Negativ ränta för stora belopp hos tysk bank

Nu ser vi ännu en effekt av näranollräntan som industriländerna har. Tyska banken Skatbank inför negativ ränta på -0,25 procent på konton med tillgodohavanden större än 500 000 euro! Banken säger att detta beror på Europeiska Centralbanken ECB:s räntepolitik.

Enligt portalen Verivox har vissa tyska företag redan sedan några veckor fått negativ ränta på sina konton, men nu drabbar det för första gången även privatpersoner med mycket pengar. Enligt Verivox är det inte uteslutet att andra banker följer efter.

Kan ni stava till d-e-f-l-a-t-i-o-n?

Snart hos en bank nära dig! Negativ sparränta!

Riksbanken vid vägs ände

Så har då Riksbanken till slut nått vägs ände vad gäller räntesänkningar när de idag sänkte reporäntan till 0,00 procent!! Detta eftersom vi inte har någon nämnvärd prisinflation i Sverige, utan en KPI-inflation som de senaste åren legat långt under Riksbankens inflationsmål på 2 procent per år. Riksbanken hoppas att deras sänkning av reporäntan ska driva upp inflationstakten, men som jag skrev för någon vecka sedan så syns inga tecken på trendvändning uppåt för inflationen trots att Riksbanken ägnat sig åt räntesänkningar i snart två år.

Räntesänkningen beror helt på alltför låg inflation i Sverige, inte att landet skulle befinna sig i någon dålig situation ekonomiskt. Riksbanken borde fundera på hur relevant det är att i dagens läge ha ett inflationsmål. Det var bra när Sverige var på väg ut ur högränteperioden på 1990-talet, men numera är inflationsmålet troligen mer skadligt än nyttigt för Sverige. Riksbanken borde för länge sedan ha funderat ut någon annan modell för hur reporäntan ska sättas.

Analytikerna hade räknat med en sänkning till 0,05 procent och detta är troligen också vad marknaderna prisade in. Därför blir det troligen inte 10 procent högre bostadspriser, som Cornucopia gissar med ett räkneexempel. Vi får se de närmaste dagarna om bankerna sänker sina bolåneräntor. SBAB:s Tor Borg tror på en sänkning på 0,10-0,20 procentenheter. Om Borgs prognos slår in kan vi få ytterligare några procent högre bostadspriser.

Skaran av bedömare som nu oroar sig för bostadsbubbla utökas nu allt mer - från att ha varit en marginell företeelse, där mitt första inlägg på bloggen i november 2007 var en av de tidiga varningarna, så börjar nu även etablerade ekonomikommentatorer att kalla vår svenska bostadsmarknad för överhettad. Senaste tillskottet i denna illustra skara av olyckskorpar är Handelsbankens chefekonom Jan Häggström.

- Det är uppenbart att vi har en överhettad bostadsmarknad. Min erfarenhet är att alla köpare bara tittar på månadskostnader och då får en lågt hållen ränta stor påverkan på priserna. Riksbanken underskattar den här problematiken, säger Jan Häggström.

Han framhåller att han tidigare inte hört till den skara som oroat sig för hushållens ökade skulder eller ansett att vi bygger upp en bostadsprisbubbla. Men nu ser han risker.

Enligt SCB:s finansmarknadsstatistik från igår fortsätter tillväxttakten för hushållskrediterna att öka. Tillväxttakten för bolån är nu 6 procent per år och för de totala hushållskrediterna 5,7 procent per år. Så länge de ökar snabbare än BNP har vi en i längden ohållbar situation.

SvD skriver att "När bostadspriserna stiger så driver dessa på skuldsättningen", men jag anser att det är tvärtom. Det är den ökande skuldsättningen som driver på bostadspriserna.

Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) är överraskad Riksbankens räntebeslut och varnar för att det behövs "skyndsamma" åtgärder för att minska de svenska hushållens skuldsättning. Det låter ju bra, men det är många år för sent. Hade åtgärderna satts in för kanske femton år sedan hade vi aldrig hamnat i den prekära situation där vi är nu.

Vad gäller boräntor ska vi dock komma ihåg att den rörliga räntan var lägre än nu under hösten 2009. Enligt Swedbanks räntehistorik var tremånadersräntan på villalån då 1,55 procent mot nu 2,35 procent, och det är framförallt dessa korta räntor som drivit de svenska hushållens skuldsättning. Vi har dock nu haft en exceptionellt lång period med exceptionellt låga boräntor, vilket är vad som fortfarande driver på skulderna och priserna.

Bolåneräntor på längre bindningstider är dock betydligt lägre nu än vad de var 2009. Då låg 5-årsräntan på 4,15 procent mot nu 2,89 procent och 10-årsräntan på 4,95 procent mot nu 3,70 procent.

Vi vet av de senaste årens erfarenhet att lägre ränteläge framförallt blåser upp bostadspriserna. Företagen får kanske något bättre villkor, men det är marginellt. Alfa Lavals vd Lars Renström säger idag att dagens räntesänkning inte särskilt hjälper hans företag - det finns andra faktorer som är betydligt viktigare än en i sammanhanget marginell räntesänkning på 0,25 procentenheter.

Så hur ser framtiden ut? När vi nu nått vägs ände vad gäller räntesänkningar finns inte så mycket mer som kan driva upp bostadspriserna. Kommer vi att få ett boprisfall? Ja, men det är svårt att förutsäga exakt när. När fallet väl kommer blir det hårt och brutalt. Ju högre bostadspriserna och skuldsättningen drivs upp, desto värre blir baksmällan. Och även vi skuldfria kommer att drabbas när hela samhället drabbas.

Vår EU-kommissionär

Aftonbladet har en viktig ledarkrönika om vår EU-kommissionär Cecilia Malmström (fp) och hennes arbete med frihandelsavtalet TTIP med USA och särskilt den högst kontroversiella delen ISDS. ISDS innebär att utländska företag ska kunna stämma stater på skadestånd för att de förändrar lagstiftningen till deras nackdel!

Läs hela artikeln! Det börjar lukta riktigt konstigt om denna affär!

Dags att ställa våra EU-kommissarier EU-kommissionärer Malmström och Juncker till svars för vad de håller på med!

Skuldtyngt Kina saktar in

Kinas ekonomi har växt i rasande takt de senaste årtiondena. Tillväxttakten är inte lika snabb som 2010, men den ligger fortfarande runt 7,5 procent per år. Nu finns dock tecken på att Kinas ekonomi snart kommer att börja sakta in. Kinesiska företag skär ner investeringarna med 7 procent i år, vilket är den största årliga nedgången sedan finanskrisen.

Kinas fastighetsmarknad har jag skrivit om tidigare och nu syns där tecken på nedgång, se diagrammen nedan.

Antal sålda bostäder minskar, liksom bostadspriserna, som nu sjunker med nästan 1 procent per månad.

Att byggandet avtar syns på stålpriset. Priset på armeringsjärn har fallit 16 procent sedan början av året och cementpriset har fallit 9 procent. De kinesiska stålproducenterna har nu exporterat mer för att kompensera för en vikande inhemsk marknad.

Vissa mindre byggbolag har stängt ner och i en del fall lämnat halvfärdiga byggen efter sig.

Nu är frågan om kinesiska staten kommer att låta fastighetsmarknaden fortsätta falla eller om man även denna gång kommer att vrida på kreditkranen för att "rädda" situationen.

Som jag skrev i februari så har Kinas ekonomiska tillväxt sedan 2008 drivits på av en sanslöst snabb tillväxt på kreditmarknaderna, bland annat för bankerna.

De senaste fem åren har Kinas bankers tillgångar (alltså mest utlåning) växt med 89 biljoner (tolv nollor) yuan, vilket till dagens växelkurs motsvarar 14,7 biljoner dollar. Som jämförelse var totalsumman av USA:s bankers tillgångar 14,6 biljoner dollar i slutet av september. Totalsumman av de kinesiska bankernas tillgångar är 147 biljoner dollar, eller 24 biljoner dollar, vilket motsvarar drygt 250 procent av landets årliga BNP.

Även så kallade "trusts" har växt snabbt - de har växt från 8 procent av BNP i slutet av 2010 till 19 procent av BNP i slutet av 2013. Deras utlåning till fastighetssektorn har växt med 50 procent på ett år.

En sak jag nämnt tidigare är också de skulder som provinser och städer dragit på sig, där det nu varnas för inställda betalningar på sina håll sedan regeringen dragit ner på sina implicita garantier för provinsernas och städernas skulder. Därmed förändras hela marknaden för deras obligationer. I år har de dragit på sig 1,7 biljoner yuan (278 miljarder dollar), betydligt mer än de 189 miljarder dollar de drog på sig förra året. Regeringens förändrade attityd till dess skulder förändrar nu förutsättningarna för hela den marknaden säger bedömare. Jag skrev även om dessa skulder i våras.

Kinas provinser och städer har tagit på sig stora skulder för att finansiera infrastruktur, särskilt genom det stimulanspaket som centralregeringen släppte under finanskrisen hösten 2008. Problemet är att de investeringar som dessa skulder använts till inte ger några inkomster. Kinas provinser och städer har till stor del levt på att sälja av mark till höga priser, men det kan de inte göra hur länge som helst. Nomura uppskattar att deras skulder har ökat med 253 procent sedan 2008 och officiella siffror anger att de har ökat med 67 procent från slutet av 2010 till juni 2013 och nu är på totalt 2900 miljarder dollar.

Totala skulderna i Kina (enligt de officiella siffrorna alltså) har ökat från 153 procent av BNP år 2008 till beräknade 242 procent i slutet av innevarande år.

Det som framförallt sticker ut i detta diagram är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP år 2008 till beräknade 169 procent av BNP (!!) i slutet av innevarande år. En fullständigt ohållbar nivå på skuldsättningen! Det är troligen här vi har den värsta biten av den kinesiska kreditbubblan, även om mycket är oklart i övrigt på grund av att det finns mycket "grå" krediter.

Mycket riktigt varnas det nu för att många kinesiska företag och banker kan bli "zombier" på grund av denna höga skuldsättning.

Några få kinesiska företag tilläts i våras att ställa in betalningarna på sina obligationer, men det har hittills inte varit särskilt många. Kommer det att tillåtas att fler skuldtyngda bolag ställer in betalningarna, eller kommer de istället att "zombifieras"?

P.S. Imorgon tisdag 21/10 kl 4 på morgonen svensk tid presenteras kinesisk statistik över detaljhandel, industriproduktion och fasta investeringar samt BNP för tredje kvartalet. Som all kinesisk statistik ska den dock tas med en stor nypa salt.

P.P.S. Läs även vad jag skrivit tidigare om Kina.

Hur sparar man nu?

Sevenday kontaktade mig och bad mig skriva ett inlägg åt dem.

När nu världens börser skakar vill säkert många hitta en säkrare plats för sina sparpengar. Hittills har jag tyckt att Riksgäldsspar varit ett bra säkert alternativ (om än med dålig ränta), men Riksgäldsspar utan tidsgräns och månadsspar kommer från 1 december att stängas för insättningar. Riksgälden anger som orsak att "att den ökade konkurrensen på sparmarknaden gör det svårt att bibehålla lönsamhet på sikt". Och visst finns det gott om konkurrens - ett exempel är SevenDay som idag ger hela 1,7 procents ränta på sina sparkonton och ännu högre ränta om man binder sparandet på halvår, eller ett till tre år. Självklart omfattas SevenDays sparkonto av den statliga insättningsgarantin. De "vanliga" storbankerna ger så dålig ränta på sina sparkonton att de inte skyltar med räntan, utan man måste leta sig ner långt på deras hemsida innan man får läsa hur dålig räntan är.

Och varför ska man spara? Jag har tidigare skrivit om det då och då. Först och främst ska du spara så att du har en buffert för oväntade händelser. Om du blir arbetslös kan det dröja flera månader innan du får första utbetalningen av a-kassan. Blir du sjuk länge behöver du en sparad buffert för att klara dig. Äger du din bostad kan det komma oväntade behov av reparationer eller att exempelvis vitvaror går sönder och behöver bytas ut. Och en olycka brukar som bekant sällan komma ensam.

När man väl har ett buffertsparande kan man förstås spara till trevligare saker. Den som tänker sig att köpa en bostad framöver behöver spara ihop till kontantinsatsen. Ännu trevligare är förstås att spara till en semesterresa, vilket jag själv gör just nu för att åka tillbaks till en plats där jag inte varit på länge.

Jag vet att många tycker det är svårt att spara när pengarna tar slut varje månad innan löning, men en god hjälp är att föra bok över sina utgifter och inkomster, så ser man enkelt vart pengarna tar vägen. Själv för jag upp alla utgifter uppdelade i ett antal grova kategorier - bostad, mat, utemat, resor, kläder, nöjen och övrigt. Gör du det så ser du säkert någon kategori där det går åt alldeles för mycket pengar. Själv såg jag snabbt att kategorin "utemat" stod för en alltför stor del av månadens utgifter. Så himla gott är det inte alltid på lunchrestaurang att det är värt 85 kronor eller mer. Därför satsade jag hårt på att äta egen matlåda istället och fick därmed en hel del pengar över varje månad.

Skräpobligationer...

Förutom börsfrossa och fallande pris på olja och andra råvaror har en annan viktig sak hänt på de globala finansmarknaderna den senaste tiden - skräpobligationer har drabbats av högre räntor och marknaden för högriskobligationer har i princip stängts ner, vilket har lett till att planerade obligationsförsäljningar ställts in.

Symptomatiskt är även att efterfrågan på kreditswappar (CDS) har ökat till tre gånger så mycket som innan oron på finansmarknaderna. Kreditswappar används av investerare för att hedga mot förluster.

Sedan slutet av augusti har investerare i högriskobligationer förlorat 3,1 procent, eftersom högre ränta på obligationer innebär lägre pris. De lägre priserna har dock i viss mån lockat en del fondförvaltare till att köpa skräpobligationer som nu tycks attraktiva jämfört med den överprissättning som ansågs råda för några månader sedan.

Särskilt hårt har oljebolagens obligationer drabbats. Energibolag i USA har hittills i år lyckats sälja 50 miljarder dollar i obligationer. Då var oljepriset över 100 dollar per fat, men nu när det ligger runt 86 dollar per fat känns dessa obligationer inte lika attraktiva och har tappat nästan 2 miljarder dollar i värde. Oljebolaget Paragon, som sysslar med oljeborrplattformar till havs, sålde 1,1 miljarder dollar i obligationer i juli, men dessa har nu gått ner hela 27 procent. Paragon lär knappast ta upp fler lån nu, då räntan på dessa obligationer nu ligger på drygt 11 procent.

Obligationer från energiföretag har stått för 17 procent av de 294 miljarder dollar i högriskobligationer som sålts i USA i år och har i genomsnitt tappat 4 procent av sitt marknadsvärde, alltså mer än övriga högriskobligationer. 2007 stod energiföretag för knappt 10 procent av högriskobligationsmarknaden, men de senaste två åren har andelen varit över 16 procent.

Vad som händer när energiföretagen inte kan låna är att deras finansieringsmöjligheter för ytterligare oljeprospektering och exploatering försvinner. Därmed lär också produktionen inte längre öka, utan snarare minska.

Totalt sett har marknaden för högriskobligationer de senaste fyra åren ökat från 1000 miljarder dollar till 2000 miljarder dollar. Samtidigt har kvaliteten på dessa krediter fallit till sämre kreditvärderingar. Det finns alltså ett betydligt större risktagande i finansmarknaderna, allt underblåst av centralbankernas kvantitativa lättnader och ett desperat sökande efter högre avkastning i en värld av låga räntor. Vissa bedömare räknar med mycket stora förluster för högriskobligationer de närmaste åren.

I Europa är marknaden för högriskobligationer betydligt mindre likvid än i USA, eftersom amerikanska försäkringsbolag och pensionsfonder länge har varit mer villiga att köpa högavkastande obligationer än sina europeiska kollegor. Även i Europa har marknaden för högriskobligationer drabbats av högre räntor, men räntan har inte stigit lika starkt som i USA.

Hjälper QE verkligen?

Citat ur denna veckas Credit Bubble Bulletin från Doug Noland (min översättning):

Från den verkliga världens perspektiv är det nu uppenbart att kvantitativa lättnader inte fungerar som föreskrivits - som propagandan hävdar. Världens centralbanker har tillfört biljoner i likviditet och världsekonomin och marknaderna är lika bräckliga som någonsin. Federal reserve har "tryckt upp" nästan 3,6 biljoner dollar på sex år och USA:s ekonomi förblir oerhört sårbar. Utan tvivel är bubblor på USA:s värdepappersmarknader en olycka som bara väntar på att inträffa. Otroliga kvantitativa lättnader i Japan har endast haft en blygsam påverkan, där sjunkande aktier nu tynger förtroendet. Under de senaste två åren av otroligt globalt monetärt pumpande har inflationsdämpande krafter nu vunnit styrka. Många råvaror handlas till flerårslägsta priser. Nu ropar deltagare på världsmarknaden och experter på aggressiva kvantitativa lättnader från Europeiska centralbanken, medan de fördömer vad som vanligen ses som ogenomtänkt tysk återhållsamhet. Hoppet har varit att kvantitativa lättnader från ECB skulle upprätthålla den globala bubblan. Ansvarigt nog vill tyskarna inte spela med.
[...]
Det är viktigt att förstå att inflationsdämpning och fallande "inflationsförväntningar" är symptom på en bristande global finansiell bubbla, vilket ger tidiga belägg för vad som kommer att bli ett spektakulärt misslyckande för experimentell "aktivistisk" centralbankspolitik.

Som jag ser det är kvantitativa lättnader (QE) bara ett sätt att skjuta upp det oundvikliga. Noland ser det uppenbarligen på samma sätt. Genom QE och andra extraordinära åtgärder har världens centralbanker lyckats tapetsera över kreditkrisen, men under tapeten fortsätter rötan att växa tills den bryter igenom.

Börsfrossa!

I morse förväntades det bli en återhämtning på börserna efter gårdagens fall, men den återhämtningen blev bara kortvarig - straxt efter klockan 11 hade åter gårdagens lägstanivå spräckts på Stockholmsbörsen. Som lägst har Stockholmsbörsen idag varit ner 12,5 procent från toppen för en månad sedan och det är ännu inte säkert att den aktuella nedgångsfasen är över.

Diverse spåmän uttalar sig nu och tycker till om hur långt ner det kan gå, om det snart är köpläge och så vidare. DI:s börskrönikör säger att det kan gå ner lite till, men ger samtidigt rådet att behålla de aktier man har. Hur sjutton kan man stå för ett sånt korkat uttalande? Idag är det så enkelt att sälja och köpa aktier via dator och Internet. Om det ska gå ner en bit till så kan man köpa tillbaka billigare. Hittills i denna nedgång har varje (tillfällig) botten följts av en ny lägre (tillfällig) botten någon dag senare.

Varken Expressen eller Aftonbladet har dock börsfallet högt i sitt nyhetsflöde - när de skriker om "börsraset - så ska du göra nu" kan man börja fundera på om vi sett bottnen. Fortfarande toppar ebola skräpblaskornas hemsidors nyhetsflöde.

Ekonomimedia är självklart mer på hugget och DI försöker att förklara varför börsen faller. Att det handlar om att euroländerna är på väg in i sin tredje recession på sex år är säkerligen en viktig faktor, men det finns mycket annat också. En av de viktigaste orsakerna till börsraset är troligen att USA:s centralbank Federal Reserve är på väg att trappa ner och avsluta sitt tillgångsköpsprogram. Det finns förstås också oro för hur Japans ekonomi ska klara sig och inte minst en oro för Kinas enorma kreditbubbla - båda saker jag skrivit om här för ett bra tag sedan.

SvD skrev igår lite råd om hur man ska göra med sitt sparande i denna börsoro. De vanliga misstänkta intervjuas. Günther Mårder, numera sparekonom på Nordnet säger:

Det viktigaste i dessa stunder är att behålla lugnet. Risken finns annars att man säljer på botten för att sedan köpa tillbaka när börsen stigit rejält

Visst kan det vara bra att ha en viss tajming i sina aktieförsäljningar, men det är nog läge att fundera på att sälja av hela skiten på den upprekyl som kommer förr eller senare. Som bloggrannen Cornucopia påpekar är nämligen den svenska börsen nära ett dödskors, det vill säga att 50 dagars glidande medelvärde bryter ner genom 200 dagars. En tämligen säker säljsignal som pekar mot att en större nedgång är förestående (ja, större än de 12,5 procent vi sett hittills). Om inget sensationellt inträffar får vi denna säljsignal inom någon vecka. Storbritanniens, Tysklands och Frankrikes börser uppvisar redan dödskors och världens börser brukar som bekant följas åt. Och uppsidan på börsen får i dagsläget anses vara högst begränsad. Det är värt att avstå från några procents uppgång för att slippa en för besparingarna förödande nedgång på tiotals procent.

Även Claes Hemberg, sparekonom på Avanza Bank, intervjuas och han tycker att man för längre placeringar idag bör välja högräntefonder. Ett högst tveksamt råd. Hög ränta betyder hög risk, vilken "riskstämpel" som än sätts av fondvärderare - det är först i en kris som högräntefondernas verkliga avkastningspotential kommer att testas på allvar. Det är inte värt ynka fem procents potentiell avkastning att satsa i högräntefonder.

Som vanligt avslutar både Hemberg och Mårder med att "den som sparar på lång sikt bör sitta still i båten". Fortfarande förblindade av tesen om att aktier alltid är bäst i längden, trots nu 14 års sidledes bergochdalbana. Den exceptionellt starka perioden 1980-2000 sitter fortfarande kvar i medvetandet hos finansanalytikerna. Hur exceptionell denna period var syns i det avkastningsdiagram för börsen 1920-2008 som jag gjorde för några år sedan.

Förbifarten ofinansierad!

Idag kom besked från den nya rödgröna majoriteten i Stockholms stadshus att alla pengar från trängselskatten ska gå till kollektivtrafik istället för Förbifart Stockholm de närmaste sju åren. I mitt tycke ett mycket klokt beslut att inte slänga ut tiotals miljarder kronor på en onödig motorvägstunnel som redan när den är färdigställd kommer att ha spelat ut sin roll. Så här skrev jag 2012:

De flesta av världens större oljeproducenter har redan passerat sin maximala oljeutvinning, exempelvis faller Norges oljeproduktion sedan millenieskiftet med i genomsnitt 6 procent per år och Storbritannien har gått från att vara oljeexportör till att importera en del av sitt oljebehov.

Därmed kan vi se fram emot minskande bilåkning och Förbifarten blir helt onödig.

Vi kan inte heller förvänta oss att vi ska hitta något annat sätt att driva biltrafik i samma omfattning som nu. Biobränslen kan inte ge någon ökad biltrafik. Verkligheten säger något annat. Vi kan inte ersätta mer än 10-15% av vår förbrukning av bensin och diesel med jordbruksbaserade råvaror, och som mest 25% om vi också använder skogsråvara.

Elbilar då? De är beroende av olika sällsynta ämnen för batterierna, t.ex. lantan eller litium. Detta gör att de blir väldigt dyra - alltför dyra för gemene man. Dessutom finns knappt något av den enorma infrastruktur som behövs och var den extra elen ska tas ifrån säger ingen. För att driva elbilar i större omfattning skulle vi behöva något nytt kärnkraftverk. Än så länge finns nya kärnkraftverk i Sverige inte ens på planeringsstadiet och kärnkraftverk tar många år att bygga och kostar väldigt mycket.

Redan 2009 skrev jag om Förbifarten:

Fatih Birol, chefsanalytiker vid IEA (International Energy Agency, OECD:s energiorgan) gick för en månad sedan ut och varnade för att världens oljeproduktion kommer att börja minska inom tio år [...] att världen inom tio år har passerat oljekrönet innebär alltså att det skulle vara minst ett år innan Förbifart Stockholm invigs.
[...]
Min slutsats blir alltså att det inte finns någon möjlighet att trafikvolymen i Stockholmsområdet kommer att öka till år 2020 då Förbifart Stockholm beräknas stå färdig. Istället handlar det om minskad trafikvolym, vilket kommer att automatiskt lösa många av problemen med bilköer.

Vad gäller Sveriges oljeimport så kommer förresten vårt grannland Danmark att övergå till att bli oljeimportör redan nästa år efter att sedan 1990-talet ha varit en nettoexportör av olja. Bland annat har Sverige importerat en stor del av sin olja från Danmark.

Oberoende av oljetoppen så finns en hel del andra argument mot att bygga Förbifart Stockholm. Som tolv forskare från KTH och VTI skrev på DN Debatt i september så har utvecklingen de senaste åren förändrat förutsättningarna för detta vägbygge.

Stockholmsregionens invånare har i betydande utsträckning förändrat sitt dagliga resande under senare år. Trots att länets befolkning ökade med ett helt Västerås mellan 2008 och 2012 minskade samtidigt det totala bilresandet något. Kollektivresandet ökade däremot och cykelresandet över innerstadssnittet fördubblades mellan år 2000 och år 2012. En annan intressant trend är att andelen som har körkort minskar i stora delar av befolkningen.
[...]
Ytterligare en aspekt handlar om kostnaden. Att bygga Förbifart Stockholm bedöms av Trafikverket kosta 31 miljarder kronor eller mer. Det är väsentligt att analysera vad dessa resurser skulle kunna åstadkomma om de i stället satsades på mer yteffektiva och långsiktigt hållbara lösningar såsom kollektiv-, gång- och cykeltrafik. I många andra storstäder världen över har det skett en omorientering av detta slag under senare år. Där har medborgare, politiker och näringsliv upptäckt fördelarna i klimatsmarta och yteffektiva lösningar, inte bara av miljöskäl, utan också av hälso- och rättviseskäl och för att det ofta är ekonomiskt mer fördelaktigt.

Trots detta har före detta finansborgarrådet Sten Nordin fastnat i avgasröret och tycker inte om att trängselskattpengarna tas från förbifarten för att satsas på vettigare investeringar. Även om man vill använda pengarna till vägbyggen finns betydligt mer effektiva vägbyggen man kan satsa på än just en svindyr motorvägstunnel under Mälaren, som jag påpekade förra året när jag skrev om peak car och förbifarten. Just "peak car" är det mest intressanta - även forskarna från KTH och VTI pekar på dess effekter.

Det känns idag inte sannolikt att staten skulle gå in och betala alla de bortåt 40 miljarder kronor som förbifarten kommer att kosta när nu 23 miljarder i finansiering från trängselskatten faller bort. Alltså kommer troligen bygget av Förbifart Stockholm att ställas in. Good riddance!

Deflationstecken i tiden

Som jag nämnde igår så är prisinflationen mätt med KPI nu negativ, vilket tydligen var under vad de flesta bedömare hade trott. Riksbanken hade exempelvis förutspått att inflationstakten skulle bli noll i september.

Nu verkar analytikerna räkna med att Riksbanken vid sitt nästa räntemöte sänker styrräntan från 0,25 till 0,05 procent. Därmed blir det också stopp för hur långt det är möjligt att försöka stimulera ekonomin med sänkt ränta, emedan negativ ränta ännu är ett oprövat experiment inom penningpolitiken där Riksbanken knappast vill vara pionjärer.

När räntorna sänks påverkar detta på kort sikt KPI negativt, men på lite längre sikt ska det enligt centralbankernas skolbok stimulera ekonomin och skapa prisinflation. Vi får se hur det blir med det. Som jag påpekade igår så är trenden för KPIF (KPI med fast ränta) sedan flera år sjunkande och inget tecken på trendvändning kan ännu skönjas.

Det ser inte heller ut som om obligationsmarknaden förväntar sig någon nämnvärd inflation. I förmiddags handlades en svensk statsobligation för första gången någonsin till negativ ränta då den tvååriga statsobligationen tillfälligt handlades till -0,005 procent. Ska man lita på obligationsmarknaden kommer det alltså inte att bli någon inflation de närmaste två åren och allra minst inflation i nivå med Riksbankens inflationsmål på 2 procent per år.

Det sjunkande oljepris jag skrev om igår talar inte heller för någon inflation. Idag har Brentoljan sjunkit ytterligare till 84 dollar per fat. USA:s WTI-olja handlas idag till runt 81 dollar per fat.

Vi kan alltså troligen räkna med mycket låg prisinflationstakt eller till och med deflation den närmaste tiden.

Oljepriset dyker - drabbar oljeproducenter

Det har som bekant varit brant utförsbacke på många finansiella marknader den senaste tiden. Stockholmsbörsen var idag som lägst tio procent ner från toppnoteringen för knappt en månad sedan. En av de viktigaste marknaderna är dock den för olja.

Brentoljan har från 2011 för det mesta legat en bit över 100 dollar per fat, men har sedan noteringen på 115 dollar per fat i mitten av juni sjunkit till nu runt 85 dollar per fat, alltså en nedgång på över 25 procent på fyra månader.

Ett lägre oljepris leder till att många oljeproducerande länder får problem med statsfinanserna. Oljepriset har nu sjunkit såpass lågt att flera länder redan får problem. Följande prisnivåer beräknas enligt Wall Street Journal ett antal oljeutvinnande länder behöva för att få balans i sina statsbudgetar:

• Iran $140
• Venezuela $121
• Algeriet $121
• Nigeria $119
• Ecuador $117
• Irak $106
• Angola $98
• Saudiarabien $93
• Libyen $90
• Kuwait $75
• Förenade Arabemiraten $70
• Qatar $65

Ryssland räknar i sin statsbudget med ett oljepris på 100 dollar per fat.

Vi kan alltså konstatera att ett antal länder kommer att få stora problem med statsfinanserna, utöver de eventuella problem de redan har.

Iran har redan problem på grund av sanktionerna mot dem.

Venezuela har redan svåra problem med inflation och brist på varor i butikerna som inte blivit bättre sedan jag senast skrev om dem i januari. Venezuela ser nu ut att ha fått panik och vill ha ett extra OPEC-möte för att stoppa prisfallet på oljan. Om det överhuvudtaget blir något extra OPEC-möte lär det få svårt att enas om produktionsnedskärningar för att hålla oljepriset uppe. Alla länder vill exportera så mycket som möjligt för att få in så mycket inkomster som möjligt.

Irak har redan ett gigantiskt problem i form av Daesh (IS) som intagit stora delar av landet.

Saudiarabien kan säkerligen klara en viss tid av lägre oljepris bättre än många av de andra länderna på denna lista, men i längden måste de ha ett högt oljepris för att finansiera de förmåner de ger sin befolkning för att hålla dem lugna.

Ryssland får det svårt att upprätthålla sin status som aggressiv översittare mot grannländerna om deras statsbudget urholkas.

Även USA kommer att drabbas av ett lägre oljepris. Som ni säkert vet har USA de senaste åren haft en boom för så kallad fracking, alltså att utvinna olja ur skifferformationer. En förutsättning för att detta ska vara lönsamt är att oljepriset är tillräckligt högt - det krävs en bra bit över 100 dollar per fat. De bolag som ägnar sig åt fracking är högt belånade och det kan bli en hård smäll för USA:s ekonomi när denna bubbla spricker. Även fracking-bolagens aktier har fallit hårt den senaste tiden.

Och så ska vi inte glömma Kanada, vars utvinning av olja ur tjärsand också kräver ett högt oljepris för lönsamhet, om än inte lika högt som för fracking. Kanada har en av världens få ännu ospräckta bostadsbubblor och en nedgång för deras oljebransch kan bli en utlösande faktor för ett spräckande av bubblan.

På närmare håll har vi Norge, där oljeproduktionen minskat med nästan 50 procent sedan år 2001. Deras ekonomi har bara räddats av ett högt oljepris. Nu skär de norska oljebolagen ner. Statoil säger att de kan komma att lägga till 500 tjänster till de tidigare aviserade mellan 1100 och 1400 tjänster som ska bort. Även andra mindre norska oljebolag har lagt varsel om nedskärningar i personalen. Den norska bostadsbubblan sprack inte denna gång, utan bostadspriserna gick upp igen efter nedgången i början av året. Kommer de att klara även en prisnedgång på oljan?

Överhuvudtaget kommer ett lägre oljepris att leda till att många oljeprospekterings- och oljeutvinningsprojekt skrinläggs, då de kräver ett alltför högt oljepris för att vara lönsamma. Detta har exempelvis Gail Tverberg (Our Finite World) påpekat länge att det kommer att hända och hon har även skrivit utförligt om de dynamiska effekterna för världsekonomin av energipriser kombinerat med skuldsättning.

För Sveriges del kommer troligen ett lägre oljepris att leda till lägre "importerad" prisinflation, vilket leder till att konsumentprisindex faller mer utöver vad det redan fallit.

Sjunkande inflationstakt

Idag kom SCB med siffror för prisinflationen i september, som inte oväntat visar på fortsatt KPI-deflation, närmare bestämt -0,4 procent. Diagram över detta kan beskådas hos Cornucopia, som konstaterar att Sveriges ekonomi nu varit i KPI-deflation i två år.

KPI påverkas dock av räntesänkningar, så här kommer ett diagram över KPIF (KPI med fast ränta) för tidsperioden 2000-2014. Årstakten för KPIF-inflationen var i september futtiga 0,3 procent.

Sedan 2008 har vi haft en tydlig nedåttrend i inflationstakten enligt KPIF, även om det såklart blir en del svängningar uppåt och nedåt. En höftning utifrån diagrammet ovan är att vi borde få KPIF-deflation någon gång nästa år. Än så länge syns inga tecken på trendvändning vad gäller inflationstakten.

En effekt av att vi har låg inflation eller till och med deflation är förstås att basbeloppet ligger still eller sänks. Redan 2014 sänktes basbeloppet en aning jämfört med 2013. Ett sänkt basbelopp innebär att många sociala förmåner sänks. Detta samtidigt som lönerna fortfarande ökar. Klyftorna mellan dem som jobbar och dem som inte gör det ökar därmed.

Jag kör även en uppdatering av mitt diagram från i våras över inflationen per KPI-komponent (sorterade med störst vikt i KPI först).

Som ni ser så ligger nästan alla KPI-komponenter på deflation eller noll. Lite taskigt är det ju för den som förbrukar mycket restauranger och logi, "diverse varor och tjänster" samt alkoholhaltiga drycker och tobak, fast det är å andra sidan inte särskilt livsviktiga saker. Dessutom är inflationstakten för det fåtal komponenter som har positiv inflationstakt tämligen låg, med undantag av utbildning.

Rossi duperar åter fysikerna

Så är då den italienske proffsbluffaren Andrea Rossi i ropet igen på grund av en ny mätning som gjorts av en svensk forskargrupp på hans så kallade E-cat. Jag skrev om Rossi för drygt tre år sedan och även om hans tidigare historia av spektakulära bluffar.

Rossis främste vapendragare i Sverige, Ny Tekniks Mats Lewan, är inte sen att skriva en artikel i sagda tidning om de senaste mätresultaten. Till Lewans fördel ska dock sägas att han tar upp en del kritik i artikeln.

Den nya rapporten är finansierad av Kungliga Vetenskapsakademien och av Elforsk (elbranschens forskningsorgan) och finns att läsa på deras hemsida. Rapporten är författad av Giuseppe Levi, Evelyn Foschi, Bo Höistad, Roland Pettersson, Lars Tegnér och Hanno Essén, som också är de som genomfört försöket, alltså alla forskare som gjort tidigare mätningar på Rossis apparatur. Inget oberoende forskarlag alltså. Rossi vet att välja vilka som får kontrollera hans apparatur.

Det nya försöket pågick i 32 dagar och det påstås i rapporten att det frigjordes så stor mängd energi att det inte kan förklaras med annat än en kärnfysikalisk process.

Rapporten är ännu ej granskad. Den har skickats in till Arxiv.org, men denna sajt för förhandspublicering av ännu ej granskade vetenskapliga artiklar har valt att ännu inte publicera rapporten. Redan här börjar varningsklockor att ringa. Rapporten sägs också vara skickad till en vetenskaplig fysiktidskrift. Den lär inte publiceras där med tanke på dess uppenbara brister.

Så visar de nya mätningarna på att Rossi uppfunnit någon form av apparat och process för att få energi ur LENR (low energy nuclear reactions)? Nej, fortfarande är det uppenbart när man börjar syna detaljerna att Rossi åter duperat forskarna. Det hade varit högst intressant att vid försöket inte bara ha med fysiker utan även en skicklig trollkarl som fick komma med sina kommentarer, för det är inom detta område som Rossi är skicklig.

Forskarna har använt sina egna mätinstrument både för den el som går in i systemet, samt en värmekamera för att mäta uteffekten. Och forskarna "medverkade både vid påfyllning av bränsle och då reaktorn öppnades efter avslutat försök, varvid de själva fick ta ett prov av bränslet".

Men... notera följande skrivning i rapporten: "Rossi later intervened to switch off the dummy, and in the following subsequent operations on the E-Cat: charge insertion, reactor startup, reactor shutdown and powder charge extraction". Det krävs inte mycket träning i den klassiska typ av fingerfärdighet som trollkarlar använder för att kunna lura forskarna.

Det resultat som omedelbart visar att något fusk är involverat är det som Stephan Pomp påpekar, nämligen isotopsammansättningen i den "aska" som analyserades efter försöket (se sidorna 28-29 i rapporten). Denna "aska" bestod nämligen till omkring 99 procent av nickelisotopen ⁶²Ni, medan det "bränsle" som laddades i E-cat bestod av den för nickel naturliga isotopblandningen 68% ⁵⁸Ni, 26% ⁶⁰Ni, 1% ⁶¹Ni, 4% ⁶²Ni och 1% ⁶⁴Ni. Antingen lyckades Rossi kalibrera mängden "bränsle" så exakt att allt "eldades upp", eller så har han helt enkelt bytt ut så att den "aska" som testades inte härrör från det "bränsle" som laddades in i E-cat. Som sagt krävs endast grundläggande fingerfärdighet för detta. Och ja, det går att köpa "isotopsorterat" nickel som består till runt 99% av en viss isotop. Det är förstås dyrt (runt 20000 dollar per gram), men det är det ju värt för Rossi ifall han genom detta försök och rapporten lyckas locka till sig fler investerare.

Detta är Rossis fatala misstag som avslöjar bluffen. Hade han sett till att "askan" innehöll till exempel 50% ⁶²Ni så hade det fortfarande kunnat vara trovärdigt, men 99% är som sagt för bra för att vara sant. Hur de fysiker som utfört försöket kunnat missa något så uppenbart är för mig såsom glad amatör med något tiotal högskolepoäng i fysik helt ofattbart. Det är också värt att notera att allt ⁶⁴Ni också försvunnit från "bränslet". Har denna isotop genomgått en motsatt process och avgett alla sina neutroner?

Det är också helt osannolikt att en apparat såsom Rossis skulle kunna ge samma uteffekt under hela körningstiden, eftersom koncentrationen av "bränsle" hela tiden minskar. Visst skulle det kunna vara möjligt till en viss gräns, men när koncentrationen av "bränsle" börjar gå ner mot några procent så skulle det i en verklig apparat noteras en avtagande uteffekt. I det aktuella försöket upprätthölls dock samma uteffekt ända till slutet.

Man kan också konstatera att om det hela inte vore en bluff så skulle Rossi ha uppfunnit ett billigt sätt att producera ⁶²Ni, vilket med tanke på prislappen om 20000 dollar per gram skulle vara en mycket mer lönsam tillämpning av E-cat än att använda den som energikälla! Som energikälla är nämligen E-cat ganska dålig. Beräknat COP-värde (Coefficient of Performance) är enligt rapporten 3,2-3,6, vilket är sämre än det COP-värde på 5 som en luftvärmepump ger. Det COP-värde på 3,2-3,6 som anges i rapporten är för övrigt betydligt lägre än COP-värdet på 6 som Rossi hittills skrutit med.

Så hur har Rossi lyckats lura forskarna vad gäller effekt in kontra effekt ut? Trots att forskarna har använt egna mätinstrument som Rossi inte fått röra? Troligen genom att manipulera den trefasspänning som apparatens värmekälla matas med. Läs kommentarerna av signaturen GoatGuy på denna artikel om försöket för att förstå hur man kan trixa med trefasel för att lura mätinstrument.

Nu kan man fråga sig varför Rossi envisas med att köra sin uppvärmning på trefas, när det skulle vara lika enkelt att få den ineffekt på 800-900 W han behöver genom enfas. En vanlig vattenkokare som många av er säkert har i köket ger till exempel en effekt på över 2000 W på enfas. Svaret är förstås att med trefas kan han manipulera växelströmsmatningen så att han kan fuska. Enfas är mycket enklare att mäta än trefras. (Rossi säger att hans apparat endast fungerar med växelström, så likström, som är enklast att mäta, är inget alternativ.)

Man kan även fråga sig varför Rossi envisas med att hålla innehållet i sin apparat hemligt. Om det verkligen skulle fungera och han skulle offentliggöra konstruktionen skulle han garanterat få ett nobelpris i fysik och bli superkändis samt få diverse andra pengar kastade över sig. Betydligt mer ära, berömmelse och pengar än vad han får med nuvarande taktik.

Vi kan alltså konstatera att Rossi är smart och skicklig på att manipulera investerare och utvalda kontrollanter, samt ganska händig vad gäller grundläggande fysik och el. Rossi är så skicklig att Elforsks vd Magnus Olofsson säger att de nu går vidare med forskning om LENR efter att även han ha duperats av Rossis trixande.

Läs även Cornucopias debunkning av första omgångens experiment.

Uppsala diskuterade bensinkris

En läsare tipsade om en konferens som hölls i förrgår i Uppsala med titeln Vad händer när bensinpumpen sinar? – Samhällets sårbarhet vid bränslebrist. Det är bra att det nu blir fler som vaknar och diskuterar detta ämne. Över hundra lokala och regionala politiker, tjänstemän och aktörer inom näringslivet deltog i tisdagens konferens. På programmet fanns bland annat följande punkter som inledande föredrag:

• "Svält i Sverige vid oljekris?" Birgit Landquist, SIK - Institutet för Livsmedel och Bioteknik, och Ola Pettersson, JTI - Institutet för jordbruks- och miljöteknik, talar om konsekvenserna av en bränslebrist utifrån hur beroende svenskt jordbruk är av importerad fossil energi.
• "En vecka utan lastbilar i Uppsala." Torbjörn Heierson, Sveriges Åkeriföretag (region ABC), talar om vilka brister på förnödenheter som skulle uppstå i samhället med en vecka utan lastbilstransporter.

JTI publicerade förra året en studie av vad som skulle hända vid ett stopp för oljeimporten, läs Cornucopias artikel eller hela rapporten.

Twitterkommentarerna på konferensens hemsida innehåller en del intressant för oss som inte deltog i konferensen.

• Basen för svensk livsmedelsproduktion är oljeimport
• Svenskt jordbruk är teknik och tidsoptimerat, inte energioptimerat
• Studie vad händer om tunga transporter upphör tvärt i Uppsala, Dag 2 ingen mat på äldreboenden, lärdomar från Gudrun?
• Ökar vi sårbarheten ytterligare på det sätt vi utvecklar samhället?
• Vad händer i Uppsala om lastbilarna inte kan köra? Det blir snabbt glest i butikshyllan, säger Torbjörn Heierson

Hela konferensen filmades tydligen och ska senare kunna ses på länsstyrelsens webbsida.

Det som presenterades är förstås inga nyheter för den som brukar läsa mig och mina bloggrannar, men bra att det nu tas upp i mer officiella sammanhang. Det är dock tveksamt huruvida det kommer att leda till några faktiska förändringar av samhället i en riktning mot mindre sårbarhet. Så länge som kommersiella villkor får styra utvecklingen utan större krav från samhället på att det måste hållas en viss beredskap för störningar så kommer utvecklingen att gå mot allt större sårbarhet. Se bara på den centralisering av livsmedelsproduktion och -distribution som ständigt pågår.

Ebola!

Ingen har väl vid det här laget missat den ebolaepidemi som drabbat Västafrika. Att den är allvarlig bekräftas av att till och med den evige optimisten Hans Rosling uttrycker oro över spridningen.

Enligt de senaste officiella siffrorna har än så länge 7493 människor smittats och 3439 dött. Vi ska dock komma ihåg att spridningen framförallt skett i tre västafrikanska länder med dålig tillgång till sjukvård, varför det säkerligen finns ett stort mörkertal vad gäller både smittade och döda.

Denna ebolaepidemi startade i december 2013 i södra Guinea, nära gränsen mot både Sierra Leone och Liberia. Inte förrän i mars 2014 identifierades att det var ett utbrott av ebola. Att den fått såpass mycket större spridning än tidigare ebolautbrott beror på att den snabbt spreds till tätbefolkade områden, till skillnad från tidigare utbrott, som skett i avsides belägna områden.

Antalet smittade ökar fortfarande exponentiellt i de tre drabbade länderna Guinea, Sierra Leone och Liberia, och antalet fall ser ut att fördubblas ungefär var tjugonde dag. Detta skulle innebära att det vid årsskiftet kan bli över 120 000 smittade. Emellertid har vi ännu inte sett någon allvarlig spridning utanför dessa tre länder. Nigeria var närmast att bli smittat, men lyckades att stoppa spridningen efter 20 fall och 8 döda.

Det man ska hålla koll på framöver är om smittan sprids utanför de tre länder där den idag grasserar. Det finns många fler länder i världen som har dålig tillgång till sjukvård och där ebolasmittan om den får fäste kan utvecklas lika allvarligt som i de länder där den idag slagit rot.

Vad gäller Sierra Leone och Liberia samt delar av Guinea får nog kampen mot smittspridningen för tillfället ses som förlorad. Detta kommer att innebära att ebola kommer att ligga som en våt filt över dessa länders ekonomier för lång tid framöver. Vad som skulle kunna förändra utsikterna för dessa tre länder skulle vara om de på något sätt förändrade sina åtgärder mot epidemin, men detta har vi inte sett ännu.

När ekonomin drabbas så drabbas även statsfinanserna och framförallt Sierra Leone verkar för tillfället ligga illa till. Förutom minskade skatteintäkter leder förstås epidemin till högre kostnader för sjukvård och olika former av begränsningsförsök.

Ett problem är att de tre drabbade länderna tillhör kategorin LIFDC (Low-Income Food-Deficit Countries), alltså länder med låg inkomst per capita samt beroende av livsmedelsimport. Epidemin kan leda till att det lokala jordbruket störs och därmed ökar på beroendet av livsmedelsimport. Importerade livsmedel måste också distribueras över landet och där kan störningar uppstå på grund av epidemin. Skräckscenariot vore någon form av hungerkris i en delvis ebolasmittad population, där många börjar vandra iväg för att söka mat. Nu har det inte hänt ännu, men vi ska definitivt hålla koll på utvecklingen.

Ett okänt kort i utvecklingen är förstås också vilka insatser som kommer att sättas in från världens rikare länder, samt hur effektiva dessa insatser kommer att bli.

Hurrom för herr Löfven!

O svenska folk! Hälsen eder nya regering! Idag månde vi alla jubla och glädjas, då vi efter en spänningsfylld valrörelse och rafflande regeringsförhandlingar nu kunna se resultatet av herr Löfvens idoga regeringssammansättningsarbete. Den regering som idag presenterats är i sanning en värdig efterträdare till den moderatalliansens ministersamling som nu må träda åt sidan efter åtta års väl förrättat värv.

Vår nye statsminister är en verklig man av folket med en bakgrund som skulle kunna inspirera självaste Dickens, men haver genom en gedigen karriär inom fackföreningen lyckats komma upp sig till rikets högsta ämbete. Huru underbar är ej denna framgångssaga?

Och vilken lysande samling ministrar haver han icke letat fram! Här haver uppenbarligen inte sparats någon möda på att genomsöka varje vrå av vårt rike i jakten på rödgröna ministerämnen. Jag kan här icke nämna alla dessa ministrar, utan får nöja mig med ett urval, ity att detta inlägg eljest skulle bliva alltför långt.

Miljöpartiet visar sig nu efter tjugotre riksdagsår hava växt upp och blivit ett riktigt parti som alla de andra, redo att taga ansvar för rikets styre och kompromissa bort de alltför utstickande krav som de hade. Till och med den heliga tillväxten är något som Miljöpartiet nu tycks ha anammat. Det enda som nu återstår i Miljöpartiets normaliseringsprocess är att ha en partiledare istället för två "språkrör". Om de likväl vilja hålla fast vid en man och en kvinna kunna de ju byta mellan fru Romson och unge herr Fridolin vartannat år.

Fru Romson kommer att axla ett tungt ministeransvar. Icke blott är hon miljöminister, utan tillika vice statsminister samt klimatminister. Huru betungande är det icke att ha ansvar ej endast för Sveriges miljö, utan även för hela jordens klimat!

Utrikesminister bliver en verklig veteran på utlandsområdet, nämligen fru Wallström med sin gedigna erfarenhet av Europeiska unionens maktkorridorer. Aldrig haver hon tvekat att försvara Europeiska unionens sanna väg framåt och släta ut de obehagliga gupp som tidvis dykt upp i form av exempelvis folkomröstningar där det enkla folket i sin brist på förståelse för unionens underbara mål röstat fel.

Unge herr Fridolin får passande nog posten såsom utbildningsminister. Emedan han i kraft av sin ålder torde hava skoltiden i förhållandevis färskt minne bör han kunna uträtta storverk för skolan. Redan hava vi hört det kraftfulla förslaget att göra gymnasiet obligatoriskt, till båtnad för alla de ungdomar som idag ej få tillfälle att tillgodogöra sig den ytterligare bildning som gymnasieskolan ger. Ack, jag kan riktigt se framför mig huru dessa olyckliga unga som idag icke hava förmånen att gå i gymnasiet nu skola drivas till höjder av kunskapstörst genom att sättas i ytterligare några år av skolgång.

Jag noterar även med glädje att vi nu för första gången fått en konsumentminister i form av herr Bolund. Våra nya regeringspartier hava uppenbarligen till fullo förstått vad som driver den heliga ekonomiska tillväxten i vårt land, nämligen konsumenterna. Att herr Bolund även tituleras finansmarknadsminister är även det mycket passande, då finansmarknaderna skapa förutsättningarna för konsumenternas ständigt ökande inköp genom att tillhandahålla krediter.

Till energiminister föll valet på herr Baylan, som trots att hans politiska erfarenhet mest varit såsom skolminister samt i utbildningsutskottet, säkerligen kommer att kunna tillföra nya perspektiv till den så viktiga energipolitiken. Redan hava vi sett huru Socialdemokraterna tyckas vara på god väg att få regeringskamraterna i Miljöpartiet att avstå från sitt vallöfte om nedstängning av två kärnkraftsreaktorer.

Förvåningen blev stor när till kulturminister utsågs en person med faktisk erfarenhet från kultursfären, nämligen fru Bah Kuhnke. Även här visar statsminister Löfven på oantastlig fingertoppskänsla i valet av ministrar. Fru Bah Kuhnke blev uppenbarligen så glad av förfrågan om ministerpost att hon skaffade partibok i Miljöpartiet för tre dagar sedan.

Jag måste tyvärr tillstå att jag aldrig förstått vad en inrikesminister gör, men på denna säkerligen ytterst viktiga post haver herr Ygeman placerats, som jag tidigare nämnt på denna blogg, då han så generöst skrev ett gästinlägg på en kommersiell blogg med det stolta namnet Klimatbloggen.

Bostadsminister bliver herr Kaplan, en värdig efterträdare till herr Attefall, även om jag ännu inte riktigt förstått vilka insatser herr Kaplan gjort på just bostadspolitikens område. Jag tror dock att han liksom herr Baylan och herr Attefall kan uträtta stordåd blott genom sin allmänna politiska kompetens. Herr Kaplan haver dock gjort ett oförglömligt avtryck i politiken då han i somras liknade de ungdomar som resa från Sverige för att delta såsom "jihadister" i Syriens inbördeskrig vid de frivilliga svenskar som deltogo i Finska vinterkriget.

Ny landsbygdsminister är herr Bucht. Det ser emellertid ut som om han icke får något eget landsbygdsdepartement att styra över, då detta nu skall införlivas i näringsdepartementet. Den nya regeringen fullbordar därmed den jordbrukspolitik som påbörjades av den föregående Reinfeldtska, som i sin vishet döpte om jordbruksdepartementet till landsbygdsdepartementet. Nu har den nya ännu visare regeringen fastslagit att jordbruket minsann är en näring som alla andra och därmed skall lyda under näringsdepartementet.

Slutligen nämner jag vår nya infrastrukturminister fru Johansson. Hon påstås hava attesterat tveksamma kvitton under sin tid i Göteborgs kommunalpolitik, men detta är säkerligen enbart elakt förtal, då vi vet att herr statsminister Löfven lovat att där icke skulle finnas några "lik i garderoben" i hans nya regering och han säkerligen nagelfarit varje enskild ministers bakgrund och då särskilt studerat bemälda garderob. Som infrastrukturminister får fru Johansson hursomhelst ansvar för ett av Sveriges viktigaste och mest tillväxtfrämjande infrastrukturprojekt, nämligen den så kallade Förbifart Stockholm. Vad gäller detta projekt så haver nu Miljöpartiet förmåtts att överge sitt oresonliga motstånd däremot och därmed bekräftat sin regeringsduglighet genom att inte tveka att överge tidigare viktiga politiska ställningstaganden för att i kompromissens namn få en maktens plats regeringen. Förbifartens belackare påstå bland annat att denna vägtunnel skulle bliva alltför dyr och att där finnas andra trafikinvesteringar som kunde giva större nytta för samma penningsumma. Varför skola vi dock begränsa oss så när det gäller infrastruktursatsningar? Vi kunna bygga såväl Förbifarten som de övriga motorvägarna! Och låt Förbifarten bliva det monument över svensk ingenjörskonst och stadsplanering som den förtjänar att bliva.

Vissa olyckskorpar kraxa redan om att denna förnämliga regering skulle kunna fällas redan nästa månad, men något sådant komma vi nog icke att se, emedan riksdagens ledamöter i det sverigedemokratiska lägret torde se till fosterlandets bästa (vilket av deras partinamn framgår att de sätta främst) och icke fälla den säkerligen välgenomtänkta budget som vår nya regering presenterar.

Låtom oss slutligen hurra för våra nya regeringspartier, proportionellt i förhållande till deras antal riksdagsmandat.
Ett fyrfaldigt leve för Socialdemokraterna!
Ett enfaldigt leve för Miljöpartiet!