimliga kontrollavgifter sätta nästan vilken fröfirma som helst i ekonomiskt trångmål och slutligen i konkurs. Till stor del för att tillfredsställa Ekonomistyrningsverkets krav på lönsamhet efter flera år av misskött ekonomi hos Jordbruksverkets tillsynsmyndighet för köksväxtfrö.
Sveriges avgifter ligger nu i särklass långt över alla andra EU-länders. Och strider bjärt mot Europeiska Unionens idé om jämlik konkurrens mellan staterna. EU-domstolen får ännu en gång Sveriges självfullkomlighet på sitt bord.

Statens Jordbruksverk ska enligt sina egna lovord arbeta för en ökad biologisk mångfald och för en framsynt politik för småföretagare i glesbygd, men agerar nu i rakt motsatt riktning. Med vackra ord om att skydda konsumenterna mot fusk och sjukdomar kan myndigheten nu godtyckligt och snabbt skära halsen av vem de behagar. Det låter drastiskt, men så är det faktiskt.

Men när skyddade SJV den vanlige konsumenten mot fröfaror sist?
Frökvalitén är idag globalt sett mycket hög, så verkets tillsynsmyndighet har i stort sett bara administrativa kontroller och pappersuppgifter att utföra. Jag vill inte förringa den statliga utsädeskontrollen som funnits länge och gjorde ett mycket bra arbete i början och mitten av förra seklet, då mycket orent och dåligt frö cirkulerade. Och som lett till bättre kvalitet på utsäde. Men i dagens läge har mycket av den här verksamheten spelat ut sin roll. Allt köksväxtutsäde importeras och får bara föras in från kontrollerade och godkända avsändare. Så inom EU får bara kontrollerat utsäde finnas och det ska inte behöva kontrolleras i vart enda land.

Införsel- och importavgifterna är ren pappersbyråkrati som försörjer en del tjänstemän och de kvalitetskontroller/stickprov som utförs är inte färdiga förrän fröet är sålt, sått och skördat. Odlaren själv är nog den bäste att avgöra om fröet är bra eller inte. Inte en kontroll i efterhand. Dessutom kostar kontrollerna stora pengar för fröföretagen som inte får veta i förväg hur mycket staten behöver ta ut för att verksamheten på verket ska gå runt.

Det är förvånande att tjänstemännen på SJV, många med mångårig utbildning och erfarenhet, inte förmår lyfta blicken och skåda konsekvenserna av de nya sortreglerna och kontrollavgifterna som de anser sig vara satta att införa. Istället skyller man på EU och Ekonomistyrningsverket och menar att man är bakbunden av de nya direktiven. I klartext: man är inte beredd att ta strid med kommissionen för att få behålla undantaget för vårt nordliga läge och behov av snabba, tåliga sorter och de nya avgifterna är ren ekonomi för att behålla jobben.
Inom EU sker ingen förädling och förnyelse på köksväxter för nordligt klimat. Det är mellan- och sydeuropa som gäller. Där bor de flesta. Nya sorter för Norden hittar man i norra USA, Ryssland, Kanada, Kina, Japan…där mycket arbete läggs ner på att hitta bra sorter för de nordliga breddgraderna. Fröer som vi i mångfaldens namn borde ha tillgång till.

De hutlösa avgiftshöjningarna är en svensk uppfinning för att råda bot på dålig ekonomi, som om verket vill, kraftigt kan decimera utbudet av ovanligare sorter för odlarna, genom att slå ut olydiga firmor. Nog så allvarligt för alla berörda; odlare, anställda och företagare. Och tyvärr har flera av de mindre firmorna en hel del att förlora på processer mot Jordbruksverket, som själva stiftar sina förordningar som inte kan överklagas i någon instans. Mycket praktiskt. Och med lagtexter och straff som får vilken brottsling som helst att blekna. Det här är ju värre än narkotika. Att inte ha en chans mot myndigheten och bli barskrapad på kuppen, lockar ingen. Detta är en mycket tragisk utveckling för svensk fröhandel och för skandinavisk odling över huvud taget.
Med hot om polis och åklagare, och dryga böter, ska marknaden för köksväxtfröer stramas upp ordentligt. Och än en gång visas hur olika länder tolkar samma direktiv. Som ofta ska vi i Sverige vara överduktigast och värst.
Eftersom vi inte kan betala några dyra processer och dryga böter, tar de vårt lager, stänger firman och sätter mig i fängelse. Inte troligt, men helt möjligt.

Men de nya sortdirektiven från EU-kommissionen, som gäller sedan den 1:e jan. 2011, är betydligt allvarligare i ett längre perspektiv, än att några fröfirmor går omkull idag. De inskränker kraftigt vårt utbud av variation i odlingarna, nu och för överskådlig framtid. EU-muren blir allt högre och utestänger en stor del av den sortrikedom som finns runt om i världen. I en tid då genetisk variation kommer att bli allt viktigare för att klara osäkra klimatförändringar. Kommande generationers dom över dagens tillkortakommanden kommer inte att vara nådig.
Vem tjänar på denna begränsning och kontroll? Svaren står att finna i storfinans och överstatlighet. Den nya implementeringen av GMO-grödor i EU talar sitt tydliga språk. Nu i oktober 2011 kom 2 nya rapporter om att det går i rätt riktning för ett godkännande av de nya grödorna, trots alla varningsrapporter från USA och andra länder runt om i världen. Nästan ingen vill ha dem, ändå ska de införas och säljas och spridas. Helst över hela världen.
Dessutom är patenträttigheterna på fröer och genetiska resurser under utredning för att kunna införas i EU, trots kraftiga protester. I USA finns redan denna möjlighet.

Jag har svårt att förstå att anställda och ansvariga på Jordbruksdepartement och Jordbruksverk inte ser dessa sammanhang och inser vilka allvarliga konsekvenser dessa nya regler och avgifter kommer att ha på framtida odling.

De nya kontrollavgifterna ska tas ut lika för alla företag i fröbranschen oavsett omsättning. Något som slår extra hårt mot de mindre företagen. I övriga EU beräknas oftast kontrollavgifterna efter företagens omsättning. Dessutom ska en extra avgift, som egentligen är en ren extraskatt på för närvarande 6 öre, betalas till Staten för varje såld fröpåse.
Är det förenligt med svensk lag, att en myndighet eller del av myndighet, själv bestämmer sina inkomster genom avgifter, kraftiga timpenningar och egna extrasmygskatter utan insyn? Kostnader som i slutändan konsumenten får betala.

Sverige hade sedan 1998 ett undantag för de strikta fröreglerna inom EU. Vi fick, tack vare vårt nordliga läge, erbjuda sorter som är lämpade för vårt klimat, i mindre förpackningar, även om de inte fanns på den officiella europeiska sortlistan. Det har fungerat utmärkt i alla år, ända tills den 1:e januari 2011, då vår landsbygdsminister kastade undantaget i papperskorgen. Men är beredd att slåss för att förlänga vårt undantag att få fortsätta äta EU-förbjuden, dioxinstinn lax från Östersjön. Vilket han också lyckades med.
Det är allt en konstig värld vi lever i.
Matlandet Sverige finns nog mest på papper och kostar en massa miljoner. Mer än 90% går till köttindustrin. Kan det stämma?
För att mildra kritiken vid införandet av de nya, striktare sortreglerna, presenterade kommissionen den s.k. amatörsortlistan och bevarandesortlistan. Sorter utan växtförädlarrättigheter i små förpackningar till amatörer och äldre, regionala sorter som bara får odlas och saluföras inom regionen (landet). Även dessa amatör- och bevarandesorter måste godkännas och registreras innan de får finnas på marknaden. Dessutom kostar registreringen en hel del pengar för fröhandeln och medför ännu mer arbete på tillsynet hos SJV.

Att bli kriminell, för att man med helt igenom goda avsikter vill erbjuda ett så brett utbud som möjligt av beprövade sorter för våra köksträdgårdar, ter sig näst intill overkligt i vårt genomdemokratiska EU. Varför ska fröhandeln strypas med övernitiska sortregler och tvingande avgifter? Dessa globalekonomiskt styrda direktiv är en röta som måste dras upp med roten, om framtida generationer ska ha en chans att överleva på den här planeten. Vi kan inte låta storfinansen styra över allt.

Om intentionerna i Jordbruksverkets och ministeriets offentliga utsagor ska stämma överens med verkligheten, behövs nog en ordentlig översyn. Om konsumenten, i grunden deras arbetsgivare för att tjäna befolkningen på bästa sätt, missgynnas på detta hänsynslösa sätt, med så långtgående konsekvenser, i förespeglingen att det är för vårt eget bästa som denna åderlåtning måste ske, då kan man undra. För mig är det att beröva folket frihet och valmöjligheter, som är till stor glädje och nytta för alla. Och som dessutom kommer att göra frö dyrare för alla.
Varför jobbar inte våra folkvalda och deras tjänstemän i vårt intresse, utan bara sitt eget eller andras?

Med hopp om en ljusare framtid.

Johnny/Runåbergs fröer


Den som vill läsa mer kan även läsa vad Lindbloms fröer skrivit om detta. Jag kommer även att återkomma med del två från Johnny, där han skriver om några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Som jag nämnde för två veckor sedan kom det i januari ett viktigt förhandsavgörande från EU-domstolen om att direktivet för köksväxtfröer bryter mot vissa av EU:s grundlagar. I alla fall något positivt. Fortfarande dock ingen reaktion från Jordbruksverket.

Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.

2012-02-10

Grekland och Eurodisco

Efter torsdagens uppgörelse i den grekiska regeringen kommer nu baksmällan. Redan igår noterade jag ett antal politiska avhopp i Grekland och idag meddelas att högerextremistiska partiet Laos hoppar av samlingsregeringen och biträdande utrikesminister Marilisa Xenogiannakopoulou (Pasok) också lämnar regeringen.

I Aten var det molotovcocktails och tårgas vid dagens demonstration på Syntagmatorget. Även om det just nu har lugnat ner sig på denna generalstrejkens första dag planeras en större demonstration mot åtstramningspaketet på söndag, då parlamentet ska rösta om det. Fråga 1: Klarar parlamentsledamöterna att stå emot trycket från befolkningen och rösta igenom paketet? Fråga 2: Om parlamentet röstar igenom paketet, blir det då en explosion i Grekland nästa vecka?

Det är tufft för vanligt folk i Grekland just nu och särskilt för de fattigaste. Det är kö till soppköken. Fattiga människor utan framtidshopp kan lätt ta sig för att göra desperata saker. Jag tror att de styrande går helt fel väg i Grekland. Maximilön vore fortfarande bättre än sänkt minimilön.

Hur kommer det nu att gå för det stolta europrojektet? Kommer Portugal, Irland, Italien, Spanien och Belgien att "smittas" av Grekland? Hur kommer EU-bankerna att klara detta? Det blir mest obesvarade frågor, vilket finansmarknaderna inte brukar gilla.

Nå, för att förtränga dessa euro-tankar tar vi denna fredagkväll och lyssnar på lite eurodisco från 1979. "Gotta Go Home" med Boney M.

Deras extravaganta scenkostymer påminner på något sätt om euron - mycket fasad och lite substans. Hjärnan bakom denna eurodiscogrupp var låtskrivaren Frank Farian. Boney M körde playback och den främsta orsaken att se deras framträdanden var de vilda danser som Bobby Farrell utförde, samt förstås kostymerna.

Om ni tycker att ni känner igen låten fastän ni är för unga för att ha upplevt 1970-talet beror det på att temat (oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo) nyligen samplats och använts i låten "Barbra Streisand" av Duck Sauce.

Frank Farians och Boney M:s "Gotta Go Home" är dock även den i sin tur stulen från låten "Hallo Bimmelbahn" från 1973 med tyska gruppen Nighttrain, vars bandledare Heinz Huth faktiskt komponerade låten själv.

Härmed får jag önska er alla en trevlig helg.