EU:s Iranembargo ökar risktagningen

Bloggrannen Cruel Crude uppmärksammade nyligen att EU:s oljesanktioner mot Iran kan leda till problem för Japan, Kina, Indien och Sydkorea att importera olja från Iran, då embargot även gäller försäkring av oljelaster från Iran. Inte bara det, utan det gäller även återförsäkring av dessa oljelaster.

En kvaddad supertanker full med olja innebär en enorm katastrof och en typisk försäkring täcker skadekostnader upp till en miljard dollar. Sådana kostnader kan få försäkringsbolag ta utan att riskera sin egen överlevnad och därför blir återförsäkring nödvändig. Problemet är att det även finns få återförsäkringsbolag som är tillräckligt stora för att ta en sådan kostnad. Världens två överlägset största återförsäkrare är tyska Munich Re med 236 miljarder euro i tillgångar och ett eget kapital på 23 miljarder euro, samt schweiziska Swiss Re med 228 miljarder dollar i tillgångar och 27 miljarder dollar i eget kapital. En skada på en miljard dollar är visserligen kännbar men ändå hanterbar för dessa två bjässar. Swiss Re är baserat i EU:s lydstat Schweiz och på grund av EES-avtalet blir även de bundna av sanktionerna.

Ser vi på övriga stora återförsäkrare så har tyska Hannover Re 50 miljarder euro i tillgångar och 5,6 miljarder euro i eget kapital, amerikanska General Re 38 miljarder dollar i tillgångar, franska SCOR 29 miljarder euro i tillgångar och 4,4 miljarder dollar i eget kapital. Även engelska Lloyd's återförsäkringsdel och amerikanska Reinsurance Group of America är nästan lika stora. För återförsäkringsbolag i den storleksordningen ser det dock inte ut att vara möjligt att teckna en supertankerförsäkring utan att själva återförsäkra sig. Det finns inga andra återförsäkringsbolag i världen som är tillräckligt stora för att själva klara så stora försäkringar som en supertanker innebär, då en skadeutbetalning på en miljard dollar skulle slå bort en alltför stor del av bolagens egna kapital. I slutändan måste alltså Munich Re eller Swiss Re vara inblandade för de flesta oljetransporter. Även om flera återförsäkringsbolag skulle vara inblandade tillsammans, så är det först när man kommer ner till runt nummer tio på listan som man hittar återförsäkringsbolag baserade utanför EU, Schweiz eller USA, och då är det inte särskilt stora bolag. Den absolut största delen av de största återförsäkringsbolagen finns i EU eller Schweiz. Endast 5 procent av världens supertankrar är inte beroende av europeiska försäkringsbolag.

Detta har lett till att de rederier som skeppar olja från Iran till Japan, Kina och Indien nu har bett sina regeringar att ställa upp med försäkringsgarantier för oljelasterna. Regeringarna funderar på saken och verkar inte helt ovilliga. Oljan måste de trots allt få på något vis, annars slår det hårt mot deras ekonomier.

I måndags kunde man läsa att indiska oljerederier kommer att fortsätta att skeppa iransk olja även om de bara kommer att få begränsad försäkringstäckning. Indiens rederier har bett staten att ställa upp med 50 miljoner dollar i försäkring per oljelast, vilket alltså bara täcker en bråkdel av kostnaden för värsta tänkbara olycka med en supertanker. De indiska rederierna tar alltså nu på grund av EU-sanktionerna en mycket större risk. En bieffekt som EU-eliten säkerligen inte hade räknat med.

Vad gäller Japan så ser det istället ut som om de kommer att begränsa så att bara en supertanker i taget från Iran blir försäkrad. Det innebär att de hinner med runt tre skeppslaster per månad, jämfört med omkring 10 per månad förra året. Hur stort försäkringsbeloppet blir framgår inte.

Hur det ser ut för Kina och Sydkorea har jag ännu inte läst, men sammantaget ser det alltså ut som om det kan bli minskade försäkringsbelopp för oljelaster från Iran. Därmed blir troligtvis oljetransporterna dyrare för de asiatiska länderna, eftersom rederierna säkerligen på något sätt vill kompensera sig för den ökade finansiella risk de tar.

Vad detta visar är också att det globala systemet är så intrikat sammanvävt att en förändring någonstans ofta får effekter på områden som man inte alls hade tänkt sig.

Håller EU-kärnan ihop?

I söndags hölls första omgången i årets franska presidentval, och utgången blev att François Hollande (nästan 29% av rösterna) och Nicolas Sarkozy (drygt 27%) går vidare till andra omgången 6 maj. Det ser ut som om Sarkozy behöver ett mirakel för att lyckas vinna över Hollande, så som det ser ut i opinionsundersökningarna. De flesta fransmän kommer i första hand att rösta mot Sarkozy, även om det innebär en röst på socialisternas Hollande.

Marine Le Pen från högernationalistiska Front National fick hela 18% av rösterna. Nästan var femte fransman röstade alltså för ett uttalat främlingsfientligt och EU-kritiskt parti. De flesta av dessa väljare lär inte rösta på EU-vännen Sarkozy.

Vi får se om Le Pens framgångar håller i sig i valet till den franska Nationalförsamlingen i juni. Ett problem för henne är att det franska valsystemet med majoritetsval i enmansvalkretsar kraftigt missgynnar alla partier utom de största. Skulle de behålla runt 18% av rösterna kan dock Front National eventuellt lyckas få in några mandat.

Den stora frågan efter det franska presidentvalet blir hur EU-samarbetet ska se ut och hålla ihop framöver. Trolige vinnaren Hollande har nyligen sagt att budgetåtstramningarna runt om i Europa håller på att "bringa desperation till folket" och att han kommer att fokusera om ekonomin på tillväxt om han vinner. Därmed tycks Hollande redan vara på kollisionskurs med Tysklands förbundskansler Angela Merkel, som igår svarade att balanserade budgetar är bästa svaret på skuldkrisen. Hittills har Frankrike och Tyskland genom "Merkozy" gemensamt drivit en linje gentemot PIIGS-länderna, men detta kan alltså förändras rejält efter 6 maj.

För att ytterligare spä på EU:s problem föll den holländska koalitionsregeringen i helgen, då de inte lyckades komma överens om budgetnedskärningar för att få ner underskottet från 4,6% till de stadgade 3%. Det blir troligen nyval i september, men det är svårt att få ihop en majoritetsregering i Nederländerna, då landet har en lågt satt spärr för småpartier. Därmed ser ännu ett av Tysklands stödländer ut att falla ifrån och hamna i en politiskt osäker situation samtidigt som de fortfarande har ett alltför stort underskott i statsfinanserna att hantera. Dessutom riskerar Holland nedgradering av sitt AAA-kreditbetyg.

Idag kom siffror på att Storbritannien åter gått in i recession, vilket blir den första "dubbeldippen" sedan 1970-talet. Inte oväntat att det skulle hända. Därmed kommer Storbritannien att få fullt upp med interna problem och kommer att vara betydligt mindre intresserade att vara med på tyskarnas EU-planer.

Don't Try This at Home!

Ett fantastiskt ganska lågteknologiskt experiment som visar vad man kan göra med extrem solvärme. Killen har klätt in skivan till en vanlig parabolmottagare för satellitteve med små speglar och får då i en fläck av cirka 2 kvadratcentimeter fram temperaturer tillräckligt höga för att smälta stål, förånga aluminium, koka betong och förvandla jord till lava.

Den som själv vill göra liknande försök bör dock tänka på att vidta diverse försiktighetsåtgärder.

Vi har redan en gigantisk fusionsreaktor som inte ligger på någons bakgård, utan på ett bekvämt avstånd av 150 miljoner kilometer bort. Den kostar inga mångmiljardbelopp i fruktlös forskning, den är fullständigt underhållsfri och ger en effekt på maximalt cirka 1 kilowatt per kvadratmeter vid jordytan vid ekvatorn. Tyvärr kan vi inte använda effekten från denna fusionsreaktor dygnet runt och på våra nordliga breddgrader varierar den erhållna effekten kraftigt mellan årstiderna. Om vi anpassar oss till dessa begränsningar kan vi säkert hitta på många nya smarta sätt att använda solens strålar.

Statsskuldsoro igen i EU

Idag publicerade Eurostat 2011 års siffror för underskott i statsfinanserna och statsskuld, så det är dags att uppdatera diagrammen för detta och fundera lite över innebörden i siffrorna. Vi börjar med de största EU-länderna sett till BNP.

Alla länderna börjar uppe till vänster och vandrade 2008-2009 neråt höger (alltså försämring) för att sedan genomgå en viss återhämtning 2010-2011. Notera hur liten återhämtningen varit jämfört med nedgången, med Tyskland som lysande undantag. Tre värstingländer sticker ut: Italien genom sin höga statsskuld, samt Spanien och Storbritannien genom sina stora budgetunderskott. Italien har haft hög statsskuld i många år innan 2007, så det är snarare förvånande att de har klarat sig såpass bra genom skuldkrisen som de har gjort. De och marknaderna är väl helt enkelt vana sedan många år vid deras stora statsskuld. Oron den senaste tiden har framförallt gällt Spanien, men tittar man på dessa siffror ser man att Storbritannien kanske egentligen är den stora elefanten i vardagsrummet. Deras budgetunderskott har legat i klass med Spaniens, men statsskulden är högre i förhållande till BNP. Dessutom är Storbritanniens ekonomi ungefär 60 procent större än Spaniens. Å andra sidan har Spanien en katastrofalt hög arbetslöshet.

Både Storbritannien och Spanien har stora banksektorer, som troligen har stora dolda problem kvar. Storbritanniens banksektor är betydligt större i förhållande till BNP - de tre största bankerna har tillgångar på över 300 procent av BNP. De två största spanska bankerna har bara tillgångar på 160 procent av BNP.

Bara Tyskland av de största EU-länderna klarar något av Maastricht-kraven, då de har ett underskott i statsfinanserna mindre än 3 procent av BNP.

Holland hamnade i fokus i helgen, då det ser ut att bli nyval, sedan förhandlingarna om budgetnedskärningar strandat. De fick också en varning från Fitch i förra veckan att deras kreditbetyg kan komma att sänkas. Den nederländska bostadsbubblan har tydligen spruckit på allvar nu och antalet osålda bostäder har fördubblats sedan 2008. Holland har lägst statsskuld av EU:s största ekonomier, men i gengäld har landet utan konkurrens de högst skuldsatta hushållen i EU. Här är det upplagt för en negativ utveckling.


Så tittar vi på Sverige och några andra länder.

Med undantag av Österrike ser det riktigt bra ut här. Österrike klarade dock att hålla budgetunderskottet inom de stadgade 3 procenten, även om statsskulden är för stor, men inte alarmerande stor.

Estland framstår som EU:s mönsterekonomi nummer ett vad gäller statsfinanserna.
Danmark håller sig fortfarande inom gränserna, men vandrade snabbt neråt höger 2008-2009, med endast en svag återhämtning för statsfinanserna 2010-2011. Här finns skäl att oroa sig för framtiden, särskilt som effekter av den spruckna bostadsbubblan fortfarande finns kvar.
Sverige har hittills klarat sig bra, men det gäller verkligen att nuvarande och framtida finansministrar navigerar rätt när vår bostadsbubbla spricker på allvar. Detsamma gäller i princip Finland. Deras bostadsbubbla är dock mildare än den svenska, men i gengäld är statsfinanserna något sämre.

Så tittar vi på de riktiga problembarnen: BIGPISS-länderna.

Av diagrammet framgår tydligt att Storbritannien verkligen platsar i denna klubb, då deras statsskuld följt en kurva liknande den för Spanien och Portugal.
Irland och Grekland sticker ut som extrema. Irland räddade 2010 banker för rekordstora belopp, men utvecklingen är i alla fall på väg åt någorlunda rätt håll 2011. Dock ännu alldeles för tidigt för att blåsa faran över för Irland. Grekland är som vi alla vet bortom all räddning. De missade dessutom till och med det generöst satta målet för budgetunderskottet med en bra bit.
Både Belgien och Italien har höga statsskulder, men som jag skrivit förut är detta inget nytt utan har varit så långt innan finanskrisen, så det orsakar än så länge ingen panik.

Till sist tar vi en snabb titt på Öst- och Centraleuropa.

Här ser vi för de flesta länder låga statsskulder, även om underskotten kan vara ganska stora. Bulgarien har dock ett underskott inom treprocentsgränsen och Tjeckien har det nästan på -3,1%.
Det ser dock inte ut att vara någon fara för en negativ skuldspiral för något av länderna.
Ungern sticker ut rejält med sin smått fantastiska övergång från ett underskott på -4,2% för 2010 till ett överskott på +4,3% för 2011. Det är så man börjar misstänka att inte allt står rätt till med siffrorna, särskilt med tanke på alla underligheter som Ungerns regering ägnat sig åt. Å andra sidan är det en fortsättning på den återhämtningstrend som landets statsfinanser hade redan förut.

EU-kommissionen underkände idag fem EU-länder (Grekland, Irland, Spanien, Cypern och Nederländerna) för att de hade missat målen för budgetunderskotten. Målen verkar alltså vara väldigt godtyckligt satta. Egentligen är det enligt de sedan länge undangömda Maastricht-kriterierna -3% som gäller, men bara Bulgarien, Ungern, Danmark, Tyskland, Estland, Luxemburg, Malta, Österrike, Finland och Sverige klarade detta för 2011. Egentligen borde alla andra få underkänt.

Spanska bankers dåliga lån ökar

De spanska bankernas dåliga lån steg i februari till 8,2 procent av låneportföljen, vilket är den högsta nivån sedan oktober 1994. I januari var de bara 7,9 procent, så de växer ganska snabbt.

Fitch har för Spanien undersökt hur det går med försäljning av bostäder som banken tagit tillbaka när lånet inte betalats och kommit fram till att försäljningspriserna i genomsnitt är 48 procent lägre än den värdering som gjordes när bolånet togs. Majoriteten av dessa bostäder hade lån som var stora i förhållande till bostadens värdering och de flesta av dem togs under 2005 och 2006. Fem år senare ser vi alltså en halvering av värderingen av dessa bostäder. Ungefär vad jag förväntar mig att vi får se här när väl den svenska bostadsbubblan spricker.

Botten ser ännu inte ut att vara nådd för de spanska bostadspriserna. De föll under första kvartalet i år med 7,2 procent mot samma period förra året. Fitch förväntar sig att priserna kommer att fortsätta falla. Även antalet spanska bolåntagare som inte kan betala på sina lån förväntas öka, förstärkt av regeringens åtstramningspolitik.

Spanien har EU:s högsta arbetslöshet och ingen ljusning syns ännu. Under första kvartalet i år steg antalet konkurser med 21 procent mot samma period förra året.

De spanska bankerna är nu illa ute och många av dem är beroende av Europeiska centralbanken för sin finansiering, då de inte klarar det på marknaden. Professorn i internationell ekonomi Lars Calmfors är orolig.

- Eurokrisen går i vågor. Jag har inte varit så orolig tidigare, men nu ser det ganska allvarligt ut, säger han.

Faller Spanien blir det stort - Spaniens BNP är dubbelt så stor som Irlands, Greklands och Portugals tillsammans. Frågan är inte om Spanien behöver räddas, utan när. Euroländerna mäktar inte med detta själva, utan IMF måste också vara med. För IMF börjar det också bli problem med att skrapa ihop pengar. De har redan prutat ner hur mycket de tror sig kunna få ihop från 500 miljarder dollar vid årets början till nu 400 miljarder. Hittills har de bara fått ihop 320 miljarder. Högt skuldsatta Japan ställer ironiskt nog upp med 60 miljarder dollar. Sverige bidrar med en skvätt på 10 miljarder dollar. Det rör sig dock inte om regelrätta bidrag utan bara lånegarantier. Motiveringen är att man inte vill få en allvarlig kris, som även skulle sprida sig till Sverige och våra exportmarknader. Frågan är dock hur det i längden går med dessa garantier. Förhoppningen är ju att nödhjälpen ska lyckas få de krisande länderna på fötter igen, men det känns inte särskilt sannolikt.

IMF hade hoppats på stöd från BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), men de är fräcka nog att ställa villkor för att bidra, till exempel att få mer att säga till om i IMF. USA befinner sig i ett presidentvalsår och har sagt att de inte kommer att bidra, och även Kanada avvisar propåer om bidrag. IMF:s och Världsbankens vårmöte ska hållas i helgen - vi får se vilka floskler som kommer ut därifrån.

Blickar vi över Medelhavet till Italien så försämras arbetslöshetssituationen där. Inte bara de officiellt arbetslösa ökar, utan som vi sett i andra länder ökar även antalet personer som har gett upp att söka arbete. Situationen i Italien är dock långt ifrån så dålig som i Grekland och Spanien.

En indikator som visar hur illa det är ställt i EU är bilförsäljningen, som i mars sjönk med 6,6 procent jämfört med året innan. Det är ingen tillfällig nedgång - för första kvartalet föll försäljning med 7,3 procent på ett år. Detta är den lägsta nybilsförsäljningssiffran sedan 1998. Riktigt illa var det i Frankrike och Italien, Europas näst största och tredje största bilmarknader. I Frankrike sjönk försäljningen med 23 procent och i Italien med 27 procent på ett år.

Jag avslutar med en positiv nyhet från Grekland. Många unga greker återgår till jordbruk.

De unga måste hitta ett alternativ på arbetsmarknaden, och då kan lant- och jordbruket vara en lösning, eftersom mat alltid kommer att efterfrågas. Många unga greker har lite land som de ärvt efter en förälder eller far- eller morföräldrar. Det som man förut såg lite över axeln på ses idag som en möjlighet. Och som en nödvändighet, för att överhuvudtaget få ett jobb och en inkomst, men då krävs också en passande utbildning.

Här finns en potential för att återta det tapp som Greklands jordbruk gjorde efter EU-inträdet och bättra på landets självförsörjning.

Men mellan 2008 och 2010 har jordbrukssektorn vuxit med 32 000 jobb, de flesta besatta med greker.

USA:s elavbrott ökar

Industrisamhället är beroende av en fungerande infrastruktur. Det gäller elnät, vägar, järnvägar, vatten, avlopp, telenät, Internet med mera. I USA har underhållet av infrastrukturen varit eftersatt i många år och American Society of Civil Engineers ger årligen ut ett "betyg" för USA:s infrastruktur. I och för sig talar de i egen sak, då mer reparationer skulle ge mer jobb åt deras medlemmmar, men de har helt klart poänger när de pekar på många problem. Bilden av problemen med åldrande infrastruktur i USA bekräftas också från andra håll. Det senaste jag sett är följande diagram över större strömavbrott i USA per år, som ZeroHedge hittat.

Exponentiell tillväxt?

Liknande problem med illa underhållen infrastruktur finns för övrigt i stora delar av den industrialiserade världen.

Mer om Argentina och EU

Argentinas förstatligande av oljebolaget YPF skrev jag om i förrgår. Eftersom man planerar att ta aktierna från största ägaren spanska Repsol, så blev förstås spanska regeringen arga. Britterna är som bekant fortfarande arga på Argentina efter Falklandskriget för 30 år sedan, och jag gissade därför att vi skulle höra mer om Argentinas förehavanden från EU:s makthavare. Mycket riktigt kom uttalanden både från EU-kommisionens ordförande José Manuel Durão Barroso, EU:s utrikestaleskvinna Catherine Ashton och två av EU-kommissionens talespersoner.

Även Italiens premiärminister Mario Monti har uttalat sig i saken genom ett formellt protestbrev till Argentina, där han sade att landets president Cristina Fernández Kirchner struntar i reglerna och marknaden. Man kan i förstone tro att det handlar om en sympatiåtgärd för den olycksdrabbade EU-brodern Spanien. Förutom förstatligandet av YPF uttryckte Monti oro över Argentinas utökade importhinder. Bakom detta ligger dock varken frihandelsvurmande eller EU-broderlig sympati, utan det handlar helt krasst om italienska energijätten Enel. Enel äger det sydamerikanska energibolaget Endesa, som i Argentina står för drygt en sjättedel av elproduktionen och genom dotterbolaget Edesur också står för en stor del av elförsäljningen till konsument. Även om inte Endesa och Edesur skulle förstatligas direkt, så drabbas ändå de och Enel av Argentinas prisregleringar på el, vilket gör att bolagen enligt Monti fått likviditetsproblem som kan leda till att de blir insolventa. Om bolagen blir insolventa kan det bli en utmärkt ursäkt för argentinska staten att ta över dem. En viss oro verkar alltså sprida sig för att Argentina ska nationalisera fler utlandsägda bolag och kanske då framförallt i den viktiga energibranschen.

Jag skrev i förrgår att priset som argentinska staten tänker betala för YPF är en öppen fråga. Spanska Repsol kräver minst 10 miljarder dollar för aktierna i YPF, baserat på ett totalt värde på 18 miljarder dollar, vilket är långt över YPF:s nuvarande börsvärde på 5,6 miljarder dollar, men stämmer ganska väl med bolagets börsvärde innan spekulationerna om förstatligande satte igång. Argentinas vice finansminister Axel Kicillof deklarerade dock tydligt i parlamentsdebatten om förstatligandet att man "inte tänker betala vad de [Repsol] begär". Spanien å sin sida hotar med snabba ekonomiska hämndåtgärder mot Argentina.

Storbritannien har som bekant ett horn i sidan till Argentina och därför var det inte underligt att den brittiske utrikesministern William Hague gick till hård verbal attack angående YPF och Argentinas protektionistiska handelshinder.

Utvecklingen kring Falklandsöarna och oljefynden där har också tagit en intressant vändning när USA:s president Obama vid ett besök i Colombia i helgen sade att USA kommer att förhålla sig neutrala i frågan, då de vill ha goda relationer med både Argentina och Storbritannien. Det är inte längre så självklart att USA kommer att hjälpa sina allierade.

Världspolitiken håller på att förändras och det vi ser kring Argentina är som jag ser det exempel på sånt vi kommer att få se mer av framöver. Därför tycker jag att det är mycket intressant att se hur denna som man kan tycka i det globala sammanhanget lilla och oviktiga konflikt utvecklas.

Jag påminner om vad jag skrev i somras om trender jag förutser de närmaste åren:

Alla länder kommer till slut att ha så fullt upp med sina egna problem att de inte har tid att bry sig om övriga världen, så länge det inte påverkar deras nationella intressen negativt. Även då kommer länderna i många fall inte att ha förmåga att göra nånting praktisk åt det.

Protektionismen kommer att få en renässans när alla länder försöker att skydda just sina inhemska näringar genom importtariffer.

Opastöriserad mjölk?

På lördag tänker Åre Mjölkgård och ekonomiska föreningen Fjällmjölk sälja opastöriserad mjölk i Åre. De räknar med att försäljningen stoppas så fort den sätter igång. De ser det mest som en protest mot det förbud som finns i Sverige sedan 1939 mot att sälja opastöriserad mjölk (utom vid direkt försäljning av små mängder direkt på gården).

Möjligheten att sälja opastöriserad mjölk skulle öka möjligheterna för många mjölkbönder att överleva och dessutom är den opastöriserade mjölken nyttigare, menar Jörgen Andersson.

Eventuellt är opastöriserad mjölk något nyttigare näringsmässigt än pastöriserad, då den inte har värmts upp. Jag hittar dock inte vid en snabb sökning några undersökningar som stödjer detta, utan mest LCHF-sidor som tycker att det är så utan att jag hittar några hänvisningar till granskade forskningsresultat.

Å andra sidan finns stora mikrobiologiska risker med opastöriserad mjölk. Risken finns för smitta med bland annat campylobacter, EHEC och listeria. Jag hittade också att en familj på Irland blivit smittade av salmonella efter att ha druckit opastöriserad mjölk. Sannolikheten är kanske inte så stor för att bli smittad, men konsekvenserna vid smitta är allvarliga. Och risk är som bloggaren Chefsingenjören påpekat sannolikhet gånger konsekvenser. En liten sannolikhet kan uppvägas av stora konsekvenser. Därmed finns som jag ser det motiv för ett förbud mot försäljning av opastöriserad mjölk.

Eventuellt skulle man kunna tillåta försäljning av opastöriserad mjölk, men då med krav på mycket tydlig märkning, och framförallt krav på mikrobiologisk provtagning. En viktig bit i detta måste isåfall också bli att distributionskedjan från ko till konsument blir kort. Ju längre distributionskedjan blir, desto större risk för smitta i något led. Jag är dock tveksam till om jag skulle ge okokt opastöriserad mjölk till mina barn.

Det är trots allt så att ett av de viktiga steg som våra avlägsna förfäder på Afrikas savanner tog som gav dem en stor konkurrensfördel gentemot övriga djur var när de började laga mat. Att koka eller steka maten eliminerar största delen av de mikroorganismer och parasiter som skulle kunna orsaka sjukdom. Att äta rå insjöfisk är exempelvis absolut inte tillrådligt, men kokt eller stekt går alldeles utmärkt. För många livsmedel har kokningen även effekten att den ökar den mängd näring som våra kroppar kan ta upp ur maten - ett exempel är potatis.

Så vad tycker ni om försäljning av opastöriserad mjölk? Låt debatten rasa... jag vill gärna höra sakliga och underbyggda argument för och emot.

Argentina: ilska över peak oil

Argentinas president Cristina Fernández de Kirchner har bestämt sig för att förstatliga oljebolaget YPF, vilket upprör Spanien, då det spanska oljebolaget Repsol idag är majoritetsägare till YPF.

Idag äger Repsol drygt 57 procent av YPF, den argentinska Eskenazi-familjen äger drygt 25 procent, andra privata ägare 17 procent och argentinska staten 0,02 procent samt en specialaktie som ger dem vetorätt i styrelsebeslut. Enligt planen ska Argentina ta alla sina 51 procent av aktierna från Repsol. 26 procent av aktierna ska tillfalla staten och 25 procent går till de oljeproducerande provinsernas lokala regeringar.

YPF är Argentinas största företag, men missköttes under militärdiktaturen 1976-83. Därför togs ett kongressbeslut 1989 (som även Néstor och Cristina Kirchner var med på) om privatisering av YPF och 1991 satte dåvarande presidenten Carlos Menem igång processen. 1993 såldes 80 procent av YPF till Repsol för 3 miljarder dollar kontant plus 2 miljarder dollar i skuldbetalningar. Argentinska staten sålde 1999 av den sista större posten i YPF. Senare har Eskenazi-familjen och andra privata ägare köpt in sig i YPF.

En orsak som den argentinska regeringen anger till övertagandet är att YPF ger 90 procent av vinsten som utdelning till aktieägarna istället för att investera i ny produktion. Det finns dock även andra skäl.

Men den argentinska regeringen menar idag att Repsol inte uppfyllt sina åtaganden. De senaste årens starka ekonomiska tillväxt i Argentina har kraftigt ökat efterfrågan på energi. Men istället för att öka produktionen har Repsol minskat den.

Så hur står det då till med Argentinas utvinning av olja och fossilgas? Har landet passerat sin nationella "peak oil"? Diagrammen nedan kommer från Mazama Science.

Argentinas oljeutvinning ser ut att ha passerat sin topp 1998 och sedan dess är det utförsbacke. Visserligen har landet nyligen upptäckt stora fyndigheter av skifferolja, men det verkar inte troligt att man kommer att kunna öka sin produktion särskilt mycket. Denna minskning av oljeproduktionen framkallar uppenbarligen ilska och frustration hos landets regering. Det är inte så ofta vi ser stadiet ilska hos de styrande, men här är ett tydligt exempel. Eftersom den inhemska oljeförbrukningen har ökat under de senaste årens ekonomiska återhämtning återstår nu inte mycket av Argentinas oljeexport och om trenderna fortsätter kommer landet snart att tvingas importera olja, vilket självklart är negativt för ekonomin.

Gasutvinningen har hållit någorlunda jämna steg med den inhemska konsumtionen och under några år i början av 2000-talet var Argentina till och med gasexportör. Sedan 2004 har dock den inhemska gasutvinningen minskat, medan konsumtionen legat still, vilket medfört att man nu tvingas importera fossilgas. Det är dock inte säkert att Argentina har passerat sin "peak gas", utan det kanske går att med investeringar öka produktionen lite till.

Argentinas import av bränsle kostade förra året 9,4 miljarder dollar, vilket är en fördubbling mot 2010. Detta gör att landets överskott i handelsbalansen krymper ihop - det var bara 0,28 miljarder dollar i december.

I sammanhanget ska man inte glömma att Argentina har statliga energisubventioner. Enligt OECD betalade Argentina 0,81 miljarder dollar per år i oljerelaterade subventioner och 2,53 miljarder i gassubventioner (data från 2010). Dessutom betalade man 3,16 miljarder dollar i elektricitetssubventioner, och då 54 procent av elektriciteten produceras med fossilbränslen (mest gas och olja) blir även detta till stor del en subvention av gas och olja. Visserligen börjar Argentina skära ner på vissa subventioner, men mycket återstår då subventionerna totalt kostar runt 5 procent av BNP.

Förstatligandet av YPF orsakar som sagt ilska i Spanien och det beskrivs som en aggression mot Spanien. Det finns risk att det blir någon form av åtgärd inte bara från Spanien, utan även från EU, då Storbritannien fortfarande inte är på särskilt god fot med Argentina efter deras invasion av Falklandsöarna för 30 år sedan. Vid dessa öar har det nyligen hittats olja, vilket gör Argentina ännu argare. President Kirchner försökte nyligen använda 30-årsminnet av Falklandskriget för att avleda uppmärksamheten från sina kontroversiella förehavanden (mer om dem nedan).

En öppen fråga är också vilket pris argentinska staten planerar att betala för YPF, som för tillfället har ett börsvärde på nästan 8 miljarder dollar, men så sent som i januari i år värderades bolaget till mer än det dubbla.

När YPF förstatligas ska såklart staten också tillsätta nya styrelseledamöter och det finns en risk att man, som man gjorde i Venezuela, tillsätter dessa på politiska meriter istället för relevanta kunskaper. Detta kan ge en ytterligare minskning av den inhemska olje- och gasutvinningen istället för den tilltänkta ökningen. Ett YPF som ägs av staten och provinserna kan också få tryck på sig att föra över pengar till de ansträngda offentliga budgetarna, vilket också kan förvärra bolagets läge.

Kreditswappar (CDS) på Argentinas statsskuld steg på beskedet om förstatligandet med 42 punkter till 952 och även räntorna på statsskulden ökade. Förstatligandet av YPF är bara den senaste i en serie kontroversiella åtgärder som Kirchners regering vidtagit. De tog för ett tag sedan 24 miljarder dollar från privata pensionsfonder till statskassan, de har tagit flera miljarder av centralbankens reserver för att betala av på statsskulden, de har förstatligat flygbolaget Aerolineas Argentinas, de har infört fler importrestriktioner för att skydda landets industri, de har infört begränsningar på valutaväxling och de har begränsat aktiebolagens utdelningar för att undvika kapitalflykt.

Argentinska staten bötfäller och hotar att stämma ekonomer som ifrågasätter de officiella inflationsrapporterna. Enligt en uppskattning av oberoende ekonomer var inflationstakten 23 procent i mars, medan den officiella siffran är 10 procent. Därmed kan man också ifrågasätta de officiella siffrorna för hur snabbt Argentinas ekonomi växer - officiellt 9 procent under 2011.

Det ska bli intressant att följa hur allt detta utvecklar sig.

Mer om regeringens politik

Jag har redan kritiserat Anders Borgs i mitt tycke alltför optimistiska BNP-prognos i vårproppen. Jag är inte ensam i denna kritik - flera tunga ekonomer sågar också Borgs prognos.

Nu tänkte jag övergå till lite annat tyckande kring regeringens politik.

Till att börja med undrar jag vad sjutton de har tänkt sig med försvarsministerposten. Sverige har nu gått 20 dygn utan försvarsminister efter Tolgfors' "planerade" avgång. Ska det vara så svårt att hitta en tillräckligt försvarsintresserad och kunnig allianspolitiker? Jag baxnar också över att försvaret föreslås upphandla logistiken från privata aktörer. Hursomhelst kan vi konstatera att svensk försvarspolitik präglas av devisen "mycket skrik för lite ull". Det satsas enligt budgeten 45,6 miljarder kronor på försvaret i år, men vad får vi för det? En försvarsorganisation som inte fungerar särskilt bra i fredstid (t.ex. det katastrofala PRIO-systemet och centrallagret) och säkerligen skulle kollapsa i skarpt läge. Ska vi ha ett icke-fungerande försvar kan vi väl ha det på allvar - lägg ner fler bitar och överför resurserna till exempelvis polisen, hemvärnet och MSB. Eller så reformerar man vårt försvar i grunden, så att det blir fungerande och vi får något för de skattepengar vi satsar på det.

Plötsligt har konsumentminister Birgitta Ohlsson (fp) upptäckt att det finns många överskuldsatta i Sverige och vidtar därför kraftåtgärden att tillsätta en utredning "för att ta fram en åtgärdsinriktad strategi för att motverka överskuldsättning" som ska vara klar hösten 2013. Vilken dådkraft! Jag kan redan nu föreslå ett antal verksamma åtgärder: förbjud ockerräntor (t.ex. mer än 10 procentenheter över reporäntan), kraftig skärpning av reglerna för reklam för låneprodukter, en regel för hur mycket finansinstitut får låna ut till en person i förhållande till dennes årsinkomst samt liknande regel för räntan, statsfinansierad saklig reklam/information på bästa plats om faran med att ta lån. Eftersom regeringen verkar tycka om konkurrensutsatta offentliga upphandlingar så kan jag härmed erbjuda mig att göra utredningen klar på halva tiden mot den tid som minister Ohlsson förväntar sig - alltså halva kostnaden! P.S. Jag har F-skattsedel.

Supermiljöbloggen och Naturskyddsföreningen påpekar att regeringen sänker de statliga anslagen till miljö och naturvård med över en miljard kronor de kommande åren. Det tycker jag inte heller låter bra. Fortfarande behöver vi exempelvis skydda stora arealer naturskog.

Apropå regeringen och miljöfrågor noterade jag att ministrarna Borg och Hatt nyligen föreslog en kvotplikt för att dubbla inblandningen av etanol i bensin och ökar Fame-halten i diesel med 50 procent. Detta i en värld som redan har problem med livsmedelsförsörjningen och en miljard människor inte får tag på tillräckligt med mat. Biobränslen från åkrarna är inte rätt svar, då de i vilket fall som helst aldrig kan stå för mer än några procent av vår förbrukning av flytande bränslen och som sagt även påverkar livsmedelsproduktionen. Om biobränslen ska tas till bör de komma från skogen. Bloggaren Svensson påpekar också att

När det gäller bilismens utsläpp så kan man får ner dem effektivast genom att minska bilismen. Det kan i Sverige göras genom satsningar på utbyggnad av kollektivtrafiken, genom att införa trängselavgifter och ta bort reseavdrag för att nämna några vettiga åtgärder. Det är mycket bättre än stora satsningar på etanol.

En självklarhet egentligen.

På miljö- och transportområdet noterar jag också att alltiallominister Borg överdriver siffrorna om järnvägssatsningen, när de framtida anslagen för investeringar i tågtrafik i själva verket blir lägre. Och då är det redan dåligt ställt med järnvägssatsningarna i Sverige:

Sverige satsar långt under EU-snittet på drift och underhåll av järnvägarna i relation till bruttonationalprodukten (BNP), minst av alla EU-länderna på reinvesteringar, näst minst i förhållande till antalet tågresor och allra minst i förhållande till banlängden.

Vårpropositionen verkar vara ganska ouppskattad i många läger. Fyra ledarskribenter, två till höger och två till vänster, fick frågor om budgeten och ingen av dem verkar tycka om den. Ord som "räddhågsen och visionslös", "torftig" och "passiv" används om Borg och vårbudgeten.

Jag läser idag också att inkomstskillnaderna i Sverige fortsätter att öka - detta enligt ingen mindre än regeringen, som därmed ger sig själv dåligt betyg i detta avseende.

En förklaring till de ökade inkomstskillnaderna är att det framför allt de som redan har högre inkomster som har fått störst inkomstökningar.

Om befolkningen delas upp i tio inkomstgrupper har samtliga utom tiondelen med lägst disponibel inkomst fått det bättre. Ju mer en grupp tjänade i utgångsläget desto mer har deras inkomster ökat.

Det blir som jag har skrivit förut så att vi får en allt större polarisering mellan "haves" och "have-nots". Arbetslösa - de som fortfarande har jobb. Sjukskrivna - friska. Pensionärer - yrkesarbetande. Låntagare - sparare.

Det verkar helt enkelt som om regeringen Reinfeldt har passerat sitt bäst före-datum.

Inte konstigt att Socialdemokraterna växer i opinionsundersökningarna. I Sifos senaste undersökning ökade de från 33,7 till 36,8 procent.

Socialdemokraterna har plockat väljare från alla läger och från sofflocken.

Fast vi får väl se hur det går när Löfven till slut måste ge sig ut och presentera ett alternativ till Alliansens politik. Kommer han att leva upp till förväntningarna?

Den tystnad som partiledaren Stefan Löfven har kritiserats för har snarare spelat socialdemokraterna i händerna, tror professor Sören Holmberg.

BNP-prognosen och skuldkrisen

Idag kom "vårproppen" från Anders Borg och regeringen. Jag har bara läst sammanfattningen "Vårpropositionen på 3 minuter", men det jag framförallt reagerar på är avsnittet med gissningarna om BNP-utvecklingen. Borg sänker sin prognos för BNP-tillväxten 2012 från 1,3 till 0,4 procent. Jag har redan tidigare skrivit att jag förväntar mig gradvis sänkta BNP-prognoser, tills vi med facit i hand hamnar på minus för i år. I Cornucopias gissningstävling stack jag ut hakan och gissade på -2,5% för 2012 och -6% för 2013 - kanske en aning överdrivet, men troligen betydligt rimligare än regeringens nuvarande prognos. Regeringens prognos pekar dock fortfarande på viss tillväxt för 2012 och sedan återgång till en stabil tillväxttakt på drygt 3% årligen under 2013-2016. Så här skriver de i sammanfattningen.

I takt med att oron i omvärlden minskar väntas hushållens och företagens förtroende för ekonomin successivt öka och därmed ökar även konsumtionen och investeringarna. Sammanfattningsvis beräknas Sveriges ekonomi växa med i genomsnitt 3,5 procent per år under 2013-2016.

Jag tror istället att det blir så här:
"I takt med att oron i omvärlden ökar väntas hushållens och företagens förtroende för ekonomin successivt minska och därmed minskar även konsumtionen och investeringarna."
Skuldkrisen är nämligen långt ifrån löst och erfarenheten säger oss att det brukar ta runt 10 år att återhämta sig från en statsskuldskris. Stora delar av världens större ekonomier har idag alldeles för stora skulder.

Grekland, Portugal och Irland är bara början. Nu följer Spanien, som är för stort för att kunna få något räddningspaket. Det talas om att den spanska regeringen presenterat nedskärningar på 37 miljarder euro (en siffra som inte säger någonting om den inte sätts i relation till exempelvis landets BNP - skärpning SvD). Det rör sig om besparingar på runt 3 procent av BNP, men budgetunderskottet var förra året 8,5 procent av BNP, så det är en bra bit kvar till balans. I år hoppas man på 6 procents budgetunderskott. Samtidigt går det utför med den spanska ekonomin. Enligt de troligen alltför optimistiska prognoserna väntar man sig att BNP krymper med 1,7 procent i år, vilket innebär minskade skatteintäkter. Dessutom är arbetslösheten den högsta i EU (och stigande) och banksystemet underkapitaliserat, samtidigt som de ännu inte realiserat alla förluster från den monumentala bostadsbubblan.

Efter Spanien kommer Italien och Belgien. Kina har som jag skrivit tidigare en jättestor fastighetsbubbla och kommer inte att bli något draglok för världsekonomin.

Värsta hotet på sikt är troligen Japan. Vi vet inte när den japanska bubblan briserar, men det finns många oroande tecken. Japans statsskuld uppgår till (håll i er!) 230 procent av BNP, vilket kan jämföras med världens näst värsta som är Grekland med en statsskuld på bara 160 procent av BNP (innan skuldbytet). Japans statsskuld i förhållande till BNP ökade med 10 procent det senaste året. Det som hittills har räddat Japan är att de har hållit ett stort överskott i handelsbalansen. Det senaste året har dock Japan haft ett underskott i handelsbalansen, vilket var första gången sedan 1980. Deras månatliga underskott i handelsbalansen i januari i år var också det högsta någonsin. Detta beror till stor del på att deras kärnkraft står still och de tvingas importera en massa dyr kol och olja för att generera el. Detta ser inte heller ut vara något som förändras snart. Låt mig påminna om att om räntan på Japans statsskuld stiger från dagens omkring 1 procent till ändå högst måttliga 2 procent så skulle japanska staten behöva betala mer i ränta än de får in i skatt.

Överhuvudtaget har vi det senaste årtiondet sett en viktig delbubbla i den globala kreditbubblan utvecklas starkt - statsskuldsbubblan. 2001 var den totala statsskulden för alla världens stater runt 11 biljoner (11000 miljarder) dollar. 2011 hade den stigit till över 31 biljoner dollar!

Pysandet av den globala kreditbubblans kvarvarande delbubblor lär prägla de närmaste åren och det kommer att påverka ett Sverige som är exportör och som även har en egen liten skuldbubbla hos hushållen.

Viktiga val i år

Det är val i år i flera viktiga länder. Greklands val har jag redan skrivit utförligt om - det blir 29 april eller 6 maj.

Ett viktigt EU-land är Frankrike som har första omgången av presidentvalet 22 april och andra omgången 6 maj. Utgången av detta val kan komma att påverka de tysk-franska relationerna, som är centrala för EU, eurozonen och skuldkrisen.

I Tyskland hålls det delstatsval, dels i den folkrikaste delstaten Nordrhein-Westfalen 13 maj och innan dess i Schleswig-Holstein 6 maj. Där kan förbundskansler Merkel få känna av vad tyska folket tycker om den politik som hon bedrivit vad gäller skuldkrisen.

I höst är det presidentval i USA. Kommer Obama att lyckas hålla sig kvar, eller får de en republikansk president? Varför förresten så mycket om valet i USA i media, men så lite om valen i EU-länderna?

Även Mexiko håller val i år - det blir presidentval och parlamentsval 1 juli. Med sjunkande oljeproduktion har Mexiko på sikt stora problem med statsfinanserna. Dessutom pågår ständigt strider mellan de olika knarkkartellerna, och polisen har mer eller mindre tappat kontrollen i många delar. Vilka mexikanska politiker är köpta och av vilken kartell?

Italiens banker oroar åter

Det var oro på finansmarknaderna idag. Bland de värsta var italienska Milanobörsen som sjönk 5%. Bankerna slaktades hårdast: Intesa Sanpaolo och UniCredit ner 7% och Banca Popolare di Milano ner 6%.

Räntorna på italienska och spanska statsobligationer steg runt 0,3 procentenheter, medan räntorna på de tyska sjönk. Flykt till säkerhet.

Spanien var mer i fokus förra veckan och Madridbörsen sjönk bara 3% idag. Lite förvånande med tanke på att spanske centralbankschefen idag sade att de spanska bankerna kan behöva kapitaltillskott.

Från Spanien kom också nyheten att ekonomiministern föreslog att rikare människor bör betala mer för hälsovården. Ett åtgärdsförslag som än så länge bara är ett slag i luften, då hälsovårdskostnaderna administreras av de 17 regionerna och det behövs långa förhandlingar med dem innan man kan få igenom en sådan besparing. Knappast något som kan spara pengar åt spanska staten i år, men kanske nästa.

Portugal verkar ha glömts bort av finansmarknaderna idag (när fokus låg på större länder) då räntan på deras tioåriga statsobligationer bara steg med 0,09 procentenheter och Lissabonbörsen bara föll med 1,7%.

Den grekiska börsen lever lite av sitt eget liv nere på botten av soptunnan och steg en aning idag. Å andra sidan har den fallit med 81% sedan slutet av 2009.

Irländska statsobligationer låg runt nollan idag och deras National Treasury Management Agency säger att irländska staten nu är redo att återvända till marknaden för upplåning för första gången sedan 2010. Det låter nästan lite väl optimistiskt - jag tror på det först när jag ser en lyckad auktion på nya irländska statspapper.

Från Grekland kunde man igår på ZeroHedge läsa om en mycket intressant utveckling, som är ännu ett tecken på landets kollaps. Många utländska gästarbetare återvänder nu från Grekland till sina hemländer. Det handlar framförallt om hundratusentals albaner, som utgör 60% av gästarbetarna i Grekland. Situationen i Grekland är nu alltså så dålig att många albaner anser att det är bättre att återvända hem till ett av Europas fattigaste länder. Albanien har tidigare fått in en hel del pengar från albaner som arbetat utomlands, framförallt i Grekland och Italien, men dessa betalningar har halverats sedan 2007, då de motsvarade 10% av Albaniens BNP. Hur kommer det då att gå för Albanien framöver?

Tillägg: Cornucopia tipsar om ett spekulativt scenario från Gonzalo Lira att Spanien blir första land att lämna euron - i år.

Solen ska rädda oss!

Christian Azar, professor i Energi och Miljö vid Chalmers, passar idag på att använda sin professorstitel för att i en debattartikel i DN presentera storvulna visioner om hur solenergin kan rädda vår orimligt höga energianvändning. Som Cornucopia skriver är det dock skillnad på teori och verklighet.

Azar målar upp en bild av kraftig tillväxt inom solcells- och vindindustrin.

År 2005 installerades drygt 1 gigawatt (GW) solceller i världen. Bara fem år senare installerades cirka 20 gånger så mycket. Inom några år uppskattas världens solcellsindustri klara av att producera 100 GW solceller per år. Vind har kommit ännu längre, år 2011 installerades cirka 40 GW. Sammantaget finns nu cirka 240 GW vind och 60 GW solceller installerade i världen, nästan allt har tillkommit sedan 2005. Kärnkraften har under denna period inte expanderat alls.

Alla såna här framtidsvisioner som prognosticerar hur mycket mer av någonting som kommer att produceras inom ett antal år gör mig skeptisk, särskilt när det handlar om en tänkt tillväxttakt på kanske 30-40 procent per år. Visst, det kan bli så, men just den höga tillväxttakten stjälps lätt av "oväntade" händelser.

1 GW motsvarar ungefär ett kärnkraftverk, men siffrorna för vind och sol blåses alltid upp av att man talar om installerad kapacitet, inte den faktiskt levererade elektriciteten per år, som på grund av enkla faktorer såsom natt, stiltje och moln är en faktor 3-7 lägre. Visserligen påpekar Azar detta i artikeln, men det vore ärligare att inte tala om installerad kapacitet, utan om faktisk realistisk kapacitet. Nu har å andra sidan den svenska kärnkraften de senaste åren inte heller levererat alls så mycket som skulle vara teoretiskt möjligt.

Däremot har Azar en poäng när han påpekar att sol och vind ökat kraftigt de senaste åren, medan kärnkraften stått still. Kärnkraftens framtid ser ju också högst tveksam ut med tanke på utvecklingen i katastrofområdet Fukushima.

Visst finns en stor potential och vinst i att bygga ut solenergi och vindkraft, men det är absolut ingen frälsning för mänskligheten som Azar målar upp när han säger att solenergianläggningar på några procent av världens öknar skulle räcka för att möjliggöra välfärd för 10 miljarder människor. Där blir det för långt mellan teori och verklighet och den stora stötestenen är skalbarheten. Detta drömsystem i öknen har redan beskrivits flera gånger i olika varianter. När det stod så här i Expressen

Om man placerar solceller i Sahara skulle hela Europas nuvarande elenergi, motsvarande 700 kärnkraftverk, kunna produceras på en yta av 70 gånger 70 km eller en procent av Sveriges yta eller en tvåtusendel av Saharas yta.

så skrapade jag lite på ytan och skrev

Om vi glömmer triviala problem som sandstormar eller att solceller bara producerar el på dagen, så är det typiskt för sådana här projekt att man glömmer en viktig punkt, nämligen skalbarhet. Visst, solceller fungerar bra i liten skala, men ett projekt i denna skala kräver så enorma mängder solceller att det blir helt orimligt. Om vi antar att varje solpanel är fem kvadratmeter handlar det om att tillverka och installera omkring två solpaneler per sekund dygnet runt under femton års tid. Vilken enorm organisation och logistik det skulle krävas för något sådant! Om vi optimistiskt antar att solcellerna i Saharas hårda ökenklimat har en livslängd på femton år skulle man sen behöva börja om igen.

Vi kan lägga till några ytterligare icke-triviala problem:

• solkraftsanläggningarna skulle ligga i det politiskt instabila Nordafrika
• solkraftsanläggningar producerar el (eller värme), inte flytande bränslen. Tillgången till flytande bränsle är den största stötestenen för framtidens energisystem
• sandstormar skulle vara ett stort problem, inte bara för solceller, utan även för projekt som Desertec, som går ut på att koncentrera solstrålarna med speglar

Skalbarheten är för övrigt också ett stort problem inte bara för gigantiska solcellsanläggningar, utan även för Desertec.

I övrigt kan vi konstatera att vindkraft bara producerar el när det blåser och solceller bara dagtid - det finns idag inga vettiga lagringslösningar för el i så stor skala och det verkar inte sannolikt att det skulle dyka upp någon. Läs t.ex. Pump up the Storage och Nation Sized Battery från Do the Math. Jag skulle bra gärna vilja veta vad Azar specifikt menar när han talar om "förbättring och utveckling av olika metoder för att hantera vindens och solens variabilitet".

Det är inte osannolikt med en vindstilla natt över större delen av Europa och för sådana tillfällen behövs reglerkraft. I Sverige kan vi troligen bygga ut ganska mycket vindkraft och solenergi, då vi har gott om reglerkraft i form av vattenkraft, men detta gäller absolut inte för större delen av Europa. Där gäller reglerkraft i form av den ändliga energiråvaran fossilgas (gärna rysk). I ett tidsperspektiv längre än något decennium blir detta ytterst problematiskt. Måste Europa istället för flertalet användningsområden överge principen om att elektricitet är tillgänglig 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, och istället köra industrierna när det blåser eller är soligt?

Ett stort plus får Azar dock för att han presenterar realistiska tidsperspektiv, vilket vi alltför sällan ser i såna här sammanhang.

Att ställa om det globala energisystemet mot nollutsläpp kommer ta tid, mer än ett halvt sekel, kanske hundra år.

De flesta verkar tro att vi kommer att ha klarat av omställningen på något decennium högst.

Läs även Cruel Crudes kommentar.

Torka driver matpriserna

Problemet med höga matpriser (jämfört med 1985-2005) kvarstår, men nu med nya varianter. Från Indien rapporteras ökande priser på grönsaker, frukt och baljväxter. Det gäller bland annat priserna på potatis och kål. Potatisskörden i Indien har till stora delar drabbats av sjukdomsangrepp. Grönsaksskörden har försämrats av kyla i början av året, nu följd av värme och torka.

Priset på kikärter, den mest konsumerade baljväxten i Indien, har stigit till rekordnivå på grund av att skörden blivit 7 procent mindre. Produktionen av alla viktiga baljväxter har fallit i Indien i år och lagren från förra året är små. Detta drabbar ett land som Indien, där stora delar av befolkningen är vegetarianer, hårt.

Priset på sojaolja har också nått rekordnivå i Indien, vilket beror på minskat utbud på världsmarknaden, då sojaskörden i Argentina och Brasilien blivit lägre på grund av torka. Sojaproduktionen har fallit med 9 procent i Brasilien och 11 procent i Argentina. Detta borde även påverka priset på den soja som importeras som djurfoder till Europa. Även majsskörden har drabbats i Argentina, som är världens näst största majsexportör.

Matprisinflationen gör det svårare för Indiens centralbank att sänka räntan, som just nu är så hög att den försvårar investeringar i landet.

Sockerskörden i Brasilien har också sjunkit med 6 procent sedan februari och är den lägsta på fyra år, vilket borde påverka priset och tillgången på etanol.

Från Spanien rapporteras att det varit den torraste vintern sedan mätningarna började i Andalusien, Kastilien-La Mancha och Aragonien, vilket drabbat höstvetet. Portugal och Frankrike har också haft onormalt vinterväder och i Marocko kommer veteskörden att bara bli hälften av den förväntade om nederbörden fortsätter att vara låg.

I sydöstra England och delar av Yorkshire råder också torka och myndigheterna i sydöstra England har infört förbud mot att vattna med slang, t.ex. i trädgården. De senaste två åren har i delar av England varit de torraste sedan mätningarna började. Ölpriserna väntas öka. Storbritannien är en stor livsmedelsimportör och borde fundera lite mer över framtiden.

De höga livsmedelspriserna driver också upp priserna på gräsfrö, dels eftersom det konkurrerar om odlingsareal med andra mer lönsamma grödor, dels eftersom förra årets skörd i nordvästra Europa blev mindre på grund av torka. Detta kan leda till minskad sådd av vall i många länder.

Efter förra årets allvarliga torka i Texas och grannstaterna har tydligen många gjort sig av med sina åsnor genom att släppa dem fria, vilket ställt till problem. Många åsnor har inget "jobb" längre efter att många minskat sina boskapshjordar på grund av torkan.

På den ljusare sidan för världens livsmedelsförsörjning rapporteras att Ukraina troligen ökar sin majsskörd och -export kraftigt i år.

Fortfarande är det också så att hela 40 procent av majsskörden i USA går till etanoltillverkning, vilket driver upp livsmedelspriserna globalt. Amerikanerna får tanka sina bilar, medan många i tredje världen får svårare att få pengarna att räcka till maten.

Det är en oroande utveckling där flera faktorer hotar världens livsmedelsförsörjning. Väderanomalier på grund av "global weirding", en ständigt ökande befolkning och biobränsletrenden. Den globaliserade marknaden gör att problem i ett land raskt sprider sig som prisstegringar över hela världen.

Dags för Spanien?

Förra veckan blev det som jag skrev åter ett skifte till "risk off" på finansmarknaderna. Spanien befinner sig nu i fokus för oron. Effekten av de tusen miljarder euro i LTRO-lån som Europeiska centralbanken gett bankerna börjar klinga av och marknaderna behöver en ny fix.

Vad gäller Spaniens budgetunderskott har den nya regeringen redan meddelat att de hoppas på 5,3% istället för tidigare förhoppningen 4,4% i år. Samtidigt är Spaniens arbetslöshet på närmast grekisk nivå, både vad gäller arbetslösheten totalt och ungdomsarbetslösheten. Premiärminister Rajoy säger att det inte är aktuellt med något räddningspaket för Spanien. Jag tror inte heller att det är aktuellt, men det beror inte på att de inte behöver något, utan på att de är alldeles för stora för att det skulle vara möjligt.

Tittar vi på räntorna för tioåriga statsobligationer (nioåriga för Irland) ser de ut så här för Spanien, Italien, Portugal och Irland det senaste året.

Irland har efter en orostopp i somras sjunkit tillbaks rejält. Marknaderna tror tydligen i viss mån på deras möjligheter. Vad gäller Portugal däremot ser det fortfarande illa ut och de är på dessa nivåer helt beroende av stöd utifrån. För Italien verkar oron för tillfället ha toppat runt årsskiftet och räntan på statsskulden har sjunkit tillbaka sedan Monti tog över efter Berlusconi. Den senaste tiden har dock räntan gått upp något. Spanien har dock gått om Italien, vilket är helt riktigt med tanke på att landets grundförutsättningar är betydligt sämre på grund av efterverkningarna av deras spruckna bostadsbubbla. Spaniens arbetslöshet är i en helt annan division än Italiens.

Nu väntar vi på att det ska dyka upp fler dolda obehagliga fakta vad gäller Spaniens skulder och underskott framöver.

Läget för Grekland är knappast bättre nu än förut. Så här ser kurvan för deras ränta på tioåriga statsobligationer ut det senaste året (observera att det är annan skala än i diagrammet ovan).

Det stora fallet nyligen orsakas förstås av statsbankrutten (eufemistiskt kallad omstrukturering av statsskulden eller obligationsbyte). De nya obligationerna handlas dock redan till en horribelt hög ränta, som ligger långt över räntan för tvåan Portugal och en bra bit över nivån för ett år sedan. Dessutom stiger räntan stadigt. Inget problem löst för Grekland och marknaderna förväntar sig uppenbarligen en andra statsbankrutt inom överskådlig tid.

Ännu ett litet tecken på det grekiska samhällets pågående kollaps är att Greklands friidrottsförbund ställer in all sportslig verksamhet på grund av allvarliga nedskärningar. Detta under det år då det ska hållas olympiad i London.

Tillägg: Galen? tipsar om ett diagram från bloggen Early Warning över arbetslösheten i PIIGS-länderna. Ett under att Spanien har lyckats hålla sina ekonomiska problem under mattan så länge med tanke på hur deras arbetslöshetskurva ser ut. Notera också utvecklingen i Portugal den senaste tiden.

Biodiesel eller hästar?

För att producera våra livsmedel krävs arbete. Idag sköts detta arbete till största delen av maskiner drivna på dieselolja, vilket gör att endast en mycket liten andel av befolkningen arbetar inom jordbruket. Jag tänkte räkna lite på förutsättningarna för att ersätta dessa dieseldrivna maskiner med mer långsiktigt hållbara lösningar.

Vi kan börja med en grundläggande syssla för att driva jordbruk med växtodling - plöjning. Det teknologiskt enklaste sättet att vända jorden är att gräva den för hand. Jag gräver varje år min odlingslott på 100 kvadratmeter och kan intyga att grävning är tungt arbete. Enligt en siffra jag sett i någon bok om självhushållning kan en person gräva 0,5 hektar på 2-3 veckor, vilket känns rimligt utifrån mina erfarenheter från odlingslotten.

Ett stort teknologiskt framsteg var plogen. Med en enskärig plog dragen av två hästar kan man plöja upp 0,5 hektar på en dag (enligt siffra i samma bok). Å andra sidan behöver hästarna foder och varje arbetshäst kräver cirka en hektar betes- och odlingsmark för bete, hö och kraftfoder. En del odlings- och betesmark måste alltså avsättas till hästarnas behov, men arbetsmässigt blir det lönsamt. Det är minst en faktor 14 i tidsåtgång mellan handgrävning och hästplöjning. Här har jag förstås inte räknat med den arbetstid som går åt för att sköta om hästarna och ta fram foder. Gissningsvis hamnar man runt en faktor 10 på tidsåtgången gentemot handgrävning om man tar med detta i beräkningen. Hursomhelst, om vi räknar med att man med två hästar plöjer sex dagar i veckan under sex veckor kan man alltså plöja 18 hektar åker. Det ger en faktor 9 för plöjd areal delat med areal för hästarnas "bränsle".

Nästa stora teknologiska framsteg var förstås en traktor som drog plogen. Enligt Wikipedia kan man med en traktor på 100 kW och en fyrskärig växelplog plöja upp 1-2 hektar per timme. En faktor på 16-32 i tidsåtgång jämfört med hästplöjning. Enligt Överums plogar gick det åt 18,4 liter diesel per hektar för plöjning med en 135 hk traktor och fyrskärig växelplog. Diesel har blivit dyrare på senaste tiden och kostar nu runt 15,49 per liter. Detta skulle ge en kostnad idag på ungefär 285 kronor diesel per plöjd hektar.

Men om vi nu tänker oss att man skulle driva sin traktor på biodiesel - hur stor areal skulle då behövas? Enligt Jordbruksverkets statistik ger höstraps en genomsnittlig skörd på 3240 kg/ha. Räknar vi med lägre avkastning för ekologisk raps kan man uppskattningsvis få runt 2000 kg/ha av rapsfrö. Enligt en artikel i Ny Teknik med den spännande titeln "Så gör du din egen biodiesel" går det åt cirka 3 kilo raps för att framställa en liter biodiesel. 18,4 liter biodiesel skulle alltså kräva 55 kilo raps. Dessutom behöver man 2 deciliter metanol per liter biodiesel, samt lite kaliumhydroxid (0,9 cl enligt artikeln). Utifrån mina tidigare beräkningar på metanol från skogsråvara skulle det krävas 0,41 kg trä för att få fram 2 deciliter metanol. Det går förresten också bra att använda etanol för att göra biodiesel, vilket jag använder i slutberäkningen nedan. Kaliumhydroxiden tar jag inte med i denna beräkning.

Som biprodukt av biodieseltillverkningen får man 1 deciliter glycerol per liter biodiesel. Tyvärr är denna glycerol förorenad med bland annat resterna av kaliumhydroxiden. Lite resonemang kring vad man skulle kunna göra med denna glycerol hittade jag på sidan "Journey to Forever". En annan biprodukt är pressresterna från rapsen, som är värdefulla som djurfoder.

(Det blev lite tokigt från början - har skrivit om följande tre stycken)

Arbetshästarna kan under resten av året (förutom de sex veckornas plöjning) användas till andra uppgifter på lantbruket, såsom att harva, eller dra självbindare och slåttermaskin. De kan även användas i skogen på vintern för att dra timmer. Detta fortfarande med samma två hektar mark för "bränsle".

Nu ska det inte bara plöjas, även om det är det arbetsmoment som drar mest energi per hektar, utan för att odla ekologisk raps behöver man harva, välta, så, ogräsharva tre gånger och skörda. Med siffror på bränsleförbrukning per hektar från Bioenergiportalen ger det en total bränsleförbrukning på 61 liter diesel per hektar, vilket motsvarar 183 kilo raps, eller 0,09 hektar. Om vi räknar med att de 18 hektar vi brukar totalt kräver ungefär samma bränsleinsats går det totalt åt 3294 kilo raps, vilket motsvarar 1,65 hektar rapsåker för bränsle. Räknar vi också in areal för etanolproduktion skulle det gå åt omkring 1,97 hektar. För att bruka 18 hektar åker krävs alltså 1,97 hektar för biobränsleproduktion, vilket ger en faktor runt 9 för brukad areal delat med areal för bränslet.

Jordbruk med häst är alltså enligt denna beräkning lika effektivt som biobränsledrivna maskiner om man räknar på brukad areal jämfört med areal för bränslet! Självklart kräver jordbruk med häst betydligt större insats av mänskligt arbete än arbete med traktor, men samtidigt löser vi ju arbetslöshetsproblemet.

I beräkningen för traktorn har jag nu bara räknat på bränslet och inte tagit med de resurser och den energi som går åt för att producera en traktor, och inte heller reservdelar, olja med mera. Hästar har här en stor fördel. Med endast en viss ökning av arealen för att föda upp hästar kan en häst också producera en ny häst i form av ett föl. Försök att ställa två traktorer bredvid varandra och få dem att producera en ny liten traktor!

Min slutsats blir att det är mycket effektivare att satsa på arbetshästar istället för biodiesel.

Vad dessa beräkningar också visar är hur oerhört kraftfulla de fossila bränslena är när de översätts till areal för att producera motsvarande biobränslen.

Vi avslutar med en video från SM i hästplöjning 2008.


Tillägg: Rapporten "Efter oljetoppen" av Hillevi Helmfrid och Andrew Haden är fortfarande väl värd att läsa för den som inte redan gjort det. Den innehåller en hel del beräkningar om möjligheten att ersätta jordbrukets fossila drivmedelsbehov.

Schweiziska nationalbanken testad

De globala finansmarknaderna har åter övergått i läget "Risk Off", vilket innebär att allt som upplevs som riskfyllt (aktier m.m.) säljs och spekulanterna istället köper upplevt trygga tillgångar (dollar m.m.). Vi har märkt detta exempelvis genom det kraftiga börsfallet i Sverige igår.

Det hela orsakas just nu bland annat av att spekulanterna oroar sig för Spaniens statsskuld och strejker där. "Det här påminner lite om Italien som satte skräck i marknaden förra sommaren, säger SEB:s analyschef." Spanska staten försökte häromdagen sälja lite nya statsobligationer, men auktionen gick inte särskilt bra. Det blev högre ränta än förväntat och man lyckades inte sälja så mycket obligationer som man hade hoppats på.

Detta skapar oro runt euron och investerarna flyr över till upplevt säkrare valutor. De gjorde också ett försök att fly till schweizerfrancen och i morse testades den botten som Schweiziska nationalbanken (SNB) satt upp på 1,20 CHF/EUR. SNB reagerade snabbt med att köpa utländska valuta och återställde därmed ordningen. De bekräftade därmed vad de sade i höstas - att de kommer att köpa "obegränsade" kvantiteter av andra valutor för att upprätthålla 1,20-gränsen, se bottenspetsen i diagrammet nedan.

Världens valutaspekulanter har nu fått en fantastisk möjlighet att sälja av schweizerfranc vid 1,20 mot euron - det är ju garanterat "säkert" då SNB kommer att intervenera vid denna nivå. Med hög belåning kan man säkert göra finfina affärer på bara minimala uppgångar och många valutahandlare kommer troligen att ta denna chans till "gratispengar". Det kommer att funka jättebra ända tills det inte funkar längre - den dag då SNB plötsligt ändrar sig och släpper sin spärr - då blir det istället en jättedålig affär. Eller om SNB bestämmer sig för att den "rätta" valutakursen istället är 1,15 CHF/EUR. Är SNB villiga att låta schweizerfrancen följa med euron hur djupt som helst? Slår eurokrisen till på allvar i Spanien och Portugal kan euron försvagas kraftigt. Jag gissar att vi får se en mycket "intressant" sommar och höst.

ZeroHedge kommenterar och säger bland annat "In other words, as we have been warning for weeks, the period of fake LTRO-induced calm is over, and the market is demanding more central planner liquid heroin." Nu börjar effekten av Europeiska centralbankens LTRO-utlåning klinga av och finansmarknaderna behöver ännu en "fix".

Ingripandet i Libyen får bieffekter

Det libyska inbördeskriget slutade officiellt den 23 oktober 2011, men än så länge är läget långt från stabilt. Visst finns visioner om en öppen och demokratisk framtid, men också strider och oenighet mellan olika miliser. Motsättningar finns mellan regionerna Cyrenaica, Tripolitanien och Fezzan, mellan stammar och klaner, samt etniska mellan araber och minoritetsgrupper såsom berber och tuareger.

I den positiva vågskålen kan man lägga att Libyen nu är uppe i 50 procent av den oljeproduktion de hade före inbördeskriget, vilket gör att de får in pengar. Allt beror dock hurpass väl landet lyckas hålla ihop. Bloggaren Chefsingenjören resonerade lite kring Libyen för ett tag sedan och även bloggen Försvar och säkerhet skrev om "Libyen i eftertankens kranka blekhet".

Såväl Khaddafiregimen som rebellerna (Thuwar) begick många grova brott mot folkrätten. Problemet är att de senares pågår alltjämt.
Det är i synnerhet den etniska rensningen av främst Tawergha som förskräcker.
...
Detta sker samtidigt som landet fragmentiseras. Jag räknar till sex starkare grupperingar. Övergångsrådet (NTC), den västra milisfederationen, Khaddafilojalister, Misrata- och Zintanrebeller samt inte minst Cyrenaicafederalister som i morgon väntas utropa en egen stat i Benghazi.
...
Före inbördeskriget var Libyen främst i Afrika när det gäller utbildning, levnadsstandard och välfärd, men med en politisk diktatur som innebar stort förtryck mot oliktänkande.

Det finns efter kriget också stora mängder vapen på drift i Libyen och en hel del av dessa har troligen också letat sig över till grannländerna.

Förutom i själva Libyen fick inbördeskriget störst bieffekter (hittills) i grannlandet Mali, där tuaregmilisen stärkt av tusentals tungt beväpnade återvändande legosoldater från Gaddafis armé nu tagit över hela norra halvan av landet. I helgen intog tuaregrebellerna staden Timbuktu och de hade sedan tidigare kontroll över den andra stora staden Gao. Milisen MNLA planerar nu att utropa en självständig stat med namnet Azawad. Alla tuareger är dock inte på rebellernas sida, utan många har flytt till grannländer. Vissa delar av norra Mali har istället tagits av islamistgrupper som vill införa sharialagar, men det vill inte MNLA och framförallt inte grannländerna.

Samtidigt tog en militärjunta nyligen makten i Mali genom en kupp, vilket försvagat centralstyret och öppnat vägen för rebellerna att ta över i norr. Grannländerna har infört sanktioner som straff för militärkuppen: de stänger sina gränser och fryser Malis tillgångar i den regionala centralbanken. Dessutom sätter de styrkor i beredskap för ett eventuellt militäringripande. Grannländerna kräver en återgång till civilt styre, men militärjuntan säger att de just nu prioriterar upproret i norra Mali. Just upproret i norr var en orsak som juntan angav för att ta makten. Malis som det verkar demoraliserade armé är dock just nu på reträtt från norra halvan av landet.

Militärkuppen har också orsakat en hel del förvirring i landet, vilket knappast stärker armén. Detta tillsammans med grannländernas sanktioner gör troligen att centralmakten i Bamako (huvudstaden) inte står stark nog att slå tillbaka mot tuaregrebellerna. Därmed får de tid att organisera sig ordentligt i Azawad och säkra sina positioner. Tar det tillräckligt lång tid för centralmakten att få ordning på sig själv så kommer regnsäsongen till södra halvan av landet från juni till september, som avsevärt försvårar alla transporter i landet, vilket skulle ge rebellerna i norr ännu längre tid.

Nu är frågan om tuaregmilisen MNLA lyckas komma överens med islamistgruppen Ansar Dine. Annars kan norra Mali trots att regeringsarmén dragit sig tillbaka drabbas av nya strider när de nya makthavarna ska göra upp om vem som bestämmer var och vad.

Detta var alltså en av de "oväntade" bieffekterna av Gaddafis fall. Vi får säkert se fler framöver. Det är alltid svårt att överblicka de längre konsekvenserna av militära ingripanden som NATO:s i Libyen.

Aleklett och Höök skriver replik till Noreng på SvD

Kjell Aleklett och Mikael Höök från forskningsgruppen Globala energisystem vid Uppsala universitet har nu fått in ett svar på Norengs debattartikel från i fredags. Alekletts och Hööks replik har fått den smått tautologiska titeln "Risk för oljebrist är ett reellt hot". Läs den!

Felaktig information sprids om Sveriges självförsörjningsgrad

I Cornucopias inlägg igår om konsekvenserna av peak oil skriver han att "Vi är redan idag beroende av ca 50% import av livsmedel", vilket inte stämmer alls med vad jag kom fram till när jag nyligen tittade på Sveriges livsmedelsimport "Totalt produceras årligen 10,3 miljoner ton livsmedel och foder i Sverige och vår nettoimport av livsmedel och foder är 2,2 miljoner ton" (alltså 18 procent importberoende). Jag frågade mig då varifrån siffran 50% kommer och misstänkte att det kunde handla om värdet i kronor. På ASPO Sveriges årsmöte idag trodde någon att den kunde komma från Föreningen Folk och försvars seminarium nyligen.

I en kommentar på Cornucopias blogg hänvisade signaturen "gruelse" till en interpellation från maj 2009 från centerpartistiske riksdagsmannen Staffan Danielsson. Han säger där "samtidigt har den totala produktionen sjunkit dramatiskt mycket mer och den importerade matens andel av livsmedelskonsumtionen har nästan fördubblats från runt 25 procent på 1980-talet till 45 procent i dag". Detta ledde mig vidare till Staffan Danielssons blogg där han bland annat skriver så här:

Ändå har utvecklingen ännu inte vänt utan Sverige är tillsammans med åkerfattiga Norge nu bland de länder i Europa som importerar mest mat, dvs har lägst andel självförsörjningsgrad på bara drygt 50 procent. Detta är djupt allvarligt med bäring på både miljö, resurshushållning,sysselsättning och sårbarhet.

Jag skickade ett mejl till Staffan Danielsson och frågade efter hans källor till dessa påståenden och fick svar inom en timme! Imponerande snabb direktkontakt från en folkvald rikspolitiker (särskilt på en söndag)!

Hursomhelst hänvisade Staffan Danielsson till Internationella perspektiv nr 18/2010 (nyhetsbrev från LRF). I en artikel där står "Den svenska livsmedelsimporten har ökat snabbt. Ungefär 45 procent av maten är nu importerad. Och det är lågt räknat." och där finns ett diagram som visar hur importens andel av vår livsmedelskonsumtion stadigt ökat från 24% år 1991 till 46% år 2008. Läser man texten lite närmare framgår dock att det handlar om värdet av livsmedlen i kronor, inte mängden livsmedel i kilo eller ton räknat. Detta stora underskott beror alltså på att Sverige exporterar billig spannmål, men importerar dyra livsmedel som frukt, kött och grönsaker. Bakgrunden till den spridda myten om Sveriges jättestora underskott i självförsörjningsgraden för livsmedel är alltså (bland annat) en artikel från organisationen LRF. LRF har som lantbrukarorganisation ett självklart intresse av att försöka framhäva betydelsen av svenskt jordbruk och att visa livsmedelsimporten i kronor istället för ton får produktionsunderskottet att framstå som betydligt större.

Staffan Danielsson hänvisade också till rapporten Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv som Livsmedelsverket skrev 2011 för FOI. På sidan 22 hittar man där en tabell över Sveriges självförsörjningsgrad för vissa livsmedel år 2003/2005, som stämmer ganska väl överens med vad jag kom fram till förra veckan.

Livsmedel	Självförsörjningsgrad
Spannmål	127 procent
Kött (totalt)	82 procent
Nötkött (exklusive kalv)	67 procent
Griskött	90 procent
Fjäderfäkött	85 procent
Konsumtionsmjölk	98 procent
Grädde	96 procent
Smör	113 procent
Ost	76 procent

Den verkliga siffran för importen av livsmedel och foder (i ton räknat) är alltså 18 procent av vår konsumtion, vilket är nog så illa ur beredskapssynpunkt, särskilt som importberoendet ser ut att öka. Jag tycker att det är bra att Staffan Danielsson (c) tar tag i denna fråga och driver den, men det vore ännu bättre om han gjorde det utifrån rimliga siffror och inte färgade siffror från LRF. Det gäller för övrigt alla som diskuterar denna fråga och jag hoppas nu ha lämnat mitt bidrag till en saklig debatt.

Förra veckan skrev jag

Det behöver inte röra sig om någon fullskalig blockadsituation för att vi i Sverige ska behöva införa åtgärder vad gäller livsmedelsproduktionen. Det kan räcka med att skörden slår fel i något av de större producentländerna för att många länder ska införa exportstopp.

Min slutsats blir i alla fall att vi i Sverige vid problem med livsmedelsimporten på något års sikt troligen skulle klara vår egen livsmedelsförsörjning, men vi skulle få lägga om vår kost och även ägna oss åt husbehovsodling av grönsaker, frukt och potatis. Till att börja med skulle vi tvingas slakta ut en stor del av våra köttdjur, vilket skulle ge ett kortsiktigt köttöverskott, vilket sedan skulle följas av ett minskat utbud av kött. Dessutom skulle något slags ransoneringssystem behöva införas för många matvaror, exempelvis kött och fett. Många skulle säkert bli tvungna att avliva sina hundar och katter - hur mycket av våra livsmedel de äter upp årligen vet jag dock inte. Vad gäller att slakta ut köttdjur lär man också prioritera foder till mjölkkor framför foder till ridhästar.

En mer detaljerad analys av Sveriges självförsörjningsgrad finns också i förra veckans inlägg.