Visar inlägg med etikett guld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett guld. Visa alla inlägg

2013-04-15

Får Lagarde äta upp detta citat?

Chefen för Internationella valutafonden IMF, Christine Lagarde1, sade i onsdags i ett tal att:
The good news is that after a particularly volatile period, financial conditions are showing signs of improvement. Thanks to the actions of policymakers, the economic world no longer looks quite as dangerous as it did six months ago.
Alltså på svenska:
Den goda nyheten är att efter en särdeles volatil period visar de finansiella förhållanden tecken på förbättring. Tack vare åtgärderna från beslutsfattarna ser den ekonomiska världen inte lika farlig ut som den gjorde för sex månader sedan.
Visst har centralbanker och politiker världen över genom diverse åtgärder lyckats att hålla nere de svåraste problemen i världsekonomin, fått världens aktiebörser att stiga jämnt och fint från november till mars, samt tryckt ner räntorna på riskfyllda tillgångar (t.ex. sydeuropeiska statsobligationer). I själva verket har de som jag ser det bara gjort det globala finansiella bygget mer instabilt. Det är snarare så att beslutsfattarna gjort den ekonomiska världen betydligt farligare än för sex månader sedan genom att under en tid vidta extraordinära åtgärder för att trycka ner riskerna.

Nu visar det sig att en mängd saker håller på att brista. PIIGS-länderna har blivit PICIGS när Cypern spruckit. Guldpriset har gjort sin största tvådagarsnedgång på 30 år. Räntorna på japanska 10-åriga statsobligationer har efter en lång period med mycket små dagliga rörelser de senaste sex handelsdagarna varje dag gjort så stora rörelser uppåt eller neråt att man tillfälligt stängt marknaden.

Alla faror som hållits nere under sex månader verkar nu komma fram på en gång. Jag väntar mig att vi får se fler exempel den närmaste tiden.

Det vi inte ska glömma är att finansmarknaderna idag har en stor andel ägande och handel från belånade hedgefonder. Blir det plötsliga upp- eller nedgångar förstärks dessa av att många fonder behöver komma ur sina positioner. Dessutom kan det vara så att en fond exempelvis belånat sitt guld (troligen "pappersguld") för att sedan spekulera i aktier med de lånade pengarna. Går guldpriset ner kraftigt sprider sig smittan snabbt till andra tillgångsslag.

1. Christine Lagarde måste dock få beröm för att hon inte färgar sitt hår, som många kvinnor i hennes ålder gör, utan vågar visa sitt tjusiga silvriga hår.

2011-09-19

Paraboliskt?

Guldpriset i dollar år 1975-2011.
När en finansiell tillgång rör sig i en sådan här typ av kurva som guldet år 2000-2011, som pekar uppåt som en parabel (med allt snabbare ökningstakt) så brukar det betyda att en topp är relativt nära. Jämför t.ex. hur guldet uppförde sig i början av kurvan ovan, ungefär 1976-1981. En parabolisk prisökning, för att sedan halveras på något år.

Guld går inte att äta, ger ingen ränta och den industriella användningen är bara en bråkdel av den årliga utvinningen. Enda orsaken att äga investeringsguld är som värdebevarare mot inflation. På lång sikt är det säkert bra, men på kort sikt ser det ut som om vi snart kommer att få se guldpriset falla ihop som en misslyckad sufflé.

Guldsmycken är en lite annan sak än investeringsguld, då de är vackra och alltså fyller en funktion. Vid en ekonomisk nedgång kommer dock väldigt många att tvingas prioritera andra inköp än just guld. Därmed faller efterfrågan både på smyckeguld och investeringsguld och med efterfrågan faller även priset.

För investeringsguld finns också i tider av kraftiga kriser en stor risk att staten på något sätt begränsar privatpersoners ägande. Ett milt exempel från de senaste dagarna är att Österrike har begränsat mängden guld som privatpersoner kan köpa vid ett och samma tillfälle. Ett mer brutalt exempel är hur USA på 1930-talet förbjöd privatpersoner att inneha investeringsguld och tvångsinlöste allt privat investeringsguld mot pappersdollar.

Den typ av kurva som guldet ovan uppvisar liknar exempelvis den för Shanghai-börsen hösten 2007, då en känd investerare utbrast "whatever that curve shows, I want to short it!" - "vad den där kurvan än visar vill jag blanka det!" Mycket riktigt sjönk Shanghaibörsen sedan ihop, se nedan.

Det är förstås svårt att pricka in den exakta toppen - guldet kan mycket väl fortsätta till 2500 eller 3000 dollar per uns innan vändningen neråt kommer - sådana här paraboliska uppgångar har en tendens att överdriva. Men när man ser en nedgång som är lika kraftig som den föregående sista uppgångsbiten, följd av en svagare upprekyl, kan man börja fundera på om det inte skett en vändning, se exempelvis toppen på Shanghai-börsen ovan. Ett annat klassiskt exempel är Ericsson-aktien runt år 2000.
Alla "goldbugs" kommer förstås att skrika högt nu över att jag "svär i kyrkan" genom att påstå att guldpriset är i en bubbla och kommer att falla ihop. De "vet" att "det är annorlunda denna gång" - staterna kommer att "trycka pengar" tills pengarna blir värdelösa och guldet skjuter vidare mot 5000 eller 10000 dollar per uns (och så vidare ad infinitum). Hur kan man vara så säker på att centralbankerna faktiskt kommer att göra så? Vissa valutor kan säkert komma att misshandlas på det viset, men inga av de stora världsvalutorna uppvisar ännu några sådana tecken.

Vi kan också titta på oljepriset.
Den paraboliska uppgången fram till sommaren 2008 följdes av en saftig priskrasch från 147 till 33 dollar per fat. Nu har oljepriset återhämtat sig rejält sedan december 2008 och den sista biten av kurvan (fram till i våras) är ånyo närmast parabolisk till sin karaktär. Notera också att prisuppgången för oljan aldrig orkade upp till toppnivån från sommaren 2008. Dags för ny oljepriskrasch? Men det är väl att svära i peak-oil-kyrkan...

2011-09-07

Schweiziskt valutavansinne med mera

Igår förmiddag hade den schweiziska centralbanken tröttnat på sin "övervärderade" valuta och bestämde sig för att sätta ett golv på 1,20 schweizerfranc per euro, kosta vad det kosta vill. De sade att de står beredda att köpa "obegränsade mängder" utländsk valuta för att hålla kursen nere.

Den schweiziska centralbanken tänker alltså fylla upp sin balansräkning med euro som de köper för schweizerfranc. Fullständigt vansinne. Nåja, dagens besked fick schweizerfrancens kurs mot euron att uppföra sig så här.

Kursen hoppade på cirka 45 sekunder från 1,12 till 1,21 - frågan är hur många valutahandlare och spekulanter som fick sig en rejäl käftsmäll. Tittar vi i ett längre perspektiv ser francen mot euron ut så här (sista dagen saknas i diagrammet).

Francen har sedan finanskrisens början 2007 stärkts mot euron och stärkningstakten har ökat. För någon vecka sedan var det nästan nere på 1 franc per euro, men studsade tillbaka. När francen så stärktes igen den senaste veckan kom alltså vansinnesåtgärden.

Det verkar ännu så länge inte som om några övriga centralbanker medverkar i valutainterventionen och frågan är hur länge schweizarna kommer att lyckas hålla sin valuta nertryckt. Risken finns dessutom att många kommer att spekulera i att de snart blir tvungna att släppa sitt "golv" på 1,20. Det känns tämligen riskfritt att köpa på sig schweizerfranc för lite drygt 0,83 euro styck (alltså 1 / 1,20) och sitta och vänta på att centralbanken ger upp. Risken för att schweizerfrancen plötsligt skulle försvagas mer mot euron får väl anses vara minimal. Så hur mycket motspekulation klarar schweiziska centralbanken av innan de ger upp? Och hur kommer den schweiziska centralbanken att må i längden?
- Det kommer att få en enorm påverkan på den egna balansräkningen. Det är faktiskt svårt att se hur de ska kunna upprätthålla den kursen utan medverkan från Europeiska centralbanken (ECB), säger Carl Hammer, valutastrateg på SEB, till TT.
I den "flykt till säkerhet" som nu präglar finansmarknaderna är inte längre schweizerfrancen lika attraktiv när den i princip peggats mot euron, så möjligheten finns att andra "säkra" valutor stärks, exempelvis den norska eller svenska kronan, japanska yenen eller kanadensiska dollarn.

En effekt av den schweiziska valutainterventionen var att guldet gick mot nya prisrekord.
Guldpriset har stigit med nästan 35 procent i år och flera bedömare tror att uppgångarna för den ädla metallen fortsätter.
Bloggrannen Cornucopia konstaterar att guldet har gått nästan dubbelt så bra som börsen hittills i år.

När centralbanker börjar ta till sådana här extrema åtgärder förstår man att någonting håller på att gå rejält snett i det globala finansiella systemet. Den schweiziska centralbanken ger genom gårdagens pressmeddelande en kraftig varningssignal!

Apropå krisen så kan man läsa att man kan spela hos spelbolag på vilket land som först lämnar eurosamarbetet. Grekland är såklart en lågoddsare och Tyskland är högoddsare.

ZeroHedge noterar att VD:n för Dexia, Belgiens största bank med tillgångar på 163 procent av BNP, just avgått. Jag har nämnt Dexia förut, då de räddades av belgiska staten och Federal Reserve 2008, men nu är i riskzonen igen bland annat på grund av stor utlåning till Grekland.

Från Italien rapporterades i måndags att demonstranter ockuperade Milanobörsen. Igår var det stora demonstrationer och strejker över hela landet mot regeringens förslag till sparpaket.
På flera platser hamnade demonstranter i bråk med polisen, brände flaggor samt kastade ägg och rökbomber mot bankkontor. [...] Strejken gjorde att många flygplan, tåg, bussar och färjor ställdes in eller försenades. Dessutom höll museum, gallerier och stora turistattraktioner stängt. Sjukhus och postkontor påverkades också. [...] Protesterna var dock inte lika omfattande som de varit i Spanien och Grekland.
Lycka till, Berlusconi! Demonstrationerna kan nog bli värre framöver - italienarna är inte kända för att härda ut i tysthet.

Idag kan också bli en spännande dag då den tyska konstitutionsdomstolen ska komma med sitt utslag om räddningspaketen för eurozonens krisländer.

Idag kommer också Riksbankens räntebesked klockan 9.30, där många har börjat tvivla på att de kommer att höja igen och många ifrågasätter Riksbankens bedömningar. Cornucopia gjorde en snabbenkät om vad Riksbankens räntebeslut blir. Det ser enligt den ut att bli en höjning, även om många också röstat på oförändrad ränta. Jag skulle vilja påminna om min egen ränteprognos från februari i år, som fortfarande gäller.
Däremot tror jag att Riksbanken kommer att fortsätta att höja räntan med 0,25 procentenheter vid vart och ett av de tre närmast kommande räntebesluten (20 april, 5 juli, 7 september). När det sen är solklart att nästa finanskris slagit till med full kraft och bankerna skriker högt kommer Riksbanken att tvingas paniksänka räntan mot nära noll igen. Detta är min gissning, men med stor osäkerhetsmarginal (plus minus två räntebesked), beroende på hur långt bort nästa finanspanik är. Jag vet att det är farligt att komma med prognoser, men att detta händer känner jag mig tämligen säker på. Frågan är bara när. Det finns alltför många obalanser i det globala finanssystemet som bara väntar på att blomma ut och utlösa fullskalig kris.
Vi får se om jag får helt rätt, eller om jag måste ta till osäkerhetsmarginalen på plus minus två räntebesked. Nästa räntebeslut ligger såpass långt fram som 27 oktober och då borde vi enligt min prognos få se en första räntesänkning, vilket inte känns helt orimligt så som det globala finansiella systemets hälsotillstånd ser ut.

2011-08-19

Yra höns - inflation eller deflation?

Det chockade globala investerarkollektivet ränner just nu omkring som yra höns och vet inte riktigt vad de ska satsa på när börserna dyker.

Förvirringen illustreras tydligt av att för det första har guldpriset nått rekordnivåer runt 1860 dollar per uns, eller 385 kronor per gram, se diagrammet nedan.

Flykt till (upplevd) säkerhet skulle jag vilja kalla detta. Guld ses traditionellt som en värdebevarare i inflationstider eller valutaoro. Många verkar alltså oroliga för kraftig inflation.

Samtidigt har räntorna på amerikanska statspapper drivits ner till rekordlåga nivåer. Räntan på tioåriga amerikanska statsobligationer var igår eftermiddag för första gången någonsin nere under 2 procent, även om den sedan vänt uppåt en aning igen. Se "vattenfallet" längst till höger i diagrammet nedan.

Flykt till (upplevd) säkerhet kallar jag även detta. Många investerare tar ut pengarna från börsen och sätter dem i det säkraste de kan tänka sig - USA:s statsobligationer. Detta driver ner räntorna på dem. På kort sikt är investerarna till och med beredda att helt avstå från ränta (jämför det avkastningslösa guldet) för att parkera sina pengar säkert i 3-månaders amerikanska statsskuldsväxlar till 0,01 procents ränta.

Även svenska statsobligationer upplevs som säkra och igår var räntan på de tioåriga nere på rekordlåga 1,94 procent, vilket är den lägsta nivån hittills. Förra bottennoteringen var 1938 (!) på 2,18 procent.

Obligationsmarknaderna skriker alltså snarare ut deflation.

Så vilka av de yra hönsen springer åt rätt håll? Inflation eller deflation?

Jag har redan tidigare varnat för att vi är på väg in i en global finanskrasch med åtföljande global depression. Allt fler indikatorer pekar på det, senast USA:s Philadelphia Fed Index från igår (som mäter industriaktiviteten i den industritunga Philadelphia-regionen).
Philadelphia Fed Index fullkomligen rasade till -30,7 i augusti från 3,2 i juli. Det var den största nedgången sedan finanskrisen oktober 2008 och indexet ligger nu på den lägsta nivån sedan mars 2009.
Avmattningen i EU:s och framför allt Tysklands tillväxt varnar också för kommande ekonomisk nedgång, liksom alla nedskrivna BNP-prognoser, senast Morgan Stanleys sänkning av deras globala prognos.

Kraftiga ekonomiska nedgångar brukar inte vara inflationsdrivande händelser, utan snarare deflationsdrivande. Jag har skrivit om detta i "peak oil - inflation eller deflation". Just denna ekonomiska nedgång blir särskilt deflationsdrivande då världsekonomin tyngs av ett massivt kreditberg. Kanske är det snarare en hel bergskedja full av skulder. Om skulderna innan 1930-talskrisen var Alperna motsvaras dagens skuldberg av Himalaya, med USA:s statsskuld som Mount Everest.

Minskningen av skuldbergen har redan påbörjats på sina håll, t.ex. för USA:s hushåll.
Samtidigt som den amerikanska statsskulden ökat från 65 procent av BNP till 81 procent sedan Barack Obama svor presidenteden har man i andra delar av landets ekonomi lyckats med det motsatta.
Hushållen har minskat skulderna från 100 procent av BNP till 90 procent. Företagen låg på en lägre nivå till att börja med, men har också lyckats krympa skuldbördan - från 80 till 74 procent av BNP, skriver Dagens industri.
I den finansiella sektorn är tempot högre. Sedan Lehman Brothers-kraschen har bankerna minskat på skulderna från 123 procent av BNP till 95 procent.
Det är avskuldningen som gör att Federal Reserves åtgärder inte lyckas sparka igång den reala ekonomin. När nu denna avskuldning kommit igång på allvar tror jag inte att centralbankerna kan stå emot deflationstrycket, om de inte tar till kvantitativa lättnader på triljonnivå. Sverigebesöksaktuelle Paul Krugman tycker dock att Fed ska satsa på QE3 och att få upp inflationen. Kenneth Rogoff argumenterar också för inflationsvägen i artikeln i DN häromdagen. Rogoff kallar förresten den pågående krisen för "den andra stora kontraktionen" - den "första stora kontraktionen” var depressionen på 1930-talet.
Kontraktionen berör inte bara produktivitet och sysselsättning, som i en normal recession, utan också statsskuld och krediter, och den tar många år att bemästra.
Kontraktionen berör alla delar av samhället och vi ser flera tecken nu.
Kommunernas och landstingens skatteintäkter väntas minska med totalt fem miljarder kronor, som en följd av sjunkande sysselsättning.
Apropå gårdagens börsfall finns en hel del tokigheter att läsa. Nordeas chefsstrateg rekommenderar att köpa mer aktier, trots att det inte på något sätt ser ut som en botten - studera hur börsen såg ut våren 2009 för att se hur en riktig botten ser ut. Finansminister Anders Borg ifrågasätter datorhandelns inflytande "Det finns ingen rim och reson”. Andra talar om att ett tyskt feltryck skulle ha orsakat gårdagens krasch, vilket såklart är struntprat. Kraschen skulle ha kommit i alla fall, men kanske påskyndades med några minuter av ett feltryck. Grundproblemet vad gäller aktiebörserna är som jag sagt förut att de i dagsläget inte prisar in en förnyad global recession och definitivt inte en global depression som varar i flera år.

P.S. Läs även Den hälsosamme ekonomisten.

2011-08-08

Hur investera i global depression?

Som jag skrev för två veckor sedan anser jag att världen är på väg in i en global depression orsakad av en rejäl finanskrasch. Varningarna om att det var dags nu kom redan i maj-juni då jag såg en vändpunkt och början på det finansiella slutspelet. Att det skulle komma var jag övertygad om, frågan var bara när. Vi ser början på det allvarliga stadiet nu i bland annat Italiens statsskuldskris.

Frågan som säkert många nu ställer sig och som också dykt upp i kommentarer här på bloggen är hur man ska investera sina surt förvärvade sparslantar i ett sådant scenario som jag målar upp.

För det första kan man konstatera att det är viktigt att gå ur sina eventuella aktieinvesteringar i tid istället för att som många banker rekommenderar "sitta still i båten". I mitten av juli i år fick vi ett så kallat dödskors på Stockholmsbörsens Omxs30-index vilket var en stark signal att ta hem vinsten och kanske till och med blanka. Den som agerade på denna signal är idag troligen glad att h@n gjorde det, när börserna den senaste veckan rasat. Alternativa aktiemarknader såsom den kinesiska är i dagsläget inte heller något alternativ, då exempelvis Shanghai-börsen uppvisade dödskors redan i juni i år.

Bostäder är i dagsläget inte heller en bra investering om man vill se den växa i värde och inte sjunka ihop som en pyspunka. Det börjar att bli alltmer uppenbart att den svenska bostadsbubblan spruckit. Ännu ett tecken på detta är nyheten idag att SEB:s boprisindikator första gången sedan april 2009 är negativ. 37 procent av de tillfrågade hushållen tror nu på fallande bostadspriser, medan bara 36 procent tror på stigande. Växlingen har gått snabbt - bara för en månad sedan trodde 42 procent på stigande bostadspriser och bara 33 procent på fallande.
”Dessutom inser hushållen att det trots kraftigt stigande räntekostnader på senare tid väntar fler räntehöjningar från Riksbanken framöver”, skriver SEB:s privatekonom Gunilla Nyström.
Det tycker jag inte verkar vara en rimlig förklaring. Det som har förändrats sedan förra upplagan av boprisindikatorn är snarare att folks framtidstro fått sig en rejäl törn med de dåliga nyhterna på ekonomifronten, samt att vår svenska bostadsbubbla ett tag i början av sommaren fick en hel del uppmärksamhet i media.

Redan tidigare har jag uppmärksammat att de svenska reallönerna planade ut 2009-2010 efter att ha ökat varje år sedan mitten av 1990-talet. Bloggrannen Kvantitativt har tittat närmare på den senaste utvecklingen och sett att reallönerna i år börjat sjunka.
Och man kan ju undra varför Riksbanken är oroad över inflationen (som till stor del är deras egen förtjänst) när det är alldeles uppenbart att den inflation vi nu ser långt ifrån kompenseras fullt ut i löntagarnas plånböcker. Det mesta talar istället för att inflationen slår på hushållens konsumtion och lägger en våt filt på svensk tillväxt.
Detta är en fundamental faktor som talar för fortsatta fall både för svenska bostadspriser och för de flesta svenska aktier.

Så långt vad som garanterat inte är bra investeringar i dagsläget. Så vilka bra investeringar finns det då? I ett globalt depressionsscenario ska man komma ihåg att det i första hand inte gäller att förmera sina sparpengar genom smarta investeringar, utan att istället att bevara värdet på det man har. Det gäller alltså att finna "säkra hamnar" (safe havens) att placera sina sparpengar i.

Guld har länge setts som en värdebevarare i oroliga tider och dagens rekordpris för guldet bekräftar detta. Man ska dock komma ihåg att guldpriset också kan falla vid utdragen lågkonjunktur eller depression. Under den första finanskrisens början hösten 2007 steg också guldpriset i dollar räknat, för att sedan falla under 2008 (framförallt under andra halvåret). I kronor räknat steg dock guldpriset kraftigt även under 2008, så för den som är bosatt i Sverige kan guldet vara attraktivt som trygg placering i finanskristider. Man ska dock som vid alla placeringar komma ihåg att hålla koll på hur priset rör sig. Det finns även en icke försumbar långsiktig risk för att staten bestämmer sig för att förbjuda privatpersoner att inneha investeringsguld - USA gjorde det på 1930-talet - men då är vi troligen ganska långt in i finanskraschen. Cornucopia har skrivit ingående om guld som investering och att förvara guld i utländskt bankvalv.

Samtidigt drabbas övriga råvaror vid lågkonjunktur av prisfall, exempelvis oljan, för när ekonomin saktar in behövs det helt enkelt mindre råvaror för att driva runt industrin.

Ett vanligt bankkonto (även med låg ränta) kan vid en utdragen nedgång på aktiebörserna i jämförelse te sig som en rikgtigt bra placering, liksom räntefonder. I ett längre perspektiv (några år) ska man dock se upp med vad räntefonderna har för räntepapper i sina portföljer, liksom säkerheten hos den eller de banker där man har konton.

Det är också skillnad på vilka valutor man placerar i. Hittills i år har schweizerfrancen varit den stora vinnaren på valutamarknaden. Den japanska yenen har också stärkts, men verkar hållas tillbaka av efterverkningarna av tsunamin. Euron, dollarn och pundet skvalpar fram och tillbaks mot varandra. Den svenska kronan har hittills behållit sitt värde bra mot euron, men försvagats något mot dollarn. Som jag skrev så kan stora valutarörelser komma att prägla de närmaste åren, så det kan vara värt att vara på sin vakt här. Framförallt ska man akta sig för risken för att Sveriges ekonomi och valuta drabbas av efterverkningar av sprucken bostadsbubbla. Skulle dessutom staten gå in och rädda bankerna så bådar det inte gott för den svenska kronans värde. Finansminister Anders Borg har hittills agerat försiktigt vad gäller Sveriges statsfinanser, men frågan är hur han kommer att agera i ett riktigt krisläge om något år. Visserligen talar han om vikten av försiktighet och marginaler, men hur mycket är de orden värda om folkopinionen eller starka lobbygrupper (såsom banker) kräver något slags räddningsåtgärder? Dessutom kan man undra om det blir fortsatt borgerlig regering efter valet 2014 och vad som isåfall kommer istället. Ekonomiska kriser har som vi vet en förmåga att fälla den sittande regeringen oavsett dess eventuella delaktighet i orsakandet av krisen.

En placeringsmöjlighet som dykt upp i mitt huvud nyligen är fastigheter i länder som inte har haft någon bostadsbubbla, exempelvis Italien eller Tyskland. Italien tvekar jag dock om på grund av dess politiska instabilitet. Tyska fastigheter däremot kunde vara intressanta att studera närmare som värdebevarare.

Att blanka börsen i största allmänhet eller bankaktier i synnerhet borde också vara en god om än svängig investering. Aktiebörserna har återkommit till "sjösjukestadiet", när de kan hoppa uppåt eller neråt lika mycket på några minuter som de tidigare gjort på en hel dag. Här gäller det att ha rätt tajming, is i magen, samt rätt stopplossar och vinsthemtagningsnivåer, något som jag själv är rätt usel på.

Att "blanka bostadsmarknaden" kan man också tänka sig, alltså att sälja sin ägda bostad och flytta till en hyresrätt. Det är dock som jag visade tidigare i år tveksam lönsamhet om man som jag är obelånad eller lågt belånad. Har man stora bolån kan det däremot vara högaktuellt. Hela detta inlägg förutsätter ju att man liksom jag har pengar sparade som man vill placera på säkraste vis, men om man istället har stora lån blir prioriteringarna annorlunda. Att byta bostadsform är dock som bekant inte alltid det lättaste. Hyresbostäder är svåra att komma över i storstäderna och valet av bostad styrs till stor del av arbete, barn och sånt.

Något som är viktigt i kristider är att se över vad som skulle hända vid "oväntade" händelser. Hur skulle du exempelvis klara dig om du blev arbetslös, om frun blev arbetslös, eller kanske båda två? Glöm inte att det kan dröja flera månader innan du får din första utbetalning från a-kassan, särskilt när det är hög belastning med många nya arbetslösa.

Och glöm inte det viktigaste - i en global depression ska man inte räkna med att lyckas med investeringar som ger avkastning, utan det gäller istället att bevara värdet på de besparingar man har.

Härmed öppet för diskussion...

2011-06-09

Vändpunkt?

Som jag lovade så återkommer jag här med en diagrambilaga till inlägget om det finansiella slutspelet. Alla diagram går att klicka på för att förstora Vi börjar med en titt på Stockholmsbörsen det senaste året.
Vi har brutit den uppåttrend som rått sedan Japan-paniken i mars. Allvarligt är att börsen inte orkade upp till samma nivåer som i januari i år innan det vände ner igen. Visst kommer vi att få ett antal rejäla uppstudsar på nervägen - det ser ut som om börsen möjligtvis just har påbörjat en. Går vi under botten från mars är även en längre nertrend bekräftad. Än så länge är det dock bara preliminära tecken på nedgång.

Tittar vi på Newyork-börsen ser det också risigt ut, även om toppen i början av maj där var högre än den i början av året.
Det ser likartat ut på övriga större aktiebörser i världen. Går börserna ner "försvinner" stora mängder likvida finansiella tillgångar, vilket ger att deflationistiskt scenario.

Även råvarupriserna ser ut att befinna sig på en vändpunkt, exempelvis industrisamhällets livsblod oljan.
Nedgången i början av maj har följts av en ganska blodfattig uppgång, så jag förväntar mig vidare prisnedgångar. Inget inflationsscenario precis.
För alla vänner av ädelmetaller kan vi titta på guldpriset.
Även här en snabb nedgång i början av maj, följd av en inte lika kraftig upprekyl. Skulle det mot förmodan gå över senaste toppen får jag vända på klacken och byta scenario, men det ser inte sannolikt ut just nu. För silvret ser det betydligt värre ut.
Det mesta pekar alltså mot deflation. Vi kan även titta på räntan på amerikanska tioåriga statsobligationer. Observera att det är en längre tidsskala här - fem år.
Årsskiftet 2008-2009 slog denna ränta i botten. De efterföljande åtgärderna ledde till en ränteuppgång, som dock inte orkade särskilt långt innan räntan sjönk igen. I slutet av 2010 blev det lite inflationsförväntningar, men de lyckades som ni ser inte driva upp tioårsräntan högre än topparna 2009-2010 innan räntan började sjunka igen. Senaste noteringen ligger runt 2,95 procent och trenden ser som sagt ut att ha vänt ner igen, vilket knappast talar för inflation, utan snarare ligger i linje med deflationsscenariot. Amerikanska statsobligationer utgör också en "säker hamn" som investerare söker sig till när det skakar på marknaderna och då drivs också räntorna ner.

Flykten till upplevd säkerhet kan vi också se i exempelvis valutakursen på schweizerfranc mot euro det senaste året.
Schweizerfrancen stärks gradvis (neråt i diagrammet) om än med vissa uppstudsar.

2011-04-10

Hänt i veckan 3-9 april, del 1

Intressanta saker jag läst i veckan, men inte hunnit kommentera. Del 1 - mer kommer senare idag.

Olja
  • ASPO Sverige tipsar om "Peak Oil Production May Already Be Here" av Richard A. Kerr i Science Magazine. Endast sammanfattningen är gratis.
    Five years ago, many oil experts saw trouble looming. In 10 years or so, they said, oil producers outside the Organization of the Petroleum Exporting Countries (OPEC) would likely be unable to pump oil any faster and OPEC would gain an even stronger hand among the world's oil producers. Five years on, it appears those experts may have been unduly optimistic—non-OPEC oil production may have been peaking as they spoke. Despite a near tripling of world oil prices, non-OPEC production, which accounts for 60% of world output, hasn't increased significantly since 2004. And many of those same experts, as well as some major oil companies, don't see it increasing again—ever. Optimists remain. Some experts still see production from new frontiers, such as Kazakhstan, the deep waters off Brazil, and the oil sands of Canada, pushing production above the current plateau in the next few years. But time's running out to prove that newly discovered fields and new technology can more than compensate for flagging production from the rapidly aging fields beyond OPEC.
  • Första oljelasten från rebellernas sida av Libyen
  • "Oljepriserna steg på fredagen till den högsta nivån på två och ett halvt år, sedan Libyen uppgett att brittiskt stridsflyg bombat oljefältet Sarir.

    Priset på Brentolja nådde under den asiatiska handeln 123:50 dollar per fat. Senast priset låg så högt var i augusti 2008."
  • "Libyens oljeproduktion har sjunkit till knappt 300 000 fat per dag då den före kriget uppgick till 1,6 miljoner fat dagligen. Regimen beskyller Storbritannien för att ha bombat Libyens största oljefält Sarir, medan rebellerna säger att det var Gaddafistyrkor som anföll området."

Råvaror och dollar
  • "Bernanke sade på ett möte i Atlanta att en ökning av råvarupriserna förmodligen blir temporär och inte kommer att påverka inflationen. Dock var Fed-chefen snabb att påpeka att om det här visar sig vara fel och inflationen börjat stiga, kommer centralbanken att svara."
  • Ädelmetaller på rekordnivåer i dollar räknat: Guld 1475 USD/oz, Silver 40,93 USD/oz. Orsaken är förstås att dollarn är svag: 6,20 SEK/USD, 1,45 USD/EUR, US Dollar Index 74,86

Brist

Kärnkraft

Japan
  • "Tre människor omkom och över 100 skadades i torsdagskvällens skalv i nordöstra Japan. [...]
    Torsdagens skalv hade magnituden 7,1 och uppmättes i havet. [...]
    Flera kärnkraftverk i Japan tvingas använda reservkraft till följd av skalvet men det finns inga uppgifter om ändrade strålningsvärden vid det olycksdrabbade Fukushima-verket.
    En vattenläcka upptäcktes vid kärnkraftverket i Onagawa men inga förhöjda strålningsnivåer har rapporterats. [...]
    Regeringen uppmanar därför storkonsumenter som är beroende av de två värst drabbade bolagen att minska elkonsumtionen med 25 procent.

    Småföretagare uppmanas minska konsumtionen med 20 procent och hushållen med 15 till 20 procent."

2011-01-08

2010-11-22

Guldrusch?

Nej, inte guldbubbla. Det blir nog svårt för guldet att någonsin bli en bubbla, med tanke på hur liten tillgången är. Dessutom ska en bubbla involvera till större delen lånade pengar. Men lite guldrusch får jag en känsla av att det är just nu. Liksom SvD:s Sara L Bränström har jag också lagt märke till reklamen i tunnelbanan från Tavex, som tycker att man ska byta aktiernas bergochdalbana mot guldets stabila uppgång.
Men att byta aktiesparande till just guld är ju ingen garanti för att besparingen skulle slippa åka berg- och dalbana. Även priset på guld varierar över tid. Guldpriset har visserligen stigit rejält på sistone, och ligger nu skyhögt. Och bara det kan ju få en annan att undra över om det rätt läge att investera i guld.
Som de flesta så presenterar även Tavex guldpriset i US-dollar, så de senaste månadernas dollarförsvagning ser ut som en prisrusch i guldet. Därmed kunde Tavex häromveckan också säga att det är rekord för guldet.
Idag har dollarpriset nått ett nytt rekord igen på USD 1409,7/oz. I kombination med ett ökat guldpris och att svenska kronan har försvagats gentemot dollarn gör att guldpriserna i Sverige också stiger...
Visst stiger även guldpriset i kronor räknat, men rekordet hittills sattes i somras. Mer om det nedan...

Bränström tycks se lite "contrarian indicator" i det stora intresset för guld just nu.
Är det ett tecken i tiden att "investera i guld"-kampanjer dyker upp nu? Även en av storbankerna annonserar för att locka sparare att satsa pengar i guld.
Vilken storbank? Jag har missat den reklamen.

Ännu ett tecken på guldruschen är att företaget GoldBuyers.se dykt upp på Ringens köpcentrum (och enligt hemsidan på några andra köpcentrum) i Stockholm. Hursomhelst representerar de den andra sidan av guldruschen. De köper upp "skrotguld" för att tjäna en hacka på det.

Så till lite prisdiagram. Först guldpriset i svenska kronor per gram, från januari 2007 (då Nouriel Roubini i Davos varnade för gigantisk finanskris och alla skrattade år honom) fram till nu. En trevlig fördubbling för dem som hängt med på hela bergochdalbanan.
Som ni ser så hade guldet en ännu oöverträffad pristopp i somras. Visserligen har guldpriset i kronor gått upp lite de senaste månaderna, men inte i någon rasande takt precis. Det är ju snarare dollarn som rasat istället. Men guldet ligger fortfarande i "behåll" enligt ett simplistiskt MA50/MA200-system. Senaste köpsignalen är dock lite väl gammal, från december 2009, så jag skulle nog tveka att köpa in mig i guld i dagens läge, men väl behålla det om jag hade något. För man vill inte sitta med på ett prisras som det från mars 2008 till mars 2009. Hur var det då med guldet kontra börsen? Vilket var värst bergochdalbana? Nedan Stockholmsbörsen under samma tidsperiod.
Jo, det var ju väldigt skönt att slippa sitta med på börsens dryga halvering från 2007 fram till senhösten 2008. Men från mars 2009 fram till nu har faktiskt börsen gått betydligt starkare än guldet. Som vanligt är det en fråga om vilket investeringsperspektiv man har - decennium, år, månad, vecka eller dag? Fast rejäla bergochdalbanor har det varit i alla tidsperspektiv. Guldets bergochdalbana har dock varit generellt stigande, medan börsens varit mer tveksam.

När vi ändå tittar på diagram kan vi också ta en titt på silvret.
Här har vi något som stigit rejält den senaste tiden, trots att det inte talas alls lika mycket om det som om guldet. Bara sedan i somras har silverpriset stigit drygt 40%. Sedan jag första gången skrev om guld och silver i början av 2009 har silverpriset i kronor räknat stigit med drygt 75%.

Det senaste intressanta ifråga om silverpriset är att Max Keiser uppmanar folk att köpa silver, för att tvinga JP Morgan att täcka sina jättelika negativa positioner i silver. Se video hos bloggrannen Musik @ Centrifugen. Vi får väl se hur det blir med det - blir det en jättespik uppåt för silverpriset? Isåfall kan det bli jättepriskrasch strax efter, för om bankdinosaurien JP Morgan faller blir det inte kul. Mer om silver skrev bloggrannen Cornucopia igår.

Men vad händer när Finanskrisen 2.0 blommar ut för fullt? Hur går det då för våra ädelmetaller? Vad är det egentligen som driver guldpriset? En hel del av efterfrågan finns i Indien och Kina.
Efterfrågan på guld i Indien, världens största konsument av ädelmetallen, beräknas uppgå till nivåerna innan den ekonomiska krisen under 2010, vilket bör driva upp guldimporten från de relativt låga nivåerna som noterades under 2009.
[...]
Asiens efterfrågan på guld kommer att vara en central drivkraft på guldmarknaden under flera decennier framöver, enligt WGC. Indien och Kina står tillsammans för cirka 25 procent av den årliga efterfrågan på guld. Den andelen kommer sannolikt att växa ytterligare de kommande åren.
Som vanligt ska man ta såna här prognoser med en stor nypa salt. För prognosen bygger ju på att Indiens och Kinas ekonomier kommer att tuffa på. Får vi Finanskrisen 2.0 kommer även Indien och Kina att drabbas hårt och då även deras efterfrågan på guld. Kanske kommer nästa stora kris till och med att börja i Kina, som ju har en saftig fastighetsbubbla.

Vi avslutar med att titta på priset på guld och silver i svenska kronor från 1999 till idag.

Den stora uppgången var som ni ser från 2005 och framåt. Frågan är nu om den stora uppgången är slut, eller om det finns mer att ge?

[Andra bloggar om , ]

2010-10-07

Valutalekar, skuldberg och oljepris

Jag frågade mig i måndags om det var dags för Japans centralbank (BOJ) att åter gripa in när effekten av valutainterventionen 15 september nu klingat av. Denna gång gick BOJ inte in med en i längden verkningslös valutaintervention, utan bestämde sig istället för att fortsätta valutasänkarleken genom att sänka styrräntan från nära noll till jättenära noll. Vi väntar med spänning på den första centralbank som bestämmer sig för att ta det slutgiltiga steget och sänka sin styrränta till negativ, vilket skulle tillföra en helt ny dimension till valutalekarna. BOJ beslöt också att de ska köpa upp motsvarande 60 miljarder dollar i olika obligationer, både statsobligationer och andra typer av japanska obligationer. Allt för att driva ner de japanska marknadsräntorna och därmed (som de hoppas) göra yenen mindre attraktiv. Nu har det ju inte lyckats så bra hittills, utan yenen har fortsatt att stärkas mot dollarn, till nu senast 82,31 JPY/USD, alltså starkare än när BOJ gjorde sin valutaintervention i mitten a september.
Under tiden i Europa ger sig Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker in i valutalekens retorikavdelning genom att klaga på Kinas lågt värderade valuta. "Juncker anser att Kina måste se till att yuanen lyfter på bred front mot andra valutor." Mycket skitsnack blir det, men snack är åtminstone bättre än den strafflag som USA försöker införa mot Kina. Men som jag skrev i måndags har ju Kina de facto släppt yuanen mot dollarn i juni, fast vissa amerikanska kommentatorer verkar ha missat det (eller väljer att ignorera det). Vad gäller yuanen mot euron kanske det förtjänar att påpeka för herr Juncker att euron har svajat fram och tillbaks rätt kraftigt mot yuanen de senaste åren, vilket är svårt för kineserna att göra särskilt mycket åt, då det snarast beror på marknadens åsikter om europeiska statsskulder. Från 11,10 CNY/EUR i april 2008 till 8,54 CNY/EUR i november 2008. Sen försvagades yuanen igen till 10,31 CNY/EUR i november 2009, för att sedan åter förstärkas till 8,18 CNY/EUR i slutet av maj i år. I måndags låg på 9,16 CNY/EUR, vilket alltså fortfarande är en betydligt starkare yuan än i april 2008. Vidare bör monsieur Juncker kanske fundera på om det finns särskilt många EU-medborgare som är villiga att ta de lågbetalda industrijobb som outsourcats till Kina.

Även världsbankschefen Robert Zoellick kvalar idag in i retorikavdelningen av valutalekarna, när han börjar yra om att "utvecklingsländer borde överväga sätt att begränsa kapitalflöden in i länderna". Detta inför det IMF-möte (Internationella valutafonden) som ska hållas i helgen.

Jag tycker att valutarörelserna de senaste åren varit tillräckligt starka och svårberäkneliga som det är utan att Kina skulle "tvingas" förstärka sin valuta. Men man kan ju alltid fundera på vad som skulle hända om Kina bestämmer sig för att följa USA:s rekommendationer och revalvera sin yuan, exempelvis med 10 procent över en natt. Det skulle såklart leda till ett fruktansvärt kaos i världsekonomin. WalMart och andra amerikanska importörer skulle drabbas hårt, kinesiska fabrikanter skulle slås ut, banker som står som motpart för amerikanska importbolags valutasäkringar skulle riskera undergång, och så vidare. Så till USA:s kongress kan jag bara säga "Be careful what you wish for!"

Men amerikanska politiker har tydligen ett behov av att visa att de gör något. I måndags skrev jag "Amerikanerna håller här bara på med ett skådespel för... ja för vem?" Jag frågar mig för vem de egentligen spelar upp detta skådespel med strafflag mot Kina. Sitt eget folk? Kinas ledare? Det internationella samfundet? Investerare och spekulanter?

Även den amerikanska centralbanken Federal Reserve kände uppenbarligen ett starkt behov av att göra något. Därför började de i början av september att köpa amerikanska statsobligationer för att sänka dollarn. Detta genom så kallade POMO, som Cornucopia beskrev häromdagen. Det rör sig om en så kallad kvantitativ lättnad (engelska quantitative easing eller QE). Om det är bra eller inte bryr sig inte Fed med chefen Ben Bernanke om, bara de får göra något. För det blir väl tråkigt att bara sitta och titta på och inte göra något.

Ingen mindre än Joseph Stiglitz (som för några år sedan fick Riksbankens ekonomipris till stackars Alfred Nobels minne) varnade i förrgår för att Feds QE inte ger något positivt till USA:s ekonomi, utan mest skapar kaos i resten av världen. (Tack till Musik @ Centrifugen för tipset.)
"The irony is that the Fed is creating all this liquidity with the hope that it will revive the American economy," Stiglitz said. "It's doing nothing for the American economy, but it's causing chaos over the rest of the world. It's a very strange policy that they are pursuing."
En rolig bieffekt av Feds obligationsköp är att de nu troligen blivit världens näst största innehavare av amerikanska statsobligationer med 821,1 miljarder dollar, då de gick om Japan. Kvar som största innehavare är fortfarande Kina, som i juli ägde 846,7 miljarder dollar i amerikanska statsobligationer.

Samtidigt fortsätter de amerikanska statsobligationerna att signalera låg inflation - räntorna är kvar på ungefär samma nivåer som i början av september.
Men en viss (om än måttlig) inflation signaleras dock av att ränteskillnaden mellan s.k. TIPS (inflationsskyddade amerikanska statsobligationer) och vanliga statsobligationer ökat sedan början av september. Vi är dock fortfarande en bra bit från nivåerna från i våras.
En absurd företeelse i sammanhanget är att räntan på femåriga TIPS blev negativ i förra veckan och nu sjunkit till -0,29% igår. Investerarna betalar alltså amerikanska staten ränta för att de inflationsskyddat ska ta hand om deras pengar! Sjuåriga TIPS låg igår på 0,04% och tioåriga på 0,52% och är alltså också på god väg mot negativ ränta.

Men den sammantagna bilden pekar alltså på att marknaden inte tror på att Bernanke och Federal Reserve kommer att lyckas orsaka någon större inflation med sina åtgärder. Och framförallt ingen hyperinflation. För isåfall borde investerarna ha sålt av amerikanska statsobligationer i stor skala och därmed drivit upp räntorna.

För det är kraftfulla deflationskrafter som Bernanke måste slåss emot. Det diagram jag för halvtannat år sedan presenterade i "Den globala kreditbubblan" över totala skulder i USA ser numera ut så här på slutet.

För även om USA:s statsskuld ökar, så minskar de amerikanska hushållens skulder snabbare.
Som synes är det den största minskningen av hushållens skulder så långt bak som Economagic har data, alltså sedan 1969. Och minskningen drivs inte särskilt av att hushållen amorterar av på sina lån, utan främst av att bankerna tvingas skriva ner dåliga lån.

För ni minns väl att pengar i dagens samhälle skapas genom lån? Och färre pengar är just vad deflation egentligen handlar om.
Fast guldet (nedan) och dollarkursen (ovan mot svenska kronor) verkar säga något annat om inflationen.
Bloggrannen Cornucopia ser en köpsignal för guld i svenska kronor. Många rika investerare verkar ta det säkra före det osäkra och sätter en hel del pengar i guld. Ännu starkare har silvret gått, då det idag presterar årshögsta i kronor räknat och passerar 5 kronor per gram.

Den europeiska skuldkrisen verkar dock för tillfället vara förpassad till en undanskymd plats, trots de fortfarande gigantiska budgetunderskotten. Euron återtar snabbt förlorad mark mot dollarn, se nedan.

De senaste dagarna har euron också stärkts något mot svenska kronan, även om det är försumbart jämfört med den stora euroförsvagning som skett sedan årsskiftet.

Så hur blir det då med deflationen som jag talat om? Jo, en viktig faktor finns kvar, nämligen oljepriset. När dollarn försvagas ökar ju också oljepriset räknat i dollar, precis som andra råvaror. Och oljepriset i dollar räknat har verkligen stuckit iväg den senaste tiden.

För USA:s ekonomi gör det en stor skillnad om oljepriset är runt 70 dollar per fat (som i slutet av maj i år) eller som nu drygt 85 dollar per fat. USA förbrukade 2009 6,85 miljarder fat olja och importerade 4,27 miljarder av dessa. Det lär bli ungefär lika mycket i år. Vid ett oljepris på 70 dollar per fat utgjorde råoljan 3,4% av BNP och oljeimporten 2,1% av BNP. Vid 85 dollar per fat utgör råoljan 4,1% av BNP och oljeimporten 2,5% av BNP. Då börjar det svida.

Skulle Bernankes Federal Reserve lyckas sänka dollarn med ytterligare säg 7 procent, vilket skulle motsvara vad som återstår till den kurs mot euron som rådde i början av december 2009, och oljan förstärkas i motsvarande mån, så skulle oljepriset hamna runt 91 dollar per fat. Råoljan skulle då för USA utgöra 4,4% av BNP och oljeimporten 2,7% av BNP. Frågan är hur långt Federal Reserve vågar driva sin dollarförsvagning. När knäcker de USA:s ekonomi med ett högt oljepris?

Så jag ser fortfarande ingen större inflation i min kikare, och framförallt ingen hyperinflation som läget är nu. Hyperinflationens tid kommer nog till slut, men det stadiet ligger som jag ser det flera år framåt i tiden.

För att övergå till Storbritannien så meddelade Bank of England (BOE) idag att de inte oväntat håller räntan oförändrad på 0,5% och fortsätter med sina stödköp av obligationer med samma slutsumma på 200 miljarder pund som förut. QE där också. Men vem vinner där - inflation eller deflation?
Den brittiska ekonomin väntas bromsa in märkbart under de kommande kvartalen, dels till följd av minskad efterfrågan på brittisk export, men även på grund av regeringens åtstramningspaket enligt vilket statens utgifter ska dras ned med omkring 25 procent på 4-5 år.

Samtidigt är inflationen i Storbritannien på 3,1 procent väsentligt högre än i andra stora ekonomier, vilket begränsar BOE:s utrymme att stimulera ekonomin. Detta beror dels på ett svagt brittiskt pund och ökat skattetryck till följd av åtstramningsåtgärder.
Bromsande ekonomi ger deflation, men svagare pund kan ge importerad inflation. Jag är hursomhelst glad att jag inte bor där!

Även Europeiska centralbanken (ECB) lät idag sin styrränta ligga kvar på 1%. ECB ägnar sig också åt stödköp av obligationer från PIGS-länderna (Portugal, Irland, Grekland, Spanien). De ger också billiga lån till banker i eurozonen för den nätta summan av drygt 500 miljarder euro. Kryckor för ekonomin.

Nu tror jag inte att jag orkar skriva mer den här veckan, utan ni får sitta och meditera ett par dagar över den här långa exposén över det nuvarande världsekonomiska läget.

[Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ]

2010-09-27

Peak Gold var år 2000

Jag läser idag i E24 en artikel av Per Lindvall med rubriken "Guld - den ultimata bubblan?"
Är detta bara en ny bubbla, uppumpad av de extremt låga räntorna? Beror rallyt på en brist på attraktiva alternativa investeringar eller absurda resonemang som "peak gold"?
Eller speglar uppgången tvärtom en naturlig och högst sund reaktion på att det pappersbaserade, eller snarare elektroniskt baserade, monetära systemet håller på att krypa förbi den punkt där centralbanker trycker pengar för att inflatera bort alltför högt skuldsatta stater, företag och privatpersoners kreditexcesser?
Artikeln innehåller intressanta resonemang, men jag reagerar på att Lindvall karakteriserar peak gold som ett absurt resonemang. Som jag skrev i april så nådde den globala guldproduktionen sin topp år 2000, för att sedan sjunka tillbaka. Detta p.g.a. att de rikaste guldmalmerna redan är brutna och man tvingas gå över på allt mer utspädda fyndigheter. Peak gold ser alltså ut att vara ett faktum. Guldproduktionen har fallit så sakteliga sedan år 2000, men den dag den globala guldproduktionen börjar falla snabbt (vilket den bör göra enligt Hubbertkurvan) så kommer vi att veta att det inte kommer att produceras så himla mycket mer guld här i världen, utan att vi i princip har det som vi har.

Vad konsekvenserna blir av peak gold får analyseras separat, men det kan absolut inte ignoreras i en analys av guldpriset. Bilden kompliceras också av att peak oil troligen inträffade år 2008, med alla de ekonomiska konsekvenser det får. Dessutom har vi den globala kreditbubblan att ta hänsyn till. Men peak gold är inget absurt resonemang, utan ser ut att vara ett fullbordat men av många förbisett faktum. Se diagrammet nedan ur artikeln om Peak Gold av Jean Laherrére (klicka för att förstora).

[Andra bloggar om ]

2010-09-25

Bilden av en misslyckad valutaintervention

Igår morse ryktades det att den japanska centralbanken åter gick in för att stödsälja yen. Om det faktiskt var så vet vi inte, eftersom de japanska myndigheterna varken bekräftat eller förnekat. Det hela syns som en mindre spik uppåt i högra delen av diagrammet ovan. Under dagen återhämtade sig sedan yenen. Om det verkligen var en valutaintervention var den inte särskilt stor. Men det ser av den snabba återhämtningen mer ut att ha varit ett rykte.

Vad vi vet säkert är att den japanska centralbanken gjorde en stor valutaintervention den 15 september. Den syns tydligt i diagrammet. Man tyckte att den japanska yenen var för stark och stödköpte därför dollar. Hur länge denna effekt kommer att hålla i sig är ytterst tveksamt. Den internationella valutamarknaden är så stor att en centralbank har ytterst begränsade möjligheter att kämpa emot kapitalströmmarna. Redan har yenen återhämtat hälften av rörelsen från interventionen på lite drygt en vecka. Tittar man i ett längre perspektiv framstår valutainterventionen som futtig.
Sedan början av maj har yenen legat i en längre trend av stärkning. Japanska centralbankens valutaintervention syns bara som ett litet hack längst ner till höger. Med största sannolikhet kommer yenen efter detta hack att fortsätta sin stärkningstrend i ungefär samma takt som förut. Stort grattis till Japans centralbank för att ha slängt en massa pengar i sjön.

Från valutamarknaderna noterar jag annars att Brasilien också intervenerat för att försvaga sin valuta. Mer pengar i sjön.

Den brasilianska Bovespa-börsen har förresten igår fredag blivit världens näst största (räknat på de noterade företagens totala värde) efter att det statliga oljebolaget Petroleo Brasileiro SA (Petrobras) genomfört världens hittills största nyemission på 70 miljarder dollar. Detta för att få in pengar till att bygga ut sina nya djuphavsfält.

Men allt är inte så roligt i Brasilien. Det är också lite väderhaveri där, om än inte lika omskrivet som det i Ryssland och Pakistan. Flera av de brasilianska grödorna har drabbats av allvarlig torka, bland annat kaffe, socker och apelsiner. Detta skickar såklart upp världsmarknadspriserna för dessa. Som tur är inget livsviktigt. Amazonas-floden har sjunkit till sin lägsta nivå sedan 1963, vilket försvårar kommunikationerna i norra Brasilien.

För att återgå till valutatjafs, så intervenerade även Perus centralbank på valutamarknaden igår genom att köpa dollar. Detta är något de har hållit på med regelbundet sedan 18 juni.

Trots alla dessa stödköp av dollar fortsätter USA-dollarn sin kräftgång, nedan exemplifierad med hur den gått mot kronan sedan årets början. Tydlig nertrend sedan början av juni.
Ännu en gång stort grattis till alla centralbanker som slänger pengar i sjön och bara skapar mer instabila finansmarknader. Igår gick också USA-dollarn förresten ner till sin lägsta nivå någonsin mot schweizerfrancen.
Därför känns det fortfarande nästan löjeväckande när svenska media ropar ut att ädelmetaller eller guld når nya rekordnivåer. Fast E24 får ett litet plus för att de påpekar att "Den pådrivande faktorn var den svagare dollarkursen". Visst nådde guldet nästan 1300 dollar per uns, men mer intressant för oss svenskar är priset i kronor per gram, se diagrammet nedan.
Vi såg här, liksom för dollarn, en topp i början av juni och sedan dess har guldet sjunkit tillbaka.

Svenska media har förväxlat orsak och verkan. Den verkligt intressanta händelsen är att USA-dollarn sjunkit från över 8 SEK/USD i början av juni till nu senast 6,81 SEK/USD. Därmed inte sagt att guld och silver skulle vara ointressanta som investeringar. Bloggrannen Winning Trading skriver t.ex.
Guldet bröt i fredags upp över 1300 dollar per troy ounce men det kan vara värt att notera att dollarn fallit betydligt mer än guldet stigit. Silver följer efter och ser mycket intressant ut framöver, förmodligen med betydligt större potential än guld.
Man bör alltså vara på sin vakt och även hålla koll på valutakurserna. Men som jag påpekade i förra veckan gäller fortfarande behåll för både guld och silver.

Hoppas ni får en fortsatt trevlig helg!

2010-09-16

Guldpriset - nästan rätt av TT

TT lyckas nästan denna gång vad gäller guldpriset. De har nämligen förstått att det är priset i svenska kronor som är mest intressant för oss svenskar, inte priset i USA-dollar. Fast det blev bara nästan rätt. TT säger nämligen att guldet är uppe på rekordhöjder - 290 kronor per gram. Visserligen är det just nu guldprisrekord i dollar räknat, men inte i svenska kronor. I kronor räknat sattes rekordet i början av juni med 323 kronor per gram. Sedan dess har det alltså gått utför så smått.
Vad som har hänt sedan början av juni är att dollarn har försvagats. Då stod den i drygt 8 kronor/dollar, idag är det bara 7,08 kronor/dollar.

SvD och Norra Västerbotten lyckas få guldprisnotisen halvrätt, eftersom de tagit nyheten från TT.

Privata Affärer, E24 och DI sitter dock fortfarande fast med huvudet i dollarn, eftersom de tagit nyheten från nyhetsbyrån Direkt.

Tittar man på gulddiagrammet i kronor ser man att det trots en viss nedgång sedan början av juni är det fortfarande ingen säljsignal i sikte efter köpsignalen i slutet av 2009.

Även en del andra råvaror går upp, som TT noterar, men det är glest med förklaringar. Att bomullen går mot rekordnivåer hänger säkerligen samman med att översvämningen i Pakistan har förstört stora delar av skörden där, samt att Indien behåller sin exportavgift på bomull.

När vi ändå är på gång tar vi en titt på silverpriset i kronor per gram.
Även här gäller fortfarande behåll. Köpsignalen kom i början av 2009.

[Andra bloggar om , , ]

2010-06-29

Intressant ekonomisk historia

Missa inte följande mycket intressanta artikel inom ekonomisk historia på Zero Hedge. "The Original Dollar Crisis And How It Led To Today's Crisis - Part 1". För den som vill förstå varför vi befinner oss där vi är.

[Andra bloggar om , , ]

2010-06-05

Varningssignal för guld och hyreshus?

Idag hoppade jag till över följande annons på SvD.se.
Småspararna köper guld? Är vi nära toppen då? Så här står det på sajten som annonsen länkar till.
Han berättar också att värdet på guld och ädelmetaller nästan aldrig går ner sett i ett längre perspektiv och därför är det en säker investering.

– I orostider kan aktier gå ner till noll, men guldet har ett fysiskt värde. Guld får aldrig ett extremt fall som exempelvis Telia-aktierna och valutor. Det blir aldrig värdelöst, i stället ökar värdet stadigt.
Johnny Singh är marknadschef på Norsk Svensk Guld, så han är knappast någon oberoende analytiker. Nå, har han rätt ändå? Låt oss titta på guldpriset i svenska kronor från 1980.
Det ser ju väldigt bra ut för guldet från 2004 och framåt. Men det finns perioder som inte varit särskilt bra. 1983-1992 till exempel tappade guldet drygt 60% i värde i svenska kronor. Så jag skulle inte säga att värdet ökar stadigt. Visst har det ökat stadigt sedan 1999, men innan dess var det svajigt. Så frågan är hur fortsättningen nu ser ut. Blir det fortsatt kraftig uppgång? Eller kraftig nedrekyl? Eller sidledes harvande? Jag är inte särskilt säker på vad det blir. Vidare sägs på sajten:
Däremot ger guld inte alltid avkastning direkt utan mer ska ses som ett inflationsskydd, alltså ett skydd om värdet på valutor och pengar minskar, menar han.
Guld som inflationsskydd då? Om vi även ritar in konsumentprisindex i gulddiagrammet ser det ut som följer.
Under 1980-talet och början av 1990-talet var som synes prisinflationen stark, men guldpriset steg inte i samma mån. Som sagt så sjönk det till och med drygt 60% 1983-1992. Sedan 1995 har inflationstakten varit måttligare, men guldet har under senare delen av perioden skjutit iväg i höjden. Jag orkar inte ens räkna ut någon korrelation mellan guldprisökning och inflation - det är uppenbart att den är låg.

Jag blir alltid misstänksam när någonting marknadsförs på sånt här sätt - särskilt till "småsparare". Vi får väl se hur det går framöver. Jag behåller i alla fall en viss andel ädelmetaller, men det är kanske inte köpläge just nu.

På SvD.se ser jag också annonser för att investera i hyreshus genom Svenska bostadsfonden. Här blinkar det nog också en del varningssignaler. När investeringar marknadsförs hårt ska man fundera på vem som egentligen tjänar mest på dem.
Jag skulle råda alla som funderar på att investera i något sånt här att kolla upp ordentligt hur det fungerar och vad riskerna är. En sak som gör mig misstänksam här är den hemsida som annonserna pekar på - www.fastighetsinvestering.nu, som inte har någon skriftlig information, utan bara glättiga videopresentationer. Vill man ha skriftlig information får man gå till www.svenskabostadsfonden.se, men även där är det inte helt uppenbart hur allt hänger ihop. Jag vet t.ex. inte riktigt hur ett "konvertibelt vinstandelslån" fungerar. Hur ska då medelsvensson veta vad h@n investerar i?

Svenska bostadsfonden investerar enligt vad de säger själva på "tillväxtorter", gärna på pendlingsavstånd till större städer. Vad säger att dessa trender kommer att hålla i sig?

[Andra bloggar om , , , , , ]