2011-01-16

Ulv, gråben, varg

Så har den årliga licensjakten på varg dragit igång i Sverige och med den hela den sedvanliga debattstormen. I helgen ska det tydligen ha skjutits fjorton vargar av de totalt 20 som ska fällas i år. Vi ska dock inte glömma att det troligen redan dött runt 80 vargar under året, p.g.a. skyddsjakt, sjukdom, trafikolyckor och tjuvjakt. Det verkar ha slarvats lite i årets licensjakt, då en märkt alfahanne skjutits i Ludvika. Årets vargjakt kan också mycket väl bli den sista licensjakten, om frågan dras i domstol av EU, då det strider mot art- och habitatdirektivet.
"La Chasse au Loup" av Alexandre-François Desportes (1661-1743).
Alla vet väl vid det här laget att den officiella ursäkten för vargjakten inte har något med verkligheten att göra. Det sägs att vargstammen ska hållas frisk. Trots det sköts inga sjuka vargar förra året. De eventuella sjuka och defekta kanske fanns med bland de cirka 80 som dog av andra orsaker. Nej, vargjakten handlar om ett spel för att blidka vissa lobbygrupper.

Men vargen orsakar konflikter och på något sätt måste de lösas.
Vargen är inte ett djur vilket som helst. Djurägare och jägare vänjer sig snabbt vid ett varglöst tillstånd. När den återkommer så river den får, tar jakthundar och livnär sig på rådjur och älg. Den kräver förändringar av livsstilen på landsbygden.
Detta är egentligen den viktigaste frågan och bloggrannen Cornucopia har tagit fasta på det och frågar sig hur den svenska landsbygden ska se ut nu när vi faktiskt har riksdagsbeslut på att vi ska ha en vargstam i Sverige.

Det största problemet med vargen är att den river tamdjur. Att den även tar jaktbart vilt får vi stå ut med. Det talas om rovdjurssäkra elstängsel för att undvika vargskador på tamdjur, men kostnaderna blir helt orimliga när man börjar titta på hur mycket mark som skulle behöva stängslas.

Det finns två vettiga metoder att undvika rovdjursskador på tamdjur - herdar och boskapsvaktande hundar. Under den tid då det fanns varg i södra Sverige (fram till cirka 150 år sedan) lämnades tamdjuren aldrig ensamma på betesmarken, utan de vaktades av vallhjon. Det är vad som kommer att krävas i framtiden också, om vi vill ha en vargstam. Visst kostar det, men det finns idag en mängd arbetslösa, som ändå kostar i form av a-kassa. Hur det ska lösas praktiskt kan man fundera över. Boskapsvaktande hundar är bara aktuellt för lantbrukare som har såpass stor flock att hunden äter mindre betydligt foder under ett år än vad man får ut i kött av sina djur. Inget för småbrukare, alltså.

Vill vi ha några småbrukare med tamdjur kvar och inte bara stora industrijordbruk där djuren står inomhus året om? Vill vi ha betade marker med alla de arter av växter och insekter som gynnas av det? Visserligen kan man slå med lie, men det gynnar till stor del andra arter än de som gynnas av bete.

Man kan dock fråga sig hur lantbruk med djur klarar sig i andra länder med vargstammar. Lilla Estland (stort som Värmland plus Dalarna) har hela 270 vargar. Italien har 500, Spanien 2000 och Rumänien 2500. Jag vet inte, men det kanske vore en bra idé att skicka landsbygdsminister Eskilsson på studieresa till dessa EU-kamrater för att få tips på hur man ska hantera vargfrågan.

Vad gäller vargattacker på människor är det svårt att finna sansade uppgifter på nätet. Vargkramarna säger att oträngda vargar utan rabies alltid är ofarliga, medan varghatarna drar på med en massa hemska historier. Jag har dock lyckats finna en mycket bra vetenskaplig rapport på hela 146 sidor som går igenom frågan grundligt. "Rädslan för vargen - en tvärvetenskaplig utredning" av John D. C. Linell och Tore Bjerke. Författarna kommer fram till att vargen inte är helt ofarlig för människor. Ett känt exempel är de drygt 30 personer, mest barn, som dödades av varg i Åbo län 1879-1882. Det finns fler exempel.
Under perioden 1957-1974 har 5 dödade barn i Polen 1937 och 4 barn i Spanien rapporterats. Det finns även kontroversiella rapporter om 36 dödade barn i Kirovregionen i Ryssland (1944-1953). Även om dessa uppgifter inte är fullständigt bekräftade, innehåller de en rad detaljer som gör dem trovärdiga.
Författarna kommer dock fram till att vargen inte är lika farlig som andra rovdjur, även om de under vissa förhållanden kan anfalla människor (framförallt barn) för att äta upp dem. De sätter också upp fyra viktiga saker att tänka på om man vill ha en vargstam som inte ger sig på människor.
  • Man måste bibehålla vargens naturlig skygghet för människan.
  • Det måste finnas tillräcklig tillgång på naturliga bytesdjur.
  • Planläggning av skyddsjakt när en varg mister sin skygghet för människan eller uppträder aggressivt.
  • Om rabies åter får fäste i Skandinavien måste man ändra sina planer.
Detta är viktigt. Men det största problemet är hur vi ska kunna få lantbruk med djurhållning att samsas med en vargstam.

Sen kan man också fråga sig varför det inte ska få etableras några vargrevir i norra Sverige. Det vore bästa sättet för den skandinaviska vargpopulationen att få genetisk kontakt med grannarna i öster för att undvika inavel. Är norrlänningarnas rätt till sina tamdjur starkare än sörlänningarnas?

[Andra bloggar om , , ]

11 kommentarer:

  1. Kan bara hålla med Cornocopia?

    SvaraRadera
  2. Gråben.
    Såg en intressant dokumentär igårkväll på TV 2 som hette Vargmannen.
    Den ska gå i repris den 26/1 och 29/1. Det går att skrämma bort vargar med inspelat vargyl som berättar för andra vargar att hålla sig borta. Försök gjorda i Polen bekräftar Vargmannens teorier.

    SvaraRadera
  3. Tänk en gång till2011-01-17 12:04

    Vargen är farlig, därför ska den bort! För övrigt vill jag utrota bilar, jägare, tillsatser i mat, plast, snöskotrar, oljebolag och allt annat som är farligt i teorin eller praktiken.

    SvaraRadera
  4. Det är dumt att införa varg igen, när vi efter hundratals år äntligen lyckats bli av med den. Den är ett skadedjur som bara kostar pengar.

    En intressant jämförelse med vargen är mårdhunden. Det är bestämt att den ska utrotas till en kostnad av flera miljoner kronor.

    Vargen däremot ska införas till en kostnad av flera miljoner kronor. Var är logiken?

    Båda är skadedjur som i vart fall landsbygden inte vill ha, och de argument som framförs för att utrota mårdhunden är tillämpbara även på vargen. Spridning av dvärgbandmask t.ex.

    Och varför hörs inga protester från gräsätarna när man vill utrota mårdhunden? Den är ju så söt.

    Om det verkligen, som vissa påstår, finns en majoritet, även på landsbygden, som vill att vi ska ha varg, tycker jag att vi skulle ha fri allmän jakttid på varg.

    De som inte vill ha varg skulle då skjuta bort den på sina jaktmarker, medan majoriteten, som ju vill ha varg, skulle freda den på sina marker. Win-win-situation, alla nöjda!

    Skogsägare

    SvaraRadera
  5. Föreställningen att det är människan som har den moraliska rätten att bestämma vilka arter som ska finnas och inte finnas - och att detta dessutom ska påverkas av ekonomiska parametrar - är minst sagt osympatisk.

    Vargen har rätt att existera för sin egen skull. Inte för att människorna vill det eller för att den är lönsam.

    Med tanke på att skogsägarna lyckats förvandla vackra urskogar till granplantager så är det ganska lätt att föreställa sig hur världen skulle se ut om de fick bestämma. Rikedom kan inte enbart räknas i kronor och ören.

    SvaraRadera
  6. Orsaken till att mårdhunden bör utrotas är att det är en främmande ras som har planterats in i närområdet och därefter spridit sig.

    Så är det inte med vargen.

    SvaraRadera
  7. Eftersom vargen har en djupt rotad skräck för ren kommer de vidsträckta renbetesmarkerna i Norrland att för överskådlig tid hålla de svenska vargarna separerade från de östliga.

    SvaraRadera
  8. Anonym 14:35, jag håller med till viss del, men vill samtidigt framhålla att det även är osympatiskt att stadsbor skall bestämma vilka arter landsbygdsbor skall leva med.

    Sedan menar jag inte heller att vargen skall utrotas överallt, den bör emellertid finnas där det inte bor människor. I t.ex. Sibirien och Kanada finns det stora ödemarker där den inte orsakar konflikter.

    Vad beträffar granåkrar så består många vackra urskogar också av gran, om det är granmark.
    Man måste plantera det trädslag som lämpar sig bäst för den marktyp man har.

    Själv har jag förmånen att äga en fastighet med mest tallmark, vilket onekligen är trevligare än "granplantager".

    De flesta skogsägare sköter sin skog långsiktigt och ansvarsfullt, liksom de flesta stadsbor sköter sin villa och tomt på samma sätt.

    Ylven,
    "Orsaken till att mårdhunden bör utrotas är att det är en främmande ras som har planterats in i närområdet och därefter spridit sig."

    Ja, då håller du säkert med mig om att mink, kanadagås och framförallt skarv också bör utrotas?

    Skogsägare

    SvaraRadera
  9. Hej igen! Det är jag som har de kontroversiella "monsterfåren".(mars 2010). Har 2 boskapsvaktande hundar med min besättning och vill rapportera att det fungerar utmärkt! Haft besök av varg och han valde att gå vidare...

    SvaraRadera
  10. Att vargen är ett skadedjur har nog ingen kunnat undgå att märka. Vargens återkomst är lite drygt ett decennium gammal och det är också de ökande tamdjurskadorna, hundangreppen och, från och med i år angreppen mot människor. I Norrtälje, vid Åmot och så den danska familjen på besök i Sverige.

    Så var det inte under den tiden vargen var borta. Då började vi istället bygga upp Europas finaste viltstammar och skötte vargens jobb som predator. Något som för övrigt kommer att vara nödvändigt framöver vare sig vargen tillåts komma tillbaka eller inte. Men det tänker man inte på - våra unika klövvilt - och småviltstammar som resten av Europa betalar dyra pengar för att åka hit och se.

    I något inlägg från en "Anonym" uttalas något om människans moral och ringa rätt att bestämma över djurarter. Ord som inte har någon som helst verklighetsförankring. Människan är en del av det ekologiska systemet. Vi är en predator och som sådan eliminerar vi andra predatorer i området precis som när vargen ger sig på räven.

    Vi har sedan över 100 år en viltförvaltning. I den kommer människan att finnas kvar i en oöverskådlig framtid. Vi kommer aldrig någonsin att ge bort så mycket som en hektar till djuren där de kan leva helt fritt. Till och med nationalparker är lika mycket till för människor som de är för djuren genom jakt (ja det har man där, jag jagar själv i en) och turism.

    Det många missar är att debatten inte gäller huruvida man gillar vargar eller inte, utan hur vi ska kunna få människa och varg att existera i samma land. För vi går ingenstans. Vi kommer att vara kvar vare sig mårdhund, tvättbjörn eller varg flyttar hit eller drar härifrån. Enda skillnaden är att vi kommer uppleva att vi i onödan dragit på oss ett problem som vi eliminerade för länge sedan.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.