Visar inlägg med etikett bostadsrätter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bostadsrätter. Visa alla inlägg

2016-05-24

Rekordstor utbudsökning av bostadsrätter

Läsaren D L tipsade mig om att titta in på Hemnets statistik över antal bostäder på marknaden, och då specifikt antalet bostadsrätter i Stockholm.

Till att börja med kan vi konstatera att det i Stockholms län finns ett lågt utbud av villor till salu. Något högre än 2015, men betydligt lägre än övriga av de senaste nio åren. Ser man till hela landet är för övrigt utbudet det lägsta för de senaste nio åren.
Ser man på bostadsrätter däremot är det helt annorlunda.

Antalet bostadsrätter till salu i Stockholms län är högre än någon tidigare vår. Förra veckan var 4112 bostadsrätter till salu på Hemnet, vilket slår förra vårrekordet från vecka 23 år 2012, då det var 4054 bostadsrätter till salu. Det är inte alltför långt kvar till alla tiders rekord på 4214 bostadsrätter till salu vecka 38 år 2011. Detta rekord lär slås om en vecka och då kommer ni att att få läsa om det i tidningarna. Ni läste det först på denna blogg.

Antalet nyinkomna bostadsrätter senaste veckan i Stockholms län slår dock redan alla tiders rekord.
Vad gäller nyinkomna bostadsrätter senaste veckan är det för övrigt rekord i hela landet. Fortsätter det några veckor till lär vi även få se ett nytt rekord för antalet bostadsrätter till salu i hela landet. Detta är dock en mer osäker förutsägelse och bygger som sagt på att trenden fortsätter ytterligare några veckor.
Detta rekordstora utbud hänger förstås samman med de rekordartat maniska bostadsrättspriserna som jag skrev om i början av april. Allt fler inser troligen att det pris de kan få ut för sin bostadsrätt idag motiverar att göra slag i saken och sälja. Särskilt om man redan gått i sådana funderingar kan det vara värt att tidigarelägga försäljningen. Köparna drivs i sin tur på av det amorteringskrav som kommer i sommar och vill hinna köpa innan de "drabbas" av det.

Även antalet nyinkomna villor stiger nu kraftigt både i Stockholm och hela landet, men där är det en bra bit kvar till rekord för antal villor till salu, så det ser än så länge inte ut som om det kommer att slås rekord även där under våren, även om möjligheten finns. Kanske kommer ett rekord för antalet villor till salu istället efter sommaren?

Som jag skrev i april så korrelerar även bostadspriserna fint med kreditimpulsen och det är därför inte förvånande att det som Cornucopia skrev igår är så att hushållens skulder ökade rekordmycket första kvartalet i år.

Så vad betyder då dessa rekordsiffror annars? Det kan vara ett tecken på att vi håller på att bygga upp en topp vad gäller priserna på bostadsrättsmarknaden.

Det behövs idag ingen stor förändring av de ekonomiska förutsättningarna för höga bostadspriser för att tippa över priskurvan nedåt. För att få en uppfattning om vad som då kan hända kan du läsa vad jag skrev för en månad sedan.
Tillägg: Cornucopia tipsar om att förre finansministern Anders Borg nu varnar för ett boprisras.
"Det kommer en sättning i svenska bostadspriser. Jag ser inte hur det kan undvikas. Man bör anpassa sin balansräkning efter det"
Borg verkar dock tro att det kommer att bli stigande räntor som utlöser boprisfallet och att det därför kan dröja några år innan sättningen kommer. Jag tror att det blir någon annan utlösande faktor. Det lär dröja länge innan vi ser stigande räntor i dagens deflationsvärld.

"Anpassa sin balansräkning" betyder i klartext "amortera så mycket man kan".

2016-04-04

Bostadsrättspriserna ännu mer maniska

I förrgår skrev jag om den maniska fasen i den svenska bostadsbubblan, med utgångspunkt från SCB:s kvartalsvisa statistik över småhuspriserna. Nu är dock inte detta den värsta delen av bostadsbubblan, utan bostadsrättspriserna har stigit ännu mer - se diagrammet* nedan.

De reala bostadsrättspriserna har 1996-2015 stigit med 870 procent!! De reala småhuspriserna har under samma tid stigit med i jämförelse högst måttliga 197 procent. Reallönerna har under samma tid bara stigit med 53 procent.

Jag har även lagt in hushållens lån (inflationsjusterade) och inte oväntat hamnar de någonstans mittemellan småhuspriserna och bostadsrättspriserna. Som ni ser i diagrammet så följer bostadspriserna inte reallönerna, utan mer hushållens krediter. Jag återkommer senare med en mer detaljerad analys av detta.

Hursomhelst visar diagrammet ovan en skrämmande bubbla. Jag har tidigare analyserat (genom att se på olika länder och tider) huruvida bostadspriser kan mjuklanda efter kraftiga uppgångar och kommit fram till att om det ens är möjligt isåfall är ytterst sällsynt. Vi kan alltså förvänta oss en rejäl krasch i de svenska bostadspriserna när bubblan väl spricker (vilket den uppenbarligen inte gjort ännu utan fortsätter att blåsas upp). Vi kan gissa att bostadspriserna ska ner till någonstans under kurvan för reallönerna, vilket varit fallet vid tidigare nedgångar. En nedgång till 100-linjen i diagrammet motsvarar över 60 procents fall i de reala småhuspriserna och över 80 procents fall i de reala bostadsrättspriserna.

Vi väntar bara på den utlösande faktorn för att kreditkranen ska strypas, men vi vet ännu inte vilken denna faktor slutligen kommer att bli.

En läsare bad mig om ett diagram över bostadspriser i förhållande till reallöner, för att tydligare kunna se utvecklingen. Varsågod, här kommer det.

Som ni ser utmärker sig de senaste åren även här.


* Det första diagrammet ovan bygger dels på data för småhuspriser, reallöner, hushållens lån samt konsumentprisindex från SCB, dels på bostadsrättspriser från Bengt Hansson på Boverket via Cornucopia. Dessa har jag sedan kompletterat med data för de två senaste åren från Valueguard, samt med reallönerna för senaste året från Medlingsinstitutet.

2015-01-11

Felslagen bopolitik

SvD:s Per Lindvall skrev igår om hur hyresmarkaden är oduglig på grund av den förda bostadspolitiken.
Det finns nämligen starka argument för att det just är den sedan 90-talet förda bostadspolitiken, med slopade räntesubventioner för nyproduktion men bibehållna ränteavdrag, och senare kristdemokraternas bidrag med den kraftigt reducerade fastighetsskatten, som har varit en starkt drivande faktor till hushållens allt större skuldsättning.
Politiken för räntesubventioner och ränteavdrag har alltså gynnat ägda bostäder (småhus och bostadsrätter) framför hyresbostäder. Detta har lett till att bland annat Stockholms bostadsmarknad som jag skrivit förut är fullständigt dysfunktionell.

Lindvall tar också upp en annan intressant bieffekt av denna bostadspolitik.
Situationen för landets studenter är belysande. Sveriges Förenade Studentkårers bostadsrapport från i höstas visar att det råder akut brist. Studenter har svårt att överhuvudtaget hitta ett boende under den första terminen. Problemen är störst i de välrenommerade studieorterna, som Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund, Umeå, Linköping och Malmö.

På den populära ekonomutbildningen på Handelshögskolan i Stockholm kommer nu 60 procent av eleverna från gymnasieskolor i Stockholms innerstad, vilket är en dramatisk förändring under de senaste 30 åren.

Det handlar inte bara om lokal betygsinflation utan också om att möjligheterna att ta del av studierna beror på föräldrarnas bostadsort, plånbok och kontaktnät.
Och bostadspriserna fortsätter att tuffa uppåt. Så här ser diagrammet ut för de reala småhuspriserna fram till och med tredje kvartalet 2014. (Reallönerna ligger med som jämförelse.)
Det ser ut som om bostadsmarknaden den senaste tiden övergått i en manisk uppgångsfas. När denna tar slut är förstås svårt att sia om, men att den kommer att göra det är säkert.

Diagrammet visar för övrigt småhuspriserna. Bostadsrättspriserna har stigit ännu snabbare och det är definitivt där som bubblans epicentrum finns. Hur går det förresten med de progressiva avskrivningarna i bostadsrättsföreningarna? Jag har inte hört mycket om frågan sedan i mars när Bokföringsnämnden slog fast att progressiv avskrivning är olagligt vad gäller bostadsrättsfastigheter. I september meddelade FAR att det går bra att inte höja avgifterna, utan att en bostadsrättsförening kan gå med förlust. "Business as usual" verkar alltså kunna fortsätta ett tag till - tills verkligheten kommer och knackar på.

Notera hur bostadspriserna relaterar till reallönerna. När reallönerna faller, till exempel 1977-1983 eller 1991 och 1993, så verkar det korrelera (om än med viss förskjutning tidsmässigt) med fall i de reala bostadspriserna. 2010-2011 stagnerade uppgången i  reallönerna och bostadsprisernas uppgång vacklade då något. Därefter fortsatte dock reallönerna att öka och bostadspriserna fortsatte att skjuta i höjden.

Jag får säkert orsak att återkomma till de svenska bostadspriserna under året. Närmast blir det väl i samband med att ValueGuard 16 januari släpper bostadsprisdata för december, så att man kan summera helåret 2014 inklusive bostadsrätterna.

2014-03-23

Fusk, bedrägeri, olagligheter eller oegentligheter i bostadsbubblor

Gemensamt för de senaste årens bostadsbubblor i olika länder är vad jag kan se att det någonstans förekommit fusk, bedrägeri, olagligheter eller oegentligheter. I USA var exempelvis "subprime" en stor underliggande orsak, alltså att låntagare med alltför dålig betalningsförmåga beviljades alltför stora lån, vilket i sin tur gjorde att de kunde vara med och buda upp priserna på bostäder.

Nu har vi fått exponerat för oss en underliggande orsak till den monumentalt stora svenska bostadsrättsbubblan, nämligen den alltför låga avskrivningstakten i många föreningar och de därmed sammanhängande progressiva avskrivningsplanerna. I fredags meddelade Bokföringsnämnden nämligen (trots byggbolagens lobbyverksamhet) att progressiv avskrivning är olagligt vad gäller bostadsrättsfastigheter.
BFN:s regelverk innebär att den avskrivningsmetod som tillämpas ska bäst återspegla hur en tillgång förbrukas. Varken tidigare eller nuvarande normgivning från BFN ger stöd för att progressiva avskrivningar är den metod som generellt bör tillämpas för avskrivning av byggnader i bostadsrättsföreningar.

BFN har i dag diskuterat progressiva avskrivningar. Nämnden har beslutat att ge kansliet i uppdrag att ta fram ett underlag för nämndens ställningstagande i frågan den 28 april 2014.
Därmed har ett stort antal bostadsrättsföreningar alltså begått bokföringsbrott. Som jag har påpekat så förekommer progressiva avskrivningsplaner inte bara i nybyggda bostadsrättsföreningar, utan även i många av de ombildningar från hyresrätter som förekommit i Stockholm de senaste åren. Jag hittade vid min stickprovsundersökning även en bostadsrättsförening från 1950-talet som lyckats fiffla om sin avskrivningsplan till att bli progressiv, troligen i samband med den stora investering som gjordes för några år sedan i ett stambyte. Det finns säkert fler sådana exempel om man börjar leta.

Revisionsfirmorna som godkänt denna bokföring med progressiva avskrivningar har då också ägnat sig åt oegentligheter, då de inte borde ha godkänt den. Det torde röra sig om stora delar av den svenska revisorsbranschen. Dags för storstädning hos revisorerna, inklusive Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), som nu får "göra en pudel" efter att i slutet av februari ha backat angående avskrivningsreglerna.

Byggbolagen har genom olika sorters fusk (byggfusk samt orealistiska ekonomiska planer) försökt att driva upp försäljningspriserna för nybyggda bostadsrätter så långt som möjligt, samtidigt som man försökt hålla ner kostnaderna. Detta är något som den som inte går med skygglappar på har förstått sedan länge.

Frågan är hur det ligger till med bostadsrättsföreningar som inte har progressiv avskrivning, men däremot orimligt lång avskrivningstid, till exempel 300 år. Detta borde inte som jag ser det vara principiellt olagligt, däremot kan det nog anses som rent bedrägeri, även om det inte finns någon lagparagraf att tillämpa på det. Eventuellt bryter det dock mot någon annan bokföringsregel som jag inte känner till. Nu är jag inte expert på området, även om jag efter att på 1990-talet ha varit kassör och sedan ordförande i en bostadsrättsförening med över 100 lägenheter har goda kunskaper om hur bostadsrättsföreningars ekonomi fungerar. Frågan är om bostadsrättsföreningar som nu drabbas av krav på att ta bort de progressiva avskrivningsplanerna istället kommer att tillämpa rak avskrivning på orimligt lång tid (120-300 år) för att mildra effekten på månadsavgiften. Jag gissar att det kan komma att bli en vanlig "lösning", men verkligheten kommer förr eller senare att komma ikapp i form av byggnader som slits och behöver dyra reparationer.

Och hur ligger det till med Boverket, vars intygsgivare har godkänt de olagliga eller bedrägliga ekonomiska planerna? Behöver de kanske entlediga ett stort antal intygsgivare från sina poster? De intygsgivare som har godkänt dessa ekonomiska planer har inte skött sina jobb på det sätt som de borde. Det kanske till och med rör sig om trolöshet mot huvudman?

Som SvD:s Torbjörn Isacson skriver så är den svenska bobranschen fallfärdig. Bostadsrättspriserna har en mycket lång fallhöjd. Frågan är nu om prisfallet påbörjas före eller efter höstens riksdagsval.
Många bostadsrättsföreningar sitter redan nu och gör årets ekonomiska redovisning. Kommer de skärpta avskrivningsreglerna att tillämpas redan nu? Isåfall väntar kraftigt höjda avgifter redan i år i många föreningar. Om inte annat kan det bli tuffa debatter på årsstämmorna i många bostadsrättsföreningar och berättigad ilska från föreningarnas medlemmar. Jag är glad att jag i dagsläget inte äger någon bostadsrätt.

Priserna på småhus borde inte påverkas direkt av situationen för bostadsrätterna, men även de kommer troligen på sikt att dras med nedåt i ett allmänt prisfall på fastigheter i Sverige, liksom även bostadsrätter med sunda avskrivningsplaner kan komma att i viss mån dras med i ett allmänt prisfall, även om de självklart inte kommer att sjunka i pris lika mycket som de osunda föreningarnas lägenheter. Till att börja med kan det dock bli så att bostadsrätter med sunda avskrivningsplaner kan komma att fortsätta att öka i pris, i alla fall i förhållande till de osunda.

Läs även vad Cornucopia skrivit i frågan.

2014-03-19

Amorteringskraven skärps

Thomas Östros, f.d. socialdemokratisk politiker som numera insett att han är fullblodskapitalist och blivit vd för Bankföreningen, skriver i DN att Bankföreningen nu sänker sin amorteringsrekommendation från bolån med över 75 procents belåningsgrad ner till dem med över 70 procent. (Min kursivering nedan)
Ett tecken på att det finns problem på bostadsmarknaden är att bostadspriserna och hushållens skuldsättning ökat i en takt som inte är långsiktigt hållbar. Det finns dock konkreta förklaringar till utvecklingen. Låg nyproduktion i kombination med en snabb befolkningstillväxt i storstäderna är en avgörande faktor. Hushållens betalningsförmåga för boendet har ökat genom den historiskt låga räntan och den avskaffade fastighetsskatten. Borttagandet av arvs- och gåvoskatten kan också ha bidragit genom att föräldrar i större utsträckning hjälper till att finansiera sina barns bostäder.

En förklaring till hushållens ökade skuldsättning är vidare att många hyresrätter omvandlats till bostadsrätter, och att nyproduktionen till största delen är inriktad på bostadsrätter. Sedan 1975 har bostadsrätternas andel av lägenheterna i Stockholm ökat från 19 till 50 procent. Det innebär att hushållen har tagit över en betydande del av lånevolymen från privata och kommunala fastighetsföretag. Företagsskuld har blivit hushållsskuld.
Östros säger alltså rent ut det som vettiga bedömare sett länge, nämligen att vi har en ohållbar utveckling vad gäller bostadspriserna och hushållsskulderna i Sverige. Även omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter är en viktig punkt, även om han har lite fel vad gäller siffrorna - 2011 var andelen bostadsrätter i Stockholms stad hela 54 procent (så sent som 1990 var andelen bostadsrätter så låg som 24 procent). Vad gäller "att hushållen har tagit över en betydande del av lånevolymen från privata och kommunala fastighetsföretag" har han dock troligen fel. Se diagrammet nedan över skuldernas utveckling i Sverige de senaste 20 åren.
Hushållens skulder som andel av årlig BNP har visserligen ökat från 46 till 85 procent, men även de icke-finansiella företagens skulder har ökat från 72 till 90 procent av årlig BNP. Nu finns ju inte fastighetsbolagens skulder redovisade separat här, men det verkar tämligen klart att hushållens skulder ökat betydligt mer än vad fastighetsbolagens skulder kan ha minskat.

Den enda sektor i Sverige som generellt minskat sin skuldsättning de senaste 20 åren är offentlig sektor och där rör det sig till allra största delen om en minskning av statsskulden, som inte har något med bostäder att göra. Totalt sett har skuldnivån i Sverige (exklusive finansiella företag) ökat från 205 procent av årlig BNP år 1995 till 218 procent av årlig BNP år 2013.

Förutom detta med olika sektorers lån tycker jag att Östros artikel är bra (även om den såsom kommande från Bankföreningen självklart är en partsinlaga och måste granskas kritiskt). Han påpekar även med ett räkneexempel att det i längden blir billigare för ett hushåll att amortera på sitt bolån, eftersom detta ger mindre räntebetalningar, något som exempelvis Cornucopia påpekat många gånger.

De absurt stora prisökningarna på köpebostäder kombinerat med bristen på hyresrätter gör att Stockholm nu har en fullständigt dysfunktionell bostadsmarknad.

Nedan ser ni ett uppdaterat diagram över hur de reala småhuspriserna ökat.
Som ni ser har priserna ökat betydligt snabbare än reallönerna och det beror förstås till stor del på de faktorer som Östros räknar upp. Det är dock inte vad gäller småhus (villor och radhus) som vi har den stora bostadsbubblan i Sverige - de har "bara" ökat med runt 160 procent realt på 20 år. Nej, det är bostadsrätterna som är elefanten i vardagsrummet, se diagrammet nedan (med data från Cornucopia, som i sin tur fått dem från Boverket).
Jag har även som jämförelse lagt in hushållens skulder (inflationsjusterade även de). (Det är två olika serier som mäter lite olika, eftersom det är vad som finns hos SCB.) Korrelationen mellan hushållens skulder och bostadrättspriserna ser ut att vara god - orsaken att bostadsrättspriserna växer snabbare i diagrammet är förstås att en stor del av bolånen går till småhus, vars priser växt långsammare. Det handlar alltså om en kreditbubbla som yttrar sig som en boprisbubbla, med fokus på bostadsrätterna.

Det är inte rimligt att tro att de reala bostadsrättspriserna ska kunna öka med över 400 procent på 20 år utan att det till slut straffar sig. Vi ser en del av grunden till att man har kunnat trissa upp värderingarna av bostadsrätter såpass högt i de orimligt låga avskrivningstakter och progressiva avskrivning som många bostadsrättsföreningar tillämpar. Byggbolagen och många andra har tjänat storkovan på detta och det är därför särskilt intressant att läsa den kommunikation mellan JM:s ekonomidirektör och bostadsminister Stefan Attefall som Cornucopia nyligen förde fram i ljuset. Det finns många som har starka intressen i att driva bubblan vidare, men ju längre man driver den, desto mer brutal kommer den slutgiltiga urblåsningen att bli.

Nu ser vi hur förutsättningarna för de höga bostadspriserna skärps från många håll. Utökade amorteringskrav är en skärpning från kreditsidan och vi lär troligen se mer av det efterhand som bankerna oroar sig allt mer för hur deras säkerheter för bolånen ser ut att få en mer riskfylld värdering. Från ett annat håll kommer frågan om de låga avskrivningarna i bostadsrättsföreningarna och även om byggkartellen anser sig ha uppnått en seger i sitt möte med Bokföringsnämnden tror jag inte att sista ordet är sagt här. SvD:s ekonomijournalister driver förhoppningsvis frågan vidare.

Det ser dock ut som om man försöker att hålla uppe de svenska bostadspriserna till efter valet i september. Därefter kan man lämpa över hela den smutsiga byken i knät på en nytillträdd Löfven-ledd regering (kanske en senkommen hämnd för att den borgerliga Bildt-ledda regeringen fick krisande banker i present av sossarna på 1990-talet). Även chefen för en av Sveriges största mäklarfirmor, Erik Olsson, spådde häromdagen fallande bostadspriser efter valet, men inte före.

Tillägg 2014-03-20: Läs även Carolina Neuraths granskning av vad Östros skrev.

2014-02-19

Progressiv avskrivning finns även i ombildningar

Diskussionen om de progressiva avskrivningarna i många bostadsrättsföreningar tar sig ständigt nya vändningar. Det hela började på tisdag kväll i förra veckan när SvD uppmärksammade revisorsförening FAR:s nya riktlinjer för avskrivningar i bostadsrättsföreningar, som inte längre skulle få tillämpa progressiv avskrivning, utan istället måste använda en rak avskrivningsplan. Efter några dagars rabalder backade så FAR i fredags då dess generalsekreterare Dan Brännström gick ut och sade att "frågan har sprängkraft" och istället lämnade över ansvaret för ett eventuellt beslut till Bokföringsnämnden. Det löser dock ingenting - progressiva avskrivningar lurar fortfarande bostadsrättsköparna lika mycket och man har bara sopat problemet under mattan.

Varför blev det så plötsligt rabalder i förra veckan? Som jag påpekade var det ju FAR:s syn på avskrivningarna redan känd sedan oktober 2013, eller till och med december 2011. Uppenbarligen är det ingen som håller koll på dessa frågor hos byggare och bostadsrättsorganisationer. Eller så skulle FAR ha varit tydligare och gjort kortfattade förståeliga massutskick till berörda parter.

Så tar idag Erik Davidsson från Borevision (Sveriges största revisionsfirma för bostadsrättsföreningar) och kallar avskrivningsfusket för bedrägeri. Skönt att även mer officiella personer vågar kalla saker vid deras rätta namn, inte bara obskyra bloggare. Erik Davidsson talar om "ett omfattande missbruk av progressiva avskrivningar" och att "trots att landets bostadsrättsföreningar har ett värde som halva Stockholmsbörsen har FAR inte varit intresserat". Han spekulerar även i hur det uppstått: "Det var nog så att när byggherrarna fick svårt att sälja sina objekt vid finanskrisen 2008, började många tillämpa en mer aggressivt progressiv avskrivning för att sänka månadsavgifterna." Fast jag har sett hårresande exempel i flera föreningars ekonomiska planer redan 2001 när jag skulle köpa bostadsrätt och uppmärksammade även fenomenet här på bloggen 2008. Men kanske har det blivit ännu värre efter finanskrisen 2008.

Idag skriver SvD:s Patricia Hedelius om att bostadsminister Stefan Attefall inte svarar angående avskrivningarna, en fråga som i allra högsta grad berör hans ansvarsområde. Jag tror personligen att Attefall har fått stora skälvan och inte vågar svara av rädsla för att göra bort sig. Först måste han nog få en rejäl genomgång av sina medhjälpare på departementet för att kunna komma med ett vettigt svar. Enligt Wikipedia har Attefall en fil kand i statskunskap och nationalekonomi, men han verkar ha ägnat större delen av sitt yrkesliv åt politiska poster. Med tanke på hans tidigare uttalanden i bostadsfrågor känns det som om han fått sin ministerpost mer på politiska meriter än på kunskap om bostadsmarknaden.

Hedelius påpekar att avskrivningarna i många bostadsrättsföreningar "strider mot gällande redovisningsprinciper".
Det är också värt att påpeka att om Skanskas egna revisorer godkänt lika fria tolkningar av avskrivningar i bolagets årsredovisning som byggbolaget säljer sin nyproduktion på hade ”ekonomisk bluff” varit en allt för tam rubrik.
Så trots att FAR backar kommer troligen förändrade avskrivningsregler att bli verklighet ganska snart. Beslutet kommer att tas av Bokföringsnämnden, men Hedelius tror att det kommer att skjutas upp till efter valet i höst, eftersom "ingen vill hålla i bilan". Frågan är dock om man lyckas skjuta upp beslutet så länge med tanke på den debatt som blossat upp. För den sittande regeringen Borg Reinfeldt är detta med avskrivningsreglerna en högst ovälkommen nyhet. En sprucken bostadsbubbla är det sista de vill ha innan valet. Kan de skjuta upp det obehagliga och lämna det i knät på nästa regering, som enligt opinionsundersökningarna ser ut att komma att ledas av Socialdemokraterna under Löfven, skulle de slippa en massa obehag.

Hedelius skriver om 50 000 nyproducerade lägenheter som kommer att få chockhöjda avgifter, men vad jag kan se så tillämpas progressiv avskrivning även många av de bostadsrättsföreningar som skapats de senaste åren genom ombildning av hyresrätter. I förra veckan gjorde jag en stickprovsundersökning på Hemnets karta över Stockholms förorter. Här har ni resultatet - jag hänger dock inte ut föreningarna med namn.
  • BRF 1: Bildad och byggd 2002. Rak avskrivning av byggnader på 300 år!
  • BRF 2: Bildad och byggd 2001. Avskrivning av byggnader 0,5% per år = 200 år
  • BRF 3: Bildad och byggd 2007. Progressiv 80-årig avskrivning, f n 0,55% per år
  • BRF 4: Bildad och byggd 2001. Progressiv 80-årig avskrivning, f n 0,5% per år
  • BRF 5: Bildad och byggd 1943. Avskrivning byggnader 1,25% per år = 80 år
  • BRF 6: Bildad och byggd 2001. Progressiv 100-årig avskrivning, f n 0,1% (!) per år
  • BRF 7: Bildad och byggd på 1950-talet. Progressiv avskrivning, f n 0,25% per år
  • BRF 8: Bildad och byggd 1952. Avskrivning byggnader 2% per år = 50 år.
  • BRF 9: Bildad 2003, byggd 1947. Avskrivning progressiv 100-årig, f n 0,7% per år.
Som ni ser har jag bara hittat en förening som är resultatet av en ombildning och den har progressiv avskrivning, om än inte av värsta sorten. Jag är övertygad om att det gäller för flera av de senaste årens ombildningar. Säkerligen finns det fler ombildningar i innerstan, men jag gjorde min stickprovsundersökning på förorterna.

Inte förvånande så tillämpar alla de nybyggda föreningarna jag hittade orimliga avskrivningsplaner. Mest spännande tycker jag är den som har en rak avskrivning på 300 år - som om ett hus byggt på Carl XII:s tid skulle vara färdigavskrivet i år!

Det mest häpnadsväckande fyndet är dock föreningen från 1950-talet som på något vis har lyckats fiffla om sin avskrivningsplan till att bli progressiv. Jag gissar att det gjordes i samband med det stambyte som genomfördes för några år sedan. Det rör sig inte om någon liten förening utan en stor förening med flera hundra lägenheter.

Kan bostadspriser mjuklanda?

En läsare skrev och tyckte att han inte kunde hitta något exempel på att bostadspriser kan mjuklanda efter en kraftig uppgång/bubbla. Detta är ett spännande ämne och jag tänkte rota lite i det. Särskilt aktuellt är det ju med avseende på de svenska bostadspriserna, där många verkar hoppas på en mjuklandning, där priserna rör sig i sidled framöver istället för att bryta neråt. Exempelvis anser före detta medlemmen i Riksbankens direktion Lars E O Svensson, numera Ekonomistas flitigaste skribent, att de svenska bostadspriserna gjort ett skifte till en högre nivå.

För att undersöka det hela använder jag The Economists interaktiva bostadsprisindex, där man kan jämföra bostadspriser i en mängd länder, både nominellt, realt, i förhållande till medelinkomst och i förhållande till hyror. Tesen som ska undersökas är alltså om bostadspriser kan mjuklanda efter en kraftig uppgång - kan vi hitta något exempel som motsäger vår tes?

Vi börjar med de mest extrema bostadsbubblorna (i reala priser, alltså bostadspriser i förhållande till konsumentprisindex): Irland, Spanien och Nederländerna. USA är med som jämförelse.

Här har vi extrema uppgångar följda av kraftiga nedgångar. Det ska påpekas att Irlands och Spaniens bostadspriser utvecklats mindre extremt på uppsidan när man ser på dem i förhållande till lönerna, men mönstret är ändå detsamma - kraftiga prisuppgångar följs av kraftiga prisnedgångar.

Mindre extrema är länderna i nästa diagram: Danmark, Italien och Japan. Japan kan i och för sig anses extremt genom nedgångens längd - hittills över 20 år av fallande reala bostadspriser.

Italiens bostadspriser har realt hittills fallit med 20 procent sedan toppen och visar inga som helst tecken på förnyad vändning uppåt. Övriga länder har fallit mer. Hittills inget som motsäger vår tes, alltså.

Lite knivigare blir det med nästa omgång länder: Australien, Storbritannien, Frankrike och Nya Zeeland.

Hur lång i tid ska en "platåfas" för priserna vara och hur stor får dess volatilitet vara för att den ska räknas som mjuklandning? Dessutom har vi inte sett slutfacit för bostadspriserna i länderna i detta diagram. Hursomhelst anser jag att volatiliteten bör hålla sig såpass måttlig att vi inte ser några prisfall större än 10 procent för att jag ska kalla det för mjuklandning.

Reala bostadspriser i Australien föll 9 procent från andra kvartalet 2010 till tredje kvartalet 2012 och därefter har de åter stigit. Tre år tycker jag dock är alltför kort tid för att kvalificera som mjuklandning.

Frankrike är isåfall ett bättre exempel på mjuklandning för bostadspriserna - de reala bostadspriserna har som mest svängt 10 procent sedan sista kvartalet 2005 - åtta år är kanske en mjuklandning? Eller ska man räkna från pristoppen sista kvartalet 2007? Isåfall är det sex år - kanske ändå en mjuklandning. Men med tanke på hur det ser ut för Frankrikes ekonomi har vi troligen inte sett slutet på sagan om Frankrikes bostadspriser. De mer än fördubblades realt från 1997 till 2007. Kan de hålla sig kvar på nuvarande höga nivå? Frankrike är dock än så länge ett exempel som eventuellt motsäger tesen om att bostadspriser inte kan mjuklanda efter en kraftig uppgång, åtminstone om man anser att åtta (eller sex) år räcker för en mjuklandning.

I Storbritannien föll bostadspriserna realt med omkring 15 procent 2007-2009, vilket jag anser är för mycket för att kvala in som mjuklandning. Detsamma gäller Nya Zeeland. För båda dessa ser det snarare ut som en upprekyl enligt den klassiska modellen av en sprucken bubbla, innan förnyad nedgång vidtar.

Slutligen ser vi på prisutvecklingen för tre länder som inte drabbats av spruckna bostadsbubblor de senaste åren: Kanada, Sverige och Schweiz.

Kanada ser ut att ha gjort en "pyspunka" på bostadsmarknaden 1989-1998. Det kan alltså också vara möjligt, men jag hittar alltså bara ett exempel bland de länder jag sett på. I gengäld har Kanada därefter haft en av de kraftigaste reala prisuppgångarna för bostäder av alla OECD-länder.

Schweiz uppvisar med prisnedgången under 1990-talet ännu ett exempel på hur det brukar se ut - ingen mjuklandning. Detsamma gäller Sveriges prisnedgång under 1990-talet.

Om man vill kan man se det (som Lars E O Svensson gör) som att Sverige också har nått ett slags platåfas för bostadspriserna från 2007 fram till nu, med svängningar mindre än 10 procent. Sex år skulle, liksom för Frankrike, kunna karakteriseras som mjuklandning. Då glömmer man emellertid en viktig sak - The Economists diagram visar småhuspriserna, som hämtats från SCB - den enklaste statistikkällan. Den största svenska bostadsbubblan finns i bostadsrättspriserna (denna statistik är inte lika lätt tillgänglig), som bloggrannen Cornucopia så passande just har ritat upp i ett diagram för hela tidsperioden 1970-2013. Sedan 1984 har reala bostadsrättspriser stigit med 882 procent! Och bostadsrättspriserna har inte gått in i någon platåfas sedan 2007 som småhuspriserna har gjort, utan har hela tiden fortsatt att stiga med endast smärre korrektioner nedåt. Se nu på Cornucopias diagram och säg sen om det inte är en bubbla!

Betänk även att en stor del av dessa uppblåsta bostadsrättspriser återfinns på våra svenska bankers balansräkningar som bolån. Samt vice versa att en stor del av våra svenska bankers balansräkningar på tillgångssidan består av bolån baserade på uppblåsta bostadsrättspriser.

Bostadsrättspriserna föll i Sverige realt med 41 procent under de sju åren 1989-1996 - den kända 90-talskrisen. Nominellt gick priserna bara ner 24 procent 1990-1996. Under 1990-talskrisen sjönk bostadsrättspriserna i Stockholms innerstad med omkring 45 procent nominellt. Sverige hade kraftig generell prisinflation under dessa år och det var till stor del den som åt upp de reala priserna. När den nuvarande bostadsrättsbubblan spricker lär vi inte ha hög inflation, utan snarare låg inflation eller deflation, om man jämför med hur det sett ut i andra länder vars bostadsbubblor spruckit det senaste årtiondet, så även de nominella bostadsrättspriserna lär sjunka rejält.

För att återgå till grundfrågan om tesen att bostadspriser inte kan mjuklanda efter en kraftig uppgång, så anser jag att man kan svara att det möjligen kan hända (motexemplet är isåfall Frankrike), men att det ser ut att vara osannolikt. Det beror dock på hur man definierar en mjuklandning. Vi ser även av exemplet Kanada (och kanske även Japan) att en pyspunka kan vara möjlig, men det verkar inte vara särskilt vanligt förekommande. Jag anser alltså att vi med största sannolikhet inte får någon mjuklandning för svenska bostadspriser, särskilt med tanke på bostadsrättsbubblans proportioner.

2014-02-12

Ingen nyhet med avskrivningsreglerna

De "nya" avskrivningsregler som SvD med flera skriver om idag visar sig vid en närmare granskning inte vara så nya. Redan i oktober förra året skrev Föreningen auktoriserade revisorer (FAR) en mycket informativ artikel om detta i tidningen Balans.
Bostadsrättsföreningar och andra fastighetsföretag som tillämpar progressiv avskrivningsmetod behöver justera sina tillämpade avskrivningsmetoder senast 2014. Det anser FAR:s policygrupp för redovisning. Bakgrunden är de nya redovisningsregler från Bokföringsnämnden (BFN) som ska följas av de flesta icke-noterade aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Det gäller Bokföringsnämndens regelverk för årsredovisningar, där sista delen publicerades i december 2012.
I och med införandet av de allmänna råden K3 och K2 är det FAR:s bedömning att förutsättningarna ändras för att tillämpa progressiva avskrivningar på byggnader. I K3 nämns inte progressiva avskrivningar över huvud taget. FAR utesluter inte att det i sällsynta fall kan finnas tillgångar där progressiv avskrivning är lämplig mot bakgrund av den överordnade principen i K3, att avskrivningarna ska återspegla förväntad förbrukning av tillgångens framtida ekonomiska fördelar. Det är dock FAR:s uppfattning att detta inte kan gälla för byggnader.
Ord och inga visor!

När vi ändå ser på historiken, så ser jag att FAR redan i december 2011 (!) gjorde ett uttalande i frågan om "avskrivningsmetoder som skjuter kostnader på framtiden", nämligen "RedU 12 Avskrivning av byggnad vid tillämpning av årsredovisningslagen". Saken har alltså varit känd länge, bara det att de flesta aktörer har valt att låtsas som om det regnar, ända tills nu, då det plötsligt blåses upp till förstasidesstoff när någon journalist i vanliga riksmedia upptäcker vad de nya reglerna innebär.

Särskilt roliga att läsa är bortförklaringarna från Magnus Lambertsson, säljchef för Skanska Nya Hem.
"Men ingen visste om det här innan FAR la om sin policy i höstas."
Jo, det framgick som jag nämnde ovan redan av FAR:s uttalande i december 2011. Nu är kanske inte FAR:s uttalanden det mest spännande att läsa (om man inte är revisor), men någon borde ju hålla koll på dem från exempelvis byggbolagens sida, åtminstone deras revisorer!
"Nu tittar man tillsammans på hur man ska redovisa framgent. Det här är rätt svårt att förstå för gemene man."
Nej, det är inte särskilt svårt att förstå! De flesta som förstår vad avskrivningar är lär förstå hur man genom detta redovisningsförfarande skjuter oundvikliga kostnader på framtiden.
"För alla kostnadskalkyler och ekonomiska planer som vi har gjort, har det funnits oberoende intygsgivare som har granskat och tyckt att det är okej. Det finns också revisorer från de stora byråerna som har reviderat alla de här kalkylerna och boksluten, utan synpunkter på upplägget tills den här diskussionen dök upp i fjol."
Grund för stämningar, med tanke på att de nya reglerna alltså varit kända länge?
"Skanska har absolut inte varit ensamt om detta, och vi har hållit på med det länge... Det är alltså tiotusentals nya bostadsrätter som skrivs av så här."
Visst, fler kålsupare. Bra dock att de erkänner omfattningen av det.
"Även Skanskas ekonomer tycker att det är klurigt när kunderna frågar. Så det är svårt, absolut."
Isåfall måste jag ifrågasätta kompetensen hos Skanskas ekonomer. Jag, som inte har någon ekonomutbildning, lyckas utan svårighet förstå detta och till och med förklara det för andra.
Diagrammen ovan visar bara exempel på hur det skulle kunna se ut. Jag är övertygad om att det finns värre exempel i verkligheten!

Kalldusch: BRF:er måste använda RIMLIGA avskrivningar

Idag kom en verklig kalldusch för Sveriges bostadsrättsmarknad. Som många påpekat länge, bland annat Cornucopia och jag, så har många bostadsrättsföreningar alltför låga avskrivningstakter. Första gången jag uppmärksammade detta var när jag 2001 (långt innan jag startade min blogg) skulle köpa en bostadsrätt och såg att flera föreningar hade avskrivnings- och amorteringstakter på drygt 300 år - som om ett hus byggt i början av 1700-talet skulle vara avskrivet först nu. Det som är nytt för mig i dagens nyhetsflöde är att detta är en konsekvent princip som tillämpats av många bostadsrättsföreningar, nämligen så kallad progressiv avskrivning. Att många sköt de nödvändiga avskrivningarna (och amorteringarna) på framtiden var uppenbart för mig - jag insåg att BRF:erna skulle behöva höja avskrivningstakten i framtiden, men inte att det var en konsekvent princip. Det är alltså inget nytt fenomen, som SvD skriver, utan jag såg det som sagt redan 2001 och skrev om det på bloggen redan 2008. FAR:s beslut borde alltså inte vara någon överraskning för någon, utan bara en nödvändig anpassning från fantasisiffror till rimlig avskrivningstakt.

Nu får säkerligen många bostadsrättsföreningar stora skälvan när revisorsorganisationen FAR från och med i år plötsligt ställer nya krav, där progressiv avskrivning inte längre tillåts. Ännu värre torde reaktionen bli hos byggföretagen, som använder dessa glädjekalkyler för att minimera amorteringen på föreningens lån och därmed sänka månadsavgifterna på de nya bostadsrätter man avser att sälja. Höjd månadsavgift betyder lägre marknadsvärde, eftersom det påverkar kalkylen av månadskostnaden negativt - månadsavgiften snor utrymme från den del av månadskostnaden som kunde ha använts till att betala räntor (och eventuellt amorteringar) på bostadsrättsinnehavarens eget lån.

Frågan är om det nu kommer att dyka upp en våg av stämningar från bostadsrättsföreningar mot de byggföretag med flera som sålt på dem de orealistiska ekonomiska planerna. Jag vet inte om det finns några lagliga möjligheter för någon att stämma någon annan - det får någon juridiskt kunnig reda ut. I vissa fall borde det dock finnas juridiska möjligheter att stämma någon. Det är många som är inblandade här - bostadsrättsinnehavaren, bostadsrättsföreningen, banker, byggbolag, Boverket, revisorer.

Det är FAR som tar initiativet till denna ändring, men statliga Bokföringsnämnden verkar tycka att det är sunt. Det är troligen inte heller något som går att förhandla bort. Det handlar nämligen om något som står i Årsredovisningslagen, som i sin tur styrs av ett EU-direktiv.

Vilka kommer nu att drabbas? För det första kommer många bostadsrättsföreningar att tvingas höja sina avgifter eller visa upp en förlust för 2014 och även kommande år. Att gå med förlust är såklart inte långsiktigt hållbart, så i förlängningen måste alla föreningar med orimligt låga avskrivningar höja avgifterna. Höjda avgifter leder som sagt till lägre bostadsrättspriser. Det gäller för övrigt inte bara nybyggda föreningar, utan även många föreningar med flera år på nacken.

För det andra kommer ett antal byggjättar att drabbas - Skanska, NCC, PEAB med flera, liksom Riksbyggen. Kalkylen för pågående bostadsrättsprojekt blir plötsligt helt annorlunda. Antingen sänker man priset (samtidigt som man höjer avgifterna) eller så lyckas man inte sälja de nybyggda bostadsrätterna. Ett annat alternativ är förstås att låta de nybyggda bostäderna blir hyresbostäder istället. Detta medför dock andra problem då bostadsrätter byggs med halva livslängden mot hyresrätter och därmed dubbla underhållskostnaden (läs Cornucopia samt Jonas Anund, doktorand på KTH).

Riksbyggen föredrar dock uppenbarligen att fortsätta leva i en fantasivärld.
Mårten Lilja, kommunikationschef på Riksbyggen, tycker att reglerna inte behöver tolkas på Fars sätt.

– Vi avser göra avskrivningar på det sätt som hittills gjorts. Vi tycker helt enkelt att det är rätt, säger han.

Riksbyggen har uppvaktat Far och Bokföringsnämnden i frågan. Lilja säger att en byggnad de första decennierna har ett ganska intakt värde, då omfattande renoveringar oftast inte behövs.

– De tillkommer längre fram i tiden. Då är det rimligt att avskrivningarna ökar längre fram.

Han säger att tolkningen riskerar att försvåra bostadsbyggandet.

– För det kommer, faktiskt i onödan, att öka boendekostnaden i framförallt nya hus.
Men professorn i fastighetsekonomi Stellan Lundström sågar Riksbyggens resonemang och påpekar att han larmade om avskrivningsfusket redan för 13 år sedan.
Avskrivningar på byggnadskapital, som ska spegla förbrukningen av byggnadskapitalet, borde vara degressiv eftersom förbrukningen i praktiken är störst i början.
Nu ligger dock avgörandet hos Bokföringsnämnden. Låt mig gissa att de kommer att utsättas för en intensiv lobbyverksamhet den närmaste tiden.

Som Cornucopia påpekar är avskrivningsfusket bara en del av bluffen i nya bostadsrättsföreningar.
De ekonomiska planerna innehåller också totalt orealistiska drifts-, uppvärmnings, och underhållskostnader, antaganden om evigt låga räntor mm. Därtill är det svårt att hitta erfarna och kompetenta personer till föreningarnas styrelser, då det är uppenbart att erfarna och kompetenta personer aldrig skulle köpa en lägenhet i dessa föreningar, och oavsett är en begränsad tillgång från början.
Han tar även upp ett exempel på vad det kan bli för effekter för en nybyggd BRF.

Mer om vidare effekter senare...

2012-04-01

Exklusiv ny bostadsrättsförening i Gamla Stan

Det kommer att skapas ytterst exklusiva bostadsrätter i Gamla Stan i Stockholm. Det är Statens Fastighetsverk som i samarbete med Kungliga Hovstaterna säljer Slottets östra länga och sydöstra flygel till nybildade BRF Logården. Som planen ser ut nu kommer det att bli totalt fjorton lägenheter med något som måste anses vara Stockholms mest attraktiva läge.

Innan det blir dags för inflyttning kommer en varsam ombyggnad att ske, under ledning av arkitektfirman Gyllenbruun & Fåhgel.
- Det är en utmaning att inreda funktionella lägenheter i en byggnad med den höga takhöjd som finns i Slottet, säger arkitekten Carl Johan Gyllenbruun, men samtidigt blir det fullständigt unika bostäder. Vi kommer att ha ett tätt samarbete med Riksantikvarieämbetet, som sätter upp villkoren för ombyggnaden.

Lägenheterna i den nybildade bostadsrättsföreningen väntas betinga priser i mångmiljonklassen. Mest attraktiva är självklart lägenheterna på bottenvåningen samt första och andra våningen, med sin höga takhöjd och luxuösa inredning, men även de fem planerade lägenheterna i mezzaninvåningen med mer "normal" takhöjd kommer troligen att säljas dyrt.

Försäljningen av lägenheterna kommer att skötas av den Londonbaserade auktionsfirman Dungfield & Harrow, som redan har lagt upp en särskild sajt där hugade spekulanter kan anmäla sitt intresse.

2011-06-13

Bostadsrätter - uppdaterad statistik

Idag kom SCB med statistik om bostadsrättspriserna för 2010, så jag uppdaterar några diagram från det jag skrev om bostadsrätter kontra småhus i maj.
Bostadsrättspriserna har som ni ser stigit betydligt snabbare än alla andra fastighetspriser, men det visste vi förut - detta var bara en bekräftelse med senaste priserna. Dock är ökningen inte jämnt fördelad över landet.
Inte oväntat är bostadsrättspriserna högst i storstadsområdena och betydligt lägre i övriga landet.
Ser man emellertid på hur mycket priserna stigit procentuellt så ser man att Stockholms bostadsrättsmarknad förefaller ganska mild jämfört med övriga landet.
Skillnaden blir ytterst tydlig när man ser på hur småhuspriserna (villor och radhus) utvecklats jämfört med bostadsrätter. I Stockholm är som jag konstaterade i maj skillnaden inte så stor, medan i övriga landet bostadsrättspriserna har sprungit iväg mycket snabbare än småhuspriserna. Jag återkommer med fler vackra diagram när jag hunnit snickra ihop dem.

Relaterat hos bloggrannar:
Och i media:

2011-05-09

Bostadsrätter kontra småhus

När jag häromdagen skrev om olika fastighetsprisers utveckling var det som stack ut bostadsrättspriserna, som sedan år 2000 ökat mycket snabbare än småhus, fritidshus och lantbruk. Av kommentarerna framgår att flera verkar tro att detta är för att bostadsrätter mest finns i storstäder och tillväxtområden. Men det stämmer inte om man tittar på SCB:s statistik på regionnivå. Jag skrev lite om detta redan i januari 2009.

Som ni ser är det inte i Storstockholm som vi har haft den största procentuella ökningen av bostadsrättspriserna, utan i övriga landet, lett av Malmö. Tittar man istället på hur stora ökningarna varit i (reala) kronor ser det dock lite annorlunda ut.
Bostadsrättspriserna i Storstockholm ligger inte oväntat en bra bit över övriga Sverige, men vad gäller prisökningen i kronor ligger de andra två storstadsområdena på ungefär samma nivå. Från 2000 till 2009 har medelpriset på en bostadsrätt i Storstockholm ökat med 762 000, i Storgöteborg med 814 000 och i Stormalmö med 708 000 räknat i 2000 års kronor.

För den som undrar så har jag använt medelpriset för bostadsrätter. SCB tillhandahåller även medianpriser för bostadsrätter och de har stigit ännu snabbare än medelpriserna.

Men nu till den i mitt tycke riktigt intressanta biten. Var är skillnaden störst mellan prisökningen på bostadsrätter och småhus? Vi börjar med storstadsområdena.
Var det någon som trodde Stockholm? Nej, i Storstockholm har som synes priserna på bostadsrätter och småhus inte avvikit alltför mycket från varandra. I Storgöteborg och Stormalmö är däremot skillnaden högst anmärkningsvärd! Vill göteborgarna och malmöiterna plötsligt hellre bo i bostadsrätt än i småhus, eller vad är orsaken?
Jag har tittat på några områden till, nämligen dem med högst medelpris för bostadsrätter. Efter storstäderna är det Uppsala, Gotlands och Hallands län.

Här är avvikelsen mellan bostadsrättspriser och småhuspriser minst i Uppsala, kanske för att det ligger nära Stockholm? Men även för Hallands och Gotlands län är avvikelserna i prisutvecklingen (liksom för Göteborg och Malmö) högst anmärkningsvärda.

Jag har dock inga förklaringar på lager. Har ni?

Det verkar som jag konstaterat tidigare som om den svenska bostadsmarknaden uppvisar en hel del underligheter när man börjar studera den närmare.

Apropå detta ser jag idag att SEB:s boprisindikator stiger för andra månaden i följd och det är fler än tidigare som nu tror på stigande bostadspriser.
Av de tillfrågade hushållen svarar 55 procent att de tror att bostadspriserna ska stiga det kommande året, mot 53 procent förra månaden.

Andelen som tror på fallande priser ligger kvar på förra månadens nivå, 19 procent, medan andelen som tror på stillastående priser är 20 procent i maj jämfört med 24 procent i april.

2011-05-06

Olika fastighetsprisers utveckling

Idag tittar jag på hur olika typer av fastigheter har utvecklats genom åren, med anledning av att SCB idag uppdaterat sin databas med lantbrukspriser för 2010. Jag har hämtat statistik från SCB och sedan inflationsjusterat priserna. Prisindex för småhus (villor och radhus) samt fritidshus finns bak till 1975, men för lantbruk tyvärr bara från 1988. För bostadsrätter finns bara prisstatistik för åren 2000-2009 (2010 kommer troligen i början av juni). Trots luckorna i dataserierna kan man se några intressanta saker.

Fritidshusens priser har följt småhuspriserna hyfsat, förutom att de har stigit något snabbare under bubbelåren på 2000-talet. Prisindex för fritidshus har nästan fördubblats bara sedan år 2000. Här finns alltså potential för en större priskrasch än för småhus. Vid en ekonomisk nedgång lär också fritidshuset bli en av de första saker som prioriteras bort, så även fundamenta talar för att prisfallet kan bli hårt. Besläktad är även den småbruks- och hästgårdsbubbla som Cornucopia skrivit om.

Priserna på lantbruk har i det stora hela (förutom småbruk och hästgårdar) följt småhuspriserna ganska väl sedan omkring 1992. Vad som hände dessförinnan kan jag tyvärr inte säga. Min gissning är att lantbruk inte följde med i den uppgång som byttes i nedgång i början av 1990-talet. Den kraftiga uppgång som varit i lantbrukspriserna sedan mitten av 1990-talet tyder på att det skulle kunna vara en bubbla. Tittar man på jordbruksfastigheter som är till salu idag är det svårt att motivera priset utifrån den avkastning de skulle kunna ge. Nu har jag bara tagit ett par stickprov i östra Sverige, men särskilt skogsfastigheter känns väldigt dyra i förhållande till vilka priser man kan få ut för virke eller ved. I augusti 2009 skrev jag också om en eventuell skogsbubbla och även Cornucopia har frågat sig om skogspriserna är i en bubbla. Jag får återkomma mer till skogspriserna senare. Hursomhelst kan man nog gissa att det lär komma en kraftig korrigering av priserna även på lantbruk, med tanke på den starka uppgång i reala priser vi haft de senaste 15 åren.

Det som verkligen sticker ut i diagrammet är förstås priserna på bostadsrätter. Här har vi haft en fullständigt enorm uppgång, även jämfört med småhus. En försmak av att det kan bli större nedgångar här kan vi få om vi ser på vad som hände 2008. Då sjönk faktiskt de reala priserna för bostadsrätter med 6,6 procent, medan de för småhus bara sjönk 0,5 procent för helåret. Slutsatsen av detta blir att ägare till högt belånade bostadsrätter kan sitta sämre till än småhusägare den dag prisnedgången kommer. Även bankerna som lånat ut till de högbelånade bostadsrättsinnehavarna kan ligga illa till.

Läs även:

2010-07-12

TA på bostadspriser

Idag kan man läsa att en större andel hushåll nu tror på stigande bostadspriser. Andelen har ökat till 49 procent i juli, jämfört med 47 procent i juni. Allt enligt SEB:s boprisindikator.

Samtidigt kan man läsa att en mäklare i Stockholm säger att priserna på bostadsrätter i Stockholms innerstad fallit med 10-15 procent sedan toppen i februari. Villapriserna i Stockholmsområdet har dock inte sjunkit lika mycket.

Bostadsrätter i Stockholms innerstad får väl med tanke på de absurda prisnivåerna anses vara den mest bubbliga delen av den svenska bostadsbubblan. Att de sjunker får därför ses som en indikator på att en allmän prisnedgång kan vara påbörjad. Vi ska dock inte glömma att denna nedgång ännu inte är bekräftad av Mäklarstatistik, som visar på en nedgång på bara en procent från februari till maj vad gäller bostadsrätter i Stockholms innerstad.

Det spekuleras i att nedgången kan orsakas av det tandlösa bolånetak som Finansinspektionen slutgiltigt presenterade förra veckan, och som jag kommenterade då.

För att försöka få fler ledtrådar om vart bopriserna är på väg har jag roat mig med att göra lite teknisk analys (TA) på bostadspriserna. En av de simplaste formerna av TA är att titta på när olika glidande medelvärden korsar varandra. Bloggrannen Cornucopia beskrev nyss en liknande modell vad gäller aktiemarknaden. I mitt fall tittar jag på småhuspriser kvartalsvis, vilket är vad man får ut från Statistiska Centralbyrån (SCB). På SCB:s hemsida finns än så länge bara statistik fram till första kvartalet 2010, och kvartalsvis statistik finns bara bak till 1986. I diagrammet nedan har jag ritat in fem (röd linje) och tjugo perioders (gul linje) glidande medelvärden. Observera att jag inte tittar på inflationsjusterade priser som jag brukar, utan på de nominella priserna.
Klicka på diagrammet för att förstora det

Här ser vi att småhuspriserna gav en köpsignal i början av 1997, då fem perioders glidande medelvärde korsade tjugo perioders glidande medelvärde. Sedan dess har vi inte fått någon säljsignal.

Lite mer avancerade TA-metoder är MACD och RSI. I diagrammet nedan ser ni hur de ser ut från andra kvartalet 1994 och framåt. Beräkningsmetoderna för dessa indikatorer gör att de inte går att få fram förrän en bit in i dataserien.
Klicka på diagrammet för att förstora det

MACD gav köpsignal tredje kvartalet 1997, då MACD passerade EMA9(MACD), vilket också bekräftade den köpsignal som getts av fem och tjugo perioders glidande medelvärden. Första kvartalet 2009 gav MACD en säljsignal, då MACD bröt ned genom EMA9(MACD). Denna säljsignal får dock mest ses som en varningssignal, då den inte bekräftats av de glidande medelvärdena.

RSI var tredje och fjärde kvartalet 2007 uppe så högt som 99, vilket var en indikator om att den svenska bostadsmarknaden var nästan så överköpt som den kunde vara (maximum för RSI är per definition 100). Därefter vände RSI ned för att studsa upp igen från andra kvartalet 2009. RSI har dock inte nått upp lika högt som i slutet av 2007, vilket också bekräftar att denna sista uppgång på den svenska bostadsmarknaden inte är att lita på. Vi har alltså en så kallad divergens mellan RSI och priserna - högre priser än förra toppen, men lägre RSI.

En enkel teknisk analys av svenska småhuspriser verkar alltså indikera att vi är någonstans nära toppen på marknaden. Återstår att invänta bekräftelse från de glidande medelvärdena, men två av tre tekniska indikatorer pekar alltså mot nedgång. Jag får säkert anledning att återkomma i frågan.

Tillägg 15:13:
Den som gick på den tekniska köpsignalen och köpte sig en bostad 1997 gjorde som ni säkert alla vet en lysande affär. Jag själv hoppade på tåget lite sent och köpte min nuvarande bostadsrätt i slutet av 2001. Sedan dess har dess marknadsvärde mer än fördubblats. Nu är det ju lite svårt att tajma bostadsköp och -försäljningar, då de beror på så många andra fundamentala faktorer här i livet - jobb, studier, giftermål, barn. Därför kommer jag inte att sälja min lägenhet och ta hem vinsten. Men hade jag varit singel och inte behövt ta hänsyn till en familj, med allt vad det innebär av barnens skola, sambons jobb och sånt, så hade läget varit annorlunda.

[Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ]

2010-05-19

Huspriser och taxeringsvärden

Igår kom SCB med Småhusbarometern för april, som visar att småhuspriserna den senaste månaden stigit med nästan 3% i riket, mätt med det så kallade K/T-talet.

Det borde vara uppenbart för de flesta att det inte bara går att mäta huspriser i absoluta tal, eftersom man då kan förväxla en allmän prisinflation i samhället med en uppgång för just huspriserna. Ett sätt att komma runt det, som brukar användas av SCB och Mäklarstatistik, är att titta på förhållandet mellan köpeskillingen och taxeringsvärdet för sålda hus, vilket kallas för K/T-talet. För bostadsrätter finns ju inget taxeringsvärde att jämföra mot, så där blir det knivigare. Det är väl därför som Mäklarstatistik presenterar borättspriserna (som inte är inflationsjusterade) först i sina månatliga pressmeddelanden, vilket ger mer positiva vibbar så länge priserna stiger. Låt mig gissa att när prisfallet kommit igång och hållit på i ett år eller så kommer man istället att börja presentera villapriserna först.

Problemet med K/T-talet är att taxeringsvärdena i längden baseras på marknadsvärdena för husen i ett visst område. Denna återkoppling stör jämförelsen, då man jämför priset med något som beror på priset. På längre sikt förstörs också möjligheten att göra jämförelser med hjälp av K/T-talet, då det med jämna mellanrum görs nya fastighetstaxeringar och börjar använda dem, t.ex. i denna månads Småhusbarometer. Jag använder därför istället medelpriset och inflationsjusterar det med konsumentprisindex (KPI) och resonerar som så att med tanke på att grundmaterialet är såpass stort (flera tusen husköp per månad) jämnar eventuella skillnader i husens storlek ut sig. Jag skrev lite kring tolkningar av Småhusbarometerns prisstatistik i juli förra året. Hittills har min metod följt K/T-talen ganska väl över perioder upp till ett år, varför jag tycker den är tillräckligt bra. Denna månad blev det dock en stor avvikelse. Som ni ser i diagrammet nedan sjönk de reala småhuspriserna även senaste månaden räknat med min metod.
Vad denna anomali beror på vet jag inte riktigt. Den kan också räta ut sig då siffrorna revideras nästa månad. Senaste månadens siffror är nämligen alltid mycket preliminära, vilket också SCB tydligt påpekar i pressmeddelandet. Ändå väljer någon spinndoktor på TT med tveksamma statistikkunskaper att basunera ut att priserna stiger, utan någon brasklapp för osäkerhet. Man måste också titta på lite längre sikt - en månad gör ingen trend. Därför är det bra att titta på exempelvis ett tremånaders glidande medelvärde.
Det man inte heller ska glömma är att SCB:s siffror alltid ligger cirka två månader efter Mäklarstatistik, som har de färskaste siffrorna, då Mäklarstatistik baserar sig på skrivna kontrakt, medan SCB baserar sig på "tidpunkten på köpebrevet, det vill säga den dag då köparen är ny formell ägare till den förvärvade fastigheten". SCB:s siffror blir dock mer tillförlitliga, då eventuella brutna köpekontrakt inte räknas med, samt också all försäljning som sker utan mäklare.

Mäklarstatistiks senaste siffror kom i förrgår, och enligt dem steg bopriserna generellt i landet, medan bostadsrätter i Stockholm backade i april.
Bostadsrättspriserna i centrala Stockholm föll med 2 procent och i Storstockholm med 1 procent.
Å andra sidan steg de i centrala Göteborg och Malmö med 2 respektive 3 procent. Totalt steg de med 1 procent i riket. Nu frågar sig många om det är ett trendbrott vi ser, då bostadsrätter i centrala Stockholm (Sveriges mest uppblåsta marknad) ofta visar vägen för den övriga fastighetsmarknaden. Man försöker också hitta rationaliserande förklaringar som att de lägre priserna beror på att det är fler bostäder än vanligt ute på marknaden.
Många villaägare väntade lite extra länge i år med sin försäljning, enligt mäklare ville man vänta till snön smält bort.
Men detta har inget med bostadsrättspriserna att göra, då de allra flesta bostadsrätter i centrala Stockholm inte har någon egen tomt med snö på!
Den senaste månadens börsfall kan också ha påverkat. I synnerhet i Stockholmsområdet där bopriserna är höga och en viss del av bostadsköparna också sparar i fonder eller aktier. När de faller i värde finns helt enkelt mindre kvar att lägga i insats.
Också en helt felaktig förklaring, då börserna fortfarande steg något under april. Det var nu i maj som fallet påbörjades.

Men som DN påpekar så är det för tidigt att tala om trendbrott efter bara en månad. Även om den som uttalar sig i artikeln representerar en part i målet, nämligen mäklarna. Det är som jag uppmärksammade för ett tag sedan ont om oberoende bopriskommentatorer i tidningarnas artiklar.

Nå, vi får se vartåt bopriserna drar efter den senaste tidens turbulens på finansmarknaderna. Blir detta nålen som slutligen spräcker den svenska bostadsbubblan?

[Andra bloggar om , , , ]

2009-09-10

Stigande bostadsrättspriser

Jaha, det ser enligt Mäklarstatistik ut att ha varit prisrally på bostadsrätter i augusti. Jag misstänkte det av vad jag kunde läsa på bl.a. Hemnet och hörde från folk som pratade och skrev om budgivningar. Bostadsrättspriserna i riket steg med 6% i augusti. Villapriserna har dock hållit sig lugnare och steg bara 1% i augusti. Frågan är nu om detta är en mer långsiktig återgång till stigande bostadspriser, eller om det är en tillfällig uppgång innan fallet, så som jag spekulerade om häromdan. Jag är beredd att omvärdera min uppfattning om verkligheten skulle visa sig inte stämma med den karta jag ritat upp, men än så länge ser jag augustis boprisuppgång som tillfällig. Det finns alltför många faktorer som talar emot att den skulle kunna hålla i sig.

Det är såklart de rekordlåga räntorna och bristen på hyreslägenheter som drivit upp bopriserna. Frågan är om det egentligen var så smart i längden att hålla på och sälja ut en mängd av allmännyttans hyreslägenheter till nybildade bostadsrättsföreningar. Det kan ju i förstone låta absurt att ett ökat utbud av bostadsrätter skulle ge högre priser - det låter ju som en motsägelse av ekonomiska grundprinciper. Men i utbudet måste man också väga in den minskade tillgången till vettiga alternativ i form av hyresrätter. Denna bostadsrättsombildningsvåg har säkerligen varit en bidragande orsak till den boprisbubbla vi sett de senaste åren. Övriga orsaker har varit bland annat låga räntor och slappa krav på amortering och kontantinsats. Här finns flera bovar, bland annat SBAB, som uttryckligen skapades för att driva på konkurrensen på bolånemarknaden. Och både borgerliga och socialdemokratiska politiker har haft ungefär lika stora delar i uppbyggandet av bostadsbubblan, så som jag ser det.

Man ska inte glömma att Mäklarstatistik drivs av bostadsmäklarna själva, så det ligger i deras intresse att presentera positiva siffror. Själv väntar jag till nästa upplaga av Statistiska Centralbyråns Småhusbarometer, som publiceras nästa onsdag (den 16/9) klockan 9.30. Dess siffror litar jag mer på. Då kan jag pluppa in siffrorna i mitt kalkylark och få ut fina diagram.

Mäklarna som intervjuas i DN:s och SvD:s artiklar talar såklart om att de i våras var mer pessimistiska, men att de nu tror på prisökningar. De talar om ökande framtidstro hos hushållen trots stigande arbetslöshet, samt att börsen gått upp kraftigt. Men jag har påpekat tidigare att denna börsuppgång inte är hållbar - frågan är bara hur länge den kan pågå. Irrationella prisuppgångar brukar kunna hålla på längre än vad sansade bedömare tror är möjligt. Men hur går det med bopriserna den dagen börsen vänder neråt rejält igen? Bankernas krav på bolåntagarna har också ökat, vilket talar emot att boprisuppgångarna skulle vara hållbara.

DN:s Jonas Leijonhufvud konstaterar att "Vi lever i en märklig tid..." och säger att det är "Full fart för Ingves bostadsrally". Han tror inte att det var Riksbankens avsikt att starta ett nytt boprisrally när man toksänkte räntan. Målet var ju istället att företagen skulle kunna låna billigt och "överbrygga krisen". Detta visar hur farligt det är att sätta Riksbanken på uppdraget att bestämma räntan i Sverige. Nu har de på ett års tid gjort två stora misstag/missbedömningar. För det första när de höjde räntan i september förra året, trots att det stod klart för alla som följde med i ekonomins vindlingar att en jättekris var på gång. För det andra när de från december 2008 till juli 2009 sänkte räntan alldeles för snabbt och för mycket, vilket blåste upp hushållens lånebubbla igen. Vad alternativet till Riksbankens räntesättande skulle vara vet jag inte riktigt, men vi ser nu tydligt att det nuvarande systemet inte fungerar, utan mest verkar förstärka svängningarna i ekonomin.

Apropå de stigande bostadspriserna skriver Röda Malmö:
Talet om bostadsrätten som en form av eget ägande är i många fall en ren illusion. För många är det i själva verket banken som äger och man har inga som helst utsikter att någonsin kunna göra sig fri från de höga lånen. De som vunnit på den våldsamma spekulationen på bostäder är framför allt bankerna, men även mäklarkåren och de delar av borättsinnehavarna som var gynnade från början och kunnat göra en bostadskarriär genom att sälja helt fiktiva värden.
Till vinnarna skulle jag även vilja lägga dem som kommit över attraktiva lägenheter till vrakpris i utförsäljningar av hyreslägenheter. Hursomhelst är många egentligen inte bostadsägare utan låneslavar. Denna illusion av rikedom gör också lätt att ens självuppfattning förvrängs. Min granne sålde sin lägenhet för en och en halv miljon - o, jag är rik! Hela uppåtspiralen i den svenska bostadsbubblan har drivits av en mängd fenomen. Banker och mäklare har velat tjäna pengar och gjort reklam. Folk har pratat bostadspriser och budgivningar på kafferaster och andra sociala tillställningar. Höga bostadspriser har gett status. Politiker har velat göra fler till bostadsägare istället för hyresgäster.

Vad gäller lösningen är jag dock inte så säker på att jag helt håller med Röda Malmö:
Vägen ur det här träsket, som bland annat fått till följd att hälften av ungdomarna bor hemma och många bor dyrt i andra hand, måste vara att öka byggandet med statligt stöd och öka tillgången till billiga hyresrätter där hyresgästerna får ett ökat inflytande. Jag kan också tänka mig att man på olika vis begränsar möjligheterna att spekulera i bostäder.
Visst borde det troligen byggas fler billiga hyresrätter, men jag tycker inte att man ska göra det med statligt stöd. Snarare bör man undersöka vilka lagar, regler och regleringar det är som gör att privata byggaktörer idag ser det som mer lönsamt att bygga dyra bostadsrätter istället för billiga hyresrätter och sedan förändra dessa lagar och regler. Att begränsa möjligheten att spekulera i bostäder skulle troligen bara leda till att eventuella spekulanter kringgick reglerna på olika vis. Dessutom är det knappast spekulation som varit den huvudsakliga pådrivande faktorn för bostadspriserna, utan något slags kollektiv masshypnos som gjort att många tar på sig bolån som är mycket större än vad som är sunt och lever med små marginaler. Det hela skulle istället lätt kunna rättas till genom att t.ex. höja reporäntan till fem procent och hålla den där. Politiskt omöjligt, förvisso, men ändå en intressant tanke...

Läs andra bloggar om , ,