Intressant ekonomisk historia

Missa inte följande mycket intressanta artikel inom ekonomisk historia på Zero Hedge. "The Original Dollar Crisis And How It Led To Today's Crisis - Part 1". För den som vill förstå varför vi befinner oss där vi är.

[Andra bloggar om guld, dollar, valutakurs]

Varför bara partipolitiska bloggare?

Moderate bloggaren Kent Persson satte igår igång "veckans bloggdebatt", nämligen vilka som är ens favoritbloggare. Av svaren att döma är det partipolitik som gäller. Jag har också tidigare noterat att de partipolitiska bloggarna utgör en egen liten bloggvärld, men nu får jag det verkligen bekräftat. Jag frågar mig om någon av dessa partipolitiska bloggare regelbundet läser icke partipolitiska bloggar, exempelvis inom de politiskt viktiga frågorna ekonomi eller miljö. Det verkar ju inte så av deras topplistor att döma. Ett undantag är Hållplats Hådéns topplista, som trots att han är miljöpartist listar en hel del icke partipolitiska bloggar.

Jag läser ofta många av de politiska bloggare som nämns i svaren i "veckans bloggdebatt", men bara när de råkar ha kommenterat något ämne som intresserar mig. Vilka bloggar jag läser regelbundet kan du däremot se i högerspalten på denna blogg. Ingen av dem är partipolitisk, men flera är mer eller mindre politiska. Alla berör på något sätt de viktiga framtidsfrågorna som hänger ihop - ekonomi, energi, miljö, jordbruk.

Cornucopia är väl den bloggare som ligger närmast det jag själv skriver om, och även den blogg jag brukar läsa först och mest. Effekt är mer eller mindre politisk inom miljö, klimat och sånt, om än inte partipolitisk. ASPO Sverige och Aleklett tar mest upp energifrågor, men ASPO Sverige gör också utflykter till ekonomi och politik. Efter oljan gör långa välskrivna analyser av olika frågor runt energiproblematiken. Vidsynt och Musik @ Centrifugen kommer ofta med tips om sånt som jag annars kanske skulle missa. Stockman skriver intressanta inlägg om investeringar och liknande. Winning Trading skriver insatt om finansmarknadernas vindlingar, medan Sloped Curve mest ägnar sig åt makroekonomi. Naturskyddsföreningen skriver om allehanda miljöfrågor. Uppsalainitiativet gör livet svårt för alla som försöker att argumentera emot antropogena klimatförändringar. Ylven slutligen är den enda av mina favoritbloggare som är partipolitiskt engagerad, då hon är med i Miljöpartiets Östergötlandsstyrelse.

Så långt svenska bloggare. Jag får väl återkomma till mina utländska favoriter en annan gång, men ni kan se länkar längre ner i högerspalten.

[Andra bloggar om politik, blogga, miljö, energi, ekonomi]

Vem vill köpa Grekland?

Jag läser att Grekland säljer av några öar och annat statsägt land för att minska sin statsskuld. Man säljer också av nästan halva innehavet i det statliga järnvägsbolaget och lite annat smått och gott.

Vi svenskar ska vara väldigt glada att vi inte sitter i en sådan skuldfälla. Det är tack vare den statsskuldssanering som skedde under Göran Perssons regeringstid och sedan tack vare att den nuvarande regeringen behållit en rimlig budgetdisciplin trots ekonomisk kris.

Vad vi nu måste se upp för framöver är att svenska staten måste behålla denna budgetdisciplin, oavsett vilken regering vi får efter höstens val. Och även om världsekonomin skulle hamna i ny kris, får vi inte öka på vår statsskuld alltför mycket. Det är nu inte bara "domedagsekonomer" som Nouriel Roubini som varnar för depression, utan även ekonomer närmare huvudfåran, såsom ekonomipristagaren Paul Krugman.

Visst kommer det att svida när krisen slår till igen och staten tvingas spara och/eller höja skatter, men alternativet är värre. Tänk er en överskuldsatt svensk stat som tvingas sälja ut exempelvis stora delar av Sveaskogs marker.

För den kris vi står inför är inte av övergående slag. Cornucopia kallar det för en "perma-recession i spåren av peak oil". Jag har varit inne på liknande tankegångar. "Kommer vi istället att få se en ekonomisk kontraktion utan motstycke i mänsklighetens historia?"

Därför går det inte för staten som vid tidigare recessioner att genom stimulansåtgärder för lånade pengar lyfta ekonomin. För det kommer aldrig någon längre tillväxtperiod då staten kan betala tillbaks lånen.

Jag är ledsen om jag förstört din dag. Men det är tyvärr så som John Michael Greer säger "There is no brighter future ahead" - det finns ingen ljusnande framtid framför oss.

Men vi kan göra framtiden mer dräglig genom att göra rätt nu. Så oavsett vem som vinner höstens val - tala om för din favoritpolitiker att du inte vill se underskott i statsbudgeten. För vår och våra barns skull!

Bloggrannen Efter oljan skriver idag mycket läsvärt om hur han ser på kopplingen mellan peak oil och bland annat ekonomin.

[Andra bloggar om statsskuld, budgetunderskott, statsbankrutt, depression, lågkonjunktur, peak oil]

Oljeläckan större - sannolikt scenario

Idag kan man läsa i media att oljeläckaget i Mexikanska golfen kan vara ännu större än man hittills befarat, upp till 100 000 fat (nästan 16 miljoner liter) per dag enligt interna dokument från BP. Detta jämfört med "bara" upp till 60 000 fat om dagen enligt tidigare officiella bedömningar.

BP försöker dock att tona ner det hela genom att säga att 100 000 fat om dagen handlar om ett "worst case scenario" där man tar bort alla säkerhetsventilerna.

– Men det är irrelevant, säger BP:s talesman Robert Wine till CNN.

– Varför skulle vi ta bort säkerhetsventilerna? Det är de som håller det här läckaget i någorlunda schack.

Jo, som jag skrev i fredags så kan hela den tekniska strukturen ovanpå och i hålet knäckas och "blåsas bort". Det handlar inte bara om ett osannolikt värsta tänkbara scenario, utan ser enligt de källor jag hänvisade till ut att vara ett högst sannolikt scenario. BP är troligen i allra högsta grad medvetna om detta, liksom de styrande i USA, men man väljer att dölja den obehagliga sanningen ett tag till.

För att se hur man från början har försökt att mörka katastrofens omfattning kan man läsa bloggrannen Efter Oljans genomgång av utsläppets historia från april och framåt. Varför skulle man ha bättrat sig nu vad gäller öppenheten?

Redan på ett tidigt stadium föreslog Matthew Simmons att man kunde använda sig av en liten kärnladdning för att stoppa till utsläppet. Göran Fröjdh skrev om detta i förrgår och har även med en teveintervju med Simmons. Idén är alltså att den höga temperatur som en kärnladdning ger kommer att smälta berget och omvandla det till glas som effektivt stoppar läckan. Ryssarna har tydligen provat metoden vid några tillfällen. Problemet är dock att man vad jag vet aldrig provat den under vatten. Kommer det att bli en flodvåg i så fall? Radioaktivt utsläpp lär det bli i vilket fall som helst. Men om man väger en oljekälla som okontrollerat sprutar ut 100 000 fat om dagen i kanske tio år mot en flodvåg och ett radioaktivt utsläpp så kanske kärnladdningsmetoden är det minst onda tinget. Jämfört med alla radioaktiva utsläpp som kommit från de över 2000 kärnvapenprov som mänskligheten hittills gjort så är utsläppen från en liten sprängning till inte så mycket.

Läs även vad bloggrannarna Cornucopia och Musik @ Centrifugen skriver.

[Andra bloggar om olja, miljö, kärnvapen, bp]

Så otidsenligt

När jag ser bilderna från dagens bröllopskortege slår det mig att all denna pompa och ståt är så oerhört otidsenlig. Varför alla dessa människor uppklädda i mer eller mindre antika uniformer, bara för att vår tronföljerska ska gifta sig? Det hela ter sig smått absurt i vår moderna värld. Kontrasten mellan de antika uniformerna och formationsflygningen med 18 Gripen-flygplan är också härlig. Men det kanske är bättre att "försvaret" lägger pengar på prinsessbröllop än på underliga reklamkampanjer.

Jag förstår inte heller varför vi skattebetalare ska betala en massa för detta ståhej. Som Lars Ohly påpekade på Newsmill igår har kungen klart tillräckligt med pengar att bekosta sin egen dotters bröllop, och skattepengarna skulle kunna användas till betydligt bättre ändamål. All heder också till Lars Ohly för att han som ende inbjuden partiledare tackade nej till bröllopet. I den artikel han då skrev uttrycker han kritiken mot monarkin väl.

För mig är det ytterst märkligt att tjänsten som Sveriges statschef fortfarande ärvs. I en demokrati ska inte offentliga tjänster kunna ärvas. Det är en rest ifrån en förlegad människosyn där familj och börd avgjorde en människas ställning i samhället. En kvinna eller mans ursprung säger heller inget om hennes eller hans kompetens för en tjänst.

Ur ett demokratiskt perspektiv bör statschefen tillsättas genom val och hämtas ur befolkningen som helhet. Statschefen ska kunna heta Persson, Nilsson eller Obama i efternamn, som alla andra svenskar.

Dessutom tycker jag att det är konstigt att kungen enligt grundlagen har rättigheter och skyldigheter som inga andra svenskar har. Vår kung får inte åtalas om han bryter mot lagen. Han får inte heller tro på vad han vill. Våra prinsessor och prinsar får inte gifta sig med vem de vill utan att regeringen godkänner det. Dessa rättigheter och skyldigheter som endast gäller kungen och kungafamiljen strider emot principen om alla människors lika värde. Det är också helt orimligt att skattebetalarna ska vara med och betala för legaliserandet av deras förhållande.

För den som vill veta mer om varför Sverige borde bli republik rekommenderar jag som vanligt Republikanska föreningen.

Däremot ser jag av gästlistan för bröllopet att den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Alice Åström är på festen. Konstigt.

Annars kan man av gästlistan förstå att titlar är viktiga i detta sammanhang. De flesta gäster har en titel, även om den är "förskollärare" eller "fru". Även detta mycket otidsenligt.

Ännu mer otidsenligt framstår hela megabröllopet, när stödet för monarkin och kungafamiljen faller stadigt. Av opinionsundersökningen framgår också att förutom (som väntat) hos vänsterpartisympatisörerna, så är monarkimotståndarna i majoritet även bland Miljöpartiets väljare. Här borde språkrören Wetterstrand och Eriksson inte gå på bröllopet utan istället lyssna lite på sina väljare och vad partiet skriver officiellt om monarki.

Monarki går inte ihop med demokrati eftersom rollen som statchef går i arv inom en och samma släkt. Statschefen ska tillsättas på ett demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet.

Det är fel att kungahuset får ett apanage på över hundra miljoner kroner varje år, att monarken får öppna riksmötet varje år och sitta ordförande i utrikesnämnden.

Nå, jag hoppas att all uppmärksamhet runt prinsessbröllopet nu bidrar till att den svenska monarkin synas närmare och att vi därmed kan komma några steg närmare republik.

[Andra bloggar om kungahuset, republik, jämlikhet, demokrati, politik, victoria, bröllop, daniel]

Ofattbar oljekatastrof?

Göran Fröjdh skrev i förrgår lite om vad som kan hända om oljeläckan i Mexikanska golfen inte går att täta. Han länkar där till en högintressant artikel på The Oil Drum, som analyserar situationen hittills och vad som troligen kommer att hända. Den artikeln bekräftar vad jag misstänkt länge och skrev om för två veckor sedan, nämligen att det inte går att täta läckan, utan att det bara kommer att bli värre. Artikeln på The Oil Drum innehåller en väl underbyggd analys av någon som uppenbarligen är ordentligt insatt i hela tekniken. Och det är skrämmande. BP och USA:s styrande är troligen fullt medvetna om hur det står till, men de vågar inte säga hela sanningen offentligt på en gång.

Sammanfattningsvis är det så att röret under havsbotten läcker. Det var därför BP kapade röret ovanför BOP:en. Om oljan får flöda fritt blir det mindre olja som läcker ut och därmed också mindre skador på strukturen under havsbotten. Sandblandad olja med starkt flöde är nämligen starkt eroderande. Det betyder att man inte kan "sätta en propp" i röret, eftersom det bara skulle göra saken värre när oljan istället läcker ut åt sidorna. Man vill begränsa skadorna på röret under havsbotten, för den 450 ton tunga BOP:en står nämligen inte på havsbotten, som man kan tro, utan på röret. För havsbotten i Mexikanska golfen är mjuk - det översta lagret är ett flera tiotals meter djupt sedimentlager (sand, lera, slam). Oljeläckorna under botten eroderar gradvis bort detta lager runt omkring röret. Till slut när tillräckligt mycket slam eroderat bort kommer BOP:en att knäcka röret och välta. Då kommer man att få ett vidöppet hål rakt ner i oljereservoaren, utan möjlighet att suga upp oljan.

Det är därför det är så bråttom att borra avlastningshålen från sidan. Men detta tar optimistiskt räknat två månader. Kommer BOP:en att stå kvar så länge?

Sorry to bring you that news, I know it is grim, but that is the way I see it....I sincerely hope I am wrong.

We need to prepare for the possibility of this blow out sending more oil into the gulf per week then what we already have now, because that is what a collapse of the system will cause. All the collection efforts that have captured oil will be erased in short order. The magnitude of this disaster will increase exponentially by the time we can do anything to halt it and our odds of actually even being able to halt it will go down.

The magnitude and impact of this disaster will eclipse anything we have known in our life times if the worst or even near worst happens...

Och hur mycket olja är det totalt som kan läcka ut? Någon miljard fat verkar det som. Flödet kan alltså hålla på i flera år.

Ovanpå eländet så är det nu orkansäsong i Mexikanska golfen.

Även om man just nu sörplar upp det mesta av den utläckande oljan så är det som kommer vid sidan av tillräckligt för att ställa till det rejält för ekosystemet i Mexikanska golfen.

Det mesta av oljan finns under vattenytan, och nu märker marinbiologer hur havsdjurens beteenden förändras. I tusental trängs olika fiskarter, delfiner, skaldjur och hajar längst kusterna i Florida, Alabama och Louisiana. Normalt håller djuren till på betydligt djupare vatten.

Beteendet tyder på att havsdjupet är svårt förorenat, och de har tvingats fly till renare vatten vid kusten.

Mexikanska golfens ekosystem är viktigt - det är basen för en massa fiskeri. Sprider sig sen oljan upp längs USA:s östkust och vidare med Golfströmmen blir konsekvenserna enorma.

Det hjälper alltså inte vad än BP:s vd Tony Hayward och styrelseordförande Carl-Henric Svanberg säger i kongressförhören. Effekterna är redan nu svåröverblickbara. Inträffar det värsta fallet som beskrivs i artikeln på The Oil Drum kommer effekterna att bli så stora att oljeläckan kan vara en verklig "svart svan" för hela USA:s ekonomi och politik. Det handlar i så fall om historiens värsta människoskapade miljökatastrof.

P.S. Artikeln på The Oil Drum länkar till en bra förklarande artikel om hur oljeborrning i djuphavet går till.

[Andra bloggar om olja, miljö, fiskeri, usa, bp]

Schweiziskt världsrekord i valutaintervention

Bloggrannen Musik @ Centrifugen tipsade redan förra veckan om den rekordstora valutaintervention som Schweiz' nationalbank gjorde i maj. Eftersom svenska ekonomimedia helt tycks ha missat detta är det värt att påminna om det igen. Ta en titt på diagrammet nedan över Schweiziska nationalbankens (SNB) innehav av utländska obligationer.
Notera hur de har formligen exploderat sedan årsskiftet. Redan under 2009 var det en kraftig tillväxt (ungefär en fördubbling), men bara under de första fem månaderna i år har de alltså ökat med en bra bit över 100 procent! Allt detta för att hålla nere värdet på schweizerfrancen, som ju ses som "säker" valuta i ekonomiska orostider. Särskilt i och med krisen i omgivande euroland har schweizerfrancen blivit populär.

Mark Chandler noterar att bara i maj köpte SNB europeiska obligationer för smått otroliga 55 miljarder euro, vilket är mer än Europeiska centralbankens (ECB) inköpsprogram för att stödja PIIGS-länderna, som "bara" var på 40 miljarder euro. Hur man än jämför är ökningen i SNB:s innehav av utländska obligationer otroligt stor - drygt 50 procent på en månad! Drygt 130 procent av privatkonsumtionsbiten i Schweiz' BNP! JP Morgans analytiker kommenterar att detta är världsrekord i valutaintervention "We would need to check my records a little more careful but we suspect the SNB has set a new world record with its FX intervention in May." Tracy Alloway på FT Alphaville säger att det är "Some pricey FX meddling" - en väldigt dyr valutaintervention.

I svenska media går det som sagt inte att hitta något om denna smått sensationella ekonominyhet. Det mesta man hittar vid en sökning på Schweiz är att de överraskande vann matchen i fotbolls-VM i förrgår mot Spanien. Det är överhuvudtaget rätt svårt att gräva fram riktiga viktiga nyheter just nu, eftersom allt döljs under dubbla lager av fotbolls-VM och prinsessbröllop. Dock kan man i notiser från igår i E24 och di.se läsa att SNB inte överraskande fortsätter med näranollränta ett tag till, men "Enligt banken har deflationsriskerna nu i stort sett försvunnit". Det som man kan tolka som någon form av hänvisning till SNB:s intervention är "SNB kommenterade inte valutakursen i sin kommuniké men kommer att agera vid behov om förstärkningar i francens växelkurs hotar att leda till deflation." Men utan att veta vilka händelser som detta refererar till torde läsarna helt missa vad detta egentligen betyder. SNB tänker alltså fortsätta med sitt världsrekord om det behövs?

Vad SNB:s agerande kommer att innebära i längden är svårt att sia om, men en sak är säker - det leder inte till någon stabilisering av det globala finansiella systemet. Frågan är bara hur länge vansinnet kan fortgå. Det globala finansiella systemet börjar alltmer likna en gammal risig luftballong där varje ny läcka har lappats på med en tygbit. Det kan fortgå tills ballongen blir så tung att den inte längre kan lyfta. Och för varje ny tyglapp som tynger ner ballongen måste man elda på mer gasol för att få upp den i luften - det blir dyrare och dyrare. Sen ska vi inte glömma att gasolen under tiden blir allt dyrare på grund av peak oil. Kombinationen av rekordstor kreditbubbla och oljetoppen är ingen höjdare.

[Andra bloggar om schweiz, valutakurs, centralbanker]

Ett litet intimt bröllop kan vi väl ha?

Jag gjorde idag misstaget att försöka ta mig på cykel genom Gamla stan och Kungsträdgården till en affär jag behövde besöka i vår kungliga huvudstads centrum. Skeppsbron var fylld av något slags jippo "Tillsammans" och "Love 2010", som jag antar betalas av allas våra skattepengar. Efter en bit var cykelbanan plötsligt avstängd och alla cyklister hänvisades ut på kajen. Det gick bra till en början att kryssa mellan folket där, men när folkmassan tätnade ignorerade jag skyltarna och gav mig ut på bilvägen istället. Efter att sedan nästan ha kört på en hel bunt med döva turister blev det tvärstopp med blåa polisband efter Strömbron. Jag frågade poliserna vad som stod på och det visade sig att det var utländska "dignitärer" inbjudna till prinsessbröllopet som var på väg med poliseskort till Grand Hotel. Den vidare cykelfärden blev inte lätt och det var till slut med lättnad jag kom tillbaks till södra sidan av Slussen, där man slipper hela eländet.

Apropå söder om Slussen är det intressant att se att lördagens kortegeväg för kronprinsessbröllopet aldrig går söder om Slussen. Jag tror inte ens att någon funderade på att lägga delar av kortegevägen över Södermalm. Nej, den ska självklart gå över den traditionellt "fina" delen av staden.

Kronprinsessans bröllop gör att allt förnuft får stå vid sidan om ett tag. Det spärras av till höger och vänster, vilket skrämmer bort en massa folk från stans affärer. Inte tänker jag ge mig in i den sörjan igen förrän efter helgen. Men frågan är om vi inte ser "peak monarchy" nu. Bröllopet sätter debattfokus på alla monarkins orimligheter och Republikanska föreningen vädrar morgonluft då de uppmärksammas som aldrig förr. Det verkar också bli betydligt färre besökare på jippona kring bröllopet än vad man räknat med. Och hur många turister kommer årligen till Stockholm för monarkens skull? Slotten skulle ju stå kvar även om vi hade republik. Nej, argumenten för den otidsenliga monarkin börjar se betänkligt slitna ut.

[Andra bloggar om republik, kungahuset]

Jag heter Japan och jag är överbelånad

Japans nye premiärminister säger det som ingen har vågat säga öppet förut. Det verkar som om Japan nu har gått med i föreningen "Anonyma överbelånade" och därmed tvingats erkänna att de är överbelånade.

Japans statsskuld ligger på närmare 200% av årlig BNP - betydligt värre än Grekland med runt 130%. Det sägs dock att det inte skulle vara något stort problem eftersom den japanska statsskulden till skillnad från den grekiska är nästan helt upplånad inom landet. Problemet för Japan är dock att de har demografin emot sig. Över 20% av befolkningen är över 65 och andelen ökar stadigt. Ta en titt på Japans befolkningspyramid för 2010.
Notera särskilt de långa staplarna med 60-64-åringar. De närmsta åren kommer att medföra rekordstora pensionsavgångar i Japan. När folk blir pensionärer slutar de att spara och börjar istället att förbruka sina besparingar. Därmed kan det bli ett kraftigt säljtryck på japanska statsobligationer. Då hamnar den japanska staten i sin alldeles egen version av den överbelånades rävsax.

Det är också alldeles för sent för Japan att göra något åt bristen på befolkning i arbetsför ålder. De närmsta 20 åren kommer antalet invånare i de mest fertila åldrarna obönhörligen att sjunka kraftigt, eftersom dessa redan är födda. Högre barnbidrag kommer troligen inte att ha någon större effekt, eftersom grunden redan är lagd och den inte är särskilt bred. Ökad invandring verkar inte heller sannolikt i Japan.

Om Japan nu inte kan göra särskilt mycket åt sin befolkningsstruktur så måste man istället på något sätt rätta mun efter matsäcken. Det kommer att krävas enorma offentliga åtstramningar.

[Andra bloggar om japan, statsskuld, befolkning]

Riktig slowfood

Slowfood är en rörelse som startades i Italien redan 1986, som reaktion mot snabbmatens utbredning. Det handlar om att tillaga mat på traditionellt vis av lokala råvaror.

Idag tänkte jag tala lite om riktigt långsam mat. Det handlar om att odla paprikor. Man sår dem inomhus i februari - i början av mars såg mina tidigaste plantor ut som på bilden till höger. Sedan håller man på och pysslar om dem i flera månader, vattnar, gödslar och flyttar till större kruka när det behövs.

Så i början av juni kan man sätta dem på sin "permanenta" plats - i mitt fall i stora krukor på balkongen. Nu har den hunnit bli så stor som på bilden till vänster - nästan 50 cm hög. Strax uppåt vänster från den nedersta vita blomman ser man den första paprikan, som är cirka 2 cm lång.

Sedan fortsätter det med ytterligare vattnande, gödslande och kontroll av eventuell ohyra. Så fram i augusti-september kan man äntligen avnjuta sina paprikor - de godaste paprikor man kan tänka sig.

För den som inte har så mycket tålamod kan jag rekommendera den ryska paprikasorten "Healthy" som säljs av postorderfirman Jennys frön och sånt. Jag sådde fröna i början av mars och plantan har redan hunnit få paprikor i samma storlek som den "vanliga" paprikan jag sådde i början av februari. Plantan är dock inte lika stor, så jag gissar att den i slutändan inte kommer att ge lika stor skörd. Se bild till höger.

För den som har ännu mindre tålamod kan jag rekommendera en investering i tomatplantor. Dessa sår man i månadsskiftet mars-april och de tidigaste sorterna ger frukt utomhus redan i juli. Fuskar man med uppvärmt växthus kan man självklart få tidigare tomater.

För den som vill odla tomater på balkongen rekommenderar jag miniatyrsorten Tiny Tim, som finns hos t.ex. Weibulls. Den ger fina körsbärstomater och mår inte dåligt av att växa i kruka eller ampel. Jag brukar så dem redan i mitten av mars, eftersom de växer ganska långsamt. På bilden nedan ser ni hur den såg ut häromdagen, innan jag planterade om den. De första blommorna (små gula) sitter längst upp.
Det är härligt att kunna gå ut på balkongen och smaska i sig ett par solmogna körsbärstomater när man kommer hem från jobbet!

[Andra bloggar om odling, livsmedel]

Trendvändning för lönearbitrage?

Idag kunde man läsa följande.

Foxconn, världens största kontraktstillverkare av elektronik, har efter en rad uppmärksammade självmord bland arbetare gått ut med lönehöjningar på först 30 och senare 70 procent. Det innebär alltså sammanlagt mer än en fördubbling av lönerna i fabrikerna i Shenzhen i Kina

Detta är en intressant utveckling. De senaste årtiondena har världsekonomin präglats av så kallat socialt arbitrage (inklusive lönearbitrage), alltså att tillverkning gradvis har flyttats över till länder med lägre löner och mindre noggranna (och därmed mindre dyrbara) krav på exempelvis avloppsrening. Framförallt Kina har blivit "hela världens fabrik". Med jämna mellanrum dyker det upp artiklar i media som beskriver de ofta dåliga och ibland rent helvetiska förhållanden under vilka arbetare i Kina och Sydostasien arbetar. Men dessa larm glöms lika snabbt bort, när västvärldens konsumenter gläds åt att kunna köpa ännu fler ännu billigare varor producerade av fattiga asiater. Nu tycks dock även kineserna ställa krav på bland annat betydligt högre löner. I pappersupplagan av SvD kan man läsa mer.

Experter anar ett paradigmskifte för näringslivet som helhet, när nu de senaste årtiondenas låglönejakt ser ut att sluta i en kinesisk återvändsgränd; det finns inga ännu mer fjärran, ännu billigare länder att flytta till.
- Eran med billig kinesisk arbetskraft är över, säger Mars Hsu, analytiker vid Grand Cathay Securities i Taipei, till AFP.

Marketwatch skriver idag att FoxConn planerar att försöka langa vidare kostnadsökningarna till sina kunder, något som i slutändan drabbar västvärldens konsumenter i form av högre priser på elektronikprodukter.

Ovanpå detta kommer så oljetoppen att medföra att transporter kors och tvärs i världen blir dyrare. Efterhand kommer det för allt fler produkter inte att löna sig att frakta dem från fabriker i exempelvis Kina.

Övriga tidningslänkar i ämnet: E24 DN 1 DN 2.

[Andra bloggar om elektronik, löner, kina, transporter]

Exportera till Mars?

Apropå korkade uttalanden av politiker så kom vår handelsminister Ewa Björling (moderat) igår med sin vision att hon vill fördubbla Sveriges export på fem år. Bara att hon tror att hon ska kunna åstadkomma något sådant visar på att hon lider av ett ovanligt svårt fall av politikerhybris. Politiker tror att de kan påverka såna här saker, men de har i realiteten inte stora möjligheter att exempelvis öka exporten. Det är andra grundläggande ekonomiska samband som styr det, exempelvis produktivitet i olika länder.

Nu frågar jag mig vart Ewa Björling vill exportera mera. Ska det ske till något av alla de länder som redan har problem med bytesbalansunderskott (t.ex. USA eller Grekland) och därmed bidra till de globala ekonomiska obalanserna? Eller vill hon exportera till planeten Mars? För annars måste det väl till en motsvarande mängd ökad import till Sverige om vi inte vill ha fortsatta världsekonomiska problem med överskuldsatta länder. Det framgår dock inte av Björlings artikel om hon menar bruttoexporten eller nettoexporten när hon talar om fördubbling. Kanske bäst att inte fråga, för risken finns att hon inte skulle förstå...

Alliansfritt Sverige påpekar att ironiskt nog i sammanhanget så har den nuvarande regeringen halverat exportstödet. Ska de nu öka det igen för att uppfylla Björlings vision?

Martin Flodén på Ekonomistas påpekar att Sverige redan är ett av de länder i världen som har störst export i förhållande till BNP - större än exempelvis Kina, Tyskland och Japan. Och den andelen vill nu Björling öka! Även om det vore möjligt kan man verkligen fråga sig varför.

Eftersom världens transporter till största delen drivs av fossila bränslen kan man också fråga sig hur Björlings ökning av exporten går ihop med Sveriges eventuella klimatmål. Men högre transportpriser i spåren av peak oil lär leda till en deglobalisering av världsekonomin, så det är nog rätt kört för Björlings vision. Fast man kanske ska se hennes debattartikel som en "contrarian indicator" på att vi just sett "peak exports".

[Andra bloggar om export, politik, obalans, transporter]

Varför ska idrottseliten gynnas?

Idag har DN en intervju med Vänsterpartiets ledare Lars Ohly som gör mig riktigt förbannad. Först talar han så trevligt om jämlikhet.

– Ett mer jämlikt samhälle skapar bättre förhållanden för alla, förklarar han när bullret lagt sig. Problemet i dag är inte att det inte går att bli rik, utan i stället att den rikedom som uppstår ofta uppstår på andras bekostnad och försvårar jämlikheten.

Visst, jag håller med Ohly om att ett jämlikt samhälle är bra. Men vilken rikedom uppstår "på andras bekostnad"? Det mest solklara exemplet jag kan tänka mig är lotterier och andra spel, där några miljonärer skapas mot att alla andra deltagare betalar en "frivillig skatt". Men vill Ohly ta bort spel och lotterier? Nej, det har jag aldrig hört.

Sen kommer det som gör mig arg.

Det finns dock ett område där Lars Ohly tycker att det är bra att gynna den mest högavlönade eliten. Det gäller fotboll.

– Jag är väldigt övertygad om att elit behövs i idrotten. [...] Det är en konkurrenssituation och det gäller inkomster under kort tid. Då anser jag att Sverige i likhet med Danmark och Norge ska sänka skatterna för dessa fotbollsspelare.

Varför ända in i alla glödheta ska vi gynna just elitidrottare skattemässigt? När de är "klara" med sin karriär får de väl ta ett vanligt jobb som vanligt folk. Varför ska just elitidrottare kunna leva resten av sitt liv på kanske tio års arbete, när inte vanligt folk har den förmånen? Elitidrottare som skattefrälse motsäger ju det som Ohly nyss så fint sagt om jämlikhet. Hur ska jag kunna tro på Ohlys tal om jämlikhet när han kommer med så korkade ojämlihetsökande förslag?

Vad gäller idrotten - vad är så bra med elitidrotten? Den gör att folk bänkar sig i tevesoffan för att sitta still och titta på idrott istället för att idrotta själva, med alla de dyrbara välfärdssjukdomar som följer på stillasittande. Satsa istället på bredd i idrotten, så att folk börjar röra på sig. Hellre korpfotboll än elitfotboll! Elitidrott leder också till vansinniga felsatsningar som alltför många, stora och dyra arenor. Men det ska tydligen vara skådespel för folket...

[Andra bloggar om politik, idrott, skatter, jämlikhet, vänsterpartiet, lars ohly]

Bildt på Bilderbergmöte i helgen

Som bloggrannen Vidsynt påtalade redan i fredags hade Bilderberggruppen sitt årliga möte i helgen, denna gång i Sitges utanför Barcelona.

Svenska media tiger som muren om detta möte mellan cirka 120 av världens mäktigaste män (och några mäktiga kvinnor). I och med att årets möte hölls i Spanien har dock spanska media uppmärksammat det mer än vanligt. Även brittiska media har haft viss rapportering. Läs Guardians reporter Charlie Skeltons på-platsen-reportage från i fredags och i lördags. Independent skriver "What are the Bilderberg Group Really Doing in Spain" och Telegraph skriver "The Bilderberg Group Fact and Fantasy". Men som sagt ingenting i svenska media. En av deltagarna på det hemlighetsfulla mötet, utrikesminister Carl Bildt, skriver dock lite på sin blogg om det. Igår nämnde han till och med lite om vilka ämnen som diskuterats.

Förutom Afghanistan har dagens diskussioner fokuserat på den viktiga frågan om vi klarar av att föda världens befolkning under kommande decennier.

I lördags skrev Carl Bildt följande.

Det finns de som ser dessa konferenser som utomordentligt märkliga, men jag kan avslöja att de inte skiljer sig särskilt mycket från andra högnivåkonferenser som jag brukar delta i.

Och för de mer nyfikna finns det alltid ett pressmeddelande med deltagarlista och annat som kan vara av intresse.

Jo, herr Bildt, det finns stora skillnader mellan Bilderberg-möten och andra "högnivåkonferenser". Andra "högnivåkonferenser" brukar följas av ett stort pressuppbåd (jämför t.ex. G20-möten). Dessa andra möten brukar också innehålla åtminstone en presskonferens. Det räcker inte med ett pressmeddelande - man bör kunna svara på frågor runt det också.

Det är hemlighetsfullheten som gör Bilderberg-gruppen till alla konspirationsteoretikers favorit. Det är väldigt svårt att hitta vettig information på nätet om Bilderberg-mötena, eftersom det mesta man hittar är från diverse konspirationsteoretiska sajter som tror att Bilderberg-gruppen = Illuminati, som beslutar om årets krig, reglerar priserna på olja och gas, planerar för världsherravälde, med mera. Det blir så stolligt att det inte är någon måtta på det. Man måste använda ett oerhört finmaskigt såll för att kunna få ut något vettigt om Bilderberg-mötena från dessa sajter, även om exempelvis Jim Tucker verkar ha uppdagat en del matnyttigt.

Part of the lure to conspiracy theorists is that the group wasn’t properly, reported in the mainstream media until very recently. This was like a red rag to the bullish Jim Tucker, a former sports journalist on a Washington newspaper, who left his job in 1975 to investigate the Bilderberg Group.

Flera av dessa konspirationsteoretiker runt Bilderberg-gruppen verkar också tro att det finns närmast oändliga tillgångar av fossila bränslen i världen, men att bilderbergarna av politiska skäl vill begränsa tillgången. Här finns ingen peak oil i närtid, utan det handlar istället om hur de "onda världshärskarna" försöker undanhålla mänskligheten de "goda fossila bränslena".

Men faktum kvarstår att Bilderberg-gruppens möten omgärdas av en massa hemlighetsmakeri runt en utvald skara av världens mäktigaste. Varför? Och varför medias tystnad? Här skulle kunna finnas en enorm potential för en eller flera grävande seriösa journalister.

Det man trots allt kan sålla ut från konspirationsteoretikernas Bilderberg-prat är deltagarlistan. Årets lista finner man exempelvis här, med en vidhängande brasklapp.

Editor comment: This is the official participant list direct from Bilderberg. We have to remember that many participants request that their names not be added, as we covered in 2008 when Hillary Clinton and Barack Obama attended the Bilderberg meeting in Chantilly Virginia under a cloak of secrecy, so there are likely to be more attendees who were not included on the list.

The fact that Bilderberg has gone from attempting to hide the very existence of their meetings to now being forced to issue an official participant list shows how far we have come in bringing their activities to light.

Svenska deltagare i år var enligt denna lista Carl Bildt (utrikesminister), Urban Bäckström (VD för Svenskt näringsliv), Lars Renström (VD för Alfa Laval) och Jacob Wallenberg (styrelseordförande för Investor).

Så kom igen nu, svenska journalister! Skriv lite! Passa på att fråga de svenska mötesdeltagarna om årets Bilderberg-möte nästa gång ni träffar dem på en presskonferens eller dylikt!

[Andra bloggar om politik, konspirationsteorier, bilderberg, bilderberggruppen]

Varningssignal för guld och hyreshus?

Idag hoppade jag till över följande annons på SvD.se.
Småspararna köper guld? Är vi nära toppen då? Så här står det på sajten som annonsen länkar till.

Han berättar också att värdet på guld och ädelmetaller nästan aldrig går ner sett i ett längre perspektiv och därför är det en säker investering.

– I orostider kan aktier gå ner till noll, men guldet har ett fysiskt värde. Guld får aldrig ett extremt fall som exempelvis Telia-aktierna och valutor. Det blir aldrig värdelöst, i stället ökar värdet stadigt.

Johnny Singh är marknadschef på Norsk Svensk Guld, så han är knappast någon oberoende analytiker. Nå, har han rätt ändå? Låt oss titta på guldpriset i svenska kronor från 1980.
Det ser ju väldigt bra ut för guldet från 2004 och framåt. Men det finns perioder som inte varit särskilt bra. 1983-1992 till exempel tappade guldet drygt 60% i värde i svenska kronor. Så jag skulle inte säga att värdet ökar stadigt. Visst har det ökat stadigt sedan 1999, men innan dess var det svajigt. Så frågan är hur fortsättningen nu ser ut. Blir det fortsatt kraftig uppgång? Eller kraftig nedrekyl? Eller sidledes harvande? Jag är inte särskilt säker på vad det blir. Vidare sägs på sajten:

Däremot ger guld inte alltid avkastning direkt utan mer ska ses som ett inflationsskydd, alltså ett skydd om värdet på valutor och pengar minskar, menar han.

Guld som inflationsskydd då? Om vi även ritar in konsumentprisindex i gulddiagrammet ser det ut som följer.
Under 1980-talet och början av 1990-talet var som synes prisinflationen stark, men guldpriset steg inte i samma mån. Som sagt så sjönk det till och med drygt 60% 1983-1992. Sedan 1995 har inflationstakten varit måttligare, men guldet har under senare delen av perioden skjutit iväg i höjden. Jag orkar inte ens räkna ut någon korrelation mellan guldprisökning och inflation - det är uppenbart att den är låg.

Jag blir alltid misstänksam när någonting marknadsförs på sånt här sätt - särskilt till "småsparare". Vi får väl se hur det går framöver. Jag behåller i alla fall en viss andel ädelmetaller, men det är kanske inte köpläge just nu.

På SvD.se ser jag också annonser för att investera i hyreshus genom Svenska bostadsfonden. Här blinkar det nog också en del varningssignaler. När investeringar marknadsförs hårt ska man fundera på vem som egentligen tjänar mest på dem.
Jag skulle råda alla som funderar på att investera i något sånt här att kolla upp ordentligt hur det fungerar och vad riskerna är. En sak som gör mig misstänksam här är den hemsida som annonserna pekar på - www.fastighetsinvestering.nu, som inte har någon skriftlig information, utan bara glättiga videopresentationer. Vill man ha skriftlig information får man gå till www.svenskabostadsfonden.se, men även där är det inte helt uppenbart hur allt hänger ihop. Jag vet t.ex. inte riktigt hur ett "konvertibelt vinstandelslån" fungerar. Hur ska då medelsvensson veta vad h@n investerar i?

Svenska bostadsfonden investerar enligt vad de säger själva på "tillväxtorter", gärna på pendlingsavstånd till större städer. Vad säger att dessa trender kommer att hålla i sig?

[Andra bloggar om guld, inflation, investering, småsparare, hyreshus, fastighetsbolag]

PIGISUS?

Nu får vi hitta på en ny förkortning verkar det som... Ungern har kommit tillbaks i skuldkrisgänget idag.
Portugal, Irland, Grekland, Italien, Spanien, Ungern, Storbritannien = PIGISUS?
Ännu har bara Grekland blommat ut i skuldkris för fullt, men det är bara en tidsfråga innan övriga gänget hänger på. Vi får säkert också utvidga förkortningen med fler länder.

Kris i Ungern - regeringen ljög om läget i ekonomin
Ungern är i en "mycket allvarlig situation" eftersom den tidigare regeringen manipulerade statistik och ljög om läget i ekonomin.

Det sade Peter Szijjarto, talesman för premiärminister Victor Orban, vid en pressträff på fredagen, rapporterar Bloomberg News.

Han sade vidare att diskussionerna om en ungersk default "inte är en överdrift".

Han sade också att den nya regeringen inte kommer att ge upp sina planer på skattesänkningar och att de inte kommer att införa något besparingsprogram.

Ungern fick som bekant en ny regering i april i år och när de vänder på stenarna efter den förra regeringen hittar de en massa ohyra. Vi känner igen det från Grekland i höstas. Ny regering tillträder och går strax därefter ut med att den förra regeringen och/eller statistikmyndigheten ljugit om den ekonomiska situationen. Skillnaden verkar vara att situationen i Ungern är betydligt mer akut. Det talas redan om "default", alltså betalningsinställelse. Orsaken är förstås att Ungern redan under Finanskrisen 1.0 hösten 2008 hade svåra problem och fick 20 miljarder euro i nödhjälp från IMF och EU.

Den ungerska forinten faller såklart som en sten. Även euron faller kraftigt mot dollarn - från 1,22 USD/EUR i morse till 1,20 nyss. Budapest-börsen låg som lägst runt minus 6 procent. Ungerns största bank, OTP Bank är börsstoppad efter att ha fallit mer än 10%. Kreditswappar (CDS) på Ungerns statsskuld stiger kraftigt, medan ungerska statspapper faller. Det smittar även av sig på CDS på PIGS-länderna.

Orsaken att euron faller mot dollarn är dels investerarnas flykt från "risk" till "säkerhet", dels att flera euroländers banker har lånat ut en massa till Ungern. Siffrorna är nu drygt ett år gamla, men den intresserade kan ta en titt på diagrammen i min artikel "Banklånen till Östeuropa" från februari förra året för att få sig en uppfattning. Då ser man att Österrike, Tyskland, Italien och Belgien är de största långivarländerna till Ungern. I förhållande till BNP verkar det vid en snabb titt vara Österrike och Belgien som ligger värst till vid en eventuell Ungersk krasch. Jag ska försöka hinna med att ta fram de senaste siffrorna från BIS och göra en ny sammanställning över vem som lånat hur mycket från vem. Säkert är det fler än jag som nu börjar leta fram siffror, framförallt hos stora investerare. Så länge läget är oklart lär vi få se en flykt till (upplevd) säkerhet på finansmarknaderna.

Skuldkrisen och skuldoron fortsätter att sprida sig och de senaste dagarna har statspappersräntorna stigit även i "säkrare" länder såsom Belgien och Frankrike.

Dagens nyhet lär knappast försämra läget för det ungerska extremistpartiet Jobbik och deras paramilitärer Magyar Garda, som jag skrev om i april.

Jag får säkert orsak att återkomma i ämnet Ungern och kanske också föra upp fler länder på problemlistan. Vi får se vilka som står på kö.

[Andra bloggar om ungern, statsbankrutt, skuldkrisen]

Snabbfix för oljeläckan?

BP börjar få det riktigt hett om öronen nu, 45 dagar efter att djuphavsoljeriggen Deepwater Horizon sprang läck i Macondo-fältet. Det har utvecklats till USA:s största oljespill någonsin och har hittills drabbat fyra delstater - Louisiana, Mississippi, Alabama och Florida.

Man kan jämföra med världens hittills största oljeutsläpp, från mexikanska Ixtoc 1979, som gick till på liknande sätt, men på grunt vatten. Det varade i lite över nio månader och släppte ut 3,5 miljoner fat olja. Den gången var det avlastningshålet som stoppade utsläppet. BP har börjat borra avlastningshål i Macondo-fältet, men de blir inte klara förrän tidigast i augusti, och det talas också om att de inte blir färdiga förrän vid jul.

Hittills har inga av försöken att täta läckan fungerat, och det är inte så konstigt. Det är rätt svårt att stoppa en läcka som sprutar sandblandad olja med ett tryck av omkring 90 MPa, vilket är ungefär 900 gånger atmosfärstryck. Som att försöka sätta en kork på en högtrycksspruta! En stråle med det trycket av vilken vätska som helst sliter sönder de flesta material. I och med att oljan dessutom är sandblandad får man en stark blästringseffekt.

Det bästa man kan göra tills avlastningshålen är klara verkar vara att försöka samla ihop så mycket olja som möjligt. Idag rapporteras att BP faktiskt lyckats att sätta en hätta över oljeläckan efter att ha sågat av det skadade röret igår. På så sätt hoppas man kunna suga upp det mesta av oljan. BP och kustbevakningen är dock osäkra på om det kommer att fungera. Som jag sade så är trycket och blästringseffekten enorma. Jag är inte så optimistisk. Men det känns säkert bättre för BP att göra något, även om det visar sig vara fåfänga försök. Alla inblandade och drabbade kräver också att man ska göra något. Det är svårt för dagens människor att erkänna att naturen skulle vara övermäktig ibland. Allt ska gå att rätta till med något slags teknofix. Det kan inte gå för sig att en oljekälla bara står och sprutar utan att någon gör något åt det.

Som jag påpekade i början av maj inleds orkansäsongen i Mexikanska golfen 1 juni. Den första tropiska stormen gick dock en annan väg och drabbade Guatemala. Men arbetet med att suga upp oljan kan stoppas om en orkan passerar Macondo-fältet. Hur går det då för den hätta som sitter nere över hålet?

Förutom den olja som syns på ytan och driver upp på stränderna, så verkar det som om det driver olja även på djupet i något slags suspension. Var den oljan till slut hamnar vet man inte, och inte heller effekterna av den.

BP fick som salt i såret igår sitt kreditbetyg sänkt av Fitch och Moody's. För det här blir dyrt för BP. Hittills har det kostat närmare en miljard dollar, en massa badwill för företaget, samt att de fått en brottsutredning på halsen. BP:s aktiekurs hade häromdagen sjunkit 34% sedan olyckan och företaget riskerar kanske att bli uppköpt.

Det är inte bara BP som drabbas, utan även försäkringsbolag. I längden kommer även det att fördyra framtida djuphavsborrprojekt - Moody's säger att försäkringspremierna för denna typ av projekt redan höjts med 50%.

Sedan tillkommer alla runtomkring som drabbas - det råder t.ex. nu fiskeförbud i omkring en tredjedel av Mexikanska golfen.

Allt detta sätter också press på president Obama, som nu ställer in en resa till Australien och Indonesien. Många kräver att även han gör något, även om det kanske inte går att göra något, även för en man med tillgång till så enorma resurser.
Alla som trodde att det finns så stora oljereserver kvar att utvinna i världen och att peak oil därmed inte skulle vara ett akut problem kanske får börja tänka om nu. De kvarvarande oljereserverna kan bli betydligt dyrare och svårare att utvinna än vad man tänkt sig. Det ska också bli intressant att se om IEA i höst kommer att göra några ändringar i sina oljeprognoser. För vid det laget bör vi ha bättre kunskap om hur mycket en sån här tillställning egentligen kostar och hur framtiden ser ut för oljeborrning på djupt vatten. Det blir allt svårare att förneka att peak oil sannolikt passerades sommaren 2008.

[Andra bloggar om peak oil, olja, miljö, bp]

Ohly ute och cyklar i finansvärlden

Vänsterpartiets gemytlige ledare Lars Ohly har talat med journalister idag och svamlat om höjda skatter på bland annat aktier. Tyvärr för honom själv så blottar han sin egen okunskap genom dessa populistiska och ogenomtänkta förslag.

- Förmögenheterna är fördelade i fasta och rörliga tillgångar. De rörliga tillgångarna beskattas väldigt lite vid handel, till exempel med aktier, och vi har en ganska stor förmögenhetstillväxt på börsen… Där är den stora förmögenhetstillväxten, den finns i dag inte i andra tillgångar, bortsett från fastigheter men där har vi en särskild fastighetsbeskattning, säger han.

I vilken värld har Ohly levt de senaste tio åren? Så här ser min aktievärld ut.
Har det varit "ganska stor förmögenhetstillväxt på börsen" de senaste tio åren? Jag skulle snarare karakterisera det som en häftig bergochdalbana.

Sen vet jag inte var Ohly får det ifrån att aktier skulle beskattas "väldigt lite vid handel". Det är reavinstskatt på alla aktieförsäljningar, förutsatt att man gått med vinst, förstås. Men Ohly kanske vill ha något slags transaktionsskatt på alla aktieförsäljningar. Fast det blir väldigt ologiskt i många fall. Anta att jag köpte Ericsson-aktier i mars 2000 och säljer dem nu. Då har jag gjort en saftig förlust, men ska ändå betala "aktieförsäljningsskatt". Eller ska den bara tas ut om man gjort vinst? Eller anta att jag köpte Swedbank-aktier till kursen 66 kronor för någon vecka sedan. Idag står den i drygt 70 kronor, en vinst på över 6%. Men jag oroar mig för att Swedbank kanske blir konkursmässiga p.g.a. Baltikum, säljer mina Swedbank-aktier och köper aktier i "säkra" Handelsbanken istället. Men en "aktieförsäljningsskatt" skulle göra mig tveksam. Är det verkligen värt skattesmällen att sälja av mina Swedbank-aktier? På detta vis minskar marknadens incitament att straffa illa skötta företag genom att handla ner deras aktiekurs.

Sen kan man fråga sig var Ohly vill dra gränserna för en aktiehandelsskatt. Ska bara privatpersoner beskattas? Ska det skattas även om man har aktierna i en kapitalförsäkring? Hur är det med fonder, ska de beskattas? Börshandlade fonder också? Och certifikat, optioner, warranter och alla andra roliga finansiella instrument som ofta har aktier som underliggande? Ska det vara skatt på dem? Hur ska den isåfall beräknas? Vad händer om man konstruerar nya finansiella instrument för att komma runt en aktieförsäljningsskatt? För det kommer garanterat den uppfinningsrika finansbranschen att göra om det blir en sådan skatt.

Och så förmögenhetsskatt. Varför ska sparsamhet beskattas? Om jag tjänar 200 000 om året efter skatt och lever snålt kan jag kanske spara 100 000 om året. På tio år har jag sparat en miljon, räntan oräknad. Bättre då att som Miljöpartiet föreslå höjd moms, som ju blir en skatt på konsumtion. Mer konsumtion leder till större resursförbrukning, så för vår gemensamma planet vore det bättre med en skatt på konsumtion.

Ohly är ute och cyklar med dessa förslag där han inte tänkt igenom konsekvenserna. Tyvärr finns risken att han får en ministerpost efter höstens val.

Och innan ni börjar hacka på mig för att jag kritiserar just Vänsterpartiet, så vill jag påpeka att jag kritiserar politiker ur alla läger som kommer med korkade förslag eller blottar sin okunskap om de områden de tänker ta beslut om. Folkpartiet är väl det parti som hamnat mest i skottlinjen för denna blogg.

Även bloggrannen Cornucopia har retat upp sig på Ohlys uttalanden.

[Andra bloggar om politik, skatter, aktier, vänsterpartiet, lars ohly]

Grekland bör lämna euron

Brittiska Centre for Economics and Business Research råder nu Grekland att lämna eurosamarbetet och ställa in betalningarna på statsskulden. Annars kommer de aldrig att kunna komma ur den skuldfälla de sitter i.

Som de flesta har förstått vid det här laget skulle det vara katastrofalt för tyska och franska banker, som sitter på flera miljarder i grekiska statspapper.

Detta rimmar bra med det som förre chefen för Bundesbank, Karl Otto Pöhl, säger i en intervju för Spiegel för drygt en vecka sedan med, där han är oerhört frispråkig. Han säger ungefär vad jag och min bloggrannar misstänkt hela tiden. Bland annat säger han att "räddningspaketet" för Grekland egentligen handlade om att rädda franska och tyska banker samt rika greker. Talet om risk för dominoeffekt ser han som ett svepskäl. Han anser att det är sannolikt att politikerna uppfann "de onda spekulanterna" för att legitimisera ett brott mot EU-fördragen och ECB:s regler. Pöhl anser vidare att Grekland aldrig borde ha fått gå med i eurosamarbetet till att börja med och att när misstaget att ta med dem väl var gjort borde EU redan för ett halvår sedan borde ha sagt att Greklands statsskuld behövde "omstruktureras". Ett litet land som Grekland utan någon exportindustri att tala om kan aldrig betala tillbaks 350 miljarder euro.

Så här säger Pöhl om Grekland och euron.

Pöhl: No, no, we have not gone that far quite yet. In my opinion, the euro is in no danger. Perhaps one of the smaller countries will have to leave the currency union.

SPIEGEL: How should that work?

Pöhl: It would involve Greece, if we stick with the case we were discussing, reintroducing the drachma.

SPIEGEL: But Greece doesn't seem to have any interest in doing that -- and it would be against European agreements to force Athens to leave the currency union.

Pöhl: That is correct. As long as a country receives such massive support, it would, of course, have no interest in turning its back on the euro.

SPIEGEL: You think that could change?

Pöhl: On the mid and long term, I wouldn't rule it out.

Han utesluter alltså inte att Grekland skulle tvingas lämna eurosamarbetet, men tror att de håller sig kvar så länge de får dessa trevliga lukrativa stödpaket.

Det är alltså denna genomkorrumperade politiskt styrda valuta som Folkpartiet vill att Sverige ska ansluta sig till.

[Andra bloggar om euro, grekland]