Vilsen centralbank?

Som ni säkert läst sjösatte USA:s centralbank Federal Reserve under ledning av Ben Bernanke i förra veckan "Operation Twist" som sitt senaste försök att genom penningpolitik sparka igång ekonomin.

2008 sänkte Federal Reserve raskt styrräntan till "nära noll" (0 - 0,25 procent) i ett första försök att stimulera den vacklande ekonomin och när det inte räckte till tog man till så kallade kvantitativa lättnader (quantitative easing, QE). Hösten 2010 lanserade man så nästa paket med kvantitativa lättnader (QE2).

Facit av dessa åtgärder är att de har drivit upp priserna på finansiella tillgångar (t.ex. aktier) och råvaror, vilket lett till vinster för de rika, men högre levnadskostnader för de fattiga, inte bara i USA utan även i hela världen. Man har inte lyckats få igång kreditdriven konsumtion i tillräcklig omfattning för att dra igång ekonomin igen, vilket torde bero på att USA har nått ett stadium av kreditmättnad. Fed kan inte tvinga banker att låna ut eller hushåll att låna - det blir "pushing on a string". En centralbank som vill dra i handbromsen vid alltför stark tillväxt kan lätt göra det genom att höja räntan, alltså "dra i snöret", men att tvinga fram tillväxt med monetära åtgärder är i dagsläget som att försöka skjuta på ett snöre.

I Sverige har man dock lyckats stimulera kredittillväxten ett tag till genom den drastiska räntesänkningen 2008, men här tycks vi också börja nå ett stadium av kreditmättnad. Tillväxttakten för hushållens skulder var i augusti bara 6,2 procent, mot 6,4 procent i juli. Tillväxttakten har sjunkit sedan början av 2010, även om vi ännu har en bra bit kvar till att hushållskrediterna bara ökar i takt med inflationen.

Så vad ska då en centralbank göra idag? I augusti annonserade Federal Reserve att de skulle hålla styrräntan orörd på "nära noll" till åtminstone mitten av 2013, vilket inte var mycket att komma med. Därav det nya monetära experimentet med "operation twist", som går ut på att lägga om löptiden i centralbankens obligationsportfölj. Man ska köpa amerikanska statspapper med löptid mellan sex och 30 år för 400 miljarder dollar, och samtidigt sälja papper med löptid upp till tre år för samma belopp. På så sätt vill man trycka ner de långa räntorna, vilka i sin tur påverkar bolåneräntorna. Fed hoppas att genom att sänka de långa räntorna (vilket gör det billigare för företag och hushåll att låna) få fart på konsumtionen. Fast även detta försök lär nog inte lyckas, då det allmänna ekonomiska läget i USA varken uppmuntrar presumtiva låntagare att ta mer lån eller bankerna att vilja låna ut mer och den sjunkande sysselsättningen i arbetslivet dessutom minskar gruppen av presumtiva låntagare. Jag skrev om läget i USA i maj och det har inte särskilt blivit bättre sedan dess.

"Operation Twist" kommer att få flera mindre trevliga bieffekter och Bernanke och övriga ledamöter i FOMC (det råd inom Fed som sätter räntan) lär knappast vara omedvetna om dem, men de hoppas uppenbarligen att fördelarna ska uppväga nackdelarna.

Bankernas lönsamhet lär minska, eftersom de har sin inlåning till korta löptider och utlåningen till långa löptider. Pressar man ner räntan på långa löptider minskar alltså den differens mellan räntan på utlåning och inlåning som bankerna lever på. Här agerar alltså Federal Reserve på ett sätt som uppenbarligen missgynnar bankerna - de tänker alltså inte bara på att gynna bankirerna utan är nu tydligen så vilsna i sin monetära politik att de försöker med lite annorlunda åtgärder bara för att se om det lyckas bättre än tidigare QE-försök.

En trolig i någon mening positiv effekt av "Operation Twist" blir att amerikanska staten kan finansiera även lån på längre löptider till lägre ränta, vilket påverkar balansen i statsbudgeten positivt.

I Sverige har vi den senaste veckan kunnat läsa om solvensproblemen för den tradtionella pensionsförvaltningen hos många livbolag på grund av dels fallande börser och dels det låga ränteläget. I USA finns motsvarande problem och trycker man med "Operation Twist" ner de långa räntorna förvärrar det situationen för redan hårt trängda pensionsfonder.

Det ser nu alltså inte ut som om Federal Reserve kommer att försöka med några fler kvantitativa lättnader, fastän många tagit för givet att det skulle komma en "QE3". Därmed kan vi för tillfället utesluta spekulationer om hög inflation eller hyperinflation i dollarn och snarare se deflation där då det fortfarande pågår en avskuldning hos hushållen, som troligen tar ytterligare fart när USA åter går in i recession. Frågan är då om det hemska deflationsspöket får ledamöterna i FOMC att ta till QE3, eller om de uppgivet konstaterar att av två onda ting så har QE värst bieffekter och därför står ut med deflation.