Visar inlägg med etikett krig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett krig. Visa alla inlägg

2018-06-27

Jemen - värsta kollapsen hittills?

I Jemen pågår sedan några år den värsta humanitära katastrofen i världen. Den bör knappast ha kommit som en överraskning för någon som tittat närmare på detta lands sorgliga utveckling.

Redan 2010 skrev Livet Efter Oljan två artiklar om Jemens stora bekymmer och Jemens olösliga problem. Dessa två artiklar är ännu idag läsvärda sammanfattningar för den som vill förstå mer om landet. Lite relevanta citat från dessa:
det fattigaste av alla länder i arabvärlden (BNP/capita ligger på under 1000 USD/år). Runt 40% av befolkningen lever på mindre än 2 dollar/dag. Bara 50% av kvinnorna är läskunniga. Samhället är starkt patriarkaliskt med polygami och stor barnadödlighet.
[...]
Befolkningsutvecklingen i detta karga och resurssvaga land har trots, eller kanske på grund av fattigdom och patriarkala traditioner varit explosiv; på bara 50 år har befolkningen fyrdubblats! Den genomsnittliga familjestorleken är sju personer och hela två tredjedelar av befolkningen är under 24 år.
[...]
står oljeinkomsterna för över 70% av Jemens nationella budget!
[...]
År 2002 toppade Jemens oljeprodukton på över 450 000 fat olje/dag. [...] år 2008, producerade Jemen bara 305 000 fat olja/dag (110 miljoner fat på årsbasis) och under årets första 10 månader exporterade man bara knappt 40 miljoner fat.
[...]
Förutom att den inhemska oljekonsumtionen “stjäl” olja som kunde exporteras för att få välbehövliga inkomster, så lägger staten dessutom hundratals miljoner dollar varje år på att subventionera den inhemska (ökande) energikonsumtionen. Redan år 2005 var olika subventioner den enskilt största posten i statens budget och bara subventionerna av bränsle uppgick till nästan 25% av statens totala utgifter.
[...]
- Landet har mycket hög frekvens av undernäring - över en tredjedel av befolkningen är undernärd (vilket är jämförbart med de fattigaste länderna i Afrika). Nästan hälften av barnen mellan två och fem år är undernärda och visar tecken på hämmad fysisk utveckling ("stunted growth")
[...]
- Vid sidan av olja har jordbruket varit en viktig del av Jemens ekonomi. Men avskogning, jorderosion och expanderande öknar gör det svårt att upprätthålla produktionen.
[...]
Ett speciellt problem för just Jemen är den starka ställning som den milt narkotiska växten kat (qat, khat, chat) har i kulturen. De flesta jemenitiska män (och en del kvinnor och till och med barn) tuggar dagligen kat
Jemen ligger trea från slutet på Fragile States Index (tidigare kallat Failed States Index). Endast Somalia och Sydsudan anses vara värre fallerade stater. Men Jemens krigsdrabbade befolkning har särskilda svårigheter, då landet ligger inlåst mellan Saudiarabien, Oman, Arabiska havet, Adenviken och Röda havet. De har helt enkelt ingenstans att fly, till skillnad från de andra värsta länderna i indexet, där det i princip är möjligt att vandra till fots (om än under svåra umbäranden) till grannländer. Till Saudiarabien i norr är det svårt att fly, dels eftersom landet är fientligt och bombar Jemen, dels eftersom stora delar av befolkningen i västra Jemen är shiamuslimer och inte skulle vara välkomna, dels eftersom större delen av landgränsen till Saudiarabien består av en av världens kargaste öknar - Rub al Khali. Det sistnämnda gäller även gränsen mot Oman. Och vad gäller att ta sig över havet begränsas det förstås av kravet på att ha en båt av något slag, men även av att på andra sidan havet finns dels Somalia (ett land varifrån människor tills nyligen flydde åt andra hållet), dels de fattiga och tämligen ofria länderna Djibouti och Eritrea, där jemenitiska flyktingar troligen inte skulle vara välkomna utan snarare slängas i fängelse även om de skulle vilja försöka ta sig vidare.
Sedan 2011 har Jemen varit i politisk kris, vilket började med protester och sedan urartat i inbördeskrig och till slut sedan 2015 saudiarabisk och arabemiratisk inblandning med flygbombningar. Omkring 2 miljoner människor är på flykt inom landet, men har som sagt mycket svårt att ta sig till något annat land.

Landets president är Abdrabbuh Mansur Hadi (som stöds av Saudiarabien), men hans anhängare behärskar bara omkring hälften av landets yta och han kontrollerar inte ens huvudstaden Sana'a, utan håller till i Aden på sydkusten. En fjärdedel av landet (den västra delen förutom sydkusten) kontrolleras av Houthi-rebeller och trupper lojala till den i december mördade tidigare presidenten Saleh. Houthi-rebellerna är shiamuslimer och anses av Saudiarabien vara sponsrade av Iran. En fjärdedel av landet (glesbefolkade delar i mitten) kontrolleras av Al-Qaida och IS-affilierade Ansar al-Sharia.

Redan innan kriget var Jemen det fattigaste landet i Mellanöstern. Den snabba befolkningsökningen är en av de främsta orsakerna. 1950 hade landet 4,3 miljoner invånare och 2016 uppskattades befolkningen till 28 miljoner. 46 procent av befolkningen är under 15 år. Huvudstaden Sana'a har växt från omkring 55 000 invånare 1978 till omkring 2 miljoner i början av 2000-talet.

Den snabba befolkningstillväxten har sin bakgrund i att dödligheten minskade kraftigt från 1980 och framförallt att barnadödligheten minskade redan från 1975. Men fertiliteten minskade inte lika snabbt - den toppade i början av 1980-talet på drygt 9 barn per kvinna! Fortfarande i slutet av 1990-talet var fertiliteten runt 7 barn per kvinna. Nu är fertiliteten nere på 4,5 barn per kvinna, vilket fortfarande är mycket högt.

Även innan kriget var Jemens vattensituation ytterst allvarlig med utsuget grundvatten och landet beskrevs av experter som det första landet i världen som skulle få slut på vatten. På grund av kriget har vattensituationen förvärrats ytterligare med bland annat förstörd infrastruktur. 80 procent av landets befolkning har svårt att få tag på vatten till dryck och hygien. Många människor har flytt inom landet, vilket satt ytterligare tryck på brunnarna i de områden de flytt till.

Vattenbristen har i sin tur orsakat världens största utbrott av kolera, med omkring en miljon smittade.

Kriget har även förstört för den lokala livsmedelsproduktionen. Skörden av den viktigaste grödan durra (sorghum) har sjunkit med över 40 procent och veteskörden med omkring 25 procent. Den inhemska livsmedelsproduktionen täckte emellertid inte ens innan kriget på långa vägar upp befolkningens behov, utan över 80 procent av spannmålen importerades!

Kriget har även försvårat livsmedelsimporten, särskilt som den viktigaste hamnstaden Hodeidah (Al Hudaydah) på västkusten kontrolleras av Houthi-rebellerna, men nu sedan 12 juni attackeras av saudiska styrkor. Större delen av landets befolkning torde därför löpa risk för en svältkatastrof av enorma mått. Saudiarabien säger att de måste ta tillbaks Hodeidah för att beröva Houthi-rebellerna deras främsta inkomstkälla och förhindra dem från att smuggla in vapen.

Livsmedelsimporten har redan minskat - för årets första kvartal minskade den med 11 procent jämfört med motsvarande period förra året. Omkring 18 miljoner av landets befolkning beräknas lida av livsmedelsosäkerhet och över 8 miljoner har svår livsmedelsosäkerhet och riskerar svält - omkring en fjärdedel fler än förra året. Dessutom är matpriserna på grund av den osäkra tillgången höga.

Oljeproduktionen då? Den har i princip sjunkit till ingenting. Därmed finns inget bränsle i landet annat än vad som möjligen kan importeras. Frågan är om det ens skulle löna sig att vid en (osannolik) fred dra igång oljebrunnarna igen. Reparationskostnaderna skulle troligen överstiga vinsten från vad som kan finnas kvar att ta upp ur marken.
Även om Saudiarabien och Förenade arabemiraten mot förmodan skulle sluta sina attacker mot Jemen och de inbördeskrigande falangerna mirakulöst skulle sluta fred skulle landet vara en humanitär katastrof av stora mått. Med fortsatt krig och inbördeskrig är katastrofen gigantisk och jag kan inte se något annat än obeskrivligt elände framöver.

Jemen saknar grundförutsättningarna för att repa sig. Fortsatt snabb befolkningstillväxt, livsmedelsbrist, akut vattenbrist, sönderslagen infrastruktur samt slut på inhemsk olja blockerar en återhämtning och gör landet för all framtid beroende av omvärldens hjälp med alla livets nödvändigheter. Ja, det låter deppigt värre, men som Livet Efter Oljan påpekade redan 2010 är Jemens problem olösliga.

2016-06-19

IS på reträtt

Islamistiska staten (IS) ser ut att vara illa ute nu. Al Jazira rapporterar att Syriska statens armé avancerar mot Raqqa understödd av ryskt flyg. Idag har det gjorts en mängd flyganfall mot Tabqa, omkring tre mil väster om IS huvudstad Raqqa.
Marktrupper avancerar samtidigt från Ithriya mot nordost mot Tabqa. Det rapporteras att befolkningen i Tabqa flyr mot säkrare områden.

Kurdisk-arabiska SDF-trupper försöker under tiden att inta Manbij, en viktig stad som kontrollerar rutten mellan Raqqa och Turkiet - det har redan varit markstrider i utkanten av Manbij. De kurdisk-arabiska styrkorna understöds av NATO-flyg.

Skulle IS förlora denna rutt (om antingen Manbij eller Tabqa faller) kan de inte längre ägna sig åt handel med Turkiet och inte heller kan deras anhängare lika lätt färdas till och från IS. De förlorar därmed dels sina inkomstmöjligheter, dels möjligheten att fylla på med färska jihadister från andra länder.

Jag har svårt att se att IS skulle lyckas hålla ut i längden mot dessa anfall. Därmed är belägringen av själva Raqqa troligen snart förestående. Och faller Raqqa är risken stor att Islamistiska staten kollapsar totalt, då huvudstadens fall troligen skulle verka starkt demoraliserande och dessutom skapa sådan oreda att IS inte längre kan styra sig självt.

Även på den irakiska sidan har IS lidit ett svårt nederlag när irakiska trupper häromdagen intog Falluja drygt fyra mil väster om Bagdad - ett av IS viktigaste fästen där.

Jag har tidigare gissat att Rysslands taktik i Syrien skulle vara att först slå ner de svagare rebellgrupperna, och först därefter ge sig på det starkare IS - hade jag varit befälhavare hade jag gjort den prioriteringen. Vad som hittills har skett verkar bekräfta denna gissning.

Kalifen död?

Förra helgen kom det uppgifter i irakiska, iranska och turkiska media om att Islamistiska Statens självutnämnde kalif Abu Bakr al-Baghdadi skulle ha dödats på söndagen efter att hans gömställe i IS huvudstad Raqqa bombats av den USA-ledda koalitionen. Uppgifterna har dock inte bekräftats av koalitionen och bör tas med en stor nypa salt, då det flera gånger tidigare rapporterats att al-Baghdadi skulle ha dödats eller sårats. Förra fredagen rapporterades också att al-Baghdadi sårats nära syrisk-irakiska gränsen. Inte heller detta är bekräftat. Det är dock bekräftat att han sårades allvarligt i en flygattack i mars 2015 då tre män som reste tillsammans med honom dödades, men han själv undkom med livet i behåll.

Hur det nu än ligger till med al-Baghdadis hälsa så är troligen hans dagar räknade. Och hans död lär knappast heller höja IS-truppernas stridsmoral.

Deras gud var nog inte så stor i alla fall.

P.S. Jag kommer hädanefter under dess kvarvarande tid att kalla IS för Islamistiska staten, för att skilja islamism från islam. IS representerar lika lite världens muslimer som Jehovas vittnen representerar de kristna.

2015-11-24

Knappast överraskande att Turkiet sköt ner ryska planet

Få har väl missat att Turkiet idag sköt ner ett ryskt stridsflygplan nära den syriska gränsen. Turkiet hävdar att det ryska flygplanet var inne i turkiskt luftrum och först varnades upprepade gånger innan det sköts ner. Ryssland hävdar att flygplanet hela tiden var på den syriska sidan om gränsen och inte kränkte turkiskt luftrum.

Mycket talar dock för att den turkiska versionen är sann. Den 3 och 4 oktober kränkte ryska stridsflygplan Turkiets luftrum vid gränsen mot Syrien i samma område som dagens incident. Ryssland har erkänt dessa två kränkningar och även sagt att de var misstag. Vid minst en av dessa kränkningar låste det ryska flygplanet radar på turkiskt jaktflyg som var uppe för att avvisa det - en aggressiv handling.

Om det var frågan om felnavigering i början av oktober och idag betyder det att det ryska flygvapnets navigeringssystem antingen är usla, eller så blåljuger ryssarna. Till saken hör också att man åtminstone idag inte kan skylla på dåligt väder, då bilderna från nedskjutningen visar en helt klar himmel.

Man kan också fråga sig vad Turkiet skulle ha att vinna på att skjuta ner ett ryskt stridsflygplan inne över Syrien. Inte mycket såvitt jag kan bedöma. Den enda möjliga "vinsten" för Turkiets regering skulle vara att kunna avleda uppmärksamheten från inrikes problem genom att skaffa en yttre fiende. Där finns dock ingen brist på yttre fiender i närområdet, så det argumentet känns inte heller hållbart.

Det mesta talar alltså för att det inte var ett misstag att det ryska flygplanet korsade gränsen, utan att det var en medveten kränkning, om så än bara för att ta en genväg.

Det borde inte heller komma som någon överraskning för ryssarna att Turkiet till slut bestämmer sig för att markera hårt och till slut skjuter ner ett främmande stridsflygplan som kommit in över dess territorium.

Turkiet har vid ett flertal tillfällen skjutit ner syriska stridsflyg som kommit över gränsen (där kan man dock tro på att det var av misstag som de korsade gränsen). 2013 sköts en syrisk helikopter och ett syriskt Mig-23-flygplan ner. I mars 2014 sköts ytterligare en syrisk Mig-23 ner.

Sedan ska vi inte glömma det obemannade drönarflygplan som sköts ner på turkiskt territorium 16 oktober, men vars nationalitet ännu inte fastställts, fast Turkiet säger att det mesta pekar på att det var rysktillverkat.

Dessutom har Syrien faktiskt skjutit ner turkiska stridsflygplan som råkat komma in i syriskt luftrum. Nu har ju Turkiet bevisligen genom NATO tillgång till mycket avancerade navigationssystem, så man kan verkligen fråga sig hur dessa flygplan hamnade på fel sida gränsen.

Hursomhelst är gränsen mellan Turkiet och Syrien en het zon även i luften, så de stridsmakter som är involverade i området borde vinnlägga sig om en utökad försiktighet, något som jag också tror kommer att ske efter dagens incident.

2015-09-07

Varför Saudiarabien måste låna

Saudiarabien har meddelat att de ska låna mer pengar. Inte så konstigt när man ser följande diagram över hur högt oljepris Saudiarabien behöver för att balansera sin statsbudget (ljusblå linje) jämfört med hur högt oljepriset faktiskt är (mörkblå linje).
Notera hur Saudiarabien har ökat sin statsbudget de senaste tolv åren - de kräver ett allt högre oljepris för att hålla budgetbalans. Men detta slog fel, då oljepriset störtdök från över 100 dollar per fat till idag 48 dollar per fat. Fast å andra sidan var ju Saudiarabien högst medvetna om vad de gjorde när de fortsatte att pumpa lika mycket trots att oljepriset dök - de ville eliminera en del av sina konkurrenter som har högre kostnader för oljeutvinningen, framförallt USA:s skifferoljebolag.

Frågan är bara hur länge Saudiarabien vågar hålla på att pumpa för fullt och hålla oljepriset lågt, samtidigt som deras statsfinanser går med underskott. En "oväntad" chock för världsekonomin skulle kunna vara om Saudiarabien plötsligt bestämmer sig för att dra ner sin oljeproduktion och driver upp oljepriset till det dubbla eller mer. Förr eller senare kommer det nog att hända.

Redan i oktober förra året skrev jag om oljeproducerande länder skulle drabbas av lågt oljepris. Då låg oljepriset runt 85 dollar per fat - nu har det passerat smärtgränsen för samtliga oljeproducentländer.

Förutom oljepriset har nu Saudiarabien ännu ett problem - kriget i Jemen, som ser ut att bli segdraget. Håller det på länge blir det en ytterligare belastning på Saudiarabiens statsfinanser. Även Qatar har ju blandat sig i detta krig och även de lider av underskott i statsfinanserna.

2015-08-26

Ryska soldater i Ukraina - "Follow the Money"

Ryssland förnekar som bekant officiellt att ryska soldater skulle strida i östra Ukraina, men det är svårt att dölja. President Putin har fastslagit att ryska stupade "i fredstid" är en statshemlighet. Familjer till stupade soldater får därför inte avslöja detta. Trots detta har ryska människorättsorganisationer bekräftat hundratals ryska soldater som stupat i östra Ukraina.

Men det går inte att dölja hur länge som helst. Som vanligt gäller "follow the money" - "följ pengarna". Det betalas ut pengar till stupade soldaters familjer och till skadade soldater.

Av misstag råkade tidskriften Delovaja Zhizn, som normalt rapporterar om marknader, finans, företagsamhet och fritid, i en artikel med titeln "Ökningar i betalning för militären under 2015" avslöja vad som verkar vara officiella siffror på antal ryska soldater som dödats eller blivit invalidiserade i östra Ukraina. Den ryska censuren plockade nyligen bort siffrorna ur artikeln, men den hade redan cachats på andra ställen, t.ex. Archive.org. Artikeln fanns enligt Archive.org redan i mars i år, men det är först nu den har uppmärksammats.

Paul Roderick Gregory på Forbes har översatt det relevanta stycket av artikeln. (Min översättning från engelska till svenska nedan)
Kompensation till militär personal som deltagit i de militära aktionerna i Ukraina 2014-2015

Dessutom har den ryska regeringen, i ett beslut om betalning till militär personal som deltagit i militära aktioner i östra Ukraina, godkänt betalning till familjer till militär personal som dödats när de deltagit i militära aktioner i Ukraina med tre miljoner rubel [cirka 370 000 SEK]. För dem som har blivit invalider under militära aktioner är kompensationen en och en halv miljon rubel [cirka 165 000 SEK]. En betalning av 1800 rubel [cirka 220 SEK] föreslås till kontrakterade "stridande" för varje dag de varit i konfliktzonen. Totalt fram till 1 februari 2015 har betalningar gjorts till mer än 2000 familjer till stupade soldater och till 3200 militär personal som fått allvarliga skador och som erkänns som invalider.
Så var den saken klar - 2000 stupade och 3200 krigsinvalider på ryska sidan i östra Ukraina fram till 1 februari i år. Detta är förstås bara en bekräftelse av något vi redan visste, men inte hade belägg för. Ryssland bedriver krig mot Ukraina. Det är även uppenbart av den mängd militär materiel (ofta av nyare modeller) som den ryska sidan i Donetsk och Luhansk förfogar över. Och det rör sig inte bara om ryssar som rest till Ukraina rent privat för att strida som volontärer, utan de är faktiskt betalda av Ryssland.

Kommentarer från ryska psyops och "nyttiga idioter" följer nedan...

2015-02-04

Donetsks ledare försöker nedvärdera motståndaren

Ledaren för den ryska marionettregimen i Donetsk, Alexander Zachartjenko, sade i måndags att de styrande i Kiev är "bedrövliga representanter för det mäktiga judiska folket". Detta blir särskilt intressant när den ryska sidan annars brukar anklaga regeringen i Kiev och dess militär för att vara nazister. Nu är de inte bara nazister, utan även judar! Det är alltså uppenbart att båda benämningarna bara används för att misskreditera motståndaren.

Vad gäller att det är rysk militär i östra Ukraina så är det vid det här laget helt klarlagt att Ryssland skickat in en hel del militär materiel. Det finns nämligen gott om fotobevis för ryska militärfordon i östra Ukraina, bland annat hos Bellingcat.com och hos ConflictReport.info.

Det skulle också vara högst anmärkningsvärt om det som den ryska propagandan påstår vore sant, nämligen att "rebellerna" Donetsk och Luhansk, som ungefär kontrollerar det brunröda området i kartan nedan, skulle ha lyckats stå emot den reguljära ukrainska armén i åtta månader och aldrig fått slut på utrustning, ammunition eller manskap. Det är uppenbart att de försörjs från Ryssland.

2014-09-18

Ryssland, Ukraina, propaganda, sanktioner och ekonomi

Det är nu helt klarlagt att rysk militär materiel levererats till rebellerna i östra Ukraina. Bloggaren Wiseman presenterar bland annat en video från rebellerna som visar hur de inspekterar en rysk stridsvagn av typen T-72B3 som de erövrat tillbaka från ukrainska styrkor, som i sin tur erövrat den från rebellerna. T-72B3 är en tämligen ny modell som Ukraina inte har i sin armé. Därför måste denna stridsvagn ha kommit in i Ukraina från Ryssland. Antingen har ryssarna fantastiskt dålig koll på sin militärmateriel så att moderna stridsvagnar kan komma på avvägar till ett grannland (knappast troligt) eller också har de levererat den till rebellerna (mycket troligt).

Alla "ryska troll" och svenska "nyttiga idioter" i kommentarsfält på bloggar samt Twitter och Facebook får alltså äta upp sina uttalanden om att ryska vapenleveranser till rebellerna skulle röra sig om NATO-propaganda.

Rebellerna i östra Ukraina visar också återigen sin klantighet genom att filma en stridsvagn som uppenbarligen levererats från Ryssland och därmed undanröja den tveksamhet om bevisläget som den ryska propagandan kunnat spela på. De visar förstås också sin klantighet genom att låta regeringsstyrkorna erövra en stridsvagn. Ryssland borde vid det här laget också ha förstått att det inte är propagandamässigt möjligt att dölja leveranser av krigsmateriel till halvbra organiserade rebellgrupper i andra länder, men gjort är gjort. Frågan är hur Ryssland kommer att agera i fortsättningen.

Det lär vara en vapenvila mellan de ukrainska regeringsstyrkorna och separatisterna, men tydligen rasade häftiga strider i närheten av flygplatsen i Donetsk så sent som igår onsdag. Men något slags vapenvila råder tydligen ändå, då Mariupol inte längre bombarderas såvitt jag kan läsa. Jag läser också att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) planerar att dubbla antalet observatörer som övervakar vapenvilan.

Vad som kommer att hända framöver är svårt att sia om - vi får helt enkelt följa utvecklingen.

Ukrainas president Petro Porosjenko är idag i Washington för att möta Barack Obama, kongressrepresentanter med flera. Troligen kommer han att be om mer stöd.

Häromdagen inleddes USA-ledda militärövningar i västra Ukraina, inkluderande 15 länder. Långt bort från konfliktzonen, men ändå en styrkedemonstration från NATO med uppenbar adress till Ryssland.

Samtidigt förstärker Ryssland militärt på Krim och i södra Ryssland. Det pågår alltså en uppladdning på båda sidor. Än så länge finns dock inga tecken på att den skulle gå överstyr.

Viktigare är just nu vad som händer på sanktionsfronten. EU och USA har ju infört ekonomiska sanktioner mot Ryssland med anledning av annekteringen av Krim och dessa sanktioner i kombination med allmän osäkerhet på grund av Ukrainasituationen har påverkat Rysslands ekonomi negativt.

Den ryska rubeln har fallit kraftigt och har nu nått sin lägsta nivå mot dollarn sedan 1998. Detta kan driva upp inflationen i Ryssland, som redan har en hög årstakt på 7,7 procent. Finansministern uppmanar folket att inte få panik, vilket är en varningssignal som brukar betyda att det är dags för panik. Lyckas Ryssland hålla ihop ekonomin, eller går landet mot en allvarlig ekonomisk kris?

Ytterligare ett tecken på ekonomiska bryderier för Ryssland är att man i den nya budgeten för 2015-2017 lägger in en krishanteringsfond som tar av reserver. Man räknar med ett litet budgetunderskott, men statens inkomster är till stor del beroende av energiexporten och tydligen bygger den nya budgeten på en optimistisk prognos för oljepriset.

Ryssland har inte stängt av gasleveranserna, men av "tekniska skäl" har Gazprom dragit ner på leveranserna. Vi får se hur detta utvecklas framöver.

Visserligen lovar Rysslands energiminister att de inte kommer att minska gasleveranserna till Europa, men vi vet hur mycket löften från ryska staten är värda.

Än så länge har det såvitt jag kan se inte varit några protester i Ryssland, men tar inflationen fart och även nedgången i ekonomin kan den ryska regeringen tvingas hantera kraftigt folkligt missnöje.

2014-08-20

Var finns flyktingarna?

Tidigare idag skrev jag om de över 36 miljoner människor som är på flykt undan krig och förföljelse i världen, för att uppmärksamma vilka länder som "mår dåligt". Från UNHCR:s statistik har jag nu också tagit ut en lista över i vilka länder flyktingarna finns. Detta inkluderar inte de människor som är på flykt inom ett land, utan bara de som flytt till ett annat land. Endast länder med fler än 100 000 flyktingar+asylsökande från andra länder har tagits med och siffrorna gäller situationen i mitten av 2013.
LandFlyktingar+Asylsökande
Pakistan1 622 000
Libanon859 000
Iran857 000
Turkiet662 000
Jordanien646 000
Kenya587 000
Etiopien435 000
Tchad435 000
USA348 000
Tyskland323 000
Kina301 000
Sydafrika298 000
Frankrike284 000
Egypten253 000
Irak252 000
Jemen249 000
Uganda245 000
Bangladesh231 000
Sydsudan230 000
Venezuela205 000
Indien192 000
Kanada182 000
Sudan171 000
Syrien152 000
Storbritannien149 000
Sverige142 000
Thailand141 000
Malaysia140 000
Ecuador135 000
Kamerun123 000
Kongo-Kinshasa115 000
Tanzania102 000
Som ni ser är Pakistan det land som har överlägset flest flyktingar, de allra flesta från Afghanistan. Dessa har alltså inte lyckats ta sig vidare till ett mer permanent boende i andra länder, utan bor under ofta svåra förhållanden kvar i Pakistan.

Pakistan är som jag skrev i samband med översvämningarna 2010 ett land som redan har stora problem med politisk instabilitet, fattigdom och snabbt växande befolkning. Landet låg 2013 på plats 13 på Failed States Index. Risken är stor att landet åter drabbas av någon naturkatastrof och det är närmast oundvikligt med någon form av svår politisk kris framöver.

I övrigt kan man notera att Irak, Jemen, Sydsudan, Sudan, Syrien och Kongo-Kinshasa ligger både på listan över länderna med flest egna flyktingar och listan över länder med flest flyktingar från andra länder, vilket gör situationen där dubbelt svår.

Det land i världen som har flest flyktingar i förhållande till folkmängden torde vara Libanon med 859 000 flyktingar på en total befolkning på endast 4,2 miljoner. Libanon har förutom palestinska flyktingar med en lång historia i landet även på senare tid fått ta emot flyktingar från inbördeskrigets Syrien. Det är ett under att landet lyckas hålla ihop såpass bra som det gör.

Sverige är vad jag kan se det europeiska land som har flest flyktingar i förhållande till folkmängden. Antalet asylsökande i Sverige förväntas i höst slå nytt rekord med 100 000 på helåret. Det är kanske dags att i EU på allvar börja kräva att andra EU-länder tar sin del av ansvaret för flyktingströmmarna? Kostnaderna för flyktingmottagningen ökar, säger regeringen idag.

36 miljoner på flykt

Jag skrev i morse med fokus på Irak och Syrien om de pågående humanitära kriserna, de största sedan Andra världskriget. Totalt befinner sig enligt UNHCR över 36 miljoner människor på flykt undan krig och förföljelse. Nedan har jag sammanställt UNHCR:s siffror över antalet flyktingar från och inom olika länder, sorterade efter totalt antal flyktingar. Jag har bara tagit med länder med över 100 000 flyktingar totalt. Siffrorna gäller läget vid mitten av år 2013, utom de som är markerade med *, som jag uppdaterat med de senaste siffrorna jag hittat i UNHCR:s nyheter, samt för "palestinier" det antal som enligt vad jag hittat i media tvingats fly sina hem i Gaza.
LandFlyktingarInterna flyktingarTotalt
Syrien2 468 0006 521 0008 989 000
Colombia397 0005 368 0005 765 000
Kongo-Kinshasa499 0002 964 0003 463 000
Afghanistan2 557 000631 0003 188 000
Sudan649 0001 873 0002 523 000
Somalia1 122 0001 133 0002 255 000
Irak401 000* 1 200 0001 601 000
Centralafrikanska republiken253 000894 0001 147 000
Burma (Myanmar)480 000372 000852 000
Pakistan49 000747 000796 000
Azerbajdzjan11 000609 000620 000
Palestinier96 000* 450 000546 000
Sydsudan114 000331 000446 000
Mali153 000255 000408 000
Vietnam314 0000314 000
Jemen2 000307 000309 000
Eritrea308 0000308 000
Ukraina* 168 000* 117 000285 000
Serbien och Kosovo49 000227 000276 000
Georgien7 000258 000264 000
Kina195 0000195 000
Sri Lanka123 00042 000165 000
Burundi73 00079 000152 000
Filippinerna1 000117 000118 000
Västsahara117 0000117 000
Bosnien och Herzegovina27 00085 000111 000
Elfenbenskusten86 00024 000110 000
På denna lista finns en hel rad "glömda" konflikter, som sällan nämns i media utom då något nytt inträffar. De flesta av dem kände jag till, men jag visste exempelvis inte att det finns såpass många flyktingar från Vietnam och hade ingen aning om att det var så många flyktingar inom Colombia.

Få av dessa konflikter ser vad jag kan förstå ut att ha något slut inom närtid, varför vi får anta att de totala flyktingströmmarna i världen troligen kommer att öka framöver, då risken också finns att nya oroshärdar blossar upp.

Inte konstigt att regeringen funderar på nya skatter för att finansiera flyktingmottagningen.

Till detta ska förstås läggas alla som lämnar sina hemländer av ekonomiska skäl.

Humanitära kriser

Världen upplever just nu den värsta ansamlingen av humanitära kriser sedan Andra världskriget.

Kongo
Värst i absoluta tal är kriget i Kongo-Kinshasa, som tyvärr hamnat i medieskugga bakom andra kriser. Detta krig har pågått av och till sedan 1995 och mellan tre och fem miljoner människor har dödats. Omkring två och en halv miljon kongoleser har tvingats fly sina hem. De östra delarna av landet har drabbats värst.

Konflikten i Kongo ser inte ut att ha någon lösning i sikte under överskådlig framtid. Ett antal fredsavtal har ingåtts genom åren, men striderna fortsätter.

Irak och Syrien
Värst sett till antal nya flyktingar under det gångna året torde dock kriget i Syrien och Irak vara. IS/ISIS/ISIL har skapat sig en terrorstat i östra Syrien och nordvästra Irak - ett ondskans imperium. De är välbeväpnade (särskilt efter att ha erövrat en stor mängd avancerade vapen från den irakiska armén), välorganiserade, välfinansierade (bland annat efter att ha plundrat centralbanken i Mosul), fanatiska och medialt medvetna. De har nyligen utropat ett kalifat under sin ledare Abu Bakr al-Baghdadi, numera även kallad Kalif Ibrahim. Huvudstad är ar-Raqqah i Syrien. De tillämpar en extrem tolkning av Islam och ser det som en plikt att strida i "heligt krig" (jihad) mot "otrogna" (kafir), vilket förutom exempelvis kristna och jezider1 även inkluderar alla muslimska "kättare" som inte delar deras tolkning av Islam, inklusive shiamuslimer, samt "avfällingar" (riddah), vilket inkluderar alla sekulariserade muslimer.

I Islamiska statens propaganda förhärligas jihad och de producerar effektiva propagandafilmer för att locka dit muslimska rekryter från hela världen, exempelvis "There Is No Life Without Jihad", som riktar sig till engelskspråkiga. Läs även Science of Us artikel om hur ISIS lockar nya rekryter.

Vice News har producerat ett mycket intressant reportage om Islamiska staten IS. Se det för att förstå mer av hur de tänker och vad som händer där. Intressant är hur fanatiska dessa krigare är. Jihad ses som ett stort mål i sig och de talar om att det är värt att lämna sin familj för att bedriva krig och kanske dö i strid mot "de otrogna".

Konflikterna i Syrien och nordvästra Irak får ses som ett sammanhängande krig som nu spänner över två länder och riskerar att dra in ännu fler grannländer. Redan innan det syriska inbördeskriget spillde över gränsen till Irak var det en ofattbar humanitär katastrof i Syrien - i november förra året hade uppskattningsvis 120 000 människor dött, drygt två miljoner flytt landet och omkring 6,5 miljoner var på flykt inom landet. Nu i augusti 2014 beräknas omkring hälften av Syriens 18 miljoner invånare vara på flykt och 170 000 människor har dött.

För nordvästra Irak finns inga säkra siffror på hur många som har dött i konflikten - det verkar enligt vad jag kan se hittills beräknas till mellan 2000 och 12000, men denna siffra kan nog komma att stiga om man räknar in alla flyktingar som dukat under för umbäranden och alla som avrättats. Sedan början av detta år har 1,2 miljoner människor tvingats lämna sina hem i norra Irak.

Bloggaren Morgonsur har skrivit en läsvärd artikel om varför han anser att Islamiska staten (IS) är här för att stanna. Han för fram att de inte försöker dölja att de ägnar sig åt folkmord, utan tvärtom förhärligar detta i sin propaganda. Därför är de okänsliga för omvärldens fördömanden, till skillnad från andra skurkstater runt om i världen.
IS är sannolikt den i grunden mest människofientliga statsbildning vi sett i efterkrigstiden. De får i jämförelse Pinochet att verka vara en hyvens kille, Al Qaeda att verka återhållsamma, talibanerna att kännas som progressiva rättvisekämpar och Nordkorea att likna ett trivsamt land att uppfostra sina barn i.
Morgonsur anser inte att det går att stoppa inflödet av rekryter från hela världen till IS. Islamiska statens spektakulära framgångar (som "visar att Gud är på deras sida") ger just nu en god anledning för bittra, besvikna och vilsna muslimer att resa dit och delta. Jag anser dock att detta kan komma att förändras snabbt om IS drabbas av några svidande nederlag eller motgångar (som skulle "visa att Gud inte längre tycker om dem"). Hittills har detta dock inte skett, även om IS' expansion för tillfället synes ha gått i stå då de efter att den blixtsnabba inmarschen i nordvästra Irak stött på hårdare motståndslinjer. Det gäller dock att dessa motståndslinjer håller.

Den kurdiska staten i norra Irak (Irakiska Kurdistan) har hittills bjudit motstånd, även om IS varit farligt nära huvudstaden Hewlêr (Erbil). Irakiska Kurdistan är en de facto statsbildning som verkar vara en av de mest stabila och vettiga i hela Sydvästasien. De har en demokrati som i jämförelse med grannländerna är beundransvärt välfungerande. Respekten för mänskliga rättigheter är även betydligt bättre än i grannländerna, även om mycket återstår att förbättra på detta område även här. Etniska och religiösa minoriteter (kristna, jezider, assyrier m.fl.) behandlas förhållandevis tolerant i Irakiska Kurdistan. Även ekonomin i Irakiska Kurdistan är betydligt bättre utvecklad än i övriga Irak. Att stödja Irakiska Kurdistan ekonomiskt, humanitärt och militärt i kampen mot IS torde därför vara tämligen okontroversiellt.

Värre är det med Irak (eller vad som är kvar av landet, alltså dess södra hälft), som lider av en splittrad politisk och religiös situation, terroristgrupper och en ekonomi i mycket dåligt skick. Lyckas de samla sig för att hålla fronten mot IS i norr? Den irakiska armén uppvisade en förskräckande dålig stridsmoral i början av ISIS' invasion. Kanske kan Irak få hjälp från Iran, men det skulle också i längden kunna förvärra den politiska splittringen i landet, då inblandning från det shiamuslimska Iran inte skulle ses med blida ögon av landets stora sunnimuslimska del. USA håller som bekant på att dra sig ur Irak. Vi ska inte heller glömma att Irak är en statsbildning som inte följer några naturliga eller etniska gränser och som skapats genom Sykes-Picot-avtalet 1916 och Freden i Sèvres 1920. Troligen kommer Irak förr eller senare att splittras.

Morgonsur hävdar vidare att det inte går att det inte går att strypa IS ekonomiskt, då de redan är världens rikaste terrororganisation och
De är billiga i drift, drivs av övertygelse och det kommer alltid att finnas gott om villiga bulvaner och smugglare som tryggar ett fortsatt tillräckligt inflöde av pengar, vapen och ammunition. Uppstår en brist plundrar man dessutom bara någon lämpligt stad i närheten, som vore man en här från medeltiden. Det finns alltid någon annan som kan gå hungrig så länge man tillhör en grupp skrupelfria beväpnade män i en obeväpnad omgivning.
Frågan är dock om det finns några lämpliga städer kvar att plundra i IS' omgivningar efter att de tagit Mosul och omgivande städer. Mot nordost lär det bli svårt, då kurderna där mobiliserat hårt motstånd. Västerut är det också svårt, dels eftersom Bashar al-Assads regim i Syrien fortfarande är en välbeväpnad motståndare, dels eftersom Syrien vid det här laget är tämligen utplundrat. Norrut gränsar IS mot Turkiet, som har en militär av en helt annan kaliber än vad IS hittills nedkämpat och dessutom har NATO bakom sig. Det skulle då vara söderut som de har möjligheter att plundra. Jordanien är ett land som IS talat om att överta, men de delar av Jordanien som ligger närmast är glesbefolkad öken och Jordaniens militär skulle sannolikt bjuda hårt motstånd långt innan IS' styrkor kunde ens närma sig befolkningscentra.

Därmed återstår möjligheten att gå vidare söderut i ett eventuellt sammanfallande Irak. De närmaste delarna av Irak är till stor del tättbefolkade runt floderna Eufrat och Tigris eller ekonomiskt ointressant öken i landets västra del.

IS behöver dock för tillfället konsolidera sina landvinningar i Irak innan de går vidare i sitt krig. Annars finns risken att de gapar efter för mycket och tappar kontrollen om de expanderar vidare söderut i de folkrika delarna av Irak med bland annat femmiljonersstaden Bagdad. Frågan är om IS hinner att konsolidera sitt område i nordvästra Irak och sedan expandera vidare söderut innan omgivningen hunnit organisera motståndet.

En faktor som Morgonsur inte nämner är tillgången på livsmedel. Irak importerar mer än 80 procent av sina livsmedel och den inhemska produktionen lär till följd av kriget falla kraftigt i nordvästra delen av landet. Å andra sidan har en stor del av traktens befolkning också flytt iväg. Syriens jordbruk har också drabbats hårt av krig och torka och landet importerar omkring hälften av sin mat. Risken är överhängande att IS drabbas av en svältkatastrof, vilket skulle demoralisera både befolkningen och trupperna.

En annan viktig faktor är tillgången på vatten. Turkiet kontrollerar genom Atatürk-dammen vattenflödet i Eufrat, den flod som förser större delen av IS med vatten. I juni stängde Turkiet ner vattenflödet i Eufrat till bara en liten rännil jämfört med vad det brukar vara. IS har protesterat starkt och hotat med att "befria" Istanbul om inte Turkiet släpper på vattnet igen. Detta får dock ses som ett ganska tomt hot, då IS för tillfället inte har någon realistisk möjlighet att hota Turkiet på allvar. Håller Turkiet på att försöka svälta ut IS genom att strypa vattnet? Det ser onekligen ut så. Det skulle isåfall leda till en humanitär katastrof utan like, men kanske ser Turkiet detta grymma vattenvapen som den enda utvägen för att besegra IS.

Militärt finns idag inga realistiska möjligheter att besegra IS, då som Morgonsur påpekar viljan saknas i de länder som har tillräcklig militär kapacitet. Visserligen flygbombar USA IS' trupper, men det stoppar bara upp dem. För att besegra IS krävs trupper på marken, vilket ingen vill skicka in. Det går inte heller att bara fängsla IS' trupper, utan det krävs lika hård behandling mot dem som de själva ger andra, d.v.s. att masslakta dem. Detta är ingen stat villig att göra.

Den största risken som jag ser det är dock att IS faller samman av sig självt i en kris orsakad av brist på vatten och livsmedel. När detta sker och vad som händer därefter är dock svårt att sia om. Tusentals desillusionerade jihadister kan även fungerande centralorganisation ställa till med mycket.

Övriga kriser
Vi ska slutligen inte glömma att det pågår inbördeskrig och stora humanitära kriser även i Sydsudan (250 000 flyktingar utanför landet, 800 000 inom landet), Somalia (1,1 miljoner flyktingar utanför landet, 1,1 miljoner inom landet), Centralafrikanska republiken (200 000 flyktingar inom landet) och Ukraina (300 000 flyktingar). Ingen av dessa ser heller ut att vara på väg mot någon snar lösning.

Vi kan alltså räkna med att inom överskådlig tid ha en värld med fortsatt rekordstora humanitära kriser och de följder det ger i form av flyktingströmmar.


1. Jezider kallas i svenska medias rapportering av någon anledning (troligen slapp översättning) oftast för det svengelska "yazidier".

2014-07-22

Bevisläget MH17:s nedskjutning över Ukraina

Det cirkulerar nu så mycket förvirrande uppgifter vad gäller nedskjutningen av trafikflyget MH17 över Ukraina i torsdags att det är dags för en ordentlig genomgång av vad vi vet. Jag försöker att sålla ut fakta från propaganda.

Vad gäller vad som orsakat flygkraschen verkar det stå klart att MH17 sköts ner av något slags vapensystem. Ingen påstår något annat (förutom möjligtvis förvirrade konspirationsteoretiker som påstår att det var en sprängladdning ombord). Så frågan är då vilket vapensystem och vem som sköt. Det finns tre rimliga alternativ till vem som sköt: ukrainsk militär, ukrainska rebeller och rysk militär. Hade en missil kommit från längre avstånd eller annat land så hade det uppmärksammats. Ukrainska militären och de ukrainska rebellerna var de som hade militär kontroll över olika områden runt nedskjutningsplatsen.

Såvitt jag kan se av kartan skulle det teoretiskt sett eventuellt vara möjligt att en BUK-missil avfyrad från Ryssland skjutit ner MH17, förutsatt att den stod precis vid gränsen. Då skulle dess räckvidd på 35 km möjligen räcka för att nå den punkt där MH17 befann sig. Teoretiskt sett skulle det också kunna vara missilsystem med längre räckvidd från ryskt territorium. Det är dock ingen som har påstått att en missil skulle ha kommit från Ryssland och detta skulle också ha synts tydligt för USA:s satelliter, så detta kan vi utesluta.

Då är frågan om det var en markbaserad luftvärnsmissil eller en missil från ett flygplan. Rebellerna har inga flygplan, så detta alternativ kan uteslutas. Enligt ryska flygvapenchefens presentation igår skulle det ha funnits ukrainska jaktplan i närheten. Detta har förnekats av Ukraina och USA, som säger att alla ukrainska jaktplan stod på marken just då, men det kan man förstås inte lita på i detta ömsesidiga propagandakrig. Att det skulle ha varit ett ryskt jaktplan får nog anses uteslutet, då ingen har påstått det och det skulle vara sensationellt om Ryssland blandade sig i konflikten direkt på ett så korkat sätt - de har ju hela tiden sett till att officiellt hålla sig utanför och bara agera i det fördolda.

Ryssarna säger att det var ukrainska SU-25 som flög i närheten av MH17. Dessa har enligt Wikipedia en högsta flyghöjd (utan last) på 7000 meter (5000 meter med full beväpning). MH17 befann sig på 10000 meter, vilket ger en höjdskillnad på 5000 eller om SU-25:an inte var fullt beväpnad kanske 4000 meter. SU-25 kan vara utrustad med jaktrobotar av typen R-60, som har en praktisk räckvidd på 4000 meter (eller enligt "reklambroschyren" möjligtvis så mycket som 8000 meter). Frågan är dock hur stor räckvidden är i höjdled - jag hittar inga uppgifter om det, men den borde vara betydligt mindre än den totala räckvidden. Det verkar alltså eventuellt kunna finnas en liten teoretisk möjlighet att en SU-25 skulle kunna skjuta ner ett trafikflygplan på 10000 meters höjd, men det verkar inte troligt. Den ryske flygvapenchefen far även med osanning när han påstår att SU-25 kan komma upp till 10000 meters höjd. Visserligen har ukrainska flygvapnet även stridsflyg som mycket väl skulle kunna skjuta ner ett flygplan på 10000 meters höjd, exempelvis MIG-29, men ingen har uppgett att något sådant stridsflyg skulle ha funnits i närheten.

Att det just är SU-25 som Ukrainas flygvapen använt i inbördeskriget är förstås ingen slump, då den används för attacker mot markmål. En SU-25 sköts för övrigt i onsdags ner av rebellerna från förhållandevis låg höjd med ett enklare luftvärnssystem (MANPADS).

Det verkar alltså inte vara troligt att MH17 sköts ner av en jaktrobot från ett stridsflygplan, varför det måste ha varit något slags luftvärnsmissil. Det är inte möjligt att skjuta ner flygplan på 10000 meters höjd med enklare luftvärnsmissiler (MANPADS), utan det krävs mer avancerade system, t.ex. BUK.

USA säger att deras satelliter har sett att missilen kom från rebellkontrollerat territorium mellan Snizjne och Torez några mil öster om Donetsk. Ryssarna håller för troligt att missilen kom från territorium som kontrollerades av den ukrainska staten. Ingen av dem har dock ännu presenterat bildbevis utan bara sagt att de har sådana (fast ryssarna har inte preciserat varifrån missilen skulle ha kommit). Troligen vill ingen av dem avslöja hur kapabla deras spionsatellitsystem är.

Ukrainas militär har BUK-system och har även enligt ryska satellitfoton haft dem stationerade tillräckligt nära det aktuella området. Ryssarna säger att den 17 juli stod ett ukrainskt BUK-system 50 km öster om Donetsk och 8 km söder om Sjaktyorsk (som ligger en mil väster om Torez). Ryssarna frågar varför Ukraina har dessa luftvärnssystem placerade där, när det är känt att rebellerna inte har något flyg. Svaret på frågan är väl uppenbart - Ukraina är förstås oroade för en attack från Ryssland. Men det skulle alltså tekniskt sett kunna vara en luftvärnsmissil från den ukrainska sidan som sköt ner MH17.

Rebellerna i Donbass erövrade i slutet av juni en BUK-enhet från den ukrainska militären, vilket de då skröt om och vilket även ryska media rapporterat, t.ex. Vesti. Även Ukraina sade att denna enhet erövrats av rebellerna, men det sades dock från båda sidor att detta var en enhet med något tekniskt fel som gjorde den oanvändbar. Enligt exempelvis denna nyhetssajt skulle dock denna enhet kunna repareras med hjälp från Ryssland. Uppenbarligen fick de igång denna enhet, då rebellerna sköt ner ett ukrainskt militärt transportflygplan av typen An-26 på 6500 meters höjd måndag 14 juli. Detta var alltför högt för att kunna vara utfört med någon enklare typ av luftvärnssystem. Ukraina påstår att det var en missil avfyrad från den ryska sidan av gränsen, men det finns inget som talar för detta. USA borde isåfall ha bekräftat det, då deras satelliter skulle ha sett det.

Rebellernas "premiärminister" Alexander Borodai säger att de inte har den tekniska möjligheten att skjuta ner MH17, något som alltså motbevisas av att de sköt ner en An-26 på hög höjd några dagar tidigare. Det finns även foton och video från 17 juli av en BUK-vagn på rebellkontrollerat område. Dels av när den står uppställd i Snizjne, dels när den körs mellan Torez och Snizjne. Varför skulle förresten rebellerna slösa bränsle och tid på att köra omkring med vagnen om den vore trasig? Dessutom finns en video av hur en BUK-vagn där två av fyra missiler saknas transporteras iväg dagen efter. Dessa foton och videor är såvitt jag kan bedöma äkta (kanske med undantag för den sista, som visar en passerande transport på en svåridentifierad plats).

Det har sagts att det behövs ett stort välutbildat manskap för att använda ett BUK-system, men detta gäller vid användning mot stridsflygplan och med full kapacitet att identifiera mål. Ett trafikflygplan som flyger rakt fram kan man skjuta ner betydligt enklare. Även Finland har BUK-system och flera finländare med erfarenhet har de senaste dagarna skrivit om nedskjutningen av MH17 ur ett tekniskt perspektiv. James Mashiri har skrivit om det och hans kommentar citeras av Cornucopia:
Jag kan t.ex köra BUK och lägga på radarn. Har bara fått utbildning i #T72, senast kört 2001. Hur kan jag? Jag har varit inne i en BUK under drift ett par timmar och fått lite skolning på samma gång.

Jag skulle så klart inte kunna använda systemet taktiskt rätt och uppträda under fiendehot, men jag skulle få vagnen igång, kunna köra den till en åker. Parkera den, lägga på radar, ta lås och avfyra. Det mesta av detta även ensam, bara de sista faserna behöver två personer. Du kunde vara min sidekick, ingen expertis nödvändig.
Läs även "Corporal Frisks" mer detaljerade beskrivning.

Det räcker alltså med en person med relativt enkel utbildning samt några outbildade hantlangare för att kunna avfyra en BUK-missil mot ett civilflygplan. Varje BUK-vagn har en enklare radarenhet för att följa det tilltänkta målet. Med denna enhet kan man dock inte upptäcka och identifiera mål. I det aktuella fallet kan det dock vara möjligt att man har "identifierat" målet visuellt, t.ex. "titta där kommer ett jäkla ukrainskt transportflygplan igen - vi skjuter ner det", för att sedan rikta BUK-vagnens radar rätt och avfyra en missil.

Hade då rebellerna utbildning nog för att kunna hantera en BUK-vagn? Det borde i östra Ukraina finnas gott om personer med åtminstone grundläggande utbildning på BUK-systemen och åtminstone någon av dessa borde ha hamnat på rebellsidan. Om inte annat kan rebellerna mycket väl ha värvat över någon ryss som kunde systemet - de har ju en hel del ryska "frivilliga" med i andra funktioner och till och med deras befälhavare är Moskvabo.

Det är alltså säkert att både rebellsidan och regeringssidan i Ukraina hade den tekniska möjligheten att skjuta ner MH17.

Det slängs för övrigt omkring en mängd anklagelser. Idag sade Ukrainas informationssäkerhetschef i en intervju att det var en "rysktränad, välutrustad, välutbildad officer" som "tryckte på knappen avsiktligt". Det behöver alltså inte vara så, utan det kan mycket väl ha varit någon ukrainare med grundläggande utbildning på det aktuella vapensystemet.

Från västsidan har USA:s president Obama, Storbritanniens premiärminister Cameron med flera sagt att rebellerna inte kunde ha skjutit ner ett trafikflygplan på hög höjd utan vapen och utbildning från Ryssland, något som emotsägs av det jag skrivit ovan om att rebellerna erövrat en ukrainsk enhet samt att det i Donbass troligen finns gott om personer med utbildning på BUK-systemet. Visserligen bör dock reservdelar till den trasiga enheten på något vis ha kommit från Ryssland. Huruvida detta var sanktionerat av ryska staten eller om delarna smugglades vet vi inte. Det finns inte heller några övertygande indicier för att rebellerna skulle ha haft tillgång till mer än en BUK-vagn (den som de erövrade från ukrainska militären) och därför verkar det inte troligt att Ryssland skulle ha levererat några sådana system till rebellerna.

Så hur är det då med motiv för att skjuta ner ett civilflygplan? Varken rebellerna eller Ryssland skulle kunna vinna något på det så vitt jag kan se. Ukraina skulle kunna vinna något på att göra en falsk flagga-operation i syfte att lura omvärlden att rebellerna eller Ryssland utfört ett illdåd som måste hämnas. Jag har dock svårt att tänka mig att de skulle anse att "nyttan" med ett sådant dåd skulle vara större än skadan. Jag kan även tänka mig många andra sätt att utföra en falsk flagga-operation som skulle vara betydligt mer fördelaktiga för Ukraina. Risken för storskandal om sanningen skulle avslöjas skulle vara alltför stor.

Det rör sig alltså troligen om ett misstag.

Kan Ukrainas militär ha begått ett misstag? Ja, det är fullt möjligt. 2001 sköt ukrainskt luftvärn ner ett ryskt civilt passagerarflygplan över Svarta Havet. Detta skedde under en övning, då missilen missade sitt mål och istället låste på passagerarflyget. Ukraina förnekade då till att börja med att de var skyldiga, men erkände senare och betalade ut ersättning till de anhöriga. I det aktuella fallet med MH17 har dock ingen (varken USA, Ryssland eller Ukraina) sagt att det skulle ha pågått någon luftvärnsövning, så jag ser det som möjligt men inte sannolikt.

Kan då Ukrainas luftvärn ha trott att det var ett militärflygplan? Knappast, då de visste att rebellsidan inte hade något flyg och det aktuella flygplanet kom västerifrån, inte österifrån från Ryssland.

Kan rebellerna ha gjort ett misstag? De hade bara en BUK-vagn utan det kompletta systemet för identifiering av mål och utan någon koppling till andra radarsystem eller civil flygledning. Med enbart visuell identifiering är det stor risk att de trodde att det återigen rörde sig om ett ukrainskt transportflygplan som kom flygande västerifrån.

Vi vet också att den ryskfödde befälhavaren för Donetsk-rebellerna Igor Girkin (även känd som Igor Strelkov) skröt i sociala medier om att de skjutit ner ännu ett An-26, men raderade raskt meddelandena när han insåg att de skjutit ned ett civilt passagerarflygplan. Detta rapporterades även av ryska media, t.ex. ITAR-TASS. Strelkov förnekar att han någonsin skulle ha haft ett konto på den aktuella sajten, men det verkar vara en efterhandskonstruktion.

Så som kunskapsläget ser ut idag pekar alltså det mesta mot att rebellsidan sköt ner MH17 av misstag, dock med en viss möjlighet att det var ukrainskt luftvärn som sköt av misstag.

Några invändningar? Motivera dem isåfall med referenser!

2014-07-17

Risk att flyga över krigszoner såsom Ukraina

Ingen har väl vid det här laget missat dagens största nyhet att ett flygplan med 280 passagerare sköts ner över östra Ukraina.

Som Cornucopia påpekar är det fråga om mycket avancerad luftvärnsutrustning. Videon nedan visar den aktuella typen av mobilt luftvärn, Buk-M2 SAM-11. I videon kan man se lite glimtar från kontrollrummet och förstår då att ett sånt här system tar flera månader att lära sig och att man antingen måste vara väldigt bra på att läsa manualerna eller också ha tillgång till instruktörer. Troligen det senare - vi vet att ryska specialister och specialtrupper med största sannolikhet finns i östra Ukraina. Det räcker inte heller med enstaka utbildade personer, det behövs tiotals personer för att hantera ett system såsom detta.

Cornucopia länkar även till ett uttalande av en ledare för rebellerna/terroristerna i östra Ukraina där han bekräftar att man skjutit ner vad han trodde var ett av ukrainska militärens transportflygplan. Det hela ser alltså ut att ha varit ett tragiskt misstag.

Frågan är varför civilflyget har tagit risken att fortfarande flyga över Ukraina. Flera militärflygplan har skjutits ner i området för inbördeskriget och man vet att rebellerna/terroristerna sedan flera månader tillbaka förfogat över avancerat luftvärn som de erövrat från den ukrainska militären. I en het krigssituation där mycket är oklart är risken stor för att det sker misstag, ibland med katastrofala konsekvenser. Närmaste vägen från Amsterdam till Kuala Lumpur går dock tydligen över Ukraina och då vill inte flygbolagen slösa bränsle, tid och pengar på att ta en omväg. Nu lär de dock plötsligt ändra uppfattning och jag gissar att inga civilflyg kommer att flyga över östra Ukraina på ett bra tag. Även om de skulle försöka kommer säkerligen många oroliga passagerare att fråga om flygrutten och vägra flyga med om det skulle röra sig över östra Ukraina, vilket skulle tvinga flygbolagen att välja annan rutt.

Detta inlägg kan komma att uppdateras senare om det dyker upp annat som jag vill kommentera.

Tillägg kl 20:57: Mycket riktigt meddelar flera flygbolag nu att de kommer att undvika luftrummet över Östra Ukraina.

Cornucopia länkar även till ett foto av ett luftvärnssystem av typ BUK som har stått i Snizjne (Snezjnoje på ryska) (se denna karta) i östra Ukraina på rebellkontrollerat territorium. Detta stämmer för övrigt bra med den lägesangivelse "i området Toreza" som rebelledaren för "Donbass folkmilis" Igor Girkin (som för övrigt är rysk medborgare) angivit - Snizjne ligger omkring en mil öster om Torez/Toreza. Kraschplatsen Hrabove (Grabovo) ligger drygt en mil norr on Torez. Alla dessa ställen ligger några mil öster om Donetsk och bara någon mil från gränsen till Ryssland.

Wikipedia har mer information om incidenten, men ta den med en nypa salt då det är en pågående händelse och många vill peka finger och hitta syndabockar.

Tillägg kl 21:40: Här är en video av ett BUK-fordon som kör mellan Torez och Snizjne. Påstås vara från tidigare idag. Huruvida detta fordon kapats av rebellerna från den ukrainska militären eller om det levererats från Ryssland är oklart.

Tillägg kl 22:04: Läs försvarsbloggaren Wisemans kommentarer om incidenten.

Tillägg kl 22:25: Ryska nyhetsbyråer rapporterade nyligen om hur rebellerna i östra Ukraina erövrat BUK-fordon, t.ex. Vesti 29/6. Google-översättning:
Donetsk milis fångade militära försvaret del A-1402. Point försvar är en division av Missile Forces och utrustade med självgående luftvärnsmissilsystem "Buk". Detta är den andra divisionen av flygvapnet, som passerade under kontroll av miliser under de senaste dagarna. En del överlämnade sig frivilligt, för det andra bedrivs många timmars strid, RIA "Novosti".
Det var alltså inte för flera månader sedan, som jag felaktigt skrivit ovan, utan alltså bara för någon vecka sedan. Det var väldigt skickligt av rebellerna att lära sig hantera detta avancerade vapensystem så snabbt (avsiktlig ironi).

Tillägg kl 23:22: Det börjar redan klarna vad som hänt. I slutet av juni erövrade rebellerna i Donbass minst en luftvärnsenhet av BUK-typ från den ukrainska militären. Enligt denna sajt var det dock något tekniskt fel på den, men den kunde repareras med hjälp från Ryssland och den användes för att skjuta ner ett ukrainskt militärt transportflygplan av typen An-26 på 6000 meters höjd i måndags 14 juli samt ett Su-25 igår. Idag trodde rebellerna felaktigt att det kom ännu ett An-26 flygande västerifrån och sköt ned flygplanet. Den ryskfödde befälhavaren för Donetsk-rebellerna Igor Girkin (även känd som Igor Strelkov) skröt om detta i sociala media, men raderade raskt meddelandena när han insåg att de skjutit ned ett civilt passagerarflygplan.

Det som blir intressant nu är att se hur efterspelet till detta blir. Gissningsvis lär de skyldiga klantskallarna bland Donetsk-rebellerna straffas obarmhärtigt - av Ryssland eller Donetsks "regering". Rysslands Putin och Medvedev är säkert ursinniga på de klantiga rebellerna som ställt till en sån här skandal. Kommer Ryssland att avbryta sin illa maskerade hjälp till rebellerna? Ryssland har gjort en stor propagandaförlust genom de klantiga rebellerna. Hur ska de nu få rätsida på sitt propagandakrig? Hur kommer Ukraina att agera militärt mot rebellerna fortsättningsvis? Rebellerna har proklamerat vapenvila medan man utreder flygkraschen - kommer Ukraina också att observera vapenvila? Skulle ryssarna stänga av stödet till rebellerna skulle de troligen vara ganska chanslösa.

Sista tillägg: Ryska media rapporterade tidigare idag rebellernas uppgifter att det var en An-26 som sköts ner, t.ex. ITAR-TASS. Det tyder på att de noga följer vad rebellerna rapporterar. Först något senare började de att rapportera om att det var ett civilt flygplan.

2014-03-14

Riggad folkomröstning på Krim

När valaffischerna ser ut som den till höger "16 mars ska vi välja ... eller ..." så får det anses vara en smutsig valkampanj som pågår på Krim inför folkomröstningen nu på söndag.

Birger Schlaug påminde nyligen om att det redan för drygt 20 år sedan hölls en folkomröstning om Krims status. Då röstade 90 procent av befolkningen för att Krim skulle vara en självständig stat. Istället tvingades de förbli en del av Ukraina.

Nu finns i söndagens folkomröstning två alternativ:
  1. Är du för en återförening av Krim med Ryssland som en del av den Ryska federationen?
  2. Är du för återställandet av 1992 års konstitution för Krim och för status på Krim som en del av Ukraina?
Vad det första alternativet innebär är ganska uppenbart. Vad gäller det andra alternativet finns en viss tveksamhet, då Krims konstitution från 1992 först deklarerade att Krim var en självständig stat, men senare år 1992 antogs av Krims parlament (efter påtryckningar från Ukraina) en förändrad version av konstitutionen där det stod att Krim var en del av Ukraina. Den andra delen av meningen, alltså "och för status på Krim som en del av Ukraina" torde dock undanröja tvivlen om vilken version av konstitutionen som avses.

Notera särskilt att inget tredje alternativ ges för Krim som självständig stat, vilket blev resultatet för drygt 20 år sedan och som kanske skulle vinna även idag.

Både de alternativ som ges samt den osakliga propaganda som bedrivs inför folkomröstningen tyder alltså på att den är på förhand riggad.

Sedan kan man förstås diskutera huruvida folkomröstningen i sig är laglig. Får en region genom folkomröstning deklarera sin självständighet från ett annat land? Ja, vi har för några år sedan exemplet Kosovo. I fallet Krim handlar det dock om övergång från ett land till ett annat. Det land som man skulle övergå till har dessutom i praktiken redan intagit landsdelen militärt. Dessutom verkar utländska observatörer inte vara välkomna till folkomröstningen.

Krimtatarernas ledare Mustafa Dzjemilev har uppmanat alla krimtatarer att bojkotta valet och många tatariska familjer har redan flytt till ukrainska fastlandet. Tatarerna är osäkra på hur de kommer att behandlas när Krim blir en del av Ryssland - de har dåliga erfarenheter sedan Stalintiden.

Dessutom är det kö till bankerna när folk försöker ta ut sina pengar. För vad händer med bankerna och pengarna där när ett land delas?

I Ryssland noterar jag hur Putin enligt en ny lag som gällt sedan 1 februari blockerat regimkritiska internetsajter. Denna nya lag kom ju lägligt till Krimkrisen!

Samtidigt är den ukrainska regimen förstås inte heller några änglar. I den nya regeringen sitter bland annat det extremnationalistiska partiet Svoboda, som fått posterna vice premiärminister, försvarsminister, jordbruksminister och miljöminister. Dessutom har en representant för partiet utnämnts till riksåklagare. Svoboda är öppet antisemitiska och umgås i europeiska sammanhang bland annat genom "Alliansen för europeiska nationella rörelser" med British National Party, ungerska Jobbik och svenska Nationaldemokraterna. Svoboda har även samröre med det svenska nazistpartiet Svenskarnas parti. Svoboda har ganska snart efter att den nya regeringen tillträtt lyckats driva igenom att avskaffa en lag som ger ryska status som officiellt minoritetsspråk. Därmed är ukrainska det enda officiella språket i landet.

De svinaktigt rika ukrainska oligarkerna har säkerligen också mycket att säga till om i regeringsfrågan. Det har inte blivit någon förändring nedifrån folket, utan precis som i Egypten för några år sedan tar en maktfaktion chansen till ledarbyte i samband med folkliga protester.

I miljonstaden Donetsk i östra Ukraina har det varit sammandrabbningar mellan proryska och proukrainska krafter. Det finns därför en oro över att rysk militär skulle gå in i området. Men kommer Ryssland verkligen att vilja invadera östra Ukraina? Högst tveksamt med tanke på den etniska splittringen i området, se kartan nedan (klicka på den för att förstora). Man kan dra på sig fler problem än vad man skulle "lösa". Se även vad jag skrivit tidigare om östra Ukraina.

Samtidigt återkommer nu de negativa ekonomiska följder för Ryssland som jag skrivit om tidigare. Hur länge kommer Putinregimen att härda ut inför dessa ekonomiska följder?

2014-03-03

Ekonomiska följder för Ryssland av Krimkonflikten

Vad gäller utvecklingen i den pågående Krimkonflikten är den ekonomiska sidan mycket intressant. Som i alla militära konflikter har den som startat konflikten gjort en kalkyl av något slag. I den positiva vågskålen ligger för Rysslands del den strategiskt mycket viktiga Krimhalvön med flottbasen i Sevastopol. Putinregeringen måste dock även ha räknat med de potentiella negativa effekterna, till exempel ökade politiska spänningar med EU och USA, samt inte minst negativa effekter på ekonomin. I alla sådana här fall av kalkyler av "nyttan" eller "dåliga effekter" av militärt agerande finns dock en uppenbar risk för att de negativa effekterna blir större än man räknat med och framförallt att det dyker upp oavsiktliga konsekvenser av det militära ingripandet.

För Rysslands del blev de omedelbara ekonomiska konsekvenserna av helgens militära ingripande för det första att Moskvabörsen föll med omkring 7 procent i morse. Den ryska rubeln föll omedelbart på måndagmorgonen med omkring 1,5 procent mot USA-dollarn, vilket fick den ryska centralbanken att höja sin styrränta från 5,5 till 7,0 procent. Detta ledde i sin tur till att Moskvabörsen föll ytterligare, för ett totalt fall på runt 10 procent. Framförallt drabbades bankerna. Sberbank, Rysslands största bank, föll med 17 procent, och näst största banken VTB föll 20 procent. Gasbolaget Gazprom föll med 17 procent.

Den ryska centralbanken såg sig också tvungen att intervenera på valutamarknaderna för att stärka rubeln. Idag förbrukade de cirka tio miljarder dollar på att försvara rubelns värde - detta motsvarar nästan två procent av Rysslands valutareserv och är hanterbart om det bara pågår en kortare tid, men är absolut ohållbart om det får fortgå längre än någon vecka. Den ryska centralbanken säger dock att de "fortfarande har mycket utrymme att höja räntan ... och vi kan ytterligare öka vår närvaro på valutamarknaden". Visst - det är klart att de måste säga så, men frågan är vad som händer i praktiken.

Rysslands president Putin måste få ett mycket snabbt slut på Krimkonflikten om han inte ska försätta sitt land i svåra ekonomiska problem. Risken finns att han redan har startat en negativ ekonomisk spiral i Ryssland, med sjunkande förtroende för rubeln, Moskvabörsen och de ryska bankerna.

Förvånansvärt nog har ännu inget hänt vad gäller gasleveranserna via Ukraina, förutom att ryska Gazprom hotat med att ta bort de rabatter som Ukraina får på gaspriset om de inte omedelbart betalar gasräkningar som de ligger efter med. Vi vet hur det kan gå då - till slut stängs gasen av genom Ukraina, vilket påverkar även resten av Europa, som får omkring 30 procent av sin gas från Ryssland. En avstängning av gasen skulle vara illa för resten av Europa, men den skulle även slå hårt mot Ryssland, som är ytterst beroende av exportinkomster från framförallt gas och olja. Vad gäller gasen så har den relativt milda vintern gjort att gaslagren i övriga Europa (inklusive Ukraina) är stora, så en avstängning får inte omedelbar effekt. I sammanhanget ska vi inte glömma att Sverige får omkring 42 procent av sin oljeimport från Ryssland.

Slutligen ska vi inte glömma att ukrainska staten är konkursmässig. De är helt beroende av lån utifrån, som de nu inte får från Ryssland. Huruvida de ännu får några lån från EU framgår inte av det som jag läst - det har talats om det, men jag kan inte se några beslut. Vilka effekter skulle en ukrainsk statsbankrutt få på Rysslands ekonomi?

Dela Ukraina?

Av olika skäl har jag fram till nu varit förhindrad att här på bloggen kommentera de senaste dagarnas utveckling i konflikten runt Ukraina, Ryssland och Krim. Bloggrannen Cornucopia har istället kommenterat desto flitigare.

Det är mycket som är oklart och motsägelsefullt i rapporteringen - man ska också komma ihåg att alla sidor är intresserade av att föra ut sin version av händelserna och sina prioriterade nyheter. Glöm inte att läsa och avlyssna all nyhetsrapportering kritiskt, liksom vad som skrivs på diskussionsforum, bloggar och nyhetsmedia. Propaganda går idag även via inofficiella kanaler på nätet.

Klart är att Ryssland har besatt Krim med trupper, men det finns vad jag kan se inga bekräftade uppgifter om att ryska trupper skulle ha gått in i övriga delar av Ukraina.

Krim har en stor strategisk betydelse för Ryssland, då den ryska flottans enda hamn i varmare hav finns inhyrd där. Det är också bara att titta på en karta över Svartahavsområdet för att förstå Krims strategiska läge. Jag gissar att militärstrategiska överväganden är den egentliga orsaken till att Ryssland valt att ta området. Efter att den ryssvänlige ukrainske presidenten Janukovytj avgick kändes antagligen situationen alltför osäker för Ryssland. Ytterligare en faktor som torde ha vägt in för en rysk invasion var att den autonoma republiken Krims parlament beslöt sig för att frigöra sig från Ukraina. Redan i slutet av februari då det såg ut som begynnande inbördeskrig i Ukraina hade talmannen i Krims parlament Volodymyr Konstantynov sagt att han inte uteslöt möjligheten att Krim skulle frigöra sig från Ukraina om oroligheterna eskalerade. Risken var hursomhelst överhängande att när Krim i slutet av förra veckan frigjorde sig så skulle Ukrainas nya regering med våld försöka återställa delrepubliken under ukrainskt styre. För att förekomma något sådant såg sig nog ryssarna mer eller mindre tvungna att gå in innan Ukraina hann att agera militärt. (Notera att jag inte på något sätt försöker försvara Rysslands agerande, utan bara försöker gissa hur de har resonerat.)

Det man kan fråga sig är dock hur stor del ryska agenter hade i Krims frigörelseprocess. Vilka var det egentligen som i slutet av förra veckan ockuperade byggnader på Krim och förstörde telekommunikationer? Vad det Krim-invånare eller ryska agenter? Det är svårt för att inte säga omöjligt att avgöra. Det kan självklart även ha varit en blandning av Krimryssar och ryska agenter.

Redan när det såg ut som begynnande inbördeskrig 20 februari kommenterade jag läget.
Putinstyrda Ryssland har starka ekonomiska och politiska intressen i Ukraina och lär inte sitta stilla om situationen urartar - fast Putin väntar nog till vinter-OS är över på söndag.
Mycket riktigt såg sig Putin tvungen att vänta tills vinter-OS i Sotji var över, men sedan agerade han.

Krim har en till 77 procent rysktalande befolkning (i Sevastopol-området över 90 procent) och endast 10 procent ukrainsktalande (i Sevastopol-området 7 procent). Krimhalvön "skänktes" 1954 av den ukrainskfödde dåvarande sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov från Ryssland till Ukraina. Ända sedan Sovjetunionens sönderfall har Krim varit en autonom republik inom Ukraina. Frågan är nu hur Ryssland (och Krims egen befolkning och dess styrande) tänker sig Krims framtid. Tänker de sig ett införlivande i Ryssland, eller en helt självständig stat? Försök att skapa en självständig stat av Krim gjordes för övrigt redan 1992. Skulle Krim införlivas i Ryssland skulle det troligen leda till att krimtatarerna blir mycket missnöjda, då de har en stark misstänksamhet mot Ryssland efter de hemskheter de utsattes för under Stalintiden. Jag gissar därför att ett oberoende Krim är en enklare lösning för alla parter. Det ska tydligen hållas en folkomröstning på Krim - vi får se vad svarsalternativen blir där samt dess resultat.

Därefter återstår frågan hur Ryssland kommer att agera vad gäller övriga Ukraina. Enligt ryska media har det förekommit proryska demonstrationer i flera städer i östra och södra Ukraina. Ser man på kartor över andelen ukrainsk- respektive rysktalande i Ukrainas oblast (regioner) ser det ganska enkelt ut.


I de två östligaste oblasten Luhansk och Donetsk (samt på Krim) är ryssarna i majoritet och även övriga delar av östra och södra Ukraina har hög andel rysstalande. Men ser man närmare på enskilda oblast är språksituationen mer komplicerad. Nedan ser ni till exempel Charkiv oblast.
I Ukrainas näst största stad Charkiv är det 66 procent rysktalande mot 32 procent ukrainsktalande och även i Tjuhujiv är de rysktalande i knapp majoritet. I övriga delar av Charkiv oblast är de ukrainsktalande i majoritet. Liknande resultat gäller övriga oblast i östra och södra Ukraina. De rysktalande är koncentrerade till storstäderna. Även i Donetsk oblast, där 75 procent av befolkningen identifierar sig som rysktalande, är dessa rysktalande koncentrerade till storstaden Donetsk och övriga städer. Språket hänger inte heller samman med upplevd etnicitet - trots att 75 procent av Donetsk oblasts befolkning säger sig ha ryska som första språk så är det bara 38 procent av oblastets befolkning som anser sig vara av rysk etnicitet och hela 57 procent ser sig såsom varande av ukrainsk etnicitet. Det finns många ukrainska medborgare som talar ryska och även ser sig som etniska ryssar, men som ändå vill ha ett Ukraina som är självständigt från Ryssland.

Det går alltså, med undantag av Krimhalvön, inte att göra någon enkel delning av Ukraina. Därför tror jag inte heller att Ryssland är intresserade av det. Därmed inte sagt att de inte kan komma att sätta in militär även i övriga Ukraina om konflikten utvidgas.

Vad gäller den pågående Krimkonflikten ska man för det första komma ihåg att det är första gången sedan Andra världskriget som ett europeiskt land startat krig mot ett annat europeiskt land. Tillägg: Fel av mig, jag glömde 1968, då Ryssland m fl invaderade Tjeckoslovakien.

För det andra ska man komma ihåg att (vad jag vet) detta är första gången som ett land som har kärnkraftverk blir anfallet i krig. Det finns två kärnkraftverk i östra Ukraina (Kuznetsovsk i Rivne oblast och Netisjyn i Chmelnytskyj oblast) och i södra Ukraina finns dels kärnkraftverket i Yuzjnoukrainsk i Mykolajiv oblast, dels Europas största kärnkraftanläggning Enerhodar med sex reaktorer i Zaporizjzja oblast, som ligger nära både Ryssland och Krim.

P.S. Om någon som är slängd i ukrainska läser detta får vederbörande gärna kolla att mina translittereringar av ukrainska namn blivit korrekta och kommentera eventuella felaktigheter.