Visar inlägg med etikett bostäder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bostäder. Visa alla inlägg

2015-03-08

Söndagshumor: Vilka kostnader är mest intressanta?

Inspirerad av den karta som ZeroHedge presenterade över USA:s stater har jag tillämpat samma metodik på Sverige. Det går till så att man på Google skriver "hur mycket kostar en * i Xstad", där Xstad ersätts med olika orter, och sedan ser vad man får för förslag på sökningar.

Det är väldigt tydligt vad som är mest intressant i Stockholm: bostäder!  Inget annat verkar faktiskt vara särskilt intressant i Stockholm...
I rikets näst största stad Göteborg är bostäder också överlägset mest intressanta, men där finns tydligen också ett visst intresse för vår specifikt svenska form av tobak.
I Malmö däremot ser vi en betydligt större bredd vad gäller intressena. Bostäder är här uppenbarligen inte särskilt intressanta att köpa. Däremot är det uppenbarligen intressant att skvallra om pris på kändisars bostäder. Annars noterar vi att resor, barnomsorg och nöjen fångar Malmöbornas intresse.
Går vi vidare till rikets fjärde största stad Uppsala noterar vi ett visst intresse för bostäder, men även ett starkt intresse för resor.
I Västerås tar intresset för resor helt över.
Hoppas er söndag har varit lika trevlig och solig som min!

2014-10-03

Hurrom för herr Löfven!

O svenska folk! Hälsen eder nya regering! Idag månde vi alla jubla och glädjas, då vi efter en spänningsfylld valrörelse och rafflande regeringsförhandlingar nu kunna se resultatet av herr Löfvens idoga regeringssammansättningsarbete. Den regering som idag presenterats är i sanning en värdig efterträdare till den moderatalliansens ministersamling som nu må träda åt sidan efter åtta års väl förrättat värv.

Vår nye statsminister är en verklig man av folket med en bakgrund som skulle kunna inspirera självaste Dickens, men haver genom en gedigen karriär inom fackföreningen lyckats komma upp sig till rikets högsta ämbete. Huru underbar är ej denna framgångssaga?

Och vilken lysande samling ministrar haver han icke letat fram! Här haver uppenbarligen inte sparats någon möda på att genomsöka varje vrå av vårt rike i jakten på rödgröna ministerämnen. Jag kan här icke nämna alla dessa ministrar, utan får nöja mig med ett urval, ity att detta inlägg eljest skulle bliva alltför långt.

Miljöpartiet visar sig nu efter tjugotre riksdagsår hava växt upp och blivit ett riktigt parti som alla de andra, redo att taga ansvar för rikets styre och kompromissa bort de alltför utstickande krav som de hade. Till och med den heliga tillväxten är något som Miljöpartiet nu tycks ha anammat. Det enda som nu återstår i Miljöpartiets normaliseringsprocess är att ha en partiledare istället för två "språkrör". Om de likväl vilja hålla fast vid en man och en kvinna kunna de ju byta mellan fru Romson och unge herr Fridolin vartannat år.

Fru Romson kommer att axla ett tungt ministeransvar. Icke blott är hon miljöminister, utan tillika vice statsminister samt klimatminister. Huru betungande är det icke att ha ansvar ej endast för Sveriges miljö, utan även för hela jordens klimat!

Utrikesminister bliver en verklig veteran på utlandsområdet, nämligen fru Wallström med sin gedigna erfarenhet av Europeiska unionens maktkorridorer. Aldrig haver hon tvekat att försvara Europeiska unionens sanna väg framåt och släta ut de obehagliga gupp som tidvis dykt upp i form av exempelvis folkomröstningar där det enkla folket i sin brist på förståelse för unionens underbara mål röstat fel.

Unge herr Fridolin får passande nog posten såsom utbildningsminister. Emedan han i kraft av sin ålder torde hava skoltiden i förhållandevis färskt minne bör han kunna uträtta storverk för skolan. Redan hava vi hört det kraftfulla förslaget att göra gymnasiet obligatoriskt, till båtnad för alla de ungdomar som idag ej få tillfälle att tillgodogöra sig den ytterligare bildning som gymnasieskolan ger. Ack, jag kan riktigt se framför mig huru dessa olyckliga unga som idag icke hava förmånen att gå i gymnasiet nu skola drivas till höjder av kunskapstörst genom att sättas i ytterligare några år av skolgång.

Jag noterar även med glädje att vi nu för första gången fått en konsumentminister i form av herr Bolund. Våra nya regeringspartier hava uppenbarligen till fullo förstått vad som driver den heliga ekonomiska tillväxten i vårt land, nämligen konsumenterna. Att herr Bolund även tituleras finansmarknadsminister är även det mycket passande, då finansmarknaderna skapa förutsättningarna för konsumenternas ständigt ökande inköp genom att tillhandahålla krediter.

Till energiminister föll valet på herr Baylan, som trots att hans politiska erfarenhet mest varit såsom skolminister samt i utbildningsutskottet, säkerligen kommer att kunna tillföra nya perspektiv till den så viktiga energipolitiken. Redan hava vi sett huru Socialdemokraterna tyckas vara på god väg att få regeringskamraterna i Miljöpartiet att avstå från sitt vallöfte om nedstängning av två kärnkraftsreaktorer.

Förvåningen blev stor när till kulturminister utsågs en person med faktisk erfarenhet från kultursfären, nämligen fru Bah Kuhnke. Även här visar statsminister Löfven på oantastlig fingertoppskänsla i valet av ministrar. Fru Bah Kuhnke blev uppenbarligen så glad av förfrågan om ministerpost att hon skaffade partibok i Miljöpartiet för tre dagar sedan.

Jag måste tyvärr tillstå att jag aldrig förstått vad en inrikesminister gör, men på denna säkerligen ytterst viktiga post haver herr Ygeman placerats, som jag tidigare nämnt på denna blogg, då han så generöst skrev ett gästinlägg på en kommersiell blogg med det stolta namnet Klimatbloggen.

Bostadsminister bliver herr Kaplan, en värdig efterträdare till herr Attefall, även om jag ännu inte riktigt förstått vilka insatser herr Kaplan gjort på just bostadspolitikens område. Jag tror dock att han liksom herr Baylan och herr Attefall kan uträtta stordåd blott genom sin allmänna politiska kompetens. Herr Kaplan haver dock gjort ett oförglömligt avtryck i politiken då han i somras liknade de ungdomar som resa från Sverige för att delta såsom "jihadister" i Syriens inbördeskrig vid de frivilliga svenskar som deltogo i Finska vinterkriget.

Ny landsbygdsminister är herr Bucht. Det ser emellertid ut som om han icke får något eget landsbygdsdepartement att styra över, då detta nu skall införlivas i näringsdepartementet. Den nya regeringen fullbordar därmed den jordbrukspolitik som påbörjades av den föregående Reinfeldtska, som i sin vishet döpte om jordbruksdepartementet till landsbygdsdepartementet. Nu har den nya ännu visare regeringen fastslagit att jordbruket minsann är en näring som alla andra och därmed skall lyda under näringsdepartementet.

Slutligen nämner jag vår nya infrastrukturminister fru Johansson. Hon påstås hava attesterat tveksamma kvitton under sin tid i Göteborgs kommunalpolitik, men detta är säkerligen enbart elakt förtal, då vi vet att herr statsminister Löfven lovat att där icke skulle finnas några "lik i garderoben" i hans nya regering och han säkerligen nagelfarit varje enskild ministers bakgrund och då särskilt studerat bemälda garderob. Som infrastrukturminister får fru Johansson hursomhelst ansvar för ett av Sveriges viktigaste och mest tillväxtfrämjande infrastrukturprojekt, nämligen den så kallade Förbifart Stockholm. Vad gäller detta projekt så haver nu Miljöpartiet förmåtts att överge sitt oresonliga motstånd däremot och därmed bekräftat sin regeringsduglighet genom att inte tveka att överge tidigare viktiga politiska ställningstaganden för att i kompromissens namn få en maktens plats regeringen. Förbifartens belackare påstå bland annat att denna vägtunnel skulle bliva alltför dyr och att där finnas andra trafikinvesteringar som kunde giva större nytta för samma penningsumma. Varför skola vi dock begränsa oss så när det gäller infrastruktursatsningar? Vi kunna bygga såväl Förbifarten som de övriga motorvägarna! Och låt Förbifarten bliva det monument över svensk ingenjörskonst och stadsplanering som den förtjänar att bliva.

Vissa olyckskorpar kraxa redan om att denna förnämliga regering skulle kunna fällas redan nästa månad, men något sådant komma vi nog icke att se, emedan riksdagens ledamöter i det sverigedemokratiska lägret torde se till fosterlandets bästa (vilket av deras partinamn framgår att de sätta främst) och icke fälla den säkerligen välgenomtänkta budget som vår nya regering presenterar.

Låtom oss slutligen hurra för våra nya regeringspartier, proportionellt i förhållande till deras antal riksdagsmandat.
Ett fyrfaldigt leve för Socialdemokraterna!
Ett enfaldigt leve för Miljöpartiet!

2011-05-17

Byggandet i USA dippar igen

Idag kom nya siffror på bostadsbyggandet i USA - det rasade med 10,6%, vilket var tvärtemot marknadens förhoppningar om en ökning på 3,6%. Samtidigt ser framtiden också fortsatt dålig ut, då antalet bygglov sjönk med 4,0%, vilket också var tvärtemot förhoppningarna om en ökning på 2,8%.

Det finns inte många ljuspunkter i denna rapport om husbyggandet i USA, men inget annat var heller att vänta, då ju USA som bekant befinner sig i efterdyningarna av världshistoriens största bostadsbubbla. Att hoppas på en återhämtning för bostadsbyggandet är därmed lönlöst. Det "bästa" man kan hoppas på är en stabilisering, men det ser alltså inte ens ut att bli det.

Istället för det ytterligt kortsiktiga perspektiv som svenska tidningar (genom TT) ger på dagens siffror kan det vara nyttigt att anlägga ett längre tidsperspektiv med hjälp av diagram från St Louis Fed. Siffrorna är ännu inte uppdaterade med de senaste från idag, men diagrammen ger ändå en bra bild av förloppet. Observera de oerhört skarpa trendbrotten runt 2006-2007, när bostadsbubblan sprack.

Antal påbörjade bostäder. Nu på lägsta nivån sedan 1959 och fallande.

Antal färdigställda bostäder. Nu på lägsta nivån sedan 1967 och fallande.

Antal bygglov. Nu på lägsta nivån sedan 1960 och fallande.

Antal bostäder under konstruktion. Nu på lägsta nivån sedan 1970 och fallande.

Allt detta bekräftar bilden av att det fortfarande går risigt för USA.

Idag kan vi vidare läsa om att United States Postal Service är i allvarlig kris och behöver en räddningsaktion.

2010-12-08

Bostadsbrist?

Häromdagen skrev jag om bostadspriser kontra reallöner. Nu tänkte jag titta på hur stor bostadsbrist vi har i Sverige, vilket enligt somliga är det som driver på våra bostadspriser till nuvarande orimliga nivåer. Vi kan börja med att ta en titt på hur många kvadratmeter bostadsyta vi genomsnittligt har per person. Uppgifterna kommer från SCB:s HEK-undersökning. Som jämförelse har jag lagt in motsvarande siffra för Finland.

Visst är det lite mindre bostadsyta per person i Storstockholm än på mindre orter, men 43 kvadratmeter person får ändå anses vara gott om plats, särskilt med tanke på att Finländarna i genomsnitt får nöja sig med knappt 39 kvadratmeter per person. Vi kan även titta ut över resten av Europa. Följande diagram fann jag i Boverkets rapport Boendekostnader och boendeutgifter - Sverige och Europa från december 2009.

Även här ligger Sverige i topp. Vi har alltså goda möjligheter att tränga ihop oss. Någonstans verkar bostadsbristen i Sveriges storstadsområden ha en eller flera orsaker som lätt skulle kunna försvinna, då vi har bland de största bostadsytorna per person inom EU.

Vad är då dessa orsaker till den upplevda bostadsbristen i storstadsområdena? Så kallade övernattningslägenheter skulle kunna vara en. Kan ni komma på fler?

[Andra bloggar om , ]

2010-10-20

Risk, vadå risk?

I DI och Privata Affärer kunde man igår läsa att Greklands budgetunderskott för 2009 troligen kommer att revideras till 15,5 procent av BNP (från tidigare 13,8 procent) efter en granskning av Eurostat. 2010 års prognos för budgetunderskottet revideras samtidigt upp från 7,8 procent till 8,2 procent av BNP. Inte oväntat att prognoserna var alltför optimistiska. Den kraftiga revisionen från Eurostat var inte heller särskilt oväntad. Samtidigt fortsätter lättlurade investerare som Norges oljefond att köpa på sig grekiska statsobligationer. Häromdagen lyckades Grekiska staten prångla ut 1,17 miljarder euro i sexmånaders statsskuldsväxlar till bara 4,54% ränta - den lägsta på ett bra tag. Men Greklands statsskuld är fortfarande på helt ohållbart hög nivå och fortsätter att växa snabbt. Trots detta verkar EU inte vilja göra något åt slösarstaterna. Ingen risk inom synhåll?

Och det är inte bara Grekland. Storbritannien rapporterade just sitt största underskott i statsfinanserna sedan 1993. Detta bara några timmar innan regeringen ska presentera en budget med de största nedskärningarna i mannaminne. Ingen risk i Storbritannien?

Samtidigt befinner sig världens aktiebörser fortfarande på höga värderingar - Stockholmsbörsen noterade årshögsta igår. Grannbloggen Winning Trading kommenterade igår.
VIX som mäter volatiliteten i optioner på S&P 500 rörde sig endast marginellt under gårdagen, efter att ha inletts uppåt, noteras indexet just nu vid 19,1. Det innebär att placerarkollektivet inte hyser någon större oro för en tilltagande, oroväckande volatilitetsökning den närmaste månaden. [...] Skulle indexet backa ner mot 15-16 uppstår det jag kallar för ett "bedrägligt lugn" och från denna nivå steg VIX dramatiskt i oktober 2008. Det finns ingen garanti för att detta scenario skall upprepas, men det är bra att höja garden när optimismen blir alltför utbredd. Krascherna kommer när de flesta tror på en fortsatt uppgång och sänker garden...
Nu fick vi sedan en viss nedrekyl på börserna igår, men ingen större risk tycks finnas i sikte här heller. I skrivande stund ligger Stockholmsbörsen bara 1,5% från årshögsta.

Men hur kommer det att gå för börsbolagens framtida vinster (som ju aktiekursen intecknar) när det ser risigt ut för t.ex. USA:s ekonomi? Igår rapporterade exempelvis bankdinosaurien Bank of America sitt senaste kvartalsresultat - en förlust på drygt 7 miljarder dollar p.g.a. "engångskostnader". Utan dessa "engångskostnader" skulle det ha varit en vinst på 3 miljarder dollar. Men har inte bankerna tagit ut "engångskostnader" lite väl ofta de senaste åren? Så ofta att jag börjar tvivla på engångskaraktären. Bank of America (BoA) är också en av huvudaktörerna i Foreclosure-gate-skandalen, men säger att det ändå inte är några större problem. Jo visst, det tror vi på, för direktörer för de amerikanska bankdinosaurierna har väl aldrig ljugit förr? BoA verkar ha full koll på situationen, för enligt VD:n är det "bara" en tredjedel av de bostäder de övertar efter att lånen inte betalats som står tomma, och bolåntagare i tvångsförsålda bostäder har i typfallet "bara" struntat i att betala i 15 till 24 månader. Är det någon annan än jag som uppfattar hans uttalanden som oavsiktligt ironiska?

På den positiva sidan ska dock noteras att två andra bankdinosaurier, JPMorgan och Citigroup, inte rapporterade några "engångsförluster" för det senaste kvartalet.

Men Finanskrisen 2.0 lurar runt hörnet, denna gång kanske initierad av spruckna europeiska bostadsbubblor, som grannbloggen Cornucopia föreslår.

Förutom europeiska staters skuldproblem finns även ett problem för många företag. När bankerna förorsakade kredittorka för företagen i samband med finanskrisen (1300 miljarder dollar i banklån försvann) vände sig många till obligationsmarknaden. Många företag har dock "skräpstatus" vad gäller kreditbetyg (från kreditvärderarna Moody's, S&P och Fitch) och deras obligationer klassas därför som "skräpobligationer" och många investerare (exempelvis pensionsfonder) får enligt sina regler inte investera i dem. Nu frågar sig Moody's hur det ska gå till att få nya lån till de 316 miljarder dollar i "skräpobligationer" till europeiska företag som löper ut fram till 2014, då marknaden för "skräpobligationer" inte har varit så stor förut och inte ser ut att kunna bli det heller. Trots det är räntorna på "skräpobligationer" för europeiska företag de lägsta sedan juli 2007, alltså innan Finanskrisens inledning. Ingen risk i sikte här heller, va?

Vi kan också blicka mot sandslottsriket Dubai, där en rapport konstaterar att många av de sämsta av de nybyggda kontorsbyggnaderna aldrig kommer att hyras ut, eftersom de är så illa planerade och många andra inte kommer att dra in högre hyror än sina underhållskostnader. Efterfrågan matchade tydligen inte riktigt tillgången. Trots det pågick i juni 2010 fortfarande konstruktionen av 2,6 miljoner kvadratmeter kontorsyta i Dubai, vilket är den tredje högsta takten i världen efter Shanghai och Moskva. Men ingen risk här heller, va?

USA:s centralbank Federal Reserve håller på att försöka pumpa ut en massa nya pengar för att stimulera ekonomin, men vad händer egentligen med dessa nya pengar? Feds Fisher tvekar också om nyttan med detta pengapumpande. För deflationskrafterna i USA är som jag nämnt tidigare starka. Vad som händer är nu att amerikanska investerare ser bättre avkastningsutsikter utomlands. Så den inflation som borde bli i USA av Feds penningpump hamnar istället i "tillväxtländer" och alla andra tillgångar som inte är dollar, t.ex. ädelmetaller och råvaror.
Brasilien, Indien och Kina ses som mer attraktiva placeringar än USA, visar en enkät med 1 400 internationella placerare som nyhetsbyrån Bloomberg genomfört.
De så kallade BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina) ses nu av placerarkollektivet som ganska riskfria. Priset på kreditswappar (CDS) på dessa länders statsskulder har sjunkit till rekordlåga nivåer. Framförallt Kinas statsskuld framstår som riskfri - CDS på den låg i förra veckan på 56 punkter, jämfört med 46 för "supersäkra" USA. Ingen risk här, alltså?

Samtidigt har Kina problem med vad som ser ut att vara en kredit- och fastighetsbubbla och den kinesiska centralbanken höjde igår sin styrränta med 0,25 procentenheter för att dämpa det hela. Och Kina har inte bara potentiella problem på finansmarknaderna, utan även av mer konkret karaktär. Stora miljöproblem, där ett av de värsta är vattenbristen i norra Kina. Alla vet egentligen om detta, men de flesta väljer uppenbarligen att blunda eller titta bort. Kina lär få svårt att hålla tillväxten uppe med vattenbrist. Men den risken är väl försumbar?

[Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ]

2010-10-18

Foreclosure-gate, orsaker och följder

Som jag nämnde i fredags har vissa svenska media äntligen fått upp ögonen för den gigantiska skandal på den amerikanska bostadsmarknaden som fått namnet Foreclosure-gate. Foreclosure = tvångsförsäljning av bostad där låntagaren inte gör rätt för sig (motsvarar ofta svenska utmätningar eller exekutiv auktion). Grannbloggen Musik @ Centrifugen skrev om det redan i början av oktober. En annan grannblogg, Makrofjanten, skrev igår en beskrivning av Foreclosure-gate.
Huvudproblemet är att kopplingen mellan skuldebrev och bolån har upphört p.g.a. användningen av exotiska bolåneprodukter under åren före kreditkrisen (se nedan).

[...]

För att få det att verka som att denna kedja inte är bruten har bolåneinstituten fifflat med dokumenten. Det kostade 95 dollar att "återskapa" alla dokument som behövdes för att inleda en tvångsförsäljningsprocess.
En av de bästa källorna för information om den amerikanska bostadsmarknaden anser jag vara Calculated Risk, som har studerat och bloggat om den i många år. Han skriver som följer om orsakerna.
Second, "Foreclosure-Gate" is primarily about "robo-signers". Some people are trying to conflate other sloppy procedures, cost cutting and even MERS (Mortgage Electronic Registration Systems) into "Foreclosure-Gate". This is just confusing readers. All of the servicers who have put foreclosures on hold have done so either because they had "robo-signers" or because they wanted to verify that their processes did not use "robo-signers" (or anything similar). There are valid questions about MERS and other "cost cutting" measures - although most reports I've seen are grossly misinformed - but unfortunately it takes time to get that right (I'll write about that at a later date).

A review: "Robo-signers" are individuals who signed affidavits stating that they had "personal knowledge" of the facts in a foreclosure case, when in fact they did not.

[...]

So my guess is a combination of getting swamped with foreclosures, lack of experienced staff, the poor economic environment for servicers, and outsourcing to the lowest bidder, all contributed to the servicers using "robo-signers". This doesn't excuse their behavior - I'm just trying to understand why this happened - and why it happened at more than one servicer.
Det verkar alltså inte riktigt som att det är bristen på dokumentation av kopplingen mellan bolånet och skuldebrevet som orsakar det största problemet, utan att man försökte snabba på processen genom "robo-signers". Det tog för lång tid (och därmed pengar) att få fram de riktiga pappren och undersöka omständigheterna runt varje tvångsförsäljning, så man skrev på (ibland falska eller felaktiga) papper i blindo och hoppades att ingen skulle klaga.

Vad kommer det nu att få för effekter? Andrew Jeffery på Minyanville skriver.
If lenders didn't foreclose properly, buyers could find themselves without clean title, opening a Pandora's box of risks.
Alltså om banken har sålt ett hus och det visar sig att bankens dokumentation runt tvångsförsäljningen inte var som den skulle, så kanske den nye köparen egentligen inte längre är formell ägare. Skulle du vilja köpa ett hus på exekutiv auktion om du visste att det fanns en sådan risk? Verkligen en Pandoras ask av risker som öppnas här...

Makrofjanten har även spekulerat lite i tänkbara konsekvenser av Foreclosure-gate. Det första är effekten på bostadspriserna. Jag tror här snarare på alternativet djupfrysning av bostadsmarknaden i USA tills det mesta är utrett, istället för alternativet med stigande bostadspriser i USA den närmaste tiden, följda av lägre priser när bostadsmarknaden översvämmas efter att utredningarna är klara.

Vidare tror Makrofjanten att det skulle vara positivt för konsumtionen och konjunkturen.
Netto bör denna skandal öka sannolikheten för att fler hushåll slutar betala sina räkningar. Om kopplingen mellan skuldebrev och bolån är bruten är inte bolånet giltigt.
Fast kopplingen mellan skuldebrev och bolån är inte bruten, som jag skrev ovan. Kopplingen finns fortfarande, men kräver lite mer pappersarbete för att bevisa. Därmed kan effekten på konsumtionen bara bli högst tillfällig. Dessutom befinner sig många av de amerikaner som slutar att betala på sina bolån i en ekonomisk situation som gör att de inte längre kan öka sin konsumtion p.g.a. personlig kredittorka.

Makrofjantens nästa slutsats kan jag dock skriva under på, nämligen att det är dåliga nyheter för bankerna.
Detta innebär att finanssektorn sannolikt står inför fler nedskrivningar och förluster.
Hans nästa slutsats är att "juristerna kan skratta hela vägen till banken". Det stämmer säkert för många juristfirmor, men vi ska inte glömma att många advokatfirmor varit inblandade i Foreclosure-gate och därmed kan råka riktigt illa ut (se t.ex. skräckexempel från Calculated Risk).

De två sista konsekvenserna kan jag också helt hålla med om. "På längre sikt stiger kostnaden för bolån" och "Ilskan hos folket lär öka". Frågan är när det kokar över för det amerikanska folket.

Foreclosure-gate kommer sammanfattningsvis att bli ännu en faktor som bidrar till den oreda som USA:s ekonomi befinner sig i. I sammanhanget kan det vara värt att påminna om den utmärkta artikelserie som grannbloggen EfterOljan har skrivit om krisens effekter i USA. Läs dem om ni inte redan har gjort det!
[Andra bloggar om , , , , , , ]

2010-07-13

Återhämtar sig USA:s bostadsmarknad ?

Det korta svaret är nej.

Det långa svaret hittar man på Housingstory.net med följande diagram över "kontraktsskrivna husförsäljningar" - "pending house sales".
Det snabbaste fallet någonsin till en rekordlåg nivå. När amerikanska staten slutade hålla bostadsmarknaden under armarna föll den ihop. Notera också hur volatil denna indikator varit under 2009-2010. Senaste siffran kom faktiskt redan 1 juli, men jag har inte kommit mig för med att kommentera den förrän idag.

Var läser du om detta i svenska media? Visst nämndes det då, men inte närmare än "oväntat svag statistik om den amerikanska husmarknaden" eller "husmarknaden går trögare". Men det verkar i och för sig av Housingstorys artikel som om amerikanska media försökte begrava denna obehagliga nyhet, så det är inte så konstigt att svenska media missade den.

P.S. Det sista diagrammet i Housingstorys artikel är missvisande. Det är i och för sig intressant, men vänster- och högerskalorna är helt puckat valda, så det ser mycket värre ut än det egentligen är.

2010-01-27

Noterat från USAmerika

Den senaste veckan har jag noterat några intressanta nyheter från USA.

Läs även Efter Oljans tredje artikel om krisens oväntade och indirekta effekter i USA.

[Andra bloggar om , , , , ]

2010-01-25

Spaning 2010: Den svenska bostadsbubblan

Jag skrev om den svenska bostadsbubblan redan hösten 2007 och nu är det dags med en ordentlig lägesuppdatering, särskilt med anledning av den prisuppgång vi sett under 2009.

Den svenska bostadsbubblan är en delbubbla i den globala bostadsbubblan, som i sin tur är en del av den globala kreditbubblan. Många länders bostadsbubblor har spräckts de senaste åren, t.ex. USA, Spanien, Storbritannien, Irland, Danmark och Lettland, med katastrofala effekter för de banker som lånat ut pengarna till bostadsköpen. Men den svenska delbubblan väntar på sin definitiva spräckning. Dagsläget ser ni i diagrammet nedan, som visar inflationsjusterade småhuspriser i hela Sverige samt i Stockholm. Det utgår från SCB:s statistik, som ligger lite efter Mäklarstatistik, så hela 2009 års prisuppgång finns inte med. Den får vi inte se i SCB:s statistik förrän om några månader.
Som jag påpekat förut toppade de inflationsjusterade priserna redan tredje kvartalet 2007. Fram till tredje kvartalet 2008 fortsatte de nominella priserna uppåt, men inflationen var högre än prisökningen. Därefter fick vi en nedgång fram till början av 2009, men sen satte Riksbankens kraftiga räntesänkningar på nytt fart på bubblan. Vi har dock ännu inte sett någon ny topp för de reala småhuspriserna. Flera kommentatorer på denna blogg har spefullt frågat när den förutspådda nedgången kommer. Till dem måste jag svara att jag missbedömde hur kraftig uppstudsen i priserna under 2009 skulle bli. Det förändrar dock inte min prognos på längre sikt. Jag har också redan sommaren 2008 påpekat att när bubblan väl spräcks brukar det först bli en mindre nedgång följd av en uppstuds.

I september beskrev jag hur typisk bubbelpsykologi ser ut, applicerad på svenska bostadspriser. Vi står just nu och väger vid stadiet "återgång till det normala". Faran med den svenska bostadsbubblan är att den blåsts upp till nära sina gamla toppnivåer i en andra omgång under 2009, med ökad belåning för privatpersoner. Årstakten för belåningsökningen har legat runt 9 procent. Därmed finns risken att den följande nedgången blir mycket kraftigare och snabbare än vad den skulle ha blivit med en måttligare uppstuds.

En bostadsbubbla (alla bubblor egentligen) är beroende av att nytt kapital ständigt tillförs. Så fort kapitaltillflödet slutar sjunker bubblan ihop av sig själv, oberoende av kringliggande fundamenta. Det krävs alltså att svenska privatpersoners belåning fortsätter att öka i en hyfsad årstakt för att hålla de bostadspriserna uppe. Så fort belåningen minskar eller står still så kommer allt att falla ihop som en sufflé.

Till bubblor hör också att tillräckligt många måste förneka att det är en bubbla för att den ska hålla igång. Försöker man som jag att påpeka att Sverige har en bostadsbubbla möts man hela tiden av motargument av olika slag - inflyttning, ökade realinkomster, fan och hans moster. Alla dessa är olika sätt för förnekarna att med skygglappar motivera sin medverkan i bubblan. Realinkomster kan faktiskt även sjunka. Folk kan av ekonomiska skäl välja att bo trängre, ta in inneboende, osv.

Sen ska man inte glömma att bubblor kan pågå mycket längre än vad en sansad bedömare kan tro. En viss professor på KTH har som bekant gjort sig själv till åtlöje genom att flera år för tidigt varna för bubblan i ständigt återkommande intervjuer. Han har haft rätt i sak, men tajmingen var fel.

Men nu duggar varningarna tätt även i mainstream-media. Förra helgen skrev SvD:s Andreas Cervenka om tio saker som talar för en bobubbla. På slutet tar han upp ännu en viktig aspekt som kan påverka priserna i negativ riktning.
Till det kommer att en stor del av svenska folkets förmögenheter är låsta i boendet. Ett decennium av uppgång har skapat hundratusentals miljonärer. Den dagen 40- och 50-talisterna vill frigöra sina pengar samtidigt kan det bli trångt i dörren. Tillsammans får det här alla larmklockor att ringa samtidigt. Men det har de i och för sig redan gjort ett tag, utan att något har hänt. Och visst kan slutsatsen visa sig vara helt fel. Men det är också det försåtliga med bubblor. De svävar ofta vackert genom luften så länge att det är lätt att tro att de kommer vara för evigt.
Men historien har visat gång på gång att inga bubblor varar för evigt.

Finansminister Anders Borg uttalade sig förresten i fredags om svenska bostadspriser.
"På kort sikt tror inte jag att vi har problem med en bostadsbubbla. Jag tror att vi ska vara i grunden tillfreds med att vi slapp ett stort prisfall på fastigheter", säger han och tillägger att arbetslösheten i Spanien och Irland delvis beror på spruckna bostadsbubblor.

Det är därför bra att de svenska huspriserna "nu utvecklas lite mer balanserat och stabilt".

"Man får komma ihåg att än så länge är inte fastighetsprisutvecklingen dramatisk. Vi har precis undvikit ett fall i fastighetspriserna av mer allvarlig natur. Nu ser vi att de är tillbaka på torra land", säger han.
"Återgång till det normala" alltså. Vi får väl se...

I förra veckan skrev Cornucopia om myten om evigt stigande bostadspriser, med anledning av Börje Lindströms nya artikel "Megabubblan röda stugan". Denna artikel tipsade "V" redan mig om i en kommentar på mitt facit för gissningarna om 2009. Börje Lindström tar där upp den längsta bostadsprisstatistik som finns tillgänglig, nämligen för Herengracht i Amsterdam, där Professor Piet Eichholtz rekonstruerat inflationsjusterad prisstatistik ända bak till 1637.
Det mest anmärkningsvärda är utan tvekan att det dröjde 271 år innan pristoppen år 1736 nåddes igen. Inte förrän år 2007 hade alltså indexet återhämtat sig.
Perspektiven svindlar. Jag har tidigare sagt att vi troligen inte får se de reala bostadspriserna återvända till dessa toppnivåer under vår livstid, men exemplet Herengracht antyder att det kan dröja flera generationer innan vi ånyo får en sådan extrem bostadsbubbla.

Till slut återkommer jag med min prognos att reala småhuspriser i Sverige kommer att falla med minst 55 procent i riket och och minst 65 procent i Stockholm. Detta under en period av några år. Och nu är det dags. Vi har nu haft det som Börje Lindström kallar "optimisttoppen", vilket motsvarar stadiet "återgång till det normala" i min bubbelpsykologi. Och Finanskrisen 2.0 ser ut att vara i antågande. Se upp i backen!

2009-12-14

Investeringsfråga om bostad

Idag fick jag ett mejl från M K, som köpte en lägenhet i Stockholms innerstad för 3 miljoner för 2 år sedan.
Är i valet och kvalet om det är rätt läge att sälja nu. Köpte lägenheten enbart som investering, för att sälja när jag tror att jag får ut mest utav den!
Tilläggas bör att denna investering är allt jag har, det enda jag äger
(är 25 år). Satsade allt på denna lägenhet.
Har talat med otaliga mäklare och man blir inte riktigt klok. Har fått värderingar på 4,4-5,1 miljoner. Vissa tror det kommer rasa, vissa tror precis tvärtom.
Det framgår inte av mejlet om M K har några lån på lägenheten. M K bor inte i Stockholm nu, men planerar att återvända om fem år.

Nu ger jag inte specifika investeringsråd, men jag kan nämna tre sunda investeringsprinciper som kan hjälpa M K att fatta ett beslut.
  1. Investera aldrig med lånade pengar. Visst låter det i teorin bra med hävstång på investeringen, men vad händer om du t.ex. råkar ut för en allvarlig olycka och två månader senare när du kommer från sjukhuset och åter kan ägna dig åt din ekonomi har värdet på din investering sjunkit så att det understiger värdet på lånet?
  2. Lägg inte alla ägg i samma korg. Det kan vara okej att göra det om din totala förmögenhet bara är på en eller två månadslöner, men annars bör man diversifiera sig. Detta för att undvika de kraftiga sättningar som förr eller senare drabbar alla marknader. När man ska diversifiera sina investeringar bör man även tänka på att många marknader korrellerar. Exempelvis påverkar konjunkturen både aktier och råvarupriserna - oftast i ungefär samma riktning.
  3. Bostäder som investering bör ge rimlig direktavkastning på satsat kapital och inte bygga enbart på en förväntad värdestegring. Satsar man enbart på att de ska gå upp i pris är det ren spekulation och då ska man ha tur om det ska ge vinst. Man kan lika gärna ha otur. Vad gäller direktavkastning - en lägenhet för 3 miljoner kanske kan ge 5000 kronor per månad i hyresinkomst, alltså 60000 kronor per år. Det är en årlig avkastning på magra 2% på satsat kapital. Då får man bättre ränta på många håll, utan risk för att satsat kapital sjunker i värde. Till och med ett Riksgäldskonto ger bättre avkastning. 2,37% per år får man i dagsläget om man väljer fast ränta i fem år. För en bostad som man äger för att bo själv i gäller självklart andra principer för investeringen.
Lycka till med era investeringsbeslut!

P.S. I torsdags rapporterades att bopriserna vände neråt i november.

[Andra bloggar om , , , ]

2009-08-19

Nuläget och framtiden

SCB rapporterade att bostadsbyggandet rasade med 45 procent under årets första halvår jämfört med samma period i fjol. Enligt SCB har vi inte haft en lika låg nivå på byggstarterna sedan 1993-1994 och det finns ingen tendens till vändning uppåt, men det kan dock stanna upp på denna låga nivå och inte sjunka mer. Orsaken till det anemiska byggandet är dels att byggbolagen är osäkra vad gäller konjunkturläget, dels att det är svårt att få lån.

Trots denna negativa nyhet har det ju även strömmat in en hel del statistik som talar för att nedgången i den svenska ekonomin åtminstone stannat upp. Detta fick vice riksbankschef Svante Öberg att i ett tal igår se ljusare på framtiden. Han ser framför sig "en något starkare BNP-utveckling än vi har räknat med, men arbetsmarknaden fortsätter att försvagas och inflationen är låg". Det låter ju lite smått positivt. Han räknar dock inte med någon snabb återhämtning. Från vissa europeiska länder har det också kommit in en del positiva signaler.

Roubini om framtidsutsikterna
Läser man istället vad ärkebjörnen Nouriel Roubini skrev häromdagen får man mindre positiva tongångar. Han anser att industriländerna kommer att ha en mycket svag tillväxt i några år framöver. För det första för att hushållen måste minska sina lånebördor och spara mer. För det andra för att det finansiella systemet är allvarligt skadat och svårigheterna att få lån kommer att hämma privatkonsumtion och investeringar. För det tredje eftersom det fortfarande finns en överkapacitet hos företagen, vilket kommer att leda till dålig tillväxt, deflationstryck och uteblivna investeringar. För det fjärde riskerar de stora offentliga lånebehoven att tränga ut den privata sektorns lånebehov. Dessutom kommer effekten av alla stimulanspaket att ebba ut i början av nästa år.

Roubini ser också en risk för en "double-dip recession". För det första så finns det ett problem i hur stater och centralbanker ska komma ur sina stimulanser. Om man tar budgetunderskotten på allvar och höjer skatterna och minskar utgifterna samtidigt som centralbanken stramar åt riskerar man att underminera en redan svag återhämtning. Om man istället behåller de stora budgetunderskotten och centralbanken fortsätter sitt stöd kan man få en "revolt" på obligationsmarknaderna, med ökade inflationsförväntningar och högre långa räntor, vilket också kan underminera återhämtningen. Roubini är också orolig för att snabbt stigande priser på olja, energi och livsmedel kan hämma återhämtningen.

Roubinis farhågor ligger i linje med mina. Även om vi kan få en viss långsam återhämtning framöver, så är risken överhängande att vi får förnyad kris under början av 2010.

Kinas tillväxt ifrågasatt
Kina har ju varit på tapeten som en ekonomi som fortfarande växer, trots krisen, och skulle kunna hjälpa till att dra resten av världen ur krisen. Men allt är kanske inte så bra som det ser ut. "jn70" tipsade om en mycket intressant artikel om Kinas motsägelsefulla ekonomiska statistiska uppgifter. Kinas BNP växte enligt de officiella siffrorna 7,1% under första halvåret i år. Men samtidigt sjönk Kinas export med häftiga 21,8%. Hur går dessa siffror ihop i en tidigare så exportberoende ekonomi? Ännu konstigare blir det att industriproduktionen steg med 7% under första halvåret, samtidigt som genererad elkraft minskade med 1,7%. Att man skulle kunna energieffektivisera så raskt verkar osannolikt. Det rapporteras också om en ökning av kolutvinningen med 8,7%, trots att mängden elkraft genererad från kol har minskat. Även Financial Times har uppmärksammat den icke-konsistenta kinesiska statistiken i en artikel. Några av Kinas siffror är uppenbarligen felaktiga. Frågan är vilka. Frågan är också varför det blivit fel - fabricerar man siffror efter politikernas önskemål, eller har man helt enkelt för dålig koll på vad som händer i en ekonomi med 1,3 miljarder människor? Kanske en kombination av båda?

Läs andra bloggar om , , , ,

2009-03-16

Rea på nybyggda bostäder

Inte oväntat rapporterade DN för några dagar sedan att byggbolagen nu tvingas sänka priserna på nybyggda bostäder. För flera projekt har man nu tydligen sänkt priserna med 10-15% eller slängt in diverse saker man får "på köpet", t.ex. trygghetsförsäkring mot dubbelt boende.

Orimligt höga priser på nybyggen och glädjekalkyler i deras ekonomiska planer tog jag upp redan i september förra året. Runt om i Stockholm ser jag nybyggda områden med priser som ingen vettig människa borde betala. Trots de höga priserna är de ekonomiska planerna för bostadsrättsföreningarna rena glädjekalkyler om man studerar dem närmare.

Trots alla prissänkningar och lockerbjudanden anser jag definitivt inte att det är köpläge på länge än på den svenska bostadsmarknaden.

Byggbolagens vinster kommer självklart att drabbas av att de nu måste sänka priserna. Därmed ser det mörkt ut för ännu en bransch. DN har en lista över rabatter på olika byggprojekt, bl.a. från Skanska, NCC och JM. Även HSB har tydligen varit tvungna att rabattera flera projekt, bl.a. ett år avgiftsfritt i vissa nya föreningar. Därmed finns risken att även HSB drabbas ekonomiskt, trots att de inte är byggföretag.

2009-03-08

Rekordmånga bostadsrätter till salu

DN rapporterade i fredags att det nu är Rekordmånga bostadsrätter till salu på bostadssajten Hemnet. Totalt var det 43% fler bostäder till salu på Hemnet i februari 2009 jämfört med februari 2008. Endast oktober 2008 har fler bostäder varit till salu. Hur man då kan förvänta sig en fortsatt uppgång i bostadspriserna förstår inte jag. Men vissa verkar göra det. Varifrån skulle de rekordmånga kapitalstarka köparna dyka upp som nu ska köpa alla dessa rekordmånga bostäder till salu? Riksbanken kan visserligen trolla med räntan, men de kan inte trolla fram köpare. Priser sätts som bekant nånstans i balansen mellan utbud och efterfrågan. Större utbud brukar leda till lägre priser. Som jag nyligen skrev så kan vi möjligtvis få se en viss uppstuds i bopriserna detta kvartal, men sen kommer nedförsbacken att fortsätta. Nyheten om rekordutbudet på Hemnet gör mig dock tveksam vad gäller uppstuds detta kvartal.

Säkert blir många otåliga, men bostadsbubblor tar tid på sig att pysa ur. Särskilt starten (toppformationen) kan bli seg. Jag skrev ju om den svenska bostadsbubblan redan hösten 2007, även om jag då inte hade sett toppen ännu, utan bara påpekade vilken fallhöjd vi höll på att bygga upp. Först i nu somras konstaterade jag att fallet var påbörjat. Just nu pågår ju en oerhörd "dopning" av den svenska bostadsmarknaden genom Riksbankens toksänkning av räntan. Men snart är denna dopning obönhörligen slut. Ty det finns nu endast en procentenhet kvar att sänka innan Riksbanken är på nollränta. Och att räntespreadarna skulle krympa ter sig i dagsläget osannolikt. Istället kommer den bistra verkligheten på arbetsmarknaden att göra sig gällande.

2009-01-15

Bostadsrättspriser kontra småhuspriser

Jag har ju tidigare skrivit en hel del om bostadspriser. Då har jag använt Statistiska centralbyråns fastighetsprisindex för småhus för mina grafer, eftersom jag anser den vara den mest pålitliga siffran. Nu undrar säkert den nyfikne hur det står till med bostadsrättspriserna. Har de ökat mer eller mindre än småhuspriserna? Tyvärr finns bostadsrättspriser bara från år 2000 hos SCB och de tar inte hänsyn till bostadens storlek. Trots statistikens brister kan den ändå ge en bild av hur läget ser ut. Det finns två serier - medelpris och medianpris - jag använder här medelpriset. Jag har nu jämfört inflationsjusterade bostadsrättspriser med småhuspriser och resultatet för Storstockholm kan beskådas här:Som synes har bostadsrättspriserna stigit något snabbare än småhuspriserna. Kom också ihåg att småhuspriserna år 2000 redan hade stigit med runt 30% från botten (se mitt diagram).

Men tittar vi på siffrorna för hela Sverige uppenbarar sig något intressant:Småhuspriserna har 2000-2007 stigit ungefär lika mycket som för Storstockholm, men bostadsrättspriserna har gått upp mycket snabbare! Är det där den svenska bostadsbubblans tyngdpunkt ligger - bostadsrätter utanför Stockholm? Även Cornucopia har noterat denna skillnad. Här är ett diagram över bostadsrättsprisernas för storstadsområdena samt övriga riket, där jag satt år 2000 till 100 för att kunna jämföra ökningstakten (det är ungefär samma diagram som Cornucopia gjort, med den skilladen att han tittar på nominella priser):Malmö skulle då vara bubblans epicentrum, i alla fall procentuellt sett. Detta diagram ger dock inte riktigt hela bilden, eftersom bostadsrättspriserna utanför Storstockholm startade på lägre värden. Om vi istället för att sätta år 2000 till 100 räknar om priserna till 2000 års kronor får vi följande diagram:Då ser det lite annorlunda ut. Frågan är vad som kommer att hända i prisernas nerförsbacke. Kommer priserna att falla efter sin procentuella ökningstakt, eller kommer Göteborg, Malmö och områdena utanför storstäderna att behålla något av det försprång de knappat in på Stockholm? Lönerna och arbetsmöjligheterna är generellt bättre i huvudstaden än i övriga landet, så jag gissar att nerförsbacken kommer att bli ungefär efter de procentuella ökningarna på uppförssidan. Malmö har ju dock tack vare Öresundsbron blivit en del av huvudstadsområdet Stor-Köpenhamn, så priserna där kanske håller sig upp lite bättre. Göteborg däremot lär nog drabbas hårt av prisnedgångar, eftersom bilindustrin är centrerad runt den trakten.

2008-12-01

Fastighetsmäklare blir krisbransch

Det behövdes väl i och för sig ingen särskilt skarp hjärna för att förutsäga det. Men nu bekräftas det av nyheterna.

Två fastighetsmäklarkontor har nyligen begärts i konkurs. För några veckor sedan rapporterade GP att M2 Din Bostadsmäklare Sverige AB har begärts i konkurs av vd:n och franchiseinnehavaren Mikael Manniche. Förra veckan rapporterade Smålandsposten att Svensk fastighetsförmedling i Växjö med tio anställda försattes i konkurs. De lär knappast vara de sista företagen inom branschen som går i stöpet. Först går nog de som nyligen har gjort satsningar av olika slag, t.ex. på nya lokaler, och framförallt (liksom i övriga branscher) de som gjort det för lånade pengar.

Metro hade också i förra veckan en artikel om att fastighetsmäklare kommer att drabbas lönemässigt eftersom marknaden har krympt, fastighetspriserna har gått ner och så stor del av mäklarnas lön är provision.

Metro har också några bra tips till dem som ska anlita fastighetsmäklare, nämligen att kontakta och jämföra flera mäklare och se vem som ger bäst pris, samt att pruta. "Pruta" blir nog liksom "spara" och "snåla" ett nytt modeord inom privatekonomin. Och föralldel inom företagsekonomin också.

2008-11-28

Trubbel på bostadsmarknaden

Nyheterna duggar tätt om problemen på bostadsmarknaden. Igår hade DN en artikel om att allt fler som köpt en ny bostad sitter fast med sin gamla för att de inte lyckas sälja.
"Många med dubbelt boende försöker nu övervintra nedgången genom att hyra ut sin gamla bostad i andra hand."
Hur då övervintra? Tror de att det bara är en tillfällig nedgång? Jag är ledsen, men inflationsjusterade bostadspriser kommer troligen inte tillbaks till nivåerna från våren 2008 inom en livstid. Passa på att sälja innan priserna sjunker ännu mer. Minst 50% kommer priserna att sjunka från toppen.
"Det här är en övergående situation och folk är i trångmål, säger SBC:s vd Göran Olsson."
Ännu mer förnekelse, denna gång från ett proffs inom bostadsbranschen. Det är ingen övergående situation. Det som möjligen är övergående är att folk köper nya bostäder innan de sålt den gamla. I nedgångstider är det nästan alltid bäst att sälja först och köpa sen.

Bredvid fanns en artikel om ett par som skulle flytta ihop och som nu sitter fast med tre lägenheter.
"Det fanns spekulanter men inte till ett rimligt pris. Jag bestämde mig därför för att avvakta och hyra ut den ytterligare ett år."
Vad är "rimligt pris" för en bostad? De senaste åren har priserna varit orimliga. Rimliga priser är bra mycket lägre.
"Få vill sälja till dagens priser om de inte är tvungna."
Men många av dem kommer att bli tvungna framöver, bara det att bostadspriserna då kommer att ha sjunkit ännu lägre.

Det är orimligt att tro att bostadspriserna ska vända upp igen efter en nedgång på bara runt 10%. Vi har trots allt haft den största bostadsprisuppgången i historien från 1996 till 2008. Därför får vi troligen den största nedgången i historien på baksidan av bubblan.

2008-11-20

Fler bostadslån till kronofogden

DN rapporterade igår att antalet villaägare där lånen går så långt som till kronofogden ökat med 67% på ett år. I och för sig rör det sig bara om drygt 2600 fall, men trenden är tydlig. Allt detta beror ju på att många husägare överbelånat sig de senaste åren, p.g.a. låga räntor, höga bostadspriser och en allmänt slapp inställning till risk. Med risktagningen menar jag i första hand bankerna, som borde ha förstått att det var en bubbla och inte borde ha gett ut lån på så slappa villkor.

P.S. Tyvärr kan man tydligen inte se antalet bostadsrättslån, eftersom de klumpas ihop under kategorin "övrigt" hos kronofogden.

2008-11-19

Hur ska man klara sig igenom finanskrisen?

I dagens läge känner säkert många osäkerhet över hur de ska göra för att klara av privatekonomin nu i samband med att finanskrisen slår vilt omkring sig och lågkonjunkturen är på väg. Flera tidningar har nyligen haft artiklar med mer eller mindre goda råd.

Här följer min lista över vad jag anser att man bör tänka på. Nu kanske inte alla råden är bra för alla i alla situationer, men i princip borde den som följer dem klara sig bättre än andra.
  • Ta inga lån. I princip enda undantaget är studielån. Se även kommentaren nedan om lån till bostadsköp.
  • Om du redan har lån, betala av så mycket du kan, med förbehållet att du alltid bör ha en sparbuffert för oförutsedda utgifter.
  • Om du inte har några lån, spara så mycket pengar du kan. En årslön sparad är ett bra riktmärke.
  • Placera sparpengarna säkert, t.ex. Riksgäldsspar.
  • Var beredd på att placera om dina sparpengar om inflationen börjar skena iväg.
  • Var beredd på att binda räntan på dina lån om räntorna sticker iväg uppåt.
  • Spara in på utgifterna så mycket du kan.
  • Cykla eller åk kollektivt. Hyr bil eller tag taxi om du behöver bil av någon orsak.
Om du trots allt verkligen behöver ta ett lån för att köpa bostad:
  • Tänk på att inflationsjusterade bostadspriser troligen kommer att falla med minst 50% från toppen i våras.
  • Om du kan vänta med att köpa bostaden, gör det - de kommer att bli billigare.
  • Om du inte kan vänta med köpet, pruta.
  • Tänk efter om du verkligen behöver ha en så stor och/eller centralt belägen bostad. Det finns förorter med väldigt bra kommunikationer där priserna är betydligt lägre.
  • Ha en god marginal på dina lån. Du ska kunna klara av en ränta på 10-12% och att en eller båda blir arbetslösa (alltså bara får 80% av lönen från a-kassan).
  • Se till att du trots lånen har en buffert av sparkapital för oförutsedda utgifter.
P.S. Jag lever som jag lär. Har ingen bil. Jag är troligen detaljhandelns mardrömskonsument.

2008-10-05

Hur man inte löser en kris

Frankrikes president Sarkozy försöker staga upp den franska ekonomin, som nu troligen gått in i en lågkonjunktur. Franska staten kommer att köpa upp 30000 icke-färdigbyggda hus i ett försök att hålla byggbranschen och husmarknaden under armarna. Ett helt missriktat initiativ. Huspriserna kommer att falla i alla fall. Byggbranschen kommer att drabbas av ett stålbad i alla fall. Den enda märkbara effekten blir ett hål i statsbudgeten, och möjligtvis att krisen för byggbranschen skjuts upp en månad eller två. Vad ska staten göra med alla dessa halvbyggda hus sen?

Problemet i Frankrike, liksom i övriga Europa och Nordamerika, är att det byggts alldeles för många och för stora bostäder de senaste åren. Byggbolagen har gjort jättevinster, och nu är det dags för dem att få en liten smak av den krassa verkligheten. De behöver inte hållas under armarna. De byggbolag som satsat fel får dra ner på sin verksamhet eller konkursa. Verkligheten är sån att p.g.a. de senaste årens överinvesteringar i bostäder kommer vi att behöva bygga mycket färre (om ens några) de närmaste åren. Därför är det bara bra om vi drar ner rejält i byggbranschen.

Låt oss hoppas att svenska politiker inte tar till såna vansinnesprogram när krisen slår till på allvar här. Vi kan ju hoppas att utvecklingen i Frankrike innan dess hinner gå så långt att det visar hur fruktlöst detta lösningsförsök blir.