Saknar konkreta förslag, Mona

Mona Sahlin skriver idag i en debattartikel i DN att "Folket har slutat tro på regeringens jobbpolitik". Vad jag saknar i artikeln är dock vilka konkreta åtgärder som Socialdemokraterna föreslår för att förbättra jobbsituationen. Det enda jag hittar är förslag på utbildningssatsningar, men dessa är av det mer långsiktiga slaget, så de kan knappast sorteras in under jobbpolitik. Jag var till och med tvungen att lusläsa artikeln en gång till, men nej, jag hittar inga konkreta åtgärdsförslag. Artikeln är istället till stor del fylld av politiskt fluff, mycket centrerat kring den opinionsundersökning som rubriken syftar på. Enligt opinionsundersökningen anser en majoritet att Socialdemokraterna är mer pålitliga ifråga om jobbpolitik än den nuvarande regeringen. Det är för mig inget argument för att rösta på Socialdemokraterna. Att många tycker något gör inte att det blir en sanning.

Hoppas nu att socialdemokrater ser detta inlägg för vad det är. Det handlar inte om ett påhopp på Mona Sahlin och Socialdemokraterna, utan om konstruktiv kritik angående vad jag skulle vilja se i en debattartikel.

Jag har själv ett exempel på nära håll på hur förgörande arbetslösheten kan vara - min sambo är arbetslös - och skulle gärna se att arbetslösheten minskar.

Läs även andra bloggar om arbetslöshet, politik

Två årtionden av indoktrinering

Ett mantra som brukar upprepas i samband med investeringsråd i tidningar och från banker är att aktier alltid är en bra investering på lång sikt - ibland med tillägget att man inte bör satsa alla sina pengar på en gång, utan till exempel gå in med en slant varje månad för att undvika att köpa allt på en börstopp. Men är denna investeringsstrategi alltid bra? Tiden sedan år 2000 har bjudit på två förgörande nedgångar för Stockholmsbörsen, så många börjar nog tveka.

Frågan är vad "på lång sikt" betyder. Har man lust att vänta tio år? Den som investerade sina pengar i Stockholmsbörsens 30 största bolag i början av november 1999 (indexet OMXS30 låg då på 944) har idag ungefär lika mycket pengar kvar som då. Detta efter en sanslös bergochdalbana upp till 1539 (mars 2000), sen ner till 421 (oktober 2002), sen upp igen till 1309 (juli 2007), ner igen till 568 (november 2008) och nu upp igen till 950 som högst i oktober 2009. Nu invänder säkert den noggranne att många av aktierna har gett utdelning under tiden, men då kontrar jag med att en investering i t.ex. räntefonder har gett ränta i gengäld. Under tiden har också några av bolagen i OMXS30-indexet bytts ut. Räntebärande investeringar har visserligen behållit kapitalet under denna turbulenta börsepok, men det som har slagit det mesta är råvaruinvesteringar, t.ex. guld där en investering 1999 har tredubblats fram till nu. Bloggrannen Cornucopia tog upp detta häromveckan. Nedan kan ni se min variant av diagrammet guld kontra börsen sedan 1999. Vilken är mest volatil?
Ett ännu värre exempel är att den som investerade 100 dollar på den amerikanska börsen 1929 inte fick sina pengar tillbaka förrän 25 år senare, 1954. Och under tiden hade flera av bolagen gått i konkurs, så man kanske inte fick tillbaka alla sina pengar ändå.

Under tidsperioden 1982-2000 hade vi historiens kraftigaste börsuppgång. Eftersom folk har kort minne och dessutom ofta misstar långa periodiska cykliska skeenden för linjära samband har detta också lett till en av de största indoktrineringarna i finansvärldens historia. Fortfarande lever denna jättelika börsuppgång över nästan två årtionden kvar i det allmänna medvetandet, trots att de senaste nio åren gjort sitt bästa för att motbevisa den. Det är också så att de allra flesta som idag arbetar inom finansvärlden och som ekonomijournalister aldrig upplevt något annat under sitt yrkesliv. De ser fortfarande perioden 1982-2000 som regeln och nedgångarna 2000-2002 samt 2007-2008 som undantag - det var ju en jätteuppgång från 2002 till 2007 också! Tittar vi på ett diagram av Stockholmsbörsen sedan 1901 ser man tydligt hur tidsperioden 1982-2000 sticker ut.
Kanske det är dags för en korrigering nu till den historiska trendlinjen för 1901-1981? Isåfall blir det inte roligt framöver. Korrigeringen behöver dock inte nödvändigtvis innebära jättestora börsnedgångar (även om den kan göra det). Det kan lika gärna bli en sidledes bergochdalbana fram tills vi kommer till trendlinjen igen. Men överdrifter åt ena hållet tenderar att leda till överdrifter åt andra hållet.

Ännu tydligare blir sambanden om man tittar på Stockholmsbörsen inflationsjusterat (logaritmisk skala).
Då ser man hur viktigt det är i ett längre perspektiv att man får årlig utdelning på sina aktier. Endast 1982-2000 samt 1940-1966 har det varit någon nämnvärd långsiktig uppgång, om man räknar bort utdelningen på aktierna.

Men nu är som sagt de arton gyllene åren sedan länge över och vi har klarat av nio år av bergochdalbanebörs istället. Om denna nya period blir lika lång, vilket inte är otroligt, så har vi nio år av bergochdalbana kvar. Vid slutet av den perioden kommer säkert konsensus att vara att aktier inte är något särskilt bra att investera i.

Intressant i sammanhanget är också det diagram som Cornucopia publicerade häromveckan över guldpriset kontra amerikanska börsen sedan 1900. Gör vi samma övning vad gäller svenska börsen blir resultatet ännu mer extremt.
Därmed inte sagt att du måste investera i guld, men diagrammet ovan antyder i alla fall att det på några års sikt torde vara betydligt bättre än aktieinvesteringar.

Läs även andra bloggar om guld, aktier, aktiefonder, fonder, börsen, investering,

Blott Sverige svenska bönor har

Svensk djurhållning är idag till stor del beroende av import av soja som foder. Vi importerar årligen cirka 250 000 ton sojaprodukter, varav mesta delen går till foder. Det mesta importeras från Sydamerika och USA. Detta är inte hållbart i ett längre perspektiv och det är därför dags att se över vilka alternativ som finns. Det som talar emot sojaimporten är förutom de långa transporterna att sojaodlingen i Amerika har mycket stor miljöpåverkan.

För några år sedan har man börjat nya försök med svensk sojaodling - en idé som kom från Charlotte Lagerberg Fogelberg vid Centrum för uthålligt lantbruk (CUL) vid SLU och Fredrik Fogelberg vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI). Lite om resultaten kan man läsa i en artikel på FOBO:s hemsida av Fredrik Fogelberg och en artikel i ATL.

Redan på 1940- och 1950-talen gjorde man försök med sojaodling i Sverige. Sven Holmberg i Fiskeby utanför Norrköping tog fram flera sorter, varav Fiskeby V var den bästa. Denna sort cirkulerar fortfarande i liten skala bland svenska odlare och kan t.ex. köpas från fröfirman Impecta. Jag har själv odlat den i liten skala med hyfsat resultat. Grundproblemet med sojaodling på våra breddgrader är att de flesta sorter luras av våra långa sommardagar och inte sätter frön. De svenska sorterna är särskilt framtagna för att inte luras av daglängden och dessutom hinna ge skörd under vår korta odlingssäsong.

På 1970-talet gjordes större försök med svensk sojaodling, men dessa slog inte väl ut och därför har det funnits en negativ inställning till svensk sojaodling. 2005 kom dock som sagt idéerna tillbaka och man började också prova kanadensiska sorter. Provodlingar i Skåne och på Öland gav lovande resultat. Nu återstår dock en lång process om det ska bli någon svensk sojaodling i kommersiell skala. Intressantast borde väl sojan vara för ekologisk produktion, då ekologiska lantbrukare i dagsläget inte får använda sig av importerad soja som djurfoder. Då borde inhemsk eller till och med egenodlad soja kunna vara beaktansvärda alternativ trots det högre pris som svenskodlad soja skulle betinga. En förutsättning är dock också att svenskodlad soja ger bra lönsamhet som djurfoder jämfört med de baljväxter som idag används i svensk ekologisk djuruppfödning, t.ex. ärter eller åkerbönor.

Fredrik Fogelberg är även aktiv inom försöksodling av andra bönor. Idag kan man i de flesta svenska livsmedelsaffärer finna ett stort sortiment av kokbönor, både torra och kokta på burk, men så gott som allt är importerat, trots att många sorter går lika bra som bruna bönor att odla i Sverige. Jag har själv odlat flera sorter med gott resultat, t.ex. röda kidneybönor, borlottibönor och yinyangbönor. Här handlar det inte om kreatursfoder utan om kokbönor som människoföda. Även här kan förstås inte svensk bönodling konkurrera med den importerade ifråga om pris, men ekologisk odling eller närodlat kan vara argument som ger svenskodlade bönor en konkurrensfördel. Här kan Svenskt Sigills initiativ till klimatmärkning av mat vara intressant ur ett perspektiv med närodlad mat. Hälsokostmarknaden borde också vara intressant för svenskodlade bönor, åtminstone i liten skala. Mer om JTI:s försök med svensk bönodling kan man läsa i en kort sammanfattning på webbsajten eller så kan man ladda ner hela broschyren på tolv sidor.

Dessa försök med svensk bönodling är i mitt tycke mycket intressanta och viktiga. Hela vårt system för matproduktion är som det ser ut idag inte hållbart i ett längre perspektiv, och det är hög tid att vi gör något åt det innan det är för sent.

Rostad majs och pumpasoppa

För några veckor sedan nämnde jag bland "världens vackraste mat" mjölmajsen "Painted Mountain". Nu undrar säkert många vad man ska ha den till förutom att ha de vackra kolvarna till att hänga upp som inredningsdetaljer. Förutom det förslag jag skrev då, nämligen att mala den och koka polenta, så har jag nu ett ännu bättre förslag till goda snacks.

Rostad majs
Man kan ibland hitta rostad majs i affärer, men i mitt tycke är den alldeles för salt. Så här kommer recept på hur man gör sin egen "parched corn" som den kallas i Amerika. Man tar torra majskorn - det kan vara mjölmajs eller sockermajs, men inte popcorn. I originalreceptet rostar man kornen direkt, men jag har experimenterat lite och tycker det blir bättre om man låter dem stå i blöt över natten. Häll på kvällen på kokande vatten över majskornen i en skål. Låt stå till nästa dag och slå i durkslag för att få bort vattnet. Låt rinna av ordentligt.
Sen tar man en aning matfett (t.ex. olja, smör, ister eller baconfett) i en kastrull med lock. Majskornen ska inte bada i fettet, utan det ska bara vara så att det precis smörjs ut på botten när det smält. Sedan häller man i majskornen så att det blir ett lager som är omkring 1½-2 majskorn - välj alltså en lagom stor kastrull. Salta efter egen smak.
Stek sedan under lock på medelvärme. Var beredd på att några av majskornen kommer att poppa - därav locket och därför inte så mycket matfett att det kan skvätta omkring. Rör om då och då och rosta majsen tills den blivit ljusbrun. Om du använder flerfärgad majs som Painted Mountain är det bra att ha med några ljusa korn så är det lättare att se när de är färdiga. När majsen är färdigrostad häller du upp den i en skål och låter den svalna innan du äter den.
Det här var så gott att jag kommer att göra slut på min hemodlade majs väldigt snart. Då måste jag leta rätt på mjölmajs i någon affär - borde gå att hitta t.ex. i invandrarbutiker med inriktning på latinamerikaner. Nästa år ska jag utvidga min majsodling!

Om du odlar sockermajs, vilket väl är vanligast bland hobbyodlare i Sverige, så är detta ett sätt att använda kolvar som blivit övermogna. Låt dem helt enkelt torka och gör sedan rostad majs.

Pumpasoppa
När vi ändå är inne på recept kan vi se vad vi kan göra av de vackra pumporna förutom pumpagubbar. En rätt jag brukar göra är pumpasoppa. Dela pumpan i två halvor och gröp ur fröna och trådarna (fröna kan man spara och rosta på 175 grader i ugnen om man vill). Skär sedan pumpahalvorna i ungefär 2 cm tjocka skivor, som du skär av skalet på och sedan skär till tvåcentimeterstärningar.
Släng alla tärningarna i en stekgryta som du har tagit matfett i. Stek sedan sakta under lock tills det hela blivit mos. Rör om då och då så att alla bitarna blir stekta. När allt mosat sig (tar minst en halvtimme) tillsätter du pressad vitlök, chilipeppar och salt och låter det koka ett tag till. Tillsätt till sist creme fraiche eller matlagningsyoghurt, blanda ihop och låt koka upp under omrörning för att sedan omedelbart ta ifrån värmen innan det skär sig.

Pumpasoppan kan lämpligen avnjutas tillsammans med hembakt bröd.

Läs även andra bloggar om recept, majs, pumpa

Icke skalbara solceller

Jag läste häromdagen i Ny Teknik att Sharp har slagit rekord i verkningsgrad för solceller. Masstillverkade solceller är där uppe i en verkningsgrad på 35,8% - det tidigare rekordet var på 31,5%. Men det finns ett problem som inte nämns i artikeln, även om ett granskande öga kan ana det.

en solcell vars översta lager består av indiumgalliumfosfid, mellanlagret av galliumarsenid och det understa lagret av indiumgalliumarsenid

Indium är ett oerhört sällsynt ämne, som jag skrev om i våras.

Enligt vissa beräkningar finns det endast cirka tretton års utvinningsbara indiumreserver kvar vid nuvarande produktionstakt. Även om detta skulle visa sig vara för pessimistiskt kan vi i alla fall konstatera att det inte finns några större mängder indium att tillgå.

Den höga verkningsgraden hos de nya solcellerna från Sharp får därmed mest ses som kuriosa och är inte någon framkomlig väg mot energiersättning i stor skala. Världen får därför hålla tillgodo med kiselbaserade solceller och en verkningsgrad kring 20%.

Man kunde i våras också läsa i Ny Teknik om företaget First Solar, som uppnått en drömgräns genom att producera solceller för under en dollar per watt. Men även här finns en liknande hake.

First Solar använder tunnfilmsteknik baserad på cadmium-tellurid (CdTe) som bara kostar en tredjedel av solceller av kisel

Om tellur skrev jag också i våras.

Tellur är till och med mer sällsynt än platina i jordskorpan och framställs i ytterst små mängder som biprodukt vid kopparbrytning (omkring ett kilo från ett tusen ton kopparmalm).

Skulle First Solar försöka producera sina solceller i mängder som skulle lämna ett meningsfullt bidrag till jordens energiförsörjning skulle de alltså snabbt märka att en av råvarorna helt enkelt inte fanns tillgänglig. Långt innan dess skulle de dock ha drivit upp världsmarknadspriset på tellur till rekordnivåer och då skulle solcellerna inte längre vara så billiga att producera.

I sammanhanget frågar jag mig varför solceller av kisel är så dyra att producera - råvaran är ju inte särskilt sällsynt. Jag vet tyvärr inte tillräckligt om det, men det höga priset får mig att tro att det någonstans i processen går åt en massa energi.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att solcellerna inte kommer att kunna leva upp till de högt ställda förhoppningar som många har om dem. Det känns tråkigt att ständigt framstå som "party pooper", men vad gäller energialternativ presenteras jämt de positiva sidorna och de ses som lösningar för framtiden. Då är det på sin plats att påpeka alla obehagliga fakta som företaget och journalisten "glömt bort".

Läs andra bloggar om solenergi, råvaror, energi

Varthän, bostadspriser?

Just nu är läget lite förvirrande. Igår kom senaste Småhusbarometern från SCB, där man tydligt ser att småhuspriserna sjönk 2 procent från augusti till september, räknat på K/T-talet. Men enligt Mäklarstatistik steg priserna på både bostadsrätter och villor med 2 procent från augusti till september, men har en bit kvar till toppen från 2007. Skillnaden mellan Mäklarstatistik och Småhusbarometern brukar bestå i att de har olika fördröjning på sina priser, men tittar man på kurvan över villapriser på Mäklarstatistiks hemsida blir det svårt att passa ihop den med kurvan hos SCB. Jag ser därför just nu två motstridiga dataserier. SCB känns dock mest pålitliga. Vi får se hur det ser ut framöver.

SCB:s pressmeddelande och därmed pressmeddelandesväljarna TT och DN väljer att tolka statistiken så positivt som möjligt, nämligen att priserna under tredje kvartalet var i genomsnitt 3 procent högre än under andra kvartalet i år. Intressantare tycker jag är det tydliga trendbrott som syns under september. Här kan ni se det i det inflationsjusterade medelpriset, vilket jag använder istället för K/T-talet.
Till och med i ett tremånaders glidande medelvärde för att jämna ut svängningarna ser man trendbrottet tydligt.
Nu är septembers siffror ännu mycket preliminära, men tittar man på tidigare upplagor av Småhusbarometern ser man att revisionerna inte brukar vara särskilt stora.

Allt fler börjar nu prata om bostadsbubbla, vilket ni säkert vet att jag har varnat för ett tag. Vad gäller orsakerna till bostadsbubblan så tog DN häromdagen upp en genomgång som SEB gjort av boräntor i olika länder. Det visar sig då att de korta boräntorna ligger ovanligt lågt i Sverige och att bindningstiden i genomsnitt är mycket kortare här. Frågan är om det kommer att komma något slags anpassning eller normalisering framöver där Sverige i så fall närmar sig förhållandena i andra västländer. En sådan anpassning kommer inte att skicka bostadspriserna uppåt.

I sammanhanget tycker jag att ni ska läsa Cornucopias lilla skräcknovell om hur det kan gå om man tar för mycket lån på bostaden. Han har idag även skrivit lite om myterna kring att inflationen äter upp bolånet, samt i förrgår om varför stigande bostadspriser inte är positivt.

Lettiska statens fortsatta finansieringsproblem

Förra veckan försökte Lettiska staten sig på att låna upp pengar på marknaden, men misslyckades får man väl säga. I onsdags lyckades man prångla ut totalt drygt 2 miljoner lati i tre- och tolvmånaders statspapper, medan auktionen på sexmånaders statspapper inte sålde något. Detta ska jämföras med de totalt 24 miljoner lati som erbjöds. På torsdagen gjorde man ett nytt försök, men fick bara in 1,7 miljoner lati. Man försökte då inte ens ha med de sexmånaders papper som misslyckades på onsdagen. Orsaken till misslyckandet? Förutom att få i dagens läge vill ta risken att sitta med lettiska statspapper i portföljen, så steg den lettiska interbankräntan Rigibor så mycket att statspappren hade för lågt satt ränta för att vara attraktiva. På torsdagen hade tremånaders Rigibor stigit till 13,1%, jämfört med 10,5% ränta på tremånaders statspapper.

Nu fick lettiska staten in drygt 5 miljoner euro på dessa två auktioner, vilket inte är mycket jämfört med de behov som finns. Man är fortfarande fullständigt beroende av sina nödlån från IMF, EU och Sverige på 7,5 miljarder euro och har uppenbarligen inga möjligheter att finansiera sig på den öppna marknaden, åtminstone inte i den egna valutan.

Fortfarande måste man spara mer i statsbudgeten. Men tydligen är de fem regeringspartierna inte överens om budgeten. Allt detta gör att det åter spekuleras om devalvering. Som jag har sagt förut ser jag en devalvering som mer eller mindre oundviklig. Det ser dock ut som om man försöker att skjuta upp devalveringen så att alla parter ska hinna förbereda sig så gott det går (t.ex. nyemission i Swedbank).

Situationen blev knappast bättre när premiärminister Valdis Dombrovskis i tisdags föreslog en lag om att lettiska bolåntagare inte ska kunna krävas på mer än husets marknadsvärde. Det känns osökt som en förberedelse för devalvering, särskilt med tanke på att enligt Bloomberg så är 90% av de lettiska bolånen i euro. Swedbank får såklart stora skälvan och hotar med att trappa ned sin närvaro i Lettland om lagen går igenom. Vilket hot - det kanske bara vore bra för letterna om de slapp våra svenska banker som utsugare. Finansmarknadsminister Mats Odell sågar såklart det lettiska lagförslaget - han brukar konsekvent verka för de svenska storbankernas bästa. Till lagförslaget hör tydligen också att vid vräkning vid utmätning måste banken även kunna erbjuda en ny bostad. En lag med många intressanta sidor. Klart att bankerna hatar den, men jag måste säga att den egentligen låter väldigt human. Den gör inte folk till låneslavar och den ser till att man åtminstone har tak över huvudet.

I sammanhanget kan också nämnas att i USA fungerar bolån ungefär på det vis som nu föreslås i Lettland. Om bolåntagaren inte kan betala så tar banken huset och kan inte ställa några ytterligare krav.

Idag kan vi också läsa att det lettiska premiärministerbesöket i Stockholm samt Anders Borgs varningar tycks ha haft önskad effekt, då Lettlands regering nu lagt förslag om skattehöjningar och nedskärningar så att man når upp till Sveriges krav. Anders Borg är tydligen nöjd nu och kommer med lite floskler om "en ansvarsfull budgetpolitik men att den måste genomföras på ett socialt varsamt sätt". "Socialt varsamt" - nä dra mig baklänges! Jag skulle föreslå att Anders Borg flyttar till Riga, så får han själv uppleva hur socialt varsam den lettiska politiken är. DN frågar Anders Borg varför höjd fastighetsskatt skulle vara bra för Lettland, men inte för Sverige, men Borg slingrar sig och svarar inte ordentligt på frågan. Jag hade tidigare ett visst förtroende för Anders Borg, eftersom han agerade ganska vettigt i samband med finanskrisen, men nu har jag tyvärr tappat detta förtroende efter den senaste veckans uttalanden.

Fotnot: 1 lats (plural lati) är ungefär 1,40 euro.

Läs även andra bloggar om lettland, baltikum, statspapper, devalvering