Oljepriset!

Nu har priset på råolja gått upp rejält sedan botten i vintras. I fredags drog WTI-oljan upp över $65/fat och under maj har den ökat med 28%, vilket tydligen är den kraftigaste månatliga ökningen på årtionden. Vad innebär detta för ekonomin? Låt oss titta på Stockholmsbörsens OMXS30-index (en hyfsad allmän indikator för ekonomin) jämfört med priset per fat för WTI-råolja:
Som synes drabbades börsen av en kraftig sättning våren 2006, när oljepriset för första gången höll sig över $60/fat. Därefter sjönk oljepriset tillbaka något, men började stiga igen under 2007 och fram till sommaren 2008, vilket ser ut att ha delat ut en rad stjärnsmällar till ekonomin. Nu är vi åter på ett oljepris över $60/fat, vilket inte är bra för stora delar av ekonomin. Vad ska vi tro kommer att hända då?

Något sånt här är vad som har förutsagts kommer att hända runt den globala oljeproduktionstoppen. Våldsamma fluktuationer i priset på råolja. Vi ser ut att ha passerat toppen, med tanke på att så många investeringar i ny oljeproduktion har ställts in p.g.a. finanskrisen. Eventuellt kan den globala oljeproduktionen hålla sig kvar på någon form av platå i något år, men sedan bär det av neråt. Vad som kommer att hända när oljeproduktionen inte längre ökar är att varje försök av ekonomin att återhämta sig obarmhärtigt kommer att slås ner av att oljepriset då ökar p.g.a. ökad efterfrågan.

Innan oljeproduktionstoppen var normalläget tillväxt avbruten av recessioner då och då. Efter oljeproduktionstoppen blir istället normalläget nerkrympning avbruten av uppgångar då och då. Tror du mig inte? Kopplingen mellan energitillgång och BNP globalt är oerhört stark. Att vi i Sverige har lyckats öka vår BNP mycket mer än vår energiåtgång har ökat beror bara på att vi outsourcat så mycket av vår produktion till andra länder. Globalt gäller fortfarande sambanden.

Som jag påpekat förut innebär inte peak oil samma sak som slutet på oljan. Däremot är det en viktig växling.

Boräntekris i USA

Som jag nämnde igår, så orsakar de stigande långa räntorna i USA problem för Bernankes plan att rädda bolånen och nu har även Bloomberg uppmärksammat detta.

Kyle McGee went to his mortgage broker’s office yesterday hoping to refinance and save about $200 a month. He walked away empty-handed.

McGee was expecting a rate of 4.7 percent; the broker offered him 5.375 percent. The average 30-year fixed-mortgage rose to 5.27 percent as of yesterday, according to Bankrate.com.

Det är nog många fler som har "missat tåget" bland amerikaner som skulle behöva sätta om sina bolån till lägre räntor. Många väntade nog och hoppades på att komma ner till 4,5% ränta. Om detta är en riktig trendvändning, vilket det ser ut som, så bådar det inte gott för USAs bolåntagare och banker framöver.

Jag läser även att 9,12% av bolåntagarna i USA ligger efter med betalningarna, vilket är ett rekord. Risken att de ska komma ikapp är liten.

BNP-siffrorna

Idag kom SCB ut med de svenska BNP-siffrorna för första kvartalet i år och de visade som väntat på ett rekordstort BNP-fall - hela 6,5% jämfört med samma period i fjol. Ingen överraskning, ty som Sloped Curve påpekar så är siffran i princip redan gammal när den kommer.

Krympningstakten i BNP är inte lika hög som för sista kvartalet 2008 - BNP föll endast 0,9% säsongsrensat från sista kvartalet 2008 till första kvartalet 2009. Förra kvartalet var nedgången som bekant hela 5,0% jämfört med föregående kvartal. Optimisterna hoppas därmed på att det planar ut och vi kan se uppgång nästa år. Hur mycket jag än skulle vilja det är jag inte optimist i detta fall. Det finns fortfarande alltför mycket skit som inte rensats ut ur världsekonomin för att vi ska kunna se någon varaktig uppgång. Däremot kanske inte nedgångstakten blir lika kraftig som fjärde kvartalets klubbslag.

Men tittar man närmare på SCBs pressmeddelande kan man notera en del saker som inte är särskilt bra.

Produktionen i tillverkningsindustrin sjönk med hela 24,3 procent första kvartalet jämfört med samma kvartal 2008.

Varuproduktionen minskade med 17,3 procent.

Produktionen inom näringslivet minskade med 9,0 procent.

De offentliga konsumtionsutgifterna ökade med 2,3 procent.

Produktionen inom näringslivet är hårt drabbad, särskilt tillverkningsindustri och varuproduktion, medan samtidigt den offentliga konsumtionen ökar. Det är i längden inte hållbart att öka de offentliga utgifterna medan näringslivet krymper.

Hushållens konsumtionsutgifter minskade med 3,0 procent. Utgifter för inköp av bilar och transporter bidrog mest till minskningen

Ingen överraskning, med tanke på de katastrofsiffror för bilförsäljning som presenterats tidigare, men ändå intressant att notera.

Henrik Mitelman på SEB har också en intressant kommentar i SvD:

- Men det intressanta är att produktiviteten också kollapsar. Vi jobbar 1,5 procent mindre än förra året och producerar 6,5 procent mindre tjänster och varor. Det är ingen särskilt fin utveckling.

Det måste väl bero på att många företag inte har samma beläggning som förut, men inte vill eller kan avskeda i samma mån. Detta visar kanske också på en risk för fler avskedanden.

Idag kom också preliminära BNP-siffror för USA, där BNP nu krymper i en årstakt av 5,7%, inte riktigt lika snabbt som fjärde kvartalet 2008, alltså.

För två veckor sedan kom också BNP-siffror för EU:

Värst drabbades det nyblivna eurolandet Slovakien som är starkt beroende av bilindustrin och som backade med hela 11,2 procent. Den mest obehagliga överraskningen kom dock från Tyskland som jämfört med fjolårskvartalet krympte med 6,9 procent.

Slovakien framstod länge som ett undantag i Östeuropa, men nu börjar de närma sig baltiska siffror på BNP-krympningen. Inte helt oväntat, eftersom de är starkt beroende av bilindustrin. Tysklands BNP-krympning visar att denna kris drabbar totalglobalt. Det finns inga alternativa länder att investera i eftersom hela världsekonomin krymper.

Bloggrannen Cornucopia har idag också lite kloka kommentarer om BNP-siffrorna.

Höjda räntor

Veckans trend verkar vara högre räntor. Överallt och på allt.

Vi börjar här i Sverige, där SBAB nu höjer boräntorna. Det är räntorna med bindningstider mellan fem och tio år som höjs med mellan 0,08 och 0,24 procentenheter. Boräntor med kort bindningstid ligger fortfarande ganska still, men som synes nedan har räntorna på de längre bindningstiderna börjat sticka uppåt.
Skulle man minimera sin bundna ränta skulle man ha gjort det redan i januari. Di har pratat med Torbjörn Isaksson på Nordea, som anser att botten för boräntor är passerad. Detta beror på att de längre räntorna börjat stiga på kreditmarknaderna där SBAB och bankerna lånar upp pengar för sina bolån. Men än så länge stiger bolåneräntorna sakta, så det är ingen panik för den som tänker binda sin ränta.

Betydligt mer dramatiskt är läget i USA, där bolåneräntorna steg kraftigt igår. Tydligen lyckas herr Bernanke på Federal Reserve inte längre hålla boräntorna nere längre. Detta kommer att orsaka problem, då man hade förväntat sig att de sänkta boräntorna skulle mildra den amerikanska bolånekrisen, men nu när räntorna plötsligt stiger igen så försvinner denna effekt. Det ser ut som om krisen nu definitivt är på väg in i sin andra våg. De många amerikaner som inte hann att binda sina räntor på lägre nivåer kommer nu att drabbas av "oväntat" höga räntebetalningar, när det ekonomiska läget för många redan är allvarligt.

Att bolåneräntorna stiger i USA hänger i sin tur ihop med att räntorna på långa statsobligationer i USA stigit kraftigt. Nedan ser ni räntekurvorna för några datum. Botten var runt jul, och sen dess har räntan på 30-åriga amerikanska statsobligationer stigit från runt 2,5% till runt 4,5%. Även räntat på de 10-åriga statsobligationerna har stigit kraftigt, och många bolåneräntor är knutna till dem.

Lägg märke till hur brant den röda kurvan lutar. Detta är bland de största skillnader mellan långa och korta räntor som någonsin noterats för amerikanska statspapper. Visserligen har räntorna fallit tillbaka lite idag, men de långa räntorna är fortfarande nästan lika höga.

Vad beror då detta på? Har världen tappat förtroendet för USAs betalningsförmåga? Nej, svaret kommer nog om man tittar på kurvan över räntan på inflationsskyddade statsobligationer kontra "vanliga".

Som synes har räntan på 20-åriga inflationsskyddade amerikanska statsobligationer hållit sig ganska stilla och fluktuerat mellan 2 och 2,5 procent, medan räntan på vanliga 20-åriga amerikanska statsobligationer har ökat stadigt från 3,25 till 4,5 procent. Det handlar alltså om att inflationsförväntningarna på längre sikt har börjat öka. Hade det handlat om rädsla för USAs betalningsförmåga hade även räntan på inflationsskyddade obligationer stigit.

Jag får säkert orsak att återkomma till räntor - jag ska försöka hinna skriva lite om övriga svenska räntor också.

Boprisuppgången obekräftad

Senaste statistiken på småhuspriser har kommit från SCB och där syns inte den prisuppgång som det har talats om under årets första månader. Jag följer Fastighetsprisindex för permanenta småhus som jag inflationsjusterar med hjälp av konsumentprisindex. Efter senaste uppdateringen av kvartalsstatistiken hos SCB ser kurvan ut så här (klicka på diagrammet för att förstora det):

Nu frågar ni er säkert varför de prisuppgångar som Mäklarstatistik redovisat under våren inte syns här. SCB har en tänkbar förklaring:

SCB:s officiella fastighetsprisstatistik redovisas efter tidpunkten på köpebrevet, d.v.s. den dag då köparen är ny formell ägare till den förvärvade fastigheten. Den tidsperiod som förflyter mellan kontraktsskrivning och köpebrev är normalt ca 2 månader.

Tittar man på senaste småhusbarometern från SCB tycks det dock som att det inte har varit någon nämnvärd uppgång i småhuspriserna under årets början, eftersom man där har med data fram till och med april, vilket då borde stämma ungefär med det som Mäklarstatistik rapporterade två månader tidigare, alltså februari. Enligt SCB:s småhusbarometer ökade småhuspriserna från mars till april med 0,5%. Enligt Mäklarstatistik ökade villapriserna med 1% från januari till februari. Hum, det kanske får anses vara inom felmarginalen för skillnaden i metodik med mera. Vi får se vad som sägs i nästa småhusbarometer som kommer i mitten av juni, som då borde motsvara marssiffrorna från Mäklarstatistik.

Idag noterade jag också att bostadsbyggandet i Sverige rasat 42% på årsbasis. Aj, aj säger säkert byggbranschen. Frågan är vad denna kraftiga byggnedgång får för effekt på bostadspriserna. Rimligtvis borde den ha en uppdrivande verkan, men det kanske mest får effekten att mildra boprisfallet.

Förhoppningar hos USAs hushåll

Igår såg vi rubriken "Ökad optimism hos USA:s hushåll".

nya siffror från Conference Board som noterar en kraftig uppgång i konsumentförtroendet. Det mäts i ett index som steg till 54,9 i maj från 40,8 i april

Det talas om att man nu kan se de "gröna skotten" och det låter ju bra, eftersom konsumenterna står för så stor del av USAs BNP. Men tittar man närmare på indexet ser det inte riktigt lika ljust ut. Indexet är sammanvägt av 60% förväntningar och 40% aktuella situationen. Går man till det ursprungliga pressmeddelandet kan man läsa att den del av indexet som rör den nuvarande situationen endast gjorde en marginell förbättring från 25,5 till 28,9. Däremot ökade den del av indexet som rör framtidsförväntningarna från 51,0 till hela 72,3, vilket var vad som till större delen drog upp det sammanvägda indexet som presenteras i svenska media. Frågan är nu om dessa förhoppningar kommer att infrias? Förhoppningarna går ju ganska lätt att prata upp med tal om "gröna skott". Man borde vänta med hurraropen tills indexet över den nuvarande situationen också visar substantiella förbättringar och inte bara marginella sådana.

Världens aktiebörser gillar som vanligt överdrifter och gjorde ett simultant glädjeskutt igår i samband med dessa glada siffror. Men snart återgår vi till den bistra verkligheten, där vi närmast väntar på besked om General Motors' konkurs eller rekonstruktion. De blåögda amerikanerna ser ljusare på framtiden, men den ser i själva verket oerhört mörk ut. GMs konkurs eller rekonstruktion kan få Lehman-konkursen i höstas att framstå som en västanfläkt, eftersom GM är starkt kopplat både till den reala ekonomin och till finansbiten genom alla som gett lån till GM och framförallt alla kreditswappar (CDS) som är kopplade till GM. Tidsfristen för långivarna att acceptera en uppgörelse löper ut idag och ännu finns inget besked.

Enligt två källor som Reuters talat med ligger andelen långivare som gått med på uppgörelsen på ett lågt ensiffrigt procenttal, vilket kan jämföras med de 90 procent av långivarna som GM vill ha med för att undvika att ansöka om konkursskydd.

Världen väntar med spänning på besked om General Motors' framtid någon gång under de närmaste dagarna. Även här verkar förhoppningar gälla, men hur ska man kunna tro att det finns någon vettig utväg för detta megaförlustföretag? Bättre att få eländet överstökat snabbt istället för att dra ut på det hela och bara inge falska förhoppningar.

Penningpolitik och finanspolitik

Gunnar Örn skrev i fredags en läsvärd artikel på di.se för den som vill förstå penningsystemets funktionssätt relaterat till bankernas problem och Riksbankens svårigheter att pumpa igång ekonomin. Lite godbitar:

Riksbanken gör faktiskt febrila försök att pumpa ut mer pengar i den svenska ekonomin – utan att det haft någon märkbar effekt på den totala penningmängdstillväxten i Sverige.

Normalt när den monetära basen ökar ska penningmängden öka ännu mer.

Men detta förutsätter att bankerna är intresserade av att låna ut pengar till allmänheten. Sedan finanskrisen bröt ut i höstas har intresset svalnat, eller snarare frusit.

Vad som begränsar bankernas utlåning är inte brist på kassareserver, utan brist på aktiekapital.

Idag noterade jag även att vår finansminister Anders Borg har börjat blogga. Han har hittills hunnit med ett (långt) inlägg där han förtjäntsfullt argumenterar för varför han vill föra en försiktig finanspolitik:

Finanspolitiska rådet presenterar en rad förslag på tillfälliga finanspolitiska stimulanser. Det handlar bl.a. om temporärt höjda statsbidrag till kommunerna, tillfälligt höjd ersättning i a-kassan, temporära skattelättnader för låginkomsttagare och pensionärer och tillfälliga bostadssubventioner för att rusta upp det kommunala bostadsbeståndet.

Jag är tveksam till om dessa åtgärder, om de genomfördes, verkligen skulle förbli tillfälliga. Min bedömning är att många av dessa tillfälliga åtgärder skulle, inte minst under den förestående valrörelsen, bli permanenta. Risken är, utifrån erfarenheter från Sverige och andra länder, att tillfälliga stimulanser blir permanenta. Då har vi en permanent försvagning av offentliga finanser på våra händer.

Jag kan inte annat än hålla med om detta. Den som är intresserad kan läsa intressanta kommentarer till Anders Borgs första bloggartikel av Ekonomistas och Sloped Curve.