Du måste ha en rejäl buffert!

Det förtjänar att påpekas igen. Du måste ha en rejäl sparad buffert för den händelse att du t.ex. blir arbetslös. Igår kunde man läsa att kötiden ökat rejält hos a-kassorna.

Totalt sett har väntetiden för att få inkomstrelaterad ersättning hos de olika a-kassorna ökat med en vecka till åtta veckor, från oktober i fjol till oktober i år.

Ännu värre är det hos alfakassan, där väntetiden nu är 17 veckor - mer än fyra månader!

Väntetiden för att få grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen har samtidigt ökat med hela elva veckor till 19 veckor. Nästan 75 procent av alla utbetalningar av grundbeloppet kommer från Alfakassan.

Jag ser detta själv på nära håll. Min sambo anmälde sig hos a-kassan i mitten av augusti, men nu nästan tre månader senare syns ännu inga tecken på utbetalning. Tur att vi är små ekorrar som har sparat för sämre tider! Inte nog med att kötiden är lång - väntan kan bli ännu längre om någon blankett råkar vara fel ifylld. Då skickar inte a-kassan tillbaks blanketten på en gång, utan först blir den liggande i deras högar. Därmed kan väntetiden bli ännu längre. Och det är lätt att göra fel på dessa byråkratins praktblanketter. Även en välutbildad person som min sambo lyckas med det.

Mitt råd är därför att du ska ha sparat så att du klarar dig i minst sex månader. Och du ska inte bara klara av löpande räkningar och utgifter - du ska också ha så att du klarar akuta oväntade utgifter, t.ex. om kylskåpet går sönder. Men mina kloka och välinformerade läsare tillhör väl den del av befolkningen som har tänkt på detta, så budskapet kanske tyvärr inte når så många som skulle behöva höra det.

Det är inte bara a-kassans utbetalningar som man kan få vänta på. Även Försäkringskassan kan låta vänta på pengarna, eller till och med vägra utbetalning - särskilt om du är gravid. Nu har dock Diskrimineringsombudsmannen vunnit målet mot Försäkringskassan, så förhoppningsvis får gravida kvinnor i fortsättningen bättre rättighet att sjukskriva sig. Se där en glad nyhet! Men Försäkringskassans byråkrati kan försinka utbetalningen i flera månader om något inte överensstämmer med deras standardmallar.

Även av Försäkringskassan har jag personliga erfarenheter just vad gäller försenade utbetalningar. När min sambo var gravid första gången passade inte hon in i deras mallar. Hon hade haft trettio olika arbetsgivare under ett år, men var inte egen företagare. Då förstod Försäkringskassan inte hur de skulle hantera ärendet. Hon var sjukskriven större delen av graviditeten, men vi fick vänta på pengarna. Under den tiden ägnade vi oss åt intensiv brevväxling och telefonkommunikation med Försäkringskassan. Vi levde supersnålt och först tre veckor innan vår son föddes kom en retroaktiv utbetalning för sex månader - då kände vi oss plötsligt jätterika. Det bästa var dock brevet där någon chef öppet erkände att de faktiskt gjort helt fel från början - vi borde ha ramat in det. När det sedan var dags för mig att vara föräldraledig blev det strul igen. Jag hade två olika arbetsgivare och dessutom eget företag. Det blev för svårt för Försäkringskassan, så jag fick vänta fyra månader på pengarna.

Så jag påminner igen - se till att ha minst sex månaders sparad buffert!

Läs andra bloggar om försäkringskassan, a-kassa, arbetslöshet, sparande

Förnyad bankoro

Finanskrisen är på intet sätt över, även om media numera ibland talar om den i dåtid, utan problemen i finansvärlden gör sig med jämna mellanrum påminda. Här några färska exempel från USA, Storbritannien och Schweiz.

Slutfacit för oktober vad gäller bankdöden i USA kom i fredags. 20 banker stängdes under oktober ner av de delstatliga inspektionsmyndigheterna, vilket är rekord för en kalendermånad. Den totala storleken på bankerna räknat i tillgångar var dock bara runt hälften av den i augusti - "bara" 22 miljarder dollar. Som synes av diagrammet verkar ingen trendvändning ännu vara i sikte.
I söndags ansökte också det amerikanska kreditinstitutet CIT Group (inte att förväxla med bjässen Citigroup) om rekonstruktion - de hade 71 miljarder i tillgångar. "CIT är ett av USA:s största finansföretag med drygt 7.000 anställda i Nordamerika, Europa, Latinamerika och Asien och över en miljon kunder". CIT hade fått 2,3 miljarder i nödlån från amerikanska staten - dessa får nu bokas in som pengar in i svart hål. Även om rekonstruktionen lyckas kan CIT:s utlåningskapacitet minska till 20% mot tidigare. CIT var viktiga långivare för omkring en miljon småföretag - frågan är hur detta kommer att påverka dessa. CIT tillhandahöll enligt Bloomberg 70% av all factoring i USA. Det handlar alltså om ett företag motsvarande t.ex. Svea Ekonomi, som köper fakturorna av småföretag så att de kan få bättre likviditet. Redan i somras florerade ryktena om CIT, men tydligen har man lyckats skjuta upp rekonstruktionen av CIT tillräckligt länge för att julhandeln i USA ska vara räddad. Andra finansföretag, t.ex. Wells Fargo, verkar stå på kö för att kapa åt sig CIT:s marknad, så vilka följder rekonstruktionen får är ännu så länge oklart.

Brittiska banker får mer statsstöd
I förmiddags meddelades att den brittiska regeringen kommer att gå in med ytterligare miljarder i krisdrabbade bankerna Lloyds Banking Group och Royal Bank of Scotland (RBS). Lloyds tänker också göra en rekordstor nyemission på 13,5 miljarder pund. Lloyds ägs idag till 43% av brittiska staten och RBS kommer efter kapitalinjektionen på 25,5 miljarder pund att vara 84% statsägt. Därmed blir räddningen av RBS världens hittills dyraste bankräddning. Tjosan! Jag har ett minne av att någon brittisk minister tidigare i år gick ut och sade att det värsta var över för bankerna - trodde någon på honom? Och brittiska statens finanser då? Redan innan den senaste bankräddningen räknade man med ett underskott på 175 miljarder pund för 2010 - 12,4% av BNP. Totalt har räddningen av Lloyds och RBS kostat den brittiska staten 68 miljarder pund, men IMF räknar med att räddningen kan komma att kosta totalt 132 miljarder pund. Men de näst dyraste bankräddningarna (hittills) var inte heller så pjåkiga - 45 miljarder dollar vardera till Citigroup och Bank of America.

Hursomhelst tvingas Lloyds och RBS att sälja av stora delar av verksamheten för att minska beroendet av statsstöd och uppfylla villkoren för stödprogrammet. Då ska man alltså för det första hitta köpare som inte vill pruta för mycket. För det andra ska Lloyds lyckas göra en rekordstor nyemission med en börs som ser ut att ha toppat för ett tag framöver. Det kan bli intressant...

Schweiziska UBS - krympande koloss
I morse rapporterade också Schweiziska storbanken UBS en förlust på 564 miljoner schweizerfranc mot förväntade 499 miljoner i förlust. Det var det fjärde förlustkvartalet i rad. Tydligen litar inte många av deras rika kunder på dem längre, utan har tagit ut pengar ur deras "wealth management". 26,6 miljarder schweizerfranc närmare bestämt - en ökning av utflödet jämfört med andra kvartalet i år. Dock har takten i nettouttagen totalt minskat från 39,4 till till 36,6 miljarder från andra till tredje kvartalet. Fortfarande är det väldigt stora nettouttag. Men "Business is steadily returning to normal" säger Oswald Grübel, ny vd sedan i våras. Är det normala att rika kunders uttag ökar och att folk i stort fortsätter att ta ut sina pengar i en strid ström? Hmm...

Hittills har UBS gjort de största förlusterna i finanskrisen av alla europeiska banker, vilket borde kunna förklara folks dåliga förtroende för banken. De har varit tvungna att göra sig av med flera tusen anställda och även sålt av bitar. I oktober 2008 tvingades de att be om statsstöd för att inte kollapsa. De fick en kapitalinjektion på 6 miljarder schweizerfranc och en fond med 40 miljarder dollar för att lyfta bort problemtillgångar från balansräkningen.

Ett grundproblem vad gäller UBS är storleken. Schweiz hade 2008 en BNP på 488 miljarder franc. UBS' balansräkning är på 1476 miljarder schweizerfranc, alltså tre gånger BNP. Det ska dock tilläggas att UBS' balansräkning har krympt rejält - för två år sedan var den på 2487 miljarder franc, se diagrammet nedan från kvartalsredovisningen.
Det finns i kvartalsredovisningen också en intressant del som heter "Off-balance sheet", som innehåller diverse finansiella derivat. De beräknar här värdena enligt någon modell (mark-to-market, mark-to-model eller kanske mark-to-fantasy) och positiva och negativa derivatpositioner tar i det närmaste ut varandra - 501 miljarder CHF mot 487 miljarder. Det underliggande värdet på positionerna är i en helt annan division - 45 biljoner CHF (tolv nollor). UBS är alltså involverat som part i närmare en tiondel av världens samlade finansiella derivat. Det är bara att hoppas att inget går snett. Att motpartsriskerna inte innebär någon fara. Att kontrakten verkligen tar ut varandra så som UBS påstår. Om det bara slår någon promille fel på 45 biljoner ger det gigantiska belopp. Hu!

För att liva upp stämningen med något positivt, så har den näst största schweiziska storbanken Credit Suisse rapporterat det bästa resultatet på två år för det tredje kvartalet - plus 2,4 miljarder schweizerfranc. Credit Suisse är inte lika stor som UBS, men ändå stor. Balansräkningen är på 1064 miljarder franc - "bara" lite drygt dubbla Schweiz' årliga BNP. Det borde dock inte vara något problem så länge banken går bra.

Detta med storleken är något som är gemensamt för många av världens problembanker. Flera banker världen över har tillåtits växa sig alltför stora, tills de börjar utgöra en risk för det land där de är baserade. "Too big to fail" - de blir för stora för att kunna tillåtas gå under. Enda lösningen är att stycka upp och/eller krympa bankkolosserna. Som jag ser det kommer detta att bli mer eller mindre oundvikligt för att lösa några av de strukturella problemen i den globala finansvärlden.

Läs andra bloggar om banker, schweiz, usa, storbritannien, derivat

En titt över Bottenhavet

Vi har alla läst om de kraftiga BNP-fallen i de baltiska staterna, men vilket EU-land har haft kraftigast BNP-ras näst efter Baltikum? Irland? Ungern? Nej Finland! Under andra kvartalet 2009 minskade Finlands BNP med 9,4% jämfört med andra kvartalet 2008. Detta har det varit väldigt tyst om i svenska medier, som haft fokus på andra länder. Några axplock ur senaste BNP-rapporten från Statistikcentralen:

"produktionen inom skogsbruket minskade med 10,6 procent"
"Minskningen av industriproduktionen var fortfarande kraftig: förädlingsvärdet var 23,8 procent mindre än året innan"
"Inom byggverksamheten minskade förädlingsvärdets volym med 14 procent under april–juni från året innan"
"Nästan alla efterfrågekomponenter sänkte den totala efterfrågan under det andra kvartalet. Bara offentliga investeringar och offentliga konsumtionsutgifter ökade."

Den där sista känner vi igen från t.ex. USA - de offentliga utgifterna och investeringarna ökar. Inte någon höjdare i längden när resten av ekonomin krymper.

"Under april–juni minskade exportvolymen med 30,2 procent jämfört med året innan, men jämfört med föregående kvartal var minskningen bara 0,7 procent."

En snabb inbromsning av exportfallet alltså, men det kommer att ta lång tid att återta ett fall på 30 procent!

"Under det andra kvartalet minskade volymen av den privata konsumtionen med 3,4 procent från året innan"
"Under andra kvartalet minskade investeringsvolymen med 11,7 innan. procent från året innan" [sic!]

Allt detta orsakar såklart arbetslöshet:

"Enligt Statistikcentralens Arbetskraftsundersökning var det relativa arbetslöshetstalet under april–juni 9,6 procent. Under motsvarande period i fjol var det relativa arbetslöshetstalet 7,3 procent."

Att Finland drabbats så hårt hänger samman med att dess främsta handelspartner är Ryssland - ett land som i spåren av krisen dragit in rejält på sin import.

Inte oväntat drabbas också finska staten av inkomstbortfall.

"Den offentliga sektorns inkomster minskade under det andra kvartalet år 2009 med 8,5 procent vid jämförelse av icke säsongrensade uppgifter med motsvarande uppgifter året innan. Av inkomsterna minskade inkomstskatterna, inkomster från kapital samt produktions- och importskatterna mest. Den offentliga sektorns utgifter ökade med 3,4 procent."

Eftersom de offentliga utgifterna samtidigt ökar leder det också till underskott i statsfinanserna. Finansministeriet räknar med att statsfinanserna försämras ytterligare år 2010 och för första gången sedan Finlands EMU-medlemskap kommer man att bryta stabilitetspaktens gräns för budgetunderskottet på tre procent. Finland har haft överskott i de offentliga finanserna sedan 1998, men redan i år blir det minus. Därmed kommer Finlands statsskuld också att öka samtidigt som BNP sjunker - statsskulden var 29% av BNP år 2008, men beräknas i år öka till 36% och år 2010 till 43%. Det är ett skarpt trendbrott.
Fortfarande hamnar dock den finska statsskulden på en mycket lägre nivå än för t.ex. Italien som ligger på över 100% av årlig BNP.

Hursomhelst är det förvånande att svenska medier rapporterat så lite om situationen i Finland, trots att de av EU-länderna haft störst tapp i ekonomin näst efter Baltikum, och trots att det handlar om ett av våra närmaste grannländer.

En intressant sak är att Finlands tillväxt under de "goda åren" var starkare än Sveriges, vilket använts som argument för att Sverige borde anamma euron, men nu när det visar sig att BNP-krympningen blir större än i Sverige faller ju det argumentet.

Läs andra bloggar om bnp, finland, industriproduktion, export, arbetslöshet, budgetunderskott

Allhelgonahelg

Alla läsare tillönskas en trevlig allhelgonahelg!

Läs även andra bloggar om pumpa

Hur är det med sysselsättningen?

Med anledning av min kommentar till Mona Sahlins debattartikel om jobbpolitik i DN igår tänkte jag titta lite på hur det har sett ut med sysselsättningen de senaste årtiondena. Jag har markerat perioder då den borgerliga sidan haft regeringsmakten med blått och perioder då socialdemokraterna med stödpartier haft regeringsmakten med rött. Först tittar vi på antal sysselsatta:
Som synes ligger vi nu på ungefär samma nivå som då den nuvarande regeringen tillträdde 2006, vilket får sägas vara ett bra resultat med tanke på den kris vi gått igenom. Tittar man på icke säsongsrensade siffror är skillnaden mellan tredje kvartalet 2006 (högkonjunktur, socialdemokratisk regering) och tredje kvartalet 2009 (lågkonjunktur, borgerlig regering) 10 000 fler sysselsatta. I diagrammet ovan kan man dock notera att den uppåtgående trenden för sysselsättningen började redan i slutet av den socialdemokratiska regeringstiden. Jag har svårt för att se någon korrelation mellan färgen på regeringen och hur det ser ut med sysselsättningen. Snarare är det nog globala och lokala konjunkturförlopp som styr sysselsättningen. De borgerliga har haft oturen att sitta i regeringsställning under de senaste årtiondenas båda värsta arbetslöshetskriser. Krisen från 2001 var ifråga om sysselsättning mycket mild. Tydligare blir tendenserna om vi istället tittar på sysselsättningen som andel av befolkningen i arbetsför ålder.
Här ser vi att krisen 1992-1993 ledde till ett katastrofalt fall för sysselsättningsgraden för den vuxna befolkningen - vi hade faktiskt ännu år 2007 inte återhämtat oss helt.

För den som är intresserad av sysselsättningsfrågan rekommenderar jag en titt på "Jobbpartiets" diagram över förändringen i antal jobb inom den privata sektorn. Där kan man dra slutsatsen att den nuvarande regeringen lyckats bra med sysselsättningspolitiken.

Pappersekonomin växte snabbare än den reala

Bill Gross, chef för världens största obligationsinvesteringsfondbolag Pimco skrev en intressant marknadskommentar häromdagen (tack till Finansblogg.com för tipset). Han jämför där de senaste 50 årens BNP-tillväxt med tillväxten för tillgångar av olika slag. Rimligtvis borde t.ex. tillväxten summan av de börsnoterade bolagens värde i USA matcha BNP-tillväxten på lång sikt. Men det har det inte gjort de senaste decennierna. Han kommer fram till att övervärderingen är enorm.

A long history [...] produced a persistent increase in asset prices vs. nominal GDP that led to an average overall 50-year appreciation advantage of 1.3% annually. That's another way of saying you would have been far better off investing in paper than factories or machinery or the requisite components of an educated workforce. We, in effect, were hollowing out our productive future at the expense of worthless paper such as subprimes, dotcoms, or in part, blue chip stocks and investment grade/government bonds. Putting a compounding computer to this 1.3% annual outperformance for 50 years, produces a double, and leads to the conclusion that the return from all assets was 100% (or 15 trillion - one year's GDP) higher than what it theoretically should have been. Financial leverage, in other words, drove the prices of stocks, bonds, homes, and shopping malls to extraordinary valuation levels - at least compared to 1956 - and there could be payback ahead as the leveraging turns into delevering and nominal GDP growth regains the winner's platform.

Och det gäller inte bara USA, utan större delen av västvärlden.

The U.S. and most other G-7 economies have been significantly and artificially influenced by asset price appreciation for decades. Stock and home prices went up - then consumers liquefied and spent the capital gains either by borrowing against them or selling outright. Growth, in other words, was influenced on the upside by leverage, securitization, and the belief that wealth creation was a function of asset appreciation as opposed to the production of goods and services. American and other similarly addicted global citizens long ago learned to focus on markets as opposed to the economic foundation behind them.

Detta stämmer bra med det jag skrev häromdagen om två årtiondens indoktrinering med stigande tillgångsvärden.

Gross' slutsats blir att USA inte kommer att kunna gå ifrån sin nollränta förrän BNP ser ut att åter hålla en stabil tillväxttakt över 4%. Han verkar dock tveksam till hur möjligt detta är. Han ser också dåliga möjligheter att få hög avkastning på sitt kapital framöver - rimligtvis borde BNP-tillväxten sätta en övre gräns för investeringar i stort. Han ser också hela uppgången sedan mars för mer riskfyllda tillgångsslag som överdriven och en övergående fas.

Riksdagen börjar intressera sig för energiframtiden

Kjell Alekletts forskningsgrupp vid Uppsala universitet, Globala energisystem, har blivit inbjudna att presentera sin forskning vid ett seminarium för riksdagsledamöter den 4 november. All heder åt Göran Lindblad, riksdagsledamot från Göteborg för Moderaterna, för att han uppmärksammar denna viktiga framtidsfråga och låter riksdagsledamöterna informeras av några av världens främsta forskare på området.