SAS säljbart nu?

Pust! Där slapp vi Spanair, som SAS just sålde 80% av till spanska investerare. Priset blev hela 10,70 SEK, alltså en euro. Det var väl hyggligt av spanjorerna att ta över detta blödande flygbolag. Visserligen innebär försäljningen en förlust på drygt 700 miljoner kronor för SAS, men å andra sidan går ju Spanair med flera hundra miljoner i förlust per år, så man får nog ändå säga att SAS gjorde en bra affär.

Spaniens ekonomi ligger risigt till, efter att Europas största husbubbla har spruckit, så spanjorerna lär nog inte flyga så värst mycket de närmsta åren. Därmed ser Spanairs framtid ut att vara mörk som graven.

Efter denna affär kanske SAS blir säljbart? Det vore bra, anser jag, om Sveriges, Norges och Danmarks invånare kunde lyckas sälja av detta trestatsägda flygföretag medan det fortfarande går att få lite pengar för det, ty flygbranschens framtid ser överhuvudtaget mycket dyster ut, som jag tidigare nämnt på denna blogg. Lufthansa har enligt rykten länge visat ett visst intresse för SAS och affär kanske det kan bli nu när SAS blivit av med den kvarnsten om halsen som Spanair har utgjort.

Svenska bankrisker i bankkrisen

Merrill Lynch kom igår med en analys av Swedbank där man varnar för mångmiljardförluster. I worst-case-scenariot kan Swedbank förlora 56 miljarder kronor och hittills i denna kris har det ju till stor del varit worst-case-scenarier som slagit in. Som väntat är det Swedbanks exponering mot Östeuropa (Baltikum och Ukraina) som oroar mest. Tydligen har Swedbank "81 miljarder kronor i tillgångar som värderas mot modeller" och med lärdomar från de amerikanska bankerna kan man ju ana hur tillförlitligt "mark-to-model" är för att korrekt värdera tillgångar. "48 miljarder härrör från Baltikum i ett devalveringsscenario, som bedöms ha 33 procents sannolikhet i analysen." Hur Baltikum skulle lyckas klara sig ifrån en devalvering förstår i alla fall inte jag. Jag skulle vilja säga att sannolikheten för att de baltiska valutornas koppling till euron ska kunna behållas är ungefär lika stor som sannolikheten för att en snöboll överlever i helvetet, när risken till och med finns att eurovalutaunionen i sig kan spricka.

I måndags hade SvD en artikel om att det är "Illa ställt med riskkunnandet inom bankernas styrelser".

"SEB:s och Swedbanks vildsinta expansion i Baltikum och bankernas stora lån till riskkapitalbolagen är händelser som ifrågasatts de senaste åren och som styrelserna i högsta grad har varit med och godkänt."

Man kan fråga sig varför ingen sagt stopp eller åtminstone "ta det lugnare"! Men, som Chuck Prince, dåvarande VD för Citigroup (numera utsparkad) sade sommaren 2007 "As long as the music is playing, you’ve got to get up and dance".

"När det gäller Swedbank anser vi att styrelsen har tagit alldeles för stora risker i Baltikum och Ukraina. Vi tycker dessutom att ledamöterna har brustit när det gäller finansiell riskkontroll, säger Hans Tson Söderström, ordförande i Aktiespararna."

Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Deflation och utrikeshandel

Nu är det ganska klart att vi befinner oss i prisdeflation. KPI minskade i december med 1,3% från november. Detta berodde dock till största delen på att räntekostnaderna för bostäder minskade kraftigt. Men igår rapporterade SCB också att producent- och importpriserna sjönk i december vilket pekar mot lägre konsumentpriser framöver och bekräftar deflationstrenden. Importpriserna föll med 2,3% och producentpriserna sjönk med 0,7%.

Positivt för Sveriges ekonomi är att exportpriserna bara föll med 0,3%. Om det fortsätter så kan vi klara oss förhållandevis bra genom krisen. Jag noterar även att utrikeshandelns nedgång fortsatte under december. Varuexportens värde minskade med 9% och varuimporten med 11% jämfört med december 2007. På månadsbasis (från november 2008) var nedgången 10% för exporten och 17% för importen, vilket visar på kraften i nedgången.

Visserligen är det inte trevligt med så kraftiga nedgångar i den ekonomiska aktiviteten, men så länge importen minskar snabbare än exporten befinner vi oss i ett bra läge jämfört med många andra länder. Vi har fortfarande ett handelsöverskott på cirka 112 miljarder kronor för hela året och på 11 miljarder för december.

Svenska julhandelns resultat

Idag kom så rapporten om hur årets julhandel gick.

"Detaljhandelns försäljning ökade i december med 0,7 procent mätt i löpande priser jämfört med december ett år tidigare, rapporterar Statistiska centralbyrån (SCB) och Handelns Utredningsinstitut (HUI). Mätt i volym och med hänsyn tagen till antalet försäljningsdagar uppmättes en minskning med 1,1 procent."

Frågan är om det var någon riktig ökning. Som synes ökade försäljningen något i kronor räknat, men KPI ökade från december förra året med 0,9%. Så i reala (inflationsjusterade) termer var det inte någon ökning, utan snarast stillastående. En jämförelse med hänsyn taget till antal försäljningsdagar och volym visar som synes också på en viss minskning. Dock verkar det inte ha blivit riktigt så illa som jag befarade. Det riktigt allvarliga slaget mot den svenska detaljhandeln har alltså inte kommit än, men lär komma under detta år. HUI spår att detaljhandeln "bara" kommer att växa med 0,5% i år. Jag tror tyvärr att det är för optimistiskt.

Man måste dock även ta en titt på detaljerna i siffrorna:

"Sällanköpsvaruhandelns omsättning minskade med 1,3 procent. Priserna inom branschen sjönk med 3,6 procent och kalenderkorrigeringen inverkade negativt med 2,6 procent.

Dagligvaruhandelns omsättning ökade med 3,6 procent."

Det var alltså dagligvarorna som höll julhandeln uppe. Ingen kan väl ha undgått att märka att matpriserna har ökat och mat är det sista man skär ner på.

Sällanköpshandeln drabbas som väntat först och värst. De sjunkande priserna bekräftas av reorna i t.ex. hemelektronikbranschen.

Politisk enighet mot pensionskrisen?

I förra veckan sade regeringen att den vill få med sig socialdemokraterna i något slags åtgärder mot sänkta pensioner. Det allmänna pensionssystemets broms kommer att slå till och nu får man tydligen panik. Bromsen var ju bra i teorin, så inte systemet skulle framstå som kostsamt, utan vara självbärande, men när teorin omsätts i praktik är den uppenbarligen inte lika rolig. Särskilt som det är valår 2010 och 60-plussare nu utgör en så stark del av väljarkåren. Som vanligt är det ju kul på uppsidan, med höjda pensioner. När nu nersidan kommer och pensionerna måste sänkas kommer det framöver att bli "folkstorm", d.v.s. stora svarta rubriker på Aftonbladets och Expressens löpsedlar. Vi kommer säkert att få se riktiga demonstrationer också - pensionärerna har ju tid över att samlas och marschera till Riksdagshuset.

Men det är ju lågkonjunktur på gång - väldigt kraftig till på köpet. Arbetande folk kommer i genomsnitt att få se sin ekonomi avsevärt försämrad med högre arbetslöshet och betydligt sämre utsikter för lönehöjningar. Så varför skulle då inte pensionärerna dra sitt strå till stacken? Finns det inte tillräckligt med pengar så är det helt enkelt så. Det borde troligen skäras på olika sätt i pensionsförmånerna. Låt bromsar och återtag ha sin gång - hellre sunda pensionsfonder och livbolag som överlever krisen utan statliga lån. Och istället för att som idag ha möjlighet att ta ut pension tidigare, måste man istället höja pensionsåldern - i första hand till 67 år. Om inget görs idag kommer problemet att bli akut om något år. Men med tanke på att 2010 är valår är jag pessimistisk angående politikernas villighet att ta sådana beslut som jag skisserar.

Det ska bli mycket intressant att se vilka åtgärder som kommer att föreslås för att "rädda" pensionerna. Det blir troligen vi "ännu-icke-pensionärer" som får betala. Troligen blir det lånade pengar som vi får betala av i framtiden. Hur blir det då med pensionen för oss som är födda på 50-, 60-, 70- eller 80-talen? Räkna med att i alla fall jag kommer att protestera - också direkt till politikerna. Jag hoppas att du kommer att göra det också.

Odell jagar pengar till bankerna

Häromdagen rapporterade DN att finansmarknadsminister Mats Odell ska jaga pengar åt de svenska bankerna i "de rika oljestaterna vid Persiska viken". "Om ett par veckor bär det av till Förenade Arabemiraten i jakten på pengar. Vi ska ut på en mäklarresa i februari till golfstaterna tillsammans med bankerna." säger han. Tyvärr är nog denna resa dömd att misslyckas. "De rika oljestaterna" är inte så rika längre, efter att oljepriset sjunkit kraftigt sedan i somras. Förenade Arabemiratens mest kända delstat, Dubai, behöver snarast låna pengar eftersom de förbyggt sig. Övriga delstater får då fullt upp med att rädda sin unionsfrände istället. Dessutom har flera av oljeländerna redan för omkring ett år sedan bränt sig då de köpte andelar i amerikanska banker och vill därför med största sannolikhet inte riskera att göra om ett sådant misstag.

För en vecka sedan stoltserade finansmarknadsministern med att agera äktenskapsmäklare mellan livbolag och banker - även här var det fråga om kapitaljakt för bankernas räkning. Tydligen så ska livbolagen förmås att investera i så kallat hybridkapital i bankerna.

"Det som är lockande med hybridkapital ur investerarens perspektiv är att det ger en betydligt högre avkastning än vanliga obligationer, cirka 8-10 procent."

"För bankerna är hybridkapital intressant för att det stärker deras kapitalbas. Det vill säga balansräkningen får mer muskler. Det i sin tur gör att de kan öka sin utlåning."

Visst är det intressant med avkastning, men i dagens läge innebär hög avkastning med största sannolikhet hög risk, vilket jag påpekat tidigare. På detta sätt riskerar man bara att göra situationen ännu värre genom att riskera kapital från redan ansträngda livbolag, som nyligen börjat tala om att de måste ta tillbaka återbäring på pensionerna. De är säkert lockade av den höga avkastningen på hybridkapital i bankerna, så risken finns att de går på "äktenskapsmäkleriet".

Nu är det i och för sig skillnad på banker och banker. Låt oss ta en titt på våra fyra svenska storbankers börskurser från juni 2007 och framåt, dvs ungefär sedan krisen började så smått, fram till i fredags.Av detta diagram framgår tydligt att SEB och Swedbank handlats ner till under 20% av sitt värde innan krisen, medan Nordea och framförallt Handelsbanken klarat sig betydligt lindrigare undan. Detta beror troligen på att SEBs och Swedbanks engagemang i Baltikum avskräcker investerarna. Därför framstår Nordea och Handelsbanken som stabilast att satsa i, men tyvärr är det väl framför allt SEB och Swedbank som är i behov av nytt kapital. Att börskursen sjunkit så lågt försvårar ju också möjligheten till att få in kapital genom nyemission utan att orsaka alltför stor utspädning av befintligt aktiekapital. Det ser heller inte ut att vara någon trendvändning i sikte för aktiekursen om man tittar på de där kurvorna.

Vi känner igen situationen från USA, fast vi ligger lite efter på kurvan, även om det inte är säkert att det går lika illa för de svenska bankerna. Betänk dock att det kan finnas mycket nersida kvar. Citigroups aktie har t.ex. tappat nästan 95% på ett och ett halvt år, och Bank of America har tappat nästan 90% under samma tid. Och då ska vi inte glömma alla banker som fallerat - både små och stora.

Så lycka till, Mats Odell! Men bli inte för besviken om du inte får napp...

Nya pengar, tack...

Det är tydligen inte bara de brittiska bankerna som behöver komma tillbaks och be om mer pengar från staten och/eller centralbanken. Idag läser jag på Bloomberg att Freddie Mac ber om 35 miljarder dollar till från staten, utöver de nära 14 miljarder man fick i november. Det ska bli intressant att se hur illa det verkligen står till i deras balansräkningar, när Freddie Mac och kollegan Fannie Mae kommer med årsrapporter under andra halvan av februari.

Men, de halvstatliga amerikanska bolåneinstituten Freddie och Fannie är i gott sällskap. För en vecka sedan fick Bank of America 20 miljarder dollar "för att stabilisera företaget efter förvärvet av investmentbanken Merrill Lynch". 25 miljarder fick man senast i oktober. Det kanske inte var så smart att gå och köpa upp andra banker i extrema kristider. Fast det var kanske egentligen ett tvångsäktenskap. Man var "tvungen" att rädda alla stora fallfärdiga banker och man fick fördela ansvaret. Bank of America råkade få Merrill Lynch på sin lott.

Det handlar inte bara om pengar direkt från staten. Citigroup, GE Capital, Bank of America och JP Morgan Chase har t.ex. dragit in tiotals miljoner genom att ge ut skuldsedlar garanterade av FDIC (amerikanska bankgarantin).

Apropå alla pengar som amerikanska staten ger ut eller garanterar så stack räntan på amerikanska statspapper uppåt (och därmed priset nedåt) den här veckan. 30-åriga amerikanska statsobligationer hade sitt största prisfall på 22 år denna vecka. Det verkar vara oro runt hur mycket Obamas krispaket kommer att kosta som orsakat obligationsrörelserna. Jag har tidigare frågat mig hur länge räntorna på amerikanska statspapper kan hållas nerpressade och hur länge USA kan fortsätta att leva på lånade pengar. Möjligen kan det vara så att räntorna på amerikanska statspapper har nått sin botten, men det är långt ifrån säkert. Om aktiemarknaderna dyker igen kan det bli en ny "flykt till säkerhet" - alltså statspapper, varvid räntorna drivs ner igen. Notera dock att räntorna den senaste tiden stigit trots att aktiebörserna fallit. Nästa vecka kommer tre auktioner på nya statspapper:

"The Treasury will auction $8 billion in 20-year Treasury Inflation Protected Securities, or TIPS, on Jan. 26; $40 billion in two-year notes on Jan. 27; and $30 billion in five-year notes on Jan. 29."

Det ska bli intressant att se hur det går i dessa auktioner - alltså till vilken ränta som amerikanska staten kan få in "nya pengar". Till dess får vi titta på hur mycket (framförallt de långa) amerikanska statsskuldsräntorna har stigit sen botten i december:

P.S. För att göra livet lite roligare mitt i alla deppiga ekonominyheter kan ni ta en titt på följande briljanta sketch från Saturday Night Live - Don't Buy Stuff You Cannot Afford.

Brittisk bankröra

En liten sammanfattning med kommentarer.

I måndags uppskattade Royal Bank of Scotland (RBS) att deras förlust för 2008 skulle bli den största någonsin för ett brittiskt företag - mellan 22 och 27 miljarder pund. Börskursen dök med nästan 70% till 11 pence. För ett år sedan stod den i 300 pence. Brittiska staten är numera majoritetsägare i RBS, som säkert bittert ångrar uppköpet 2007 av holländska ABN Amro för 71 miljarder euro varav hela 66 miljarder i kontanter. Farbror staten rycker dock in och ökar sin ägarandel i RBS till nästan 70%.

Northern Rock, skandalbanken som är helstatlig sedan våren 2008, har nu ändrat strategi från att som hittills reducera sin utlåning för att prioritera återbetalning av de lån de har från Bank of England. Nu ska man istället öka volymen av bolån. Men vänta nu - var det inte för mycket bolån som från början var orsaken till Northern Rocks kris?

Brittiska staten kommer nu också att äga 43 procent av Lloyds TSB som övertagit HBOS. Nyemissionen häromveckan nobbades nästan fullständigt och därmed tvingas staten att köpa aktierna istället, eftersom de garanterade emissionerna i samband med räddningspaketet på runt 37 miljarder pund som presenterades i oktober. Nu är det då dags för ett nytt räddningspaket, eftersom det förra inte räckte till. Har vi hört det förut? Nånstans på andra sidan Atlanten.

Den 8 januari sänkte Bank of England sin styrränta med 0,50 procentenheter till 1,50 procent. De kände sig nog så illa tvungna. Detta är rekordlåga nivåer. Till och med under 1930-talet och större delen av andra världskriget låg styrräntan högre - på 2 procent. Hur allvarlig ska vi tro att den nuvarande krisen är då?

Men så till det värsta i hela röran. Bank of England vill nu bli hemligare:

"The Government is set to throw out the 165-year old law that obliges the Bank to publish a weekly account of its balance sheet – a move that will allow it theoretically to embark covertly on so-called quantitative easing. The Banking Bill, which is currently passing through Parliament, abolishes a key section of the law laid down by Robert Peel's Government in 1844 which originally granted the Bank the sole right to print UK money."

Vad nu? Det vore ju rent sensationellt. Både t.ex. Sveriges riksbank och USAs Federal Reserve publicerar liknande veckorapporter över sin balansräkning. Tack vare dem kan man hålla lite koll på vad sjutton de håller på med, som jag t.ex. gjorde i november. Ska nu Bank of England kunna agera i hemlighet?! Hur ska man då kunna lita på pundet? Jag tror tyvärr att de gräver sin egen grav om denna lag går igenom.

Den välsignade tar plats

Idag är den stora dagen då USAs nyvalde president Barack Hussein Obama svor presidenteden med allt sedvanligt firande runt omkring. Det finns oerhört stora förhoppningar runt den nye presidenten, både i USA och runt om i världen. Just nu både skrattar och gråter USA av lycka, verkar det som.

Barack Obama har ett oerhört stort symbolvärde på många sätt. Han är son till en svart och en vit och symboliserar därmed enighet över rasgränserna och att hudfärgen inte betyder så mycket. Han har kämpat sig upp från fattiga förhållanden till USAs och världens mäktigaste jobb och representerar därmed den ultimata amerikanska drömmen. Han är son till en man från det fattiga Afrika och en kvinna från det rika USA. Han är son till en muslim och en kristen (visserligen sekulariserade, men ändå) och symboliserar därmed försoning mellan de två största världsreligionerna. Hans tilltalsnamn Barack kommer från det arabiska ordet barak, som betyder "den välsignade". Hans kärnfamilj med välutbildad arbetande fru och två söta och välartade barn representerar den "ideala" moderna västerländska familjen. Han har arbetat för fattigas medborgerliga rättigheter. Han efterträder en av USAs mest impopulära presidenter, som har startat två kostsamma krig som inte ser ut att ge något positivt för USA, och dessutom har kört landets finanser i botten. Obama är lång (187 cm) och ser bra ut - båda är saker som man vet tilltalar människors undermedvetna.

Barack Obama kallas för "USAs förste svarte president", men egentligen är han ju lika mycket vit, om man ska vara noggrann! Men ändå är det epokgörande att en "färgad" person kan bli president i USA, där många fortfarande har mer eller mindre uttalade rasistiska åsikter. Nu väntar vi bara på den första kvinnliga presidenten.

Men kan Barack Obama infria alla förhoppningar som är kopplade till honom? I många fall är nog förhoppningarna överdrivna eller orealistiska. Hans handlingsfrihet är ytterst begränsad på grund av den ekonomiska kris och två krig som han får ärva. Han kommer säkert att visa handlingskraft genom att köra igång med en rivstart, både inom USA och utrikespolitiskt. Men kommer det att hjälpa? Vissa av grundproblemen är så allvarliga att de helt enkelt inte går att lösa på något tilltalande sätt. Bilindustrin till exempel, själva symbolen för USA som industrination, är idag ett stort svart hål, där mycket radikala åtgärder måste vidtas i form av ytterst smärtsamma nedskärningar om det inte bara ska bli pengar i sjön. Hur populär kommer Obama att bli när han blir tvungen att genomföra dessa åtgärder?

Risken är som sagt överhängande för att det efter några månader kommer att bli en besvikelseeffekt i USA på grund av orealistiska förhoppningar som inte infrias. Frågan är om denna besvikelse tar sig våldsamma uttryck eller inte.

Frågan är också hur epokgörande Obamas "change" kommer att bli. Hans händer är ju till stor del bakbundna av ekonomiska och politiska realiteter. Och vad är det egentligen för några han har utsett till ministrar och stab? Det verkar vara många inflytelserika konservativa krafter med i det gänget.

Bokförlagen drar ner

I en artikel i pappersupplagan av DN igår fick man reda på att flera bokförlag drar ner på utgivningen för att möta lågkonjunkturen. Tidigare har bokbranschen varit motståndskraftig mot lågkonjunkturer, eftersom böcker är ett förhållandevis billigt nöje, som varit något av det sista som folk dragit in på. Nu verkar dock detta ha ändrats, eftersom böcker blivit en mer kommersiell vara.

I USA har redan bokbranschen stramat åt, eftersom de tydligen har levt över sina tillgångar och bokförsäljningen fallit med sju procent från förra året. Känns det igen från andra branscher? Det är lånebubblan som spricker och den gäller så gott som alla. För bokbranschen i USA handlar nu om omstruktureringar och uppsägningar, sparkrav och frysta löner, avbokade glamorösa säljmöten och julfester.

Och lite annat...

P.S. På samma sida ser jag en annons om en seminarieserie från ABF och "Arbetarrörelsens tankesmedja" kallad "Marknadssamhället i backspegeln".

"25 år av oreglerade marknader slutade med en ekonomisk katastrof. Katastrofens följder är ännu oöverblickbara. ABF Stockholm kommer i en serie seminarier att belysa kraschens följder och behovet av långsiktiga förändringar."

Tja, lite ensidig åsikt om krisens orsaker, tycker jag. Som jag sagt förut - när alla kurvor pekar uppåt är det kul och alla hänger på, inklusive fackföreningarna. Men när man kommer till bubblans baksida ska syndabockarna hittas och hängas ut. Till stor del är det ju (förutom avregleringar) statliga (eller halvstatliga) ingripanden som orsakat krisen, t.ex. de toksänkta räntorna runt 2003, eller SBABs (i Sverige) och FreddieMacs/FannieMaes (i USA) pådrivande konkurrens på bostadslånemarknaden.

Pensionerna tar fler steg mot skandalen

En av dagens huvudnyheter inom ekonomiområdet var att "AMF kan tvingas sänka pensioner". Vadå kan tvingas? Det ska till ett under om de inte ska behöva sänka pensionerna genom att ta tillbaka återbäringsränta från spararna. DNs Maria Crofts varnar mycket realistiskt för att fler pensionsbolag kommer att följa efter. Detta är det andra steget i pensionsskandalen - att livbolagen börjar ta tillbaka återbäringsränta. Det första steget var alla fonder (inklusive PPM) som har gått jätteback sen juli 2007.

Jag har varnat förut för att pensionerna kommer att drabbas hårt. Tyvärr bygger vårt pensionssystem på orealistiska avkastningsprognoser och många har genom pensionsbolagens och PPMs reklam lurats att tro på en framtid som är radikalt annorlunda än den brutala verkligheten.

Tyvärr tror jag inte att det kommer att sluta med att livbolagen blir tvungna att ta tillbaka återbäringsränta. Även den "garanterade" biten av pensionen kommer att sitta löst utan statliga räddningsåtgärder.

Och den statliga biten av pensionen? Jag gissade i november att första AP-fonden borde ha raderat ut tre års vinster vid det här laget. Detta blir det tredje steget i pensionsskandalen - AP-fondernas djupdykning. Vi får nog se feta svarta rubriker när deras årsredovisningar kommer i februari.

SvD påpekade häromdagen:

"Sedan 2001 fram till halvårsskiftet i år är den genomsnittliga avkastningen per år för att alla fyra fonder efter avdragen inflation 1,6 procent. Siffran blir ännu lägre när årets bokslut presenteras. Men redan nu är de 1,6 procenten långt under de mål som fonderna själva har satt upp, som ligger mellan 4-5 procent. AP-fonderna lär få räkna med kritik framöver när det gäller deras förmåga att över tid leverera bra avkastning.

Fonderna hade för ett år sedan 879 miljarder kronor i totalt fondkapital. 150-200 miljarder av den förmögenheten är nu utraderad. Det är omkring 20 procent av kapitalet. "

Här har vi det igen - orealistiska avkastningmål och prognoser.

Nästa sko som faller till marken för AP-fondernas del blir väl förresten obligationer. Jag har inte tittat närmare, men många av deras obligationsinnehav betraktar jag idag troligen som mycket riskfyllda. Detta gäller för övrigt många räntefonder också. Företags- och bostadsobligationer, osv. Jag återkommer till detta.

Apropå pensioner så noterar jag att den kanadensiska delstaten Quebec i panik bestämt sig för att garantera en massa privata pensionsplaner under fem år till att börja med, samt möjlighet till fem års förlängning. Och redan talas om eventuellt permanentande av åtgärden. Regeringen och oppositionen var rörande eniga om åtgärden. Tyvärr kommer nog inte fonderna att repa sig särskilt, så som vanligt sitter i slutändan skattebetalarna med en fet räkning att betala. Räkna med att fler stater kommer att ägna sig åt liknande panikåtgärder. Det kommer nog hit till Sverige i någon form också, när livbolagen och AP-fonderna drabbas tillräckligt hårt. Kravkarusellen kommer säkert att snurra på rätt bra fram till riksdagsvalet 2010 och politikerna kommer att få svårt att värja sig för alla särintressen i ekonomiska kristider.

Oljans jätte-contango

Underliga saker fortsätter att hända på oljemarknaderna. I förra veckan var oljelagren i Cushing, Oklahoma (leveranspunkten för NYMEX crude oil futures) de högsta sedan april 2004. De låg på 33 miljoner fat, vilket är nära den maximala lagerkapaciteten. Detta verkar bero på att oljepriserna för februarileverans nu sjunkit väldigt lågt ($34,18/fat som lägst i fredags, stängning på $36,51/fat). Däremot stod oljefutures för leverans i mars betydligt högre, $42,57 vid stängningen. Med ett pris som ligger $6 högre bara en månad längre fram lönar det sig alltså att lagra olja för leverans längre fram. Oljefutures på NYMEX ligger faktiskt ännu högre några månader framåt, se kurvan nedan (källa Nymex).
Till och med över $50/fat i juni-augusti i år. Många tar detta som en stark indikation på stigande oljepriser framöver och lagrar därför upp olja. Phibro, Citigroups råvaruhandelsavdelning, har t.ex. hyrt två oljetankrar för att lagra olja, liksom Shell och BP. I torsdags uppgavs även Morgan Stanley vara på jakt efter en supertanker för att lagra olja. Frontline Ltd, världens största supertankerägare, sade i onsdags att cirka 80 miljoner fat olja nu ligger lagrade till havs, vilket är den högsta siffran på 20 år.

Den stora frågan är nu om den prisutveckling som spås verkligen kommer att slå in. Det kostar drygt en dollar per fat och månad i bara lagringskostnader för oljan, och ovanpå det kommer sen kostnader för försäkring och ränta. Men om nu världsekonomin fortsätter sin nedkrympning och vi därmed får fortsatt minskad efterfrågan på olja, vad händer då? Eller om OPEC inte lyckas med sina produktionsminskningar? Bara det faktum att så många lagrar så mycket olja gör att det blir oerhört riskfyllt att vara med i prisspekulationerna. Om nu oljepriset inte stiger som förväntat kan vi få en panikutförsäljning och därmed en rejäl spik neråt i oljepriset om någon månad.

P.S. "Contango" innebär att futurepriset på en råvara är högre ju längre fram i tiden man går, som kurvan ovan. Motsatsen kallas "backwardation".

USAs detaljhandel i utförsbacke

Ta en titt på följande diagram över USAs detaljhandel (källa U.S. Census Bureau):
Notera att det som har hänt under 2008 är unikt under de senaste sexton åren. Detaljhandelns försäljning har ökat ganska stadigt sedan 1992. Den enda märkbara avvikelsen från trenden fram till 2007 är en liten "blipp" i slutet av 2001. Men år 2008 händer något som är ett mycket tydligt trendbrott. Ännu tydligare syns det nästan om vi tittar på den årliga förändringen av USAs detaljhandel:
Detta visar tydligt att nuvarande lågkonjunktur är mycket värre än den runt 2002. Många företag inom detaljhandeln i USA måste sitta risigt till, så som siffrorna ser ut. I kombination med det jag kommenterade häromdagen angående USAs minskande export och minskande import så ger detta ytterligare bekräftelse av vart USAs ekonomi är på väg och hur illa det ser ut.

Kravaller i Lettland och Litauen

Idag rapporteras om skottlossning och kravaller vid Litauens parlament i samband med en från början fredlig demonstration mot budgetnedskärningar i finanskrisens spår.

Och i tisdags rapporterades om våldsamma kravaller i Riga, Lettlands huvudstad. Detta efter ett från början fredligt protestmöte mot regeringen. "Demonstranterna vände sig mot korruption bland regeringspartierna och mot regeringens hantering av Lettlands akuta ekonomiska kris."

Hm, hm... allt är ju kul så länge tillväxtkurvorna pekar uppåt, men när folk börjar få det sämre kan de bli svåra att hålla lugna. Jag räknar med fler (och värre) liknande händelser runt om i världen framöver.

Hursomhelst knappast positivt för de svenska banker som har affärer i Lettland och Litauen. Och nu börjar röster höjas i Lettland mot de svenska bankerna.

"Transportministern och den så kallade oligarken Ainars Slesers vill ha en "strafflag" mot storbanker som Swedbank och SEB.

Slesers anser att bankerna i tre år ska förbjudas att ta över och sälja ut insolventa kunders fastigheter och föra pengarna till Sverige.

[...]

Många lägger skulden för Lettlands svåra ekonomiska kris på de svenskägda bankernas billiga utlåning under flera år."

Som sagt, det är kul så länge alla kurvor pekar uppåt. Då var det ingen som kritiserade de svenska bankerna. Men så fort det vänder neråt blir det annat ljud i skällan.

Det blir nog en av årets trender - utpekandet av syndabockar. Får väl sätta upp den som nummer 25 på min lista.

Asien med i kapplöpningen

Kapplöpningen neråt alltså, som jag skrev om igår. SvD skriver idag:

"I Kina uppgav tullen i veckan att landets export krympte med närmare 3 procent och importen med nästan 22 procent i december. Det var andra månaden i rad som Kinas utrikeshandel minskade – ännu i somras ökade både exporten och importen i en årstakt runt 20 procent.

Att exporten minskar har utlöst stor oro när tusentals kinesiska fabriker fått stänga eller dra ned på tillverkningen. Att importnotan faller beror delvis på att införseln av olja och andra råvaror blivit mycket billigare, men det visar också att den kinesiska marknaden försvagats snabbt och att betydande delar av landets industri gått ner på sparlåga."

Alla som trodde på Kinas frikoppling från USAs kris har nu fått äta upp det (jag trodde det inte). Men egentligen är det självklart. Eftersom så stor del av Kinas export gått till USA och de amerikanska konsumenterna drar åt svångremmen så måste exporten minska. Minskar exporten så minskar även importen av råvaror till exportindustrin. Om Kina ska kunna frikoppla sig måste de ställa om sin produktion till varor som kineserna själva efterfrågar. Såna stora omställningar tar lång tid, eftersom alla chefer på alla nivåer i industrin måste tänka om helt. Plötsligt finns ingen stor marknad i öster (från Kina sett) som villigt köper en stor del av vad man producerar. Vi lär nog även framöver få se dykande siffror från Kina både på export och import, liksom industriproduktionen, med tanke på att hela världen nu drar åt svångremmen. Jag har svårt att se att Kina skulle lyckas med konststycket att övertyga sina invånare att börja konsumera för att stödja sin industri. Krismedvetenheten lär nog bara få kineserna att bli ännu mer sparsamma. Dessutom är Kinas inhemska efterfrågepotential för liten - av världens BNP stod USA år 2007 för 25% av världens BNP, EU för 31% och Kina för bara 6%.

"I Japan är utvecklingen för exporten nu värre än i Kina, delvis därför att den japanska yenen stigit så mycket. Exporten rasade i november med nästan 27 procent, och de preliminära siffrorna för december ser ännu sämre ut."

Det var inget måttligt ras! Japan får nog fortsätta sin nollräntepolitik i ett decennium till...

"I Sydkorea är läget också uppskakat. Exporten sjönk med drygt 17 procent i december, vilket dock var en aning mindre än fallet i november. Biljätten Hyundai ska minska sin produktion med 25-30 procent första kvartalet och den mindre biltillverkaren Ssangyong är nära en konkurs."

Sydkoreas export har alltså rasat kraftigt, trots att deras valuta har fallit rejält under hösten, se diagrammet nedan - över 25% fall mot US-dollarn.Så till det värsta exportraset:

"Totalt sett rasade Taiwans export med 42 procent i december."

Exportkrisen är alltså generell och verkar inte särskilt kopplad till valutans värde, eftersom både Sydkorea (vars valuta fallit) och Japan (vars valuta stärkts) drabbats hårt. Det handlar helt enkelt om minskad global efterfrågan på så gott som allting. Allt detta, tillsammans med andra länders fallande export, t.ex. USAs, pekar på att ingen vändning i den globala konjunkturen är i sikte på ett bra tag. För nu kommer säkert ytterligare vågor av uppsägningar i industrin världen över. Konkurser får vi säkert också se en bunt av. Vilka ska då i slutändan konsumera? När arbetslösheten sprider sig, sprider sig även sparsamheten.

Apropå Kina så varnade Wei Jingsheng, en av Kinas ledande dissidenter i exil, häromdagen för ett kinesiskt sammanbrott p.g.a. den ekonomiska krisen.

"Om den kinesiska regeringen inte för en ny giv-politik, riskerar den att det kinesiska folket revolterar och störtar makthavarna. Över hela landet finns växande tecken på folkligt missnöje som har övergått i våld
[...]
Men om den kinesiska regeringen agerar för att skydda vanliga kineser, kommer den regerande klassen av storföretagare och byråkrater att störta regeringen och ersätta den med en regering som skyddar deras intressen"

Bostadsrättspriser kontra småhuspriser

Jag har ju tidigare skrivit en hel del om bostadspriser. Då har jag använt Statistiska centralbyråns fastighetsprisindex för småhus för mina grafer, eftersom jag anser den vara den mest pålitliga siffran. Nu undrar säkert den nyfikne hur det står till med bostadsrättspriserna. Har de ökat mer eller mindre än småhuspriserna? Tyvärr finns bostadsrättspriser bara från år 2000 hos SCB och de tar inte hänsyn till bostadens storlek. Trots statistikens brister kan den ändå ge en bild av hur läget ser ut. Det finns två serier - medelpris och medianpris - jag använder här medelpriset. Jag har nu jämfört inflationsjusterade bostadsrättspriser med småhuspriser och resultatet för Storstockholm kan beskådas här:Som synes har bostadsrättspriserna stigit något snabbare än småhuspriserna. Kom också ihåg att småhuspriserna år 2000 redan hade stigit med runt 30% från botten (se mitt diagram).

Men tittar vi på siffrorna för hela Sverige uppenbarar sig något intressant:Småhuspriserna har 2000-2007 stigit ungefär lika mycket som för Storstockholm, men bostadsrättspriserna har gått upp mycket snabbare! Är det där den svenska bostadsbubblans tyngdpunkt ligger - bostadsrätter utanför Stockholm? Även Cornucopia har noterat denna skillnad. Här är ett diagram över bostadsrättsprisernas för storstadsområdena samt övriga riket, där jag satt år 2000 till 100 för att kunna jämföra ökningstakten (det är ungefär samma diagram som Cornucopia gjort, med den skilladen att han tittar på nominella priser):Malmö skulle då vara bubblans epicentrum, i alla fall procentuellt sett. Detta diagram ger dock inte riktigt hela bilden, eftersom bostadsrättspriserna utanför Storstockholm startade på lägre värden. Om vi istället för att sätta år 2000 till 100 räknar om priserna till 2000 års kronor får vi följande diagram:Då ser det lite annorlunda ut. Frågan är vad som kommer att hända i prisernas nerförsbacke. Kommer priserna att falla efter sin procentuella ökningstakt, eller kommer Göteborg, Malmö och områdena utanför storstäderna att behålla något av det försprång de knappat in på Stockholm? Lönerna och arbetsmöjligheterna är generellt bättre i huvudstaden än i övriga landet, så jag gissar att nerförsbacken kommer att bli ungefär efter de procentuella ökningarna på uppförssidan. Malmö har ju dock tack vare Öresundsbron blivit en del av huvudstadsområdet Stor-Köpenhamn, så priserna där kanske håller sig upp lite bättre. Göteborg däremot lär nog drabbas hårt av prisnedgångar, eftersom bilindustrin är centrerad runt den trakten.

Kapplöpning neråt

Häromdagen kom senaste siffrorna på USAs handelsunderskott. På ytan (och i rubriken) ser det ju bra ut att underskottet minskade från 56,7 miljarder dollar i oktober till 40,4 miljarder dollar i november, men tittar man närmare på de underliggande siffrorna så ser det mörkt ut. Siffrorna visar att minskningen inte beror på någon ökning av exporten, vilket vore positivt för amerikansk industri - exporten minskade i november med 5,8 procent. Den förbättrade handelsbalansen beror istället på att importen minskade ännu snabbare - med 12,0 procent. Det vi kommer att se framöver är troligen en fortsättning av kapplöpningen neråt mellan import och export, allteftersom USAs ekonomi krymper ihop. Vilken som vinner är svårt att säga. Hursomhelst bekräftar bara siffrorna hur illa det är ställt.

Gissningar om 2009 (del 2)

Idag kommer jag med fler gissningar om 2009. I del 1 tog jag upp volatilitet, deflation, oljepriset, näranollränta, kollapsande valutor, kollapsande ekonomier, rysk gas, USAs kris samt industriproduktionen. Nu fortsätter jag på den tyvärr väldigt dystra listan.

10. Detaljhandeln kommer att få svåra tider, vilket jag har förutspått tidigare. Dock kommer vissa att klara sig hyfsat eller till och med förbättra sina resultat, t.ex. lågprisbutiker och eventuellt kosmetika.
    
11. För många företag blir det svårt att få lån och för många omöjligt. De flesta företag som har lån som behöver sättas om snart får akuta problem.
    
12. P.g.a. detaljhandelns svårigheter kommer beställningarna hos grossisterna och tillverkarna att minska. Detta drabbar även transportföretag - rederier, åkerier, hamnar m.fl.
    
13. Arbetslöshet blir ett återkommande tema över hela världen p.g.a. att många företag måste skära ner. Senaste arbetslöshetssiffrorna från USA var inte roliga. Arbetslösheten steg till 7,2 procent i december och antalet sysselsatta utanför jordbruket minskade med 524000 under december. För november och oktober skrevs minskningarna upp till 584000 respektive 423000. Då ska man komma ihåg att denna statistik underskattar minskningen p.g.a. den famösa "Birth-Death Model". Jag förutspår att vi under senare halvan av 2009 får se sysselsättningen i USA minska med 1 miljon vissa månader. I Sverige kommer arbetslösheten troligen också att öka dramatiskt och jag tror tyvärr att de flesta "officiella" prognoserna är alltför optimistiska.
    
14. Fastighetsbranschen får problem, framförallt de företag som råkar äga köpcentrum, men även kontors- och industrilokaler.
    
15. Konkurser kommer vi att få höra mycket om under året. Inom t.ex. detaljhandeln, biltillverkning, reklam, transporter, byggbranschen, fastighetsbolag och banker. Sverige kommer inte att vara förskonat här heller.
    
16. Flygbranschens nedgång har jag haft på min radar sedan 2006 och de förtjänar en egen punkt. Oljeprischocken under 2007-2008 har redan skadskjutit de flesta flygbolag och tagit ner några på marken, t.ex. Sterling. Drastiskt minskat resande p.g.a. finanskris, arbetslöshet, konkurser och ekonomisk osäkerhet kommer att leda till att flera av de sämst skötta flygbolagen (t.ex. Alitalia) går under framöver eller sugs upp av starkare konkurrenter. Även SAS ligger i riskzonen.
    
17. Lönerna står stilla och de flesta kan glömma löneökningar. Snarare kommer sänkningar på tapeten. Huruvida de kan genomföras beror ju förstås på fackföreningarnas förståelse och välvilja.
    
18. Bankerna kommer att fortsätta rapportera stora kreditförluster varje kvartal. Vissa kommer att gå under, förstatligas eller sväljas av konkurrenter. Exponering mot krisbranscher och -länder utgör riskfaktorer.
    
19. Bostadspriserna fortsätter falla - i Sverige troligen med 15-20 procent under året. Men nedgången kommer inte att vara avslutad med det. Som jag har sagt förut anser jag att nästan alla prognoser över nedgångens totala djup är på tok för optimistiska. Nu ser jag dock att fastighetsvärderaren Anders Ejermark på Densia spår en total nedgång på 40%. Äntligen någon annan som kommer med en prognos i närheten av min.
    
20. Proffsidrotten drabbas hårt av minskad sponsring. Betydligt färre kommer att kunna försörja sig inom denna bransch.
    
21. Minskade skatteintäkter kommer att orsaka budgetpanik hos stat, kommun och landsting. I Sverige blir det dock mycket milt jämfört med den kris som USAs delstater och kommuner befinner sig i. Troligen kommer vi att få se minst ett tiotal kommuner i USA i konkurs under året. Hur Kaliforniens beräknade underskott på 42 miljarder dollar för detta räkenskapsår ska lösas väntar jag på med spänning. Federal räddningsaktion eller?
    
22. Börsernas berg- och dalbana kommer att fortsätta, med betoning på dal. Så länge alla de problem jag raddat upp fortsätter att vara olösta tror jag inte på några längre uppgångar. P/e-talet för USA-börsen är fortfarande högt, mest p.g.a. att e (earnings) sjunker.
    
23. Den "sista bubblan", amerikanska statspapper, kan spräckas under året. Antingen för att investerarna tappar förtroendet för USAs ekonomi, eller för att det helt enkelt inte finns tillräckligt med kapital i världen för att låna ut till USAs dubbla underskott. I så fall kommer vi att få se en betydligt lägre dollarkurs än idag.
    
24. Så till min sista dystra profetia för denna gång - risken är stor att vi någon gång under 2009 får se en global uttagsanstormning (run on the bank). Exakt vad den kan utlösas av är svårt att säga, liksom var och när den kan starta. Men inträffar den så kommer alla jordens bankomater att vara tömda inom 24 timmar från det att bankpaniken startar. I så fall får uttrycket "cash is king" en helt ny innebörd.
    

Till slut hoppas jag att alla mina läsare får ett lärorikt och spännande år ;-)

Biljoner och triljoner

En viss förvirring råder vad gäller namnen på de stora siffror som man svänger sig med i dagens finanskris. Tyvärr är de olika på engelska och svenska.

• En svensk miljon är samma sak som en amerikansk million och har sex nollor. 1 000 000. Sen börjar förvirringen...
  
• En svensk miljard = en amerikansk billion = 1 000 000 000 (nio nollor)
  
• En svensk biljon = en amerikansk trillion = 1 000 000 000 000 (tolv nollor)
  
• Ett tusen svenska biljoner = en amerikansk quadrillion = 1 000 000 000 000 000 (femton nollor)
  
• En svensk triljon = en amerikansk quintillion = 1 000 000 000 000 000 000 (arton nollor)
  

Chris Martensons Crash Course har ett bra avsnitt om att visualisera stora tal. Där talar han om att ett tusen dollar kan man förstå - en summa som man kan ställa till ett sjudundrans partaj för. En miljon dollar går också att förstå - nånting man kan köpa ett stort hus för. 1000 tusendollarsedlar - en bunt som är cirka 10 cm tjock. Men sen då? Sen börjar siffrorna bli så stora att de förlorar all mening i vår vardag. Hur mycket är egentligen en miljard dollar? Jo - om man tar en miljon tusendollarsedlar (en miljard dollar) och staplar dem på varandra så får man en stapel som är cirka 107 meter hög - nästan lika hög som Kista Science Tower eller lite mer än 2/3 av Kaknästornet. Och hur mycket är en biljon dollar? (USAs budgetunderskott beräknas i år bli runt två biljoner dollar.) Om man tar en miljard tusendollarsedlar har man en biljon dollar. Staplar man dem på varandra så får man en stapel som är cirka 109 kilometer hög! Om man lägger stapeln ner på marken längs vägen så räcker den hela vägen från Stockholms central till några kilometer söder om Nyköping. Låt oss ta lite exempel på några fakta ur dagens finansvärld uttryckta i dessa jättestora siffror (med amerikanska ekvivalenter i parentes):

• USAs statsskuld är för närvarande över 10 biljoner dollar (more than 10 trillion dollars)
  
• USAs BNP år 2007 var 13,8 biljoner dollar (13.8 trillion dollars)
  
• Sveriges BNP år 2007 var 0,45 biljoner dollar (0.45 trillion dollars) eller om man så vill 450 miljarder dollar (450 billion dollars)
  
• Total BNP för samtliga världens länder var år 2007 cirka 54,5 biljoner dollar (54.5 trillion dollars)
  
• Totala underliggande beloppet på utestående OTC-derivat (swappar och dylikt) var i juni 2008 cirka 684 biljoner dollar (more than half a quadrillion dollars). Större delen av dessa var dock ränte- och valutaswappar, där det underliggande beloppet inte säger så mycket.
  
• Men... totala underliggande beloppet på utestående kreditswappar (CDS) var i juni 2008 cirka 57 biljoner dollar (57 trillion dollars). Där finns risken att stora delar beloppet kan behöva betalas ut...

Tack In the end we're all debt för idén som jag snodde och byggde ut till denna artikel.

Fallande huspriser 2009

Nu spår till och med mainstream-kommentatorerna fortsatt fallande huspriser under 2009 på bästa plats i DN ekonomi. Men på det stora hela är de fortfarande för opitimistiska - de förutspår nedgångar på totalt 20-25% innan det vänder uppåt igen. (Detta framgår tyvärr inte av webbartikeln, utan bara i papperstidningen.) Jag vill bara påminna om den graf och förutsägelse jag publicerade redan i september 2007 (en version på svenska kom först i november 2007). Vi tar den grafen igen - inflationsjusterade småhuspriser 1975-2007:En nedgång på futtiga 25% skulle inte ens ta oss ner till topparna från 1979 och 1990. Därför kvarstår min spådom om en total nedgång i inflationsjusterade småhuspriser på minst 55%. Med tanke på excesserna på bubblans uppsida finns en stor risk för liknande excesser på nersidan, alltså att min prognos till och med är optimistisk.

Självklart kommer inte hela nedgången att ske under 2009, utan det blir en utdragen (och smärtsam) process.

DN tar också upp problemet att många kommer att bli sittande med bostadslån som överstiger bostadens marknadsvärde. Detta kommer att skapa stor förtvivlan, både hos långivare och låntagare.

Vidare sägs "När är vi tillbaka på 2007 års prisnivå? Ingen vet. Det kan ta 45 år. Men det kan lika gärna ta 10 år." Med tanke på att sådana här megabubblor bara återkommer cirka en gång per livstid så är de reala bostadspriserna troligen inte tillbaka på 2007 års nivå förrän om cirka 70 år. Och vid det laget kommer vi att vara långt nere på oljeproduktionstoppens baksida även med de mest optimistiska beräkningarna, med alla de katastrofala följder det får för ekonomin. Därmed blir mitt svar på frågan att vi aldrig kommer att komma tillbaks till 2007 års prisnivå på bostäder (i inflationsjusterade priser). Om du inte tror på oljeproduktionstoppens effekter kan jag formulera svaret lite annorlunda - inte under din livstid, vilket i praktiken betyder samma sak.

Mina råd angående bostadslån kvarstår därför också. Även i DN-artikeln kommer man med kloka råd, men det var ju så dags nu! Man skulle ha gjort det för många år sedan...

Ukraina och gasen

Hittade just en intressant rapport från juni 2007 från Oxford Institute of Energy Studies - "Ukraine's Gas Sector".

"Ukraine is not only the most important transit country for Russian gas, but is also a significant gas producer in its own right with an output of 18–20 billion cubic metres (bcm) per year in the post-Soviet period and the potential to increase it. Ukraine is also the largest Confederation of Independent States (CIS) gas consumer after Russia: it consumes 70–80 bcm/year. By common consent this is far too high a figure, and a significant drain on the Ukrainian economy."

50 miljarder kubikmeter importerad gas skulle med det erbjudna rabattpriset $250 per 1000 kubikmeter kosta 12,5 miljarder dollar - med det europeiska normalpriset på $418 skulle det bli nästan 21 miljarder dollar. Det är mycket pengar, särskilt för ett land i ekonomisk kris. Prislappen gör nog att möjligheten faller för EU att kortsiktigt lösa krisen genom att helt enkelt betala Ukrainas gasräkning.

För den som inte vet det är Ukraina stort - 46,2 miljoner invånare (nummer sex i Europa) och näst största landet till ytan. Ukraina har världens mest energiintensiva ekonomi (mätt i energienheter per enhet BNP) - dock är energikonsumtionen per capita inte särskilt hög med västeuropeiska mått. Det mesta av energin kommer från gas, men det verkar finnas stor potential för energibesparingar, eftersom mycket av gasen förbrukas på mycket slösaktigt vis.

Uppdatering 2009-01-07: Kjell Aleklett har intressanta kartor av hur Ukraina är som spindeln i naturgasnätet i Europa.

Hoppsan! Gastrycket!

Häromdagen nämnde jag gastvisten mellan Ryssland och Ukraina. Nu verkar det ha blivit allvarligt. Ryska Gazprom har sedan knappt en vecka stängt av gasleveranserna till Ukraina, som med sin mer eller mindre kollapsade ekonomi har fått betalningssvårigheter. Eftersom 80% av de ryska gasleveranserna till övriga Europa går genom Ukraina leder det som väntat till att det blir problem även med de leveranserna. Idag rapporteras från flera länder i sydöstra Europa allvarliga fall i gastrycket - Bulgarien, Slovakien, Kroatien, Bosnien, Makedonien, Polen, Italien, m.fl. Och detta mitt i smällkalla vintern.

Ryska Gazprom skyller på att Ukraina stängt av genomfartsledningar. Vad sanningen egentligen är kan bli svårt att säga. EUs nya ordförandeland Tjeckien försöker organisera en gemensam insats mot Ryssland.

Detta är en allvarlig kris som kanske kommer att få en snabb tillfällig lösning nu, men grundproblemet kvarstår - att många europeiska länder är beroende av leveranser av fossilgas från Ryssland för sina energibehov. Det krävs mer långsiktiga lösningar i form av energibesparing och liknande för att lösa problemet, annars kommer det att återkomma så fort ett transitland får betalningsproblem. Med tanke på den ekonomiska krisen, där många östeuropeiska länder ligger illa till, så får vi säkert räkna med fler nyheter där rysk fossilgas (eller rättare sagt avsaknad av den) har en central roll.

Gaskrisen pekar också på hur sårbara industrisamhällen kan vara, särskilt om de bygger sin energisäkerhet på fossilgas som importeras via långväga gasledningar. För det första måste man ha pengar att betala med - en allvarlig valutakris kan ställa till det, som i Ukraina. Dessutom måste leverantörslandet vara någorlunda vänligt inställt till mottagarlandet. Hur vänligt inställt är egentligen Ryssland till resten av Europa? Till råga på allt måste alla länder längs försörjningsvägen vara tillräckligt stabila för att leveranserna ska fungera ostört. Det låter för bra för att vara sant och är det tydligen också.

Gissningar om 2009 (del 1)

Eftersom andra gör det får väl jag också göra det. En summering av trender som jag ser komma under det nya kalenderåret och lite gissningar om vad som kan hända. Det är tyvärr ingen munter lista

1. Volatilitet kommer nog att bli ett av de viktigaste orden inom ekonomin under 2009. Så gott som alla finansmarknader har gjort hejdlösa rörelser under 2008 och de lär nog fortsätta att göra det i år, p.g.a. alla faktorer jag radar upp nedan. Var beredda på "oväntade" rörelser!
   
2. Deflation blir också ett ord på modet. Med krympande globala kapitalresurser kommer priserna på så gott som allt troligen att falla, förutom i länder med svaga valutor, se punkt 6 nedan. Men när vi som minst väntar oss det kan inflationen komma tillbaka, men kanske inte förrän 2010.
   
3. Oljepriset gjorde en makalös resa upp och ner under 2008. Oljan är en av de mest centrala handelsvarorna i den globala ekonomin och dess pris påverkar i längden priset på så gott som allting. Som återkoppling påverkar efterfrågan oljepriset kraftigt. Att säga något om vad som kommer att hända under 2009 är ytterst svårt. Efterfrågan lär fortsätta att minska rejält med den kris vi är i. Detta i sin tur kompenseras av att många stora oljeexportörer är stadda i oåterkalleligt fallande produktion, exempelvis Mexiko och Norge. Låga oljepriser gör med största sannolikhet att det investeras mindre i ny oljeproduktion för att ersätta den som faller bort. Grundfrågan för oljepriset blir därför hur nedgången i efterfrågan matchas mot produktionen. Dessutom finns alltid många osäkerhetsfaktorer som kan orsaka plötsliga spikar uppåt i oljepriset. T.ex. om kung Abdullah av Saudiarabien avlider - han fyller 85 i år. Eller om det hettar till runt Iran. Vi har inlett detta år med ett stigande oljepris runt 40-47 US-dollar per fat. Jag tänker inte ens försöka mig på att förutsäga oljepriset mer exakt under året förutom att det kommer att fladdra omkring rejält någonstans i intervallet 20-150 dollar per fat.
   
4. Federal Reserves styrränta i USA kommer troligen att ligga kvar nära 0%. Risken är överhängande att andra centralbanker (ECB, BOE, Riksbanken) tvingas följa efter och sänka till näranollränta. Många andra bedömare, bland dem SEB:s Robert Bergqvist är inte främmande för den tanken.
   
5. Däremot kommer många krisländer att tvingas höja sina styrräntor till tvåsiffriga procenttal i desperata försök att försvara sina valutor. Ukraina, Island och Ungern är redan där, till exempel. Jag återkommer framöver till fler krislandskandidater här på bloggen.
   
6. Vi kommer att få se flera svagare länders ekonomier kollapsa, i linje med vad jag sade under punkt 5. Ukraina, Lettland, Island, Ecuador, Bulgarien, Rumänien, Pakistan, Indonesien, m.fl.
   
7. Rysslands gasleveranser till Europa kommer att fortsätta vara en av de hetaste nyhetsgenererarna under året, efterhand som det uppstår betalningssvårigheter bland mottagarna. Gazprom stängde av leveranserna till Ukraina häromdagen och nu rapporteras det fallande gastryck i många köparländer, t.ex. Bulgarien, Rumänien, Ungern och Polen. Troligen på grund av att Ukraina nallar av förbipasserande gas. Krismöte i Tjeckien blir det på måndag.
   
8. USAs kris kommer att förvärras ytterligare. Den nya presidenten Obama och Federal Reserve kommer att ta till fler och fler desperata åtgärder, men det blir tyvärr bara pengar i ett svart hål.
   
9. Industriproduktionen kommer att sjunka kraftigt över så gott som hela världen. Det framåtblickande ISM-indexet i USA har fallit till lägsta nivån sedan 1948. Kinas tillverkning sjönk för femte månaden i rad och lär fortsätta att göra det, allteftersom efterfrågan från USA och Europa krymper. Eurozonens inköpschefsindex sjönk till nytt bottenrekord. Sveriges inköpschefsindex föll i december för sjunde månaden i rad till rekordlåga nivåer. Det finns tyvärr inga ljuspunkter någonstans vad jag kan se. Följderna blir ökad arbetslöshet och en fortsatt global nedåtspiral.
   

Sådär, nu har jag klarat av en bunt med punkter. Jag återkommer med fler delar i följetongen.

Uppdatering 2009-01-09: Nu finns en del 2 av mina gissningar, med punkterna 10 t.o.m. 24.

Summering av 2008

Ett händelserikt år, milt uttryckt. Jag tänkte här summera lite av vad jag trodde skulle hända under året och hur utfallet verkligen blev. Alla mina förutsägelser/gissningar finns tyvärr inte på min blogg, utan utspridda på olika forum på nätet. Här har jag samlat ihop lite som jag har hittat:

• Min huvudidé om oljepriset var ganska rätt - först upp en bit till och sen kraftigt ner - jag hade trott max $120/fat under våren och sedan ner till runt $50/fat under sommaren. Men det tog längre tid än vad jag trodde och blev dessutom kraftigare - det blev runt $147/fat som högst i somras och som lägst $36/fat häromdagen!
  
• Shanghaibörsens snara och djupa fall var inte så svårt att förutsäga i november 2007. Den har nu tappat 2/3 av sitt värde sedan oktober 2007. Som jag trodde var idén om att de "starka" ekonomierna i Asien kunde frikoppla sig från USA felaktig. Kina och Japan har under hösten också börjat få problem.
  
• Den svenska bostadsmarknadens fall påbörjades som väntat. Inflationsjusterat hade priserna börjat falla redan i somras. Under hösten föll priserna även i nominella termer. Bostadsmarknaden fick stor mediell uppmärksamhet under hösten, vilket jag hade väntat mig.
  
• Jag trodde att "Vi kommer att få se flera stora amerikanska finansbolag/banker/bolåneinstitut gå omkull, med totalt kaos i det globala finansiella systemet som följd." Visst - bankkrisen fortsatte och blev bara värre, trots diverse räddningsaktioner. Bear Stearns, Lehman, IndyMac, Washington Mutual, Kaupthing m.fl. - listan kan göras lång.
  
• Vi fick som jag väntat mig ett kraftigt börsfall under året. Till och med lite djupare än jag väntat mig.
  
• "Ingen kommer att vilja höra om peak oil, eftersom de kommer att ha fullt upp med ekonomiproblem." Det var väl ganska rätt gissat. IEAs rapport drunknade i finanskrisens krigsrubriker.
  
• "Anders Borg kommer att stanna kvar och visa sig vara mycket handlingskraftig." Visst är han kvar och han var handlingskraftig (tillsammans med Stefan Ingves och Bo Lundgren). Frågan är bara om allt han gör nu är rätt i längden.
  
• Som jag väntade mig valdes Barack Obama till att utföra världens just nu svåraste och otacksammaste arbete.
  
• Jag förväntade mig att det skulle bli stora och "oväntade" rörelser på många av världens finansmarknader och att det skulle knäcka många hedgefonder. Det har ju besannats. Valutor, råvaror, aktier, obligationer, fraktrater. Kolla in själv! Särskilt anmärkningsvärda är många av rörelserna om man jämför med hur det sett ut under det föregående decenniet.
  

Så till några mindre lyckade förutsägelser jag gjorde om 2008:

• "Jordbruksmark kommer att falla i takt med övriga fastighetsmarknaden." Visserligen stoppade prisuppgången på jordbruksmark under året, men den föll absolut
  inte i takt med övriga fastighetsmarknaden.
  
• "Inbördeskrig i Pakistan är en överhängande risk." Puh! Vi slapp som tur var det under året. Men situationen där förvärras gradvis.
  
• "USA kommer att drabbas av stora problem med elförsörjningen pga problem med naturgasleveranser." Den slapp vi (eller rättare sagt amerikanerna) också. Tydligen lyckades man uppehålla jämvikten i systemet. Med sjunkande ekonomisk aktivitet ser den faran ut att vara över för något år framöver.

Gott nytt år allihopa - jag kommer snart med diverse förutsägelser för 2009!