Visar inlägg med etikett imf. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett imf. Visa alla inlägg

2015-07-05

Grekland mot okända vatten

Nu ser det ut som om grekerna röstat nej till kreditorernas bud. När 64 procent av rösterna är räknade leder nejsidan med 61 procent mot jasidans 39 procent.

Vad innebär ett nej? Det vet vi ännu inte riktigt ikväll, utan vi får se imorgon när finansmarknaderna åter öppnar. De grekiska bankerna ska enligt planen inte öppna förrän på tisdag, men det är i dagsläget högst tveksamt om de kommer att öppna då heller och isåfall med vilka begränsningar.

Det grekiska banksystemet har bara cirka 500 miljoner euro kvar i kontanter - sen är det slut på kontantuttag. Många bankomater har sänkt uttagsgränsen från 60 euro per dag till 50 euro, eftersom 20-eurosedlarna börjar ta slut.

Grekland har alltmer gått över till att vara ett samhälle som använder kontanter, då många bensinstationer, restauranger och mindre affärer slutat ta kortbetalningar.

Det rapporteras även om ett pappersbruk i Thessaloniki, som planerar att börja ge de anställda betalt i skuldsedlar, som de sedan kan använda på de lokala snabbköpen. Vägen mot parallella valutor börjar. Vilka fler kommer att ge ut skuldsedlar? Kommer lokala handlare att låta folk handla på kredit? Hur länge håller det? Alltmer av det grekiska samhället lär stängas ner allt eftersom situationen förvärras.

En annan sak som händer är att alla försöker betala sina räkningar och fakturor så snabbt som möjligt, eftersom man vill ha så lite pengar som möjligt på sitt bankkonto i händelse av en bankkris. Det spekuleras nämligen i att man för att rädda bankerna kommer att ta 30 procent av alla bankkonton med innehav större än 8000 euro. Detta skulle dock vara ett solklart brott mot EU:s insättningsgaranti på 100 000 euro, men Cornucopia spekulerar i att det kan göras som en engångsbeskattning för att därmed gå runt insättningsgarantin. Siffrorna på 30 procent och 8000 euro är dock än så länge rena spekulationer - hur mycket av kontoinnehaven som måste beslagtas beror på hur mycket Europeiska centralbanken ECB stramar åt likviditetsstödet till de grekiska bankerna.

Cypern gjorde ju för drygt två år sedan så att de tog en viss andel av alla konto med innehav över 100 000 euro. I Greklands fall skulle det dock troligen inte räcka till - i de cypriotiska bankerna fanns bland annat stora innehav från ryska oligarker. Vi vet inte hur det nu ser ut i de grekiska bankerna, men vid slutet av 2012 stod konton med mindre än insättningsgarantins 100 000 euro för 75 procent av kontoinnehaven i de grekiska bankerna. Sedan dess lär knappast konton med stora innehav ha ökat. Det ser alltså ut som man kommer att bli tvungen att ta även av konton med mindre innehav.

Det är inte heller säkert att ECB kommer att strama åt eller stänga av likviditetsstödet till de grekiska bankerna, eftersom ECB faktiskt har ett uppdrag att upprätthålla den finansiella stabiliteten i euroländerna. Så länge Grekland är kvar i euron kvarstår även detta ECB:s uppdrag. Skulle ECB gå fram alltför hårt så skulle de för det första förlora förtroende, och för det andra även bryta mot sina regler, något som Greklands premiärminister Tsipras har meddelat att han isåfall kommer att dra till EU-domstol.

Man kan också spekulera i vad som händer om den grekiska regeringen hanterar bankkrisen utan att ta hänsyn till ECB. De grekiska bankerna har fått likviditetsstöd (ELA) på sammanlagt 120 miljarder euro från ECB och man kan tänka sig en omstrukturering av bankernas skulder där man räcker långfingret åt ECB och säger att det grekiska folkets insättningar är viktigare än ECB:s fordringar. Då skulle man dock vara i öppen strid mot ECB och därmed sannolikt också bli avklippt från eurosamarbetet. Ett legalt problem är dock att det inte finns några utträdesparagrafer för euron, men skulle Grekland bryta mot sina åtaganden kan säkerligen EU och ECB komma undan med att bryta mot andra åtaganden.

Ännu är dock inte en "grexit" (grekiskt utträde ur euron) på bordet, men allt eftersom situationen i landet förvärras och framförallt när staten om några veckor tvingas börja betala i skuldsedlar, så ökar risken för "grexit".

Greklands finansminister Yanis Varoufakis sade häromdagen att Grekland har lager av olja för sex månader och mediciner för fyra månader, så att man klarar en krisperiod. Något slags ransonering är dock troligen oundviklig och frågan är också hur distributionen kommer att fungera i ett samhälle med hårda finansiella restriktioner.

Pappersbruket i Thessaloniki har också snart har slut på råvaror, eftersom den senaste lasten med pappersmassa ligger i hamnen utan att kunna hämtas, då pappersbruket inte kan betala för lasten även fast de har pengar i den stängda banken. Snart tvingas de stänga ner verksamheten och permittera de anställda. Liknande situationer ses troligen på många företag i Grekland.

Jag läser också att grekiska forskare förlorar tillgång till digitala journaler, eftersom det inte längre finns pengar till detta. Här hoppas jag att forskningsjournalerna ka vara frikostiga mot ett land i kris och ge dem gratis tillgång tills situationen stabiliserats. Det kan inte vara alltför stor del av deras inkomster som kommer från Grekland.

Det talas ibland om att grekerna skulle vara lata, men som Den Hälsosamme Ekonomisten påpekar stämmer inte det.
Enligt OECD är årsarbetstiden i Grekland 2 037 timmar. I Sverige är den 1 607 timmar. Grekerna borde kalla oss för lata - bara 1 607 timmar! Och ändå tjänar vi avsevärt mer. Faktum är att grekerna har den längsta veckoarbetstiden i EU. En grek som arbetat heltid fram till 62 har arbetat avsevärt mer än en svensk som arbetat heltid till 66.

Och då har vi inte tagit hänsyn till att greker börjar arbeta tidigare.
Nej, problemen i Grekland ligger i att deras utbredda korruption och byråkratiska krångel, samt att deras industrier till stor del inte är konkurrenskraftiga i en globaliserad värld.

2015-06-29

ECB kapar livlinan till grekiska banker

Så, nu börjar allvaret efter att förhandlingarna mellan Grekland och Eurozonens övriga länder bröt samman i lördags. ECB beslöt under söndagen att inte höja gränsen för nödlikviditet (ELA) till de grekiska bankerna, vilket särskilt efter helgens uttagsanstormning torde innebära att alla grekiska banker nu är konkursmässiga. Därför rekommenderade Greklands finansiella stabilitetsråd att bankerna ska hålla stängt på måndagen och sex bankdagar framåt. Atenbörsen kommer troligen också att hålla stängt.

Stabilitetsrådet rekommenderade även ett tak för bankomatuttag på 60 euro per dag, vilket det också ser ut att bli - regeringen verkar ha godkänt det, men jag har ännu inte sett någon nyhet om presidentdekret, vilket krävs.

Ett av de bästa ställena att följa händelseutvecklingen i Grekland är just nu The Guardians flitigt uppdaterade rapportering.

Det rapporteras om väldigt långa köer till bankomaterna överallt, särskilt på de grekiska öarna.

Hur allvarlig den grekiska krisen är framgår av att USA:s president Obama hade ett telefonsamtal med Tysklands förbundskansler Angela Merkel för att diskutera frågan.

Det hålls olika demonstrationer och manifestationer i Aten, men de har än så länge varit fredliga, även om kravallpolis finns på plats.

Cornucopia ställer en läsarfråga hur finansmarknaderna kommer att gå nu i veckan. Där lutar det just nu åt en viss nedgång på världens aktiebörser.

Euron har hittills fallit 2 procent mot USA-dollarn, vilket är mycket för en valuta. För att sätta det i perspektiv ska vi dock komma ihåg att euron försvagades 2 procent mot USA-dollarn i tisdags. Men vi kan med ledning av detta förvänta oss en ganska stor börsnedgång under måndagen - den amerikanska SPX-terminen är i skrivande stund ner omkring 2 procent. Nya Zeelands och Australiens börser kommer som de som öppnar först att visa vägen, men det mest intressanta blir att se hur det går för Shanghai-börsen. I fredags sjönk den nämligen hela 7,4 procent och frågan är nu om aktörerna där får ännu kallare fötter efter den svindlande börsuppgången. Om Kinas börser sjunker kraftigt ger det ytterligare näring åt en världsvid börsnedgång som redan satts igång av Greklandsoron.

Europas börser kommer säkerligen att gå ner mer än USA:s och på IG markets ser det just nu ut som om London-börsen kommer att gå ner drygt 3 procent och den tyska börsen drygt 4 procent.

Stoppet för stödet till Grekland nu i helgen kom som en överraskning för de flesta, även de med insideskunskap. Till och med Greklands förhandlingsdelegation i Bryssel blev överraskade av Tsipras krav på folkomröstning, liksom Eurozonens förhandlingsdelegation. Det såg nämligen i fredags kväll ut som om en överenskommelse skulle kunna komma i helgen.

Vad gäller spridningseffekter så blir det nog en hel del. Värst kan det bli för närliggande länder såsom Cypern, Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Serbien och Albanien, där grekiska banker har stora marknadsandelar. Makedoniens centralbank har beordrat makedonska banker att stänga ner sina exponeringar mot grekiska banker och liknande åtgärder lär vidtas av övriga länder.

Sedan kommer det säkerligen att bli en oro i övriga PIIGS-länder Portugal, Spanien, Italien och Irland och i Eurozonen överhuvudtaget. En av de viktigaste frågorna här är om även något av dessa länders banker kommer att drabbas av kapitalflykt.

Vid en grekisk statsbankrutt (som vi dock ännu inte faktiskt sett, men som i dagsläget ter sig oundviklig) kommer övriga euroländer genom EFSF och ECB att sitta med en mängd värdelösa grekiska statsobligationer. Europeiska centralbanken ECB har också den senaste tiden gett en hel del nödlikviditet till de grekiska bankerna och det spekuleras i att det för den grekiska regeringen skulle vara fördelaktigt att prioritera inhemska fordringsägare till bankerna och låta ECB ta den största smällen. Det skulle i sin tur leda till att ECB skulle få förluster större än sitt egna kapital, vilket i sin tur skulle kräva kapitaltillskott från euroländerna.

Grekiska staten kommer i det närmaste helt säkert alltså att missa betalningen till IMF på tisdag 30 juni, men det innebär inte att de ännu kommer att ställa in betalningarna på övriga statsobligationer, utan det behöver inte ske förrän de förfaller till betalning. Grekiska staten ser ut att ha pengar till de närmaste betalningarna av pensioner och statsanställdas löner, men över sommaren kommer pengarna att ta slut och staten tvingas betala med skuldsedlar. Det är först då som det obevekligen börjar närma sig en "grexit", alltså att Grekland lämnar euron, om inte regeringen tar ett sådant beslut redan innan.

Kanske det viktigaste är att ECB och EU genom det som hänt i Grekland nu tappat så mycket förtroende, både från finansmarknaderna och från vanligt folk i EU.

Tillägg: Grekerna har tydligen också i viss mån börjat hamstra varor och drivmedel. Självklart - kan man inte få ut pengar ur bankomaten känns det nog säkrast att handla upp sina pengar på kortet innan bankkontona låses.

2015-06-27

Grekland hotar med folkomröstning - risk för "grexident"

Grekland har (som säkert ingen missat) nu sagt nej till senaste förhandlingsbudet från EU och IMF och kallar det "utpressning" då de fortfarande kräver både momshöjning och pensionssänkning.

Nu på sluttampen inför tisdagens betalning till IMF tar den grekiska regeringen under Tsipras till storsläggan i förhandlingarna och meddelar att man ska låta grekerna avgöra frågan i en folkomröstning nästa söndag (5 juli). Detta datum ligger förstås efter den 30 juni när skulden till IMF ska vara betald, vilket bådar för mycket spänning och osäkerhet. En folkomröstning är också ett sätt för Tsipras att frånsvära sig ansvar, då ett alltför dåligt förhandlingsresultat skulle leda till en politisk kris i Grekland, om tillräckligt många av regeringspartiet Syrizas politiker gör uppror mot sin egen regering.

Idag ska euroländernas finansministrar träffas och fortsätta förhandlingarna om stödpaket till Grekland. Det måste verkligen till en uppgörelse idag, eftersom frågan också ska hinna igenom parlamenten i Eurozonens länder.

Så vad händer nu? Antingen blir det en uppgörelse idag och då ska allt hastas igenom på några dagar, eller så blir det ingen uppgörelse och då bryter det lös i nästa vecka.

ECB kommer ifall det inte blir någon uppgörelse med säkerhet att dra in likviditetsstödet ELA som de grekiska bankerna just nu har som livlina. Då får Grekland en omedelbar bankkris, vilket i sin tur leder till att staten tvingas gå in och ta över bankerna. Dessutom kommer Grekland att tvingas till en statsbankrutt.

Om det skulle bli en uppgörelse idag är frågan om Tsipras drar tillbaks sitt hot om folkomröstning. Ifall folkomröstningen kvarstår så är läget fortfarande lika illa som om ingen uppgörelse nåtts. Hotet om folkomröstning får dock ses som ett led i förhandlingarna och dras troligen tillbaka om en uppgörelse nås. Emellertid kan det om förhandlingsresultatet blir alltför dåligt för Grekland bli en politisk kris och då ökar osäkerheten åter för Grekland.

Grekerna själva verkar dock inte lita på att allt går väl och köar nu vid bankomaterna, samtidigt som den mest bräckliga av de grekiska bankerna, Alpha Bank, infört begränsningar i överföringar nu över helgen.

Det har sedan årsskiftet pågått en uttagsanstormning i slow motion mot de grekiska bankerna, där den privata sektorns innehav nu är tillbaks på samma nivå som i juni 2004.
Om denna uttagsanstormning tar ytterligare fart, vilket det finns risk för, ökar sannolikheten för en "grexident", alltså att Grekland trots ett lyckat förhandlingsresultat tvingas till "grexit" från euron på grund av utvecklingen för bankerna.

För varje dag som går ökar risken för "grexident".

Den som har tänkt att resa till Grekland bör i dagsläget läsa vad jag skrev 2012 om vad man bör tänka på vid en resa till ett krisande Grekland.

2015-06-04

Grekland - icke-betalning och eventuell regeringskris

Så var det då åter dags för Grekland att få medial uppmärksamhet. Blir det allvar denna gång, eller är det bara ett skrämskott?

Greklands regering under Tsipras har nämligen just begärt att skjuta upp morgondagens betalning på 300 miljoner euro till IMF och istället (som reglerna tillåter) slå samman alla junis fyra betalningar på totalt 1,5 miljarder euro och betala dem i slutet av månaden. Därmed skulle Grekland få några veckors respit för fortsatta förhandlingar med EU.

Glöm dock inte att Grekland fuskade sig igenom senaste betalningen till IMF i mitten av maj genom att betala med landets SDR-reserver hos IMF. Enligt IMF:s regler måste dock SDR-reserver fyllas på inom en månad när ett land använt dem och det blir i slutet av nästa vecka.

Detta kommer efter att grekiska regeringen inte kommit överens med EU om villkoren för vidare låneutbetalningar till landet. Även om det skulle bli en överenskommelse i sista minuten ska vi inte heller glömma att detta nu handlar om lån på ett antal miljarder euro som Grekland skulle få enligt det senaste räddningspaketet, men som de inte fått eftersom de inte uppfyllt EU:s drakoniska villkor. För att få ytterligare lån efter denna utbetalning krävs att Grekland och EU förhandlar fram ett nytt räddningspaket och dit är det ännu långt kvar, med tanke på att till och med det nuvarande räddningspaketets villkor är ifrågasatta.

Dessutom spekuleras nu i att premiärminister Tsipras kan komma att begära en förtroendeomröstning i parlamentet imorgon, vilket i sin tur kan leda till en regeringskris.

Om den grekiska regeringen istället väljer att vika sig alltför mycket för EU:s diktat riskerar Tsipras att tappa förtroendet från åtminstone vänsterflygeln inom sitt parti Syriza. Det kan också leda till en allvarlig politisk kris.

Vad gäller förhandlingsläget mellan Grekland samt EU och IMF så kräver EU och IMF sänkta pensioner och höjd moms, vilket säkerligen av de grekiska väljarna skulle uppfattas som ett svek, då båda åtgärderna drabbar fattiga greker mest. Framförallt vill EU och IMF att grekiska staten sparar in på de särskilda förmånerna för låginkomstpensionärer. Jag kan förstå att Tsipras och Syriza inte vill detta.

Vidare ställs krav på ytterligare privatiseringar av statliga företag. Det är förstås ingen långsiktig lösning, utan endast ett sätt att kortsiktigt få in pengar, för när alla statliga företag sålts ut finns inga pengar kvar att hämta genom privatiseringar.

Det kan alltså bli mycket spännande imorgon och de närmaste veckorna hur det kommer att gå för Grekland. Finansmarknaderna tycker inte om osäkerhet, så jag gissar att så länge inget avtal slutits kan det gå utför på världens aktiebörser.

En politisk kris imorgon i Grekland vore direkt illa. Inte lika illa som en "grexit" (att Grekland lämnar euron) eller statsbankrutt (att Grekland ställer in betalningarna på statsobligationer), men väldigt illa ändå.

Även om Grekland mot förmodan lyckas undvika en politisk kris de närmsta dagarna återstår dock IMF:s krav att Grekland ska fylla på sitt reservkonto hos IMF i slutet av nästa vecka med de 650 miljoner euro man tog därifrån i maj. Därmed är det en vecka kvar för förhandlingar tills Greklandskrisen bryter ut på allvar - i och för sig beroende på hur IMF kommer att hantera frågan med icke-påfyllningen av Greklands reservkonto.

"Grexit" kan vara närmare än vad många tror och hoppas. Isåfall blir det ett intressant test av hur robusta finansiella "brandväggar" som har byggts upp mot Grekland.

2015-04-20

Alltmer desperat för grekiska staten

Idag kunde vi läsa att Greklands premiärminister Alexis Tsipras beordrat lokala myndigheter att deponera sina banktillgodohavanden hos Greklands centralbank. Grekiska staten är i desperat likviditetskris och behöver nu alla pengar de kan få tag på. Redan tidigare har de "lånat" pengar från pensionsfonder och andra delar av offentliga sektorn.

Grekland har 313 miljarder euro i skulder, som vi med säkerhet kan säga inte kommer att betalas tillbaks i sin helhet. Finansminister Yanis Varoufakis träffade i fredags juristen Lee Buchheit, som hjälpte Grekland att skriva ner sin statsskuld 2012. Man kan nog ana vad de diskuterade...

IMF har meddelat att de inte tänker låta Grekland skjuta på skuldbetalningarna till dem. Nästa betalning förfaller 12 maj - förra betalningen som var 9 april klarades med ett nödrop.

Det kan gå att skrapa ihop tillräcklig likviditet för att grekiska staten ska klara sig förbi 12 maj, men det blir inte lätt. Vi ska dock vara medvetna om att den grekiska regeringen har allt att vinna på att framställa situationen som så dålig som möjligt. Med sådan skrämseltaktik kan man försöka bättra på förhandlingsläget mot övriga euroländer. Finansminister Varoufakis varnar också för effekterna för övriga eurozonen av ett grekiskt utträde.

Redan nu görs säkerligen förberedelser för åtgärder att vidta vid ett grekiskt utträde ur euron. Exempelvis utreder ECB vad som skulle hända om Grekland börjar betala löner, pensioner med mera i skuldväxlar, som då de facto blir ett slags andra valuta i landet. ECB skulle då kunna ta det som ursäkt för att med hänvisning till regelbrott sparka ut Grekland ur euron. Om inte Grekland hinner före och lämnar euron själva.

Det ser alltmer ut som om det blir en statsbankrutt och utträde ur euron för Greklands del. Till och med Carl Bildt tar bladet från munnen nu när han inte längre är utrikesminister och säger att en grekisk statsbankrutt ser ut att vara oundviklig. Han borde veta, så insyltad som han är i maktens korridorer.

Så vad ska vi tro - när händer det och hur?

Datumet är svårt att säga - troligen kan grekiska staten fortsätta att skrapa ihop likviditet ett tag till genom att "råna" olika offentliga institutioner och statsägda företag. Som det ser ut nu kan Grekland klara sig över 12 maj, men kanske inte så länge till. Som sagt var så har dock grekiska staten allt att vinna på att som skrämseltaktik överdriva likviditetskrisen. Jag gissar att den grekiska regeringen inte kommer att låta sig sparkas ut ur euron av ECB, utan istället kommer att ta initiativet själva. På så sätt vinner de fördelen att de själva är förberedda men inga andra.

Tillvägagångssättet blir troligen att stänga alla bankkontor och stänga gränserna för valutarörelser, samtidigt som man deklarerar att man skriver ner statsskulden. Jämför hur det gick till när Cypern fick bankkris för drygt två år sedan. Då var dock eurozonens styrande de som dikterade villkoren - denna gång tror jag inte att det kommer att bli så, utan att den grekiska regeringen vill visa sig handlingskraftig och behålla initiativet själva. Att de visar handlingskraft är nämligen det enda som kan rädda dem undan den folkliga vrede som ofelbart kommer att utbryta när bankerna stänger. Som sagt är det också fördelaktigt för regeringen att vara förberedda medan övriga EU drabbas av en obehaglig överraskning.

De flesta förväntar sig nog att Grekland kommer att utnyttja någon långhelg till att göra statsbankrutt (spekulationerna gick om att det kunde ske under den ortodoxa påsken för drygt en vecka sedan), men det tror inte jag. 1 till 3 maj eller 30 maj till 1 juni skulle vara "passande" långhelger enligt denna teori. Snarare kommer man (tror jag), i syfte att behålla initiativet att låta beskedet komma vid någon helt överraskande tidpunkt, exempelvis en tisdagskväll i mitten av maj. En statsbankrutt och bankstängning är nämligen redan en så brutal chock för landet att det inte kommer att göra någon större skillnad om man håller stängt några vardagar istället för att utnyttja en helg.

En fördel för den grekiska regeringen att göra något överraskande vid en oväntad tidpunkt är förstås att man kommer att ställa till en rejäl oreda på övriga Europas finansmarknader och därmed kan säga "vad var det vi sade - ni skulle inte ha låtit det gå så här" och därmed också kunna skylla på en extern "fiende".

Carl Bildt uttrycker också oro för att Grekland ska bli en "failed state" (kollapsad stat) och det är inte utan att även jag hyser en oro för att det kan bli så. För vad kommer militären att göra? De kan rida på den folkliga vreden och ta över. Det vore minst sagt "intressant" med en kollapsad stat inom EU, något som skulle gå på tvärs mot alla EU-nomenklaturans stora ord om det goda och demokratiska Europa. Lägg till detta att Grekland är med i försvarssamarbetet NATO. Hur skulle NATO hantera en kollapsad stat bland sina medlemsländer?

2013-01-10

Egyptisk trippelkris: energi, ekonomi, politik

Det har varit ganska tunt med rapporteringen i svenska media, men just nu plågas Egypten av en trefaldig kris - energikris, ekonomisk kris och politisk kris.

Vi börjar med den ekonomiska krisen. De dåliga statsfinanserna, handelsunderskottet och den allmänt ovissa situationen i landet har gjort att det egyptiska pundet (EGP) tappat kraftigt i värde mot dollarn (USD). I januari 2011 låg kursen på 5,80 EGP/USD. Efter Mubaraks fall stabiliserades kursen runt 5,95 EGP/USD, men har sedan slutet av 2011 sakta drivit iväg mot 6,15 EGP/USD i slutet av 2012, ett fall på 6 procent på knappt två år. Men nu i januari har det gått undan och dagens kurs är 6,54 EGP/USD, vilket är ett fall på 6 procent på bara två veckor. Nu är det plötsligt akut valutakris.

För att skydda sig mot valutans fall har många egyptier växlat till dollar och om denna trend fortsätter sätter det hård press på centralbankens dollarreserv som bara är på 15 miljarder dollar. Troligen måste man snart införa valutaväxlingsrestriktioner. Det rapporteras redan att många taxichaufförer på turistorter vill ha betalning i dollar eller euro.

Regeringen har begärt lån från IMF, som skickade en expertgrupp i måndags. IMF-lånet är dock bara på futtiga 30 miljarder kronor, medan underskottet i statsbudgeten är över 30 miljarder dollar. Regeringen räknar med att statsfinanserna för 2012-2013 kan sluta med underskott på 50 procent "om drastiska åtgärder inte vidtas". Landet har redan en ganska hög statsskuld (83,6 procent av BNP 2011). Landets handelsunderskott för 2012 var omkring 30 miljarder dollar.

Den ekonomiska krisen hänger ihop med energikrisen. Sedan 2008 har oljeutvinningen varit ungefär lika stor som den inhemska konsumtionen. Redan ingångna exportkontrakt för olja tvingar dock Egypten att även importera olja, vilket blir dyrt. Det enda positiva i Egyptens "energibudget" har hittills varit fossilgasen, där landet länge varit nettoexportör. Den inhemska förbrukningen har dock stigit kraftigt (en ökning med 10 procent bara förra året) och i april 2012 stoppade man gasexporten till Israel. Man skyllde på att Israel slarvat med betalningarna, men den verkliga orsaken torde vara brist på gas.

Ett grannland som kan drabbas av Egyptens gasvåndor är lilla Jordanien, som dock än så länge får sin gas. Jordanien importerar 95 procent av sina energibehov och kan hamna i kläm om de inte lyckas köpa in sina fossila bränslen.

Under andra halvåret 2013 räknar Egypten med att börja importera fossilgas och har en förfrågan ute om byggande av en LNG-terminal för import av flytande gas.

Oljeprodukter (bensin, diesel), gas och el är alla subventionerade i Egypten, vilket självfallet bidrar till den ökande inhemska konsumtionen. Cirka 55 procent av elektriciteten genereras med hjälp av gas. Energisubventionerna är en tung post i Egyptens statsbudget och står för över en femtedel av utgifterna. Ju större konsumtion och ju mer import, desto sämre blir statens finanser och även handelsbalansen. Den nya regeringen som tillträdde i augusti lovade att se över energisektorn och dra ner på subventionerna, men oljeministern sade redan i november att man inte kommer att uppnå målet att minska subventionerna med 39 procent till slutet av juni.

Nu börjar Egyptens valutakris att skapa problem med att köpa in olja. Statsägda EGPC har bara köpt in 3 miljoner fat olja för första kvartalet i år, vilket endast var hälften av vad man efterfrågat. Även en import på 6 miljoner fat anses inte tillräckligt för att försörja landets raffinaderier, som därmed tvingas köra under sin kapacitet. EGPC försöker också att köpa raffinerade oljeprodukter, men har svårigheter även där. Dessutom har EGPC ökande svårigheter att få tag på remburser1 för oljeimporten och kostnaderna för remburserna ökar snabbt.

Ovanpå detta kommer förstås de höga globala livsmedelspriserna i spåren av bland annat torkan i USA. Egypten importerade (netto) 2010 (senaste året för FAOstats data) 47 procent (16,8 miljoner ton) av sin spannmålskonsumtion till en kostnad av 3,7 miljarder dollar. Att hålla livsmedelspriserna nere är säkerligen en ännu högre prioritet för landets styrande än att subventionera energipriserna, med tanke på de oroligheter som höga livsmedelspriser tidigare orsakat i landet. Egypten har 82 miljoner invånare och befolkningen ökar med omkring 2 procent per år, vilket knappast minskar deras beroende av livsmedelsimport.

Prisinflationen i Egypten har varit hög de senaste åren (11,9% för 2009, 12,8% för 2010, 10,4% för 2011, 7,1% för 2012) även om den sjunkit en aning det senaste året. Med en kollapsande valutakurs lär dock hög prisinflation komma tillbaka i Egypten. Detta lär i sin tur leda till förstärkt folkligt missnöje.

Därmed kommer vi in på den politiska krisen. Muslimska brödraskapet fick sin president Muhammad Mursi vald förra året, och håller något slags maktbalans med den starka militären. Muslimska brödraskapet kan snabbt förlora i popularitet om ekonomin försämras och priserna på basvaror stiger.

Egyptens författningsdomstol upplöste i juni parlamentets underhus efter att ha underkänt valet. Muslimska brödraskapet var största parti i underhuset. Det ryktas nu om parlamentsval i april, vilket ger en ytterligare politisk osäkerhet. President Muhammad Mursi har nu bytt ut både finansministern och inrikesministern för att försöka dämpa den folkliga vreden över den ekonomiska krisen.

Som synes hänger Egyptens energi, ekonomi och politik samman i en oupplöslig cirkel. Jag skrev redan i februari 2011 i samband med oroligheterna i Egypten om Egyptens omöjliga ekvation och det jag skrev då är fortfarande aktuellt.
Även om vi får en snabb lösning på regeringsfrågan i Egypten, antingen genom militärdiktatur i ny form eller genom något slags frö till demokrati, så återstår landets långsiktiga finansieringsproblem. Stora valutautflöden kan driva ner landets valuta så att det blir ännu dyrare att importera nödvändiga livsmedel. Egypten har redan problem med hög prisinflation
[...]
Befolkningen har växt från 16,5 miljoner år 1939 till 20 miljoner i början av 1950-talet och nu cirka 80 miljoner. Prognoserna visar inga tecken på att befolkningstillväxten skulle stanna av på länge än. Även om Egypten mot förmodan lyckades införa en strikt ettbarnspolitik skulle befolkningen fortsätta att växa i många år. Misstaget har man redan gjort flera decennier tillbaka när man lät befolkningen växa så snabbt.
[...]
Ett nytt egyptiskt styre måste alltså få ordning på ekonomin, särskilt ifall valutan faller i värde. Men det blir en omöjlig ekvation, då de flesta vägar till budgetbalans också ger folkligt missnöje. Ökade skatter eller minskade subventioner på mat och bränsle är otänkbart. Militären utgör en stor del av statens utgifter, men att dra ner på militärutgifterna lär bli svårt utan att riskera militärkupp.
[...]
Visserligen har den inhemska spannmålsproduktionen stigit snabbt, men befolkningen har också växt snabbt och Egypten tvingas därför importera en stor del av sin mat. Med sjunkande inkomster av oljeexport och stigande livsmedelspriser blir ekvationen omöjlig.
Situationen i Egypten utgör ett hot även för andra länder än de närmaste grannländerna. En orsak är Suezkanalen, där 7,5% av världshandeln till havs går. För Europa torde det innebära en betydligt större andel. Alternativet att åka flera tusen kilometer extra runt södra Afrika fördyrar avsevärt. 2009 fraktades cirka 1 miljon fat per dag av råolja och raffinerade oljeprodukter norrut och 0,8 miljoner fat söderut genom Suezkanalen, vilket totalt är runt 2 procent av världens oljeproduktion. Dessutom går Sumed-ledningen för råolja längs ungefär samma väg som kanalen och genom den går nästan all norrgående råolja från Saudiarabien (2,3 miljoner fat per dag 2006).

Vad vi kan förvänta oss framöver är troligen mer politisk oro i Egypten. Missnöjet kan lätt spilla över i stora demonstrationer. Den självförstärkande spiralen av energikris, ekonomisk kris och politisk kris gör att situationen förvärras. Vilken vilja, förmåga och beredskap har sedan världens rikare länder att hjälpa Egypten? Viljan kanske finns där om man ser ett hot mot exempelvis Suezkanalen, men förmågan att hjälpa är kanske inte den bästa, när EU och USA är upptagna med sina egna kriser. Beredskapen för att hjälpa Egypten är väl så gott som obefintlig.

Den "underbara arabiska våren" var för Egyptens del som jag ser det en förtäckt militärkupp. Militären gjorde sig av med den mycket impopuläre president Mubarak, men sitter fortfarande på den starkaste maktpositionen, även om man fått dela med sig en del makt till Muslimska brödraskapet och Muhammad Mursi. Samtidigt har man dock fått någon att skylla på när det går dåligt för landet.

Hur ska Egyptens ledarskap på ett pedagogiskt sätt lyckas förklara för folket att man helt enkelt är tvungen att skära ner på energianvändningen och/eller att den blir dyrare? Så länge ledningen är såpass korrupt som den är lär inte folket lita på ens de mest pedagogiska förklaringar.

Vi kommer säkert snart att få höra stora och viktiga nyheter från Egypten - jag gissar att landet någon gång under första halvåret kommer att dominera nyheterna ett tag. Nu har ni bakgrundsinformation för att förstå det kommande nyhetsflödet.

1. Remburser (på engelska Letters of Credit) är ett slags bankgarantier som används vid utrikeshandel. Läs mer på Wikipedia

2012-11-12

IEA om de goda feerna

Idag släppte IEA (International Energy Agency) sin årliga rapport World Energy Outlook 2012 (förkortad WEO). Rapporten kostar 120 dollar att köpa, men en sammanfattning och faktablad kan läsas gratis. Kontentan blir att IEA anser att några goda feer ska rädda världens energitillgång.

WEO 2012 räknar med att den globala efterfrågan på råolja uppgår till 99,7 miljoner fat per dag år 2035 (mot 87,4 miljoner år 2011), men att priset förblir högt på 125 dollar per fat (inflationsjusterat). Större delen av ökningen räknar man med från okonventionell olja (skifferolja i USA samt tjärsand i Kanada), djuphavsolja (mest från Brasilien), samt "natural gas liquids".

IEA tror att den globala efterfrågan (och därmed även tillgången) på energi kommer att växa med över en tredjedel fram till 2035. Kina, Indien och Mellanöstern kommer enligt IEA att stå för 60 procent av denna ökning, medan efterfrågan i OECD-länderna knappt ökar. IEA konstaterar att den globala energikartan håller på att förändras, med stora konsekvenser för energimarknaderna och handeln, något som jag kan hålla med om, även om jag inte tror på IEA:s goda feer.

Den första goda fen är USA:s utvinning av olja och gas ur skiffer, och IEA tror att USA tack vare detta kommer att bli världens största oljeproducent omkring år 2020 (alltså större än Saudiarabien)! Till råga på allt tror de att Nordamerika tack vare detta blir en nettoexportör av olja omkring år 2030. Många som studerat skifferoljan tror dock inte på denna goda fe. Läs t.ex. Kurt Cobbs "Why the US is NOT the new Saudi Arabia" eller Cruel Crude om skifferolja/oljeskiffer.

Den andra goda fen är att Iraks oljeutvinning kommer att öka från dagens 3,2 miljoner fat per dag till över 6 miljoner fat per dag år 2020 och 8 miljoner fat per dag år 2035. Här drar man ut en uppåtriktad trend in i framtiden (2011 var den genomsnittliga utvinningen i Irak 2,6 miljoner fat per dag). IEA tror därmed att Irak kommer gå om Ryssland och bli världens näst största oljeexportör (efter Saudiarabien) på 2030-talet. IEA är dock tydliga med att de tror att större delen av Iraks olja kommer att gå österut till Asien, framförallt Kina. Vi i Europa blir därför tvungna att förlita oss till olja från Saudiarabien och Ryssland, samt Nordsjöns raskt fallande produktion. Läs mer hos Cruel Crude om Iraks olja och Kina.
Intensiva förhandlingar om kinesiska infrastrukturinvesteringar och utbyggnad av oljeproduktionen i utbyte mot kinesisk tillgång till den Irakiska oljan tycks vara i full gång mellan Peking och Bagdad. Precis som i resten av världen erbjuder alltså kineserna pengar och investeringar i utbyte mot tillgång livsviktiga råvaror idag och i framtiden.
Men det vill till att Iraks oljeutvinning faktiskt ökar i den förutspådda takten. Irak måste vidmakthålla tillräcklig politisk stabilitet för att oljeutvinningen ska kunna öka. IEA slänger dock in en brasklapp om att ifall Iraks oljeutvinning inte växer som förväntat blir det svåra tider på oljemarknaden.

Dessutom får vi inte få alltför stora produktionsfall i Saudiarabien och Ryssland (och inte i något annat större oljeland heller) för att världens totala konventionella oljeproduktion inte ska minska. Det känns optimistiskt och kvalificerar som den tredje goda fen i WEO 2012.

När IEA kom med WEO 2010 noterade jag och många andra en radikal omsvängning vad gäller IEA:s prognoser, men årets rapport verkar återgå till att tro på goda feer som ska ge mer oljeproduktion bara man efterfrågar den. Man hade kunnat hoppas på mer verklighetsanpassning istället.

Det man ändå ska notera är att IEA i WEO 2012 fortfarande förutsäger en oförändrad världsproduktion av konventionell olja, och att hela tillväxten ska ske i okonventionell olja och biobränslen. Då ska man komma ihåg att det handlar om "fulolja" med lågt EROEI och därmed lågt energinetto - det går åt mycket energi för att utvinna energin. Därmed kan den för övriga samhället användbara biten av den globala oljeproduktionen ändå sjunka eller stå still, när allt mer olja åtgår till själva oljeletningen och oljeutvinningen.

Problemet med IEA:s WEO 2012 är att man målar upp en orimligt optimistisk bild av framtida global oljetillgång och det är denna bild som media, politiker och många andra beslutsfattare (t.ex. Energimyndigheten) hakar på den officiella bilden.

I svenskspråkiga media hittar jag ännu ingen analys av WEO 2012, utan bara okritiska referat av den (SvD, Åbo underrättelser, Hela Gotland, Vasabladet). Idag är det ju krisande SAS som är den stora nyheten och analysobjektet, men få verkar göra kopplingen mellan flygbranschen och oljetillgången.

Vad gäller peak oil, så verkar Internationella valutafonden (IMF) nu verkligen ha fått upp ögonen för detta och dess tänkbara påverkan på världsekonomin, då de på kort tid kommit ut med två rapporter om detta. "The Future of Oil: Geology versus Technology" samt "Oil and the World Economy: Some Possible Futures.". Detta är något som jag tjatat om ända sedan mitt första inlägg om peak oil sommaren 2008. Läs mer om IMF:s rapporter hos Kurt Cobb samt på svenska hos bloggrannen Cruel Crude (rapport 1 och rapport 2).

2012-08-22

IMF funderar över peak oil

Cruel Crude skriver om en rapport från Internationella valutafonden IMF, som behandlar en ny modell de tagit fram för oljepriset. Den nya modellen utgår inte som tidigare modeller enbart från efterfrågan, utan tar även hänsyn till fysiken bakom utvinningen av och tillgången på olja. Ett litet framsteg i alla fall mot att även mainstream-nationalekonomer kan förstå effekterna av peak oil. Nu tycker IMF-ekonomerna att de funnit en bra modell, eftersom den ger bättre resultat än tidigare modeller. En slutsats de drar av sin modell är
... att en liten ökning av världens oljeproduktion kommer på bekostnad av en permanent dubblering av världens oljepriser det närmaste årtiondet. Detta är okänt territorium för världsekonomin som aldrig upplevt sådana priser mer än några månader".
En permanent dubbling av oljepriset till runt 200 dollar per fat skulle innebära att oljeutgifterna skulle ligga på närmare 12 procent av global BNP, mot runt 6 procent idag. Det är verkligen "okänt territorium för världsekonomin" och jag tror inte att det håller. Jag har tidigare resonerat lite runt detta med peak oil, inflation och deflation. Om vi får ett såpass högt oljepris som IMF-ekonomernas modell förutspår kommer det troligen att leda till att världsekonomin krymper kraftigt med påföljd att oljepriset åter sjunker kraftigt, så som det hände år 2008. Jag tror därför inte att IMF-ekonomernas modell kommer att hålla framöver. De antyder också något åt det hållet.
"Vår nuvarande modell av effekten av dessa priser på BNP indikerar märkbara men små effekter till en början men vi misstänker att det måste finnas en smärtgräns, en oljeprisnivå över vilken effekterna på BNP bli icke-linjär".

Intressant är också följande insikt, som är smått revolutionerande då den motsäger den princip som råder inom ekonomiläran att alla varor är ersättbara med alternativ och bara priset avgör.
"Vi misstänker även att antagandet att tekniken är oberoende av tillgången till fossila bränslen kan vara olämplig, att bristande tillgång på olja kan bidra till en teknikchock. I detta fall så kan de makroekonomiska effekterna av bindande resursbegränsningar vara mycket större, mer ihållande och sträcka sig långt bortom oljesektorn. Att studera dessa frågor vidare är en prioritet för vår framtida forskning.
Visst är det viktigt, men det borde inte bara vara en grupp av ekonomer som studerar dessa frågor. Som Birger Schlaug skriver så borde även "filosofer, psykologer, naturvetare, idéhistoriker och andra" delta i studiet av ekonomin. IMF-ekonomerna kan förresten till att börja med läsa den mängd av artiklar som skrivits på The Oil Drum, som behandlar just effekterna av bristande tillgång på olja.

2012-04-20

Spanska bankers dåliga lån ökar

De spanska bankernas dåliga lån steg i februari till 8,2 procent av låneportföljen, vilket är den högsta nivån sedan oktober 1994. I januari var de bara 7,9 procent, så de växer ganska snabbt.

Fitch har för Spanien undersökt hur det går med försäljning av bostäder som banken tagit tillbaka när lånet inte betalats och kommit fram till att försäljningspriserna i genomsnitt är 48 procent lägre än den värdering som gjordes när bolånet togs. Majoriteten av dessa bostäder hade lån som var stora i förhållande till bostadens värdering och de flesta av dem togs under 2005 och 2006. Fem år senare ser vi alltså en halvering av värderingen av dessa bostäder. Ungefär vad jag förväntar mig att vi får se här när väl den svenska bostadsbubblan spricker.

Botten ser ännu inte ut att vara nådd för de spanska bostadspriserna. De föll under första kvartalet i år med 7,2 procent mot samma period förra året. Fitch förväntar sig att priserna kommer att fortsätta falla. Även antalet spanska bolåntagare som inte kan betala på sina lån förväntas öka, förstärkt av regeringens åtstramningspolitik.

Spanien har EU:s högsta arbetslöshet och ingen ljusning syns ännu. Under första kvartalet i år steg antalet konkurser med 21 procent mot samma period förra året.

De spanska bankerna är nu illa ute och många av dem är beroende av Europeiska centralbanken för sin finansiering, då de inte klarar det på marknaden. Professorn i internationell ekonomi Lars Calmfors är orolig.
- Eurokrisen går i vågor. Jag har inte varit så orolig tidigare, men nu ser det ganska allvarligt ut, säger han.
Faller Spanien blir det stort - Spaniens BNP är dubbelt så stor som Irlands, Greklands och Portugals tillsammans. Frågan är inte om Spanien behöver räddas, utan när. Euroländerna mäktar inte med detta själva, utan IMF måste också vara med. För IMF börjar det också bli problem med att skrapa ihop pengar. De har redan prutat ner hur mycket de tror sig kunna få ihop från 500 miljarder dollar vid årets början till nu 400 miljarder. Hittills har de bara fått ihop 320 miljarder. Högt skuldsatta Japan ställer ironiskt nog upp med 60 miljarder dollar. Sverige bidrar med en skvätt på 10 miljarder dollar. Det rör sig dock inte om regelrätta bidrag utan bara lånegarantier. Motiveringen är att man inte vill få en allvarlig kris, som även skulle sprida sig till Sverige och våra exportmarknader. Frågan är dock hur det i längden går med dessa garantier. Förhoppningen är ju att nödhjälpen ska lyckas få de krisande länderna på fötter igen, men det känns inte särskilt sannolikt.

IMF hade hoppats på stöd från BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), men de är fräcka nog att ställa villkor för att bidra, till exempel att få mer att säga till om i IMF. USA befinner sig i ett presidentvalsår och har sagt att de inte kommer att bidra, och även Kanada avvisar propåer om bidrag. IMF:s och Världsbankens vårmöte ska hållas i helgen - vi får se vilka floskler som kommer ut därifrån.

Blickar vi över Medelhavet till Italien så försämras arbetslöshetssituationen där. Inte bara de officiellt arbetslösa ökar, utan som vi sett i andra länder ökar även antalet personer som har gett upp att söka arbete. Situationen i Italien är dock långt ifrån så dålig som i Grekland och Spanien.

En indikator som visar hur illa det är ställt i EU är bilförsäljningen, som i mars sjönk med 6,6 procent jämfört med året innan. Det är ingen tillfällig nedgång - för första kvartalet föll försäljning med 7,3 procent på ett år. Detta är den lägsta nybilsförsäljningssiffran sedan 1998. Riktigt illa var det i Frankrike och Italien, Europas näst största och tredje största bilmarknader. I Frankrike sjönk försäljningen med 23 procent och i Italien med 27 procent på ett år.

Jag avslutar med en positiv nyhet från Grekland. Många unga greker återgår till jordbruk.
De unga måste hitta ett alternativ på arbetsmarknaden, och då kan lant- och jordbruket vara en lösning, eftersom mat alltid kommer att efterfrågas. Många unga greker har lite land som de ärvt efter en förälder eller far- eller morföräldrar. Det som man förut såg lite över axeln på ses idag som en möjlighet. Och som en nödvändighet, för att överhuvudtaget få ett jobb och en inkomst, men då krävs också en passande utbildning.
Här finns en potential för att återta det tapp som Greklands jordbruk gjorde efter EU-inträdet och bättra på landets självförsörjning.
Men mellan 2008 och 2010 har jordbrukssektorn vuxit med 32 000 jobb, de flesta besatta med greker.

2011-12-16

Utför i eurozonen

Kreditvärderingsinstitutet Fitch meddelade idag att man satt Belgiens, Spaniens, Sloveniens, Italiens, Irlands och Cyperns kreditbetyg under bevakning med negativa utsikter. För Frankrike bekräftar Fitch det långfristiga kreditbetyg på AAA, men utsikterna för betyget sänks till negativa. Själva bevakningen för sänkning var inte oväntad. Det värsta är dock deras motivering att de
anser att en övergripande lösning för områdets skuldkris är "tekniskt och politiskt utom räckhåll."
Fitch säger alltså rent ut att skuldkrisen inte har någon lösning.

Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor's pekar också ut de nettoexporterande länder inom euroområdet som är extra sårbara för en recession: Nederländerna, Tyskland, Belgien, Österrike och Finland. Även här är det ord och inga visor vad gäller utsikterna för ekonomin och S&P förutser en allvarlig ekonomisk recession inom euroområdet 2012. Det blir många optimistiska prognoser som får skrivas ner framöver. Recessionstecknen syns redan nu i till exempel Frankrike, vars ekonomi enligt deras statistikkontor kommer att krympa fjärde kvartalet 2011 och första kvartalet 2012. Därefter räknar statistikkontoret med en mirakulös vändning uppåt andra kvartalet 2012. Kul att det fortfarande finns någon som tror på goda feer! Vad gäller Finland så förutser Sampo bank recession redan detta kvartal och Nederländerna väntas enligt andra bedömare gå in i recession 2012.

Dagens chockbesked vad gäller euroekonomierna kom dock från Irland, där BNP sjönk med hela 1,9 procent under tredje kvartalet i år, vilket var betydligt mer än förväntade 0,5 procent. Det fanns vissa förhoppningar om att Irland skulle kunna klara sig bättre än övriga PIIGS-länder efter att ha uppvisat BNP-tillväxt på 1,4 procent för andra kvartalet, men dessa verkar nu grusas. I den positiva vågskålen för Irland kan dock läggas att de nu har återvänt till ett överskott i handelsbalansen, till skillnad mot övriga PIIGS. Irländske finansministern Michael Noonan sade i förra veckan att han räknar med BNP-tillväxt på 1,3 procent 2012, vilket var en nedskriven prognos från tidigare 1,6 procent. Nu lär han med det senaste kvartalets BNP-krympning få svårt att motivera hur det skulle vara möjligt för Irland att få någon BNP-tillväxt överhuvudtaget nästa år.

Igår sade vår riksbankschef Stefan Ingves att han tycker att det är rimligt att Sverige ger ett lånelöfte på upp till 100 miljarder kronor till (IMF) för hantering av skuldkrisen. Han tror att lånerisken är mycket låg. Det tror inte jag. Det är snarare pengar in i ett svart hål - fullständigt vansinne i dagens läge - ett förslag som måste stoppas! Jonas Sjöstedt är kritisk.
Han påminner om att Vänsterpartiet tidigare har stött utlåning till Lettland och Island. Denna gång är partiet mycket mer skeptiskt.
– Vi kan tänka oss att gå med på lån till IMF men då vill vi veta vilka som är med, till vilka länder lånen ska gå och till vilka villkor.
Enligt Sjöstedt finns risk för en kollaps för euron och därmed är inte heller IMF-lånet så säkert.
Även finansminister Anders Borg uppvisar en viss sund skepsis, om än i förtäckta ordalag.
Han efterlyser samma typ av hårda villkor för eventuella lån till Spanien och Italien som exempelvis Island gjorde i stödprogrammet för ö-riket från 2008.
Anders Borg är i dagsläget tveksam till om de sydeuropeiska länderna – som börjat få problem att finansiera sig på rimliga räntenivåer sedan i somras – uppfyller kraven för att få den typ av flexibla krediter från IMF, utan motkrav på reformer och besparingar, som Polen och Mexiko har fått.
Samtidigt fortsätter krisen för ett annat av EU:s problemländer med att IMF avbryter samtalen med Ungern. Kollapsar Ungerns ekonomi drabbar det deras stora långivare eurozonslandet Österrike hårt.

Till slut vill jag rekommendera en intervju på Bloomberg med hedgefondsdirektören Michael Platt som bloggrannen Vidsynt tipsar om. Platt säger att det viktigaste för honom nu är säkerhet för investeringarna - alltså amerikanska och tyska statsobligationer. Tiden för att göra mer spekulativa investeringar är inte nu, utan efter den kommande kraschen. Han anser även att det är en matematisk omöjlighet att lösa PIIGS-ländernas skuldkris.

2011-09-16

Varför åkte Geithner till Wroclaw?

Idag var det möte med EU:s finansministrar i polska Wroclaw och för första gången deltog även USA:s finansminister. Frågan är nu varför Timothy Geithner till Wroclaw för att delta på detta möte? Jag gissar att dagens kommunikéer från mötet inte är huvudnyheten, utan den kommer vi att få höra i helgen. Mötet fortsätter nämligen till på lördagen. Eventuella VIKTIGA och STORA nyheter kommer lämpligen efter att även de amerikanska finansmarknaderna stängt för helgen.

IMF-chefen Christine Lagarde hotar idag att frysa nödlånen till Grekland vilket skulle innebära dödsstöten.

Vidare kommentarer i helgen, när vi vet mer.

2011-05-18

Strauss-Kahn och omdömet

Medan IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn sitter kvar i häktet i New York vill nu många se hans avgång. Många franska makthavare är sura på USA för hur Strauss-Kahn har behandlats, trots att fallet uppenbart handlar om ett flagrant sexbrott begånget av en makthavare. Hursomhelst måste IMF snarast hitta en ersättare. Det lär inte gå att ta tillbaka Strauss-Kahn, även om han mot förmodan skulle frias. Han lär få sitta kvar i häktet tills domstolen sagt sitt - han kommer inte att släppas mot borgen, eftersom det anses vara för stor risk att han flyr.

Men är det verkligen en stor förlust för IMF om Strauss-Kahn försvinner?
När Dominique Strass-Kahn 2007 valdes till chef i Internationella valutafonden lyckades han bygga upp IMF:s anseende som en kunnig, trovärdig och opartisk organisation vars räddningspaket håller på att stabilisera skuldtyngda ekonomier i Grekland, Irland och Portugal.
Här tycker jag precis tvärtom. Strauss-Kahn och IMF har faktiskt visat oerhört dåligt omdöme när de lånat ut pengar till EU:s värstingar, och det handlar inte alls om att lånen stabiliserar dessa länders ekonomier. De har alldeles för dåliga statsfinanser för att nödlån skulle kunna vara en lösning. Lösningen heter skuldnedskrivning och kommer förr eller senare. Alla insatser från IMF och EU skjuter bara upp det oundvikliga.

I själva verket är det så att Strauss-Kahn uppvisade lika dåligt omdöme när han lät IMF låna ut pengar till Grekland, Irland och Portugal, som när han försökte våldta en hotellstäderska. Det kan alltså vara bra för IMF att bli av med denne omdömeslöse man och istället kanske få in en turk eller indier som chef, vilket också skulle kunna skaka om den ekonomiska maktbalansen i världen.
EU-ledarna oroar sig nu för att den bekväma maktbalansen mellan EU, USA och resten av världen vad gäller internationella storfinanser kan krackelera.
Läs även Cornucopia om hur IMF våldtar länder.

Dominique Strass-Kahn är förresten inte bara IMF-chef. Han var också påtänkt som det franska socialistpartiets kandidat i nästa presidentval, och DSK var den ende som ansågs ha en möjlighet mot Sarkozy. Intressant är förresten att han representerade socialistpartiet. Han är stenrik och äger lyxbostäder inte bara i Frankrike, utan även i USA och Marocko. Som finansminister 1997-99 ägnade han sig närmast åt nyliberal politik och privatiseringar. En fin socialist, som lever som han lär! Fallhöjden blir stor för en av världens mäktigaste...

2010-05-04

ECB leker med elden

Igår försökte Europeiska centralbanken (ECB) lugna marknaderna och rädda de grekiska bankerna genom att säga att de även framgent kommer att ta emot grekiska statsobligationer som säkerhet för kortfristiga lån, även om kreditbetyget på obligationerna skulle sjunka under den gräns ECB normalt har för säkerheter. ECB säger att "undantaget gäller specifikt för grekiska statsobligationer".

Jag frågar mig två saker. Vad kommer att hända den dagen Grekland ställer in betalningarna på statsskulden? Och vad kommer att hända den dagen Portugal eller Spanien får liknande problem som Grekland? Ska ECB ta deras skräpobligationer då också, som "undantag"? Det är nog fler ekonomiskt insatta människor världen över som ställer samma frågor. Inte konstigt att euron fortsätter att sjunka mot dollarn. 1,31 USD/EUR står kursen i nu, jämfört med 1,44 USD/EUR vid årsskiftet. Även den svenska kronan stärks mot euron. 9,58 SEK/EUR nu mot 10,18 vid årsskiftet och 11,10 i somras.

Samtidigt började idag en tvådagarsstrejk i Grekland. Läget i Grekland är närmast perfekt för uppviglare med populistiska slagord.
- Vi vill skicka ett budskap till Greklands och Europas avlägsnaste hörn. Åtgärder som undanröjer sociala skyddsnät genomförs över hela Europa. Men folklig ilska kommer att skaka de imperialistiska organisationerna, sade en av demonstranterna, den kommunistiske parlamentsledamoten Nikos Papakonstantinou.
Många greker verkar också sakna insikt om orsakssambanden.
Sent på måndagskvällen avbröt en grupp arbetslösa lärare, som stormat tv-huset, kvällsnyheterna i den statliga tv-kanalen. De läste upp ett budskap där de krävde jobb och att IMF lämnar Grekland.
Om IMF lämnar Grekland lär dessa lärare garanterat inte få några jobb och lär istället få sällskap i arbetslösheten av fler kollegor. Enda vägen för Grekland nu är att liksom Lettland rätta mun efter matsäcken. Antingen gör de det på ett organiserat sätt med hjälp av IMF och EU eller så blir det på ett kaotiskt och oorganiserat sätt. Risken är till och med stor att det redan är för sent för en organiserad räddning.

Räntorna på grekiska statsobligationer stiger igen idag. Tioåriga ligger på 8,94%, tvååriga på 14,04% efter att ha varit nere under 10% i morse. Detta trots att EU säger att de nu är redo att rädda Grekland. Ingen litar tydligen längre på dem.

Vad kommer att hända härnäst? Ingen vet, utom att det troligen blir stökigt. Finansmarknaderna hatar osäkerhet. Atenbörsen har gått ner nästan 5% idag. Samtidigt noterar jag att femåriga kreditswappar (CDS) på Portugals statsskuld idag gått upp till 312 punkter, vilket är mer än 50 punkter högre än var kreditswappar på Grekland stod i januari i år.

[Andra bloggar om , , , , , , ]

2010-04-28

Grekland förbjuder blankning

Hur vet man att det ekonomiska läget är desperat? Jo, när finansmyndigheterna förbjuder blankning. Senast jag hörde något sådant var i september 2008 i USA och Storbritannien i samband med Lehmankrisen. Hjälpte det? Ja, i några dagar steg börserna med några procent. Därefter följde en av finanskrisens värsta utförsbackar på världens börser. Grekiska finansmyndigheter har nu förbjudit blankningsaffärer på Atenbörsen fram till den 28 juni. Det hjälpte visst idag. Atenbörsen gick upp 2,34% idag efter att ha rasat med 6% igår, men sjönk sen tillbaks en del och ligger nu på +1,14%. Hur många dagar tror ni effekten varar denna gång?

Det som händer när man förbjuder blankning är att det inte längre finns några blankare som vill ta hem vinsterna efter nedgångar. Därför försvinner presumtiva köpare och nedgångarna kan bli ännu kraftigare. Är underliggande fundamenta dåliga så får man alltså ändå nedgångar. Blankningsförbud hjälper inte annat än högst tillfälligt.

Tioåriga grekiska statsobligationer var idag upp och sniffade på 11,29% men har nu sjunkit tillbaks till 9,94%. Tvååriga var ända uppe på 18,85% för att sen sjunka till "bara" 16,16%. Inte så konstigt då kreditvärderingsinstitutet Standard and Poor's igår sänkte Greklands kreditbetyg till skräpstatus, vilket innebär att många pensionsfonder m.fl. inte längre får köpa eller inneha grekiska statsobligationer. Därmed finns ett stort utbud på grekiska obligationer men ingen efterfrågan.

Vad gäller Greklands nödhjälp är det fortfarande mycket snack och liten verkstad. Det enda som snacket hittills har gjort är att bromsa dödsspiralen lite grann. Som jag sade igår måste det till konkreta åtgärder nu. Nu = idag. Snacket är bland annat att euroländerna ska hålla toppmöte 10 maj om Grekland.

Under tiden är det strejker och protester bröt i Grekland.
Radiotekniker inledde en tvådygnsstrejk vilket ledde till att nyhetssändningar uteblev. Även lärare meddelade att de tänkte strejka i protest mot den ekonomiska krisen.

Utanför finansdepartementet samlades missnöjda människor som sökt jobb i den offentliga sektorn.

En storstrejk har utlysts till den 5 maj, i protest mot de nedskärningar som genomförs för att få bukt med det galopperande budgetunderskottet.
Jag vet inte hur man kan strejka i protest mot en ekonomisk kris. Snarare borde man väl jobba extra om man befinner sig i ekonomisk kris, för att kunna lösa den. Fler verklighetsfrämmande saker kommer från grekiska finansdepartementet.
”Nedgraderingen är ogrundad och överensstämmer inte med verkligheten i den grekiska ekonomin”
Jag skulle säga att nedgraderingen är ytterst välgrundad och att den istället kom alldeles för sent. Och från EU-kommissionens ekonomiske talesman Amadeu Altafaj.
Han ville inte kommentera att Standard & Poor's nedgraderat Greklands kreditbetyg men sade angående nedgraderingen att kommissionen håller på med en utredning över kreditvärderingsinstitutens beteenden.
Jag antar att spanjoren Altafaj anser att kreditvärderingsinstituten varit "för elaka". Jag skulle snarare säga att de varit för saktfärdiga i att nedgradera PIIGS länderna. Mönstret går igen. Enron hade toppbetyg fram tills bara några dagar innan megakonkursen.

Omstrukturering av Greklands skulder är "inte ett alternativ" säger Altafaj också. Som jag sade igår är "omstrukturering" (alltså partiell inställning av betalningarna) just vad marknaderna prisar in och det enda realistiska alternativet för att få ordning på Greklands offentliga ekonomi. Det är bara att EU-kommissionen, Greklands regering, IMF och euroländerna först måste komma över sitt stadium av förnekelse inför detta obehagliga faktum. EU-kommissionären för valuta- och ekonomifrågor Joaquin Almunia sade i januari "Greece will not default. In the euro area, default does not exist. There is no bailout problems." Total förnekelse. Ska vi EU-medborgare styras av sådana blindstyren?

Även Portugal och andra länder som upplevs som osäkra har smittats av "grekiska sjukan", men det är ännu ingen omedelbar fara för något annat land. Men det kan bli fler. Som jag skrev i januari är en av mina trendspaningar för 2010 statsbankrutt.

Oj, nu händer det saker innan jag hann trycka på publicera...

Det ryktas att IMF och EU kommer att utöka stödpaketet till Grekland.
Enligt uppgiftslämnarna behöver Grekland mer hjälp än vad man tidigare trodde, det ytterligare behovet kan uppgå till "tvåsiffriga" tal i miljarder.
Grekland har avvisat ett förslag från EU och IMF om att sänka lönerna som ett led i nedskärningarna, säger den grekiske arbetsmarknadsministern. Vi får se vad som händer vidare i denna följetong.

[Andra bloggar om , , , , , ]

2010-04-23

Äntligen, men för sent?

Idag bet slutligen Grekland i det sura äpplet och erkände att man inte klarar av sin statsskuld på egen hand utan måste acceptera den hjälpande hand som sträckts ut av IMF (Internationella valutafonden) och EMU-länderna för någon vecka sedan i form av ett nödlånepaket på 45 miljarder euro. Detta efter att man i veckan tappat kontrollen och marknadsräntan på grekiska statsobligationer brakat iväg över åtta procent.

Nu har man visserligen löst den akuta krisen, men på längre sikt kvarstår Greklands problem. Statsskulden är fortfarande 115 procent av BNP och budgetunderskottet blir över 8 procent av BNP även med grekiska regeringens optimistiska prognos. Bara för den akuta likviditetskrisen går det åt 15-20 miljarder av de 45 miljarder euro som man ska få första året. Och det tar inte slut där - 2011 och 2012 behöver Grekland låna nästan 80 miljarder euro. Dessutom kommer räddningspaketet alldeles för sent. Vi har hållit på och tjatat Greklandskris sedan december 2009 och det stod åtminstone i januari ganska klart att det skulle krävas exceptionella åtgärder för att lösa krisen. Det var bara korkat av Grekland och euroländerna att dra ut på tiden så länge och tro att man kunde snacka sig ur knipan. Nu kommer troligen nödlånepaketet för sent för att ha annat än kortsiktig effekt. Skadan är redan skedd för Grekland och för euron, som Handelsbankens analytiker anser kommer att vara svag i flera år framöver.

Men man verkar nu tillfälligt ha stoppat upp Greklands dödsspiral. Räntan på tioåriga grekiska statsobligationer var uppe på 8,96% som högst i morse, men dalade till 7,99% efter beskedet om räddningspaketet, för att senast jag tittade återgå till 8,56%. Kanske en stabilisering eller snarare konsolidering med tanke på de kraftiga svängningarna. Jag slapp i alla fall sätta rubriken "Grèce: neuf pour cent". Men i längden är enda lösningen för Grekland någon form av skuldsanering, alltså att ställa in betalningarna på lånen eller eufemistikt "omförhandla lånevillkoren".

Alltihop stärker den svenska kronan mot euron. Nu går det runt 9:59 kronor per euro, vilket är den lägsta nivån sedan september 2008. Minns ni att vi var uppe över 11:50 kronor per euro ett tag under förra året? Därmed får eurons styrka mot kronan de senaste 18 månaderna kanske ses som ett tillfälligt fenomen, och vi är tillbaks på mer "normala" nivåer, se diagrammet nedan.
Finansmarknaderna kan nu troligen släppa Greklandsoron för ett tag framöver, men den återkommer säkert om någon månad. Gör den mot förmodan inte det finns det ju fler finansiella oroshärdar som kan orsaka lätt panikstämning den dag de åter aktualiseras. Dags att slå på långspaningsradarn!

Läs även vad grannbloggen Musik @ Centrifugen skriver om Grekland idag.

[Andra bloggar om , , , , ]

2009-07-28

Lettland och IMF överens - nästa Litauen?

Efter flera månaders förhandlingar meddelades idag slutligen att Lettland och IMF kommit överens om villkoren för ytterligare lån på 195 miljoner euro. Som jag påtalade förra veckan behöver troligen Lettland detta lån för att inte få ebb i kassan vid årets slut. Därmed verkar Lettlandsoron vara över för åtminstone några månader framåt. Men fortfarande återstår frågan hur de ska klara år 2010 utan ytterligare lån. Att Lettlands ekonomi nu skulle vända uppåt snabbt framstår som osannolikt. Det kanske inte faller så mycket mer, men den ekonomiska aktiviteten lär ligga kvar på en låg nivå.

Det har säkert varit mycket bitande på naglarna hos Swedbank och SEB under dessa förhandlingsmånader. Men idag när de skulle kunna pusta ut kom också skräcksiffran för Litauens BNP för andra kvartalet - ett ras på 22,4% jämfört med samma kvartal i fjol! Från första till andra kvartalet i år föll Litauens BNP med 12,3%.
En del bedömare ser en ansökan om IMF-lån från Vilnius som oundviklig.

- Det råder inga tvivel om saken. Det är bara en tidsfråga. En dag kommer man vakna upp i samma situation som råder i Lettland, sade Morten Hansen, ekonomiprofessor vid Stockholm School of Economists i Riga till en litauisk veckotidning nyligen.
Så kan följetongen fortsätta. Efter kapitel ett "Lettland" följer kapitel två "Litauen".

Läs andra svenska bloggar om , , , ,

2009-07-26

Intressant om Lettland

Edward Hugh på A Fistful of Euros skrev intressanta saker om Lettland och IMF i torsdags. Han anser att det fortfarande råder alltför stor osäkerhet om hur förhandlingarna egentligen går. Allt fler analytiker tolkar det som att Lettlands koppling av valutan till euron får sig ytterligare hack i rustningen. Sen citerar han Neil Shearing:
Relations between the IMF and Latvia are deteriorating quickly, raising the prospect that the loan programme that is vital to maintaining the country’s currency peg could collapse altogether... with relations between both sides souring, and the pain in the real economy intensifying, it remains to be seen how long a new agreement will hold. Indeed, there is a growing risk that the programme could collapse altogether, which would spell the end of the currency peg and trigger a round of debt restructuring.
Ja, hur ska det gå? Nån som vågar slå vad om att kopplingen till euron blir kvar?