I fredags kunde man läsa att arbetslösheten sjunker i USA. Den officiella siffran sjönk från 9,4 procent i december till 9,0 procent i januari. Det var också fler sysselsatta, men färre än väntat. 36 000 nya jobb räcker dock inte långt, eftersom USA behöver cirka 130 000 nya jobb varje månad för att hålla takten med befolkningstillväxten.
En månad gör nu ingen trend. Så hur ser den långsiktiga trenden ut? Jag föredrar då att titta på andra data från Bureau of Labor Statistics (BLS) än de officiella. Antalet personer med jobb som procent av den vuxna befolkningen, till exempel.
Utvecklingen sedan år 2000 är knappast smickrande för de styrande, och utvecklingen sedan 2007 får väl anses som katastrofal. Med detta mått har USA befunnit sig i utförsbacke i tio år nu. Att de officiella arbetslöshetssiffrorna ser snyggare ut beror endast på att de beräknas som andelen av arbetskraften som är utan arbete. Men arbetskraften som andel av den vuxna befolkningen har minskat kraftigt.
Vad gäller långtidsarbetslösheten ser det mycket illa ut.
Så här illa har det aldrig varit sedan Andra världskriget! Den genomsnittliga arbetslöshetstiden är nu betydligt längre än ett halvår - inte konstigt att folk ger upp jobbsökandet och inte längre räknas till arbetskraften.
Att det är illa ser man också på hur många amerikaner som får "matkuponger" (SNAP "Supplemental Nutrition Assistance Program" eller "food stamps"). I november 2010 var det 43,6 miljoner personer (20,4 miljoner hushåll) som fick denna nödhjälp. Det är 14 procent av befolkningen!
Även här rekordsiffror, som ni ser. Ökningen påbörjades även här år 2000, vilket visar att USA egentligen aldrig återhämtade sig från dotcom-kraschen. Istället levde man på lånade pengar ett tag och lyckades därmed skjuta upp den obehagliga verkligheten med några år. Så här har hushållens skulder som andel av BNP utvecklats. Notera hur skulderna började öka snabbare från år 2000.
Missa inte heller den lilla nedåtkroken på slutet. Så mycket har hushållens skulder inte fallit så långt bak som Economagic har data, alltså 1952.
Färre jobbar och lånen minskar - inget bra recept för ekonomisk återhämtning. Och inget av diagrammen ovan visar några tecken på att trenden skulle vända.
En kurva fortsätter dock att peka uppåt, men den är inget att glädja sig åt. Snarare är den något att oroa sig för. Det handlar om USA:s statsskuld, som nu är över 14 biljoner dollar (tolv nollor) och över 90% av årlig BNP.
Här kan man särskilt fundera på två vändpunkter. Runt år 2000 vändes en trend av att USA minskade sin statsskuld i att den åter ökade som andel av BNP. År 2008 inleddes så ett helt nytt skede, då statsskulden började stiga i en takt som vi aldrig sett förut.
Den amerikanska statsskulden börjar nå sådana absurda astronomiska proportioner att man till och med diskuterat att införa statsobligationer som löper över 100 år - något som fick mig att undra om det var 1 april när jag läste om det. Som om det skulle utgöra någon hjälp mot grundproblemet att statsskulden är för stor och växer för fort.
Det vi ser i USA är också allt större skillnader mellan "haves" och "have-nots", alltså de som har något (jobb, förmögenhet) och de som inte har något (fattiga, skuldsatta). Det är åter goda tider på Wall Street och bonusarna flödar, men hur länge till kan den finansiella ekonomin fortsätta att hålla sig bortkopplad från den reella ekonomin? När vaknar Wall Street upp till verkligheten på Main Street?
Centralbanken med Ben Bernanke har för länge sedan tappat fotfästet fullständigt, även om man nu motvilligt erkänner att allt inte är så bra med USA:s ekonomi.
Bloggrannen Kvantitativt tar idag upp ungefär samma ämne, fast med lite andra vinklingar och skriver att "Hopiumet är slut".
2011-02-06
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur det motsvarande ut för Sverige? 90-tals krisen hämtade vi aldrig tillbaka vad jag vet. Fibromyologi och allt vad det heter uppstod efter denna kris..
SvaraRaderaSvenska folket är tydligen sjukast i världen..
"Att de officiella arbetslöshetssiffrorna ser snyggare ut beror endast på att de beräknas som andelen av arbetskraften som är utan arbete."
SvaraRaderaVarför ska USA räkna på ett annat sätt än resten av västvärlden, i Sverige räknar vi på samma sätt.
Hur många går på socialbidrag i Sverige? Ungefär 6%, sen kan du lägga till bostadsbidrag, barnbidrag, aktivitetsersättning mm sånt som USA inte har i samma utsträckning. Jag skulle tro att vi hamnar på ungefär samma siffra med alla bidrag.
Jag tycker du hackar lite väl mycket på USA när vi har flera europeiska länder som har ännu större andel av bnp i statsskuld.
Du klagar först på att låneberget är för stort, sen säger du att det är negativt med att skulderna har minskats för återhämtningen.
Hur ska du ha det, ska de ta lån eller inte? Enligt dig så ska de ta lån för att få upp tillväxten, men när staten gör det så är det jordens undergång?
Det som händer nu är mycket illavarslande. Bra blogginlägg flute, viktigt med ökad awareness.
SvaraRaderaFrågan är vad man själv kan göra för att vara så förberedd som möjligt när detta spricker?
Jag undrar hur mkt höjningen av den federala minimilönen från $5 till $7 har påverkat arbetslösheten i USA. Det är trots allt en ökning med 40% på bara ett par år.
SvaraRaderaJag tänkte direkt på vad slutsaterna ni dragit kring Egypten, Tunisien mfl om demonstrationer och revolutioner, oroligheter pga matpriser/brist. Vad händer när/om USA måste skära ner sina matkuponger. Vad kommer hända där då...
SvaraRadera/o
Go go Cowboys go!
SvaraRaderaVi hänger på.
Vad händer när/om USA måste skära ner sina matkuponger. Vad kommer hända där då...
SvaraRaderaHar svårt att se varför de skulle skära ner där. Programmet kostar bara ca 0.5% av BNP, dvs ungefär vad socialbidragen kostar här.
Som jämförelse kan nämnas att amerikaner ger ca 1.5-2.0% av BNP till välgörenhet varje år.
Sen ska man se foodstamps ungefär som bostadsbidrag. Bara för man inte får det så betyder det inte att man blir uteliggare, eller i USA:s fall blir utan mat.
Betänk att USA lägger enorma summor på krig utomlands samtidigt som det är så fattigt där hemma. Hur många matkuponger hade man kunnat få för pengarna man har lagt på att jaga Usama bin Ladin?
SvaraRaderaLäste en amerikansk artikel att hushållens minskade lånebörda inte bara berodde på amorteringar utan också på konkurser där bankerna tvingats skriva av lånen
SvaraRaderaHar inte Sverige löst finanskrisen med samma medel som USA löste dotcomkraschen?
SvaraRaderaAnonym 2011-02-06 12:39:
SvaraRaderaJag har planer på att leta fram motsvarande siffror för Sverige.
Anonym 2011-02-06 13:15:
Jag "hackar" inte särskilt på USA - jag konstaterar bara hur illa det är ställt, vilket inte riktigt framkommer i mainstream-media.
Jag har tidigare konstaterat att det även finns europeiska länder som sitter i en riktigt dålig sits också. Men detta inlägg råkade handla om Europa, inte USA.
Vad gäller låneberget så är det definitivt alldeles för stort. USA:s konsumenter, som drivit en stor del av landets BNP, kan nu inte längre låna mer. Därför finns ingen chans att USA når upp till tidigare tillväxtsiffror. Det är de förhoppningarna jag vill slå hål på.
Neoliberal Agenda:
SvaraRaderaJag håller med dig om att food stamps är en såpass billig "försäkring" mot missnöjd befolkning att risken för att USA:s stat kommer att skära bort den är obefintlig.
Anonym 2011-02-06 17:41:
Du har rätt i att hushållens minskade lån i USA beror på avskrivningar från bankernas sida, inte att folk varit duktiga och amorterat.
Menade såklart såhär:
SvaraRaderaMen detta inlägg råkade handla om USA, inte Europa.
Yogi Bear:
SvaraRaderaJo, likheter finns definitivt. Men vi börjar från ett ganska annorlunda utgångsläge. Mindre skuldsatt stat, exportöverskott, osv.
Men nu talar vi om USA 2000 och Sverige 2008, har iofs ingen aning om hur USA:s belåning såg ut då. Sverige kommer ur den här krisen på samma sätt som Sverige gjorde förra.
SvaraRaderaUSA har en fördel mot Europa, de kan skära ner på militären. Vapenlobbyn gör det svårt, men inte lika svårt som en ilsken befolkning om europas regeringar börjar skära i socialsystemen.
Den växande befolkningen skulle jag säga är en fördel för USA, jämfört med t.ex vad Japan har råkat ut för eller vad EU kommer att råka utför.
Att USA tappar sin ställning som den ensamma Supermakten känns självklart, och att framtiden går mot en muötipolär värld med flera maktcentran, USA, EU, Kina, Japan, Indien, Brasilien där ingen kan domineras på samma sätt som tidigare.
Detta kan naturligtvis beskrivas i olika ordalag, t.ex "Game Over", men det behöver knappast bli så dramatiskt. Bara en långsamt utdragen process.
En sak många europeer glömmer är att USA fortfarande är det överlägset attraktivaste landet att flytta till för icke-västerlänningar.
En sak, som inte så ofta behandlas, är hur stor del av den amerikanska statliga upplåning som sker/har skett i dollar. Att låna i den egna valutan känns ju sisådär - det finns blixtsnabba (engångs-) avskrivningsmöjligheter.
SvaraRaderaSedan undrar jag hur amerikanska delstatliga/federala upplåningar ser ut? Upplåningsstrukturen är inte densamma som i Europa.