Rakhyvlarnas tillväxt

Rakhyvlarna har de senaste åren genomgått en fantastisk utveckling. Gillette lanserade det första rakbladet 1903. Det dröjde 68 år fram till 1971 innan den första rakhyveln med dubbla blad kom (Trac II). 27 år senare, 1998, kom så den första rakhyveln med tre blad (Mach 3). Därefter dröjde det bara 6 år fram till 2004 innan den första hyveln med fyra blad introducerades (Quattro). 2 år senare, 2006, kom den första rakhyveln med fem blad (Fusion). Fem blad per hyvel hade bara något år tidigare presenterats som ett skämt av The Onion.

2006 hade man kunnat rita upp en kurva med exponentiell tillväxt av antalet blad per rakhyvel, som följer de observerade datapunkterna hyfsat väl.

2020 skulle man enligt denna modell ha tjugo blad per rakhyvel, eller kanske ännu mer, beroende på hur man försöker passa kurvan till datapunkterna.

Nu verkar det inte ha blivit fortsatt exponentiell tillväxt, utan antalet blad per rakhyvel följer snarare någon annan typ av kurva, som till exempel en logistisk kurva.

Denna utplanande kurva stämmer bättre med observationerna, eftersom vi sedan 2006 inte sett någon ökning av antalet blad per hyvel.

Eller följer antalet blad per hyvel istället en gaussisk kurva?

Isåfall kan vi kanske förvänta oss en toppnotering på sex blad per rakhyvel runt år 2020 och därefter minskande antal blad.

All tillväxt i den verkliga världen har gränser, men en logistisk eller gaussisk kurva kan i tillväxtfasen lätt förväxlas med en exponentiell kurva när man försöker göra en modell utifrån observerade data.

P.S. Jag själv har nyligen återgått till enbladshyvlar efter att ha provat tvåblads- och trebladsvarianter under många år. Nu tycker jag att jag skär mig mindre än förut och slipper dessutom problem med att rakhyveln beckar igen.

Finolja och fulolja

Den olja som världen har utvunnit sedan starten för 150 år sedan har till större delen varit det jag kallar "finolja". I oljeindustrins barndom behövde man bara borra ett kort hål i marken med 1800-talsteknik (t.ex. häst och vagn för transporter) och ut sprutade oljan. EROEI (Energy Returned On Energy Invested) låg ibland så högt som 100.

Även senare med mer modern teknik har det ändå varit frågan om olja som varit förhållandevis lätt att utvinna. Lättillgängliga ställen med uppbyggd infrastruktur, såsom bilden nedan av en oljebrunn i Texas.

De nya oljefält som nu finns kvar i världen består dock till största delen av vad jag kallar "fulolja". Den kostar mycket att utvinna, både i resurser och pengar.

Dagens nya oljeplattformar till havs är på mycket större djup än tidigare, vilket leder till mycket större initiala kostnader innan man kan få upp någon olja. Oljeriggen Deepwater Horizon till exempel borrade 2009 det djupaste oljeborrhålet i historien. Förutom att vattendjupet där den då stod 400 km sydost om Houston var 1259 meter så var det totala djupet 10683 meter, vilket är betydligt mer än världens högsta berg. Ingen har väl missat hur illa det gick sedan när Deepwater Horizon vid en annan borrning våren 2010 exploderade och orsakade det största oljespillet till havs i USA:s historia. Hur mycket denna katastrof slutligen kommer att kosta är ännu oklart. Sådana händelser leder också till ökade kostnader för oljebolagen.

I andra fall rör det sig om avlägsna trakter utan infrastruktur, till exempel oljebrunnen ovan i Sibirien. Där bidrar också ett ogästvänligt klimat till att utvinningen blir kostsam.

Andra oljefält ligger i politiskt instabila områden, till exempel oljebrunnen ovan som blivit bombad i inbördeskrig i Sudan. Även där saknas ofta infrastruktur, eller så förstörs även infrastrukturen ofta i krig. Också dyrt för oljebolagen.

Tjärsand (oljesand) utvinns som på bilden ovan i en process som kräver stora anläggningar och enorma maskiner samt ödelägger stora landytor. Den tjärsand som grävs upp går inte att använda direkt som olja utan det tjocka kletet måste först smältas ut ur sanden för att därefter processas i en industri som gör "syntetisk råolja" av det. Industribyggnaderna syns till höger i bilden nedan.

Sjön i bakgrunden är spillvattendammen (cirka 2 km bred och 4 km lång) som hålls på plats av världens största dammbyggnad (sett till byggnadsmaterialets volym).

När den globala oljeproduktionen nämns brukar det ofta handla om "all liquids", vilket förutom exempelvis kondensat från fossilgas och syntetisk råolja från tjärsand även inkluderar biobränslen som etanol och biodiesel. Även dessa räknar jag som "fulolja", då de för det första har ganska lågt utbyte i förhållande till insatsenergin och för det andra kräver stora landområden.

Odling av sockerrör i Brasilien för att framställa etanol bygger på tillgång till arbetare som är villiga att arbeta under hemska arbetsförhållanden för låga löner. Sockerrörsfälten bränns nämligen av innan skörden för att få bort de torra bladen. Arbetarna får sedan stå i askan och sotet och hugga ner sockerrör. Visst finns det mekaniserat jordbruk även i Brasilien, men stora delar av sockerrören skördas ändå manuellt.

I USA har odling av majs för att framställa etanol blivit stort på senare år, men jämfört med sockerrör ger majs för etanolframställning ett väldigt dåligt energiutbyte. Det varierar mellan olika studier från EROEI 1,4 ner till så lågt som EROEI 0,8 (det sistnämnda innebär till och med en energiförlust). Den enda orsaken att etanolindustrin blivit så stor (omkring en tredjedel av USA:s majsskörd går till etanol) är statliga subventioner.

Fuloljan är också mer skadlig för miljön och den för därmed också med sig stora miljökostnader. Även om de inte alltid drabbar oljebolagen direkt, så kostar de i slutändan ofta någonstans i samhället.

Som sagt, det mesta som återstår av nya oljefält (och biobränslen) i världen är alltså fulolja, vilket gör att vi garanterat kommer att få ett högt oljepris framöver.

Greklands sjukvård går på knäna

Alla har väl sett bilderna av greker som köar för att få mat, men det finns andra saker i det grekiska samhället som också slutat fungera. I spåren av åtstramningarna och den dåliga ekonomin drabbas Greklands sjukvård hårt.

Sjukhusen skär ner på nödvändiga mediciner, begränsar icke akuta operationer och ransonerar till och med grundläggande medicinskt material såsom bomull, bandage, sprutor, katetrar, handskar och papper till undersökningsbord. Det beror till stor del på en röra av obetalda räkningar från statens sida, vilket gör att man inte kan beställa nytt från leverantörer som är trötta på att inte få betalt. Grekland importerar nästan alla sina mediciner. Köerna är långa vid de fåtaliga apotek som fortfarande säljer medicin på kredit. De flesta grekiska apotek vill ha betalt kontant till fulla priset tills staten kommer ikapp med betalningarna av medicinsubventioner - de ligger efter med 762 miljoner euro. Flera apotek har också fått slut på många mediciner. Försäkringsbolagen har också problem med att betala ut pengar för medicin eller också förhalar de utbetalningarna. Allt detta drabbar dubbelt hårt de greker som blivit av med sina jobb.

Ett skräckexempel är det psykiatriska sjukhuset på Leros som inte längre har råd med tillräcklig mat till sina patienter. Sjukhuset är skuldsatt och därför vägrar matleverantörerna att leverera.

Dessutom är Grekland ett land som har stora problem med antibiotikaresistenta bakterier. De ekonomiska svårigheterna kan göra detta problem ännu värre i Grekland, som då kan bli en europeisk spridningshärd för dessa bakterier.

I Europa dör redan idag 25 000 människor årligen i infektioner som blivit motståndskraftiga mot antibiotika, enligt WHO. Det är märkligt tyst om detta. Hade EU minsta lilla ansvar hade man tvärtom gått in och försökt skyddat grekisk sjukvård från neddragningar.

Häromdagen åkte den grekiske finansministern till sjukhus och premiärministern fick opereras för näthinneavlossning, varför han stannar hemma från EU-toppmötet. För eliten finns det tydligen pengar till sjukvård.

Detta med sjukvården är också något att tänka på för alla som turistar i Grekland. Även om man har kontanter kan man tydligen inte lita på att apoteket har alla mediciner eller att det lokala sjukhuset fungerar bra. Privat sjukvård finns visserligen, men kan bli dyr. Läs för övrigt också mina råd om vad man ska tänka på om man ska resa till Grekland.

Greklands kris visar också hur det kan komma att gå för andra länder framöver, exempelvis Spanien. Den visar också hur viktigt det är att staten är solvent. Är staten för högt skuldsatt drabbar det i princip allt i samhället.

Annus Horribilis

Det har varit en rekordregnig junimånad i många delar av landet och det ger problem med vattensjuka fält där grödorna står och ruttnar.

Även tidigare i år har vädret varit konstigt, med bland annat extremt kallt första helgen i juni. Den underliga och tidvis väldigt kalla våren har gjort att mina odlingar inte lyckats så bra som tänkt.

Majsen har växt långsamt i det kalla vädret, så jag får nog vänta mig en senare skörd i år och vissa plantor kanske inte hinner ge mogna kolvar utan får skördas som minimajs.

Bönorna brukar så här runt midsommar ha börjat klättra en bit upp på sina störar, men som synes har de ännu inte kommit så långt. Jag hoppas att det blir varmt så att de hinner ikapp, men även här får jag nog räkna med senare skörd.

Tomatplantorna har lidit i det kalla vädret och är inte på långt när lika frodiga som förra året. Framförallt de kalla nätterna har gjort att tomatplantorna mår dåligt. När väl värmen kommer brukar dock tomater vara snabba på att komma igen.

Squash och gurka som jag sådde i början av juni har inte grott förrän nu. Här är det ytterst tveksamt om jag får någon skörd i år.

En av de få saker som klarat sig bra är ärterna. På bilden ovan klättrar blåärterna och det ser i alla fall ut att kunna bli en riklig skörd här.

Löken har också klarat sig bra och på bilden prunkar luftlök och gräslöken blommar för fullt. Gräslöksblommor är för övrigt både goda och dekorativa, både till sillen och i salladen.

Kålplantorna har inte heller kommit så långt som de brukar, men det beror nog mest på att jag sådde dem lite för sent i år. Åtminstone har det blöta och kalla vädret gjort att det varit väldigt lite angrepp av jordloppor i år. Plantorna på bilden ska bli savoykålshuvuden så småningom.

Bondbönorna verkar också ha klarat sig hyfsat.

Däremot lyckades jag att så rädisor och rucola precis innan den varma och torra perioden i mitten av maj, med påföljd att ingenting grodde.

Sammanfattningsvis så har det hittills varit ett förskräckligt odlingsår - ett "annus horribilis". Min erfarenhet är att det är bra att odla flera olika grönsaker, så även om några grönsaker går dåligt finns det alltid några som ger bra skörd.

Massnedgradering av stora banker

Igår nedgraderade Moody's kreditbetygen för en hel bunt av världens största banker.

Nedgraderingen gäller

• från USA:
  • Bank of America (nr 7 på listan)
  • JPMorgan Chase (nr 11)
  • Citigroup (nr 12)
  • Goldman Sachs (nr 29)
  • Morgan Stanley (nr 32)
• från Storbritannien:
  • HSBC (nr 4)
  • Barclays (nr 5)
  • Royal Bank of Scotland (nr 6)
• från Schweiz:
  • UBS (nr 20)
  • Credit Suisse (nr 26)
• från Frankrike:
  • BNP Paribas (nr 2)
  • Credit Agricole (nr 10)
  • Societe Generale (nr 18)
• från Tyskland:
  • Deutsche Bank (nr 3)
• från Kanada:
  • Royal Bank of Canada (nr 38)

För Bank of America, JPMorgan Chase, Citigroup, Goldman Sachs, Morgan Stanley, HSBC, Barclays, Royal Bank of Scotland, Credit Agricole är dessutom utsikterna negativa.

Jag gissar att finansmarknaderna inte alls kommer att uppleva detta som positivt. Dessutom tillkommer som ZeroHedge påpekar att Morgan Stanley p.g.a. nedgraderingen måste hosta upp extra säkerheter i mångmiljardklassen. Det är inte otroligt att detsamma gäller fler av dessa banker.

Tillägg: Nedgraderingen kommer också att leda till att det blir svårare för dessa storbanker att hålla på med affärer i många finansiella derivat.

Credit Suisse fick sitt kreditbetyg nedskuret med hela tre steg men har å andra sidan stabila framtidsutsikter enligt Moody's.

Finanskrisen 2.0 går i slow motion steg för steg mot försämrade finansmarknader. Jag väntar bara på "Lehman-ögonblicket" som får paniken att komma på allvar även denna gång.

Den onödiga förbifarten

Så var det åter dags för politikerna att blåsa ut lite propaganda för Förbifart Stockholm. Sten Nordin (M, finansborgarråd och Kommunstyrelsens ordförande i Stockholms stad) och Ulla Hamilton (M, trafikborgarråd i Stockholms stad) skriver idag i SvD.

Länsstyrelsen hoppas att arbetet kan sätta igång i slutet av 2013, men Nordin och Hamilton skriver att deras förhoppning är att bygget ska inledas 2014. Förhoppningsvis kan bygget skjutas fram tills det är uppenbart att Förbifart Stockholm inte kommer att behövas.

Vadå inte behövas? Jo, det förhåller sig nämligen så att den globala oljeproduktionen befinner sig på en platå sedan 2005. International Energy Agency säger att produktionen av konventionell olja troligen nådde sin kulmen år 2006. Troligen kommer nedgångsfasen i den globala oljeproduktionen att inledas på allvar inom några år.

De flesta av världens större oljeproducenter har redan passerat sin maximala oljeutvinning, exempelvis faller Norges oljeproduktion sedan millenieskiftet med i genomsnitt 6 procent per år och Storbritannien har gått från att vara oljeexportör till att importera en del av sitt oljebehov.

Därmed kan vi se fram emot minskande bilåkning och Förbifarten blir helt onödig.

Vi kan inte heller förvänta oss att vi ska hitta något annat sätt att driva biltrafik i samma omfattning som nu. Biobränslen kan inte ge någon ökad biltrafik. Verkligheten säger något annat. Vi kan inte ersätta mer än 10-15% av vår förbrukning av bensin och diesel med jordbruksbaserade råvaror, och som mest 25% om vi också använder skogsråvara.

Elbilar då? De är beroende av olika sällsynta ämnen för batterierna, t.ex. lantan eller litium. Detta gör att de blir väldigt dyra - alltför dyra för gemene man. Dessutom finns knappt något av den enorma infrastruktur som behövs och var den extra elen ska tas ifrån säger ingen. För att driva elbilar i större omfattning skulle vi behöva något nytt kärnkraftverk. Än så länge finns nya kärnkraftverk i Sverige inte ens på planeringsstadiet och kärnkraftverk tar många år att bygga och kostar väldigt mycket..

Debatten om Förbifart Stockholm har till stor del handlat om motorvägens miljöeffekter, men få har ens funderat på detta med den framtida tillgången till bränsle och därmed trafikvolymerna. Ökad trafik kräver mer energi, men snart står vi inför knappare energitillgång.

De cirka 30 miljarder som ska satsas på Förbifart Stockholm kan användas till betydligt mer framtidssmarta byggprojekt istället. Hur mycket spårväg eller tunnelbana skulle vi kunna få för dessa pengar?

Läs även vad jag skrivit tidigare om förbifarten och bilism:

• Jag tror på elbilar när...
• Vad ska driva bilarna?
• Carlgrens kappvändning
• Vägvansinnet fortsätter
• Varför en väg för minskad trafik?
• Olja, Förbifarten, Miljöbilar, Miljöminister
• Regeringen säger ja till vägidiotin

Medan vi väntar på att verkligheten knackar på hos politiker och trafikbyråkrater kan vi roa oss med att titta på Trafikverkets propagandafilm för Förbifart Stockholm. Notera särskilt det illa synkade ljudet när byråkraterna och politikerna pratar.

Kinas byggbubbla når toppen?

InBeijing tipsar om att kinesiska byggbolaget BSB planerar att i den sydkinesiska staden Changsha bygga världens högsta skyskrapa. Sky City One skulle med sina 838 meter skulle slå Burj Khalifa i Dubai (828 meter). Bygget planeras börja i november i år och ska vara klart på rekordtiden tre månader! Burj Khalifa tog över fem år att bygga. Är det då möjligt på tre månader? Kanske, för BSB byggde nyligen en 30-våningars skyskrapa på bara 15 dagar (se denna film) och de har tidigare byggt ett 15-våningarshus på 6 dagar.

Rekordstora skyskrapsbyggen har historiskt ofta sammanfallit med toppar i konjunkturcykeln (enligt Skyscraper Index), så vi kan ana vad som väntar Kina. Just allt det rekordartade runt Sky City One bådar illa.

Att Kina har en fastighets- och byggbubbla illustreras också tydligt av följande diagram över cementförbrukning i förhållande till BNP som ZeroHedge hittat.

Det finns två länder som sticker ut rejält i diagrammet - Kina och Saudiarabien. I Saudiarabien kanske vi kan hitta en delförklaring i den snabbt växande befolkningen, men Kina har som bekant ettbarnspolitik.

Utökat EU-samarbete förbereds i tysthet

Hos Jonas Sjöstedt läser jag om det Super-EU som tydligen förbereds.

Men i EU vilas det inte, om en vecka ska unionens framtid diskuteras på ett toppmöte i eurokrisens skugga. Det är stora saker i görningen. Nu ska krisen användas för att snabbt flytta mer makt till EU. Sannolikt kan det kräva nya fördragsändringar. Reinfeldt gav en hint om det i inledningen av partiledardebatten då han talade om förändringar med mer makt till EU och en ökning av den svenska medlemsavgiften till EU med tio miljarder per år. EU har aldrig tvekat att använda kriser för att öka sin egen makt – det spelar ingen roll att det är EU:s politik som har skapat krisen.

Bäst blick kan av vad som kan vänta får man av den informella arbetsgruppen med tio medlemsländer under den tyska utrikesministern Westerwelle. Sverige är inte med i diskussionen där självklart Tyskland och Frankrike ingår. När de kokar ihop något brukar det sluta med att vi anda får svälja soppan. Här talas om EU-armé, ökad överstatlighet med borttagen vetorätt i rådet, mer samordnad ekonomisk politik med en europeisk valutafond, direktvald EU-president och mer makt till EU-kommissionen. Rena skräckscenariot för oss som inte vill ha en EU-stat och som tycker att EU:s huvudproblem redan nu är för mycket makt och för lite demokrati.

Man kan även läsa om detta på Europaportalen.

Tio tunga utrikesministrar, från stora euroländer såväl som icke-euro-länder, har under våren träffats ett flertal gånger för att diskutera hur framtidens EU ska se ut. Tillsammans representerar de två tredjedelar av EU:s befolkning.

Jaha, men hur representativa är dessa ministrar för denna befolknings vilja?

– Vi borde använda krisen för att ta historiska steg mot mer integration, sade Tysklands utrikesminister och gruppens initiativtagare, Guido Westerwelle på tisdagen, till tysk media.

Det låter som klippt och skuret från Naomi Kleins Chockdoktrinen.

Kärnan i det hela är att mer makt bör föras över till europeisk nivå.

Har mer makt till EU-nivå gjort saker bättre? Läs min historia om EU-imperiet (del 1, del 2, del 3) och fundera lite. För vad EU handlar om är makt, makt och åter makt.

Det är dags att börja ställa våra politiker mot väggen och fråga dem vad de egentligen tycker om det nya "super-EU" och hur de motiverar att mer makt till Bryssel skulle vara bra för Sverige.

Export Land Model?

Peak oil känner vi till och för något år sedan erkände till och med IEA att den globala produktionen av konventionell olja toppade år 2006. När man då funderar kring hur den kvarvarande oljan kommer att fördelas, så är det viktigt att tänka på att det som är mest intressant för oss i importberoende Sverige är hur mycket olja som finns tillgänglig på exportmarknaden. Där måste man nämligen dra av för den olja som de oljeproducerande länderna själva förbrukar.

Oljeförbrukningen i många oljeexporterande länder ökar och detta har tillsammans med en förhållandevis platt global oljeutvinning lett till att mängden tillgänglig exportolja nådde en topp runt 2005 och därefter har minskat något. "Peak oil exports" alltså.

Orsakerna till att Oljeförbrukningen i producentländerna ökar är flera.

En viktig orsak är att många oljeproducenter subventionerar bensin- och dieselpriserna. En liter bensin kostar i Saudiarabien runt 90 öre! Därför är Saudiarabiens städer inte oväntat fyllda av bilar.

En annan viktig orsak till ökande oljeförbrukning i producentländerna är befolkningstillväxten, och även där utmärker sig Saudiarabien.

Av befolkningspyramiden ovan utläser vi att ungefär en tredjedel av befolkningen är under 15 år och två tredjedelar är under 30 år. Befolkningspyramidens utseende garanterar också att Saudiarabiens befolkning kommer att fortsätta att växa i många år framöver. Den växande befolkningen kräver mer resurser i form av vatten, bostäder, elektricitet, bilvägar osv. Eftersom oljan är billig i Saudiarabien tas alla dessa resurser fram med olja eller fossilgas. Lägg till detta att det är ett ökenland som måste avsalta havsvatten för att få fram dricksvatten. Den ökande inhemska oljekonsumtionen kan ni se i diagrammet nedan.

Saudiarabien har dock nyligen lyckats öka sin oljeproduktion och oljeexport och är nära tidigare rekordnivåer. Frågan är dock hur länge man lyckas hålla denna produktionstakt.

Denna trend inom oljeexporten har fått geologen Jeffrey Brown att rita upp något som han kallar för Export Land Model.

Modellen visar hur den inhemska oljekonsumtionen ökar samtidigt som oljeproduktionen minskar, tills linjerna korsar varandra och landet övergår från att vara ett exportland till ett importland vad gäller olja. Ett tydligt exempel på ett land som har följt Export Land Model är Indonesien.

Notera dock att den inhemska oljekonsumtionen i Indonesien legat ganska platt de senaste åren. Ett annat exempel är Egypten, som bara häromåret övergick från att exportera till att importera olja.

Vissa oljeländer följer dock inte riktigt modellen, då deras inhemska oljekonsumtion ligger ganska platt, exempelvis Storbritannien, Danmark och Norge. Eftersom deras oljeutvinning minskar så minskar dock även deras oljeexport.

Trenden med minskande oljeexport får vissa bedömare, exempelvis bloggrannen Cornucopia att utropa att år 2030 kommer ingen råolja att finnas tillgänglig på exportmarknaden. Jag anser dock att detta är högst tveksamt och alldeles för pessimistiskt. Det hela bygger på att man extrapolerar trender in i framtiden, vilket är just sådan "linjärekonomi" som Cornucopia själv brukar kritisera. Världen följer inte linjära eller exponentiella trender annat än under vissa perioder. På längre sikt brukar de flesta trender gå i vågor.

Det vi inte heller ska glömma är att Export Land Model hittills bara prövats under en period då den globala oljeproduktionen fortfarande ökade. Det fanns alltså gott om olja tillgänglig på världsmarknaden för de länder som stängde gapet mellan konsumtion och produktion. I en framtid med minskande eller platt global oljeproduktion kan det dock bli helt andra effekter, då ett lands ekonomi är ett komplext system, där ett högre pris på olja kan göra att det kanske inte lönar sig att importera lika mycket olja, eller att det lönar sig att exportera mer olja istället för att förbruka den inom landet.

Visserligen tycker jag att Export Land Model och varningarna för den minskande oljeexporten är viktiga, då de pekar på ett problem vi står inför, men de målar upp ett lite väl domedagsaktigt scenario. De flesta av dagens stora oljeexportländer är nämligen tvungna att fortsätta exportera olja, för annars får de svåra ekonomiska problem. Saudiarabien exempelvis är starkt beroende av något så basalt som livsmedelsimport. Därför tror jag att det kommer att finnas exportolja kvar på världsmarknaden även år 2030, om än betydligt mindre än idag. Det vi i Sverige måste förhålla oss till är alltså inte en total avstängning av vår "oljekran" om 20 år utan istället kraftigt minskad tillgång på olja. Ska vi då låta en fri marknad bestämma vilka samhällssektorer som får olja, eller blir det någon form av ransonering eller kvotering?

Skjut budbäraren!

EU-parlamentet röstar idag om ett förslag att skärpa reglerna för kreditvärderingsinstitut. Förslaget kommer från EU-kommissionen, som är de som har rätt att föreslå ny EU-lagstiftning.

I upptakten till krisen så värderade kreditvärderingsinstituten många komplexa finansiella instrument som säkra investeringar som senare visade sig vara nästan värdelösa. Men det har varit svårt för investerare att stämma instituten på skadestånd. Leonardo Domenici påpekar att det här måste förändras.
...
Kreditvärderingsinstituten har nedgraderat euroländerna även när de genomför tuffa åtstramningar vilket får dem att betala högre räntor på sina skulder.

- Från början föreslog jag ett förbud mot obeställda värderingar av statsskulder, även om det just nu inte finns någon majoritet som stöder detta förslag, säger Domenici.

Men hårdare regler för värderingen av statsskulder är på gång: värderingar måste ta hänsyn till den särskilda situationen i landet. Inga recept eller riktlinjer för politiska förändringar kommer att ges och en kalender över publiceringar av värderingar måste ges till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA).

Det är förstås den sista biten som är mest intressant. EU-eliten har varit mycket irriterad över att kreditvärderingsinstituten sänkt betygen för EU-länder med alltför hög statsskuld. Det man egentligen borde kritisera kreditvärderingsinstituten för är dock att de varit alltför senfärdiga i sina nedgraderingar. Inte förrän statsskulden passerat rimlighetens gräns gör de något. Detsamma har ofta gällt konkursmässiga företag, där betygssänkningar till skräpstatus ofta kommer först tätt innan konkursen. Jag undrar hur EU-eliten tror att något skulle bli bättre av att man reglerar på vilket sätt man får påpeka att kejsaren inte har några kläder.

Nu talas det till och med om att EU ska starta ett eget kreditvärderingsinstitut - som om det skulle göra saken bättre!

Som vanligt är det säkrast att skjuta budbäraren som kommer med de obehagliga nyheterna.

Idag läser jag också att det troligen är värre än vad man sagt för de spanska bankerna, som kanske behöver mer än 100 miljarder euro i nödlån. Inte oväntat att det var så, men oväntat att det skulle komma så tätt efter de spanska bankernas räddningspaket annonserats.

Italiens ränta får inte stiga mycket mer

ZeroHedge skrev i förra veckan om hur Italiens ränta på statsskulden inte får öka mycket mer, eftersom staten då blir insolvent enligt IMF:s definition, alltså att statsskulden i förhållande till BNP inte längre kommer att nå ett läge där den börjar sjunka inom de närmsta åren med de BNP-gissningar som gäller. Räntan på 7-åriga italienska statsobligationer ligger idag på 5,89 procent och stiger den bara till 6,80 procent är alltså staten insolvent. Självklart kan en nedskriven BNP-prognos för de närmaste åren också få samma effekt. Italien är alltså väldigt nära pottkanten. Detta beror förstås på att landet redan innan finanskrisen hade en stor statsskuld (2007 låg den på 103 procent av BNP) och den har de senaste åren förstorats. I år ligger den runt 123 procent av BNP, vilket är ungefär den nivå där Greklands statsskuld låg hösten 2009, innan hela den grekiska tragedin drog igång.

Det är inte heller någon ökänd domedagsprofet som säger detta, utan en helt vanlig ekonom från Bloomberg som gjort uträkningarna.

Det positiva man kan säga om Italien är att de åtminstone har sluppit ha någon fastighetsbubbla under 2000-talet, så statsskulden torde inte plötsligt öka framöver på grund av banker som drabbas av dåliga bolån (vilket däremot är fallet i Spanien).

Tre viktiga val igår

Gårdagens val i Grekland ser ut att ha gjort det möjligt att bilda regering med ND och PASOK, men det är ändå osäkert hur fortsättningen för landet ser ut. Läget för statsfinanserna och ekonomin i allmänhet är allvarligt. Redan 20 juli är Greklands statskassa tom om inga nya pengar kommer in från EU. Dessutom vet vi inte hur det blir med vågen av bankuttag - även om den lugnar ner sig till en långsammare takt (i maj togs cirka 6 miljarder euro ut från grekiska banker) orsakar uttagen till slut en ohållbar situation för Greklands banker. Tydligen har många greker också slutat att betala skatter och avgifter, vilket ytterligare förvärrar det statsfinansiella läget.

Men Grekland är just nu inte det viktigaste, utan bara en distraktion i väntan på huvudnumret. Intresset hamnar nu som Nouriel Roubini säger på Spanien och Italien, som är de verkligt stora problemen, och då framförallt Spanien. Och mycket riktigt, efter att världens aktiemarknader tagit ett glädjeskutt uppåt efter det grekiska valresultatet upptäckte man ganska snart att även räntorna på spanska och italienska statsobligationer skuttade uppåt, varvid börserna föll tillbaka. Spanska tioåriga statsobligationer handlas nu till 7,15 procents ränta och italienska till 6,07 procents ränta. I morse rapporterades också att andelen dåliga lån i spanska banker ökade till 8,72 procent från 8,37 procent i mars. Samtidigt pågår en kreditkontraktion och penningmängdsminskning i Spanien.

Bankernas utlåning sjönk 3,5 procent i april jämfört med april 2011. Bankernas inlåning minskade samtidigt 5,39 procent jämfört med april 2011 och med 2,52 procent jämfört med i mars.

Deflationsdrivande.

Gårdagens andra viktiga val var andra omgången av valet till den franska nationalförsamlingen, där Hollandes socialistparti fick klar majoritet. Därmed finns i alla fall inga problem med regeringsduglighet i Frankrike. Hollande har nu en stark politisk sits i hemlandet och kan med den i ryggen driva en hårdare linje i förhandlingar med Tysklands Merkel, som har ett minskande folkligt stöd i sitt hemland. Räkna med att vi får se EU:s politik ändras i vissa avseenden, framförallt krishanteringen.

Det tredje viktiga valet var Egyptens presidentval, där utgången fortfarande är osäker. Muslimska brödraskapets kandidat Mohammad Mursi har utropats till segrare av brödraskapet, men enligt egyptisk teve leder motståndaren Ahmed Shafiq, en före detta flygvapenchef och civilflygsminister som också var den siste premiärministern under Mubarak i början av 2011. Fortfarande har dock bara hälften av rösterna räknats och slutresultatet väntas först på torsdag.

Egyptens styrande militärråd SCAF publicerade under söndagskvällen ett tillägg till konstitutionen, som ger militärrådet den lagstiftande makten i landet. Detta efter att författningsdomstolen förra veckan förklarat det islamist-dominerade parlamentet ogiltigt.

Enligt rådet kan det inte hållas nyval till parlamentet förrän en ny författning utarbetats.

En förtäckt militärkupp? Egypten är nog så viktigt för världens politiska och ekonomiska stabilitet, då det är det folkrikaste arablandet. Läs även vad jag skrev om Egyptens omöjliga ekvation förra året.

Jo, vi har en bostadsbubbla!

Igår hade SvD en artikel om den svenska bostadsbubblan. Där har man pratat med Bengt Hansson på Statens bostadskreditnämnd, som anser att det är en bubbla och är orolig för vad som ska hända när boprisbubblan spricker, så som den har gjort i Danmark. SvD har även pratat med Lars Jonung, professor i nationalekonomi vid Ekonomihögskolan i Lund och ledamot i Finanspolitiska rådet, som också är orolig, men inte vill "slå fast att det rör sig om en bubbla i nuläget". Jag tycker bubblan ser rätt uppenbar ut, vilket mått man än använder, men Jonung har som många andra ekonomer svårt att se bubblor (det verkar vara en vanlig yrkesskada). Om det skulle röra sig om en bubbla tror Jonung att det blir pyspunka. Det har han troligen ganska rätt i. Bostadsbubblor spricker inte snabbt utan de pyser ur ganska sakta. Om priserna faller med i genomsnitt 1 procent per månad får man en årstakt på runt 12 procent. På några års sikt har man då nedgångar på 30-40 procent, vilket ligger i linje med Cornucopias gissningar. Går det bara något snabbare hamnar man på de mer än 50-procentiga nedgångar jag förutspår. Även en pyspunka kan alltså få allvarliga effekter.

Så tar vi en titt på lite diagram som illustrerar bubblan. Jag har visat liknande diagram många gånger förut, men nu är de uppdaterade med de senaste siffrorna. Till att börja med nominella småhuspriser från 1967 till första kvartalet 2012, jämförda med konsumentprisindex (KPI).

Småhuspriserna har ökat betydligt snabbare än KPI sedan mitten av 1990-talet, både i Sverige som helhet och i Storstockholm. De senaste kvartalen har vi sett en viss avmattning, men den är än så länge mindre än "hacket i kurvan" 2008-2009. För att se det hela tydligare så tittar vi även på reala (inflationsjusterade) småhuspriser, där jag även lagt in reallönen i diagrammet för att visa hur bopriserna sprungit ifrån lönerna.

För att få en uppfattning om hur långt priserna kommer att sjunka kan man jämföra med tidigare svenska bostadsprisnedgångar (där den föregående uppgången varit betydligt mindre) och se att vi normalt verkar hamna en bra bit under kurvan för reallönen, vilket med tanke på den nuvarande bubblans storlek kan ge prisnedgångar på över 50 procent realt.

Som vi vet (om inte annat förstår av diagrammet ovan) är det inte löneutvecklingen som driver bostadspriserna, utan framförallt tillgången till bolån. Hushållens krediter har stigit oavbrutet sedan mitten av 1990-talet, om än i något lugnare takt den senaste tiden. När de steg som snabbast var tillväxttakten runt 10 procent. I diagrammet nedan har jag sammanställt hushållens skulder, småhuspriser (nominella), medellön samt KPI. Under det ser ni också bolåneränta, där den låga räntan idag är en delförklaring till hushållens ökade skuldsättning. Andra bidragande faktorer är också förskjutningen från fast till rörlig ränta, samt skatteeffekter.

Det är intressant att se hur skulderna fortsätter att öka fastän bostadspriserna inte längre ökar i samma takt. Den ökade skuldsättningen förmår inte längre att blåsa upp priserna i samma mån som tidigare.

Läs mer: "Svenska bostadsbubblan 2012", "Vad ska spräcka den svenska bostadsbubblan?" och "Höga räntor för att spräcka bostadsbubbla?".

Ni kan även tipsa era utländska ekonomiintresserade vänner om min sammanställning på engelska om läget för den svenska bostadsbubblan.

Tillägg: Det är svårt att förutsäga när bostadsbubblan faller ihop, men att den kommer att göra det kan man vara ganska säker på. Följande citat från Reinharts och Rogoffs "This Time Is Different" belyser detta: "What one does see, again and again, in the history of financial crises is that when an accident is waiting to happen, it eventually does. When countries become too deeply indebted, they are headed for trouble. When debt-fueled asset price explosions seem too good to be true, they probably are. But the exact timing can be very difficult to guess, and a crisis that seems imminent can sometimes take years to ignite."

Fool Me Once, Shame on You, Fool Me Twice...

Den Hälsosamme Ekonomisten tipsar om en artikel av Lars Christensen om när Grekland tvingades lämna den Latinska myntunionen (LMU) för omkring hundra år sedan. Denna artikel citerar i sin tur från ett arbetsdokument från Greklands centralbank.

Fastän medlemskap i LMU krävde strikt monetär disciplin, säkerställdes inte denna via ett institutionellt ramverk som skulle tvinga på fasta kriterier för statsfinansernas skötsel.

Känner vi inte igen avsaknaden av tillräckligt strikta kriterier för statsfinanserna från dagens EMU?

De grekiska regeringarna förväntade sig att genom att gå med i LMU kunde landet åtnjuta monetär stabilitet.

Ungefär som när Grekland gick med i EMU för att få fördelar.

Med början i mitten av 1870-talet, ledde politisk instabilitet i Grekland till en ökning av budgetunderskotten. Uppdelningen av parlamentet i flera små politiska partier och de kortlivade regeringarna orsakade förluster av intäkter på grund av del slappa skatteindrivningen och en ökning av utgifter på grund av de talrika avskedanden och förflyttningar av statsanställda som varje regeringsskifte medförde. Ingen av 1800-talsregeringarna vågade vidta en budgetreform, nämligen att förbättra skatteindrivningssystemet och skaffa intäkter från inkomstskatter. Offentliga utgifter - överväldigande statlig konsumtion - finansierades genom inhemsk upplåning till villkor som var ofördelaktiga för staten, vilket ledde till en alltför stor börda på budgeten under andra halvan av 1870-talet.

Och under 2000-talet blev det en liknande favorit i repris.

Utländska kreditorer krävde närvaron av utländska experter för att övervaka den ekonomiska politik som fördes och särskilt av skatteindrivningen och styrsystemen.

Och där är Grekland nu igen, övervakat av "trojkan".

1901 skrev ekonomen Henry Parker Willis i sin historia om den Latinska myntunionen:

Det är svårt att förstå varför insläppandet av Grekland i den Latinska unionen skulle ha varit önskvärt eller tillåtet av detta organ. På intet sätt var hon en önskvärd medlem i förbundet. Ekonomiskt osund, skakat av politiska strider och finansiellt ruttet, var hennes tillstånd beklagansvärt. Kämpande under en skuldbörda, försökte Grekland också hålla stora mängder icke-konvertibla statspapper i omlopp. Hon var inte ett önskvärt tillskott till den Latinska unionen och hennes kommersiella och finansiella betydelse var liten. Ändå säkerställdes hennes symboliska inträde, och vi kan tillskriva detta till obskyrt politiskt inflytande ... att lyckas genomföra det som ekonomiska och finansiella överväganden inte kunde genomföra. Det skulle verkligen vara svårt att förstå på vilka andra grunder hennes medlemskap kom till.

Det låter också som en ganska bra beskrivning av hur Grekland kom med i EMU.

Men historien om Greklands statsfinansiella äventyr började inte ens på 1870-talet, utan redan tidigare. Martin Saar tipsade om en artikel om en bok från 1858.

Grekland är det enda kända exemplet på ett land som har levt i fullständig bankrutt ända sedan sin födelse. Om Frankrike eller England skulle finna sig själva i denna situation i bara ett år, skulle man se förfärliga katastrofer; Grekland har levt i över tjugo år i fred med bankrutt. Alla budgetar, från den första till den sista, uppvisar underskott.
...
Greklands beskyddarmakter [Storbritannien, Frankrike och Ryssland] har behövt garantera dess solvens för att landet ska kunna förhandla om skulder till utlandet.

Resurserna som man fått av dessa lån har förslösats av regeringen utan några frukter för landet, och när väl pengarna har använts har garanterna av ren välvilja betalt räntan. Grekland kunde aldrig nånsin betala den.

Det låter så bekant, allt detta.

Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Fool me three times...

Spanien "räddat" - stora frågor väcks

Igår kom så det väntade beskedet om nödlån till Spaniens banker. 100 miljarder euro ligger notan på för tillfället. Officiellt ska det bara behövas 40 miljarder, men man har tagit till en säkerhetsmarginal, som av erfarenhet från tidigare "räddningar" säkerligen kommer att användas. Spanien har därmed tagit sig till sista steget i Musik@Centrifugens lista:

1. Behöver inget stöd
2. Situationen förvärras (av ”onda spekulanter”, inte sällan ländernas egna banker)
3. Man kontaktar ECB/IMF men ”för inga diskussioner” om räddningspaket
4. Man tittar på en lösning men ”har inte begärt räddningspaket”
5. Man begär räddningspaket men intygar att ”läget är under kontroll”

Vi ska inte glömma att för bara knappt två veckor sedan sade Spaniens premiärminister Mariano Rajoy "No va a haber ningún rescate de la banca española" alltså "Det kommer inte att bli någon räddning av spanska banker". Rajoy försöker släta över nödlånets betydelse i dagens presskonferens. "Om vi inte hade gjort det vi hade gjort under dessa fem månader [sedan regeringsskiftet] skulle det som beslutats igår ha varit en intervention i kungariket Spanien." Han försöker alltså vända Spaniens misslyckande till beröm för den egna politiken. I och för sig har han inte haft en avundsvärd sits, då han fått överta styrandet av ett sjunkande skepp. Rajoys bästa plattityd från presskonferensen är "Igår vann trovärdigheten i det europeiska projektet, eurons framtid och stabiliteten i finanssystemet för att flödet av krediter ska komma tillbaka". Jag skulle snarare säga precis tvärtom.

Som vanligt dröjer EU och euroländerna tills man står vid stupets kant innan man kommer med något paket. Igår höll de 17 euroländernas finansministrar en videokonferens i tre timmar för att komma till ett beslut. Varken Tyskland eller Spanien vill ha ett fullskaligt räddningspaket à la Grekland, Portugal eller Irland. Det skulle för båda länderna innebära inrikespolitiska svårigheter.

Nu begränsar man Spaniens räddningspaket till att bara gälla bankerna och pengarna ska betalas ut som lån till FROB (fonden för ordnad bankrestrukturering). Pengar är dock fungibla och ett stöd till FROB innebär egentligen ett stöd till spanska staten, då de därmed slipper att knappa in på andra utgifter eller ta större lån för att ge pengar till FROB.

- I Grekland, Portugal och Irland hade staten problem och behövde hjälp. I Spanien är problemen koncentrerade till banksektorn, säger Robert Bergqvist, chefekonom på SEB, till TT.

Detta stämmer inte alls. Spanska staten har redan så stort budgetunderskott att de inte har möjlighet att själva rädda sina banker. Spanien har alltså stora problem med statens finanser, även om statsskulden ännu inte är katastrofstor. År 2011 gick spanska staten back med -8,9 procent av BNP och för 2012 har regeringen förhoppningen att statens budgetunderskott bara ska landa på -5,3 procent av BNP, men får anses vara oerhört optimistiskt. Spanien har också problem med Europas högsta arbetslöshet. 25 procent arbetslöshet och över 50 procent bland ungdomar. Landet befinner sig i recession och med den fallande BNP följer minskade skatteintäkter och att även om statsskulden inte ökar så kommer den att öka som andel av BNP. Det kan gå snabbt för Spanien att komma över smärtgränsen på en statsskuld över 100 procent av årlig BNP.

Robert Bergqvist försöker göra gör dock en bra kort sammanfattning av bakgrunden till skuldkrisen.

När länderna gick med i eurosamarbetet fick de en stark ekonomisk tillväxt, som varken bromsades av ECB eller av länderna själva. De fortsatte i stället att spendera, med stigande statsskulder som följd. Samtidigt skuldsatte sig många personer och företag med billiga banklån, och fastighetspriserna sköt i höjden. När tillväxten vek började omvärlden att misstro ländernas förmåga att betala skulderna. Räntorna sköt i höjden, tillväxten bromsades ytterligare, många fick problem med bolånen samtidigt som huspriserna föll. Krisen var ett faktum.

[Tillägg efter påpekande från kloka och observanta läsaren Åsa] Men Bergqvist får en del om bakfoten och generaliserar och förenklar för mycket. Spaniens statsskuld (som andel av BNP) steg inte efter eurointrädet, utan först efter finanskrisen. Däremot steg den privata skuldsättningen kraftigt (både hushåll och företag). Spanien hade också ett stort underskott i handelsbalansen och levde alltså totalt sett på lånade pengar. Spaniens BNP började inte heller växa snabbt efter eurointrädet, utan växte snabbt redan tidigare. Bergqvist har dock rätt i att det är den uteblivna tillväxten som lett till investerarnas misstro.

Det spanska bankstödet kommer genom FROB att riktas mot sparbankerna (cajas) som är hårt exponerade mot den spruckna spanska fastighetsbubblan, både genom bolån till privatpersoner och genom lån till byggbolag. Däremot ser det i dagsläget inte ut som om de två spanska storbankerna Banco Santander och Banco Bilbao Vizcaya (BBVA) kommer att behöva hjälp. Dessa två banker är mer diversifierade och har framförallt stora delar av sin aktivitet utanför Spanien.

Helgens spanska räddningspaket löser inte heller de underliggande problemen. När Spaniens ekonomi stagnerar faller fastighetspriserna, företag går i konkurs och kan inte betala sina skulder, samtidigt som de allt fler arbetslösa får ytterligare svårigheter att betala på sina bolån. Det är detta som ger förlusterna i bankernas balansräkningar. Räddningspaketet angriper alltså bara symptomen, inte själva sjukdomsorsaken. Plåster på ett brutet ben.

Nu dyker en hel mängd frågor upp runt det spanska nödlånepaketet. För det första är avtalet om Spaniens nödlån ännu varken påskrivet eller ens färdigt i detaljerna.

För det andra ska pengarna komma från de europeiska stabilitetsfonderna EFSF och ESM. IMF är inte inblandade med finansiering, utan bara som rådgivare. ESM är ännu inte färdig och den måste fortfarande ratificeras av Tysklands förbundsdag, som hittills motsätter sig vissa av detaljerna - risken är stor att ESM-avtalet måste skrivas om, vilket tar tid. Därmed kvarstår just nu bara EFSF, där man får anta att Spaniens bidrag på 93 miljarder nu skrotas (de kan väl inte både bidra och få ut pengar). Då återstår bara drygt 100 miljarder euro i EFSF, vilket alltså knappt täcker det spanska åtagandet. Det får inte dyka upp nya behov från Grekland, Portugal eller Irland.

Dessutom kommer än så länge Spanien mycket lindrigare undan än de andra PIIGS-länderna. Jonas Sjöstedt skriver:

Spanien påtvingas inte något detaljerat åtstramnings- och privatiseringsporgram som de andra länderna. Man kan fundera på varför. Beror det på att man har insett att programmen inte fungerar? eller på att Spanien är för stort och stolt och att länder inte behandlas lika inom EU? De vanliga EU-reglerna i EU:s sexpack och finanspakt lär i alla fall garantera fortsatt åtstramning och recession i landet.

Redan hör vi protester från Irland, som vill omförhandla sin räddningsplan för att få samma generösa behandling som Spanien. Irland planerar att ta upp detta på nästa möte för eurozonens finansministrar, som hålls 21 juni.

Nästa söndag hålls val i Grekland och frågan är hur det spanska avtalet kommer att påverka utgången. Man kan spekulera i att vänsterpartiet Syriza kommer att gynnas starkt av detta, då de vill omförhandla avtalen med trojkan. Nu finns ju ett prejudikat som visar att det visst går att få nödlån utan drakoniska villkor. EU-elitens tanke var att det var viktigt att få Spaniens avtal på plats innan det grekiska nyvalet, men frågan är om man inte skjutit sig själv i foten genom de snälla villkoren.

Jag undrar förresten om valet av den nye franske presidenten François Hollande har förändrat hur räddningspaketen utformas i Europa. Han är ju tydligt mer emot åtstramningar än företrädaren Sarkozy, som var mer på Tysklands linje.

Hur kommer finansmarknaderna att reagera imorgon? Kommer räntorna på spanska statsobligationer att falla eller stiga på beskedet? ZeroHedge tror att exemplet från Greklands statsbankrutt kan leda till att placerare säljer av de statsobligationer som styrs av spansk lag och köper på sig statsobligationer som styrs av brittisk lag. Alla de osäkerheter och frågor som finns runt paketet kan också göra att finansmarknaderna reagerar negativt. Det kan även bli en "sell the news".

Sen kan man undra om marknadens sökarljus nu kommer att riktas mot Italien. Situationen där är inte lika allvarlig som för Spanien, men Italien är i dagens läge väldigt känsligt för marknadens syn på deras statsobligationer.

Idag är det för övrigt val till nationalförsamlingen i Frankrike, vilket är nog så viktigt. Det ser ut som om François Hollande kommer att få brett stöd i parlamentet och kan troligen räkna med stöd från de gröna och radikalvänstern Front Gauche. Det ser också ut som om extremhögern Front National kommer att få ett antal platser. Skräckscenariot vore om Front National skulle få en vågmästarroll. Nu är det franska parlamentsvalet komplicerat och en andra sista omgång hålls om en vecka, samtidigt som det grekiska valet. Först då får vi med säkerhet veta hur den franska nationalförsamlingen kommer att se ut. Dagens resultat av första omgången kan ge en vecka av osäkerhet om hur det slutgiltiga resultatet kommer att bli.

Symboliska spanska byggnader

Sällan har jag sett två mer symboliska byggnader än dessa två (Puerta de Europa) i Madrid. Den vänstra byggnaden är huvudkontor för fallfärdiga sparbanken Bankia - resultatet av en sammanslagning som gjordes sommaren 2011 av sju sparbanker som var på fallrepet. Den högra byggnaden är huvudkontor för fastighetsbolaget Realia och Spaniens gigantiska spruckna fastighetsbubbla är just orsaken bakom att de spanska bankerna är på fallrepet. Realia är en sammanslagning av fastighetsbitarna från byggbolaget FCC och Caja Madrid (en av de sparbanker som blev Bankia).

Just nu pågår tydligen i Bryssel intensiva förhandlingar om stödpaket till Spanien. Jag gissar att det kommer att annonseras i helgen. Det finns dock redan innan stödpaketet kommit till ett antal problem. Om Spanien får mer fördelaktiga villkor än Grekland, Portugal och Irland, hur kommer då dessa länder att reagera? Framförallt kan grekerna reagera negativt och rösta fram de mest rabiata EU-motståndarpartierna i valet nästa helg. Om Spanien får stöd för att kunna stötta upp sina banker, varför fick inte Belgien och Frankrike det i höstas när banken Dexia behövde räddas? Det finns inte heller så många euroländer kvar som kan stödja de europeiska räddningsfonderna, särskilt inte stora rika länder. Grekland, Portugal, Irland och troligen Spanien är redan uträknade och återstår gör Tyskland, Italien, Nederländerna, Belgien, Finland, Österrike, Slovenien, Estland, Luxemburg, Slovakien, Malta och Cypern. Hur klarar sig sedan Italien? Kommer marknadens fokus att flyttas över på dem om Spanien får räddningspaket? Hur länge till kan Italien vara med och stödja räddningsfonderna? Och hur länge till kan Belgien det?

Inget nödlån till Spanien ännu?

Lite förvirrat nyhetsflöde denna vecka. I förrgår skrev jag att Spanien insett att de inte kan låna på marknaden och därför vill ha hjälp från EU. Idag läser jag dock att Spanien ännu inte begärt något nödlån, enligt EU-kommissionens ekonomiske talesman Amadeu Altafaj. Nu blev det ju en del positiva tongångar igår i samband med ECB:s räntebesked, vilket drev upp riskviljan på finansmarknaderna. Därför klarade Spanien att sälja statsobligationer för drygt två miljarder euro vid auktionen i förmiddags, även om det blev dyrt. Fast 6,04 procents ränta på tioåriga obligationer är ändå acceptabelt.

Senare idag kom dock besked från kreditvärderingsföretaget Fitch att de sänker Spaniens kreditbetyg med tre steg från A till BBB. Den spanska bankräddningen kommer enligt Fitch att kosta mellan 60 och 100 miljarder euro, vilket är mer än vad de trott tidigare.

Flera experter tycker dock att ett nödlån för Spanien krävs innan det grekiska valet nästa söndag. Jag är nog böjd att hålla med. Utan färdigt lånepaket kan det bli väldigt skakigt för Spanien. Jag skulle dock gissa att det pågår mer bakom kulisserna än vad som sägs offentligt just nu.

Från den svenska ankdammen noterar jag att Folkpartiets Carl B Hamilton inte längre är ute och propagerar för svensk euroanslutning - det är kanske inte riktigt rätt läge för det just nu, även om han säkert fortfarande tycker att euron vore bra för Sverige. Däremot kan han inte avhålla sig från att skriva en debattartikel i SvD där han tycker att Sverige inte ska "sitta på läktarplats" när det gäller räddningspaket för krisande euroländer. Jag tycker dock att Sverige gör bäst i att inte kasta ner mer pengar i det svarta hålet. Det gäller visserligen våra exportmarknader, men som jag ser det är en kraftig kris i eurozonen oundviklig och vår export kommer att drabbas i vilket fall som helst. Om Sverige kastar in några miljarder gör det varken till eller från för krisens utveckling. Däremot gör det skillnad för vår statskassa att slänga bort dessa pengar. Jag tror att vi kan göra mer nytta med pengabidrag när kollapsen av eurozonen väl är över om något år.

Jag läser också att riksbankschefen Ingves inte är rädd för att det ska blir ett kaosartat krisläge i Sverige vid en grekisk euro-exit. Kanske har han rätt i detta - det borde vara inprisat av marknaderna för länge sedan. Värre är nog hotet från en spansk bankkrasch - då kan vi få ett "Lehman-ögonblick" i Europa.

Apropå krisåtgärder så sänkte Kinas centralbank räntan idag, vilket pekar på att det som jag skrivit om förut stämmer, nämligen att Kinas ekonomi är på väg att sakta ner. Kinas fastighetsbubbla verkar vara på väg att sjunka ihop som en sufflé och byggandet har stått för en stor del av Kinas BNP.

Spanien vill räddas

Spanska staten har idag insett att det är kört och att de inte längre kan ta lån på marknaden, vilket budgetministern tillkännagav i morse. De har också begärt hjälp från "de europeiska institutionerna". Enligt budgetministern rör det sig inte om "astronomiska tal", men det är just vad det gör. Mängden pengar som Spanien behöver är just astronomisk - minst 350 miljarder euro.

Enligt planen ska Spanien på torsdag emittera statsobligationer för upp till 2 miljarder euro, vilket om auktionen inte ställs in blir det första riktiga testet på om de fortfarande kan låna från marknaden. Lycka till!

Dessförinnan är det ECB-möte med räntebesked imorgon klockan 13.45. Tyvärr för Spanien kan inte ECB göra så mycket mer än vad de redan gör, eftersom de isåfall skulle behöva få ett utökat mandat från euroländerna, vilket är en längre beslutsprocess. Även om "Super Mario" Draghi vill så kan han inte göra så mycket, men han kommer säkert att presentera något försök till marknadsblidkande plan imorgon.

Det är bråttom nu och EU-toppmötet den 28-29 juni ligger för sent för att vara till nytta, även om spanska regeringen tycker att detta möte bör fatta beslut om en bankunion. Premiärminister Mariano Rajoy vill se fler gemensamma insatser från EU-länderna för att stabilisera banksektorn och vill skapa en överstatlig myndighet för att samordna och få bättre kontroll av EU:s finanspolitik. Men tänk om Tyskland inte vill?. Det bästa citatet av Rajoy häromdagen är "Än står vi inte på kanten av stupet", eftersom det är just vad Spanien gör. Hursomhelst vill Tyskland att spanska staten gör en process liknande Greklands, nämligen att först få pengar (med budgetvillkor) från EFSF för att sedan kunna rädda sina egna banker.

Jag anar hur det kommer att sluta för Spanien:

och därefter:

Vad gäller Grekland så säger Standard & Poor's nu att risken för ett grekiskt utträde ur euron är "minst en på tre". Jag tror jag vet vad som kommer att hända. När det spanska kaoset slår till som värst någon gång i höst kommer Grekland att passa på att hoppa av euron när de ligger i nyhetsskugga.

Ekonomistas uppmärksammar att enligt prognosmarknaden Intrade är det 39 procents risk att något euroland lämnar valutaunionen innan slutet av 2012. För slutet av 2013 och 2014 är sannolikheterna enligt Intrade 55 procent respektive 65 procent. Även sannolikheten för statsbankrutter bland PIIGS-länderna innan årets slut är inte obefintlig enligt Intrade, med Grekland i toppen på 39 procent, följt av Spanien på 22 procent och Portugal på 20 procent.

(Illustrationer av Gustave Doré till Cervantes kända roman "Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha")

Dieselbakterier!

När vi har börjat använda mer biodrivmedel dyker nya tidigare okända problem upp. Ett växande problem är dieselbakterier. Eftersom oljebolagen numera blandar i några procent FAME (fettsyrametylestrar) i diesel så finns det plötsligt "mat" tillgänglig för ett antal olika bakteriearter. Lite kondensvatten bildas ofta i dieseltanken och vips så har man bakterietillväxt. Bakterieklumparna kan sedan sätta igen bränslesystemet. Maskiner som står längre perioder (t.ex. skördetröskor) är mer utsatta för problem med dieselbakterier.

Om detta är ett problem redan vid några procents FAME-inblandning kan man undra hur det skulle bli om man skulle köra på 100 procent biodiesel.

Man försöker lösa problemet genom att tillsätta gifter, men dessa kostar. Risken är också stor att bakterierna utvecklar resistens mot gifterna.

Min slutsats blir att biodiesel baserad på FAME på grund av bakterierna inte är något att satsa på för ett framtida system för biobränslen.

Ingen verkar vilja ta ansvar för problemen med dieselbakterier.

Josef Kokot är mekaniker och delägare i Mertz:
– Bakterieklumparna kan bli stora som tvättsvampar. Det händer ofta att bilar blir stående. Då måste vi tömma och tvätta hela bränsletanken och det tar minst tre timmar.

Stephan Larsson, vice vd på transportföretaget NLX Netline Express, måste lämna fordonen på service oftare och att det är en dold kostnad för företaget. Han menar att oljebolagen undviker problemen och skyller på att åkerierna inte lagrar dieseln på rätt sätt.
– Men det håller inte. Vi har inte någon egen lagring, säger Stephan Larsson.

Inte heller försäkringsbolagen vill ta i frågan. Anna Carin Henriks fick beskedet att varken garantin eller helförsäkringen täcker reparationskostnaderna eller bärgningen. Rengöringskostnader omfattas inte av försäkringen, förklarar Lars Martin Johansson på Dina försäkring i Borgholm.

En sak som jag undrar över i sammanhanget är hur detta påverkar alla generatorer för reservkraft som finns på olika anläggningar (t.ex. sjukhus, telefonstationer och kärnkraftverk). Dessa körs ju väldigt sällan och borde därför vara särskilt i riskzonen för dieselbakterier. Troligen ser man till att dessa bara har "ren" diesel (utan FAME-inblandning) i tanken, men hur det ser ut i verkligheten vet jag inte. Risken är dock stor att någon av misstag eller okunskap råkar fylla i FAME-inblandad diesel i tanken, åtminstone för reservkraftgeneratorer som inte har så stränga rutiner som jag antar finns på sjukhus och kärnkraftverk. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) verkar vara medvetna om problematiken och skriver i en anvisning:

Inblandningen av RME i dieselbränslet innebär att lagringstiden för bränslet är mindre än ett år och att dieselns vattenkänslighet ökar. Därför bör man vid beställning av dieselbränsle till en reservkraftanläggning ange att man önskar ren fordonsdiesel MK1, utan inblandning av RME. Detta för att inte sänka tillgänglighetsgraden för reservkraftanläggningen.

Detta är särskilt något att tänka på för lantbrukare som  har reservgeneratorer som backup för strömavbrott.

Apropå bränslen ska man vara medveten om att bensin inte har särskilt lång hållbarhet, framförallt i fordonet. Följande har jag saxat från svar som en motorcykelklubb fått från Shell.

Bensin åldras på flera olika sätt -det du nämner är ett nämligen att bränsle ger utfällningar. Vad gäller vinteravställning av motorcyklar brukar det vanligaste bränslerelaterade problemet var startproblem då Mc:n tas i bruk efter avställningen. Detta beror på de lättflyktiga delarna av bensinen i förgasarens (förgasarnas) flåttörhus dunstat bort under avställningen. Det enklaste sättet att undvika detta är att i samband med avställningen tömma flottörhusen på bensin. Vid starten fylls följaktligen förgasarna med färsk bensin och starten blir säker. Risken för utfällningar kan inträffa vid längre tids avställning. I sådana fall är det bäst att dessutom tömma tanken och förbruka bensinen på annat sätt alternativ fylla den på ett trycktätt kärl, t.ex. jeepdunk.
...
Hållbarheten på bensin är normal 3-5 månader. Problemet är inte att bensinen "fäller ut". Problemet är i stället det lättaste kolvätena. De är butan och uppåt. I normala fall är butan en gas och dunstar alltså väldigt lätt. Om det lättaste komponenterna saknas blir motorn mycket svår att starta. Problemet med "utfällning" som du beskriver är i de fall när all bensin dunstat bort och endast lämnat kvar de additivpaket som finns i bensinen. Additiverna är ex. rengörande additiv o.dyl. dessa behövs för att motorerna ska fungera felfritt. Problem med detta kan uppstå i förgasare där detta kan "kleta fast". Vår rekommendation är alltså att du ska tömma tanken och dränera bränslesystemet på din motorcykel vid längre stillestånd. Vill du lagra bensin längre än dessa månader bör det ske i gastäta bränsledunkar.

Fotnot: FAME består ofta av RME, alltså rapsmetylester.

Tundran förändras på oväntat vis

Jag har tidigare skrivit att klimatförändringarna troligen inte kommer att märkas mest som "global warming" (global uppvärmning) utan snarare som "global weirding" (global konstighet). Vissa områden kanske blir kallare istället på grund av förändrade vädermönster, eller så får vi kallare vintrar och varmare somrar, eller kanske våtare eller torrare klimat i vissa områden.

Det är också svårt att förutspå vilka effekter klimatförändringarna får på ekosystemen. Martin Saar tipsade om en intressant artikel om hur delar av den sibiriska tundran snabbt förvandlats till skog. Man hade förväntat sig att spridningen av skog norrut skulle ta lång tid och ske genom att barrträd såsom lärk skulle fröså sig gradvis längre norrut. Istället visar det sig att förkrympta buskar av al och vide som redan fanns på tundran nu växer upp till trädstorlek och att det går ganska snabbt. Dessa områden får alltså ett helt nytt ekosystem av boreal lövskog, som inte har funnits på så stora ytor förut. När väl buskarna växt upp till träd förändrar den nya skogen i sin tur det lokala klimatet och säkerligen gynnas även vissa djur och svampar, medan andra missgynnas. Det som jag tycker är särskilt intressant är hur flexibla ekosystemen är när växterna raskt anpassar sig till nya förhållanden.

I bergområden har det istället observerats hur trädgränsen flyttar sig uppåt, till exempel i Skandinavien. Här kan det gå snabbare på ett annat sätt, då det finns fröträd i närheten på lägre höjder.

I Alperna är det svårare att se vilka förändringar i trädgränsen som beror på högre temperaturer och vilka som beror på minskat betestryck, då man i stora delar av Alperna har hållit betesdjur på höga höjder under flera hundra år, men detta bete på många ställen har minskat under det senaste århundradet. Forskarna tycker sig dock kunna se att trädgränsen har flyttats uppåt även där på grund av klimatförändringar.

Vi kan alltså se att många ekosystem kommer att förändras på grund av klimatförändringar. Dessutom går dessa förändringar förhållandevis snabbt jämfört med tidigare förändringar under jordens historia. Snabba förändringar i ekosystemen orsakar dock människan också på många andra sätt, till exempel genom hyggen, fördämningar, bebyggelse, samt igenplantering av gamla åkrar, ängar och hagar. Frågan är vilket som är värst eller påverkar flest arter eller störst ytor - modernt skogsbruk eller klimatförändringar?