Visar inlägg med etikett statsskuldsväxlar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett statsskuldsväxlar. Visa alla inlägg

2015-03-31

Negativ ränta nu även på svenska konton

Idag kom en väntad nyhet - den första svenska banken inför minusränta på kontoinnehav. Det är SEB som inför negativ ränta för större företag. Presschefen säger:
"För småsparare och mindre företag har banken varit tydlig med att vi i det längsta vill undvika att införa negativ ränta eller extra avgifter på sparkonton med nuvarande ränteläge. För de största företagen, institutioner och banker med mycket kapital på konto har vi aviserat att vi nu behöver ta betalt för den kostnad vi har med Riksbankens negativa ränta"
VD Annika Falkengren hade redan förvarnat om detta i samband med bankens årsstämma förra veckan.

Vi har redan sett hur banker i Danmark och Tyskland infört negativ ränta, så det var bara en tidsfråga innan det skulle komma även i Sverige.

Minusräntan berör ett hundratal kunder storföretag och institutioner - kort sagt de som har mest pengar innestående på sina konton. Det kommer dock inte att tas ut som negativ ränta utan som en avgift.

Vi kommer sannolikt att se detta sprida sig till fler banker och fler konton i takt med att bankerna bedömer att räntesituationen blir ohållbar. För bankerna måste ju lyckas behålla sin goda lönsamhet, annars "straffas" de av "marknaden". Swedbank har redan öppnat för det, när presschefen säger att
"Det stämmer att vi, som sannolikt alla andra banker just nu, tittar på hur den negativa räntemiljön påverkar bank- och finansmarknaden. I dagsläget kan det inte uteslutas att större företag och institutioner kan påverkas"
Vad kommer effekten att bli av detta? Ingen vet idag säkert effekterna av att Riksbanken satt igång det största penningpolitiska experimentet i Sveriges historia. Frågan är hur långt och hur länge den negativa räntan kan drivas.

Det skulle kunna bli så att negativ ränta på kontot driver större företag att minska sin buffert av likvida medel. Kanske drivs de också till att sätta sina pengar i andra sparformer, exempelvis obligationsfonder, som i alla fall om man undviker statsobligationer med kortare löptider fortfarande ger en viss avkastning och i alla fall inte äter upp kapitalet genom negativ ränta.

Läs även Cornucopia om den svenska obligationsbubblan.
"Hur kommer det sig att investerare är beredda att, trots valutarisken i en försvagad krona, är beredda att köpa obligationer med negativ ränta? Det handlar om en kombination av faktorer, och handlar i slutändan om obligationsbubblan."
Så här såg räntorna på svenska statspapper ut igår:
Räntorna är alltså negativa på alla löptider upp till två år. För femåriga statsobligationer är marknadsräntan futtiga 0,05 procent och räntan på sju- och tioåriga statsobligationer kan inte heller påstås vara särskilt hög. Det handlar inte om en investering utan antingen om att bevara sina pengar riskfritt alternativt spekulation i att räntorna kan bli ännu lägre.

En sak vi kan vara säkra på och det är att det extremt låga ränteläget kommer att leda till felinvesteringar.

2010-04-19

Grekland och Portugal i skuggan av askmolnet

I skuggan av det askmoln som just nu täcker större delen av nyhetsrapporteringen så händer det faktiskt andra saker här i världen. Oron för Greklands statsskuld fortsätter. Idag har räntan på tioåriga grekiska statsobligationer stigit till rekordnivåer på runt 7,6 procent. Detta är 4,6 procentenheter högre än motsvarande tyska statsobligationer, också det ett rekord. Därmed är Grekland tillbaks i dödsspiralen.

En bidragande orsak är förstås osäkerhet kring Greklands krispaket från IMF och EU. Mötet om detta har blivit uppskjutet till på onsdag, eftersom askmolnet från Island stoppat flygen för en mängd deltagare. Se där en effekt av "vulkanen svarta svanen" som nog ingen tänkt på i första taget. Under tiden kan det bli spännande. Imorgon ska Grekland försöka sig på en auktion på 1,5 miljarder euro i tremånaders statsskuldsväxlar.

Men fortfarande tvekar Grekland om att officiellt begära hjälp. Man hoppas tydligen fortfarande att problemet ska lösa sig självt. Men ju längre man dröjer, desto mer svårlöst blir problemet. Hade Grekland hoppat på ett räddningspaket när problemen blev akuta för flera månader sedan hade säkert läget varit ganska annorlunda idag.

Nu börjar investerarnas oro så smått sprida sig till euroländerna Portugal och Irland, där räntan på tioåriga statsobligationer steg till 4,51% respektive 4,59%, upp fem respektive fyra punkter sedan i fredags. Kreditswappar (CDS) på Portugals statsskuld steg till 204 punkter från 195 i fredags. Lite längre bort på riskskalan ser vi Storbritannien, vars tioåriga statsobligationer ligger på runt 3,97%, att jämföra med "supersäkra" Tysklands 3,07% och Sveriges 3,16%. Här verkar inte investerarna särskilt oroliga ännu. Storbritannien har ju kvar möjligheten att sätta centralbankens styrränta själva och deras valuta flyter.

Telegraphs Ambrose Evans-Pritchard tar idag upp oron för Portugal. Deras statsskuld är för 2010 bara 86% av BNP mot 124% för Grekland, men å andra sidan var den privata sektorns skulder i Portugal 239% mot bara 123% för Grekland.
Total debt levels matter. The last two years have taught us that private excess lands on the taxpayer one way or another. For Portugal, the figure is now is in the danger zone above 300pc.
Samtidigt har Portugal fortfarande ett handelsunderskott på runt 10% av BNP. Här krävs svångremsåtdragning!

Evans-Pritchard noterar också att Portugals produktivitet är fortsatt låg på 64% av EU-15:s genomsnittsnivå, vilket motsäger antagandet att euroländernas ekonomier skulle konvergera över tiden. Han hänvisar också till en studie av den Latinska myntunionen från 1865 och framåt, som visar att de deltagande ländernas ekonomier inte konvergerade över det halva århundrade som unionen varade. Så hur bra kommer euroexperimentet att gå?

[Andra bloggar om , , , , , ]

2010-02-09

Liten titt på marknaderna

Jag tänkte ikväll ta en titt på var världens finansiella marknader står nu, med lite tjusiga diagram. Klicka på diagrammen för att förstora dem om det behövs.

Vi börjar med oljepriset.
På ett år har det fördubblats. Just nu syns ingen särskild riktning i priset, utan jag inväntar signaler om vart det ska gå vidare. Här finns som bekant två motverkande trender. Blir det förnyad ekonomisk kris lär oljeförbrukningen sjunka och med den priset. Blir det fortsatt ekonomisk återhämtning hamnar världen åter på gränsen för vad mänskligheten förmår pumpa upp och priset ökar då. Eftersom jag just nu tror på förvärrad ekonomisk kris, så blir följden att jag också tror på kraftigt sjunkande oljepris det närmaste året. Det kan komma att sjunka mer än vad de flesta peak-oilare tror. Dock med en rejäl reservation för "svarta svanar" såsom att något lands oljeproduktion plötsligt till stor del faller bort p.g.a. politiska händelser.

Härnäst tittar vi på amerikanska statspapper. Här verkar förtroendet vara tämligen orubbat.
Under december steg räntorna på de längre löptiderna raskt och vissa olyckskorpar började kraxa om att nu var det dags för den stora händelsen, nämligen tappat förtroende för USA-dollarn och USA:s statsfinanser. Icke sa Nicke. Så fort riskaptiten på finansmarknaderna försvann i januari föll räntorna på amerikanska statsobligationer tillbaka då kapital flydde från mer riskfyllda placeringar till statsobligationernas trygga famn. Intressant är som vanligt att obligationsmarknaderna signalerade förändringen i riskaptit ett bra tag innan aktiemarknaderna började backa. Redan från första dagarna i januari föll räntorna på ett- till femåriga obligationer. Aktiebörserna vände inte neråt förrän i mitten av januari. Intressant är också att räntorna på de längsta löptiderna aldrig gick högre än i somras, då vissa olyckskorpar också kraxade om dollarkrasch.

På kortare löptider (högst ett år) är räntorna på amerikanska statsskuldsväxlar fortfarande löjligt låga. Ingen inflation i sikte där det närmsta året, om man ska tro på den berömda marknadens bedömning. Ettåriga amerikanska statsskuldsväxlar ligger idag på 0,3% ränta!
Man kan ju rent principiellt undra varför finansmarknaderna anser att amerikanska statspapper är säkrast i världen och måttstocken för allt annat. Nu får vi leva med att det helt enkelt är så, hur orimlig man än kan tycka att den amerikanska statsskulden är. Den dagen som förtroendet för amerikanska statspapper viker och räntorna sticker upp på allvar vill inte jag vara med. Det kommer nämligen att vända upp och ner på hela finansvärlden. Men detta domedagsscenario ser än så länge ut att vara uppskjutet till någon fjärran framtid. Fjärran med finansmarknadsmått alltså, d.v.s. mer än ett år.

Hur går det för valutorna då? Kronan har försvagats kraftigt mot dollarn den senaste tiden, även om den repade sig en del idag (vilket inte framgår av diagrammet nedan, som gjordes häromdagen). Vi är här nära en köpsignal för dollarn, då 50-dagars glidande medelvärde alldeles strax lär bryta 200-dagars om inget sensationellt inträffar.
Mot euron ser det bättre ut för kronan. Där ligger vi kvar runt 10 komma nånting. Det ser inte heller ut att bli köpsignal för euron baserat på medelvärdena. Det finns alltså ingen som helst orsak att sätta sina pengar på eurokonto eller liknande åtgärd. Bättre isåfall att fundera på dollar.
Tittar vi på euron mot dollarn så ser vi också att euron fallit kraftigt sedan Greklandsoron började i december. Här får vi också snart en saftig säljsignal för euron mot dollarn. Aj, aj!
Nu kan många invända att teknisk analys inte är något att ha, men faktum är, som även Cornucopia påpekar - "erfarenheten säger att det är dumt att gå emot trenden". Och glidande medelvärden visar vart trenden pekar.

Nu kan vän av ordning undra om Greklandsoron har smittat av sig på de svenska bankerna, med deras exponering mot Baltikum. En titt på den svenska interbankräntan STIBOR, och särskilt en jämförelse av den mot räntan på motsvarande statsskuldsväxel, ger vid handen att påverkan varit närmast ingenting. Nothing. Rien. Nada. Niente.
Skillnaden mellan STIBOR och riskfria räntan är i sakta sjunkande trend sedan i somras och är nu tillbaka på nivåer som vi senast såg i augusti 2007. Just nu ligger allt fokus på Grekland och euron och Lettland har förpassats till en bortglömd vrå i ekonominyheterna, trots att Swedbank idag rapporterade ett historiskt katastrofresultat. Men det var ju väntat. Det är det oväntade och osäkra som driver finansmarknaderna till skräcknivåer.

Så tar vi en titt på ädelmetallerna. I kronor per gram, vilket är mest intressant för oss svenskar.
Guldpriset har legat ganska still de senaste två månaderna. Vi får liksom för oljan avvakta vidare signaler. Än så länge gäller dock behåll.
Även silvret har legat ganska still, även om det svängt en del. Upptrenden ser ut att vara intakt, om än inte särskilt stark.

Så kommer vi till sist i denna diagramorgie till Stockholmsbörsen. Här ser det ut som trendvändning neråt och säljläge. Kanske till och med blankningsläge.
Så här kraftig nedgång har vi inte haft sedan oktober. Men det finns en viktig skillnad för trendspanare - 20-dagars glidande medelvärde (rött) är nu på vippen att bryta ner genom 50-dagars glidande medelvärde (gult), vilket även Winning Trading påpekar. I oktobernedgången var det aldrig någon fara för den uppåtgående trenden. Tittar vi i ett lite längre perspektiv (nedan) så ser vi att 200-dagars glidande medelvärde (grönt) fortfarande är stigande och att det är en bra bit kvar tills den riktigt saftiga säljsignalen då 50-dagars medelvärdet bryter ner genom 200-dagars.
Senast den saftiga säljsignalen kom var hösten 2007. Den som var konsekvent och blankade då kunde sedan kamma hem en rejäl vinst i maj 2009 då det kom en långsiktig köpsignal. Jag var själv inte alls så konsekvent. Som jag sagt förut lider jag av dålig tajming när det gäller att i praktiken pricka upp- och nedgångar på finansmarknaderna. Mitt mest konsekventa misstag är nog att ligga för tidigt. Exempelvis sålde jag av alla aktier redan i december 2006, då jag insåg vart världsekonomin var på väg. Tyvärr insåg inte börsen det, utan fortsatte att tuffa uppåt i ett halvår och sisådär 20 procent till. Men jag kanske kan lära av mina misstag någon gång. Att skriva en blogg om sånt här tvingar mig att tänka mina tankar lite klarare.

Godnatt alla läsare och lycka till med era investeringar!

Alla äro som bekant ansvariga för sina egna investeringsbeslut och informationen i denna artikel skall på intet sätt uppfattas som rådgivning i investeringsfrågor.

P.S. Läs vad nationalekonomen Stefan de Vylder säger idag om svensk euroanslutning. Han sågar de flesta argument, inklusive solidaritetsargumentet som DN:s ledare häromdagen drog fram i brist på annat.

[Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ]

2009-10-13

Lettiska statens fortsatta finansieringsproblem

Förra veckan försökte Lettiska staten sig på att låna upp pengar på marknaden, men misslyckades får man väl säga. I onsdags lyckades man prångla ut totalt drygt 2 miljoner lati i tre- och tolvmånaders statspapper, medan auktionen på sexmånaders statspapper inte sålde något. Detta ska jämföras med de totalt 24 miljoner lati som erbjöds. På torsdagen gjorde man ett nytt försök, men fick bara in 1,7 miljoner lati. Man försökte då inte ens ha med de sexmånaders papper som misslyckades på onsdagen. Orsaken till misslyckandet? Förutom att få i dagens läge vill ta risken att sitta med lettiska statspapper i portföljen, så steg den lettiska interbankräntan Rigibor så mycket att statspappren hade för lågt satt ränta för att vara attraktiva. På torsdagen hade tremånaders Rigibor stigit till 13,1%, jämfört med 10,5% ränta på tremånaders statspapper.

Nu fick lettiska staten in drygt 5 miljoner euro på dessa två auktioner, vilket inte är mycket jämfört med de behov som finns. Man är fortfarande fullständigt beroende av sina nödlån från IMF, EU och Sverige på 7,5 miljarder euro och har uppenbarligen inga möjligheter att finansiera sig på den öppna marknaden, åtminstone inte i den egna valutan.

Fortfarande måste man spara mer i statsbudgeten. Men tydligen är de fem regeringspartierna inte överens om budgeten. Allt detta gör att det åter spekuleras om devalvering. Som jag har sagt förut ser jag en devalvering som mer eller mindre oundviklig. Det ser dock ut som om man försöker att skjuta upp devalveringen så att alla parter ska hinna förbereda sig så gott det går (t.ex. nyemission i Swedbank).

Situationen blev knappast bättre när premiärminister Valdis Dombrovskis i tisdags föreslog en lag om att lettiska bolåntagare inte ska kunna krävas på mer än husets marknadsvärde. Det känns osökt som en förberedelse för devalvering, särskilt med tanke på att enligt Bloomberg så är 90% av de lettiska bolånen i euro. Swedbank får såklart stora skälvan och hotar med att trappa ned sin närvaro i Lettland om lagen går igenom. Vilket hot - det kanske bara vore bra för letterna om de slapp våra svenska banker som utsugare. Finansmarknadsminister Mats Odell sågar såklart det lettiska lagförslaget - han brukar konsekvent verka för de svenska storbankernas bästa. Till lagförslaget hör tydligen också att vid vräkning vid utmätning måste banken även kunna erbjuda en ny bostad. En lag med många intressanta sidor. Klart att bankerna hatar den, men jag måste säga att den egentligen låter väldigt human. Den gör inte folk till låneslavar och den ser till att man åtminstone har tak över huvudet.

I sammanhanget kan också nämnas att i USA fungerar bolån ungefär på det vis som nu föreslås i Lettland. Om bolåntagaren inte kan betala så tar banken huset och kan inte ställa några ytterligare krav.

Idag kan vi också läsa att det lettiska premiärministerbesöket i Stockholm samt Anders Borgs varningar tycks ha haft önskad effekt, då Lettlands regering nu lagt förslag om skattehöjningar och nedskärningar så att man når upp till Sveriges krav. Anders Borg är tydligen nöjd nu och kommer med lite floskler om "en ansvarsfull budgetpolitik men att den måste genomföras på ett socialt varsamt sätt". "Socialt varsamt" - nä dra mig baklänges! Jag skulle föreslå att Anders Borg flyttar till Riga, så får han själv uppleva hur socialt varsam den lettiska politiken är. DN frågar Anders Borg varför höjd fastighetsskatt skulle vara bra för Lettland, men inte för Sverige, men Borg slingrar sig och svarar inte ordentligt på frågan. Jag hade tidigare ett visst förtroende för Anders Borg, eftersom han agerade ganska vettigt i samband med finanskrisen, men nu har jag tyvärr tappat detta förtroende efter den senaste veckans uttalanden.

Fotnot: 1 lats (plural lati) är ungefär 1,40 euro.

Läs även andra bloggar om , , ,

2009-06-03

Lettland lyckas inte låna

Lettlands finansdepartement misslyckades idag med att sälja statspapper. Detta är allvarligt. Det handlar om cirka 760 miljoner kronor i lettiska statspapper med löptider från en månad till ett år. Och vem vill köpa sådana idag - vill du? Bara en liten risk för devalvering gör att ingen vill köpa. Räntorna i Lettland steg idag och centralbanken höjde styrräntan för att försvara växelkursen mot euron. Den som var med i Sverige hösten 1992 känner igen detta och troligen kommer utvägen i slutändan att bli densamma - Lettland tvingas släppa växelkursen eller devalvera sin valuta. Lettland har spenderat stora belopp på att stödköpa sin valuta och nu har de snart ingen valutareserv kvar. Förhandlingar pågår om utbetalning av delar av nödlånet från IMF, EU och Sverige, en utbetalning som är schemalagd till slutet av juni, vilket nu ser ut att vara för sent.

Oron för de svenska bankernas baltiska affärer gjorde såklart att kronan tappade kraftigt i värde. Att börskurserna för bankerna dök säger sig självt - Swedbank -19%, SEB -10%, Nordea -5% i skrivande stund. Proportionellt till deras engagemang i Lettland, såklart.

Påpassligt lyckades jag ju just i måndags skriva om devalveringshotet i Lettland och troliga konsekvenser. Även DN har idag gjort en snabb sammanställning av konsekvenser om Lettland devalverar:
  • Räntan går upp och hushållen får dyrare bolån. En devalvering kan få en negativ effekt på de svenska räntorna. Den svenska kreditvärdigheten försämras och det blir dyrare för svenska banker att låna. Det ger i förlängningen dyrare bolån för hushållen.

  • Svårare att få lån. En devalvering kommer att öka de svenska bankernas kreditförluster vilket kan leda till en ökad försiktighet hos bankerna att låna ut. Det blir därmed svårare för hushållen att få lån.

  • Statsfinanserna försämras. Om bankernas kreditförluster ökar kraftigt till följd av en devalvering måste staten skjuta till mer kapital. Det ger samtidigt en ökad statsskuld och i förlängningen kan det ge höjda skatter eller minskad välfärd.
Mycket lägligt kom ju Riksbanken igår ut med rapporten Finansiell stabilitet 2009:1, en lunta på 140 sidor, som bland annat beskriver det stresstest man gjort på de svenska bankerna. I det optimistiska "huvudscenariot" räknar man med kreditförluster på sammanlagt 170 miljarder kronor för de svenska storbankerna. Redan det fick bankaktierna att falla igår. Det finns även ett tuffare scenario med "ett stresstest där det makroekonomiska utfallet blir betydligt sämre än vad som antas i Riksbankens huvudscenario" med i rapporten, vilket ger kreditförluster på drygt 310 miljarder kronor och där Swedbank klarar kapitalkraven med ett nödrop. Med tanke på att allting hittills i denna kris har utvecklat sig minst enligt de värsta scenarierna är risken överhängande för att det fortsätter så. Situationen i Lettland gör nog att stresstestet mycket snart omsätts i verklighet. Då får vi se hur nära verkligheten det var.

2009-05-28

Höjda räntor

Veckans trend verkar vara högre räntor. Överallt och på allt.

Vi börjar här i Sverige, där SBAB nu höjer boräntorna. Det är räntorna med bindningstider mellan fem och tio år som höjs med mellan 0,08 och 0,24 procentenheter. Boräntor med kort bindningstid ligger fortfarande ganska still, men som synes nedan har räntorna på de längre bindningstiderna börjat sticka uppåt.
Skulle man minimera sin bundna ränta skulle man ha gjort det redan i januari. Di har pratat med Torbjörn Isaksson på Nordea, som anser att botten för boräntor är passerad. Detta beror på att de längre räntorna börjat stiga på kreditmarknaderna där SBAB och bankerna lånar upp pengar för sina bolån. Men än så länge stiger bolåneräntorna sakta, så det är ingen panik för den som tänker binda sin ränta.

Betydligt mer dramatiskt är läget i USA, där bolåneräntorna steg kraftigt igår. Tydligen lyckas herr Bernanke på Federal Reserve inte längre hålla boräntorna nere längre. Detta kommer att orsaka problem, då man hade förväntat sig att de sänkta boräntorna skulle mildra den amerikanska bolånekrisen, men nu när räntorna plötsligt stiger igen så försvinner denna effekt. Det ser ut som om krisen nu definitivt är på väg in i sin andra våg. De många amerikaner som inte hann att binda sina räntor på lägre nivåer kommer nu att drabbas av "oväntat" höga räntebetalningar, när det ekonomiska läget för många redan är allvarligt.

Att bolåneräntorna stiger i USA hänger i sin tur ihop med att räntorna på långa statsobligationer i USA stigit kraftigt. Nedan ser ni räntekurvorna för några datum. Botten var runt jul, och sen dess har räntan på 30-åriga amerikanska statsobligationer stigit från runt 2,5% till runt 4,5%. Även räntat på de 10-åriga statsobligationerna har stigit kraftigt, och många bolåneräntor är knutna till dem.

Lägg märke till hur brant den röda kurvan lutar. Detta är bland de största skillnader mellan långa och korta räntor som någonsin noterats för amerikanska statspapper. Visserligen har räntorna fallit tillbaka lite idag, men de långa räntorna är fortfarande nästan lika höga.

Vad beror då detta på? Har världen tappat förtroendet för USAs betalningsförmåga? Nej, svaret kommer nog om man tittar på kurvan över räntan på inflationsskyddade statsobligationer kontra "vanliga".

Som synes har räntan på 20-åriga inflationsskyddade amerikanska statsobligationer hållit sig ganska stilla och fluktuerat mellan 2 och 2,5 procent, medan räntan på vanliga 20-åriga amerikanska statsobligationer har ökat stadigt från 3,25 till 4,5 procent. Det handlar alltså om att inflationsförväntningarna på längre sikt har börjat öka. Hade det handlat om rädsla för USAs betalningsförmåga hade även räntan på inflationsskyddade obligationer stigit.

Jag får säkert orsak att återkomma till räntor - jag ska försöka hinna skriva lite om övriga svenska räntor också.

2009-01-24

Nya pengar, tack...

Det är tydligen inte bara de brittiska bankerna som behöver komma tillbaks och be om mer pengar från staten och/eller centralbanken. Idag läser jag på Bloomberg att Freddie Mac ber om 35 miljarder dollar till från staten, utöver de nära 14 miljarder man fick i november. Det ska bli intressant att se hur illa det verkligen står till i deras balansräkningar, när Freddie Mac och kollegan Fannie Mae kommer med årsrapporter under andra halvan av februari.

Men, de halvstatliga amerikanska bolåneinstituten Freddie och Fannie är i gott sällskap. För en vecka sedan fick Bank of America 20 miljarder dollar "för att stabilisera företaget efter förvärvet av investmentbanken Merrill Lynch". 25 miljarder fick man senast i oktober. Det kanske inte var så smart att gå och köpa upp andra banker i extrema kristider. Fast det var kanske egentligen ett tvångsäktenskap. Man var "tvungen" att rädda alla stora fallfärdiga banker och man fick fördela ansvaret. Bank of America råkade få Merrill Lynch på sin lott.

Det handlar inte bara om pengar direkt från staten. Citigroup, GE Capital, Bank of America och JP Morgan Chase har t.ex. dragit in tiotals miljoner genom att ge ut skuldsedlar garanterade av FDIC (amerikanska bankgarantin).

Apropå alla pengar som amerikanska staten ger ut eller garanterar så stack räntan på amerikanska statspapper uppåt (och därmed priset nedåt) den här veckan. 30-åriga amerikanska statsobligationer hade sitt största prisfall på 22 år denna vecka. Det verkar vara oro runt hur mycket Obamas krispaket kommer att kosta som orsakat obligationsrörelserna. Jag har tidigare frågat mig hur länge räntorna på amerikanska statspapper kan hållas nerpressade och hur länge USA kan fortsätta att leva på lånade pengar. Möjligen kan det vara så att räntorna på amerikanska statspapper har nått sin botten, men det är långt ifrån säkert. Om aktiemarknaderna dyker igen kan det bli en ny "flykt till säkerhet" - alltså statspapper, varvid räntorna drivs ner igen. Notera dock att räntorna den senaste tiden stigit trots att aktiebörserna fallit. Nästa vecka kommer tre auktioner på nya statspapper:
"The Treasury will auction $8 billion in 20-year Treasury Inflation Protected Securities, or TIPS, on Jan. 26; $40 billion in two-year notes on Jan. 27; and $30 billion in five-year notes on Jan. 29."
Det ska bli intressant att se hur det går i dessa auktioner - alltså till vilken ränta som amerikanska staten kan få in "nya pengar". Till dess får vi titta på hur mycket (framförallt de långa) amerikanska statsskuldsräntorna har stigit sen botten i december:

P.S. För att göra livet lite roligare mitt i alla deppiga ekonominyheter kan ni ta en titt på följande briljanta sketch från Saturday Night Live - Don't Buy Stuff You Cannot Afford.

2008-12-15

Penningmarknadsfonder och låga räntor

Penningmarknadsfonder i USA börjar nu få problem, eftersom räntan på 3-månaders amerikanska statsskuldsväxlar är nere på 0,01%! Därmed får särskilt de fonder som mest investerar i statspapper svårt att ta ut förvaltningsavgifter, eftersom fonden då skulle ge negativ avkastning! Sänker Fed styrräntan som väntat nu i veckan kommer troligen även övriga marknadsräntor att sjunka. Risken finns att vi därmed får se en ny flykt från penningmarknadsfonder. Förra gången (för någon månad sedan) lyckades man i USA avvärja flykten från penningmarknadsfonder genom att garantera dem. Men den här gången?

Även på amerikanska statspapper med längre löptider har räntorna sjunkit drastiskt. Allt detta beror på en flykt till "säkra" ställen att parkera sina pengar på, särskilt inför årsskiftet. Titta på diagrammet nedan.
Här har jag lagt in avkastningskurvorna (räntan) för amerikanska statspapper. Översta kurvan visar var de var i juli 2007, innan hela cirkusen började. I slutet av augusti i år hade särskilt avkastningen på korta löptider sjunkit rejält, men det tog ändå ett år, och avkastningen på de längsta löptiderna hade inte sjunkit särskilt mycket. De senaste månaderna har räntorna drivits ner ordentligt över hela linjen, till och med på de längsta löptiderna, och det har gått snabbt. Investerarna är nu alltså så ivriga att bevara sina pengar att de är beredda att köpa 30-åriga amerikanska statsobligationer till cirka 3% ränta! Möjligen tror man att inflationen i USA i genomsnitt kommer att hålla sig en bra bit under 3% under de närmsta 30 åren och därmed räknar man med att det blir som i Japan de senaste årtiondena. Vad implicerar det för t.ex. aktiemarknaden? Kolla in kurvan för Japans aktiemarknad de senaste årtiondena - ingen munter syn. Alternativet är att man är beredd att ta en viss förlust, bara pengarna sitter säkert.

Amerikanska staten kan ju glädja sig år att kunna låna pengar i princip gratis, åtminstone på kort sikt. Men... en fråga uppenbarar sig. Hur länge kommer detta att fortgå? Åtminstone på de längre löptiderna finns risk att räntorna snart stiger igen till mer "rimliga" nivåer. När det sker kan det utlösas en massflykt från de längre löptiderna, om många då vill komma ur dessa obligationer utan alltför stor förlust. Räkna med lite finansiella fyrverkerier på obligationsmarknaderna framöver. Risken finns att många fonder som ännu inte bränt sig alltför allvarligt nu kommer att bränna sig ordentligt.

Men, det finns så stora osäkerheter i dagens marknader att i princip vad som helst verkar kunna hända. Kanske kan räntorna på de långa löptiderna drivas ner ännu längre innan helvetet bryter löst. Jag tar inget för givet längre.

2008-12-03

STIBOR sjunker tillbaka

DI noterar att STIBOR sjunkit rejält. Därför tyckte jag att det var dags för en uppdatering här också av räntediffen mellan 3-månaders STIBOR och statsskuldsväxlar.Som synes klättrade räntespreaden tillbaka uppåt sen sist jag uppdaterade läget. Men de senaste dagarna har STIBOR sjunkit ordentligt, som DI mycket riktigt noterar, men inte bara det, utan räntespreaden har också sjunkit rejält och ligger nu på drygt en procentenhet.

Det verkar alltså som om läget för utlåningen mellan bankerna har ljusnat rejält. Även om vi säkerligen får mer "fladder" i STIBOR-spreaden framöver så är trenden klart neråt nu när vi fått en lägre topp och nu gått under novemberbotten. Vi ska dock fortfarande komma ihåg att räntespreaden är på historiskt höga nivåer och vi har en bra bit ner till "normala" nivåer.

Imorgon klockan 9.30 kommer Riksbankens räntebesked från dagens penningpolitiska möte, som tidigarelagts med två veckor. Förväntningarna är enligt DN på en sänkning med minst en procentenhet, vilket i så fall blir en rekordstor sänkning.

Imorgon rapporterar även Bank of England och Europeiska centralbanken sina nya räntor, klockan 13.00 respektive 13.45. Även från BOE förväntas en sänkning på en procentenhet och från ECB mer måttliga 0,5-0,75 procentenheter.

Min gissning är att orsaken till att Riksbanken tidigarelagt sitt räntebesked är att man vill komma med det samma dag som BOE och ECB, för att undvika "onödiga" rörelser i valutakurserna mot våra viktigaste handelspartner.

Vad som framförallt kommer att följas med stort intresse av finansmarknaderna imorgon är vad respektive riksbankschefer säger. Minsta antydan i pressmeddelanden och tal kommer att analyseras sönder och samman.

Världens centralbanker har de senaste månaderna toksänkt styrräntorna. Schweiz ligger nu på en styrränta på 0,1%! Se på grafen här till höger hur snabbt det har gått. Ungefär likadant ser det ut vilken centralbanks styrränta man än tittar på. Det säger väl allt om hur kraftig denna kris är.

Kommer då alla dessa panikräntesänkningar att hjälpa? Jag tror de mest ger konstgjord andning åt finansmarknaderna ett tag. Snart är "räntepatronerna" slut i magasinet hos flera centralbanker. Vad gör de då när krisen fortsätter?

Det kan förresten tyckas att det är orimligt att ha nära noll procents ränta, men då måste man betänka att vi troligen befinner oss i ett kraftfullt deflationsskede, vilket snart kommer att synas även i KPI. Därmed blir realräntan, alltså den inflationsjusterade räntan, betydligt högre, eftersom inflationen blir negativ.

Tillägg 2008-12-04: Låt mig förtydliga - vi är ännu inte officiellt i prisdeflation (sjunkande KPI), men risken är stor att vi hamnar där. Än så länge leder dock 0% ränta till negativ realränta.

2008-11-19

Lånerisker för USA

De senaste månaderna har intressanta saker skett på kreditmarknaderna i USA. Efterfrågan på företagsobligationer (corporate bonds) och obligationer i de statliga bostadslåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae (agency bonds) har sjunkit drastiskt. Samtidigt har efterfrågan på amerikanska statspapper stigit. Utländska investerare (framförallt Kina) har övergått från att placera mycket pengar i "agency bonds" till att placera i statspapper istället. Företagen har svårt att få och förnya lån. Framförallt rollover-problemet (förnyelse av lån) blir allvarligare för varje dag, allt eftersom fler företags skulder förfaller till betalning.

Brad Setser publicerade igår en intressant analys av detta med snygga diagram.

Två saker han säger mot slutet är särskilt intressanta för framtiden:
But foreign investors holding long-term Treasuries are clearly taking a lot of currency risk — especially if they are buying in now, after the dollar has rallied..."
Precis. om dollarn börjar falla tillbaka igen blir de stora nyligen gjorda investeringarna i amerikanska statspapper riktigt dåliga. Är det nuvarande kraftiga "rallyt" i dollarn bara en uppstuds i en lång nedåtgående trend, eller början på en ny upptrend? Köper man amerikanska statspapper idag satsar man hårt på det senare alternativet.
The US is taking a risk too. The rising stock of short-term bills held abroad does potentially leave the US more exposed to a rollover crisis.
Amerikanska staten har alltså på senaste tiden gett ut förhållandevis stor andel papper med kort löptid. När de förfaller finns alltid risken att det finns för få stora investerare som kan eller vill köpa nya statspapper. Än så länge har amerikanska staten investerarnas förtroende, men vi vet inte om och när det faller. Trots allt är ju statsskulden över 10 biljoner dollar (10 624 690 210 165 när jag tittade senast). Det är $34821 per invånare. Med dagens valutakurs nästan 280 000 svenska kronor per USA-invånare. Sen tillkommer ju också det faktum att någon faktiskt ska ha pengar att fylla den amerikanska statens till synes omättliga lånebehov med. Allteftersom krisen fortskrider och sprider sig till fler länder och marknader minskar mängden tillgängligt kapital. När når vi brytpunkten då världens "överskottskapital" inte längre motsvarar USAs lånebehov?

2008-11-11

STIBOR uppdatering

Jag talade senast 25 oktober om STIBOR, den ränta de svenska bankerna tar för att låna ut till varandra. Då hade räntegapet mellan 3-månaders STIBOR och 3-månaders statsskuldsväxlar minskat rejält sedan paniken i mitten på oktober. Sedan dess har gapet dock inte minskat nämnvärt.
Som ni ser av diagrammet (klicka på det för att förstora det) befinner vi oss fortfarande på höga nivåer för detta räntegap. Vi har inte återvänt ner ens till septembers nivåer. Rädslan finns alltså kvar, men inte paniken. Som man också ser om man tittar på detaljerna på slutet har det planat ut de senaste dagarna, och sen vänt en aning uppåt idag. Står vi inför en ny våg uppåt? Eller kommer det att fortsätta neråt igen?

Det är också intressant att se hur de olika räntorna rört sig.
Som synes har STIBOR sjunkit tillbaks en bra bit, till en nivå vi inte sett sedan i början av februari. Riksbankens reporänta har sjunkit ungefär lika snabbt. Räntan på 3-månaders statsskuldsväxlar har dock legat ungefär konstant sedan början av oktober, vilket förklarar minskningen av gapet. Räntan på 3-månaders statsskuldsväxlar brukar som ni kan se följa Riksbankens reporänta väl, men nu finns ett rejält gap där också. Det tyder på att marknaden förväntar sig fler räntesänkningar.

2008-10-25

Något lugnare räntemarknad

I veckan som gick sjönk ränteskillnaden mellan 3 månaders Stibor (räntan mellan svenska banker) och 3-månaders statsskuldsväxlar tillbaks från över 2 till 1,37 procentenheter, framförallt beroende på att Stibor sjunkit rejält (influerat av Riksbankens beslut i torsdags om räntesänkning), men även räntan på statsskuldsväxlarna har stigit något, eftersom efterfrågan uppenbarligen inte är lika kraftig.

Ränteskillnaden ligger dock kvar på en hög nivå. De senaste 13 åren har ränteskillnaden normalt sett legat under 0,3 procentenheter. Den 17 september i år steg den till över en procentenhet för första gången sedan 1992 och sedan 1 oktober har den inte sjunkit under en procentenhet. Som synes av grafen ovan så är vi fortfarande långt från någon form av normalläge för Stibor, även om den värsta paniken verkar ha lagt sig. Jag kommer att fortsätta att hålla koll på räntorna, som säger mycket om stämningsläget på de finansiella marknaderna.

2008-10-13

Stibor i historiskt perspektiv

Som jag påpekat i de senaste artiklarna här, så har skillnaden mellan den svenska interbankräntan Stibor och räntan på statsskuldsväxlar skjutit i höjden den senaste veckan. Här kommer en graf över differensen sedan 1987:
Inte sedan hösten 1992 har vi sett sådana nivåer, men då var å andra sidan räntan på treåriga statsskuldsväxlar över 12% (ända upp till 31% som högst under räntechocken) mot ynka 3,4% idag. Då var det bara under fyra enstaka dagar (tre i september 1992 och en i november 1992) som differensen mellan Stibor och räntan på statsskuldsväxlar var två procentenheter eller högre.

Notera också att räntespreaden har hållit sig förhållandevis hög (så att det tydligt syns ett glapp mot nollinjen i grafen) i över ett år nu. Det är ett helt annat mönster än under tidigare kriser. Nu håller det alltså på att hända något som inte kan jämföras med något annat åtminstone så långt bak som januari 1987.

Sedan 1995 (och särskilt sedan 1999) har som synes räntespreaden hållit sig behagligt låg fram till hösten 2007. Då började den nuvarande uppgången i samband med det första steget i den nuvarande krisen. Sedan dess har varje våg bara tagit oss högre och högre. Frågan är nu vad som kommer att hända härnäst. Kommer vi att få en avmattning av räntespreadarna ett tag och sedan en våg till uppåt?

2008-10-09

Paniken i grafer

Nu börjar det bli riktigt allvarligt på de finansiella marknaderna. För att illustrera paniken kommer här lite grafer. Först skillnaden mellan 3-månaders STIBOR (låneräntan mellan svenska banker) och räntan på 3-månaders statsskuldsväxlar. Den visar hur mycket mer bankerna måste betala för att låna jämfört med den säkra räntan (statens ränta).
(Klicka på grafen för större version)
Notera hur ränteskillnaden gjort en kraftig spik uppåt de senaste dagarna. Nog för att skillnaden var hög från sommaren 2007 och framåt jämfört med vad den varit tidigare, men de senaste dagarna slår alla rekord. Bankerna litar nu uppenbarligen inte ett skvatt på varandra. Detta är allvarligt. Det svenska banksystemet verkar inte må riktigt bra just nu, vilket är oroande. Motsvarande sak ser vi i USA, men där är ränteskillnaden nästan dubbelt så stor. Se diagram på Mishs blogg.

Sen kör vi en uppdaterad favorit i repris - procentuell skillnad mellan dagens högsta och lägsta på Stockholmsbörsens omxs30-index. Nu börjar slutet se rekordartat ut:
(Klicka på grafen för större version) (Gröna staplar = intradagsskillnad) (Röd linje = 5 dagars medelvärde)

Så kan vi se på isländska kronan mot euron de senaste två månaderna:
Ajajaj! Det blir inte kul för islänningarna de närmaste åren.

Slutligen tittar vi på hur det gick för USA-börsens S&P 500-index idag:
Minus 7,6%!

De senaste åtgärderna från världens centralbanker och regeringar verkar alltså ha mycket kortvarig positiv effekt på det finansiella systemet.

Sammanfattningsvis börjar det se riktigt illa ut nu på alla fronter. Frågan är bara när det vänder, eller åtminstone planar ut? För inte ska väl det finansiella systemet totalkollapsa på en gång?