Venezuela börjar falla samman

"Varje samhälle är bara nio missade måltider från anarki."

Nu börjar det komma allt mer allvarliga rapporter från Venezuela, vars problem jag skrivit om tidigare, bland annat valutan, elbrist och varubrist.

Polisen stoppade igår en protestmarsch som krävde en folkomröstning om president Maduros avgång. Det sköts även gummikulor.

Värre är att det råder svår brist på läkare (för att många lämnat landet) och mediciner.

Det är också svårt att få tag på mat - så svårt att många i städerna börjat döda hundar, katter och duvor för att få mat. Det har också på många håll förekommit storskalig plundring av livsmedelsaffärer. Jag läste till och med en notis om några militära officerare som dömts för att ha stulit några getter, då deras förläggning led av matbrist.

Blir folk alltför hungriga kommer det att bli revolution. De styrande i Venezuela bör betänka att exempelvis Franska revolutionen 1789 till stor del utlöstes av livsmedelsbrist.

Frågan är bara hur snabbt det kommer att gå och hur våldsamt det blir.

Venezuela kan inte längre trycka pengar!

Häromdagen skrev jag om Venezuela och landets elransonering.

Nu läser jag om den senaste absurda utvecklingen i landet vars inflationstakt förra året var 275 procent och i år beräknas bli 720 procent. De har inte längre råd att trycka pengar!

Detta beror på att de envisas med att inte ha sedlar i större valörer än 100 bolivar. Den officiella kursen är cirka 10 bolivar per USA-dollar och till den kursen skulle största sedelvalören motsvara en tiodollarssedel (cirka 81 kronor). Problemet är bara att valutakursen på svarta marknaden är över 1000 bolivar per dollar. Då motsvarar den högsta sedelvalören cirka 81 öre! Även om prisnivån i Venezuela inte är samma som i Sverige får man inte mycket för knappt en krona.

Denna låga högsta sedelvalör gör att man tvingas trycka enorma mängder sedlar. Sedan ett tag har dock Venezuelas eget sedeltryckeri slut på material för sedeltryckning, på grund av de importrestriktioner som råder. Därför har Venezuela beställt sedlar från tryckerier i utlandet, men har nu svårigheter att lägga beställningar eftersom de har varit opålitliga vad gäller att betala räkningarna i tid.

Venezuela hamnar nu därför i ett intressant läge. De har mycket hög inflation, men har inte tillräckligt med kontanter. Detta bara för att regeringen låtsas att man inte har särskilt hög inflation och vägrar trycka sedlar i rimliga valörer. Slut på kontanter brukar bara inträffa vid slutstadiet av hyperinflation, inte vid ett såpass tidigt stadium i inflationsspiralen som Venezuela nu är i. Vad som kommer att hända kan vi därför bara spekulera i. Kommer det att påskynda landets kollaps eller bromsa in den?

Venezuela ransonerar elen

Dags för en uppföljning av Venezuelas pågående kollaps, som jag skrev lite om för några veckor sedan.

Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat
[...]
räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader
[...]
Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner.
[...]
Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år

Det senaste steget i landets kollaps är att man inför elransonering där elen stängs av fyra timmar om dagen, men detta beror faktiskt till skilland från övriga problem inte enbart på politisk misskötsel, utan på att det kommit ovanligt lite nederbörd i spåren av El Niño-fenomenet, vilket gör att vattenkraftdammarna är dåligt fyllda, något som även drabbat grannlandet Colombia.

Det finns dock även här en politisk sida, då det sägs att venezolanska staten inte gjort tillräckliga infrastruktursatsningar inom energisektorn för att hålla takten med den ökade elförbrukningen i samband med minskad fattigdom och subventionerade energipriser.

Venezuela har redan tidigare infört långhelg och kortare arbetsdagar för att försöka spara el.

Elavbrotten får vidare effekter på landets ekonomi genom att oljeindustrin störs av dessa. Oljan står för över 90 procent av landets exportinkomster och faller delar av produktionen bort ger det ytterligare press på landets ekonomi.

Problemen med att importera olika varor drabbar nu även exempelvis landets största ölproducent, som inte längre kan importera korn och därför tvingas stoppa produktionen.

Samtidigt är inflationstakten mycket hög med 720 procent per år och bedömare från IMF räknar med en total kollaps inom 12 till 18 månader om inget drastiskt görs. De har kommit fram till detta tidsspann genom att jämföra med tidigare kriser i Latinamerika. Nästa år räknar man med en inflationstakt på 2200 procent och därefter kan det raskt bli hyperinflation.

Sedan Nicolas Maduro tog över som president har för övrigt fattigdomen i Venezuela ökat från 23 till 73 procent av befolkningen! Detta efter att fattigdomen halverades under företrädaren Chavez.

Kondombrist i Venezuela!

Jag läser att ett paket kondomer nu kostar 1500 kronor i Venezuela och dessutom är nästan omöjliga att få tag på. Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat under det senaste året, t.ex. HIV.

Kondombristen beror förstås på Venezuelas helt förfelade politik, som jag skrivit en del om tidigare, bland annat för ett år sedan hur landet är på väg mot betalningsinställning och kollaps. Då låg kreditswappar på Venezuelas statsskuld på 5500 punkter, nu har de passerat 9500, vilket är samma nivå som Grekland tre månader innan betalningsinställningen 2011. Vi kan alltså räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader.

Venezuelas ekonomiska problem beror från början på misskötsel av ekonomin under presidenten Hugo Chávez och sedan 2013 hans efterträdare Maduro. Det kraftiga fallet i oljepriset har förstås bara gjort saken etter värre för landet, där 95 procent av exportinkomsterna kommer från olja. Man har försökt att hålla en konstgjort hög växelkurs för valutan och haft priskontroller på varor för att hålla befolkningen någorlunda lugn trots skenande inflation. Priskontrollerna har dock lett till brist på de flesta varor, eftersom ingen är intresserad av att sälja importerade varor till förlustpriser. Det har också lett till att många basvaror såsom ris köps upp i Venezuela och smugglas över till Colombia för att där säljas till god vinst.

Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner. Det är en helt katastrofal utveckling för landet, där undernäring, sjukdomsspridning och läkemedelsbrist riskerar att kasta landet i en misär betydligt värre än innan Chávez tog makten 1998. Vid en venezolansk betalningsinställning kommer läget att förvärras ytterligare, då det då kommer att bli väldigt svårt för den venezolanska staten att köpa in nödvändiga varor utifrån. Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år och man kämpar på olika sätt med att lyckas köpa in mediciner och livsmedel, men troligen kommer läkemedelsföretag och andra snart att tröttna på de stora ekonomiska risker de tar genom att sälja till Venezuela mot skuldsedlar som snabbt kan bli värdelösa. Då kommer Venezuela att bli beroende av internationellt bistånd för livsmedel och läkemedel.

Presidenten försöker nu att så sakteliga förändra sakernas tillstånd, bland annat genom att för några veckor sedan chockhöja det kraftigt subventionerade bensinpriset (för första gången på 20 år). "Chockhöja" är verkligen ett ord som platsar här, då bensinpriset höjdes med 6000 procent!! Trots det är bensinpriset fortfarande subventionerat.

Samtidigt devalverade president Nicolas Maduro valutan med 37 procent, men det är fortfarande en enorm diskrepans mellan de officiella valutakurserna på 10 bolivar per dollar vid import av livsmedel och mediciner och 200 bolivar per dollar vid andra affärer, jämfört med den inofficiella valutakursen på svarta marknaden på över 1000 bolivar per dollar. Venezuela kommer förr eller senare att tvingas släppa valutakursen fri, vilket troligen kommer att leda till hyperinflation.

En intressant fråga för omvärlden vid en kommande kollaps för Venezuela är förstås hur landets export av idag omkring 2 miljoner fat olja per dag (drygt 2 procent av global oljeexport) då kommer att påverkas.

Venezuela mot betalningsinställning och kollaps?

Venezuela har jag tidigare skrivit en del om, dels därför att landet och dess statsfinanser drabbas av det låga oljepriset, dels därför att landet plågas av hög prisinflation och priskontroller som leder till smuggling och varubrist i affärerna. Den senaste utvecklingen för Venezuela är att landet verkar vara på väg mot att ställa in betalningarna på statsskulden. Så här har spreaden för kreditswappar (CDS) på dess statsskuld sett ut de senaste åren.

De senaste månaderna har alltså priset på kreditswappar på Venezuelas femåriga statsobligationer stigit från en hög men ändå förhållandevis måttlig nivå runt 1000 punkter till nu en bra bit över 5000 punkter. Senaste nivån på 5512 innebär en inprisad risk på runt 20 procent per år att landet ställer in betalningarna (mot runt 8 procent för ett halvår sedan).

UBS anser att risken är 82 procent att landet kollapsar inom ett år. Ekonomin krympte med 4 procent de första tre kvartalen 2014. Den årliga prisinflationstakten är nästan 65 procent. Underskottet i statsfinanserna har stigit till över 15 procent av BNP enligt de flesta uppskattningarna. På den svarta marknaden handlas valutan till runt 180 bolivar per dollar, vilket är nästan 30 gånger högre än den officiella valutakursen.

Och politiskt har läget blivit värre i Venezuela.

Tidigare höll oppositionen regeringen i schack men nu har regeringen fängslat en hel del oppositionspolitiker och stärkt statskontrollen av medierna.
[...]
dessutom finns starka indicier för att element inom regeringen de facto kontrollerar droghandel och export, och att landet visar tecken på att utvecklas till en så kallad narcostat.
[...]
Maduro är allt mer politiskt trängd och kritik hörs också inom det egna partiet. Det har lett till att Maduro allt mer allierar sig med de så kallade militärelementen inom partiet och metoderna för att hålla läget under kontroll blir allt hårdare.

Kanada sänker överraskande räntan

Kanadas centralbank sänkte idag oväntat styrräntan med 0,25 procentenheter till 0,75 procent, med hänvisning till risker för finansiell instabilitet och alltför låg inflation. Kanada är en stor oljeexportör, så det var kanske inte helt oväntat för den insatte att även Bank of Canada (BOC) skulle börja oroa sig för ekonomin. I december sänkte den norska centralbanken styrräntan med liknande argument.

BOC har nu sänkt sin prognos för årets BNP-tillväxt från 2,4 procent till 2,1 procent. Under första halvåret väntas årstakten för BNP-tillväxten sakta ner till 1,5 procent. BOC:s prognos bygger dock på ett oljepris på runt 60 USA-dollar per fat och WTI-oljan ligger just nu långt under detta på 48 dollar per fat och uppvisar ännu inga tecken på en vändning av den snabbt sjunkande trenden sedan i somras. BOC tror (hoppas) dock på att oljepriset på "medellång sikt" kommer att vara högre. Jag gissar att BOC kommer att få skriva ner Kanadas BNP-tillväxt ytterligare.

Den kanadensiska dollarn (CAD) försvagades såklart på beskedet, men det är en del av en längre trend mot svagare CAD, som nu handlas till nästan lika svag valutakurs mot USA-dollarn som 2009.

Apropå oljeexporterande nationers valutor så noterar jag att Nigerias valuta naira tappar snabbt i värde. Afrikas folkrikaste nation Nigeria devalverade i november till 168 naira/dollar, samtidigt som man höjde styrräntan, men de senaste dagarna har den nigerianska centralbanken uppenbarligen tappat kontrollen, då nairan bröt igenom centralbankens gräns på 176 naira/dollar till nu runt 190 naira/dollar.

Från likaledes oljeexporterande Venezuela rapporteras att president Maduro kan överväga devalvering av valutan bolivar. Bolivaren handlas på den svarta marknaden till en betydligt svagare kurs mot USA-dollarn än den officiella kursen.

För tillfället drabbar det fallande oljepriset mest oljeexporterande länder, men i förlängningen lär det ha effekter på övriga världsekonomin, inklusive Sverige. Vi får se vilka. Jag ska försöka spara några lämpliga citat från veckans ekonomiska toppmöte i Davos, för att ha på lager att plocka fram senare i år när saker och ting går åt pipan.

Redan nu har dock IMF fortsatt att skriva ner sina prognoser för årets globala BNP-tillväxt från 3,8 till 3,5 procent.

Oljepriset dyker - drabbar oljeproducenter

Det har som bekant varit brant utförsbacke på många finansiella marknader den senaste tiden. Stockholmsbörsen var idag som lägst tio procent ner från toppnoteringen för knappt en månad sedan. En av de viktigaste marknaderna är dock den för olja.

Brentoljan har från 2011 för det mesta legat en bit över 100 dollar per fat, men har sedan noteringen på 115 dollar per fat i mitten av juni sjunkit till nu runt 85 dollar per fat, alltså en nedgång på över 25 procent på fyra månader.

Ett lägre oljepris leder till att många oljeproducerande länder får problem med statsfinanserna. Oljepriset har nu sjunkit såpass lågt att flera länder redan får problem. Följande prisnivåer beräknas enligt Wall Street Journal ett antal oljeutvinnande länder behöva för att få balans i sina statsbudgetar:

• Iran $140
• Venezuela $121
• Algeriet $121
• Nigeria $119
• Ecuador $117
• Irak $106
• Angola $98
• Saudiarabien $93
• Libyen $90
• Kuwait $75
• Förenade Arabemiraten $70
• Qatar $65

Ryssland räknar i sin statsbudget med ett oljepris på 100 dollar per fat.

Vi kan alltså konstatera att ett antal länder kommer att få stora problem med statsfinanserna, utöver de eventuella problem de redan har.

Iran har redan problem på grund av sanktionerna mot dem.

Venezuela har redan svåra problem med inflation och brist på varor i butikerna som inte blivit bättre sedan jag senast skrev om dem i januari. Venezuela ser nu ut att ha fått panik och vill ha ett extra OPEC-möte för att stoppa prisfallet på oljan. Om det överhuvudtaget blir något extra OPEC-möte lär det få svårt att enas om produktionsnedskärningar för att hålla oljepriset uppe. Alla länder vill exportera så mycket som möjligt för att få in så mycket inkomster som möjligt.

Irak har redan ett gigantiskt problem i form av Daesh (IS) som intagit stora delar av landet.

Saudiarabien kan säkerligen klara en viss tid av lägre oljepris bättre än många av de andra länderna på denna lista, men i längden måste de ha ett högt oljepris för att finansiera de förmåner de ger sin befolkning för att hålla dem lugna.

Ryssland får det svårt att upprätthålla sin status som aggressiv översittare mot grannländerna om deras statsbudget urholkas.

Även USA kommer att drabbas av ett lägre oljepris. Som ni säkert vet har USA de senaste åren haft en boom för så kallad fracking, alltså att utvinna olja ur skifferformationer. En förutsättning för att detta ska vara lönsamt är att oljepriset är tillräckligt högt - det krävs en bra bit över 100 dollar per fat. De bolag som ägnar sig åt fracking är högt belånade och det kan bli en hård smäll för USA:s ekonomi när denna bubbla spricker. Även fracking-bolagens aktier har fallit hårt den senaste tiden.

Och så ska vi inte glömma Kanada, vars utvinning av olja ur tjärsand också kräver ett högt oljepris för lönsamhet, om än inte lika högt som för fracking. Kanada har en av världens få ännu ospräckta bostadsbubblor och en nedgång för deras oljebransch kan bli en utlösande faktor för ett spräckande av bubblan.

På närmare håll har vi Norge, där oljeproduktionen minskat med nästan 50 procent sedan år 2001. Deras ekonomi har bara räddats av ett högt oljepris. Nu skär de norska oljebolagen ner. Statoil säger att de kan komma att lägga till 500 tjänster till de tidigare aviserade mellan 1100 och 1400 tjänster som ska bort. Även andra mindre norska oljebolag har lagt varsel om nedskärningar i personalen. Den norska bostadsbubblan sprack inte denna gång, utan bostadspriserna gick upp igen efter nedgången i början av året. Kommer de att klara även en prisnedgång på oljan?

Överhuvudtaget kommer ett lägre oljepris att leda till att många oljeprospekterings- och oljeutvinningsprojekt skrinläggs, då de kräver ett alltför högt oljepris för att vara lönsamma. Detta har exempelvis Gail Tverberg (Our Finite World) påpekat länge att det kommer att hända och hon har även skrivit utförligt om de dynamiska effekterna för världsekonomin av energipriser kombinerat med skuldsättning.

För Sveriges del kommer troligen ett lägre oljepris att leda till lägre "importerad" prisinflation, vilket leder till att konsumentprisindex faller mer utöver vad det redan fallit.

Argentina och Venezuela igen

Plötsligt har det brutit ut kraftiga valutarörelser på världsmarknaderna. Vad gäller de stora världsvalutorna så har den japanska yenen stärkts med över två procent mot dollarn och 1,5 procent mot euron. Yenen ser därmed ut att ha brutit den försvagningstrend som rått sedan i höstas.

Värre är det för flera "tillväxtländer" som redan har haft problem. Rubrikerna idag gäller framförallt den argentinska peson, som igår föll över 11 procent mot USA-dollarn. Det senaste utbrottet kommer efter en lång tids försvagning - i januari 2012 gick det enligt den officiella kursen 4,30 peso per dollar, och i onsdags 6,93 peso per dollar. Nu skuttade den alltså iväg till 7,95 peso per dollar. Kursen på svarta marknaden ligger dock runt 13 peso per dollar - det finns alltså en bra bit kvar för den officiella pesokursen att försvagas.

Argentina har på olika sätt - genom kapitalkontroller och valutainterventioner - försökt att hålla pesoförsvagningen stången. Detta har lett till att landets valutareserv krympt från 52 miljarder dollar 2011 till 29 miljarder idag. Lär sig centralbankerna aldrig av historien att interventioner för att stoppa valutaförsvagning inte fungerar? Det enda som händer är att valutareserven urholkas och att därmed förtroendet för landets valuta försämras ytterligare.

För snart ett år sedan skrev jag om Argentina, ekonomin och energin - läs det för att förstå bakgrunden till vad som händer nu. Bland annat har Argentinas oljeexport minskat kraftigt på grund av att landet passerat sin produktionstopp samtidigt som den inhemska förbrukningen stigit. Argentina importerar numera också en hel del gas, eftersom gasutvinningen toppade 2006, men förbrukningen har fortsatt att öka. Detta tynger förstås en redan ansträngd ekonomi.

Krisen för Argentinas valuta äger rum trots att landet har ett exportöverskott - den beror på andra faktorer, bland annat misslyckad politik och sviterna efter statsbankrutten 2002. Denna kris finns i färskt minne hos befolkningen och lär påverka hur de agerar vid förnyad valutakris. Det pågår en kapitalflykt från landet som kan ta fart vid en kris. Förtroendet för de styrande är lågt - den verkliga inflationen är exempelvis betydligt högre än de officiella siffrorna. 2012 var den officiella inflationstakten drygt 10 procent, medan oberoende bedömare ansåg att den verkliga takten låg runt 25 procent. För 2013 var det värre - den officiella inflationen var 13 procent, medan den verkliga takten låg runt 28 procent.

Argentinas grannland Brasilien fick se sin valuta "smittad" av Argentinas och realen har tappat omkring tre procent mot dollarn sedan i måndags.

Även andra "krisande tillväxtländer" har drabbats av fallande valutor. Turkiet, var ekonomiska baksmälla jag skrev om häromdagen, har fått se sin lira tappa 3,5 procent mot dollarn under denna vecka.

Ett kapitel för sig är förstås Venezuela, som häromdagen införde nya dollarkurser. För prioriterade varor såsom livsmedel och mediciner sattes kursen till 6,30 bolivar per dollar (mot tidigare 4,30) och 11,30 bolivar per dollar för icke prioriterad import. Trots den brutala devalveringen på 44 procent ligger kursen långt ifrån de 76,19 bolivar per dollar som gäller på den svarta marknaden.

Venezuela har en årlig inflationstakt på över 50 procent och priskontroller som orsakar brist på många basvaror såsom toalettpapper och mat. Priskontrollerna har lett till en omfattande smuggling till grannlandet Colombia, där exempelvis ris kan säljas till tio gånger så högt pris. Prisskillnaden är så stor att det lönar sig väl att betala stora mutor för att soldaterna som ska kontrollera gränsen ska se genom fingrarna med den varukaravan som går ut ur landet. Priskontrollerna var avsedda att ge venezolanerna tillgång till billig mat, men har alltså istället lett till en bristsituation. Läs även vad jag skrev om Venezuela i november.

De så kallade "tillväxtmarknaderna" kommer troligen inte att ses som attraktiva investeringsalternativ framöver.

Venezuela: Vikande oljeproduktion och hyperinflation

I helgen tog Venezuelas president Nicolas Maduro (efterträdaren till Hugo Chávez) till militär för att tvinga elektronikkedjor att sälja sina varor till samma priser som förra månaden i ett desperat försök att stävja den snabba prisinflation som nu råder i landet. Maduro varnar även för att han kan ta till liknande åtgärder mot andra affärsområden.

– Jag kommer sätta gränser för hur mycket vinst privata företag får göra på varor de säljer. Det kommer bli olika procentsatser för olika produkter. Det är så det funkar i alla länder i världen, säger president Nicolas Maduro efter ett extrainkallat regeringsmöte under gårdagskvällen.

Nej señor Maduro, det är inte så det funkar i andra länder! Maduro skyller de raskt stigande priserna på att affärsidkarna tar ut för stora vinster, när förklaringen till hög inflation snarare står att finna i politiken. Man håller inte "inflationen i schack" genom att införa priskontroller, utan genom att justera penningpolitiken. Prisinflationen är bara ett symtom på obalans i penningmängden och valutakursen.

Insatsen mot elektronikkedjorna kommer bara att leda till att ingen längre kommer att vilja importera sådana produkter annat än på den svarta marknaden.

I förra veckan rapporterades att Venezuela nu befinner sig i hyperinflation (enligt vissa definitioner). Priserna steg med 5,1 procent i oktober från september och har stigit med hela 54,3 procent under årets första tio månader. Det är med god marginal mer än de 40 procent i årlig inflationstakt som Goldman Sachs analytiker sätter som gräns för hyperinflation. Andra sätter dock gränsen högre, vid runt 50 procents inflation per månad. Hursomhelst kan vi ana att Venezuela är på god väg att hamna i en ond spiral som driver landet in i hyperinflation även med en striktare definition. Vi ser att inflationstakten ökar snabbt, då den för hela 2012 bara var 20,1 procent.

Som vanligt förstår inte makthavarna att deras åtgärder bara försämrar läget. Venezuela har olika valutakontroller och priskontroller, men det får bara effekten att det blir brist på vissa varor. Det är inte "onda" valutaspekulanter och affärsidkare som orsakar problemen, utan de ligger djupare än så.

96 procent av Venezuelas exportinkomster kommer från olja och eftersom oljeproduktionen sjunker, så drabbas även exporten och med den valutan, då man får brist på utländsk valuta för sin import. Detta leder i sin tur till brist på många importvaror, bland annat basvaror såsom toapapper, vilket i sin tur driver upp prisinflationen.

Så sent som i februari i år devalverade Venezuela sin valuta och många spekulerar i att det snart kan bli en devalvering till för att täppa till underskottet i statsfinanserna. Detta kommer förstås att driva upp inflationen ytterligare. En ond spiral, som sagt.

Vissa säger att det skulle vara Chávez som genom nationaliseringar orsakat nedgången i oljeproduktionen, men det är tveksamt hur mycket sanning det ligger i detta, då Venezuelas oljeindustri faktiskt nationaliserades redan 1976.

Det vi tydligt kan se är att Venezuelas oljeproduktion nådde en lokal topp år 1998 (den absoluta toppen var 1970) och sedan 2006 har produktionen varit stadd i nedgång på några procent per år. Det talas om att det skulle finnas potential för att öka produktionen kraftigt, men det handlar då om "tung olja", alltså oljesand, som är svår att utvinna, vilket talar för att denna "potential" mest finns i regeringens förhoppningar.

Det ser alltså ut som om Venezuelas oljeutvinning lär fortsätta att krympa, vilket leder till minskad export, vilket i sin tur leder till minskad mängd tillgängliga pengar för import av andra varor. Om de inte radikalt lägger om sin politik kommer det troligen att sluta i ordentlig hyperinflation.

Vi ska inte glömma att Venezuela är världens elfte största oljeproducentland och sjätte största oljeexportör. Därför är vad som händer där ytterst viktigt för hela världsmarknaden för olja och i förlängningen även för oss i Sverige som är beroende av att importera olja från andra länder.

Hänt i veckan 10-17 april, del 2

Intressanta saker jag läst i veckan, men inte hunnit kommentera.
Se även del 1 och del 3.

Mellanöstern

• "Syriens president Bashar al-Assad ska tala till landets nya regering på lördagen, enligt en högt uppsatt källa. Den nya regeringen utnämndes i torsdags och väntas komma med breda reformer, bland annat kan det nästan 50 år gamla undantagstillståndet komma att hävas."
• "Folket i Syrien tänker fortsätta demonstrera, trots att presidenten Bashar al-Assad lovar att upphäva undantagstillståndet."
• 13 april: Jemen: "Fem personer uppges ha dödats i striderna mellan säkerhetspolisen och de oppositionsstödjande soldaterna i Sanaa"
• "Efter bataljer mellan säkerhetsstyrkor och islamister i Jordanien var 70 islamister kvar hos polisen på lördagen - av omkring 120 ursprungligen gripna."
• "Muammar Gaddafis styrkor fortsätter att angripa den libyska staden Misrata. Minst 100 raketer träffade staden på lördagen, enligt rebellerna. Samtidigt uppgav en läkare att barnen är klusterbombernas främsta offer."

Södra Asien

• Högre kostnader för olja och mat kan öka på budgetunderskott i flera asiatiska länder, där staten spenderar pengar på subventioner för att hålla konsumentpriserna låga och undvika protester mot prisökningar. Indien, Indonesien, Malaysia och Thailand är Asiens största bränslesubventionerare och kommer troligen alla att få större budgetunderskott än planerat.
• "Över en och en halv miljard nya kronor behövs i Afghanistan för att mätta landets många fattiga, enligt FN:s livsmedelsprogram (WFP). Utan extra pengar hotas livsmedelsförsörjningen för 7,3 miljoner människor i det krigshärjade landet, där levnadsstandarden ännu är bland den lägsta i världen."
• "I efterdyningarna av tsunamin som träffade Japan återstår nu massiva mängder återuppbyggnadsarbete. Tusentals byggnader ska repareras, eller byggas upp på nytt. Det kommer öka trycket på skogarna i de länder i Sydostasien därifrån Japan främst får sitt virke."

Afrika

• 12 april: "Elfenbenskustens omstridda president Laurent Gbagbo kom i går ut ur sin bunker och greps i presidentvillan i Abidjan. Gbagbo fördes till rivalen Alassane Ouattaras högkvarter i ett hotell. [...] Alassane Ouattara har sagt att Gbagbo ska ställas inför rätta."
• "Goodluck Jonathan har en ointaglig ledning över Muhammadu Buhari i rösträkningen efter presidentvalet i Nigeria, enligt en beräkning gjord av nyhetsbyrån Reuters."
  Nigeria är som bekant en av världens större oljeexportörer.
• "Central African Republic soldiers clashed with rebels seeking to overthrow President Francois Bozize and a rebel commander said 27 fighters were killed. [...] CAR is rich in unexploited minerals, but has been caught up in the conflicts of neighbouring Chad, Sudan and Democratic Republic of Congo."
• "Heavy clashes between the Sudanese army and a coalition of armed groups in Northern Darfur has caused a number of casualties on both sides, the army and the rebels said on Tuesday."
  Ett av världens bortglömda problemområden.
• "Mer än 800 människor har dödats i södra Sudan sedan i januari och nästan 94 000 har drivits bort från sina hem, enligt FN.
  - Det är oroande när antalet människor som flyr på grund av våldet fördubblas på en månad, säger FN:s samordnare för humanitär hjälp i landet, Lisa Grande.
  Siffrorna är illavarslande vid jämförelse med 2010 då 980 människor dödades och 215 000 flydde under hela året.
  Enligt Grande är minst sju miliser aktiva i södra Sudan."
• 16 april: "Upproriska soldater tog sig i dag ut på gatorna igen under en andra natt av protester i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou - trots att presidenten upplöst regeringen och utnämnt en ny arméchef dagen innan. Efter massiva protester mot höga levnadskostnader i landet och ett myteri inom den egna vaktstyrkan, säger sig president Blaise Compaoré också vilja få till en dialog ”med alla delar av samhället” för att få ett slut på kaoset i landet."
• 17 april: "Upproriska soldater i Burkina Faso har tagit kontroll över staden Po. Soldaterna åkte under söndagen runt på motorcyklar, stal bilar och plundrade butiker, berättar boende i staden."
  Mad Max?

Kina

• I tisdags skrev E24 "Överdriven bubbeloro i Kina"
• Men sen kunde vi läsa "Moody's Investors Service on Thursday downgraded its outlook for China's property sector to negative from stable on concerns about deteriorating credit conditions for developers over the next 12 to 18 months."
• Och att "Chinese companies have this year embarked on an unprecedented borrowing spree in international bond markets, a trend driven by property developers starved of credit by state-owned banks."
• Växtvärk i Kina? "China’s power demand may gain 12 percent this year, said the research unit of the nation’s largest electricity distributor. Power consumption may rise to 4.7 trillion kilowatt-hours, according to slides presented by State Grid Corp. of China’s research institute at a conference in Beijing today. First- quarter electricity use grew 13 percent from a year earlier to 1.1 trillion kilowatt-hours, State Grid said. The forecast is higher than an earlier estimate from the National Energy Administration. Power demand may rise 9 percent to 4.5 trillion kilowatt-hours this year, slowing from a 15 percent gain in 2010, the administration said on Jan. 28."
• All the soybeans in Iowa won’t be enough to meet the anticipated surge in China’s imports over the next four years as the nation feeds a record pig herd and drives bean prices to an all-time high. China, which doubled meat consumption in the past two decades, may boost international soybean purchases 33 percent to 66.9 million metric tons by 2014, a 16.6 million-ton increase that is more than Iowa, the largest U.S. grower, produced last year, government data show. U.S. farmers are cutting back on planting, meaning prices will rise 21 percent to $16.80 a bushel by Dec. 31, a Bloomberg survey of 20 analysts shows. “China is building a livestock and meat industry in five years that took the United States 50 years,” "
  Går det inte lite väl snabbt här också?

Nordkorea

• "Nordkorea stärker övervakningen längs Yalu, gränsfloden mot Kina, i syfte att komma åt flyktingar och smugglare. Det meddelade på måndagen en sydkoreansk radiokanal som sänder till Nordkorea och rapporterade att fällor bestående av snubbeltråd och nödraketer börjat gillras."

Latinamerika

• "Vänsterkandidaten Ollanta Humala leder första omgången i presidentvalet i Peru."
  Och för någon vecka sedan kunde man läsa att "Ollanta Humala, kontroversiell politiker inspirerad av såväl det gamla Inka-riket som Venezuelas Hugo Chavez, tippas bli Perus nye president."
  Chávez är väl inte alltid den bästa förebilden. Ollanta Humala har en färgstark bakgrund. Det kan bli intressant att se hur hans politik blir i praktiken - jämför Evo Morales i Bolivia. Läs även Björnbrums kommentarer.
• Och apropå Chávez: "Venezuela raised government-set price caps on some food products by as much as 48 percent even as President Hugo Chavez’s government struggles to contain one of the highest inflation rates in the world."

CDS-toppen vecka 47

En av mina spaningar för 2010 var att ett tema för året skulle bli statsbankrutt. I det inlägget i januari presenterade jag en tio-i-topplista över de länder som enligt prissättningen på kreditswappar (CDS) på statsskulden hade störst risk för att ställa in betalningarna på något vis. Nu när vi börjar närma oss årets slut kan det vara intressant att se på hur listan ser ut idag. Jag letade därför upp de CDS-priser (i punkter) för femåriga statsobligationer som finns tillgängliga på nätet och sammanställde dem. För Island, som låg på sjätte plats på listan i januari, finns tyvärr inga data tillgängliga nu. Så här ser CDS-toppen ut idag.

1	Venezuela	1189
2	Grekland	1028
3	Argentina	685
4	Pakistan	674
5	Irland	571
6	Ukraina	542
7	Portugal	482
8	Dubai	413
9	Ungern	330
10	Spanien	301
11	Lettland	279
12	Litauen	253
13	Bulgarien	234
14	Egypten	215
15	Italien	200

Venezuela leder alltså ligan nu, följt av Grekland, som hoppat upp från en niondeplats i januari. Ukraina, som ledde topplistan i januari, har sjunkit tillbaks till sjätteplatsen, men ligger fortfarande i samma riskklass som Irland, som är nykomling på topplistans femteplats. Argentina försvarar sin pallplats, men har blivit omkört av Grekland. Pakistan ligger kvar på fjärdeplatsen, vilket inte är särskilt konstigt med tanke på hur allvarlig situationen är där efter sommarens översvämningar. Portugal är också nykomling på topplistan och har till och med kört om Dubai, som behållit ungefär samma riskvärdering som i januari. Marknadens oro för Ungern och Spanien har även placerat dem på tio i topp. Lettland däremot ses nu som avsevärt mindre riskfyllt än i januari. Marknaden anser alltså troligen att det värsta är över för deras del.

Länder som av marknaden ses som förhållandevis riskfria ligger på avsevärt lägre nivåer vad gäller kreditswapparna. T.ex. Sverige på 31 punkter, Tyskland på 41 och USA på 30.

Marknadens uppfattning kan dock ändras ganska snabbt. Tittar man på historiken för kreditswappar på Irlands statsskuld så ser man att fram till början av maj sågs det inte som något större problem - CDS runt 150 punkter - ungefär samma nivå som Ryssland idag. Men sedan dess har nivån på CDS:erna stigit stadigt. Men kanske sjunker de tillbaks nu när ett räddningspaket presenterats.

Det kan också nämnas att kreditswappar på delstaten Kaliforniens skuld ligger på 290 punkter, alltså nästan som Spanien. Det har varit rätt tyst om de amerikanska delstaterna på sistone, men de återkommer säkert i rampljuset efter att EU:s värstingar har spelat där en tid.

[Andra bloggar om statsbankrutt, venezuela, grekland, argentina, pakistan, irland, ukraina, portugal, dubai, ungern, spanien, lettland, kalifornien]

Under tiden i Sydamerika...

Medan världens ögon riktas mot Grekland och euron, så händer det faktiskt saker på annat håll också.

Argentinas inflation verkar åter springa iväg mer eller mindre okontrollerat och de tävlar nu med Venezuela om att vara världsetta i inflation efter att Zimbabwe plötsligt slutat med hyperinflationen och förlorat förstaplatsen (vilket jag berättade om i april förra året). Fast de officiella argentinska siffrorna säger att inflationen bara var 9,7% på årsbasis i mars. Men alla vet att det är fusk och att den verkliga siffran är runt 25%. Inflationsförväntningarna för det kommande året ligger enligt undersökningar på 30%. Imorgon publiceras de senaste officiella inflationsdata i Argentina. Låt oss se vad de säger. Verklig eller friserad verklighet? Argentina har ju bittra erfarenheter av hyperinflation, som 1989 slog i taket på över 5000%. Det är väl därför den nuvarande regeringen inte vill erkänna hur illa det är. Den höga inflationen bekräftas nu och späs på av att fackföreningarna kräver lönehöjningar på minst 25% för att kompensera.

Dåvarande presidenten Néstor Kirchner bytte ut personalen på den nationella statistikmyndigheten i januari 2007 för att "förbättra funktionen", som han sade. Dåvarande centralbankschefen Martin Redrado sade istället att det skapade osäkerhet i den officiella statistiken. Utländska långivare kände nog detsamma, då räntorna på Argentinas statsobligationer började stiga. “Anyone who’s playing Argentina knows that they’ve been fudging the data” säger en kommentator. Räntan på femåriga argentinska dollardenominerade statsobligationer ligger idag på över 12,5%. En situation som självklart inte kan hålla på hur länge som helst utan att Argentina ställer in betalningarna. Jämför Grekland, som även de fuskade med statistiken.

Nuvarande presidenten, som valdes i oktober 2007, heter Cristina Fernández de Kirchner och är Néstor Kirchners fru. Även detta med politikerfamiljerna påminner om Grekland. Argentinska staten går som jag nämnde i januari med underskott och de höga räntorna gör de statliga utgifterna för vägar, välfärdsprogram och transportsubventioner allt dyrare. Det måste snart till ett åtstramningsprogram här också.

Venezuela berättade jag också lite om i januari, då president Hugo Chávez devalverade men samtidigt stoppade prishöjningar med hjälp av militären. Dessutom införde han dubbla valutakurser beroende på varukategori. Experimentet var som väntat inte särskilt lyckat och Venezuela är för tillfället världsledande vad gäller inflation. KPI steg 5,2% från mars till april i år, vilket var mer än dubbelt så mycket som förväntat, och årstakten ligger nu på 31,9%. Här finns i alla fall inga misstankar om fusk med siffrorna. Chávez kan ju alltid skylla på illvilliga krämare och kapitalister som orsak till inflationen.

Venezuela blev tvungna att släppa på pristaken efter att det blivit brist på vissa matvaror. Till saken hör att landet är nettoimportör av livsmedel.

Dessutom lider nationen av en omfattande energikris till följd av torkan i Guridammen, som producerar 70 procent av landets elektricitet.

Energikris är smått ironiskt i ett land som är Sydamerikas största oljeproducent. President Chávez' popularitet börjar inte oväntat att svikta och han stöds numera endast av omkring 40 procent av väljarna. Det är kongressval i slutet av september. Det blir svårt för president Chávez att regera om han får kongressmajoriteten emot sig.

Så problemen fortsätter även för Sydamerikas krisländer. Argentina ser ut att gå mot sin andra betalningsinställelse på mindre än tio år (senast var 2001), eventuellt i kombination med hyperinflation. Venezuela går troligen mot politisk kris och eventuellt hyperinflation. När jag i januari skrev min spaning om statsbankrutt som tema för 2010 låg Argentina och Venezuela på plats två respektive tre, strax efter Ukraina och före Pakistan. Ännu har inget land ställt in betalningarna i år, men flera kandidater är nog nära. Vi får se vilket land som blir först.

Vad gäller Argentina och Venezuela kommer inget EU att ställa upp med räddningspaket, utan de får klara sig bäst de kan. Grekerna förstår nog inte hur bra de har det...

[Andra bloggar om argentina, venezuela, statsbankrutt, fusk, inflation, devalvering]

Spaning 2010: Statsbankrutt

Efter att ha utvärderat mina gissningar för 2009 är det så dags att försöka gissa lite om 2010. Huvudtemat tror jag blir Finanskrisen 2.0. Eller "dubbeldipp" som Världsbankens chefsekonom Justin Lin sade igår.

"Grunden för återhämtningen är väldigt ömtålig", sade han i en kommentar.

"Vi kan komma att få en dubbeldipp", sade han och hänvisade till att överskottet i den globala kapaciteten kan komma att ligga kvar till år 2014.

Min första trendspaning för år 2010 blir den överhängande risken för att vissa stater ställer in betalningarna på statsskulden, alltså någon form av statsbankrutt. DI skrev i måndags om de tio länder som marknaden anser ha mest riskfyllda statspapper. Listan har gjorts genom att titta på riskpremien för femåriga CDS-kontrakt. CDS, eller kreditswappar, är finansiella derivat som utgör ett slags försäkring mot inställda betalningar på obligationer.

1	Ukraina	972,5
2	Argentina	958,9
3	Venezuela	945,3
4	Pakistan	717,7
5	Lettland	513,3
6	Island	499,9
7	Dubai	432,5
8	Litauen	285,6
9	Grekland	249,4
10	Libanon	245,6

Som jämförelse ligger femåriga CDS-kontrakt på Sveriges förhållandevis riskfria statsskuld på 49,2.

Det talas mycket om USA:s och Japans gigantiska statsskulder, men de har den stora fördelen att kunna låna pengar i sin egen valuta. Länderna på listan ovan måste låna i utländsk valuta, förutom Grekland. Att Grekland hamnar på tio i topp trots att de kan låna i sin egen valuta visar hur illa skötta deras statsfinanser är. Frågan är hur det går för Grekland och hur det påverkar euron. I torsdags hade femåriga CDS-kontrakt på Greklands statsskuld stigit till 340 punkter och de har därmed gått om Litauen i risk. Grekiska tioåriga statsobligationer handlades i fredags till en ränta på 5,99%, att jämföras med tyska tioåriga räntan på 3,26%. Risken är också stor för att Grekland får sällskap i klubben euroländer med riskfylld statsskuld av Spanien, Portugal och kanske Irland. Italien har visserligen också stor statsskuld, men skillnaden mot övriga PIIGS är att den till största delen innehas av landets egna invånare.

Att Ukraina ligger i topp förvånar inte då IMF pumpat in miljarder i nödlån. BNP har störtdykt och med den skatteintäkterna. Jag skulle tro att oro för politisk instabilitet också spelar in här.

Tvåa på listan är Argentina, vars statsfinansiella framtidsutsikter inte är lika genomusla som Ukrainas, även om de har uppenbara problem som jag nämnde igår. Men Argentina ställde in betalningarna 2002 och allt är ännu inte utrett i den härvan.

Trean Venezuela tog jag också upp igår. Visserligen borde de kunna ha en stark statsbudget med sina oljeinkomster, men världens kreditgivare är troligen oroliga för vad vildhjärnan Chávez kan ställa till med.

Att Pakistan ligger på fjärde plats torde bero på att landet är en politisk krutdurk av islamisk fanatism som bara väntar på att explodera. Risken är stor att vi få se mer politiskt våld där i år. Vi får hoppas att landets styre inte kollapsar, med tanke på kärnvapeninnehavet.

Geografiskt närmast oss ligger femteplatsens Lettland, som har en minst sagt problematisk process att ta sig igenom för att få rätsida på statsfinanserna. Som jag ser det är en devalvering under 2010 nästan oundviklig, och världens kreditgivare verkar ha ungefär samma syn på saken att döma av CDS-priserna.

Att Island, Dubai och Litauen finns med på listan är inte heller så konstigt. Libanon har inte synts så mycket i media den senaste tiden, men där finns ständigt risken för nytt inbördeskrig av något slag.

Nu frågar sig vän av ordning kanske varför inte länder som Somalia, Zimbabwe eller Haiti finns med på denna lista. Det borde ju vara ännu mer riskfyllt att låna ut till dem. Nu är det så att undersökningen bara omfattade 62 länder där det finns en internationell marknad för kreditswappar på statsskulden. Utöver dessa finns det många länder som av olika skäl inte är intressanta för CDS-marknaden. Men i förra veckan kunde man läsa att CDS:er på Iraks statsskuld numera åter finns prissatta på marknaden, med ett pris runt 475 punkter. Irak ligger därmed mellan Island och Dubai i listan ovan och petar ut Libanon från tio-i-topp.

För att återgå till själva spaningen så väntar jag mig att ett antal länder på något vis hamnar i statsbankrutt under 2010. Antingen att de ställer in betalningarna på statsskulden eller vidtar någon annan drastisk åtgärd som gör att deras statspapper tappar kraftigt i värde. Tio-i-topplistan ovan är en bra början för att hålla koll på riskerna. Sen får vi återkomma till följdeffekterna av respektive land om och när det blir aktuellt. Håll utkik efter de engelska uttrycken "sovereign debt crisis" (statsskuldskris) och "sovereign default" (statsbankrutt).

[Andra bloggar om statsskuld, ukraina, argentina, venezuela, lettland, island, dubai, grekland, litauen, statsbankrutt]

Nya orosmoln - Argentina och Venezuela

Det har varit förvånansvärt tyst från Latinamerika under den globala finanskrisen, men nu verkar det hetta till där också.

Argentinas statslånekris
I förra veckan försökte Argentinas president Kirchner Fernandez att sparka centralbankschefen Martin Redrado då han trots flera veckors övertalningsförsök vägrade att använda 6,6 miljarder dollar ur landets valutareserv för att betala av landets växande skulder. Redrado svarade med att hävda att endast landets kongress kunde avsätta honom. I fredags ogiltigförklarade så en förvaltningsdomstol beslutet att avskeda Redrado.

Grundproblemet är en fruktansvärt misskött ekonomi. Statens kassakista är inte bara tom, det är hål i botten på den. Regeringen, som länge kunnat spela marionetteater med centralbankschefen, har räddat sitt skinn genom att ta pengar från reserverna, anser många ekonomiska bedömare. Omkring 23 miljarder dollar har plockats ut under makarna Kirchners styre. Problemet den här gången är att om regeringen får som den vill blir reserverna så små att Argentina riskerar uteslutas från den internationella finansmarknaden, befarar Redrado och många med honom.

Cirkus Argentina fortsatte i förrgår då en amerikansk domare fryste den argentinska centralbankens reserver i USA.

Ekonomiminister Amado Boudou bekräftade på en presskonferens att 1,7 miljoner dollar hade frysts "för tillfället" och att det inte under några omständigheter kunde röra sig om mer än 15 miljoner dollar.

Vi får väl se hur det fortsätter. Det brukar till att börja med heta att det inte rör sig om så stora pengar, sen ökar härvan på för varje dag som går. Utländska fordringsägare verkar vilja frysa argentinska statens och centralbankens tillgångar i utlandet för att säkerställa att de får betalt. Jag räknar med att vi får höra mer om Argentinas statslånekris under 2010, tillsammans med alla andra överbelånade stater.

Venezuelas devalverar men stoppar prishöjningar

Chávez tillkännagav i fredags kväll att värdet på landets valuta bolívar ska skrivas ned från och med igår, måndag. Samtidigt införs två olika växelkurser: 2:60 bolívar per dollar för nödvändiga produkter som livsmedel, medicin, maskiner – en devalvering på drygt 20 procent – och 4:30 bolívar/dollar för övriga importvaror som bilar, telefoner, kläder, hemelektronik, tobak, sprit och andra mer lyxbetonade varor. Dessa produkter blir dubbelt så dyra efter devalveringen.

Dubbla växelkurser är ett säkert recept för att stimulera fusk, fiffel, korruption, smuggling och svarta marknader. Man kan fråga sig om detta är president Hugo Chávez egentliga plan, eller om han blint tror att det inte kommer att bli sådana effekter av hans beslut. Det kan också vara så att han struntar i bieffekterna och prioriterar beslut som kan gynna honom politiskt.

Men Chávez skickade i måndags ut militär för att stänga butiker som höjde priserna efter devalveringen. Vilken soppa! Samtidigt som man försöker ha något slags marknadsekonomi så godkänner man inte att affärsidkare höjer priserna.

Samtidigt rusade venezolanerna till butikerna i helgen för att köpa tv-apparater, vitvaror, datorer och andra lyxvaror innan priserna höjs. Lite klassisk retorik mot det arbetande folkets hemska fiender ägnade sig Chávez också åt.

- Jag vill att folket och nationalgardet ger sig ut på gatorna för att bekämpa spekulationen. Vi kan inte tillåta att några borgare, några oligarker, säger att man måste höja alla priser på grund av de åtgärder som offentliggjorts, sade Chávez i sitt eget tv-program "Hallå president!" som sänds varje söndag.

Venezuela hade med 25% förra året den högsta inflationen i hela Sydamerika, samtidigt som BNP föll med nära 3 procent. Stagflation alltså. Till bilden hör att Venezuelas överlägset viktigaste exportvara är olja, och att landet importerar merparten av konsumtionsvarorna. Venezuelas statskassa får tack vare devalveringen ett tillskott av fler bolívar från oljeexporten, så att Chávez kan hålla sin popularitet uppe genom att spendera pengarna på sociala projekt. Samtidigt drabbar ju devalveringen vanligt folk prisvägen, så det kan gå på ett ut. Men prishöjningarna kan ju skyllas på borgare och oligarker, medan den goda regeringen delar ut gåvor till folket, så politiskt kan det vara gynnsamt för Chávez. Det är kongressval i september.

Vi ska inte glömma att Venezuela är världens nionde största oljeproducent (strax efter Förenade arabemiraten) och en viktig oljeleverantör till USA. Vad som händer där är därför viktigt för oljepriset och världsekonomin. Ett lägre oljepris, vilket det kan bli om världsekonomin går in i förnyad kris i år, innebär lägre intäkter för Venezuelas statskassa, vilket i sin tur kan medföra folkligt missnöje om presidenten inte kan hålla sina löften.

[Andra bloggar om argentina, venezuela, statsskuld, centralbanker, inflation, devalvering, olja]