Tänk efter angående euron

Idag skriver Vänsterpartiets i mitt tycke vettigaste rikspolitiker Jonas Sjöstedt i Aftonbladet en uppmaning att släppa prestigen och ompröva euron.

Vem är det vi hjälper? Är det bankerna, euron eller välfärden?

Detta är något man bör fråga sig, inte bara vad gäller euron, utan vad gäller alla de räddningsåtgärder som satts in i samband med kriserna. Vem har gynnats?

I USA:s fall är det solklart att det är bankdinosaurierna och deras feta direktörer som räddats, medan vanligt folk fått betala. Cornucopia kallar det idag för "foodless recovery" med anledning av att mer än var åttonde USAmerikan nu överlever med hjälp av så kallade food stamps (SNAP).

Jonas Sjöstedts skriver vidare.

Krisen har flera orsaker. Globala obalanser, bristande finansiell reglering, hejdlös finansspekulation och oansvariga banker är de viktigaste. I några länder som Grekland har svaga statsfinanser och dåliga skattesystem gjort situationen ohållbar. Euron har gjort ont värre.

Jag brukar säga att grundorsaken till krisen är den ohållbara skuldbörda som skapats globalt under de senaste decennierna. Många stater, privatpersoner och företag har tagit på sig alldeles för stora skulder. Orsaken till detta är delvis det som Sjöstedt tar upp, men jag skulle också vilja lägga till oansvariga politiker, för det är de som sett genom fingrarna med bankernas oansvariga utlåning, den bristande finansiella regleringen, med mera. Och ansvaret faller lika hårt på politiker såväl på vänstra som på högra sidan av politiken, beroende på vem som har råkat ha makten i de olika länderna. Alla har glatt spelat med i pyramidspelet, så länge det har gynnat deras väljare och lobbygrupper. Inte minst i USA har det byggts upp rekordartade underskott, skuldberg och obalanser.

Euron har haft en stor del av skulden i det hela. För att åter citera Sjöstedt.

I högkonjunkturen kunde inte Irland och Spanien kyla ner ekonomin med högre räntor. I stället blåstes lånekarusellen och huspriserna upp tills bubblan sprack. Grekland kan inte konkurrera med tysk industri. Grekland skulle behöva en annan växelkurs än Tyskland som har stora handelsöverskott. Nu måste länder i stället sänka lönerna dramatiskt om de ska kunna konkurrera. Det sociala priset blir enormt om det ens låter sig göras. Risken är att patienten förblöder under operationen när välfärden slaktas och ekonomin fastnar i recession.

Sjöstedt säger sedan det som borde vara uppenbart för alla - EU:s räddningsaktioner handlar främst om att bankerna och euron. Vanligt folk får betala.

Han anser att bankerna också måste vara med och betala och anser att skuldnedskrivningar för vissa stater måste till. Jag håller med. När han skriver att "Bankernas ägare måste vara med och betala notan" nämner han dock inte att det inte blir helt oproblematiskt. Bankernas ägare är nämligen till stor del pensionsfonder och liknande, vilket också drabbar vanligt folk. Hur man än vänder sig i detta läge så har man ändan bak. Det måste till stora skuldnedskrivningar, men det är inte enkelt. Det måste till smart politik för att det inte ska drabba urskillningslöst och inte drabba de redan svaga.

Men "Europrojektet måste kunna omprövas". Där har de flesta av EU:s politiker lång väg kvar till insikt.

Jonas Sjöstedt tipsar också på sin blogg om att Johan Ingerö, som var aktiv för jasidan i den svenska folkomröstningen om euron, nu ångrar sig och omprövat sin inställning till euron. Snart finns det bara ett litet gäng rabiata folkpartister kvar som förespråkar svenskt eurointräde.

Dock anser jag fortfarande, som jag skrev igår att euron var en fördel för Estland, i alla fall jämfört med de alternativ som nu finns. Men Estland är ett undantag.

Hursomhelst kvarstår som jag ser det mest vadslagning om euron. Vilket land blir det första eurolandet att ställa in betalningarna eller skriva ner statsskulden? Vilket land lämnar först eurosamarbetet? När händer det?

[Andra bloggar om euro, politik, eu, finanskris, banker, fattiga, kreditbubbla]