Peak Car och Marchettis konstant

Idag rapporterade Sveriges radio om "peak car", alltså att bilåkandet i många industriländer minskat de senaste åren. Fenomenet "peak car" uppmärksammades första gången vad jag vet av amerikanska Brookings Insitute i rapporten "The Road…Less Traveled". Forskarna Robert Puentes och Adie Tomer noterade där att bilåkningen, mätt med totala mängden fordonskilometer i USA, började att plana ut år 2004 och föll 2007 för första gången sedan 1980. Bilkörningen per capita planade ut från 2000 och har fallit sedan år 2005.

"Peak car" är en del av en större trend kallad "peak travel". Sedan millennieskiftet har resandet planat ut i flera länder. Särskilt intressant är att Japan har legat på en platå vad gäller resandet under många år.

Det finns flera mått som pekar mot peak car.

Försäljningen av nya bilar i USA har halverats från 11 miljoner 1985 till 5.5 miljoner 2009. Peak car har även uppnåtts när det gäller ägande av bilar i USA och det samma gäller för bilresande per-capita.

I Storbritannien har man också noterat liknande trender. Från 1992 till 2007 sjönk andelen 17-20-åringar med körkort från 48 till 38 procent och för 21-29-åringar från 75 till 66 procent. De privata transporternas andel av resorna föll i Storbritannien från 50 procent 1993 till 41 procent 2008. Från 2004 till 2008 föll bilresor per person med 9 procent och antalet personkilometer med 5 procent.

I somras kom så en artikel från de australiensiska forskarna Peter Newman och Jeff Kenworthy om peak car use som förutom att samla tidigare forskning i ämnet också resonerar kring tänkbara orsaker.

Den första (och kanske viktigaste) orsaken är Marchettis konstant som postulerades 1994 av den italienske fysikern Cesare Marchetti. Han visade att ända sedan neolitisk tid har den tid som människor är villiga att lägga på dagliga resor legat runt en och en halv timme. Med moderna transportmedel blir det såklart längre resor, men restiden tenderar att vara densamma. Blir det mer tenderar man att justera ner sitt resande.

Andra faktorer är utbyggnaden av kollektivtrafik, storstädernas förtätning, åldrande befolkningar, och till sist de ökande bränslepriserna.

Allt detta går på tvärs mot de antaganden om stadigt ökande transportvolymer som samhällsplaneringen bygger på.

Nu menar hållbarhetsforskare att stadsplanerare måste räkna med minskat resande när de planerar framtidens städer.
...
Fortfarande finns det många frågetecken och osäkerheter i den här forskningen, men Peter Newman menar att stadsplanerare redan nu måste börja tänka om och inte längre planera för fler motorvägar.

Det är även dags att se över saker som Parkeringsnormerna för nybyggen av bostäder.

I sammanhanget kan dagens debatt mellan infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (m) och språkröret Åsa Romson (mp) vara intressant att lyssna på.

Läs även bloggrannarna Cruel Crude och Cornucopias kommentarer om saken. Cornucopia skriver.

Som jag många gånger påtalat så kommer energibristen i spåren av peak oil leda till att dagens storslagna motorvägsprojekt, förbifarter osv kommer gapa allt mer tomma i framtiden och är rena pengar i sjön. Anledningen till det är att vi helt enkelt inte kommer ha bränsle nog att köra som idag. En grov prognos är 60% minskad biltrafik till 2030, inklusive kraftigt utbyggda biobränslen, kraftigt utbyggd volym elbilar och kraftigt förbättrad bränsleförbrukning. Detta enbart drivet av brist på bränsle och energi.

Men det finns som sagt fler faktorer än bränslebrist som pekar mot minskad biltrafik framöver.

Relaterade artiklar på min blogg:

• Spara pengar utan bil
• Varför en väg för minskad trafik?
• Vad ska driva bilarna?
• Peak Car Crash?

Hur förbättra fröhandeln?

Här kommer andra delen av det som Johnny på Runåbergs fröer skrivit om fröhandelns problem med påträngande byråkrati från EU och Jordbruksverket. Första delen hade titeln "Kniven på strupen" och beskriver nuläget. Idag handlar det istället om hur man skulle kunna göra saker bättre.

Några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Stickprov
Tillsynet borde köpa fröer som vilken kund som helst och testa grobarheten och odla utvalda arter eller sorter för att bekräfta sortäktheten. Resultaten är offentliga. Även uppgifter och märkning på påsarna ska uppmärksammas. Det är mycket som ska stå på en påse frö och det börjar bli många som säljer frö via nätet nu.
De företag som slarvar med frökvalitén blir uppmärksammade och om de inte bättrar sig vill ingen köpa frö av dem längre.
Men kravet på sista förbrukningsdag på fröpåsarna borde tas bort. Det är helt vilseledande och visar inte alls hur länge fröet är grobart. Vissa arter tappar sin grobarhet efter ett år eller två, medan andra kan hålla i årtionden. Ändå ska det stämplas bäst före två år framåt. Det hela är en eftergift till förpackningsindustrin som packar stora mängder frö.

Småförpackningar
Kontrollen av fröer som endast säljs i småförpackningar, främst till fritidsodlare, bör undantas från de strikta reglerna som gäller för frö till yrkesodlingen. Både vad det gäller kravet på registrering i någon av EU:s sortlistor, den stora officiella och de mycket mindre amatör- och bevarandesortlistorna, eller vad gäller införsel/importanmälan och dyrbar kontroll av den. Kontrollavgifterna överstiger många gånger värdet på fröpartiet!!
För konsumenternas valfrihet måste också dessa udda fröer få finnas. Dom skadar ingen, gläder många och utgör en minimal bråkdel av utsädesmarknaden.
Småförpackningar är enligt EU-direktiven t.ex max. 500 gram morotsfrö i en påse, 100 g sallat eller 5 kg bönor för sorter som är godkända på den officiella sortlistan. För s.k. amatör- och bevarandesorter gäller för morot 25 g, sallat 5-25 g beroende på art och böna 250g.

Ekonomi
Egentligen är ju det enda vettiga att de som får nytta av tjänsten, också betalar för den. Alltså konsumenterna. Och de som är tillsatta att tjäna dem, förväntas göra sitt yttersta för att infria förväntningarna. Bevara mångfalden och verka för ett hållbart leverne.
Om nu skatter ska omvandlas till avgifter för att det låter så mycket bättre i mångas öron, då bör eventuella avgifter för fröhandeln baseras på omsättningen i företaget, inte på antalet kontroller. Detta är en extra skatt/avgift som i slutändan den omhuldade konsumenten får betala. Eller handla utomlands, där fröna är billigare.
Jordbruksverkets Tillsynsenhet för köksväxtfrö får se upp så att de inte sågar av den gren de själva sitter på.

Journaler
Varje fröföretag håller koll på hur mycket som säljs. Vilka sorter, partier och mängder som köps in och hur många påsar som säljes. Och varje företag har sitt eget system för att göra detta så smidigt som möjligt.
Kravet på att journaler över varje frö ska föras enligt förordningarna för att kunna säkra spårbarheten, med alla de uppgifter som krävs, är helt orimliga och onödiga. Vem tjänar alla dessa mängder med listor från alla fröfirmor, om inte främst dom som jobbar med dem?
Åtminstone borde fröer som endast säljs i småförpackningar vara undantagna från den överdrivna journalföringen. De flesta fröer i dessa påtvingade journaler är ju redan sålda, sådda och skördade innan Tillsynet är klar med sin kontroll.

Spanska banker i knipa

Spaniens problem har hamnat lite i skymundan när nyhetsflödet inom ekonomi har dominerats av Grekland, men förra veckan kom siffror om de spanska bankerna som oroar finansmarknaderna. Det är inte konstigt att de är oroade, för siffrorna ser allvarliga ut.

För det första har de spanska bankernas utlåning fallit kraftigt. I december föll deras totala utlåning med 3,3 procent jämfört med året innan, vilket är den största nedgången på 50 år. Det råder alltså kredittorka i Spanien. Dessutom har andelen dåliga lån hos bankerna ökat från 7,5 procent i november till 7,6 procent i december. De dåliga lånen har ökat länge, från omkring 11 miljarder euro för fem år sedan till nu 136 miljarder euro.

Allvarligt är också att de spanska bankernas inlåning sjunker snabbt. I december föll den med 4,6 procent från ett år tidigare.

Inte konstigt då att de spanska bankerna behövt vända sig till ECB. Utan ECB:s treårslån (LTRO) skulle troligen de spanska bankerna ha upphört att fungera innan jul. I januari steg de spanska bankernas lån från ECB till 133 miljarder euro, vilket är den högsta siffran någonsin. Det är dessutom en saftig ökning från 119 miljarder i december och bara 69 miljarder i september.

Spanska banker har hittills kunnat dölja efterverkningarna av den spruckna monumentala spanska bostadsbubblan i flera år tack vare generösa bokföringsregler, men frågan är när det hela spricker.

Edward Hugh skrev häromdagen mer ingående om utvecklingen i Spanien för den som är intresserad av att läsa mer.

Kungahuset breddar sin genetiska bas

Så har då kungadömet Sverige fått en ny tronföljerska i morse och det är väl på sin plats att gratulera de nyblivna föräldrarna. Detta lilla spädbarn kommer snart att lyckligt ovetande om sin utstakade framtida roll kastas in i den svenska monarkins traditionella ceremoniel, närmast genom den vittnesbekräftelse som ska äga rum i morgon klockan tio.

Den nya prinsessans födelse inspirerade SvD:s P J Anders Linder att skriva sin troligen mest poetiska ledarartikel någonsin, där han talar om "känslovirveln av glädje och stolthet, högtidlighet, bävan och förvåning". Det är inte utan att man blir lite avundsjuk på rojalisterna som får sådana kickar av detta barns födelse. P J Anders Linder brer vidare på med sånt han anser ge positiva vibbar.

Monarkin följer med in i framtiden. En ny generation fogas till tidigare generationer i det svenska statsskickets långa kedja.
[...]
Nytt och gammalt flätas ihop.

Dock blir jag lite imponerad av prins Daniel, som träffade pressen blott några timmar efter nedkomsten iförd oklanderlig kostym och med slätkammat hår. Långt ifrån mitt eget lufsiga utseende på morgnarna efter att mina barn föddes. Å andra sidan behövde jag inte möta ett pressuppbåd, utan bara släkt och vänner. Prins Daniel uppvisade också en retorisk förmåga fullt i klass med sin svärfars när han sade att "Mina känslor är all over the place" - se hur bevandrad han är i världsspråket engelska!

Sveriges konditorier dammsugs nu på prinsesstårtor av undersåtar som vill fira den underbara händelsen. Vilken BNP-stimulans detta kan ge till Sveriges konditorer! Kanske till och med bättre än regeringens KROG-avdrag? För att inte tala om den BNP-stimulans som medierna får. För den som blir utan prinsesstårta idag kan jag tipsa om att det är spännande och lärorikt att baka sin prinsesstårta själv.

Många kungahus har avskaffats i detta demokratins tidevarv, men det kanske beror på att de europeiska kungahusen blivit försvagade av inavelsdepression. Europas kungahus är nämligen inbördes släkt på ett sätt som närmar sig nivån för den svenska vargstammen. Först på senare år har deras genetiska bas breddats.

Kronprinsessan Victoria har gift sig med en man som verkar vara fullständigt fri från allt kungligt blod. Denna breddade genetiska bas torde avsevärt förbättra kungahusets framtidsutsikter.

Även kronprinsessans fader, kung Carl XVI Gustaf, gifte sig som bekant med en kvinna som var av mer folkligt ursprung, även om Silvia Sommerlath på mödernet var utomäktenskaplig ättling till kung Alfons III av Portugal.

Dessförinnan var det dock inavel som gällde för det svenska kungahuset. Carl XVI Gustafs far prins Gustaf Adolf var gift med prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha. Hans farfar Gustaf VI Adolf var gift med prinsessan Margaret av Connaught och så vidare. Senast det innan Silvia kom in något icke-kungligt blod i det svenska kungahuset var väl med Jean Baptiste Bernadotte för snart 200 år sedan.

Även det norska kungahuset har breddat sin genetiska bas genom att kronprins Haakon gift sig med Mette-Marit - en kvinna av folket. Även där går dock breddningen av den genetiska basen ännu en generation bakåt då Haakons mor Sonja är dotter till en norsk skeppskapten. Från Kung Harald V och bakåt var det dock även i Norge inavel som gällde för kungahuset.

Även Danmarks drottning Margrethe II är gift med en ofrälse icke-kunglig, liksom kronprins Frederik. Detta efter många generationer av inavel.

Vi kan således konstatera att de skandinaviska kungahusen står på en genetiskt trygg bas inför framtiden, vilket man inte kan säga om den svensk-norska vargstammen.

Varför Grekland inte är Baltikum

I morse beslutades om ett stödpaket till Grekland bankerna. Det är dock egentligen i princip samma gamla stödpaket från i somras som nu presenteras så att det låter som en nyhet. Dessutom rapporteras att skuldbytet med de privata fordringsägarna snart ska inledas, men det har vi ju hört länge nu.

Det är dock uppenbart att det är fullständigt orimligt att Grekland skulle kunna lyckas med målet att minska statsskulden till 120 procent av BNP till 2020. Det bygger nämligen på totalt orealistiska antaganden om BNP-utvecklingen. Greklands BNP faller vad jag kan se i en årstakt på cirka 7 procent, och att detta fall plötsligt skulle tvärbromsa verkar inte sannolikt. Därmed fortsätter Grekland att vara ett bottenlöst hål och det nuvarande paketet på 136 miljarder euro (vilket förresten är mer än 60 procent av Greklands årliga BNP) kommer inte att räcka till. Pengarna går dock inte till grekerna utan största delen går vidare till europeiska banker som varit korkade nog att låna ut till Grekland. Dessa bankdirektörer måste ha väldigt bra kontakter inom EU-eliten för att lyckas få igenom detta. Jag är trött på detta genomkorrumperade EU. Tyvärr går media på propagandan från EU-styret och beskriver det fortfarande som att det är Grekland som räddas, när det inte alls är så. Grekland och grekerna körs ner i skiten för att bankdirektörerna ska kunna få ut sina feta löner. Allt detta betalas i slutändan av EU:s skattebetalare. Privatisera vinsterna, socialisera förlusterna.

Läs även vad bloggrannen Cornucopia skriver om saken.

Nej, Grekland behöver skriva ner sina skulder rejält och troligen också lämna euron. Vi har sett att den isländska modellen fungerade. Vissa påpekar att de baltiska länderna lyckades klara sig ur sin svåra kris och ändå hålla kvar sina fasta valutakurser till euron. Det finns dock en avgörande skillnad. Vid krisens början hade Litauen, Lettland och Estland betydligt lägre statsskulder än vad Grekland hade.

Därför var det ingen katastrof att de ett tag hade stora underskott i statsfinanserna. Det enda som hände (statsfinansiellt sett) var att Lettlands och Litauens statsskulder steg till "svensk" nivå vad gäller andel av BNP. Där tycks de för övrigt ha stabiliserat sig. Grekland hade redan i krisens början en så hög statsskuld i förhållande till BNP att även små höjningar av räntenivån gav stora effekter på statsfinanserna och de hamnade därför snabbt i en dödsspiral.

Lägg därtill att det grekiska samhället och statsapparaten verkar vara fullständigt dysfunktionella, med grasserande korruption samt obefintligt förtroende och skattemoral.

Nu ska det bli mycket intressant att se vad resultatet blir i det val som planeras i Grekland i vår. Jonas Sjöstedt nämner att opinionsmätningarna visar att nuvarande största regeringspartierna Pasok och Nea Demokratia har tappat stort och att de tre radikala vänsterpartierna gått starkt framåt och ser ut att kunna få uppåt 40 procent av rösterna tillsammans. Om det nu genomförs ett val (och inte istället en militärkupp) så ser det ut att kunna leda till en regering och ett parlament i Grekland som lär vara mycket mer motsträviga mot EU-bankirernas och deras köpta politikers krav.

Vår svenske finansminister Anders Borg är förresten antingen dumnaiv eller en lögnare när han idag säger att Grekland inte längre är ett hot mot Europas återhämtning. Han borde veta bättre med den information, kunskap och kontakter han har. Alltså gissar jag att det han säger är ren lögnpropaganda.

Iran stoppar oljeexport till EU

Så har Iran gjort verklighet av hotet från några veckor sedan att stoppa oljeexporten till EU. I onsdags stoppade Iran oljeexport till Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Portugal och Spanien och nu gäller stoppet även Storbritannien. EU har alltså skjutit sig självt i foten då de trodde att det var en lyckad åtgärd med sanktion mot Iran så att de inte skulle få exportera olja till EU från 1 juli. Problemet var bara att det var Iran som satt med trumf på hand och genom att stoppa oljeexporten i förtid skapar man problem för EU.

Priset på Brent-oljan har stigit den senaste tiden och är nu nära toppen från den "arabiska våren" för ett år sedan.

Får vi en rejäl spik uppåt för oljepriset kan det bli droppen för en världsekonomi som redan balanserar på kanten.

Norges bostadsbubbla och oljeintäkter

Jag har tidigare skrivit om Norges bostadsbubbla (boligboble), som i procent räknat är större än den svenska. Nu tänkte jag skriva lite mer om denna bubbla och dess kopplingar till oljan. Jag har anpassat texten lite för att försöka göra det lättare för norska läsare att förstå.

Till en början kan vi se hur norska bostadspriser (norske boligpriser) har utvecklats sedan 1985. Det är reala priser, justerade för inflationen (inflasjon) mätt med KPI. Diagrammet är baserat på "pris per m2 for eneboliger på ca 150 m2" som jag tagit från Norges Eiendomsmeglerforbund.

Som ni ser har priserna ökat långt över tidigare toppar sedan omkring år 2000. Efter en liten nedgång 2008-2009 fortsatte priserna uppåt till nya höjder. För drygt ett år sedan gjorde jag en jämförelse (sammenligning) av nordiska bostadsbubblor där jag visade följande diagram (bara fram till 2010).

Som ni ser har priserna i Norge ökat mer än i övriga nordiska länder, även om Sverige icke är långt efter. Bostadspriserna i oljelandet Danmark höll samma takt som i Norge fram tills den danska bubblan sprack år 2007. Som jämförelse (sammenligning) har jag även med USA:s bostadspriser och vi kan se att de nordiska bubblorna (boblene) i procent räknat är mycket större än den amerikanska.

På norska bloggen "Tankeløse Plukk" har jag funnit följande diagram över reala norska bostadspriser jämförda (sammenlignet) med amerikanska ända bak till 1890.

Där ser man att utvecklingen de senaste åren är helt annorlunda (annerledes) mot den tidigare historien. Även omkring 1975-1987 hade Norge något som ser ut som en bostadsbubbla (boligboble), som följdes av en stark nedgång 1987-1992, men det som skett de senaste åren är ännu större.

Nu är det icke bara en bostadsbubbla, utan egentligen en skuldbubbla (gjeldsboble). Hushållens skuld (husholdningenes gjeld) har i Norge ökat starkt och har ökat raskare än BNP sedan år 2000, se diagrammet nedan.

Vid slutet av 2011 låg i Norge hushållens totala skuld (husholdningenes samlede gjeld) på omkring 83 procent av BNP, vilket är ungefär samma nivå som i Sverige. Att Sverige har en skuldbaserad (gjeldsbasert) bostadsbubbla (boligboble) har jag visat tidigare.

Priserna på bostäder drivs icke enbart av "fundamental" efterfrågan (etterspørsel) på bostäder eller "fundamentala" faktorer som ökande reallöner (reallønn) eller låg arbetslöshet (lav arbeidsledighet) utan även möjligheten att få kredit. Kredittillgången driver bostadsprisutvecklingen (boligprisutviklingen) genom att lönen kan brukas för att få större bolån (boliglån). Här spelar också ränteutvecklingen in, då låga räntor gör det möjligt att kunna ta större lån. Både Japan och USA visar dock att det icke krävs höga räntor för att en bostadsbubbla ska spricka. I Norge har man också (liksom i Sverige) skatteavdrag (skattefradrag) för räntor, vilket gör det lönsamt att låna.

Förväntningar om högre bostadspriser driver också det upp priserna, då man ser bostaden som en god och riskfri (risikofri) investering. Skulle priserna falla så skulle det icke längre vara lika gynnsamt (gunstig) att låna en stor del av pengarna till bostaden.

Norge har också bland de högsta byggkostnaderna (byggekost) i Europa och de har ökat raskare än inflationen de senaste åren.

Norske bloggaren Trym Riksen tar också i artikeln "Bolig som businesscase" upp pris/hyresförhållandet (pris/leie-forholdet) på den norska bostadsmarknaden (boligmarkedet).

Detta antyder också att det är en prisbubbla. I en rationell marknad borde folk utnyttja den arbitragemöjlighet (arbitrasjemulighet) som ges genom att flytta till hyresmarknaden (leiemarkedet), men förväntningarna om prisuppgångar gör att folk istället köper sin bostad.

Det finns dock några i Norge som menar att det troligen är en bubbla. En är nationalekonomen (samfunnsøkonomen) Ole Røgeberg, som bland annat har skrivit "Boligprisene skal ned – og trolig har vi også en boble" på bloggen Tankeløse Plukk. På Youtube kan man också lyssna på ett mycket intressant lunchseminarium som han höll på Statistisk sentralbyrå i slutet av januari i år. Mycket av det som han säger där går också att överföra till den svenska bostadsmarknaden.

Också i Norge har finansinspektionen (Finanstilsynet) stramat åt riktlinjerna (retningslinjene) för bolån, senast i december 2011. Finanstilsynet kräver nu att bankerna ska ta höjd för en ränteökning på minst 5 procentenheter (prosentpoeng) vid värdering av kundernas betalningsförmåga (betjeningsevne). Vidare ska ett lån normalt icke överstiga 85 procent av bostadens marknadsvärde (markedsverdi).

Den norska bostadsbubblan är till stor del skuldfinansierad (gjeldsfinansiert), men en viktig faktor bakom att köparna har kunnat få så stora krediter är deras betalningsförmåga. Norge har haft stigande reallöner och låg arbetslöshet (ledighet) genom intäkterna från olja och gas.

Igår skrev jag om läget för norsk olje- och gasproduktion. Så här ser produktionen (1970-2011) och prognosen (2012-2016) ut för Norges olja och gas.

Oljedirektoratets prognos är som jag skrev igår och skrivit tidigare troligen alltför optimistisk och det är mer troligt att oljeproduktionen fortsätter att falla med omkring 6 procent per år de närmaste åren. Det kan vara så att prognosen för gasen också är för optimistisk. Vi kan i alla fall räkna med att den totala produktionen icke kommer att öka, utan istället falla.

Om vi ser på oljepriset ser det ut så här 2002-2011.

Oljepriset närmar sig nu igen en nivå där det förorsakar allvarliga problem för världsekonomin. Det är därmed icke troligt att priset kommer att öka så mycket mer, utan snarare att falla i takt med en global ekonomisk kris.

Kombinationen av fallande produktion och fallande priser ger att Norge troligen icke kommer att få ökande intäkter av petroleum i framtiden. Därmed kommer också norsk BNP och reallöner att falla. Det är icke bara de direkta oljeintäkterna, utan också all ekonomisk aktivitet som är kopplad till oljeindustrin. Denna koppling ser man tydligt när man ser på en karta över BNP per invånare (BNP per innbygger). Undantaget Oslo (huvudstaden har oftast högre BNP per invånare) så är BNP per invånare högst i sydvästra Norge, där oljeindustrin har sin tyngdpunkt.

Med undantag av 1988 har norsk BNP ökat varje år från 1970 till 2008, men därefter kom en nedgång 2009, följd av en ny uppgång 2010-2011.

Nu tror jag att det blir en nedgång i Norges BNP 2012, som det troligen kommer att bli i hela världen med den skuldkris (gjeldkrise) som är på väg att slå till på allvar.

De norska bostadsköparna (boligkjøpere) har så här långt kunnat ta stora lån till att köpa sin bostad, med grund i förväntningar om stigande intäkter, men när oljeintäkterna avtar, hur går det då med kredittillgången och därmed bostadspriserna? Och hur går det för norska banker och kreditinstitut?

Tillägg: Läs också "Den Store Norske Boligboblen" av Ole Røgeberg

Norge: oljan, gasen och oljepengarna

Igår kunde vi läsa att Norges centralbankschef Øystein Olsen varnar för att staten årligen plockar ut för mycket ur oljefonden. Idag får man enligt "Handlingsregelen" årligen ta ut högst 4 procent av oljefonden, vilket Olsen anser bör sänkas till 3 procent.

Norska oljefonden är idag på 3 500 miljarder kronor och har bara haft en genomsnittlig real avkastning på 2,5 procent, vilket gör att när man tar ut 4 procent varje år så tär man på kapitalet. Även en sänkning till 3 procent skulle förstås tära på kapitalet, om än inte lika mycket. Det har funnits förhoppningar om att oljefonden skulle lyckas bättre i sina investeringar, men Øystein Olsen säger nu alltså den bistra sanningen att "Lägre räntor i omvärlden och lägre tillväxt innebär att 4 procents real tillväxt kan vara ett alltför optimistiskt mål."

De norska politikerna blev upprörda och påpekade att man faktiskt inte (med undantag av 2009 och 2010) tagit ut så mycket som 4 procent per år. Irritationen från politikernas sida beror troligen på att en sänkning till mer realistiska 3 procent skulle minska deras handlingsfrihet vad gäller att ösa ut pengar över folket för att hålla dem nöjda.

Särskilt intressanta kan pengarna från oljefonden bli framöver när Norges inkomster från olja och gas sjunker. För Norges oljeproduktion toppade år 2000 och har under perioden 2002-2011 fallit med i genomsnitt 6 procent per år. Samtidigt har dock oljepriset stigit kraftigt sedan år 2000, vilket har lett till att norrmännen har kunnat behålla sin höga levnadsstandard. Det ser dock ut som om oljepriset inte kan orka så mycket högre än nu utan att ställa till allvarliga problem för världsekonomin med sjunkande efterfrågan (och därmed sjunkande oljepris) som följd. Detta innebär att Norge troligen befinner sig nära toppen av sina inkomster från olja och gas just nu.

Norges oljeutvinning anses allmänt vara den mest exemplariskt statistikförda i världen. Oljedirektoratet håller reda på allt - antal utvunna kubikmeter, antal borrade brunnar och om de gav något eller var torra, utgifter för oljans utvinning, osv. I rapporten Sokkelåret 2011 kan man finna mycket matnyttigt. Samtidigt levererar de prognoser för framtida utvinning som jag för ett år sedan visade till stor del var glädjeprognoser.

Sedan 2008 har dock prognoserna blivit betydligt mindre orealistiska, även om de fortfarande är sådana att nedgången planar ut några år in i framtiden. Senaste prognosen ligger mycket nära den näst senaste i diagrammet ovan. Jag tror dock att produktionen de närmaste åren kommer att följa den röda linjen (som extrapolerar de senaste årens nedgång) snarare än Oljedirektoratets utplanande prognos. 2011 låg produktionen ungefär en procent under prognosen.

Oljedirektoratet försöker dock att lyfta fram det positiva, inte minst i oljedirektør Bente Nylands presentation av 2011 års resultat. ”Det er veldig hyggelig å stå her og snakke om 2011,” sa oljedirektören och kallade 2011 för ett "annus hurrabilis" och "överraskningarnas år" med anledning av de förhållandevis stora nya fynden under året.

Vad gäller området i Barents hav i norr, som är under utveckling, är det en närmast religiös ton. ”Disse funnene viser at her må man være sterk i troen. Og forhåpentligvis har vi nå knekt en kode i dette området”.

Samtidigt kostar det allt mer att utvinna den norska oljan. I fjol investerades nästan 150 miljarder NOK i oljenäringen, vilket var en ökning med 15 procent från året innan. Men man är fast besluten att behålla en hög investeringsnivå. ”Hvis vi skal få ut mer fra dagens felt, må vi bore flere brønner.” Totalt beräknas investeringarna öka med 40 procent från 2010 till 2012.

Den ökade aktiviteten syns även tydligt i diagrammet över antal oljeletningsbrunnar per år, som har ökat kraftigt sedan bottenåret 2005, efter att man febrilt börjat försöka få tag på mer olja när man såg produktionen vika under flera år.

Facit för 2011 blev hursomhelst att Norges oljeproduktion sjönk hela 6,8 procent från året innan, men trots dessa egentligen väldigt dåliga nyheter karakteriserade statssekretaren Per Rune Henriksen på Olje- og energidepartementet som ”et særdeles godt år”, med hänvisning till fynden under året. Som jag påpekat täcker dock de nya fynden inte upp för minskningstakten i norsk oljeproduktion.

Om Norges oljeproduktion fortsätter med samma genomsnittliga nedgångstakt på 6 procent per år kommer den att halveras på cirka 12 år.

Intressant är att även gasproduktionen sjönk något för första gången sedan år 2000, vilket skylls på "marknadsmässiga förhållanden". Vi får se hur den norska gasproduktionen blir framöver - om detta bara var ett hack i kurvan, eller om Norges "peak gas" kommer lika överrumplande som dess "peak oil" gjorde år 2000. Då kan det bli riktigt spännande när Europa hamnar ännu mer i knät på den ryska björnen vad gäller gasleveranserna.

Vi ska inte glömma att vi i Sverige importerar en stor del av vår olja från Norge och Danmark, båda två länder med sjunkande produktion. Det är alltså inte särskilt osannolikt med någon form av problem med oljetillförseln framöver, vilket vi bör förbereda oss på. DN:s ledarskribent Erik Helmersson konstaterar dock idag efter att ha varit på ett seminarium med Folk och försvar att Sveriges beredskap är usel. Läs även Cornucopias kommentar.

Bra ny film om peak oil

Bloggrannen Cruel Crude tipsar om en bra ny kortfilm som förklarar grunderna man behöver veta om peak oil samt om exponentiell tillväxt. Filmen är producerad av Post Carbon Institute och Incubate Pictures.

Inga nyheter för de flesta läsare, men kan vara värd att tipsa vänner och bekanta om.

Även tjänster kräver energi

Jag läser idag att Facebooks nya serverhallar i Luleå kommer att förbruka mer el än SSAB:s stålverk i Luleå. Detta visar återigen att det finns en stark koppling mellan ekonomisk aktivitet (mätt med t.ex. BNP) och energianvändning. Facebook är väl just ett praktexempel på ekonomisk aktivitet baserad på tjänster, som alltså även den kräver mycket energi. Det gäller för övrigt inte bara den direkta elanvändningen, utan även all den energi som förbrukas för att producera de datorservrar som ska stå i hallen. Jag vet inte hur lång livslängd dessa har men antar att de måste bytas ut eller uppgraderas med några års mellanrum.

Tankar om att vi skulle kunna ha långsiktig global ekonomisk tillväxt utan ökad energianvändning framstår som ganska orimliga. Det finns inte många tjänster som inte kräver energi - a capella-sång utan förstärkning är ett av få undantag, men det finns inte så mycket pengar i det.

Frågan är istället hur vi ska anpassa samhället till en krympande ekonomi i takt med sjunkande energitillgång. Som det nu är så är hela vårt ekonomiska system (även pensioner och pengar) uppbyggt på antaganden om ekonomisk tillväxt och utan denna tillväxt faller systemet ihop under tyngden av kreditberget.

Norska bloggar?

Jag fick ett mejl från norska bloggen Formuebygging, som i ett inlägg nyligen undrar varför svenskarna är bättre än norrmännen på ekonomibloggar.

Kanskje har vi det for bra her? Kan det være en av grunnen til at folk ikke trenger å gjøre så mye med sin økonomi? Det går ikke like bra i Sverige og det er kanskje grunnen til at det er fler økoblogger der?

De "stora" norska ekonomibloggar jag kan finna är mest av typen "vilka aktier ska man investera i", exempelvis Aksjebloggen. Inte särskilt den makroanalys utifrån ett icke-mainstream-, kreditkris- och peak-oil-perspektiv som man kan läsa hos mig eller mina bloggrannar. Kanske är det som Formuebygging säger att norrmännen har det för bra för att bry sig.

En norsk ekonomibloggare som jag tycker verkar bra är Trym Riksen, som bland annat tar upp en hel del om den norska bostadsbubblan, som ser ut att vara ännu mer uppblåst än den svenska. Tydligen har det nyligen uppstått en het debatt i Norge angående denna bobubbla och dess existens. Även bloggen Tankeløse Plukk tar upp en hel del om den norska bostadsbubblan.

Dessa bloggare tar dock inte upp en helhetsbild där ekonomi kopplas till energi. Det finns även norska bloggar om energi och peak oil, men de tar oftast inte upp särskilt mycket om ekonomi. Äldst bland fortfarande aktiva norska oljetoppsbloggar tror jag är Oljekrisa, som bland annat kommenterar facit för 2011 års norsk oljeproduktion så här:

På hvilket område investeres det stadig mer penger i synkende produksjon, og hvem får mer statsstøtte enn jordbruket? Velkommen til norsk oljevirksomhet. Endelige produksjonstall for 2011 foreligger nå. Råoljeutvinningen på sokkelen falt i 2011 med snaut 7 prosent.

Gjenværende innhold i produserende felt på norsk sokkel var ved årsskiftet redusert til vel 636 mill. kubikkmeter. Der er ned fra 732 mill. kubikkmeter i 2010, eller over 13 prosent på bare ett år. Med en årsproduksjon på 94 mill. kubikkmeter som anslått av direktoratet i år, blir forholdet mellom reserver og produksjon (r/p) på 6,7 år.

Erstatningsgraden av ny råolje de kommende år kan anslås til 30-35 prosent. Det er dessuten usikkerhet og forsinkelser knyttet til en rekke nye prosjekter.

Jag har hittills inte sett någon norsk blogg eller tidningsartikel som kopplar samman den raskt fallande norska oljeproduktionen med hur det ska gå för bostadspriserna där. Där liksom här har bostäderna förstås till stor del köpts för lånade pengar.

Men kanske har mina läsare tips om andra norska bloggar?

Tillägg: Hittade några intressanta norska tidningsartiklar om peak oil.

• Kulturverk
• Teknisk ukeblad
• Arkitektnytt.no

Kniven på strupen för fröhandeln

Johnny från Runåbergs fröer skrev följande för några veckor som en reaktion på Jordbruksverkets orimliga avgifter för kontroll av fröpartier och jag tyckte det var så bra att jag frågade om jag fick publicera det här på bloggen. Här följer alltså ett gästinlägg från Johnny.

Kniven på strupen
Utvalda kommentarer och åsikter.
eller
Nu får det va nog. Nån måtta får det va.

Ännu en gång är Statens Jordbruksverk ute efter att begränsa svensk fröhandel. Denna gång med ekonomiska medel. För ett år sedan var det strängare regler för vilka fröer som får säljas. Verket har nu (sedan augusti 2011) gett sig själv obegränsade möjligheter att med nya orimliga kontrollavgifter sätta nästan vilken fröfirma som helst i ekonomiskt trångmål och slutligen i konkurs. Till stor del för att tillfredsställa Ekonomistyrningsverkets krav på lönsamhet efter flera år av misskött ekonomi hos Jordbruksverkets tillsynsmyndighet för köksväxtfrö.
Sveriges avgifter ligger nu i särklass långt över alla andra EU-länders. Och strider bjärt mot Europeiska Unionens idé om jämlik konkurrens mellan staterna. EU-domstolen får ännu en gång Sveriges självfullkomlighet på sitt bord.

Statens Jordbruksverk ska enligt sina egna lovord arbeta för en ökad biologisk mångfald och för en framsynt politik för småföretagare i glesbygd, men agerar nu i rakt motsatt riktning. Med vackra ord om att skydda konsumenterna mot fusk och sjukdomar kan myndigheten nu godtyckligt och snabbt skära halsen av vem de behagar. Det låter drastiskt, men så är det faktiskt.

Men när skyddade SJV den vanlige konsumenten mot fröfaror sist?
Frökvalitén är idag globalt sett mycket hög, så verkets tillsynsmyndighet har i stort sett bara administrativa kontroller och pappersuppgifter att utföra. Jag vill inte förringa den statliga utsädeskontrollen som funnits länge och gjorde ett mycket bra arbete i början och mitten av förra seklet, då mycket orent och dåligt frö cirkulerade. Och som lett till bättre kvalitet på utsäde. Men i dagens läge har mycket av den här verksamheten spelat ut sin roll. Allt köksväxtutsäde importeras och får bara föras in från kontrollerade och godkända avsändare. Så inom EU får bara kontrollerat utsäde finnas och det ska inte behöva kontrolleras i vart enda land.

Införsel- och importavgifterna är ren pappersbyråkrati som försörjer en del tjänstemän och de kvalitetskontroller/stickprov som utförs är inte färdiga förrän fröet är sålt, sått och skördat. Odlaren själv är nog den bäste att avgöra om fröet är bra eller inte. Inte en kontroll i efterhand. Dessutom kostar kontrollerna stora pengar för fröföretagen som inte får veta i förväg hur mycket staten behöver ta ut för att verksamheten på verket ska gå runt.

Det är förvånande att tjänstemännen på SJV, många med mångårig utbildning och erfarenhet, inte förmår lyfta blicken och skåda konsekvenserna av de nya sortreglerna och kontrollavgifterna som de anser sig vara satta att införa. Istället skyller man på EU och Ekonomistyrningsverket och menar att man är bakbunden av de nya direktiven. I klartext: man är inte beredd att ta strid med kommissionen för att få behålla undantaget för vårt nordliga läge och behov av snabba, tåliga sorter och de nya avgifterna är ren ekonomi för att behålla jobben.
Inom EU sker ingen förädling och förnyelse på köksväxter för nordligt klimat. Det är mellan- och sydeuropa som gäller. Där bor de flesta. Nya sorter för Norden hittar man i norra USA, Ryssland, Kanada, Kina, Japan…där mycket arbete läggs ner på att hitta bra sorter för de nordliga breddgraderna. Fröer som vi i mångfaldens namn borde ha tillgång till.

De hutlösa avgiftshöjningarna är en svensk uppfinning för att råda bot på dålig ekonomi, som om verket vill, kraftigt kan decimera utbudet av ovanligare sorter för odlarna, genom att slå ut olydiga firmor. Nog så allvarligt för alla berörda; odlare, anställda och företagare. Och tyvärr har flera av de mindre firmorna en hel del att förlora på processer mot Jordbruksverket, som själva stiftar sina förordningar som inte kan överklagas i någon instans. Mycket praktiskt. Och med lagtexter och straff som får vilken brottsling som helst att blekna. Det här är ju värre än narkotika. Att inte ha en chans mot myndigheten och bli barskrapad på kuppen, lockar ingen. Detta är en mycket tragisk utveckling för svensk fröhandel och för skandinavisk odling över huvud taget.
Med hot om polis och åklagare, och dryga böter, ska marknaden för köksväxtfröer stramas upp ordentligt. Och än en gång visas hur olika länder tolkar samma direktiv. Som ofta ska vi i Sverige vara överduktigast och värst.
Eftersom vi inte kan betala några dyra processer och dryga böter, tar de vårt lager, stänger firman och sätter mig i fängelse. Inte troligt, men helt möjligt.

Men de nya sortdirektiven från EU-kommissionen, som gäller sedan den 1:e jan. 2011, är betydligt allvarligare i ett längre perspektiv, än att några fröfirmor går omkull idag. De inskränker kraftigt vårt utbud av variation i odlingarna, nu och för överskådlig framtid. EU-muren blir allt högre och utestänger en stor del av den sortrikedom som finns runt om i världen. I en tid då genetisk variation kommer att bli allt viktigare för att klara osäkra klimatförändringar. Kommande generationers dom över dagens tillkortakommanden kommer inte att vara nådig.
Vem tjänar på denna begränsning och kontroll? Svaren står att finna i storfinans och överstatlighet. Den nya implementeringen av GMO-grödor i EU talar sitt tydliga språk. Nu i oktober 2011 kom 2 nya rapporter om att det går i rätt riktning för ett godkännande av de nya grödorna, trots alla varningsrapporter från USA och andra länder runt om i världen. Nästan ingen vill ha dem, ändå ska de införas och säljas och spridas. Helst över hela världen.
Dessutom är patenträttigheterna på fröer och genetiska resurser under utredning för att kunna införas i EU, trots kraftiga protester. I USA finns redan denna möjlighet.

Jag har svårt att förstå att anställda och ansvariga på Jordbruksdepartement och Jordbruksverk inte ser dessa sammanhang och inser vilka allvarliga konsekvenser dessa nya regler och avgifter kommer att ha på framtida odling.

De nya kontrollavgifterna ska tas ut lika för alla företag i fröbranschen oavsett omsättning. Något som slår extra hårt mot de mindre företagen. I övriga EU beräknas oftast kontrollavgifterna efter företagens omsättning. Dessutom ska en extra avgift, som egentligen är en ren extraskatt på för närvarande 6 öre, betalas till Staten för varje såld fröpåse.
Är det förenligt med svensk lag, att en myndighet eller del av myndighet, själv bestämmer sina inkomster genom avgifter, kraftiga timpenningar och egna extrasmygskatter utan insyn? Kostnader som i slutändan konsumenten får betala.

Sverige hade sedan 1998 ett undantag för de strikta fröreglerna inom EU. Vi fick, tack vare vårt nordliga läge, erbjuda sorter som är lämpade för vårt klimat, i mindre förpackningar, även om de inte fanns på den officiella europeiska sortlistan. Det har fungerat utmärkt i alla år, ända tills den 1:e januari 2011, då vår landsbygdsminister kastade undantaget i papperskorgen. Men är beredd att slåss för att förlänga vårt undantag att få fortsätta äta EU-förbjuden, dioxinstinn lax från Östersjön. Vilket han också lyckades med.
Det är allt en konstig värld vi lever i.
Matlandet Sverige finns nog mest på papper och kostar en massa miljoner. Mer än 90% går till köttindustrin. Kan det stämma?
För att mildra kritiken vid införandet av de nya, striktare sortreglerna, presenterade kommissionen den s.k. amatörsortlistan och bevarandesortlistan. Sorter utan växtförädlarrättigheter i små förpackningar till amatörer och äldre, regionala sorter som bara får odlas och saluföras inom regionen (landet). Även dessa amatör- och bevarandesorter måste godkännas och registreras innan de får finnas på marknaden. Dessutom kostar registreringen en hel del pengar för fröhandeln och medför ännu mer arbete på tillsynet hos SJV.

Att bli kriminell, för att man med helt igenom goda avsikter vill erbjuda ett så brett utbud som möjligt av beprövade sorter för våra köksträdgårdar, ter sig näst intill overkligt i vårt genomdemokratiska EU. Varför ska fröhandeln strypas med övernitiska sortregler och tvingande avgifter? Dessa globalekonomiskt styrda direktiv är en röta som måste dras upp med roten, om framtida generationer ska ha en chans att överleva på den här planeten. Vi kan inte låta storfinansen styra över allt.

Om intentionerna i Jordbruksverkets och ministeriets offentliga utsagor ska stämma överens med verkligheten, behövs nog en ordentlig översyn. Om konsumenten, i grunden deras arbetsgivare för att tjäna befolkningen på bästa sätt, missgynnas på detta hänsynslösa sätt, med så långtgående konsekvenser, i förespeglingen att det är för vårt eget bästa som denna åderlåtning måste ske, då kan man undra. För mig är det att beröva folket frihet och valmöjligheter, som är till stor glädje och nytta för alla. Och som dessutom kommer att göra frö dyrare för alla.
Varför jobbar inte våra folkvalda och deras tjänstemän i vårt intresse, utan bara sitt eget eller andras?

Med hopp om en ljusare framtid.

Johnny/Runåbergs fröer

---

Den som vill läsa mer kan även läsa vad Lindbloms fröer skrivit om detta. Jag kommer även att återkomma med del två från Johnny, där han skriver om några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Som jag nämnde för två veckor sedan kom det i januari ett viktigt förhandsavgörande från EU-domstolen om att direktivet för köksväxtfröer bryter mot vissa av EU:s grundlagar. I alla fall något positivt. Fortfarande dock ingen reaktion från Jordbruksverket.

Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.

• Runåbergs fröer
• Impecta
• Jennys frön och sånt
• Örtagården
• Rara växter
• Lindbloms frö
• Olssons frö

Grekland och Eurodisco

Efter torsdagens uppgörelse i den grekiska regeringen kommer nu baksmällan. Redan igår noterade jag ett antal politiska avhopp i Grekland och idag meddelas att högerextremistiska partiet Laos hoppar av samlingsregeringen och biträdande utrikesminister Marilisa Xenogiannakopoulou (Pasok) också lämnar regeringen.

I Aten var det molotovcocktails och tårgas vid dagens demonstration på Syntagmatorget. Även om det just nu har lugnat ner sig på denna generalstrejkens första dag planeras en större demonstration mot åtstramningspaketet på söndag, då parlamentet ska rösta om det. Fråga 1: Klarar parlamentsledamöterna att stå emot trycket från befolkningen och rösta igenom paketet? Fråga 2: Om parlamentet röstar igenom paketet, blir det då en explosion i Grekland nästa vecka?

Det är tufft för vanligt folk i Grekland just nu och särskilt för de fattigaste. Det är kö till soppköken. Fattiga människor utan framtidshopp kan lätt ta sig för att göra desperata saker. Jag tror att de styrande går helt fel väg i Grekland. Maximilön vore fortfarande bättre än sänkt minimilön.

Hur kommer det nu att gå för det stolta europrojektet? Kommer Portugal, Irland, Italien, Spanien och Belgien att "smittas" av Grekland? Hur kommer EU-bankerna att klara detta? Det blir mest obesvarade frågor, vilket finansmarknaderna inte brukar gilla.

Nå, för att förtränga dessa euro-tankar tar vi denna fredagkväll och lyssnar på lite eurodisco från 1979. "Gotta Go Home" med Boney M.

Deras extravaganta scenkostymer påminner på något sätt om euron - mycket fasad och lite substans. Hjärnan bakom denna eurodiscogrupp var låtskrivaren Frank Farian. Boney M körde playback och den främsta orsaken att se deras framträdanden var de vilda danser som Bobby Farrell utförde, samt förstås kostymerna.

Om ni tycker att ni känner igen låten fastän ni är för unga för att ha upplevt 1970-talet beror det på att temat (oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo-oo) nyligen samplats och använts i låten "Barbra Streisand" av Duck Sauce.

Frank Farians och Boney M:s "Gotta Go Home" är dock även den i sin tur stulen från låten "Hallo Bimmelbahn" från 1973 med tyska gruppen Nighttrain, vars bandledare Heinz Huth faktiskt komponerade låten själv.

Härmed får jag önska er alla en trevlig helg.

Grekland har kommit överens - låt kaoset börja!

Dagens nyhet var att den grekiska regering enats om ett nedskärningspaket som tillfredsställer kraven från utsugarna trojkan EU, ECB och IMF. Därmed hoppas tror man att det snart ska kunna betalas ut nya nödlån på 130 145 miljarder euro till EU:s banker grekiska staten.

Först måste dock ett antal ytterligare steg övervinnas. Ikväll håller EU:s finansministrar (med Greklands Venizelos som hedersgäst) ett möte om det grekiska stödpaketet, men eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker verkar tveksam och säger att "det finns många detaljer att diskutera" och att "Jag tror inte att vi kommer att komma fram till ett slutligt beslut i dag, men det är ingen katastrof".

Tyske finansministern Wolfgang Schäuble säger att det är en "öppen fråga" om det grekiska åtstramningspaketet "kommer att räcka för att landet ska nå målet om att reducera statsskulden till 120 procent av BNP till 2020". Jag anser inte att det är en öppen fråga, utan att det är en omöjlighet. Jag har visat flera gånger att Greklands statsskuld bara ökat sedan de började hamna i klorna på sina "räddare", medan BNP sjunkit.

Schäuble säger idag även att Grekland ännu inte uppfyller villkoren och att avtalet inte blir klart för underskrift ikväll. Han påpekar också att Grekland ännu inte har gjort saker de lovade i samband med det första räddningspaketet.

IMF säger att de kräver faktiska åtgärder i Grekland innan det blir aktuellt med fler låneutbetalningar.

Jag gissar att både EU-politikerna och IMF är hjärtligt trötta på långbänken i Greklandsfrågan och det ökar sannolikheten för att man till slut säger nej.

Dessutom ska Greklands parlament rösta om åtstramningspaketet - en omröstning där ett ja inte ska tas för givet. Vi ser också redan sprickor i den enade grekiska politiska fasaden - idag meddelade vice arbetslivsminister Yannis Koutsoukos att han avgår i protest mot åtstramningspaketet. George Karatzaferis, ledare för ortodoxa smygfascistiska partiet Laos, reserverar sig också mot delar av överenskommelsen. Återstår att se hur många av parlamentsledamöterna som röstar mot sina respektive partipiskor för att därmed kunna framstå som om de står på folkets sida och vinna förtroende till vårens nyval.

Nästa nödlånepaket är också en förutsättning för att Grekland ska kunna fullfölja uppgörelsen med de privata långivarna om skuldnedskrivning. Idag sägs också att grunddragen i uppgörelsen med de privata långivarna är klara, men det betyder ingenting särskilt - vi har hört liknande saker länge.

Greklands ekonomi är i fritt fall - statens skatteintäkter faller troligen snabbare än åtstramningspaketen minskar utgifterna. Momsintäkterna har fallit med 18,7 procent på ett år och de totala skatteintäkterna har fallit med 7 procent. Det beror inte på ineffektiv skatteindrivning, utan snarare på alla företag som upphört eller dragit ner. I november låg den officiella arbetslöshetssiffran på 21 procent och den har knappast minskat sedan dess.

Ilskan kokar hos folket och en tvådagars generalstrejk har utlysts till fredag och lördag. Fackföreningen ADEDY:s ledare säger att man är på väg mot ett folkligt uppror. Bara denna generalstrejk kan enligt min överslagsberäkning kosta Grekland cirka 0,5 procent av årlig BNP. Det lär också bli våldsamma demonstrationer.

I det grekiska sparpaketet ingår också (hör och häpna) nedskärningar av militären, vilket tillsammans med våldsamma upplopp riskerar att leda till en militärkupp. I juni förra året spekulerade jag i en tänkbar tidslinje för Grekland. Självklart blev det inte som jag spekulerat, utan saker har dragit ut på tiden. Landet har dock bytt regering och nyval är på gång under våren, så flera av mina grundgissningar finns med. Statsbankrutten är troligen inte långt borta. Kaotiska upplopp lär vi få se med början imorgon. Militärkuppen känns därmed inte särskilt avlägsen.

Läs även bloggrannarna Musik @ Centrifugen och Cornucopia.

Sysselsättningen i EU

Ikväll tänkte jag jämföra hur det ser ut med sysselsättningen inom EU-länderna. Jag väljer medvetet att se på sysselsättningen istället för arbetslösheten, eftersom arbetslöshetssiffrorna är beroende av hur man definierar vem som tillhör den potentiella arbetskraften. Data har jag hämtat från Eurostat. Det går att klicka på alla diagrammen nedan för att förstora/förtydliga dem.

Eftersom BIGPIS-länderna med Grekland i täten fortfarande är högaktuella börjar vi där.

Grekland utmärker sig genom att vara sämst för ungdomarna - endast knappt 30 procent i åldersgruppen 20-24 år har ett jobb. Italien och Spanien är dock inte långt efter och det gäller för övrigt över nästan hela åldersskalan. Portugal utmärker sig genom att generellt över hela åldersspektrumet ha högre sysselsättningsgrad än Spanien, Italien och Grekland - Sydeuropa är alltså inte homogent. Belgien och Irland är nordvästeuropeiska länder med statsskuldsproblem, men sydeuropeiska Portugal har alltså liknande sysselsättningsprofil. Irland utmärker sig genom att ha förhållandevis låg sysselsättningsgrad i åldersgrupperna 35-49 år, vilka får anses tillhöra den viktigaste tiden i arbetslivet. Notera hur brant sysselsättningen faller efter 60 för Belgien, Grekland och Italien.

Så tar vi en titt på en helt annan kategori av länder, nämligen GASFUNS, alltså de "rika" länderna i norra och västra Europa. Även Belgien får hänga med här som intressant jämförelse mot grannländerna Frankrike och Nederländerna.

Belgien och även Frankrike sticker ut genom sin låga sysselsättningsgrad för 20-24-åringar. Efter 55 års och särskilt efter 60 års ålder sjunker sysselsättningsgraden i Belgien, Frankrike och Österrike mycket snabbare än för övriga. Sett i denna samling av några av Europas starkaste ekonomier ser Sveriges sysselsättningsgrad för ungdomar 20-24 år inte särskilt låg ut. Att ungdomsarbetslösheten av bloggrannen Cornucopia sägs vara ett värre problem här än i många andra EU-länder beror kanske på definitionerna. Dels tycker jag inte att det är relevant att inkludera åldersgruppen gymnasieungdomar 15-19 år (Eurostats standarddefinition av ungdomsarbetslösheten gäller gruppen 15-24 år), dels tycker jag att sysselsättning är ett mer relevant mått än arbetslöshet.

För att få en riktigt relevant jämförelse av Sverige kan vi se på de nordiska länderna.

Sysselsättningsgraden för ungdomar 20-24 år ligger för Sverige på exakt samma nivå som i Finland och vi ligger inte långt efter Danmark och Norge. På plussidan för Sverige ser vi att vi lyckas behålla 60-64-åringarna i arbete i betydligt högre grad än Danmark och Finland. Island sticker ut genom att betydligt fler jobbar betydligt längre.

Så övergår vi till Öst- och Centraleuropa.

Här ligger sysselsättningsgraden för ungdomar 20-24 år generellt bekymmersamt lågt, i klass med BIGPIS-länderna. Det lysande undantaget är Estland, som har högre sysselsättningsgrad än Frankrike för 20-24-åringar. För de högre åldrarna trappar sysselsättningen av ganska snabbt, men även här utmärker sig Estland. En annan sak jag reagerar på är att väldigt många i Rumänien fortfarande arbetar i åldrarna 65-74 år, vilket tyder på ett illa utvecklat pensionssystem.

Slutligen tänkte jag jämföra lite tvärs över kategorierna av länder och tar då EU:s folkrikaste länder.

De största skillnaderna syns i åldersgrupperna 20-24 samt 60-64, där Tyskland och Storbritannien utmärker sig genom hög sysselsättning, men även i grupperna 25-29 och 55-59 syns ganska stora skillnader.

Nytänkande krävs!

Vad som har varit uppenbart sedan finanskrisen började så smått 2007 är att en stor del av åtgärderna från politiker och andra styrande varit verkningslösa, felaktiga eller förvärrande. Greklands skuldkris är ju ett praktexempel, liksom Irlands hantering av sin bankkris.

Receptet har till stor del varit "mer av samma". Ökning av mängden krediter gav ju positiva effekter 1982-2006 så det borde det göra igen, tycks resonemanget vara. Därför sänker man räntor och ger nödlånepaket, eller stimulanspaket finansierade med statlig upplåning. Det borde dock vara uppenbart så här några år in på krisen att ökad kreditmängd inte längre ger positiva effekter på ekonomin annat än möjligtvis på ytterst kort sikt. Världsekonomin som helhet ser ut att ha nått en kreditmättnad.

Jag tar mig friheten att sno en suverän nidteckning som visar hur det verkligen gått till i den grekiska krisen och hur maktförhållandena ser ut.

Teckningen kommer från en läsvärd artikel från Kildéns och Åsmans blogg, med titeln "Vem äger statsskulden?". Den belyser en del av problemen med statsskulden och de hittillsvarande åtgärderna för att komma tillrätta med problemen.

Det nyliberala receptet för att befria staten från sin stora skuld kan sammanfattas i en mening – vi ska snåla oss ur krisen. Med vissa nyanser omfattas detta också av den europeiska socialdemokratin, inte minst av Stefan Löfvéns parti.

Vad som krävs nu är ett helt annorlunda tänkande. Om de styrande kör på i samma fotspår som förut kommer inget att rätta till sig, eller så hamnar i-världen i en "Japansituation" där två årtionden av näranollränta bara tagit skuldnivån till orimliga höjder.

En vanlig klyscha nuförtiden är "think outside the box" - alltså att tänka på helt nya sätt som inte är låsta vid konventioner - och det är verkligen något sånt som behövs nu. Hur reder man upp en situation med en skenande statsskuld, fallande BNP, mycket hög arbetslöshet och stora klyftor inom samhället som i Grekland? Jag har inga färdiga förslag, men helt klart är att hittillsvarande "lösningar" slagit helt fel och bara förvärrat situationen.

Den Hälsosamme Ekonomisten kom förresten nyligen med en utmärkt svensk variant på "think outside the box" - "Att tänka utanför garderoben". Så vem vågar "tänka utanför garderoben" och föreslå radikala åtgärder som kan ordna upp skuldkrisen utan att ställa till revolution? Jag föreslog förra veckan något så fullständigt okonventionellt som "maximilön" som komplement till "minimilön" - kanske inte ett helt realistiskt förslag, men nu behövs en kreativ hjärnstormning innan vi sorterar bort alla orimliga alternativ. Har den kreativa läsekretsen andra okonventionella förslag?

Storbritanniens statsfinanser - ett glömt hot?

Igår kväll presenterade jag en bunt diagram för utvecklingen av BNP och statsskuld för BIGPIS-länderna (Belgien, Irland, Grekland, Portugal, Italien, Spanien) de senaste åren. För övriga EU-länder anser jag att situationen för statsskulden inte ser akut ut, med ett viktigt undantag... Förenade kungadömet Storbritannien och Nordirland. Så här ser det ut fram till tredje kvartalet 2011:

BNP har under 2011 som ni ser sjunkit en aning, medan ökningen av statsskulden tagit ny fart. Snart korsar kurvorna varandra om ingen plötslig trendvändning kommer, vilket betyder att statsskulden passerar nivån 100 procent av årlig BNP, vilket brukar vara en ungefärlig gräns för när det blir risk för allvarlig kris. Med tanke på Storbritanniens skuldnivå är stor även inom andra sektorer (hushållen och framförallt finansbranschen) så är det allvarligt. London är dessutom den europeiska finansbranschens centrum och en finanskris där lär obönhörligen smitta av sig på resten av världens finansföretag.

Nu är Grekland det kortsiktiga orosmolnet, men vi ska för allt i världen inte glömma bort att det finns betydligt mörkare moln på horisonten.

Bulkfraktpris i fritt fall

Prisindexet för bulkfrakt Baltic Dry Index föll igår till under lägstanivån från december 2008! Noteringen blev 647.

Behöver vi ett tydligare tecken på att en global recession är på gång?

Även om det nu inte skulle vara ett tecken på en global recession (många betvivlar Baltic Dry som ledande indikator, även om inte jag gör det) så är det en indikator på en garanterad allvarlig kris för fraktsjöfartsbranschen. Med dagens prisnivåer går troligen många frakter med förlust eller åtminstone obefintlig vinst.

Ödesvecka för Grekland - igen!

Vi har hört det förut - att just denna vecka skulle vara en ödesvecka för skuldkrisens epicentrum Grekland. För varje gång det sägs har dock läget blivit ännu lite värre.

Än så länge finns ingen uppgörelse med "trojkan" (ECB, euroländerna och IMF) och nu brinner det i knutarna för grekiska statens pengar ser ut att vara slut nu på fredag. Det blir dock ingen omedelbar statsbankrutt eftersom nästa omgång förfallande obligationer kommer först 20 mars. Ebb i grekiska statskassan innebär dock att stora delar av grekiska statsapparaten isåfall måste stängas ner. Det kan bli svåröverskådliga konsekvenser lokalt i Grekland och de internationella finansmarknaderna lär inte tycka om det hela.

Greklands finansminister Venizelos sade i lördags att en uppgörelse måste vara klar igår kväll, men som vi vet idag blev det inget. Det är svårt att få Greklands brokiga samlingsregering att enas. Nu väntar vi bara på att den ende partilöse, premiärminister Papademos, ska avgå i protest. Orsaken att partierna är så ovilliga att komma till en uppgörelse är troligen att alla vill kapa åt sig så många röster som möjligt i valet i april.

Det hela börjar nu bli så spännande att brittiska Telegraph lagt upp en sida med realtidsuppdatering om senaste händelserna.

Läget i Grekland blir knappast bättre av den storstrejk som planeras till imorgon. Gapet mellan politiker och befolkning har väl aldrig varit så stort i ett EU-land.

Jag upprepar min varning för att resa till Grekland i dagsläget. Vem vet hur det kommer att bli för alla turister som blir strandade där. Bara risken för att inte kunna komma hem på grund av alla strejker borde avskräcka folk. De resenärer som nyligen blev strandade i Spanien på grund av Spanairs konkurs kunde åtminstone köpa biljetter med andra flygbolag, men hur det kommer att se ut i Grekland efter statsbankrutten vet ingen. Det kan även vara nog så surt att ha en semesterresa bokad och betald och sedan tvingas ställa in den. Bättre att välja ett mer stabilt resmål om man vill komma söderut. Grekland finns dock ännu inte på Utrikesdepartementets lista över länder där de avråder från resa, men kommer troligen att hamna där innan sommaren om inget mirakulöst inträffar.

Jag hämtade senaste siffrorna från Eurostat (fram till tredje kvartalet 2011), där man kan se hur Greklands statsskuld och BNP utvecklats de senaste åren. Som synes går de helt fel - statsskulden stiger medan BNP sjunker.

Sista kvartalets siffror från Eurostat får vi vänta på en dryg vecka till, men de lär inte vara särskilt mycket muntrare.

Nästa krisland på listan är Portugal och där ser statsskuld och BNP ut så här:

Som synes är trenden med ökande statsskuld inte något nytt i Portugal, även om ökningstakten accelererat. Grundproblemet som syns i diagrammet är att BNP-tillväxten avstannade 2008 (men inte skuldtillväxten) och därefter har kurvorna gått ihop och korsat varandra. Redan 2008 skulle Portugal alltså ha gjort något åt saken och minskat statens utgifter, men istället hoppades man att den finanskris som var då skulle gå över relativt snabbt. Så blev det inte, utan landet har istället hamnat i en ond spiral som riskerar att sluta i ett Greklandsscenario.

Nästa land på listan är Irland, där diagrammet ser ut så här:

Skenande statsskuld efter räddningen av bankerna och sjunkande BNP i den spruckna fastighetsbubblans spår har snabbt tagit landet från ett läge med låg statsskuld till ett katastrofläge som ännu inte övertygar om att det skulle gå att vända.

Det är här vi inte vill att Sverige ska hamna! Vi har just nu en förhållandevis låg statsskuld, men en bostadsbubbla som just har sett sin topp tillsammans med en banksektor som är stor i förhållande till vår BNP gör risken stor för felsteg med ödesdigra konsekvenser. Vi kan bara hoppas att våra politiker lärt sig av Irlands fatala misstag och inte gör något liknande. Hör ni mig, Anders Borg med flera?!

När vi ändå håller på kan vi ta en titt på Italien:

Här ser det ännu inte katastrofalt ut, då statsskulden faktiskt sjönk en aning tredje kvartalet 2011 och BNP fortfarande ökade så sakteliga. Lyckas Monti att föra en politik som kan fortsätta att stabilisera denna situation kan det finnas en möjlighet att vända skutan rätt, men det lurar många grynnor på vägen - en paneuropeisk bankkris eller ett plötsligt BNP-fall kan skicka även italienska staten till ett statsfinansiellt skeppsbrott inspirerat av Costa Concordia.

För Spanien kan man också tycka sig se en viss stabilisering:

Även här gäller dock samma riskbild som för Italien, dock med lite annorlunda grundförutsättningar.

Slutligen tittar vi på BIGPIS-ländernas doldis Belgien:

Än så länge lyckas belgarna med att balansera så att statsskuld och BNP växer i ungefär samma takt, men det är en hårfin balansgång som närsomhelst kan stjälpas av även en mild recession. Vi ska inte heller glömma att belgiska staten sitter på en riktigt rutten sak, nämligen storbanken Dexia, som var den första banken att på allvar drabbas av Finanskrisen 2.0 och som kan få allvarliga konsekvenser.

Vi väntar med spänning på vad som ska komma ut ur eurofarsen härnäst.

Grekiska uppgörelser skjuts hela tiden framåt

Det börjar bli tröttsamt att försöka följa turerna kring den "frivilliga" nedskrivningen av Greklands statsskuld och nästa "räddningspaket" från trojkan EU, ECB och IMF.

Idag florerade ett rykte om att ett avtal om nedskrivning skulle vara klart inom några timmar, vilket såklart visade sig vara osant. Istället är senaste beskedet att vissa delar av nedskrivningspaketet kommer att vara klara inom några dagar och IIF (de privata investerarnas organisation) säger att de förväntar sig ett avtal om nedskrivningen av Greklands statsskuld nästa vecka. Jaha. Jag har något minne av att jag har hört liknande förut. Det har hetat "på fredag" eller "nästa vecka" ganska länge nu. Att få till ett avtal verkar vara lika svårt som att försöka komma fram till regnbågens fot - när man gått en bit har den förflyttat sig bortåt.

Som jag påpekade för några dagar sedan finns det stora problem i förhandlingarna om den "frivilliga" nedskrivningen i form av ovilliga fordringsägare. Jag är inte optimistisk vad gäller möjligheten till avtal och de ständigt framskjutna måldatumen bekräftar min bild.

Även förhandlingarna med ECB, EU och IMF ska tydligen som vanligt vara klara "inom några dagar". Jag tror att man när några dagar har gått kommer att upprepa samma mantra och hoppas att vi glömt vad som sades för några dagar sedan.

Hanteringen av Greklands statsskuldskris har från början fram tills nu varit ett gigantiskt misslyckande från EU:s sida. EU:s ledare började hanteringen av krisen i förnekelsestadiet i slutet av 2009 för att sedan övergå till förhandlingsstadiet, där man uppenbarligen fortfarande befinner sig. Samtliga åtgärder har hela tiden visat sig vara för lite för sent (eller helt felaktiga) på grund av de komplicerade beslutsprocesserna, makthavarnas ovilja att se sanningen i vitögat och deras dubbla agenda att vilja rädda EU-bankerna från förluster. Samtidigt går den grekiska patienten långsamt mot ett allt sämre tillstånd. Vanligt folk i Grekland är mycket hårt drabbade - framförallt de fattigaste.

Jag kör en repris på diagrammet från i somras, som visar hur Greklands statsskuld och BNP utvecklats.

Den sista december 2009 uppgick statsskulden till 127 procent av BNP och som det såg ut i somras väntades statsskulden ha växt till 160 procent av BNP den sista december 2011 - jag har inte den senaste siffran tillgänglig, men det har inte oväntat blivit värre än man trodde i somras.

Har man alltså åstadkommit något positivt för Grekland? Nej, kurvan för statsskulden visar fortfarande inga som helst tecken på att plana ut. Vad värre är, så divergerar den fullständigt från BNP-utvecklingen. Jag anser alltså att "räddningen" av Grekland får ses som ett totalt misslyckande.

Jag läser också att IMF vill att Grekland sänker minimilönerna som villkor för ytterligare meningslösa nödlån. Jag har nu ett radikalt förslag - inför istället en maximilön i Grekland! Allt över denna maximilön går som skatt till staten. Därmed drabbas inga fattiga, utan bara rika. Dessutom får staten mer inkomster. Eftersom alla åtgärder hittills visat sig ganska verkningslösa eller förvärrande för Greklands situation är det dags att förutsättningslöst pröva nånting "outside the box".

Dessutom behövs tydligen större nödlån än tidigare beräknat. Inte förvånande. Den 20 mars är datumet alla i slutändan jobbar mot, då en finansieringslösning måste vara på plats för att undgå en ostrukturerad grekisk statsbankrutt.