Häromdagen presenterades i SvD olika beräkningar på hur mycket det kommer att kosta i klimatåtgärder för att hålla den globala temperaturökningen under två grader. Siffrorna rör sig från EU:s 100 miljarder euro per år till Världsbankens 170 till 750 miljarder dollar per år. Det handlar då tydligen till stor del om investeringar i utvecklingsländerna.
Men vem är egentligen den stora boven vad gäller koldioxidutsläppen? Var borde man alltså sätta in åtgärder för att minska förbrukningen av fossila bränslen? Svaret är uppenbart - industriländerna, och framförallt USA. Per capita förbrukar industriländerna mycket mer fossila bränslen än utvecklingsländerna. Så att sätta in "klimatåtgärder" i utvecklingsländer är bara ett sätt för industriländerna att smita ifrån sitt ansvar. Nu tror jag inte att något industriland frivilligt kommer att dra ner på sin konsumtion, så klimatcirkusen kommer att fortsätta med diverse intetsägande deklarationer från Köpenhamnsmötet.
Ett nytt intressant inslag i klimatdebatten är att länderna i Centralamerika kräver 105 miljarder dollar i ersättning för skador orsakade av den globala uppvärmningen. Hur ska de kunna bevisa att det är just det som är orsaken? Klimatet varierar ju lokalt och mellan åren också, så att bevisa direkt orsakssamband till industriländernas koldioxidutsläpp blir nog svårt.
Det finns dock ytterligare ett hot som hänger över världen, nämligen peak oil. Även kallat den globala oljeproduktionstoppen eller helt enkelt oljekrönet. Det gäller inte bara oljan, utan även övriga fossila bränslen. Fossilgasen (eufemistikt kallad naturgas) och kolet kommer också att nå sina globala produktionstoppar inom de närmaste årtiondena. Vikande oljeproduktion kommer att leda till högre oljepris. De svagaste köparna kommer därmed att prisas ut ur marknaden. De svagaste köparna är just nu många utvecklingsländer. Frågan är vad som kommer att hända om flera utvecklingsländer framöver inte har råd att köpa in råoljebaserade bränslen till nödvändiga behov, t.ex. vattenpumpar. Kommer den rikare delen av världen att bistå med något slags subventioner till dessa länder så de har råd med sin bensin och diesel för de mest nödvändiga behoven? Eller kommer de att få klara sig själva tills svälten slår till och västvärlden känner sig tvungen att skicka matbistånd för att döva sitt dåliga samvete? Eller kommer västvärlden att ha fullt upp med sina egna finanskriser orsakade av höga oljepriser och inte orka bry sig överhuvudtaget? Det kanske kommer att variera från fall till fall, alltefter hur strategiskt intressant landet ifråga är.
Hursomhelst kommer förr eller senare även industriländerna att drabbas av "demand destruction" vad gäller oljan, även om u-länderna troligen drabbas först. Vissa branscher kommer att drabbas av hård utslagning vid högre oljepriser, t.ex. flyget. Därmed kommer vi att ofrivilligt minska vår förbrukning av olja, alltså ett steg på vägen mot vad som krävs i klimatförhandlingarna.
Läs även andra bloggares åsikter om oljekrönet, oljeproduktionstoppen, oljepris, peak oil, u-länder, klimat
2009-11-21
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
På vilket sätt är "per capita" intressant? Ozonlagret bryr sig nog inte mycket om hur många som sitter nedanför utsläppen. Ska man jämföra med något annat än absoluta tal borde väl "per kvadratmeter" eller något annat ytmått vara det intressanta.
SvaraRaderavarför inte vara realistisk, läs superfreakonomics, fortsättningen på freakonomics.
SvaraRaderaI boken så säger de egentligen det självklara, varför ödsla 1 biljon dollar per år på få människor att ändra sig när det är näst intill bevisat att det inte går att få folk att ändra sig utan incitament. De föreslår istället andra lösningar som kanske kostar 1 miljard dollar och sänker tempraturen utan att minska utsläppen, visar de sig meningslösa så spelar det inte så stor roll då man kan prova 1000 st liknande projekt för samma kostnad som att övertyga folk att använda bilen mindre...
Om nu ändå peak oil är ett faktum så är det en bättre väg att gå än att bränna många biljoner när slutet för oljan ändå är så nära.
varför inte vara realistisk, läs superfreakonomics, fortsättningen på freakonomics.
SvaraRaderaI boken så säger de egentligen det självklara, varför ödsla 1 biljon dollar per år på få människor att ändra sig när det är näst intill bevisat att det inte går att få folk att ändra sig utan incitament. De föreslår istället andra lösningar som kanske kostar 1 miljard dollar och sänker tempraturen utan att minska utsläppen, visar de sig meningslösa så spelar det inte så stor roll då man kan prova 1000 st liknande projekt för samma kostnad som att övertyga folk att använda bilen mindre...
Om nu ändå peak oil är ett faktum så är det en bättre väg att gå än att bränna många biljoner när slutet för oljan ändå är så nära.
Frågan om "klimatkostnaderna" kan vi glömma. Klimatet styrs inte av människan. I alla fall saknas bevis för det. Nyligen bröt Climategate-skandalen ut, där det via 160 MB läckta filer visade sig att IPCC i 1,5 decennium manipulerat "forskningen". Svensk gammelmedia försöker tysta ned skandalen (man har i åratal investerat tungt i "klimathotet") men det kommer inte att hålla. I utländsk media har skandalen breakat. Natten till idag tiodubblades googleträffarna på "climategate".
SvaraRaderaKöpenhamn blir ett fiasko och många, många står nu inför en smärtsam omprövning. Jag vill betona att det INTE rör sig om "ett par olyckliga mailformuleringar", utan om hundratals oegentligheter som avslöjats. Data som förvanskats och/eller mörkats. Försök att stoppa kritiker. Förfalskade resutat - extra allvarligt anses läckt klimatmodellkod vara. Programkod för klimatmodeller är riggad för att ge "önskat" resultat. Erfarna programmerare som granskat säger att de aldrig sett något värre. Läs gärna mer på:
http://www.theclimatescam.se
http://www.wattsupwiththat.com
http://camirror.wordpress.com
http://bishophill.squarespace.com/blog/2009/11/23/still-finding-cru-issues.html
--Ahrvid