Klantig FI-stängning av HQ

Ingen har väl vid det här laget missat att HQ Bank tvångslikvideras. Jag råkade för en gångs skull titta lite på teve i lördags och noterade att till och med vanliga TV4-nyheterna hade Finansinspektionens stängning av HQ Bank på andra plats (efter den "viktigaste" nyheten - att Zlatan går till Milan).

HQ Bank har uppenbarligen varit klantiga, då någon eller några traders lyckats slarva bort så mycket pengar. Framförallt verkar ledningen ha varit klantiga, då de uppenbarligen haft dålig kontroll över sin trading. Ska man ägna sig åt sådana riskfyllda verksamheter ska man inte göra det för så stora summor att de riskerar att välta hela banken. Och man måste snabbt stoppa "surnade" värdepapper. Men ledningen verkar också ha varit okunniga om hur tradingen gick till, vilket leder mig till att påminna om att man aldrig ska handla i finansiella instrument man inte förstår sig på till fullo. Även om det är en underhuggare som sköter själva handeln och säger sig förstå instrumenten - underhuggaren måste också kunna förklara instrumenten för chefen. Ledningens kontroll har inte funkat trots att en styrelseledamot redan i maj varnade de övriga för att HQ Banks tradingportfölj var kraftigt övervärderad. All respekt åt henne för att hon lämnade styrelsen då varningen ignorerades.

Men förutom HQ Bank så har Finansinspektionen (FI) varit klantiga. För det första för att de inte lyckats se vad som var fel. FI ska ju hålla koll på banker och finansbolag, men har uppenbarligen fattat alldeles för sent att något var på tok i HQ Bank. En översyn av FI:s kontrollrutiner kanske vore på sin plats.

För det andra anser jag att FI skött själva stängningen på ett klantigt sätt. De borde ha lärt av hur kontrollmyndigheterna i USA gör när de stänger banker - de har nu erfarenhet av över 200 bankstängningar sedan finanskrisens början. Där brukar det gå till så att man redan på fredagkvällen när man lämnar beskedet om en stängd bank har klart med en köpare så att allt kan flyta på lugnt redan på måndag morgon. Finns ingen köpare övertar amerikanska bankgarantin FDIC. Så smidigt går det nu inte för HQ Banks stackars kunder. Avanzas Claes Hemberg tycker ungefär som jag.

- För spararnas skull är det ju en katastrof. De vill ju kunna använda sina pengar, och om de vill köpa aktier eller segelbåt är ju upp till dem. Men nu stoppas banken och det är allvarligt. En bank ska fungera - det är som motorvägar, järnvägar och flygtrafik.

Hemberg menar att beslutet inte kan motiveras med att man är rädd för en bankrusning, där sparare i panik tar ut pengar.

- Det är ingen ursäkt. Det viktiga är att öppna banken för då lugnar man folk och säger att det fungerar precis som vanligt. Du kan göra samma aktieaffärer, samma uttag. Det är då folk blir lugna. Det här stressar ju folk.

Nu måste istället en hastigt tillsatt likvidator leta köpare medan HQ Banks sparare sitter i knipa. Avanza har redan meddelat att man inte vill köpa och Carnegie får inte köpa. Bättring, FI! Hittade man nu ingen köpare borde Riksgälden ha satts som tillfällig ägare, liksom för Carnegie hösten 2008.

Bloggrannen Stockman har fler funderingar kring HQ och en fin liknelse.

Man kan likställa det med en korvkiosk på stans bästa adress som fått ett oanmält besök av kommunens miljö och hälsoskyddsinspektörer som funnit att hygienen i korvkiosken var gravt eftersatt till den milda grad att man inte kan få bedriva korvkiosk om det ser ut så. Då räcker det inte med att man efteråt kallar in en städfirma som gör det kliniskt rent i kiosken och lovar bot och bättring.

Läs även Svensson 1 2 samt Cornucopia 1 2.

P.S. Jag har inga pengar i HQ bank. Äger heller inga aktier i HQ. För att minimera risken för att jag plötsligt inte kan komma åt mina pengar har jag konton i två olika banker. Sambon har sina pengar i en tredje bank. För vi vill inte vänta upp till i värsta fall tre månader på statlig insättningsgaranti.

[Andra bloggar om hq, banker, finansinspektionen, spekulation, insättningsgarantin, riksgälden]

Vad ska spräcka den svenska bostadsbubblan?

I en kommentar till min artikel förra fredagen om skandinaviska bostadsbubblor ställde "Makro e kul" frågan om vad som skulle kunna spräcka den svenska bostadsbubblan. Detta är en mycket intressant fråga, som jag tänkte diskutera lite idag.

Som jag skrev i förra veckans artikel är det i grunden en bubbla inom hushållens krediter, som råkar yttra sig som en bubbla i bostadspriser. De svenska hushållen har den senaste tiden ökat sina lån i en årstakt av runt 9 procent. Detta är i längden fullständigt ohållbart och orimligt. Det är när detta tillflöde av krediter upphör som prisbubblan spricker. Detta är helt oberoende av kringliggande faktorer såsom utbudet på bostäder, även om man kunde tycka att dessa faktorer är mer "fundamentala". Finns inte möjligheten att låna ihop pengarna till fantasipriserna så faller budgivningarna ihop av sig själva. Det är kreditbubblan som ligger i grunden.

Så vad är det som driver på ökningen av hushållens skuldsättning? Jag kan se flera faktorer som driver skuldökningen. (Tack till alla kommentatorer som påminde mig om faktorerna.)

1. De låga räntorna. Denna är självklar. Ju lägre ränteläge, desto mer kan man skuldsätta sig utan att hushållets konsumtionsutrymme blir lidande. Och räntorna är på historiskt låga nivåer.
2. Låga krav på kontantinsats. Alla kan vara med och buda, även om man inte har några sparade pengar!
3. Låga krav på amortering. Denna möjlighet tillsammans med låga krav på kontantinsats gör, som "Realisten" påpekar, att man i princip köper bostad på CFD. Det enda som är intressant är hur mycket räntekostnad man betalar per månad.
4. Bankerna vill och kan låna ut mer. Detta är en mycket viktig faktor. Bankerna tjänar på utlåningen. Ju fler ränteslavar desto mer vinst. Finanskrisen blev än så länge bara en ful parentes och svenska banker är vid god hälsa och har inga problem att öka sin utlåning.
5. Hushållen vill låna mer. De flesta hushåll i Sverige verkar inte se ökad skuldsättning vid bostadsköp som något problematiskt. Man ser fortfarande positivt på att låna pengar. Detta är en viktig faktor.
6. Hushållen kan låna mer. Som sagt så klarade sig ju Sverige hyfsat bra genom finanskrisen. Nu ser det ut som om fler fått jobb. Antalet sysselsatta har ökat 2% på ett år.
7. Hushållen bryr sig inte om amortering. "Makro e kul" skrev "Allt färre har som mål att vara skuldfria vid pensionen. Man ser det mer som man hyr sin bostad av banken."

Banker, hushåll, Finansinspektion med flera är alltså fortfarande överens om att den ökande skuldsättningen är tämligen oproblematisk. De driver också på varandra och så länge ingen drar sig ur spelet kan prisbubblan fortsätta.

Så vilka av dessa faktorer kan förändras och hur skulle de påverka den svenska bostadsmarknaden?

1. Räntan kan knappast komma lägre än dagens nivåer. Många tror ju på ett inflationsscenario och att räntorna därmed kommer att stiga. Men idag känns snarast ett deflationsscenario mest sannolikt när USA verkar gå mot ett dubbeldopp i ekonomin. Det som kan hända annars med räntan är att räntespreadarna ökar, alltså t.ex. skillnaden mellan "riskfria" statslåneräntan och vad bankerna kan låna för. Högre ränta skulle påverka lånemöjligheterna, men som "Makro e kul" påpekar så kräver bankerna redan idag att låntagaren ska klara en betydligt högre ränta än dagens. Att räntorna ska stiga långt över dessa krav känns idag osannolikt.
2. Kraven på kontantinsats kommer ju att höjas från 1 oktober, men Finansinspektions tandlösa riktlinjer lär inte orsaka någon större kreditåtstramning. I alla fall inte ensamma. Här behövs nog en kombination med andra utlösande faktorer för att ha någon effekt. Det går som påpekats av många också fortfarande bra att ta blancolån på de sista 15% av bostadspriset, så budgivningarna kan fortsätta.
3. Amorteringskrav däremot är en helt annan sak. Om bankerna börjar ställa krav på amortering av bolån vänder man hela bubbeldynamiken. Amorteringskrav medför ju för det första att bokalkylen förändras. Man kan inte längre "köpa bostad på CFD" eller "hyra av banken". För det andra medför amorteringskrav att ökningstakten för hushållens lån kommer att minska. Allteftersom den total lånestocken "uppdateras" (lån sätts om eller tas nya) så blir det allt större andel lån som har amorteringskrav. Så vad skulle kunna få bankerna att göra något så dumt som att göra sig av med ränteslavar genom att kräva amortering? Krav från Riksdag eller myndigheter verkar osannolikt. Amorteringskrav skulle i dagsläget vara politiskt självmord. Och Finansinspektionen och Riksbanken går som vi vet i bankernas ledband. Men, som någon påpekade så är förutsättningen för amorteringsfria lån att priserna stiger eller åtminstone ligger still. Om bostadspriserna väl har börjat sjunka under en mer utdragen period kan bankerna bestämma sig för att amorteringskrav ligger i deras eget intresse. Men denna bubbelspräckande faktor lär därmed inte dyka upp förrän en bit in på nedgången - kanske vid 10-20 procents nedgång. Fast då lär den ge en rejäl skjuts nedåt.
4. Om bankerna inte vill eller inte kan låna ut skulle hushållens kreditkran strypas. En andra våg av finanskris skulle kunna försätta bankerna i läget att de inte kan prångla ut nya bostadsobligationer på marknaden till rimlig ränta. Riksgälden kommer då säkert att rycka ut som de gjorde hösten 2008, men hur långt sträcker sig deras generositet? Hålla priserna uppe på befintliga bostadsobligationer, visst, men nyutgivna? En försämring av situationen i Baltikum skulle också kunna hämma vissa svenska bankers utlåningsförmåga, men där ser det än så länge ut som om det ekonomiska läget stabiliserats, om än på en låg nivå.
5. Hushållen vill idag uppenbarligen låna allt mer, men en "dubbeldipp" för världsekonomin skulle troligen raskt ändra detta. När ekonomin skakar och man ser en risk att bli arbetslös så vill man absolut inte ta stora lån.
6. Om arbetslösheten skulle öka skulle många hushåll inte längre kunna låna. "Makro e kul" ser visserligen detta som osannolikt, men här skiljer sig våra uppfattningar. Sverige är ett litet exportberoende land och en vikande konjunktur i resten av världen kommer att påverka oss starkt.
7. Hushållen vill inte amortera och en förnyad ekonomisk kris skulle i alla fall till att börja med inte vända denna tendens, men kanske längre fram om krisen biter sig fast.

Sammanfattningsvis så är det som skulle kunna spräcka hushållens kreditbubbla och därmed den svenska bostadsbubblan en försämrad världsekonomi - dubbeldipp, dubbeldopp, finanskrisen version 2.0, andra vågen, eller vad man nu vill kalla det. Kan det inträffa? Visst, det känns till och med sannolikt. Som bloggrannen Cornucopia skriver idag så är minnet kort. Även om vi skulle undvika dubbeldoppet så finns det hursomhelst inte många faktorer kvar som skulle kunna bidra till fortsatta prisuppgångar för svenska bostäder (och tur är väl det). Jag har även svårt att i dagsläget se någon annan händelse än konjunkturdipp som skulle kunna strypa kreditkranen till de svenska hushållen, men håll koll på de sju faktorer för ökade hushållskrediter som jag radat upp.

Apropå dessa funderingar så noterar jag att "detaljhandelns försäljningsvolym steg i juli med 0,5 procent jämfört med månaden före". I och med att svenskarna ökar på sina lån betyder detta i princip att hushållen ökar sin konsumtion för lånade pengar.

Jag läser också att SvD/E24 anser att SBAB kommer att bli svårt att sälja när de borgerliga partierna börjar snacka utförsäljning av statliga företag. Och svårare lär det bli om den svenska bostadsmarknaden vänder neråt. SBAB sitter troligen på stora delar av de sämsta bolånen i Sverige, eftersom de hela tiden drivit på lånevillkoren mot större slapphet.

För den som vill veta hur en sprucken bostadsbubbla ser ut finns alltid skräckexemplet Japan, vars bubbla sprack 1990. Sedan dess har landet mest befunnit sig i deflation, med enstaka uppehåll. Detta är en orsak till att jag tror på ett deflationsscenario.

Japans konsumentpriser föll med 1,1 procent i juli, jämfört med samma period förra året, visade statistik på fredagen. Det var sjuttonde månaden i rad med sjunkande priser och ett bevis på att deflationen fortsätter att tynga ekonomin.

Så var det slut på dagens utläggning. Jag överlämnar därmed ordet till alla debattörer!

P.S. Jag läste att bloggrannen Ylven verkar vara på väg att gå kort bostadsmarknaden.

P.P.S. Vilken regering vi får efter valet kommer troligen inte att påverka bostadspriserna nämnvärt.

Tillägg 2010-08-28: "Mackan" påminde mig om ännu en viktig bubbeldrivande faktor:
8. Ränteavdrag. Som det är nu får man dra av en del av räntebetalningarna mot skatten, vilket gynnar alla som skuldsätter sig. På motsvarande sätt betalar man skatt på kapitalvinster, t.ex. räntan på sparkontot, vilket missgynnar sparande. En viktig orsak till att folk inte vill spara ihop till kontantinsats.

Om möjligheten att dra av låneräntan skulle tas bort eller försämras skulle det också omedelbart sänka hela bostadsbubblan, men detta får väl verkligen räknas till kategorin politiskt självmord.

Slopar man skatteavdragen för låneräntan måste man ju rimligtvis av symmetriskäl även slopa skatten på sparräntan. Detta skulle faktiskt som helhet ge en vinst för staten.

[Andra bloggar om banker, bolån, bolåneräntor, bostadsbubbla, bostadspriser, kreditbubbla, sverige]

USA på väg mot dubbeldopp

Det verkar nu bekräftat att USA:s ekonomi nu är på väg mot ett "dubbeldopp" (double dip). Den senaste tiden har det drösat in dålig statistik därifrån. Lite axplock följer.

I fredags kunde man läsa att Fidelity Investments, en av USA:s större pensionsförvaltare, rapporterade att rekordmånga nu nallar av sina pensionsförsäkringar (s.k. 401(k)) i förtid genom så kallade "hardship withdrawals". Förändringen på årsbasis är inte så stor, men från första till andra kvartalet i år har det skett en stor ökning. Det är också rekordmånga som tar ut lån mot sin pensionsförsäkringar. Det är inte heller något tillfälligt problem, eftersom 45% av dem som tog ut pengar i förtid förra året också gjorde det i år. De som tar ut "nödpengar" ur pensionsfonderna är mest i åldrarna 35-55 år, alltså de som borde tjäna mest pengar. Den enda goda nyheten var att den genomsnittliga behållningen i pensionsfonden vid slutet av andra kvartalet hade ökat mot samma tid förra året. Men å andra sidan minskade behållningen mot första kvartalet 2010.

För någon vecka sedan rapporterade amerikanska media (och bloggrannen MFC) att antalet amerikaner som nu får "matkuponger" (SNAP "Supplemental Nutrition Assistance Program" eller "food stamps") i maj steg till nästan 41 miljoner - alltså mer än var åttonde amerikan.

Arbetslösheten i USA fortsätter att vara katastrofalt hög. Den officiella arbetslöshetssiffran är nu "bara" 9,5%, men den säger inte sanningen. Samtidigt fortsätter nämligen andelen av befolkningen som tillhör arbetskraften att sjunka från 65,4% i juli 2009 till 64,6% i juli i år. Den "riktiga" ofriserade arbetslöshetssiffran U-6 är på 16,5%. Långtidsarbetslösheten är fortsatt hög - i genomsnitt drygt 32 veckor för att hitta ett nytt jobb mot i genomsnitt 24 veckor för ett år sedan. Detta är depressionssiffror.

Social Security uppvisar i år röda siffror för första gången sedan översynen 1983. Utgifterna överstiger alltså inkomsterna, något som enligt beräkningarna inte skulle hända förrän ett antal år framåt i tiden.

Samtidigt har USA ett rekordstort budgetunderskott. Det kan inte täppas till när ekonomin och därmed skatteintäkterna fortsätter att vara så svaga. När kommer USA att liksom Grekland tvingas till hårda nedskärningar av statliga utgifter? Ingen vet, men någon dag händer det oundvikligen. I år, om ett år eller om fem år?

[Andra bloggar om usa, skatteintäkter, depression, arbetslöshet, fattiga, pensioner]

Cellulosa + termiter = energi?

Idag kan man läsa i SvD om att forskare i USA försöker kopiera termiters cellulosanedbrytning för att kunna få fram biobränslen ur t.ex. skogsråvara eller halm. Som vanligt presenteras sådan här forskning som om det skulle vara mänsklighetens räddning. "Termittarm framtidens energileverantör". Energileverantör? Nej, energin finns redan i cellulosan, dit den kommit från solljuset genom växternas fotosyntes. Det är bara det att vi vill få fram flytande bränslen, eftersom vårt samhälle är beroende av dem. "Bränsleomvandlare" skulle nog vara närmare sanningen. Sen vräker man på med att "Skadedjuret kan bli framtidens frälsning" och att "termiterna kan också bära på hemligheten hur man skapar det perfekta biobränslet". Stora ord och en mycket positiv räddning från oljeberoendet som målas upp.

Men vad kan sådan här produktion av flytande bränslen från cellulosa egentligen ha för potential? Annat än som försörjningsmöjlighet för biologiforskare, alltså. Grundproblemet är att mängden tillgänglig biomassa inte räcker för att ersätta mer än några procent av vår oljeförbrukning. Jag gjorde förra sommaren en överslagsberäkning över hur mycket energi vi skulle kunna få ut ur den svenska skogen. Slutsatsen var att

inte ens om vi bränner upp hela Sveriges årliga skogstillväxt får vi ut lika mycket energi som av den olja vi använder per år.

Detta inkluderar alltså allt trä som idag går till virke, papper med mera. Nu råkar Sverige vara ett land med ganska få innevånare och mycket skog per kvadratkilometer. Tittar man på hela världen kan biobränslen endast lämna ett marginellt bidrag till att ersätta oljeberoendet.

Ett annat ofta förbisett faktum i dessa sammanhang är att det som kallas för "jordbruksavfall" inte bara är skräp. Halm och annat "jordbruksavfall" är organiskt material som är viktigt för att bygga upp kvalitén på odlingsjorden. Tar man bort t.ex. halmen för att producera biobränslen av den får man en kompakt lera på åkern istället för fin matjord. I dagens kemikaliejordbruk gör det nu inte så mycket, då jorden bara blir ett odlingsmedium där grödor odlas med hjälp av konstgödsel och andra kemiska tillsatser. Men detta kemikaliejordbruk är beroende av ständig tillförsel av ändliga resurser och är i längden inte hållbart. För att kunna bedriva odling utan tillförsel av konstgödsel behövs organiskt material för att bygga upp matjord. Redan idag är matjordsförluster ett stort problem i många jordbruksområden.

The United States alone loses 2 billion tons of topsoil per year.

Fast det är ju kul att man genom att studera termiterna kanske kan finna mer effektiva sätt att omvandla biomassa till flytande bränslen. Men någon "framtidens frälsning" är det definitivt inte, för det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket biomassa tillgänglig.

[Andra bloggar om jordbruk, biobränslen, matjord, skog, energi]

Skandinaviska bostadsbubblor

Christoffer från Norge tipsade mig om norska ekonomibloggen Tankeløse Plukk som skrivit om norska bostadspriser. Redan 2007 skrev han om norska bostadspriser, inspirerad av Robert J. Shillers berömda diagram över inflationsjusterade (reala) bostadspriser från boken "Irrational Exuberance". Ungefär samtidigt som jag gjorde ett liknande diagram över svenska bostadspriser, även jag inspirerad av Robert J. Shillers diagram. Jag gjorde mitt första diagram redan i slutet av 2006, men publicerade det inte offentligt förrän hösten 2007.

I maj i år gjorde Tankeløse Plukk ett diagram där han jämför reala bostadspriser i Norge och USA från och med 1890. Inte oväntat är den norska bostadsbubblan betydligt större än den amerikanska. Detta beror inte bara på norska oljeinkomster, utan även på att norrmännen befinner sig i toppen av ligan "hushållens belåning i förhållande till disponibel inkomst", som Tankeløse Plukk påpekade i vintras. Som jag påpekat förut gäller att möjligheten att låna billigt framför allt gynnar dem som redan har höga inkomster, oavsett om de råkar bo i Norge eller Danderyd. Och många är som vanligt fullbelånade.

Nu undrar ni säkert om inte de norska bostadspriserna stiger av "fundamentala skäl", nämligen de stora oljeinkomsterna. Men även de norska oljeinkomsterna är av övergående slag. Norges oljeproduktion är stadd i nedgång sedan 2001, se t.ex. diagrammet hos Cornucopia idag. Den norska oljeproduktionen har hittills fallit drygt 20 procent från toppen år 2001. De senaste årens höga oljepris håller dock inkomsterna uppe, men frågan är nu om oljepriset kan stiga så mycket mer. Det har legat runt 80 dollar per fat i år, men verkar inte vilja stiga så mycket mer. Får vi ett "dubbeldopp" i världsekonomin lär vi även få fallande oljepris och det i kombination med sjunkande norsk produktion kommer till slut att spräcka den norska bostadsbubblan. Skulle världsekonomin och oljepriset ändå hålla sig kvar runt nuvarande nivå dröjer det lite längre, men till slut lär den fallande oljeproduktionen innebära slutet för bostadsbubblan. Den höga norska belåningsnivån kommer då att förvandlas till en mycket otrevlig hävstång på nedsidan.

För att åskådliggöra de skandinaviska bostadsbubblorna har jag sammanställt ett diagram med reala norska, svenska och danska småhuspriser, samt USA som jämförelse.
Data för Sverige från SCB (Fastighetsprisindex för permanenta småhus samt KPI). Data för Norge från Norges Eiendomsmeglerforbund (Pris per m2 for eneboliger) och Statistisk sentralbyrå (KPI). Data för Danmark från Danmarks statistik (Prisindeks for ejendomssalg enfamiliehuse samt Forbrugerprisindeks). Data för USA från Robert J. Shillers Irrational Exuberance. Referensår för de reala priserna har jag satt till 1993, som är en kompromiss. Den norska bubblan gjorde sitt avstamp 1992, den danska 1993, den svenska 1993-96 och den amerikanska 1996-97. 1993 befann sig dock alla fyra länderna nära botten på de reala bostadspriserna. Data för Danmark finner jag tyvärr bara fr.o.m. 1992.
Som ni ser startade de norska och danska bostadspriserna sin uppgång redan 1992-93, medan Sverige och USA startade 1996-1997. Var själva bubbelfasen började kan diskuteras, men någonstans runt 2003 ser rimligt ut av diagrammet att döma. Alla de tre skandinaviska bubblorna var kraftigare än den amerikanska, men endast den danska är ännu spräckt, med en topp år 2007. Den danska ekonomin verkar dock ha klarat boprisnedgången betydligt bättre än den amerikanska (där nedgången startade 2006), vilket torde bero på att Danmarks ekonomi var i betydligt bättre skick än USA:s innan nedgången. Danmark har exempelvis hela tiden haft ett handelsöverskott, medan USA länge dragits med gigantiska handelsunderskott.

Eftersom de svenska och norska ekonomierna (liksom Danmarks) är i betydligt bättre utgångsläge än USA:s är min gissning att framtida spräckta bostadsbubblor här inte kommer att få lika allvarliga effekter som i USA. Samtidigt är de skandinaviska bubblorna betydligt större än den amerikanska, så i slutändan kanske resultatet blir ganska illa. Vi har dock inte enbart byggt våra bubblor på belåning, som USA, utan även pytsat in pengar från "riktiga inkomster". Frågan är dock hur länge dessa "riktiga inkomster" kommer att finnas kvar.

Rekordlång statistik
Tankeløse Plukk har även uppmärksammat den längsta boprisstatistik jag hört talas om, nämligen inflationsjusterade bostadspriser i Paris från år 1200 och framåt, med grundlig forskning bakom. Det slår den prisserie jag nämnde i januari (Amsterdam från 1637) med en bra bit. Slutsatsen blir dock ungefär densamma, nämligen att det kan ta många generationer för de reala bostadspriserna att repa sig efter stora nedgångar. Efter Digerdöden och Hundraårskriget hade de reala bostadspriserna i Paris fallit med 75% och återkom inte till samma nivå förrän i början av 1500-talet. I modern tid går dock saker ibland snabbare. Från innan Första världskriget till efter Andra världskriget föll de reala bostadspriserna i Paris med drygt 90% (!) men hade repat sig någon gång på 1960-talet. Den genomsnittliga uppgångstakten i reala bostadspriser i Paris under 800 år var 0,6% per år, men forskarna påpekar att siffran har dålig signifikans.
OBS! Logaritmisk skala i diagrammet ovan! Klicka på diagrammet för att se en större version.

Banker och vinstintresse

Idag skriver E24 om hur regeringen springer bankernas ärenden med det nya förbudet för handeln att från 1 augusti ta ut en extra kortavgift vid småköp. Bengt Nilervall, betalansvarig på branschorganisationen Svensk Handel, ser förbudet som ett exempel på framgångsrik banklobbying. Jag håller med - jag har tidigare påpekat att de formella makthavarna i form av Finansinspektionen, Riksbanken, Riksdag och regering verkar gå i bankernas ledband. Nya lagar och förordningar gynnar misstänkt ofta bankerna och särskilt de fyra storbankerna. Råkar bankerna i självförvållad kris som hösten 2008 så stöttas de upp av Riksgälden och Riksbanken. De fyra stora (Nordea, Swedbank, SEB, Handelsbanken) har ju blivit "för stora för att få falla" - "too big to fail".

Som jag påpekade i april är kortbetalning ett sårbart betalsystem, som kan råka ut för allehanda störningar - strömavbrott, datafel, avgrävda kablar. Vi behöver inte ens nämna hoten från hackare och skimmare. Ändå använder man "riskerna med kontanthanteringen" som argument för att minska denna till förmån för kortbetalning. Det verkliga skälet torde vara att betalkorten är guld värda för bankerna. E24:s journalist Joel Dahlberg (ännu en som kan tänka själv - bra) beräknar att korten drar in långt över 15 miljarder kronor till de fyra storbankerna och att vinsten på korten landar på drygt 4 miljarder kronor. Men dessutom har bankerna mage att ta en avgift från sina privatkunder för varje kort.

Fast nu kanske det av bankerna beställda förbudet mot extra kortavgifter vid småköp kommer att slå tillbaka mot dem själva och effekten att bli motsatt mot den avsedda.

- De handlare som tidigare tagit ut en avgift kanske väljer att helt vägra ta emot kort för köp under 50 eller 100 kronor och då har man ju inte kommit framåt i den här frågan.

Det kan också hända (som tidningarna påpekat tidigare under sommaren) att vissa handlare som framförallt säljer för småbelopp (t.ex. tobaksaffärer) helt enkelt väljer bort kortautomaten och bara tar emot kontanter.

Vi vanliga privatpersoner verkar vara uppdelade i två läger. Dels finns såna som jag, som mer och mer återgår till att använda kontanter. Under 2000-talets första halva började jag att betala allt mer med kortet (till och småinköp på ICA), men under det senaste året har jag börjat använda kontant betalning allt mer. Dels finns såna som flera av mina vänner, som numera nästan aldrig använder kontanter och normalt inte ens har något annat än kortet på sig. Som ni förstår kan det bli livliga diskussioner ibland. Mina motståndares argument brukar vara omtanke om butiks- och restaurangpersonal (låter som ett eko från bankernas kortpropaganda tycker jag) eller att det är så praktiskt. Själv argumenterar jag om sårbarhet och annat som jag tar upp i denna artikel.

En annan sak som gör mig misstänksam är att bankerna gör reklam för sina kort. Om bankerna gör reklam för något brukar det betyda att de tjänar på det. Banken är inte din vän. Du kanske tjänar på bankens råd, men var så säker på att banken tjänar ännu mer.

Banker utan vinstintresse

Det passar bra som motvikt att Svenska Dagbladet idag skriver om Sveriges två medlemsbanker - JAK och Ekobanken.

JAK riktar sig till privatpersoner och har cirka 36 000 medlemmar/kunder.

JAK är en kooperativ bank, alltså en ekonomisk förening. Tanken är att medlemmarna sparar och lånar av varandra utan krav på vinst. Varken den som sparar i banken eller den som lånar av banken betalar ränta. Däremot betalar den som lånar en administrationsavgift.

Ekobanken har omkring 1300 medlemmar och runt 3600 kunder.

Ekobankens utlåning riktar sig främst till företag och föreningar, men alla kan spara i banken. Pengarna som sparas placeras så att de finansierar företag som bidrar till en sund social och ekologisk utveckling. För att alla tydligt ska kunna se vad deras pengar används till publiceras alla lån och krediter som ges till företag och föreningar i årsredovisningen och i en skrift. Ekobanken ger sina sparkunder ränta och ägarna får en avkastning på insatt kapital.

Dessa är två mycket sympatiska alternativ för den som är trött på de stora roffarbankerna. Dina pengar används här inte till att betala stora bonusar till bankfolket.

Både JAK och Ekobanken är också befriade från de problem som drabbar andra banker. De har bara in- och utlåning. Ingen placering i finansiella instrument. Lånar inte upp pengar på någon finansmarknad för att låna ut. Båda bankerna är med i den statliga insättningsgarantin, men skulle vad jag förstår knappt behöva det.

Båda dessa banker fungerar ungefär så som sparbanker och föreningsbanker fungerade innan större delen svaldes och till slut blev bankkolossen Swedbank. Men det finns faktiskt fortfarande en hel bunt riktiga sparbanker kvar. Ett enkelt sätt att hitta om det finns en sparbank i närheten är att titta in på Insättningsgarantings lista över anslutna institut och bläddra ner till avdelningen Sparbanker. Några sparbanker finns dock överst under bankaktiebolag och jag vet inte hur "bra" de är (måste utredas). Hursomhelst är det sympatiska småbanker man träffar på bland sparbankerna. Lönneberga-Tuna-Vena Sparbank (med hela tolv anställda) skriver till exempel så här på sin hemsida.

Lönneberga-Tuna-Vena Sparbank är en fristående och självständig sparbank med stark lokal förankring. Banken är inget aktiebolag och har inga ägare som ställer krav på utdelning. De årliga överskotten stannar därför kvar i banken för att bland annat trygga insättarnas pengar. De på detta sätt fonderade rörelseresultaten skall också användas för att utveckla sparbanken, till nytta för kunderna och de orter som sparbanken verkar i.

Vilken bank tror ni Emil i Lönneberga skulle välja?

Nackdelen med sparbankerna är att de vad gäller tekniska och andra tjänster vad jag förstår sitter i knät på Swedbank och därmed tjänar denna storbank lite grann även på sparbankskunderna. Rätta mig om jag har fel.

[Andra bloggar om sparbanker, banker, betalkort]

Osäkert om bostadspriserna

Idag basunerar media ut nyheten om stigande priser på småhus enligt SCB:s Småhusbarometer. Som vanligt beror resultatet en del på hur man jämför. SCB jämför K/T-talen för tremånadersperioderna februari-april och maj-juli och får det till en prisökning på 2 procent. Själv inflationsjusterar jag istället medelpriserna med KPI först och tittar sen. Då ser det ut som följande diagram, där jag även lagt in tre och tolv månaders glidande medelvärden.
Orsaken till skillnaden mot SCB är att jag är mer intresserad av den längre trenden och då funkar inte K/T-talen, då taxeringsvärdet för det första i det långa loppet beror på köpeskillingarna, och för det andra förändras taxeringsvärdena vid omtaxeringar och försvårar därmed avsevärt historiska jämförelser.

I mitt diagram ovan ser det än så länge ut som om det skulle kunna vara en begynnande trendvändning mot fallande priser som vi sett sedan januari i år. Fast det är lite för tidigt att uttala sig säkert ännu, även om det enligt teknisk analys finns varningssignaler för den svenska bostadsmarknaden. För att kunna uttala mig säkrare skulle jag dock först vilja se en nedgång under nivån från oktober 2009.

Så sent som igår basunerade dock media ut fallande bostadspriser i juli, eftersom senaste pressreleasen från Mäklarstatistik kom då. Mäklarstatistik ligger alltid någon månad före SCB, då de får sina priser vid kontraktsskrivningen, medan SCB väntar till köpebrevet. Att Mäklarstatistik nu rapporterar prisfall ökar därför misstankarna om att den fallande trenden sedan januari kan fortsätta. Men man bör som sagt akta sig för att uttala sig för säkert, särskilt som juli är semestermånad och därmed inte särskilt signifikant. Där har Mäklarsamfundets vd Jeanette Gustafsdotter rätt.

- Jag vill helst se hur de närmaste månaderna utvecklas innan jag talar om ett trendbrott, en månad mitt i sommaren är ingen bra referensmånad, säger Gustafsdotter.

– Men Stockholm brukar vara vägledande för hela riket och där kan man se en nedgång för andra månaden i rad. Så det finns tecken på prisnedgång, säger Gustafsdotter.

Men nu närmar sig en intressant tid. Augusti och september är stora bostadsköparmånader, som kan säga något signifikant om pristrenden.

Claudia Wörmann är analysansvarig på Mäklarsamfundet. Enligt mäklaren Fastighetsbyrån är nästa vecka den vecka under året då flest slår till och köper en bostad.

Vilka månader under året genomförs det flest bostadsaffärer?

- Maj och september. Men i år blev faktiskt juni en hetare bostadsmånad än maj vilket berodde på den ihållande vintern som försenade vårförsäljningen.

Än så länge vettiga uttalanden från Mäklarsamfundet, men sen tappar vd:n bort sig.

Hur sund anser ni att bostadsmarknaden är just nu?

– Nu börjar priserna gå tillbaka till vad de var 2007, som det var innan finanskrisen och då börjar man gå tillbaka till ett normalläge. Det tycker vi är sunt.

Låg inte priserna väldigt högt då?

– Jo, men räntorna var betydligt högre än vad de är idag, säger Jeanette Gustafsdotter.

Tittar man på det längre perspektivet var 2007 absolut inget normalläge för bostadspriserna. På SCB:s hemsida finns fastighetsprisindex för småhus årsvis bak till 1975 och inflationsjusterade småhuspriser ser då ut som i diagrammet nedan. (Data för 2010 är preliminära för årets första kvartal.)
Notera att med årsvisa data syns inte ens nedgången 2008 annat än som en utplaning. Bloggrannen Cornucopia presenterade för någon vecka sedan "Svenska bostadsbubblor 1981-2009", men här tittar jag ännu lite längre bak i tiden. Då ser man att det 1979-1985 var en längre utförsbacke för inflationsjusterade bostadspriser än den berömda nedgången 1990-1995, men att den nuvarande prisuppgången slår de båda tidigare med hästlängder. Normalläget för svenska småhuspriser är gissningsvis någonstans runt 90 i detta diagram, medan vi nu är uppe runt 179. Även om man justerar för disponibel inkomst istället för konsumentpriser kommer man till ungefär samma resultat - det är en bostadsbubbla.

Det man inte ska glömma är också att det i grunden inte är en bostadsbubbla, utan en kreditbubbla. De svenska hushållen håller på att öka på sina skulder i en årstakt av runt 9 procent och hushållens skulder har hållit på och ökat sedan 1995. Se diagrammet nedan som jag lånat från Cornucopia.
Till och med under finanskrisens akuta fas hösten 2008 ökade hushållens skulder. Sen råkar just denna kreditbubbla yttra sig genom att de lånade pengarna flödar in i bostäder, som därmed hamnar i en bubbla. Det avgörande för att bubblan hålls igång är alltså att det ständigt flödar in nya krediter. När någon stänger av kreditkranen sjunker sufflén ihop av sig själv. Det blir ungefär som en uppblåsbar hoppborg, som är beroende av att det hela tiden står en fläkt bakom och håller den uppblåst.
Vem ska dra ur sladden för kreditfläkten som blåser upp hushållens skulder? Företagen har som ni ser i diagrammet ovan redan drabbats av kredittorka. FI:s bolånetak kan möjligen bidra till att bostadspriserna mattas av något, vilket de gjort sedan början av året. Men av finansmarknadsstatistiken att döma har förväntningarna om bolånetaket ännu ingen effekt på hushållens skulder, och därmed ingen större effekt på bostadspriserna. Men kanske kan begynnande prisfall orsakade av bolånetaket starta en cirkel som leder vidare till strypta krediter. Eller så blir det kanske ett bistrare globalt kreditklimat som utlöser kredittorka för de svenska hushållen. SEB anser nu åtminstone att extremt låga boräntor snart är ett minne blott.

[Andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser, kreditbubbla, bolån]

Observerat i Italien

När jag var i Milano under sommaren slog det mig att de har en helt annan nivå på säkerhetstänkandet i Italien. Titta t.ex. på följande bild på framsidan av Milanos centralstation. (De två personerna som går förbi är ovidkommande) (Klicka på bilden för att förstora)
Där står en polisbil ständigt parkerad, men inte nog med det. Bredvid den står ett militärfordon innehållande två soldater. Och inte vilka soldater som helst. Jag blev nyfiken och gick förbi nära och läste att bilen (och även soldaterna antar jag) kom från ett fallskärmsjägarregemente. Lite tuffare soldater, alltså. Även inuti stationen, där taxibilarna kan köra fram och lämna och hämta folk, stod motsvarande uppställning av en polisbil och en jeep med fallskärmsjägare.
Bilar från polisen och halvmilitära carabinieri har jag sett där förut, men inte rena gröna militärfordon. Det verkar som om rädslan sprider sig bland de styrande.

Intressant är också hur säkerheten ser ut vid kontorsbyggnaden för "Regione Lombardia", alltså någonting motsvarande länsstyrelsen för Lombardiet. Kontoret är inrymt i "Il Pirellone", en skyskrapa som troligen är mest känd för att en tokstolle våren 2002 körde in ett litet privatflygplan i den.
Infarten ser ut som på bilden nedan.
Som synes är infarten en uppförsbacke som är blockerad av nerfällbara fordonshinder (rödvitrandiga) som manövreras från vaktkuren i bildens vänsterkant. Här ska inga obehöriga fordon kunna komma i närheten! Jämför detta med hur det ser ut framför länsstyrelsen eller landstingshuset i Stockholm. Eller våra ministerier. Här i Sverige har vi inte tillnärmelsevis samma säkerhetsåtgärder. Vad är man så rädd för i Italien? Det har inte varit något terrorattentat där på ett bra tag. Jag tycker mig som sagt också se att säkerhetsnivån har ökat.

Det politiska läget i Italien har gått från dåligt till sämre under sommaren. Det började med den stora P3-skandalen, där flera höga politiker visade sig tillhöra något slags hemligt nätverk. Denna skandal verkar svenska media ha missat.

I slutet av juli har (f.d. neofascistiske) Gianfranco Fini med anhang brutit sig ur Berlusconis styrande parti PdL och därmed satt regeringen på pottkanten med risk för nyval. Det är inte helt oviktigt vad som händer i ett av EU:s större länder, som dessutom tillhör de berömda PIIGSS, med stor statsskuld. Ett nyval kan komma att skapa osäkerhet om statsfinanserna.

Apropå skyskrapor pågår ett flertal skyskrapebyggen i Milano. De flesta har vad jag förstår satts igång eller planlagts innan finanskrisen. Frågan är hur det kommer att gå att fylla dem med hyresgäster. Det är som ni ser nedan inga små byggen, utan stora energislukare.
Jag diskuterade dessa byggen med en italiensk företagare (parmesanproducent) jag mötte på resan och undrade lite försiktigt var de skulle få energin ifrån till att driva luftkonditioneringen i dessa glaspalats. Större delen av Italiens el produceras nämligen genom att bränna olja eller fossilgas. Endast 7% kommer från vattenkraft och kärnkraften stängde man av efter en folkomröstning efter Tjernobylkatastrofen. Han påpekade dock att sommartid är det ingen brist på fossilgas, eftersom den mest används till uppvärmning. Dessutom blir gasen billigare sommartid. Men jag har en känsla av att dessa glaspalats kan bli ganska kalla och ruggiga vintertid om inte gasen skulle räcka till uppvärmningen.
Ett exempel på glaspalatsen är den maktens boning som ska bli Regione Lombardias nya huvudkontor - Palazzo Lombardia (bilden ovan). Detta gigantiska kontorskomplex för byråkrater börjar nu så smått bli färdigt. Skrytbygget står på platsen för en park som höggs ner under stora protester.

För att återgå till fossilgasen, så är Italien genom sin stora gasimport beroende av huvudleverantörerna Algeriet och Ryssland. Inte precis önskeländerna att sitta i famnen på. Att mycket i samhället är uppbyggt kring gasen är uppenbart. De flesta hem har gasspis och gasuppvärmning. Dessutom finns ett utbyggt nät av stora gasledningar över hela landet, som man ser då och då. Exempelvis följande ledning som jag träffade på under en joggingrunda.
Den parmesanproducent jag nämnde hade jag en intressant diskussion med angående livsmedelsbranschens problem. Hans eget företag hade inga större problem - det finns alltid en efterfrågan på märkesvaror som äkta Parmigiano Reggiano. Men han berättade att han diskuterat problemet med livsmedelsbranschens lönsamhet med Barillas chef, som han kände. Grundproblemet är att lönsamheten blir dålig p.g.a. pressade priser - konsumenterna vill ha billig mat. Företag som Barilla försöker därför att komma runt det genom att lansera olika specialprodukter, som kan säljas dyrare, exempelvis fiberpasta. Barilla äger förresten också svenska Wasabröd.

Slut på funderingarna för denna gång.

[Andra bloggar om italien, politik, livsmedel, gas, energi]

Det vete sjutton...

Just nu verkar vetepriset ha lugnat ner sig, efter en kraftig prisuppgång i samband med de ryska bränderna. Marknaden tycks ha kommit över sin rädsla och insett att det inte är någon katastrof om den ryska veteskörden blir 70-75 miljoner ton istället för 97 miljoner ton. Ryssland är bara nummer fyra bland världens veteexportörer (efter USA, EU och Kanada). Dessutom är världens spannmålslager (369 miljoner ton) betydligt större än de var 2007-2008 (281 miljoner ton). Bloggrannen Cornucopia påpekade i tisdags att det till och med är teknisk säljsignal i vetet.

Trots det är fortfarande spannmålspriserna högre än förra året. Det ska dock påpekas att det mest gäller vete och korn och inte särskilt majs och ris, trots att den globala risskörden förväntas falla med 1% mot förra året (vi får se hur bedömningen blir efter översvämningarna i Pakistan). Vad gäller majs ser det ut som om världen går mot en rekordstor skörd på 823 miljoner ton.

International Grain Council (IGC) har dock skrivit ner sin prognos för världens totala spannmålsskörd något. För att förstå proportionerna på det ryska skördebortfallet så är den globala årsskörden av vete runt 680 miljoner ton.

Det finns dock fortfarande kvar en risk med det högre vetepriset, nämligen risken för protester mot högre matpriser. Särskilt stor är risken i Egypten - världens största veteimportör. Egypten såg dock mycket snabbt till att försäkra sig om säker vetetillgång då de nyss köpte upp ett stort parti från Frankrike. Man vill säkert inte se brödupplopp samtidigt som man redan har en politisk osäkerhetssituation då president Hosni Mubarak verkar vara dödligt sjuk och det är mycket oklart med "tronföljden".

Som vanligt drabbar de höga spannmålspriserna främst världens fattiga. I fattiga länder lägger människor större delen av inkomsten på mat - ibland runt 80%. Vi i den rika världen klarar oss utan större problem än att kanske få dra ner lite på övrig konsumtion. De högre priserna på vete och korn kommer troligen också att driva upp priserna på kött.

Den ryska torkan och bränderna kommer såklart även att drabba den ryska ekonomin. Denna sommars extrema väder kan ge följdeffekter som just nu är svåra att förutse. Torkan kommer också att få effekt på nästa års ryska veteskörd. Det blir nämligen problem med sådden av höstvete i många områden, eftersom det är för torrt. Därmed borde det finnas en möjlighet för bönder på övriga norra halvklotet att satsa mer på höstvete för odlingssäsongen 2010/2011.

David Jonstad på Effekt har också en intressant kommentar om Ryssland idag.

Att det är Ryssland som står i centrum är intressant på flera sätt. Ett är att Ryssland utpekats som ett land som kan vara en av få vinnare på ett varmare klimat. En höjning av temperaturen skulle höja produktivteten i jordbruket och göra nya arealer brukbara. Men att försöka förutse så exakt hur klimatförändringarna kommer att slå är nästan omöjligt. Det enda man kan säga är att vädret blir mer extremt, inte vilken region som står näst på tur att drabbas. Vem förutsåg de ryska bränderna för ett år sedan?

"Global weirding" igen...

För att övergå till Pakistan så pågår översvämningskatastrofen där fortfarande. Det är faktiskt en av de större naturkatastroferna de senaste åren. Fler drabbade än av tsunamin och fler än av jordbävningen på Haiti, fast inte lika många döda. Men kostnaderna kommer troligen att bli betydligt större för nödhjälp och återuppbyggnad. Hur stora skadorna slutligen blir går ännu inte att säga, eftersom det som sagt är en pågående katastrof. Den som vill hjälpa de drabbade i Pakistan kan exempelvis ge gåvor till Läkare utan gränsers insamling till Pakistan.

Översvämningarna i Pakistan drabbar skördarna av framförallt bomull, sockerrör, ris och vete och har också förstört lager av livsmedel och djurfoder och dödat boskap. Det blir även stora långsiktiga problem då lager av utsäde har förstörts och överlevande boskap riskerar att svälta ihjäl. Om sockerrörsodlingarna skadas allvarligt riskerar även nästa års sockerskörd att drabbas. Eftersom många av de drabbade lever av jordbruk är deras långsiktiga utkomstmöjligheter hotade. De riskerar om inte annat att hamna i ett beroende av extern hjälp.

Pakistan tvingas också importera mer livsmedel, vilket kan försämra statsfinanserna. Inte bra, med tanke på att i januari i år var Pakistan nummer fyra på listan över länder med störst risk för statsbankrutt.

Pakistan är dessutom redan politiskt instabilt och gränsar till krutdurken Afghanistan. Eftersom Pakistan också innehar ett antal kärnvapen är min gissning att vi kommer att få se bistånd strömma till i stora mängder från framförallt USA. Allt för att försöka undvika obehagliga politiska utvecklingar.

[Andra bloggar om livsmedel, jordbruk, spannmål, pakistan, ryssland, egypten, klimat, översvämning, fattiga]

Hubbert 1949

Apropå det jag skrev tidigare idag om oljetoppen råkade jag snubbla över en tidig artikel publicerad i Science "Energy from Fossil Fuels" av Marion King Hubbert, där han redan 1949 skriver om ändligheten hos produktionen av fossila bränslen samt konsekvenserna av detta. Han tar även upp frågan om jordens totala befolkning.

One of the most disturbing ecological influences of recent millennia is the human species' proclivity for the capture of energy, resulting in a progressive increase of the human population.

Även Marion King Hubberts artikel i Science från 1956, där han första gången ritar upp sina kurvor med en produktionstopp, finns tillgänglig på nätet "Nuclear Energy and the Fossil Fuels". Figur 21 i artikeln placerar global peak oil runt år 2000. Inte så illa prognosticerat om det nu visar sig att det var 2008.

[Andra bloggar om peak oil, oljetoppen, olja]

Bloggsemestern och besökarna

Som ni ser av den senaste månadens besöksstatistik nedan, så är det rätt tydligt när jag hade "bloggsemester".
Det gick också rätt snabbt att komma tillbaks till normala besökssiffror. Det räckte att skriva några artiklar.

Jag ser också att jag åter kommit upp på Bloggportalens tio-i-topplista för ekonomibloggar.

[Andra bloggar om blogga, internet]

Oljetoppens nersida ser inte ut som uppsidan

Det är lätt att tänka sig när man ser kurvan över den globala oljeutvinningen att tiden efter oljetoppen kommer att innebära en återgång till ett samhälle likt det på 1970-talet eller kanske 1930-talet. Men så är det inte - oljetoppens nersida kommer att se helt annorlunda ut. En viktig grundläggande anledning är att jordens befolkning är betydligt större nu än då. I diagrammet nedan har jag ritat in den globala oljeproduktionen (källa EIA) och världens befolkning (källa US Census Bureau) för att illustrera detta. Från 2010 och framåt har jag lagt in en prognos att oljeproduktionen sjunker med 1,5% per år och att befolkningsökningstakten avtar så sakteliga.
År 2034 kommer den globala oljeproduktionen i så fall åter att vara nere runt 58 miljoner fat per dag, ungefär som 1982-83. Men den stora skillnaden är att den globala befolkningen kommer att vara drygt 8 miljarder mot bara drygt 4½ miljard i början av 1980-talet. Ännu tydligare blir skillnaden om man tittar på antal fat olja per person och år.
Global peak oil per capita var faktiskt redan 1979! Den lilla nedförsbacken efter det berodde på att oljeproduktionen sjönk under några år samtidigt som jordens befolkningsökning var som snabbast just då. Sedan 1982 har olja per capita pendlat inom intervallet 4,4-4,8 fat per år, eftersom oljeproduktionen har hållit någorlunda jämna steg med befolkningstillväxten. Men den dag vi når peak oil förändras detta plötsligt och kurvan börjar dyka. Jag har i diagrammet antagit att peak oil inträffade 2008, i linje med vad många bedömare nu tror. Samtidigt har jag varit optimistisk i mitt antagande att oljeproduktionen bara skulle sjunka med 1,5% per år. Även om man placerar peak oil en bit in i framtiden kommer diagrammet att se ut på liknande sätt, eftersom världsbefolkningen fortsätter att öka.

När var den globala oljeproduktionen senast 2,55 fat per person och år, som min prognos ger för år 2034? Jag har inte siffror tillgängliga just nu, men det är långt bak. Tillägg: 2,55 fat olja per person och år motsvarar ungefär 1957 års nivå.

Apropå detta skriver Sverker Lenas idag på DN Kultur om olika undergångsvisioner och scenarier efter att vi nått tillväxtens gränser i "Finns det liv efter kollapsen?" (tack Cornucopia för tipset).

När vi ändå är inne på domedagstankar skrev Sara Jeswani på Effekt i måndags om "Mitt i kollapsen" apropå en artikel av Kurt Cobb.

Tänk om vi inte alls håller på att närma oss en punkt i historien som kan tippa oss över i ekologisk katastrof, som vi måste ta oss samman för att hindra? Tänk om vi redan befinner oss mitt i den katastrofen, och att den redan har pågått en tid?

Man behöver egentligen bara slå upp morgontidningen för att hamna mitt i katastroferna. Nu senast idag om den värmebölja som plågar USA. Ännu dock inte i närheten av den värmebölja som drabbat Ryssland, med skogsbränder och andra dyrbara bränder, som bland annat drabbat veteskörden. Detta samtidigt som översvämningar drabbat Pakistan och många miljoner människor behöver hjälp, förutom att skördar förstörts även där.

Har det någon koppling till den globala uppvärmningen? I våras skrev jag om att uppvärmningen troligen kommer att märkas mer som "global weirding" än "global warming" och det tycks ju som om det blir fler konstigheter i vädret. Forskarna är försiktiga med att dra några slutsatser av "enstaka extrema väderhändelser". Men statistik över längre tid verkar säga något annat.

Det ledande återförsäkringsbolaget Munich Re har uttalat att deras databas över naturkatastrofer visar att antalet extrema väderhändelser, som stormar och översvämningar, har trefaldigats sedan 1980 och att trenden väntas hålla i sig.

Oavsett om det beror på antropogen global uppvärmning eller något annat verkar alltså trenden vara tydlig och vi kan förvänta oss mer "global weirding" i vädret. Fast den här sommaren lär väl tysta många som i den gångna vinterns kyla kraxade om att antropogen global uppvärmning skulle vara en "Climate Scam". Fast Maggie tystnar nog inte...

[Andra bloggar om olja, oljetoppen, peak oil, befolkning, klimat, väder, spannmål, ryssland, pakistan]

Cykelbana vid Arenabygget!

Äntligen har någon tänkt till lite. I början av juli skrev jag följande:

Nu hänvisas alla cyklister och fotgängare ut på det som tidigare var gångbana längs med den tillfälligt omlagda Arenavägen. Cirka 1½ meters bredd ska fotgängare och cyklister i båda riktningar dela på. Dessutom med mötande biltrafik strax bredvid om man cyklar söderut.

Men nu har någon klok person på Arenabygget insett hur omöjligt detta var, så idag ser det ut som på bilden nedan.
Man har alltså snott en bit av bilbanan för att ge åt cyklisterna och det tackar vi för! Men fortfarande är det halvbra för cyklister när man tvingas korsa Arenavägen vid Kakelspecialisten. Fast som cyklist ska man väl vara tacksam över det lilla man får...

Lettlands långsiktiga problem

Edward Hugh på A Fistful of Euros uppmärksammade häromveckan en undersökning av Eliana Marino om de demografiska konsekvenserna av sparpaket och kris - "The Social Impacts of the Economic Slowdown: The Latvian experience". Hon kommer fram till att det skett och fortfarande pågår en stor utvandring av folk i arbetsför ålder från Lettland, vilket kommer att leda till förvärrade långsiktiga demografiska och ekonomiska problem.

Hon har påpekar att de officiella lettiska siffrorna grovt underskattar utvandringen, eftersom de flesta människor inte talar om för de lettiska myndigheterna att de flyttat till ett annat EU-land. Enligt Eliana Marinos uppskattning har cirka 30000 utvandrat från Lettland under 2009 och det lär bli ungefär lika många under 2010. Detta är mycket av en befolkning på bara drygt två miljoner och förvärrar det redan allvarliga demografiska problem som Lettland har med mycket låg nativitet - bland de lägsta i EU med runt 1,4 barn per kvinna. Problemen med vem som ska finansiera välfärdssystemet blir bara värre ju mindre andel av befolkningen som arbetar. Titta på Lettlands befolkningspyramid nedan.
Basen är oerhört smal. Lettland skulle framöver kunna lösa sina problem med arbetskraftsinvandring, men för det första finns inga jobb i Lettland - arbetskraften utvandrar ju efter BNP-raset på 18% förra året. För det andra har letterna av sovjethistoriska skäl en avog inställning till invandring.

Så även om man just nu tycks se en viss stabilisering i den lettiska ekonomin så är det de långsiktiga problemen som är allvarligast. Det krävs rätt mycket nyanställningar för att situationen ska förändras så att Lettland inte längre blöder arbetskraft. Igår rapporterades att BNP "bara" föll med 3% under andra kvartalet i år jämfört med samma kvartal i fjol. Jämfört med första kvartalet låg BNP i princip still. Frågan är vad som ska kunna driva upp BNP och därmed sysselsättningen så kraftigt att utvandringstrenden vänder. Jag har svårt att se någon sådan faktor för Lettlands del.

[Andra bloggar om lettland, baltikum, arbetslöshet, bnp, utvandring]

Odlingslotten

När jag kom hem från semestern i förrgår kväll befarade jag att odlingslotten skulle se ut som ett träsk fyllt med mördarsniglar efter det myckna regnandet, men det visade sig inte vara så farligt. Snarast såg lotten ut som en djungel (av grönsaker, bara enstaka ogräs) och antalet mördarsniglar var inte förfärande, även om jag högg av en del. Det fanns en hel del grönsaker att skörda, bland annat följande gurkor.
Till vänster är det "äppelgurka" av den sort som heter "Crystal Apple" eller "Lemon". Till höger en slanggurka av sorten "Marketmore 76". Förutom hos Runåbergs finns dessa båda gurksorter hos Impecta. Dessa båda är mina favoritsorter bland frilandsgurkor.

Den som aldrig har ätit hemodlade gurkor har gått miste om något. Här är det gurkor som faktiskt smakar något. När man smakat dessa vill man aldrig mer köpa de vattenslangar som säljs i butikerna. Frilandsgurkor bör förresten skalas innan man äter dem färska, eftersom de oftast är taggiga och har tjockare skal.

Något som jag har experimenterat en hel del med i år är olika paprikasorter. Jag berättade i juni om förodlingen och den långa väntetiden. Men nu kan jag äntligen börja skörda paprikor. På friland har jag bland annat provat den ungerska sorten "Ferenc Tender" från Runåbergs, som ni ser i förgrunden nedan. Frukterna är ännu omogna, därav den bleka färgen - de ska bli röda, även om de är ätliga även som vaxfärgade.
Som synes verkar plantan trivas bra. I bakgrunden står en planta av sorten "King of the North" från Jennys Frön, med mörkgröna paprikor av kantig mindre modell, som dock också ska bli röda. Den ryska sorten "Healthy" kom inte med på bild, men de första frukterna av den hade redan mognat. Den gjorde sig bäst stekt, ansåg jag. De allra tidigaste frilandspaprikorna har jag fått från den italienska sorten "Lombardo", som ger långsmala frukter som ser ut som chili, fast de är söta. De första var klara redan för två veckor sedan då jag gjorde en snabb "mellanlandning" hemma.

På balkongen växer paprikor av mer värmekrävande sorter i stora krukor. På den gula "växthuspaprikan" är som ni ser nedan de första frukterna nästan helt mogna nu. Säkert fullt ätlig, men jag ska ge den ett par soldagar till innan jag skördar, så den hinner blir riktigt söt. De är dock goda redan som gröna.
Ny för i år för mig är sorten "Sweet Chocolate". Som ni kan se nedan är den chokladbrun. Återstår att se om den är så god som det påstås.
Tomaterna börjar också mogna så smått även om de skulle behöva lite mer sol för att bli bra.
På bilden ser ni sorterna "Bärnsten" (gul) "Tiny Tim" (minst) "Tidig röd" (mittemellan) och "Glacier" (störst). Till vänster också två paprikor "Lombardo". För den som vill ha tag på ovanliga tomatsorter rekommenderar jag Tomatsidan.se. "Glacier" och "Tidig röd" är två av mina favoriter därifrån - båda går utmärkt på friland och ger bra med mogna frukter även om vädret är svalt och molnigt.

För två veckor sedan skördade jag också årets midsommarråg. En kärve av denna gamla rågsort ser ut så här.
Odlingslotter - ett integrationsprojekt
Odlingslotter är förresten ett mycket bra sätt att integrera invandrare med svenskar. Man hjälper varandra med alla möjliga saker, såsom vattning medan man är bortrest, och man lär sig nya odlingsmetoder och växter. Genom detta lär man känna varandra. Bilden nedan ger en uppfattning om vilken sprudlande mångkultur som jag har omkring min lott.
Särskilt imponerad är jag av mina lottgrannar från Bangladesh, som är intensivodlingens mästare. På odlingslottens 100 kvadratmeter får de fram rent otroliga skördar. Tyvärr talar de inte så bra svenska, så det är lite svårt att få reda på hur de gör för att lyckas så bra, men jag har i alla fall listat ut att de i många fall struntar i de instruktioner som finns på fröpåsarna om plantavstånd och sår betydligt tätare. De odlar också snabbväxande bladgrönsaker och rädisor mellan större växter som är långsammare i starten.

Bankdöd i USA - mest småbanker

Bloggrannen Cornucopia tycker att ordningen är återställd när 22 (inte 23) USA-banker gick i stöpet under juli. Det förtjänar dock att påpekas att det handlar om relativt små banker.
Antalet (gula staplar) är förvisso en tangering av det tidigare rekordet från april i år, men räknar man den sammanlagda storleken (blå staplar) av de fallerade bankerna, så är det långt ifrån rekord. Det verkar alltså mest vara småbanker som går under för tillfället - inte så farligt alltså.

Däremot kan man se att USA:s ekonomi går knackigt. Senast igår rapporterades en oväntat stor minskning av jobben i USA. Siffran 131000 förlorade jobb är dock som jag påpekat förut fullständigt värdelös, eftersom den är justerad enligt BLS "black box". Mer intressant är arbetslöshetssiffran U3 på 9,5% och att den andel av befolkningen som räknas till arbetskraften fortsätter att sjunka.

Andelen av befolkningen som ingår i arbetskraften var 64,6 procent, ned från 64,7 procent månaden före.

Antal personer i arbetskraften som för närvarande kan ta ett arbete sjönk till 20,485 miljoner jämfört med 20,518 miljoner månaden före. Andelen av befolkningen som har ett jobb sjönk till 58,4 procent i juli, jämfört med 58,5 procent månaden före.

Läs även Mishs kommentar om "underemployment", alltså att folk visserligen har jobb, men inte så mycket som de önskar. Den mer "verkliga" arbetslöshetssiffran U6 ligger på 16,5%. Konsumenterna har varit en viktig del av USA:s ekonomi, men med dessa arbetslöshetssiffror kan de helt enkelt inte konsumera som förr. Jag och många andra har länge varnat för att USA:s ekonomi är på väg mot ett dubbeldopp och endast hålls uppe av statliga stödkryckor. Nu ser det alltså ut som om avmattningen har påbörjats. Som jag påpekade för några veckor sedan så ser det inte heller ut som om USA:s bostadsmarknad återhämtar sig. Och det lär den knappast göra de närmsta decennierna. Exemplet Japan avskräcker fortfarande, med nu två decennier av mestadels fallande fastighetspriser.

P.S. Jag är nu tillbaks från tre veckors bloggsemester till ett genomregnigt Stockholm. Har ännu inte varit ute på odlingslotten, men befarar att den mest liknar ett träsk fullt av mördarsniglar - vi får se imorgon bitti. Ska väl komma igång med att skriva här på bloggen igen, så jag åter kan ta mig upp på tio-i-topplistan på Bloggportalens kategori "Ekonomi, företagande och juridik" där jag just noterade att jag halkat ner till plats 11.

[Andra bloggar om banker, usa, arbetslöshet, bostadspriser]