2012-03-10

Greklandskrisens verkliga kostnader

Doug Noland gör i veckans Credit Bubble Bulletin en bra sammanfattning av den grekiska situationen (min översättning):
För att vara en så liten ekonomi har Grekland haft en ganska stor påverkan. Dagens grekiska obligationsbyte är historiens största omstrukturering av statsskuld - den första statsbankrutten i ett utvecklat land sedan andra världskriget. På vägen dit har avtal efter avtal lämnats i spillror. Tilliten till politiken har brutits, både vad gäller budget- och penningpolitik. Rättsstatsprincipen har offrats. Dito för betygen för sunda pengar för världens mest framträdande centralbank ECB. Förtroendet för europeiska politiker och euron har försvagats kraftigt. Demokratin har försvagats. Trots att kreditswapskontrakten (CDS) har utlösts, så har trovärdigheten för denna enorma marknad skamfilats. Förtroendet för statspapper - grundvalen för den globala finansen - har fått sig en allvarlig törn. Latent fiendskap mellan länder, kulturer, samhällen, politiska partier, politiska ståndpunkter och ekonomiska doktriner har släppts lös. Nedskrivningen av den grekiska skulden med 100 miljarder euro är bara en liten bråkdel av den verkliga och pågående kostnaden för det grekiska skuldfiaskot.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

2012-03-09

Risk On

Som jag skrev i förrgår så finns idag i princip bara två lägen på de globala finansmarknaderna: "risk off" och "risk on". Knappt hade jag hunnit skriva om "risk off" i förrgår, så växlade marknaderna tillbaks till "risk on" igen. Jag lade dock in en brasklapp.
Tills vi fått en bekräftelse av vändningen är det nog bäst att vara likvid - det kan fortfarande komma något spektakulärt utspel om den grekiska skuldkrisen som åter skickar över marknaderna i "risk on".
Och det tycks som om den grekiska skuldkrisen är "borta för stunden", så marknaderna jublade lite i förskott. Det handlar verkligen bara om "för stunden", då Grekland garanterat lär återkomma snart med stora svarta rubriker. Svenska media ignorerar dock till stor del i Evropejskaja Pravda-stil dagens dåliga greklandsnyheter, så dem får man leta hos exempelvis ZeroHedge. Fitch nedgraderar Grekland till "restricted default", alltså "partiell statsbankrutt". Greklands BNP-krympning reviderades ner för fjärde kvartalet 2011 till -7,5 procent (från tidigare uppskattningen -7,0 procent). Det grekiska skuldbytet innebär också att större delen av Greklands statsskuld kommer att innehas av EU:s skattebetalare genom ECB, EFSF och allt vad det heter. Fortfarande är Greklands statsskuld alldeles för stor för att de ska kunna klara sig. Dessutom är de grekiska bankerna konkursmässiga och måste få in nytt kapital, vilket den konkursmässiga grekiska staten antagligen måste stå för. Vi vet fortfarande inte heller hur det kommer att bli med effekterna av CAC (Collective Action Clauses) på de grekiska statsobligationerna, när även ovilliga långivare tvingas till nedskrivningar. Framförallt vet vi inte hur det kommer att gå med alla kreditswappar (CDS) på Greklands statsskuld.

Under eftermiddagen presenterades också de i vanlig ordning manipulerade jobbsiffrorna från USA, som idag överraskade åt det positiva hållet. Dock är allt inte är frid och fröjd på andra sidan Atlanten.
Man bör dock komma ihåg att det ännu är lång väg tillbaka till de nivåer som USA befann sig på innan recessionen 2007. Ännu saknas över 5 miljoner arbetstillfällen, den officiella arbetslöshetssiffran på 8,3 procent är vida över de mer normala 5 procenten och lönesituationen är ännu ett litet orosmoln. Några stora förbättringar syns inte där.
Dessutom kom siffror om USA:s handelsbalans, som var den sämsta sedan hösten 2008. Inte oväntat beror detta till största delen på det höga oljepriset, som dessutom idag åter närmar sig årets toppnivå.

Även här i Sverige leder det höga oljepriset till höga bensinpriser. En "straffskatt" på ekonomin, som vi betalar till oljeexporterande länder.

Frågan är nu bara vad som blir droppen som får bägaren att rinna över. Oljepriset, EU:s skuldkris, Kina, Japan, eller någon "svart svan"? Nästa "risk off" lär komma ganska snart igen.

2012-03-08

Avbrott för viktigt meddelande!

Melodifestivalen är inte något jag brukar följa med större intresse, men tävlingen fick plötsligt en helt ny dimension tack vare det ryska bidraget, som oväntat blev sex folkdräktsklädda gummor från Udmurtien som sjunger "Party for Everybody", och vann över alla mer ungdomliga medtävlare.

Man behöver inte ge upp bara för att man blir gammal! Livet kan ha mycket kvar att ge, och fester är till för alla åldrar att roa sig på! Jag blir glad av såna här nyheter!

Pengighet

Doug Noland använder i sitt veckobrev Credit Bubble Bulletin ofta begreppet "(perceived) moneyness" för att beskriva hur olika finansiella instrument av marknaderna behandlas som likvärdiga med pengar. På svenska kan man kanske mynta termen "(upplevd) pengighet".

Vad som är pengar är inte helt lätt att definiera och det finns lika många definitioner som ekonomiska trosriktningar. Sloped Curve har skrivit en bra genomgång om penningmängd. Penningmängden kompliceras av att mer än 90 procent av pengarna i dagens samhälle inte är fysiska pengar, utan skapats som krediter och bara finns i bankens bokföring. Att "pengighet" är ett flexibelt begrepp illustreras av att Riksbanken i det bredaste penningmängdsmåttet M3 inkluderar även penningmarknadsfonder och värdepapper med kort löptid. Att penningmarknadsfonder upplevs som "pengiga" beror dels på att de är mycket likvida, dvs att man i princip kan sälja av sitt innehav på dagen och få pengar på bankkontot, dels att de är stabila vad gäller värdet. Även statsobligationer med längre löptider och de flesta företagsobligationer kan säljas av raskt, då det finns en fungerande mycket likvid marknad för dem. Detta gör även dem "pengiga", men kanske inte lika "pengiga" som statsskuldsväxlar.

För att förstå hur "pengiga" olika tillgångar är måste man komma ihåg att pengar inte bara fyller en funktion som betalningsmedel, utan också fyller en funktion för lagring av rikedom.

Fram till 2007 var i princip alla tillgångsslag mer eller mindre "pengiga", då de kunde säljas av snabbt och problemfritt på likvida marknader. Aktier, andelar i hedgefonder, grekiska statsobligationer, guld, råvarufutures, finansiella derivat såsom kreditswappar, ja till och med i viss mån amerikanska bostäder. Bostäder tog visserligen ett tag att sälja, men inom någon månad kunde man sälja av sitt hus i Florida - en tid som är jämförbar med många hedgefonder, där man får ut pengarna först efter en månad. Alla tillgångsslag var i någon mån jämbördiga med pengar i funktionen "lagringsplats för rikedom". Sen dess har vi fått se hur allt fler tillgångsslag förlorat sin "pengighet". Grekiska statsobligationer har sedan länge definitivt förlorat all "pengighet", liksom amerikanska, spanska och irländska bostäder, många amerikanska bostadsobligationer och även andelar i många hedgefonder. Någonting är bara "pengar" så länge som det finns en social samsyn i att det är det.

När nästa finanskris slår till på allvar kommer vi att få se fler tillgångsslag bli mindre "pengiga". Hösten 2008 när finansmarknaderna frös till is blev plötsligt många marknader som tidigare varit mycket likvida istället stillastående och investerare och fonder fann sig sittande med finansiella instrument som var omöjliga att sälja av och dessutom omöjliga att ens värdera - eftersom det inte skedde någon handel fanns inget marknadspris. Än så länge i denna Finanskris 2.0 har de styrande lyckats undvika detta, men förr eller senare händer det igen.

Något som påverkar "pengigheten" är motpartsrisk. Riktiga fysiska pengar är garanterade av staten, liksom statsobligationer. Insättningar på banker är upp till insättningsgarantin också garanterade av staten (vilket gäller hela EU). Dock kan det bli problem med "pengigheten" för belopp utöver insättningsgarantin om någon bank skulle hamna på obestånd (kom ihåg isländska IceSave/Landsbanki). Detsamma gäller i allra högsta grad bostadsobligationer. Idag är de "pengiga", men hösten 2008 var de inte det och Riksgälden fick rycka in för att i viss mån återställa deras "pengighet". Alla finansiella instrument är utställda av någon bank, finansinstitut, hedgefond eller dylikt och deras "pengighet" hänger på att marknaden litar på utställarens framtida betalningsförmåga. Vid en statsbankrutt kan även själva pengarna bli "opengiga", som t.ex. hände under Argentinas kris i början av 2000-talet. I sådana fall kan man få en utbredd återgång till byteshandel.

Vi ska komma ihåg att vad som är "pengar" egentligen bara är en allmänt accepterad social konvention för betalningsmedel. Idag är "pengar" oftast siffror i bankens datoriserade bokföring; för hundra år sedan var "pengar" oftast tryckta papperslappar eller präglade metallskivor. Själva ordet "peng" (äldre "penning") har förresten sitt ursprung i latinets "pecunia", som i sin tur är en avledning av "pecu" (boskap). Detta hänger samman med att rikedom mättes i exempelvis hur många kor man hade och innan pengar blev vanliga sattes priser i varor såsom nötkreatur eller säd. Hur många oxar måste jag betala för ett vackert guldsmycke? Hur många skäppor vete för ett par skor?

2012-03-07

Risk Off

De globala finansmarknaderna har denna vecka svängt över i läget "risk off", från att under någon månad ha hållit sig i läget "risk on". De globala finansmarknaderna är nämligen numera så synkroniserade och korrelerade att det i princip bara finns två lägen - "risk on" eller "risk off". "Risk on" innebär att marknaderna skiftar från upplevt säkra (tråkiga, lågavkastande) tillgångar till upplevt osäkra (spekulativa, potentiellt högavkastande) tillgångar, alltså säljer dollar och yen, köper aktier, säljer amerikanska statspapper, köper råvaror, osv. "Risk off" innebär förstås det motsatta skiftet.

Huruvida marknadsskiftet denna vecka kommer att vända till "risk on" snart igen är än så länge svårt att förutse, men det finns en risk att det är vändning till "risk off" på ett längre tidsperspektiv, då många finansmarknader nu får anses vara kraftigt överköpta och det behövs många positiva nyheter för att de förhoppningar som finns inbyggda i exempelvis aktiekurserna inte ska komma på skam. Tills vi fått en bekräftelse av vändningen är det nog bäst att vara likvid - det kan fortfarande komma något spektakulärt utspel om den grekiska skuldkrisen som åter skickar över marknaderna i "risk on".

Det rör sig om enorma kapitalrörelser på och mellan finansmarknaderna, med en stor potential att destabilisera. Vid "risk on" finns kredit och riskkapital förhållandevis lätt tillgängligt, vid "risk off" stryps plötsligt detta. En planerad nyemission av aktier kan lätt gå i stöpet om den genomförs vid fel tillfälle, liksom att utgivning av nya obligationer kan behöva ställas in. Politiker och andra styrande har små möjligheter att i det kortare perspektivet tippa över marknaden från "risk off" till "risk on", men på lite längre sikt gör man allt vad man kan genom att ge ut frikostiga krediter till (annars konkursmässiga) banker och stater. I höstas lyckades man och effekterna har hållit i sig fram tills nu. Under denna period av "risk on" ignoreras dåliga nyheter.

Stora vändningar till "risk off" påverkar också alla västvärldens pensionsfonder negativt, med alla de långsiktiga effekter som det får. Täta svängningar mellan "risk on" och "risk off" kan också vara förödande för många hedgefonder. Enligt AR Magazines undersökning gick 40 procent av hedgefonderna med förlust 2011 och i genomsnitt förlorade de stora hedgefonderna 0,47 procent i värde förra året.

Vad som har fått finansmarknaderna att just nu tippa över är lite oklart, men så mycket är klart att det har kommit en hel bunt med dåliga nyheter, även om en hel del i princip redan var känt, men kanske ignorerades i tron att det skulle lösa sig på något vis, eller inte var så farligt.
Nu är allt detta tämligen väntade händelser. Vi väntar bara på att det ska dyka upp någon "svart svan" (oväntad händelse med stora effekter) som kan utlösa en kraftigare "risk off". Apropå det läser jag hos Cornucopia att Nassim Nicholas Talebs bok "The Black Swan" nu finns på svenska. Jag antar att Cornucopia fått ett recensionsexemplar. Jag ser inget behov av att själv köpa boken, då jag redan läst den på engelska för några år sedan. Jag vill i alla fall meddela att jag gärna recenserar den svenska översättningen av boken här på Sveriges just nu fjärde mest lästa ekonomiblogg, om förlaget kan tänka sig att bevärdiga mig med ett recensionsexemplar. E-postadress till mig hittar man i högerspalten.

2012-03-01

Dagens EU-blaj

EU-cirkusen fortsätter. Dagens ministermöte resulterade inte oväntat i klartecken för 70 miljarder euro från EFSF-fonden i bankstöd till Grekland.

Dagens blaj från ministermötet kommer från "den store ledaren" ordförande van Rompuy, som säger att "Europa har nått en vändpunkt vad gäller att bekämpa skuldkrisen, då budgetnedskärningarna börjar att verka och räntorna sjunker i utsatta länder som Italien". Även EU-kommissionens överkucku José Manuel Durão Barroso är försiktigt positiv. Tror någon på detta ordbajs längre? Men EU-adeln tycker tydligen att van Rumpoy är så bra att han blivit omvald till ordförande i två och ett halvt år till. Dessutom blir han nu ordförande för eurogruppsmötena. "Rumpan" uttalar med anledning av detta ännu ett par plattityder: "Det är ett privilegium att få fortsätta arbeta för Europa i detta avgörande ögonblick" (jo vi har förstått att EU-eliten har fina privilegier) och "Jag vet att ni alla delar min övertygelse att euron och unionen är oåterkalleliga projekt. Det är vår plikt att fortsätta vår historiska strävan" (valutaunioner har historiskt förr eller senare alltid spruckit, liksom politiska unioner - EU och euron lär inte vara några undantag - "oåterkalleligt" är det bara så länge det gynnar makthavarna).

Media vidarebefordrar tämligen okritiskt uttalandena från EU-nomenklaturan och nyhetsbevakningen börjar alltmer likna ett slags "Evropejskaja Pravda". Skärpning, journalister! Och det gäller särskilt er på TT! Framförallt gäller det vilka nyheter om EU som får mest exponering.

Under tiden i verkligheten får vi allt fler bekräftelser på att Greklands ekonomi håller på att implodera. Redan i början av februari fick vi reda på att skatteintäkterna faller i en årstakt av 7 procent, mot en budgeterad (hopdrömd) ökningstakt på 9 procent. Idag kom senaste inköpschefsindexet för Grekland, och det föll från 41 i januari till 37,7 för februari (siffror under 50 indikerar en krympning). Illa blev alltså sämre.

Mohamed El-Erian, vice vd i den amerikanska fond- och förmögenhetsförvaltningsjätten Pimco, talar klarspråk.
– Grekland håller på att offras. Man stöttar nu det uppenbart ohållbara och priset för det hela är enorma uppoffringar och besparingar som drabbar hela det grekiska samhället utan att det får någon effekt.
– Det senaste räddningspaketet kommer att misslyckas precis som de tidigare räddningsförsöken har misslyckats, säger El-Erian.
Därefter väntar Portugal, även det redan räddningslöst förlorat. El-Erian tror däremot att "brandväggarna" håller för Irland, Italien och Spanien. Belgien nämns lustigt nog inte ännu.

Den viktigaste brandväggen är ECB:s (Europeiska centralbankens) så kallade LTRO, lån till bankerna som löper över tre år. Igår fick 800 banker ytterligare tilldelning på sammanlagt 530 miljarder euro, vilket var mer än förväntat. Detta visar bara att läget för de flesta av Europas banker är uselt. De har idag små möjligheter att klara sig utan massivt stöd från centralbanken. Sammanlagt har de nu fått drygt en biljon (1 000 000 000 000) euro i LTRO-lån. Det finansiella lapptäcket blir allt värre, men det håller än så länge ihop (tills nästa spricka måste lappas). Samtidigt blir bankerna alltmer beroende av mer stöd från centralbankerna och hur de nånsin ska kunna stå på egna ben är höljt i dunkel. Ännu har ingen presenterat ens en vision om hur man ska slingra sig ur lapptäcket. Läs gästinlägget av "Bullion" hos Cornucopia.

Nästa absurda lapp i lapptäcket är att centralbanker börjar köpa aktier. Jo, det är sant! Allt för att hålla liv i finansmarknaderna! Israels centralbank meddelade idag att de skulle köpa amerikanska aktier. Schweiziska centralbanken har tydligen redan 9 procent av sina reserver i aktier. När detta pyramidspel slutligen faller ihop kommer det inte att bli vackert. Vilken centralbank blir först ner i papperskorgen? Kanske ECB med sina jättelika innehav av statsobligationer från PIIGS-länderna?

Samtidigt har råoljepriset (Brent) idag varit uppe och nosat på rekordnivån från ett år sedan - över 128 dollar per fat som högst idag. Ironin är att försöken att rädda ekonomin genom att centralbankerna pytsar ut pengar driver upp oljepriset, vilket i sin tur drabbar världsekonomin som en straffskatt.

Kurvor som pekar åt fel håll

Exempel 1: USA:s statsskuld och årlig BNP. Inga tecken på trendvändning.

ZeroHedge har alltså gjort ett liknande diagram som jag för några veckor sedan gjorde för Storbritannien samt för Grekland, Portugal, Irland, Italien, Spanien och Belgien. Notera hur statsskulden raskt återgick till trendlinjen när skuldtaket släpptes i augusti.

Exempel 2: Inlåning hos grekiska banker. Inga tecken på trendvändning här heller.

Även detta diagram lånat från ZeroHedge. De grekiska bankernas stadigt minskande inlåning beror troligen inte bara på att folk flyttar ut sina pengar ur landet, utan även på att många greker av den ekonomiska situationen tvingas tära på sitt sparkapital.