Prognoserna försämras

Som jag väntade mig så skrivs de officiella prognoserna över den ekonomiska utvecklingen ner efter hand. Idag förutspår OECD att världens ledande ekonomier krymper med 4,3% i år och med 0,1% år 2010. Räkna med att även 2010-prognosen kommer att skrivas ner efterhand.

Konjunkturinstitutet kom även med en ny "barometer" idag. KI tror att Sveriges BNP kommer att krympa med 3,9% i år och arbetslösheten blir smått sensationella 10,7% nästa år. Tvåsiffriga officiella arbetslöshetssiffror - när såg vi det senast? Fortfarande tror KI på en viss BNP-ökning 2010.

Det som är intressant med Konjunkturinstitutet är hur snabbt de ändrar sina prognoser - alltså hur fel de har haft tidigare. I december räknade de med endast 1% BNP-nedgång i år. I augusti räknade de med 1,4% BNP-ökning för 2009. Med tanke på hur fel de har haft hittills undrar jag varför någon överhuvudtaget fortfarande tar fasta på deras siffror. Jag hoppas att vår regering insett att Konjunkturinstitutet just nu är ute och cyklar och att deras prognoser är värdelösa som beslutsunderlag. Jag hoppas att Finansdepartementet (som KI lyder under) tar ett ordentligt tag och röjer upp i KIs improduktiva verksamhet, som kostar i runda slängar 50 miljoner kronor per år att driva. Vissa delar, t.ex. tendensundersökningarna av företag och hushåll, bör finnas kvar, men prognosavdelningen måste uppenbarligen rensas upp.

General Motors får respit (igen)

Apropå absurda siffror - General Motors har tillgångar på 91 miljarder dollar och skulder på 177 miljarder dollar, alltså ett underskott på 86 miljarder dollar! Under alla normala förhållanden skulle ett sådant företag ha varit i konkurs för länge sedan. De har en omsättning på 149 miljarder dollar, men gjorde år 2008 en förlust på 31 miljarder dollar! Fastän de lovar att dra åt svångremmen lär storförlusterna fortsätta under 2009.

Redan i mitten av februari var GM och Chrysler tvungna att redovisa åtgärdspaket, men drog ut på processen. Nu får de pengar av president Obama för att klara sig två månader till och ska komma med mer omstruktureringar under tiden. Jag skriver att de "får" pengar, för det är vad det är frågan om, trots att det presenteras som "lån". GM och Chrysler kommer nämligen aldrig att kunna betala tillbaka dessa lån. GMs VD Rick Wagoner får gå efter krav från staten, men vad hjälper det? GM är ändå ett bottenlöst finansiellt hål.

Chrysler har tydligen något slags förhandlingar med italienska Fiat, men är det verkligen någon som på allvar tror på detta? Om jag vore VD för Fiat skulle jag kräva betalt för att ta över Chrysler. Chrysler har ju redan gjort ett misslyckat försök att gå samman med tyska Daimler (Mercedes).

Nu säger Ford att de kan överleva utan vidare statligt stöd. Bra - men om de ska ha en verklig chans så måste GM och Chrysler få gå i konkurs, så att Ford kan klara sig. Detta går tyvärr igen i denna kris, att de odugliga företagen får statsstöd. Därmed snedvrids konkurrensen. Att inte Ford protesterar högljutt förvånar mig.

Nu kan då Trollhättans prövade befolkning åter få gå två månader till i förhoppningar om att GM lyckas sälja Saab Automobile. Men förutsättningen för att Saab Automobile ska få två månader till är att det överlever rekonstruktionsförhandlingen nu på måndag i tingsrätten. Näringslivsminister Maud Olofsson är tydligen i Washington nu för att prata om eventuell försäljning av Saab. Finns det trots allt någon köpare? Det känns osannolikt. Jag tror tyvärr inte att det kommer att lyckas, utan enda lösningen för den svenska fordonsindustrin liknar den i USA, nämligen att satsa på den starkare (här Volvo Cars) och låta den svagare försvinna. Synd att Saabs anställda inte får komma till ett snabbt avslut. Visst blir det tufft den dagen Saab Automobile lägger ner, men det är bättre att det blir faktum, så att de anställda kan gå vidare i livet och inte hålla fast vid falska förhoppningar.

Några absurda siffror

Om man tar en titt på USAs federala budget för 2009 blir man lätt mörkrädd.

• Inkomster 2186 miljarder dollar (skatter)
  
• Utgifter 3938 miljarder dollar
• Underskott 1752 miljarder dollar (12,3% av beräknad BNP, 80% av skatteinkomsterna)
  

US Mail på pottkanten

I dessa intressanta tider droppar det in intressanta nyheter så tätt att man nästan får överdos ibland. I veckan rapporterades att amerikanska postverket US Mail gör storförlust och vill skära ner postutdelningen från sex till fem dagar i veckan (alltså svensk nivå), vilket kräver en lagändring. Detta skulle spara 3,5 miljarder dollar i år. US Mail gjorde 2,8 miljarder dollar i förlust förra året, så det är definitivt dags att göra något åt det. Man gör redan kraftiga nedskärningar, men trots det räknar man med mångmiljardförluster för 2009 och 2010.

Självklart måste även det amerikanska postverket anpassa kostymen i en krympande ekonomi. Men det verkar enligt Bloomberg tveksamt om kongressen kommer att tillåta en minskning av antalet utdelningsdagar. Vad kommer att hända då? Konkurs är väl knappast aktuellt, så det blir väl som vanligt skattebetalarna som får stå för fiolerna.

Svenska Posten däremot går tydligen än så länge bra. År 2008 ökade omsättningen och man gjorde en vinst på 1,9 miljarder kronor, vilket var marginellt lägre än 2007.

Den globala kreditbubblan

Det är kanske dags att påminna om vad finanskrisen egentligen beror på. Jag har nämnt den globala kreditbubblan flera gånger förut, men nu tänkte jag göra en heltäckande beskrivning. Hoppas ni orkar med att läsa alltihop!

Finanskrisen började som bekant sommaren 2007 med att de sämsta amerikanska bolånen (s.k. subprime) visade sig inte vara så säkra som kreditvärderingsinstituten (Standard & Poor's, Moody's och Fitch) påstod dem vara. Dessa bolån hade buntats ihop, styckats upp och sålts vidare på många olika vis. Men dessa bolån var bara toppen på det isberg som är världshistoriens största kreditbubbla. Den har inte bara byggts upp de senaste åren (som bara utgör slutfasen), utan bubblans början finns för omkring 25 år sedan, runt 1982. Följande diagram illustrerar tydligt bubblans magnitud. Det visar total kreditvolym i USA som andel av BNP. (Klicka på diagrammet för att förstora det - källa bl.a. Economagic)Som synes var man redan år 2000 uppe i samma nivåer som på 1930-talet, och sen dess har det fortsatt brant uppåt, då USAs centralbank Federal Reserve för att kompensera den spruckna IT-bubblan lyckades blåsa upp kreditbubblan vidare genom att under de första åren av 2000-talet sänka räntorna till mycket låga nivåer. Mycket av fokus i denna kreditbubblans slutfas låg som bekant på bolån. Amerikanerna har de senaste åren levt långt över sina egentliga tillgångar, tack vare att de kunnat låna pengar till konsumtion med "säkerhet" i fastigheter vars pris stigit kraftigt. Inte bara bostäder har drabbats av denna spekulations- och lånehysteri, utan även priserna på affärsfastigheter som kontor och köpcentra gick genom taket.

Men det är inte bara fastighetsrelaterade lån som nått upp till svindlande höjder. Det har även funnits andra lånefinansierade excesser. Exempelvis har många företag mer eller mindre levt på lån och kunnat expandera mer än vad de annars skulle kunnat göra, tack vare de låga räntorna och frikostig långivning. En av kreditbubblans värstingar är så kallade LBO (leveraged buyouts - utköp med hävstång), alltså att riskkapitalbolag med hjälp av lånade pengar köpt upp företag med "säkerhet" i företagets tillgångar och kapitalflöden. Tidigare finansiellt sunda bolag har därmed blivit högbelånade, och sitter nu med balansräkningar som består av stora lån på ena sidan och stora goodwillposter på andra sidan.

En annan kreditbubbelexcess är den höga belåning som vissa hedgefonder haft. Den låga räntenivån har gjort att de kunnat spekulera i finansiella instrument som ger låg avkastning, men ökat på avkastningen genom att låna pengar, ibland så mycket som trettio gånger kapitalet. Ännu en excess utgör den lavinartade ökningen av kreditswappar (CDS) som är ett slags försäkringar mot kreditförluster. Dessa har alltför ofta skrivits ut med för dålig säkerhet hos utställarna. När plötsligt kreditswapparna förfaller till betalning (vilket uppenbarligen ingen räknade med när de tecknades) drabbas utställarna av gigantiska förluster. Amerikanska försäkringsjätten AIG, som behövde räddas av staten, är väl det mest kända exemplet i sammanhanget. Lägg sen till att vissa hedgefonder spekulerat i kreditswappar med lånat kapital...

Även amerikanska staten har aktivt deltagit i låneekonomin genom att öka på sin statsskuld i rasande fart. Senast jag tittade var den över 11 biljoner dollar, eller nästan 300 000 svenska kronor per invånare.

Hela världen - inte bara USA

Med tanke på att USA står för omkring en fjärdedel av världens BNP, så kommer bara deras del av den kreditbubblan att ställa till det inte bara för dem, utan för hela världen. Om vi går utanför USA, så ser vi dock att kreditbubblan varit global. Västeuropas banker har, som jag berättat förut, lånat ut till Östeuropas då snabbväxande ekonomier. När denna snabba tillväxt går i baklås och vissa östländers BNP istället krymper kraftigt blir även dessa krediter problemkrediter. Även i många västeuropeiska länder har bostadsbubblor byggts upp med hjälp av billiga och lättvindiga lånemöjligheter. Även här i Sverige har riskkapitalbolag ägnat sig åt att belåna och köpa upp företag, exempelvis Plastal. Många stater har också drivit stora underskott i de offentliga finanserna - exempelvis har Italien en statsskuld på 104% av BNP och Japan en statsskuld på 170% av BNP *. Det finns många fler exempel på alla delbubblor som tillsammans byggt upp den globala kreditbubblan, men jag kan inte nämna alla här.

Vad som händer i kreditbubblor är att allteftersom lånenivåerna byggs upp allt mer så ger varje ny lånad dollar mindre och mindre positiv effekt på ekonomin. Mer lån börjar gå till ickeproduktiva ändamål såsom bostäder och värdepappersspekulation. Den genomsnittliga produktiviteten per nyutlånad dollar sjunker mot noll. När den går under noll faller hela bubblan ihop - då kan många inte längre betala på sina lån, eftersom de lånat till sånt som inte ger avkastning och inte har tillräckligt med andra inkomster för att betala på lånen.

Framtiden

Vad kommer då att hända framöver? Det är uppenbart att kreditbubblan redan har börjat pysa ur, men centralbanker och regeringar världen över försöker förtvivlat att blåsa upp den igen. Tyvärr är dessa försök fåfänga och skjuter bara upp den oundvikliga nedskrivningen av skuldberget. Vad som händer är att delar av kreditrisken förskjuts från banker och finansinstitut till stater och centralbanker. Sveriges Riksbank har till exempel mer än tredubblat sin balansräkning, vilket jag påtalade i höstas.

Detta är ett exempel på ett mer generellt fenomen som vissa historiker (t.ex. Jared Diamond) påpekat angående civilisationer och kulturer. De styrande i samhället håller även efter att toppen är nådd fast vid de idéer som givit stora framgångar under uppgången, vilka då inte längre förbättrar situationen, utan istället förvärrar den. Man kan se hela det finansiella systemet som en kultur, och den idé som man nu håller fast vid är att belåning generellt har gett stora vinster för företag och individer under de senaste 25 åren. Därför försöker man envist hålla fast vid detta och uppmuntrar fortsatt utlåning, trots att den kanske inte ger någonting, utan bara blir utlåning för att "täppa till hål". Hur länge denna fas kan fortgå är svårt att sia om.

Om man tittar på diagrammet ovan kan man se att den förra stora kreditbubblan i USA inte nådde sin topp i procent av BNP förrän runt 1933, alltså flera år in i krisstadiet. Detta orsakades av att BNP krympte ihop, vilket förstorade de befintliga krediternas andel av BNP. Någonting liknande kommer vi troligen att få se nu, när BNP faller. Skillnaden nu är att kreditmängden i procent av BNP blåsts upp under 25 år redan innan krisen kom. Under 1930-talskrisen kom den stora uppblåsningen av krediterna som procent av BNP först från 1929. Man kan alltså konstatera att USA inför den nuvarande krisen satt i en mycket sämre skuldsits redan innan krisen kom.

Den som tror att krisen skulle gå över nu kallar jag mycket överoptimistisk. Det krävs fortsatt kreditgivning av enorma proportioner bara för att upprätthålla status quo. Doug Noland skrev i sin Credit Bubble Bulletin häromveckan:

The basic thrust of my Credit Bubble analysis these days is that the highly maladjusted U.S. (finance and "services-"driven) Bubble Economy requires in the neighborhood of $2.0 TN of annual Credit growth to hold implosion at bay.

Alltså runt två biljoner dollar om året bara för att stå stilla på fläcken och undvika finansiell kollaps! Grundproblemet är att lån ska betalas tillbaka med ränta. Detta fungerar bra i en växande ekonomi, men i en statisk eller krympande ekonomi leder det ofelbart till kreditförluster. Med tanke på åt vilket håll alla siffror över industriproduktion och världshandel pekar just nu borde det komma ännu mer jättelika kreditförluster framöver.

När kreditnivåerna i förhållande till BNP börjar komma ner på rimliga nivåer om något eller några år, då kan vi säga att finanskrisen är över. Men innan dess kommer mycket att hända. Min främsta oro är hur världen ska lyckas sanera sitt skuldberg utan totalt ekonomiskt sammanbrott. För att denna process inte ska gå överstyr krävs troligen kraftfulla statliga ingripanden, men inte av den sort som vi ser nu. Vi löser inte kreditproblemet med mer krediter. Vad som behövs är något slags jättelika kontrollerade skuldnedskrivningar, men exakt hur det ska gå till vet jag inte. Eventuellt finns det helt enkelt ingen "snygg" lösning på problemen. Vi kanske får inrikta oss på att minimera skadorna av den krediturblåsning som just nu bara har börjat.

Såg ingen vad som höll på att hända?

Varför förutsåg då ingen vad som höll på att hända? Jo, det fanns många som redan för flera år sedan varnade för den ohållbara utvecklingen. Nouriel Roubini är en av dem som blivit mest känd (närmast kultfigur) tack vare sina mörka förutsägelser på Davos-forumet i början av 2007. Även Peter Schiff har blivit en kultfigur, även om han missade den globala kopplingen, och "bara" varnade för att USAs ekonomi var på väg mot papperskorgen. Men det finns flera andra som tidigt varnat för vad som var på gång, även om de inte gjort sig stora namn på det. Den svenske ekonomen Stefan Karlsson varnade redan 2004 i en artikel med titeln "America's Unsustainable Boom" för vad som var på gång. Den som mest enträget har dokumenterat slutfasen i kreditbubblan är Doug Noland, som skrivit sitt "veckobrev" Credit Bubble Bulletin sedan september 2000. Den som är intresserad kan titta in på Credit Bubble Bulletins arkiv - intressant historisk läsning. Jag rekommenderar t.ex. att läsa en artikel från 7 november 2003 med titeln "The Evolution to an All-encompassing Credit Bubble".

Aktier är släkt med lån

Den stora kreditbubblan sammanfaller i tiden, som man kan se av diagrammet över USAs krediter, med de makalösa uppgångar vi haft på världens börser, som också började 1982. Detta är ingen slump - aktier har en hel del gemensamt med lån. Istället för att ge ett lån till ett företag mot ränta kan man köpa emitterade aktier, som inte ger någon garanterad inkomst, utan där avkastningen är kopplad till hur det går för företaget. Man tar då en större risk, eftersom aktieägarna är oprioriterade vid en eventuell konkurs, och aktiekursen kan svänga kraftigt beroende på företagets framtidsutsikter. I gengäld får man förhoppninsvis del av både aktiens värdestegring och utdelning.

Det brukar hållas för en sanning att aktiekurserna ligger före övriga ekonomiska indikatorer när det gäller upp- och nedgångar. Detta ser man i ett större perspektiv när man ser att världens större aktiebörser stannade av i sin uppgång redan år 2000 för att göra en kraftig nedgång. Perioden 2002-2007 får i ljuset av det ses som en upprekyl. Även om USAs S&P-500-index noterade något högre siffror hösten 2007 än våren 2000, så var det inflationsjusterat lägre. Vart aktiekurserna är på väg nu på några års sikt torde stå ganska klart, med tanke på hur det ser ut med kreditbubblans nersida. Under 1930-talskrisen sjönk de amerikanska börserna totalt med 85% från toppen, och som det ser ut nu är den nuvarande kreditbubblan betydligt större. Visserligen kommer vi säkert att få se flera stora "glädjerallyn" under den tiden, men de får nog tyvärr räknas som stora upprekyler i en stor nertrend. Man ska inte heller glömma att aktieindexen viktas om. Konkursade och tvångsförstatligade bolag tas bort och ersätts av andra, varför den procentuella nedgången i aktieindex inte säger allt om hur mycket pengar som förlorats. Den verkliga siffran blir större om konkursade och tvångsförstatligade bolag räknas in.

Under kreditbubblans slutspurt under 2000-talets första år höll sig aktiebörserna i en sidledes rörelse, men det kompenserades av ytterligare kreditexpansion och även en formlig explosion på marknaderna för finansiella derivat. Bland annat har totala underliggande värdet på utestående kreditswapskontrakt i världen ökat från endast 918 miljarder dollar vid slutet av 2001 till drygt 54 biljoner dollar sommaren 2008 - i samma storleksordning som världens totala BNP.

Intressant är också att notera att kreditbubblan sammanfaller med den kraftiga ökningen av internationella kapitalflöden, som jag skrev om häromdagen. I varje fas av kreditbubblan har de internationella kapitalflödena ökat.

De flesta pengar är lånade

Till sist ska vi inte glömma att de flesta pengar i dagens system är skapade genom utlåning mot ränta. För den som inte har förstått detta tidigare, rekommenderar jag filmen "Money as Debt". I en krympande ekonomi finns ingen möjlighet att betala tillbaka alla lån med ränta - vad händer då med vårt penningsystem?

Under kreditbubblans slutfas var alla finansiella instrument så likvida att de i princip var likvärdiga med pengar. Aktier, obligationer, swappar, omstuvade bolånederivat - allt gick lätt att sälja av den dagen man behövde kontanter. Till och med fastigheter var lätt- och snabbsålda investeringar. Sedan vände det på många marknader från sommaren 2007 och framåt. Plötsligt var många finansiella instrument (t.ex. amerikanska bolån) i princip osäljbara, och de som inte var det (t.ex. aktier) sjönk kraftigt i värde efterhand som investerare sålde av.

---

* Som jämförelse kan nämnas att Sverige har en statsskuld på förhållandevis låga 32% av BNP.

Att sticka ut hakan om bolån

Cornucopia sticker idag ut hakan rejält när han föreslår åtgärder för att undvika vidare upphaussning av den svenska bostadsmarknaden. Höjda räntor på bolån, samt krav på högre kontantinsats och amortering. Inga orimliga krav, jag håller helt med honom. Men jag tror att det kommer att bli så i vilket fall som helst. Bankerna kommer att bli tvungna att agera så om de vill överleva.

Swedbank höjde igår tvåmånadersräntan och det beror på att det blir dyrare för dem att låna upp pengar, så de är helt enkelt tvungna. Högre ränta skulle, som Cornucopia påpekar, stärka bankerna genom att de tjänar på räntenettot mot Riksbankens låga ränta och därmed förhoppningsvis kan slippa behöva stöd från staten.

Vad gäller amorteringstakten så påpekade jag för ett tag sedan att bankerna inte håller sig till sina amorteringsplaner, som i genomsnitt är på ganska rimliga 37 år, utan låter många bolåntagare komma undan med betydligt lägre amorteringstakt (i genomsnitt 91 år för ett år sedan). Detta för att konkurrensen mellan bankerna och SBAB drivit dem till det. Som jag sade i förra veckan så kommer SBABs ekonomiska läge inte att tillåta dem att fortsätta vara en pådrivande faktor i konkurrensen på bolånemarknaden. Därmed kommer bankerna också att kunna skärpa till villkoren för långivningen. Högre amorteringstakt skulle vara positivt för bankerna, som då skulle stärka sin finansiella position genom inbetalningarna.

Högre krav på kontantinsats påverkar bara dem som köper bostad och påverkar inte befintliga bolån. Troligen kommer bankerna att känna sig tvingade att kräva högre kontantinsats, för att gardera sig mot att prisfall på bostadsmarknaden ska sänka bostadens värde under lånebeloppet.

Dessa åtgärder måste genomföras av bankerna nu, annars kommer vi att leva kvar i kreditbubblan, och det kommer bara att leda till en ännu värre krasch när den väl kommer. Visst blir det tufft för många med hårdare bolånevillkor, men alternativet är en krasch som skulle göra förhållandena ännu värre. Risken är dock att lånenivåerna redan har passerat gränsen för när det går att undvika katastrof.

Finansiell deglobalisering

Alltid lika läsvärde Brad Setser skrev i måndags en mycket intressant artikel om den finansiella avglobalisering som pågått sedan sommaren 2007. Som vanligt har han även mycket talande diagram i sin artikel.

Det visar sig enligt de senaste siffrorna (fjärde kvartalet 2008) att amerikanska staten nu har blivit nettoutlånare till resten av världen. Utländska centralbanker har minskat sin utlåning till USA och USA har genom centralbanken Federal Reserves swaplinor lånat ut hundratals miljarder dollar till resten av världen (bl.a. Sveriges Riksbank). Totalt har amerikanska staten och Federal Reserve lånat ut mer än vad utländska stater lånat till USA. Hur går nu det ihop med USAs fortfarande jättelika handelsunderskott? Jo, det beror på att amerikanska investerare har sålt av tillgångar i utlandet snabbare än vad utlandet har sålt av investeringar i USA. Det är fråga om en förändring av våldsamma proportioner - Brad påpekar att Lehmans kollaps hösten 2008 hade betydligt större inverkan på de globala kapitalflödena än terrordåden i september 2001. Titta på diagrammet över kvartalsvisa privata kapitalflöden in och ut ur USA som procent av BNP:Inte konstigt att alla världens börser har störtdykt i kapp, när så mycket kapital plötsligt har dragits tillbaka till USA. Fast man kan ju fråga sig vad som är orsak och verkan här. Amerikanska investerare har väl upptäckt att även resten av världen inte har så bra ekonomiska utsikter och därför sålt av utländska investeringar och istället köpt på sig amerikanska statspapper. Dessa flöden förklarar också både varför dollarn stärkts så kraftigt och varför räntorna på amerikanska statspapper tryckts ner så mycket.

Det man också kan se av diagrammet ovan är att de internationella kapitalflödena kom upp i sanslösa storlekar under den globala kreditbubblans slutfas 2003-2007. Det som också framgår av detta diagram är att den finansiella globaliseringen har haft flera stadier, vart och ett större än det föregående. Den första fasen var omkring 1970-1991, med ett ganska stort hack 1982. Fas två började på 1990-talet och slutade 2001. Slutfasen var 2003-2007 och utmärktes av internationella kapitalflöden utan motstycke i historien, inte bara i belopp, utan även som procent av BNP.

Intressant är också att vändningen i USAs kapitalflöden började redan sommaren 2007, vilket jag räknar som finanskrisens början, även om den akuta fasen kom först i september 2008.

Så nu har den globala kapitalismens kritiker fått som de ville - de internationella kapitalflödena har minskat markant. Detta utan någon form av skatter eller annat som har föreslagits. Systemet har helt enkelt kollapsat av sig självt utan att det behövdes några statliga eller överstatliga ingripanden.

Framsteg för risodling i Uganda

Medan västvärlden kämpar mot finanskrisen kämpar stora delar av världen med mer basala problem som mat och vatten. Nyheterna på den fronten brukar tyvärr inte vara särskilt positiva, men idag läser jag på E24 om ett "mirakelris" som ökat Ugandas risproduktion radikalt. Det mesta ris som odlas i världen behöver översvämmade fält för att växa, men det finns också olika former av bergsris, som klarar torrare odlingsförhållanden. Risodlingsarealen i Uganda har sedan 2004 ökat från 10000 till 160000 hektar tack vare den nya rissorten. Visserligen har Uganda importtullar på ris för att skydda sin egen risodling, och det är till stor del tack vare dessa som risodlingen kunnat expandera. Ur ett försörjningsperspektiv är det dock en stor fördel för ett fattigt land som Uganda att ha inhemsk matproduktion. Förutom större livsmedelssäkerhet vid kriser så får de också pengar över till att importera annat än mat. Ett problem med vår nuvarande världsordning är att de internationella marknaderna har översvämmats av överskottslivsmedel från statssubventionerade industrijordbruk i utvecklade länder, vilket har slagit ut många bönder i utvecklingsländer. Principiellt är jag emot handelshinder, men för fattiga länder som Uganda kan de ha en positiv långsiktig effekt i vissa fall. Så länge västvärlden subventionerar sitt industrijordbruk ser jag heller inget fel i att länder som Uganda kompenserar genom att ha importtullar på livsmedel.

Originalartikeln i brittiska The Independent berättar att genom stöd från bland annat Japan har "Coalition for African Rice Development" kunnat utveckla "mirakelriset". Det har tagits fram genom korsningar av högavkastande asiatiska sorter och torktåliga afrikanska sorter.

En stor fördel i sammanhanget är att den nya rissorten inte ägs av något av de stora multinationella utsädesbolagen (exempelvis Monsanto). Dessa bolag har blivit ökända genom att lova högre avkastning med nya sorter, men problemet är att utsädet är så dyrt att fattiga u-landsbönder måste skuldsätta sig för att ha råd med det. De får heller inte spara utsäde, eftersom sorten ägs av utsädesbolaget, utan måste betala för nytt utsäde varje år. Dessutom är de nya sorterna oftast beroende av dyr konstgödsel och bekämpningsmedel för att ge de stora skördar som utlovas. Gissa vem som säljer bekämpningsmedlen. För en hållbar utveckling av jordbruket i u-länderna är som jag ser det de multinationella bolagens väg inte framtiden. Nej, framtiden ligger istället i att stödja mer småskalig utveckling, i stil med Ugandas risprojekt.

Idag är Matoke (mos av kokbananer) stapelföda i Uganda, men riset ger större skördar och har även fördelen att vara lättare att tillaga. Det man kan oroa sig för i sammanhanget är dock att riset till stor del ersätter kokbananer och att kosten därmed blir ensidigare. Alltför ensidigt beroende av en gröda är inte heller bra ur ett livsmedelssäkerhetsperspektiv, ifall den dominerande grödan drabbas av skördebortfall.

PC City först ut

I samband med julhandeln undrade jag vilken detaljhandelskedja inom elektronik som skulle bli först att gå under. Nu vet vi svaret. PC City lägger ner sina åtta butiker. Prispressen blev tydligen för hård.

PC City ägs av norska Elkjøp Nordic, som också äger Elgiganten. Av DNs artikel framgår att El-Giganten samtidigt satsar stort och ska öppna flera nya varuhus under året. Ett djärvt drag må jag säga, eller snarare dumdristigt. Visserligen skulle man i en normal konjunktursvacka kunna satsa sig ur krisen, genom att därmed slå ut svagare konkurrenter. Elkjøp Nordic är redan störst på den nordiska kundelektronikmarknaden och skulle därmed ha bäst förutsättningar för att klara av en sådan strategi. Men detta är tyvärr ingen normal konjunktursvacka. Den kommer troligen att dra ut över flera år, med vikande detaljhandelssiffror under lång tid. Därmed kommer företag som försöker satsa på att vara med i en kommande uppgång att riskera att missa stort och behöva vänta några år innan satsningen bär frukt. Hur många företag klarar av det? Bästa taktiken i dagens läge är för de flesta företag troligen istället att "gå i ide" och försöka klara sig igenom krisåren med en anpassad kostym. De företag som lyckas klara krisen kommer i slutändan att belönas, i och med att så många konkurrenter kommer att ha slagits ut under tiden.

För den som känner behov av att blanka eller köpa aktier när h*n läser mina tankar om El-Giganten och dess ägare, så ägs Elkjøp Nordic av brittiska DSG Ingernational Plc, som är noterade på Londonbörsen. Titta exempelvis på Google Finance för att få mer information om DSG. Av deras hemsida framgår att de har affärer i en mängd europeiska länder.

På hemsidan kan man självklart också hitta ekonomiska rapporter. Senaste rapporten ger en del information. Som vanligt är det balansräkningen som jag ser som intressantast. Där noterar jag på tillgångssidan att drygt 24% av tillgångarna utgörs av goodwill, alltså alla överpriser man betalat då man expanderat genom att köpa upp andra konsumentelektronikkedjor. DSG har dock inte särskilt stora lån (inte ens 10% av balansomslutningen), så än så länge kan de vara en överlevarkandidat, om inte satsningar på utbyggnad i lågkonjunktur drar ner företaget.

Ännu en orsak till republik

Sveriges konung Carl XVI Gustaf åker tydligen iväg till Italien på fyra dagars statsbesök idag för att träffa premiärminister MussoliBerlusconi och presidenten Napolitano. I samband med detta har han intervjuats av italienska journalister och kommer med ett klokt svar angående hur vi ska lösa krisen:

- Nu är det dags att spendera, det är så man löser krisen

Jaha, var det inte svårare än så? Om det nu är så att västvärlden sitter med lån upp över huvudet så tar man bara lite mer lån och spenderar, så löser vi krisen! Men kungen menade kanske lite mer specifikt spenderande, t.ex. att vi ska spendera en massa på kronprinsessans bröllop i juni nästa år. Det kanske sätter lite fart på ekonomin.

Republikanska föreningen ordnade apropå det ett seminarium i torsdags om alternativ till monarkin.

Hur IT-branschen drabbas av krisen

Så kom det då idag till slut en vinstvarning från en av de större inom databranschen, närmare bestämt så är det TietoEnator som flaggar för att nettoomsättningen sjönk med 12% under januari och februari, vilket självklart drar ned lönsamheten för detta kvartal. Man har satt igång effektiviseringsåtgärder, bland annat att minska användningen av underkonsulter och ytterligare personalnedskärningar kan behövas. TietoEnator har idag runt 16600 anställda, så det kan bli kännbart för arbetsmarknaden för IT-folk.

Inte oväntat tyngs IT-konsulterna av sänkta priser. Cybercoms vd talar om "försök till prisdumpning på upp till 10 procent". Det ju låter negativt, men IT-branschen har till stora delar kunnat tälja guld med kniv de senaste decennierna, så en sänkning av arvodena är egentligen rimlig i mitt tycke. Jag har själv varit i IT-branschen i över 20 år, så jag vet mycket väl hur bra man har det där.

Nåja, det är trots allt synd om alla som förlorar jobbet, oberoende av vilken bransch de råkat jobba i. Cybercom har sagt att de ska "se över sitt personalläge". "IT-konsultbolagen Acando och Elan IT har varslat 50 respektive 20 anställda, och IT-jätten Logica har meddelat att närmare 200 personer måste lämna företaget."

Även om det blir tidningsrubriker bara när de större IT-bolagen drabbas, så är jag övertygad om att krisen redan drabbat delar av IT-branschen "i det tysta". Inom denna bransch finns ju mängder av småföretag, som aldrig omnämns på tidningarnas ekonomisidor och säkert har flera av dem redan problem. TietoEnator talar också om att slänga ut underkonsulter, och här har säkert många egenföretagare redan drabbats.

Det verkar dock fortfarande finnas relativt många jobb inom it-branschen. En titt på Arbetsförmedlingens Platsbank ger till exempel idag 337 platsannonser för systemerare och programmerare i Stockholms län. Inte så illa, måste jag säga. Uppenbarligen finns det många företag som fortfarande behöver rekrytera IT-folk. De många IT-systemen i dagens samhälle måste ju trots allt underhållas och fixas, men däremot drabbas tydligen konsulterna hårt. Inte underligt - det är ju konsulterna som är lättast att slänga ut.

Som vanligt i denna kris applicerar jag min vanliga måttstock även på IT-bolagen - stora lån = stora problem. Nu ser dock inte något av företagen jag nämnt här ut att ha några större problem om man tittar på deras balansräkningar. Drar de åt svångremmen i ett så här tidigt stadium av krisen visar det också att de tar situationen på allvar och därmed torde kunna överleva utan större problem. Det enda som gör mig tveksam är de stora goodwillposterna i balansräkningarna. Sådana poster gör mig alltid betänksam - lika betänksam som inför vissa "tillgångar" inom finansbranschen.

Avslutningsvis så är mitt råd till alla som blir av med jobbet - när du söker nytt jobb, kolla företagets balansräkning! Ser den sund ut? Inte för stora långfristiga skulder? Annars riskerar du att gå på en nit. Är du inte bra på att läsa en balansräkning själv, be någon ekonomikunnig kompis göra det.

Svensk exportkredit granskas

För någon vecka sedan undrade jag hur det kunde komma sig att Svensk exportkredit (SEK) hade lånat ut pengar till Sparbanksstiftelserna och om detta verkligen låg inom deras uppdrag. Jag vet inte om det var min uppmaning till grävande journalister att kolla upp detta som gjorde det, men idag skriver Johanna Petersson på SvD om SEKs underligheter. SEK har förutom att bli storägare i Swedbank också förlorat stora pengar i isländska Glitnir och amerikanska CDO-lån. Man har också gett lån till Swedbank och SEB för att finansiera deras huvudlösa expansion i Baltikum, samt till finska kommuner (!) och skånska småföretag utan uppenbara exportkopplingar.

"Ansvarig minister, handelsminister Ewa Björling, menar att SEK följt de riktlinjer som de har att hålla sig till men säger samtidigt att utlåningen redan stramats upp."

Politikersnack. Om de hade hållit sig inom riktlinjerna hade man väl inte behövt strama upp utlåningen. Nej, säg som det är - de har lånat ut pengar till lite av varje, men nu när vi kom på dem, så får de i fortsättningen bara låna ut till det de egentligen ska täcka.

Det har tydligen gått så långt att till och med Riksrevisionen nu överväger att granska SEK. Det blir i så fall en välkommen granskning, när SEK nu har svällt till en av Sveriges största finansiella institutioner, med statsgarantier för nyupplåning på 450 miljarder kronor. Även Fredrik Braconier på SvD har omilda åsikter om SEKs agerande.

SEK fick förra året ett kapitaltillskott på 5,4 miljarder kronor från staten och har därmed totalt 10,2 miljarder eget kapital. Vid årsskiftet hade de totalt 158 miljarder kronor i utlåning, alltså drygt 15 gånger eget kapital, men i årsredovisningen finns även, förutom utlåning en kategori "andra räntebärande värdepapper än utlåning" på 137 miljarder kronor. Det är i alla fall inte statspapper, för det finns en egen kategori för det. Jag hinner inte nu luska ut exakt vad det innebär, men SEKs årsredovisning är nog intressant att gräva vidare i. Vid en snabb titt hittar jag annat uppseendeväckande där, t.ex. 14 miljarder kronor i brittiska RMBS (Residential Mortgage Backed Securities), alltså bostadsobligationer med bolån i Storbritannien som "säkerhet". Hm, var inte det precis en sån där "likvid" tillgång som SBAB också sitter med? SEK påpekar också att kreditratingen på vissa av deras tidigare "AAA" värdepapper sänkts dramatiskt under året. Som sagt, "AAA" betydde bara det enligt kreditvärderingsinstitutens usla modeller. I många fall betydde det egentligen "Cc-" eller vad det nu kan heta, alltså "toxic assets" - nedgrävda gifttunnor.

När det blir finanskris kommer det fram många underligheter hos olika finansiella institut, som har fått leva i skymundan under kreditbubblans uppsida, då de varit undangömda någonstans i årsredovisningen där ingen orkar läsa. Vi får säkert höra fler nyheter från finansvärldens Teckomatorp framöver!

Skarpa kommentatorer på DN

Peter Wolodarski har nyligen börjat som politisk redaktör på Dagens Nyheter. Ett bra tillskott, anser jag. Jag delar inte alltid om hans åsikter, men han framstår i alla fall som kunnig och insatt som få i dagens mediavärld. Hans inlägg från helgen om den ekonomiska krisens "Ekon från 1930-talet" visar detta. Idag kan man tydligen chatta med Peter Wolodarski mellan kl 15 och 16. Kanske någon vill passa på? Själv har jag inte tid.

Dagens Nyheter har även en annan skarp kommentator/analytiker som jag gillar, nämligen Patricia Hedelius. Hon har hittills under denna kris kommit med mycket klara analyser. Idag så skriver hon att det är "obegripligt" att Carl Eric Stålberg får sitta kvar som styrelseordförande i Swedbank, när han tillsammans med förre vd:n Jan Lidén bär ansvaret för de jätteblundrar man gjort med bland annat expansione i Baltikum och Ukraina. Hon är idag även med rätta bitsk mot hur Anders Borg undviker att kritisera riskkapitalbolagen.

Krugman om amerikanska bankpaketet

Paul Krugman, i höstas mottagare av Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne har en blogg på New York Times, där han i lördags dömde ut det nya amerikanska statliga räddningspaketet för bankerna. Särskilt gillade jag ett ironiskt citat han lånat från Tim Duy "there are no bad assets, only misunderstood assets". Krugman är så emot paketet, som tydligen ska presenteras idag, att han spädde på med mer motargument senare på lördagen. Han talar bland annat om "the Swedish solution", alltså hur den svenska bankkrisen löstes på 1990-talet.

Trots den hårda kritiken från tungviktare som Krugman läser jag kommentaren "Väldigt positivt" från en svensk ekonom som citeras av TT. Som vanligt verkar många svenska "analytiker" inte bry sig om att läsa sånt som ligger utanför deras vanliga nyhetsflöde.

Behöver jag tillägga att jag inte heller tror att detta "räddningspaket" kommer att ha någon varaktig effekt. Som att sätta ett bamseplåster på ett avhugget ben.

Hur mår SBAB egentligen?

Redan i september förra året undrade jag hur statliga bolåneinstitutet SBAB ska klara sig igenom kreditkrisen. I november skrev jag lite mer om SBAB, med anledning av att de nedgraderats av kreditvärderingsinstituten.

Vad som fått mig att skriva igen är två siffror som jag nyligen noterade på Doug Nolands Credit Bubble Bulletin, som alltid ger en bra sammanfattning av veckans nyheter. I fredagens utgåva kan man läsa "International debt issues this week included [...] Swedish Housing Finance $1.1 [bn]" (det är en uppenbar felskrivning där, det ska inte vara TN) och för två veckor sedan "International debt issues this week included [...] Swedish Housing Finance $250 million". SBAB passar alltså på att ge ut bostadsobligationer om sammanlagt nätta 10 miljarder kronor medan kreditmarknaderna befinner sig i lite töväder. Detta för at spä på sin redan jättelika utlåning.

Regeringen har ju flaggat för att de vill sälja av SBAB, men det lär vara omöjligt i dagens finansiella klimat. Först ska tydligen SBAB omvandlas till en "riktig" bank, vilket jag ser som tveksamt. Visserligen har SBAB gått en bit på vägen mot att bli en bank då de 2006 började med inlåning, men än så länge rör det sig endast om blygsamma 3,5 miljarder kronor. Huvudproblemet är att de sitter på en alldeles för vidlyftig låneportfölj för att fungera utan staten som uppbackning. SBAB har idag en utlåning på 184 miljarder kronor, varav 117 miljarder till privatmarknaden. Resterande 67 miljarder är lån till företagsmarknaden för flerbostadshus. Samtidigt har de ett eget kapital på blygsamma 6,4 miljarder kronor. Det räcker med kreditförluster på 3,5% av portföljen för att radera ut det egna kapitalet. Annorlunda uttryckt så har SBAB en lånat ut 28 gånger det egna kapitalet - en hävstång (leverage) som heter duga. Swedbank ter sig i sammanhanget konservativa, med en utlåning på endast 15 gånger eget kapital enligt senaste årsrapporten.

Enligt Affärsvärlden är det så att "Allt fler kräver att SBAB ska rädda bostadsägarna genom att pressa ned boräntorna. Men det är omöjligt." När de fick sin kreditvärdering (rating) nerdragen blev det dyrare för dem att låna pengar för att kunna ge ut nya lån. Affärsvärlden berättar vidare:

"SBAB har också haft problem med sin så kallade likviditetsportfölj, tidigare värderad till drygt 30 miljarder kronor.

SBAB behöver självfallet pengar för att kunna erbjuda människor bolån. Dels ger SBAB ut obligationer för att låna upp pengar, dels har bolaget en portfölj med papper, likviditetsportfölj, som lätt ska kunna säljas eller has som säkerhet.

I portföljen har vd Eva Cederbalk valt att ha främst europeiska bolånepapper, inklusive de nu så problematiska brittiska papperen, vars andel av portföljen är hemlig.

Att sälja de papperen i portföljen är i dagsläget i princip omöjligt, så likviditetsportföljen är illikvid. Den kan dock fortfarande användas som säkerhet vid lån hos Riksbanken eller Europeiska centralbanken (ECB).

I stället för europeiska bolånepapper hade SBAB kunnat välja att ha en checkkredit hos en bank eller att ha en likviditetsportfölj med statspapper.

- Det var mer en lönsamhetsfråga, de här obligationerna avkastar också, säger Eva Cederbalk som betonar att papperen har högsta rating, Triple A."

Vi vet alla sedan sommaren 2007 vad "AAA" betyder som kreditbetyg på bostadspapper. Det döljer sig mycket skräp bakom den beteckningen, efter att kreditvärderingsinstituten Standard & Poor's, Moody's och Fitch använt odugliga matematiska modeller för att beräkna riskerna. Det verkar också lite osmart av SBAB att ha utländska bostadsobligationer i sin likviditetsportfölj - det är dålig riskspridning och är ännu ett utslag av den ständiga desperata jakt på avkastning som pågick under den globala kreditbubblans slutfas 2003-2007. Om jag sutte i Eva Cederbalks sits skulle jag nog också vilja hemlighålla hur stor andel brittiska bolånepapper jag hade i portföljen. Jonny Sylvén, kreditanalytiker på Swedbank konstaterar krasst att "Nu är de portföljerna inte likvida längre. Egentligen borde det inte heta likviditetsportfölj utan spekulationsportfölj." Likviditetsportfölj är en härlig eufemism, och vd:n börjar plötsligt se den som en långsiktig investering genom att poängtera att obligationerna ger avkastning. De övergår därmed implicit från "mark to market" (marknadsvärdering) till "hold to maturity" (obligationsinvesteringar som man behåller under hela löptiden). Frågan är bara vilken verklig avkastning dessa europeiska bostadsobligationer kommer att ge framöver.

För någon vecka sedan kunde man också läsa i DI att

"Statliga SBAB ska börja låna ut pengar till företag och privatpersoner vars kreditmöjligheter strypts i spåren av finanskrisen. Riksgälden varnar för att affären blir alldeles för dyr för skattebetalarna med stora kreditsmällar som följd. Men regeringen kör över sin krishanteringsmyndighet nummer ett och går vidare med planerna."

Tyvärr haglar de dåliga räddningsförslagen i dessa kristider. SBAB har tillräckligt med potentiella problem som det är. Ska de nu sylta in sig i fler lånekategorier? Stå på er, Riksgälden!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att SBABs finanser visserligen är oerhört sunda jämfört med de amerikanska motsvarigheterna Fannie Mae och Freddie Mac, men att staten (och därmed vi skattebetalare) samtidigt tar alltför stora risker i detta bolag. Med sjunkande bostadspriser och ökande arbetslöshet ser inte SBABs framtid särskilt ljus ut. Trots detta tar de alltså på sig ännu större skulder genom att ge ut 10 miljarder i bostadsobligationer.

Kopparmyntet inget guldmynt

Jag läser att Swedbank-personalens vinstdelningssystem Kopparmyntet fallit kraftigt i värde. Det ligger idag på ungefär en tiondel av värdet mot vad fonden stod i för omkring två år sedan. Vinstdelningssystemet blev alltså ett förlustsystem istället!

Denna händelse belyser en viktig princip - köp aldrig aktier i det företag där du är anställd, hur mycket du än tror på det. Den dag det går dåligt för företaget drabbas du dubbelt - du kan bli av med jobbet och dessutom sjunker värdet på dina aktier. Självklart gäller detta även att man aldrig ska köpa företagsobligationer i det egna företaget. Dessutom ska man undvika fonder som investerar stor andel av kapitalet i det företag där man är anställd, och det gäller även PPM-fonder. Det handlar helt enkelt om riskspridning.

Undantag är såklart vd:ar och liknande, där det närmast är ett anställningsvillkor att man ska inneha aktier i det företag man styr. Vd:ar får å andra sidan en hög lön, så det gör inte så mycket ifall aktierna skulle tappa i värde - det drabbar ingen fattig. Arbetande delägare i småföretag har ju också självklart ett aktieinnehav i sitt eget företag, men där handlar det om den risk man får utstå som egen företagare. "Vanligt folk" däremot ska definitivt inte köpa aktier i det företag där de är anställda.

Även om man tror på företaget och det ser ut att gå bra just nu, så kan det alltid dyka upp "oförutsedda" händelser som kan försämra företagets utsikter.

Investera i din kropp

I dessa tider då de flesta vanliga investeringar går dåligt kan det vara läge med en alternativ investering - i din kropp. Börja träna alltså. Det viktigaste är inte vad man tränar, utan att man tränar. Man kan välja den träningsform som passar en bäst. Somliga gillar att gå på gym och hoppa runt i träningspass tillsammans med andra likasinnade. Somliga gillar att jogga i skogen. Somliga gillar att simma. Andra gillar lagsporter, eller att spela någon bollsport på två, som badminton.

Förutom att man mår bättre i kroppen om den får röra sig, så tycker i alla fall jag att jag blir piggare och känner mig mer alert.

Ett gymkort är en bra investering, förutsatt att du använder det. Men den som inte har tid att gå på gymmet kan göra lite vardagsmotion på andra sätt. Att cykla till jobbet är till exempel ypperlig motion. Man behöver inte gå till överdrift - bor man längre från jobbet kan man till exempel bestämma att man inte cyklar då det är risk för regn. Så gjorde jag när jag hade 15 kilometer till mitt jobb. När jag har kortare sträcka, kanske bara 6-7 kilometer, så är principen att jag inte cyklar om det är kraftigt regn, men kan stå ut med lite duggregn. Jag cyklar inte heller när det är is och snö ute - det blir för farligt tycker jag, som inte orkar byta till dubbdäck. Den första veckan känns det jobbigt att cykla, men sen går det bara lättare och lättare, och efter några veckor av cykling till jobbet känner man hur man formligen flyger fram. Hjälm är förstås ett måste, annars blir det för riskfyllt i trafiken. En sak som jag har märkt, i alla fall i Stockholm, är att det oftast går ungefär lika snabbt att cykla som att åka kommunalt, om man räknar dörr till dörr.

Det är billigt att cykla - på t.ex. Biltema kan man köpa sig en cykel för runt 2000 kronor. Tänk på att du sen sparar in månadskortet. Kanske vill man dock som jag köpa kuponger att åka på när det regnar. Ett annat cykeltips är att köpa två cykelkorgar (à 40-120 kronor styck) som man hänger på var sin sida av pakethållaren och sen åka och handla på sin cykel, istället för att ta bilen.

Man behöver inte ha någon värstingcykel för att motionera. En helt vanlig treväxlad cykel ger lika bra motion. Är den tungtrampad är det kanske till och med en fördel ;-)

Att jobba i trädgården är också bra vardagsmotion. Att ersätta motorgräsklipparen med en handjagad är en självklarhet, då man förutom motionen också sparar avgasutsläpp och oljud. Sen kan man förstås gräva upp ett land för grönsaker, potatis och blommor.

Skaffar man sig ett par hantlar kan man enkelt göra vardagsmotion hemma. Det behöver inte vara så avancerat - välj några lämpliga styrketräningsövningar och gör dem två gånger i veckan.

Dansa är roligt - sätt på bra musik och skaka loss i vardagsrummet tillsammans med familjen. Förutsättningen är ju förstås att barnen inte är i "pinsamhetsåldern" av tonåren ;-)

I dagens läge med ekonomisk kris finns det stora fördelar med att vara någorlunda vältränad. Om du haft oturen att bli arbetslös har du en lite bättre chans att få något av de jobb som bjuds ut om du talar om att du motionerar regelbundet - folk som tränar är oftast friskare och därmed mer attraktiva för arbetsgivare. Om du blir arbetslös, lägg tid på att motionera istället för att sitta framför teven och deppa ihop. Du kommer garanterat att må bättre.

Om du är rik men mår dåligt, vad är det då för vits med att vara rik?

Metanoltokeri efter etanolvansinnet?

Jag läser på SvD.se att gamle miljökämpen Björn Gillberg nu tänker starta metanolfabrik i Hagfors i Värmland, som bygger på tekniken att förgasa skogsråvara. Som vanligt haussas alla nya satsningar på alternativa bränslen tämligen okritiskt.

När anläggningen är färdig kommer man enligt planerna att producera 345 000 liter metanol per dygn, vilket tydligen motsvarar 2% av den svenska bensinförbrukningen. Man ska dessutom producera fjärrvärme till kommunen, vilket verkar sunt för projektets överlevnad. Man räknar med att ta skogsråvara från 10-15 mils radie. Låt oss räkna på det. EROEI för metanol från skogsråvara ligger någonstans runt 2,6. Energidensiteten för metanol är cirka 22 MJ/kg och för trä cirka 11 MJ/kg. Metanol har en densitet på 791 kg/m³ och trä på cirka 455 kg/m³. Det skulle innebära att det går åt cirka 11400000 kubikmeter skogsråvara per år. Inom 12,5 mils radie finns totalt 4906250 hektar. Låt oss anta att 60% av denna mark är skog med en medelbonitet på 6 m³sk per hektar och år. Då behövs omkring 6,4% procent av den årliga skogstillväxten inom 12,5 mils radie för att försörja metanolfabriken. (Rätta gärna mina siffror om jag räknat fel någonstans.) Är det rimligt? Kanske om ingen annan konkurrerar om skogsråvaran... Just nu i lågkonjunktur minskar väl konkurrensen om skogsråvaran, men hur blir det framöver?

Med tanke på alla problem som dykt upp runt etanol som bränsle undrar jag hur det blir för metanolen. Många beräkningar som ligger bakom såna här projekt tenderar att vara för optimistiska. Och så ignorerar man gärna vissa fakta, såsom att metanol är korrosivt.

Rent ekonomiskt ger VärmlandsMetanol mig lite dåliga vibbar. I somras gjorde man tydligen nyemission och "I år planeras ytterligare en nyemission riktad till några utvalda kapitalstarka ägare. Därefter, oklart när, görs en större och bredare emission samt en börsnotering. Men då måste finansmarknaderna ha lugnat ner sig." Tyvärr, herr Gillberg, så har just nu de flesta projekt som finansieras genom lån eller aktieemissioner inte framtiden för sig. Tydligen ska man investera totalt 2 miljarder kronor.

P.S. Bensin har en energidensitet på runt 45 MJ/kg och en densitet på runt 740 kg/m³. En liter metanol innehåller alltså lite drygt hälften av energin i en liter bensin.

Rea på nybyggda bostäder

Inte oväntat rapporterade DN för några dagar sedan att byggbolagen nu tvingas sänka priserna på nybyggda bostäder. För flera projekt har man nu tydligen sänkt priserna med 10-15% eller slängt in diverse saker man får "på köpet", t.ex. trygghetsförsäkring mot dubbelt boende.

Orimligt höga priser på nybyggen och glädjekalkyler i deras ekonomiska planer tog jag upp redan i september förra året. Runt om i Stockholm ser jag nybyggda områden med priser som ingen vettig människa borde betala. Trots de höga priserna är de ekonomiska planerna för bostadsrättsföreningarna rena glädjekalkyler om man studerar dem närmare.

Trots alla prissänkningar och lockerbjudanden anser jag definitivt inte att det är köpläge på länge än på den svenska bostadsmarknaden.

Byggbolagens vinster kommer självklart att drabbas av att de nu måste sänka priserna. Därmed ser det mörkt ut för ännu en bransch. DN har en lista över rabatter på olika byggprojekt, bl.a. från Skanska, NCC och JM. Även HSB har tydligen varit tvungna att rabattera flera projekt, bl.a. ett år avgiftsfritt i vissa nya föreningar. Därmed finns risken att även HSB drabbas ekonomiskt, trots att de inte är byggföretag.

Investera i sädesodling

Nej, det handlar inte om Black Earth Farming.

Jag tänkte skriva lite om väldigt alternativa investeringar nu, eftersom alla "traditionella" investeringar just nu är förenade med så stor risk.

Eftersom Cornucopia skrivit så bra om sädeskvarnar och sädesodling idag tänkte jag börja min serie om alternativa investeringar med småskalig sädesodling. Alltså att investera sin tid i odling och kunskap om odling.

Det finns en viktig orsak att människan till stor del lever på sädesslagen. De är så förbaskat lättodlade - du kan lätt få ihop ett kilo på två kvadratmeter. Särskilt höstvete och höstråg är löjligt lätta att odla, nästan i klass med potatis. Jag brukar alltid ha några kvadratmeter säd i trädgården. På så sätt så lär sig barnen hur det fungerar med att få fram vårt dagliga bröd. Det är vackert också, särskilt dinkel och korn. Och så får man motion.

Nu tänkte jag berätta lite om hur jag gör. Första steget är att gräva upp sin odlingsplätt. Har man redan ett grönsaksland går det bra att använda en bit av det. Rabatter går också bra. En rabatt med korn blir mycket vacker, särskilt om man blandar i t.ex. kornvallmo. Har man inget uppgrävt land odlar man lämpligen potatis första året för att enklast bli av med större delen av ogräsen. Egen potatis är inte fy skam det heller. Jag rekommenderar sorten "Princess" av tidiga sorter och "Asterix" för senare skörd. En fördel med Princess är att den blir bra även om man inte hinner äta upp allt som färskpotatis på sommaren utan skördar resten lite senare. Annars är "Blå Kongo" en av de roligaste att odla. Blått potatismos, som blir rosa om man droppar lite citron på det! Nåja, nog om potatis, det var säd jag tänkte tala om här.

Om man bor i lägenhet kan man hyra sig en odlingslott. Kolla in på Koloniträdgårdsförbundet för att få reda på mer, eller fråga din kommun. Till skillnad från kolonilotter, som är dyrare och har en liten stuga på sig, så är odlingslotter oftast bara cirka 100 kvadratmeter med en redskapslåda.

Andra steget vad gäller sädesodling är att skaffa utsäde. Cornucopia föreslår att man kan få sig en slatt från någon bonde. Jag föreslår annars att man botaniserar i hälsokosthyllan eller hälsokostaffären. Till höstvete och höstråg skaffar man enklast utsäde genom att köpa en påse helt vete eller råg från t.ex. Saltå kvarn. Visserligen vet man inte sortnamn, men det gör inget för hobbyodling. Utsäde till dinkel är lite svårare, eftersom de tröskade varianterna oftast är för misshandlade för att gro bra (mejla mig om du vill ha lite dinkelutsäde). Utsäde till havre och korn är enkelt - köp nakenkorn och nakenhavre på hälsokosthyllan. Dessa är också enklast att tröska i liten skala, istället för "vanlig" havre och korn, som har fastsittande skal.

Så kommer vi till sådden. Höstvete, höstråg och dinkel sås i september. Vårvete, havre och korn sås så tidigt som möjligt på våren. Kratta till din såbädd ganska grovt. Vete, råg, havre och korn kan bredsås, dvs slängas ut över dina kvadratmeter och sedan krattas ner. Räkna med 20 gram per kvadratmeter (ungefär 500 korn). För att underlätta hobbyodlingen har jag sågat en bräda som VVVVVVV som jag drar upp rader med, där jag sår i fröna. Sedan drar jag igen jord över dessa rader. Lite längre radavstånd gör att man kan lätt kan ogräsrensa mellan dem.

I början av odlingen får du en vackert grön "gräsmatta", sen sticker axen upp på försommaren. Det är då det börjar bli riktigt vackert. Axens färgskiftningar mot mognad är kul att följa när de böljar i vinden. Se till att hålla efter ogräsen i början. När säden växt till sig ordentligt kväver den ner det mesta. Någonstans läste jag att det inte handlar om ogräsbekämpning utan om ogräskontroll. Du kan aldrig bli av med alla ogräs om du inte sprutar en massa gift. Bara man håller ogräsen i schack på en rimlig nivå så klarar sig huvudgrödan utan att man jobbar ihjäl sig.

När så säden är mogen - axen är gula eller bruna - så klipper man av stråna. Till mina få kvadratmeter brukar jag använda sekatör. Till större odlingar får det bli lie. När säden har fått hänga på tork ett tag (dekorativ även då) vidtar en rolig aktivitet vid småskalig sädesodling - tröskningen. Kolla att kornen är tröskmogna genom att tugga på ett. De ska vara riktigt hårda. Klipp eller skär av alla ax från stråna och lägg dem i en kraftig tygpåse. Behandla sedan påsen som en boxboll ett tag. Trampa, boxa, mosa omkring påsen. För att skilja kornen från agnarna gör jag så att jag lägger en stor plastduk i korridoren här hemma. Sen sätter jag mig vid ena änden med en hårfläkt (utan värme, bara blås) och häller sakta blandningen från påsen förbi blåset från fläkten. Kornen faller rakt ner i en burk som står under, agnarna blåser ut på duken. Man får prova sig fram lite till bästa avstånd och sånt. Till sist samlar man ihop bosset i duken och sopar upp det som hamnat utanför.

Vad gör man sen med sin hemodlade säd? Är man lat kokar man den bara som ett godare råris. Fast den måste koka länge - omkring 45 minuter för alla utom nakenhavre, där det räcker med 20 minuter tack vare de små kornen. Annars mal man den själv på en sädeskvarn, som man kan köpa från t.ex. Orbio, Hemmakvarnen eller Kvarnspecialisten. Antingen gör man mjöl och bakar underbart gott bröd eller pannkakor, eller så skaffar man en flingkvarn så man kan göra grötflingor. Tycker man att kvarnarna är dyra kan man ju gå ihop några grannar och dela på en.

Ett annat roligt sädesslag är majs - här föreslår jag popcorn. Sorterna "Tom Thumb" och "Minipop" mognar åtminstone så långt norrut som i Mälardalen. De finns oftast bland barnsortimentet. Några popcornplantor ger åtminstone en omgång poppade. Kan du avsätta några kvadratmeter får du massor av popcorn. Det intressanta är att hemodlad popcorn blir godare än köpepopcorn. Jag trodde bara det gällde grönsaker, men tydligen gäller det popcorn också. Annars kan jag rekommendera mjölmajsen "Painted Mountain" som säljs av Runåbergs fröer. Vackrare mat får man leta efter. Majs får inte sås för tidigt, eftersom den inte tål frost och fröna inte tål för kall jord. Majsfrön sås ett och ett på lämpligt rad- och plantavstånd (varierar mellan sorterna, läs på påsen).

Vill man variera sig kan man också odla sin egen ärtsoppa. Även här är utsädet enkelt och billigt att skaffa - en förpackning torkade ärter från livsmedelsbutiken. Eller varför inte dina egna bruna eller vita bönor? Tänk bara på att inte så bönor för tidigt, precis som majs.

Odlingssäsongen är snart igång i år! Lycka till!

Dags för syndabockar

När det blir allvarlig kris utbryter ofelbart jakten på syndabockar. Just nu är det varslen av 650 arbetare och 100 tjänstemän på SAAB Automobile det gäller. Här har alla parter sin favoritsyndabock.

• Oppositionsledaren Mona Sahlin hävdar inte oväntat att regeringen har del i skulden för att de har pratat illa om företaget i flera månader.
  
• Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin å sin sida ger General Motors (GM) skulden för varslen.
  
• Medan Anette Hellgren, fackordförande på Saab Automobile i Trollhättan, lägger delar av skulden hos Europeiska Investeringsbanken (EIB).
  
• IF Metalls ordförande Stefan Löfven lägger också inte oväntat en stor del av skulden på regeringen.
  

- De säger att Saab tillverkar bilar som ingen vill köpa. Då pratat man ned sin egen industri. Nu ser vi resultatet av det.

Men hallå! Att säga att inte tillräckligt många vill köpa Saabs personbilar för att göra produktionen lönsam är väl bara att konstatera fakta. Det har ju varit så i många år! När man inte ens kan lyckas gå med vinst under högkonjunktur är företaget tyvärr dödsdömt. Försäljningen av Saabar minskar just nu inte för att regeringen uttalar sig, utan för att bilförsäljningen generellt minskar och Saabs bit av kakan minskar snabbare. Troligen för att de inte har modeller som passar den nuvarande marknaden. Jag tycker det är rätt skönt att vi har en regering som inte befinner sig uppe i det blå, utan som förstår hur det ligger till.

När krisen blir allvarlig kommer också glädjekalkylerna fram:

"Enligt Stefan Löfven visar regeringens egen analys av Saab Automobiles affärsplan, som tar hänsyn till finansieringskostnader, att bolaget skulle kunna gå med vinst om fyra år.

– Om man vet det och garanterar lån nu kan man vara förvissad om att det inte kommer att kosta skattebetalarna en enda krona, säger han."

Att Saab Automobile skulle kunna gå med vinst om fyra år är ungefär lika sannolikt som att en snöboll överlever i helvetet. Eftersom det nu är så säkert att det inte kommer att kosta en enda krona att garantera lån till denna briljanta affärsplan, så föreslår jag att Stefan Löfven med flera börjar med att personligen garantera en bit av lånen.

Saab har innan varslen totalt 4150 anställda och sedan 1990 har antalet minskat från cirka 7800. Samtidigt har Saab Automobile gjort förlust större delen av dessa år, trots att man alltså skurit ner personalen. Ingen trendvändning verkar därmed vara i sikte. Tyvärr, Trollhättan. Men om det finns någon verklig syndabock så är det väl GM. De har ju haft totalt fel strategi inte bara för Saab, utan för alla övriga divisioner. Men å andra sidan ska kanske trollhätteborna vara glada över att GM trots allt har hållit liv i ett förlustföretag såpass länge.

Vändning för kronan?

Idag har kronan stärkts, framförallt mot dollarn. Eller snarare så har dollarn försvagats mot både kronan och euron idag. Om man räknar hela senaste veckan har dock kronan förstärkts rejält mot euron - från runt 11,65 SEK/EUR förra fredagen till nu runt 11,15 SEK/EUR. Kanske är därmed trenden med svagare svensk krona på väg att vända?
Med tanke på att Europeiska centralbanken (ECB) sänkte sin styrränta i förra veckan är det kanske inte så konstigt att svenska kronan stärks mot euron. Det verkar nu också som om ECB smygsänker sin ränta ännu mer, vilket förklarar ännu mer kronförstärkning.

"Trichet is allowing the ECB’s deposit rate, which lenders earn on overnight deposits with the central bank, to usurp the benchmark refinancing rate and become the main driver of short-term borrowing costs. At just 0.5 percent, the deposit rate matches the Bank of England’s key setting and is only a step away from the zero-to-0.25-percent range the Federal Reserve uses."

Därmed kanske vi kan återgå till lite mer "normal" kronkurs. Det är tveksamt om den nuvarande svaga kronan gör någon nytta för svensk ekonomi. Visserligen gynnar den i teorin svenska exportföretag, men när hela världens ekonomi krymper är det tveksamt om det finns särskilt mycket marknad för våra svenska exportföretag att kapa åt sig just nu. Däremot är den dyra euron och dollarn ytterligt skadliga för alla företag som importerar saker. Jag talade t.ex. häromdagen med en bekant som driver skivaffär, och han säger att det just nu är ekonomiskt omöjligt för honom att importera skivor från USA eller EU-länder.

Skadan redan skedd för SEB

Nu backar tydligen SEB om ledningens löner. Höjningen av årslönen med två miljonerna som vd Annika Falkengren behövde igår är tydligen inte så nödvändig längre.

Frågan är vad orsaken var till att de backade. Var det att de inte ville diskvalificera sig för statens garantier? Eller var det för att de råkade ut för alltför många som bytte eller tänkte byta bank? Tydligen hade Riksgäldsdirektör Bo Lundgren ett samtal med Marcus Wallenberg och Annika Falkengren idag, där han förklarade vad som gäller för att få ta del av regeringens garanti- och kapitaltillskottsprogram.

Hursomhelst är skadan redan skedd för SEB. Allt rabalder har nu skapat en massa badwill runt denna bank - det sista en bank behöver i dagens läge. Frågan är egentligen hur bortkopplad från verkligheten man får vara som företagsledare. Det borde väl ha varit ganska uppenbart att det skulle bli en gigantisk mediastorm om man gick ut med en sådan löneförhöjning för vd i dagens läge. Hade Annika Falkengren istället symboliskt sänkt sin årslön med en miljon (kvarvarande sex skulle nog räcka gott) hade istället SEB vunnit oerhört i förtroende. De hade då framstått i en mycket positiv dager och kunnat vinna över kunder från t.ex. Swedbank tack vare det.

Mycket smartare agerande ser vi t.ex. från Volvos PVs chefer, där de 40 toppcheferna gått med på att sänka sina löner. Även arbetarna och tjänstemännen sänker sina löner på Volvo PV. Som sagt, mina gissningar om sänkta löner under 2009 slog in betydligt snabbare än väntat.

Orimliga löner

Ingen kan väl nu ha missat att SEBs vd gick och fick rejält höjd lön. För vadå, frågar jag mig?

Cornucopia säger att han saknar ord.

Fredrik Braconier på SvD frågar sig "Var finns omdömet, SEB?".

Både statsminister Fredrik Reinfeldt och oppositionsledare Mona Sahlin är överens om att det är provocerande.

Artikeln i i DI fick 472 kommentarer, varav de flesta upprörda.

Nåja, SEB fick ju publicitet idag i alla fall!

SvD härmas visst ;-)

Jag råkade just se att SvD har en artikel om bopriserna med delvis liknande tongångar i analysen som jag hade i föregående blogginlägget. Jag hade missat den artikeln tidigare idag, eftersom jag hade annat att göra.

Där såg jag också att de körde en repris på ett diagram över inflationsjusterade småhuspriser som jag såg på SvD.se redan i höstas. Nu vet jag inte om idén att göra ett sånt diagram är plankad från det jag publicerade redan hösten 2007, eller om de kommit på idén oberoende av mig. Själv fick jag ju idén när jag tittade på Robert Shillers motsvarande diagram över inflationsjusterade huspriser i USA.

Varför bopriserna kommer att falla på sikt

Idag rapporteras att Bopriserna fortsätter uppåt i glada nyheter från Mäklarstatistik. Bostadsrättspriserna i riket steg enligt dem med 5 procent och villapriserna med 1 procent. Det rör sig dock bara om uppgångar på månadsbasis, vilket jag bara ser som en uppstuds i en nedåttrend. Cornucopia påpekar att om man läser längre än första raderna i pressmeddelandet så ser man nedgångar istället. Uppenbarligen läser inte journalisterna längre. Synar man pressmeddelandet ser man t.ex. att villapriser sjunkit med 3% i riket på tre månader. På 12 månader har både bostadsrätter och villor sjunkit 4-5%.

Eftersom Mäklarstatistik är part i målet, då de tjänar på höga bostadspriser, så tar jag deras siffror med en nypa salt. Jag kommer därför att vänta på nästa Fastighetsprisindex från SCB innan jag uppdaterar mina grafer. Nästa kvartalsstatistik där lär komma runt mitten av maj.

Cornucopia tar idag också upp hur Mäklarstatistik beräknar sina siffror. Intressant läsning.

Som jag nämnde i förra veckan så är det nu nästan rekordmånga bostäder till salu på Hemnet. En som kommenterade inlägget invände att den som säljer även kommer att köpa något nytt. Jag köper inte det argumentet. Många har t.ex. de senaste åren köpt bostadsrätter åt sina utflyttningsmogna barn. Som det ekonomiska läget ser ut idag lär nog många ungdomar bo kvar hemma betydligt längre, eller hyra in sig som inneboende. Därmed minskar den totala efterfrågan på bostäder. Svenskarna kommer att sänka sin bostadsstandard framöver och bli mer "trångbodda".

Så till huvudämnet för denna artikel. Vilka faktorer finns det som talar för sjunkande bostadspriser framöver?

• För det första kommer de ökade kraven på kontantinsats att omöjliggöra bostadsköp för många förstagångsköpare. Hur många har idag sparpengar till 10% kontantinsats på en miljon eller två? Det blir 100000-200000 kronor. Eftersom börsnedgången ätit upp mångas fondtillgångar finns helt enkelt inte pengarna till kontantinsatsen där. Kan ni sen tänka er vad som händer när bankerna höjer kravet på kontantinsats till 20%, vilket säkert många fortfarande minns när det var normen för bolån. Bekanta jag har talat med som bor i hyresrätt idag och funderat på att köpa bostad säger att de inte har någon lust att spara ihop en kontantinsats. Dessutom skulle det ta dem minst två år av sparsamhet (alltså minskad konsumtion) för att spara ihop insatsen. Då bor de hellre kvar i sin hyresrätt.
  
• Bankerna kommer att kräva att man amorterar på sina lån. Va? Vadå? Vad är det för nåt? Jo, tydligen var det så innan finansboomen att man var tvungen att betala tillbaka en viss del av sitt lån varje år, och inte bara betala ränta. Nog skojat... enligt Finansinspektionens rapport om svenska bolånemarknaden i februari 2008 var den genomsnittliga verkliga amorteringstiden på svenska bolån 91 år! Vem lever så länge? Ökar man amorteringskravet till normala 40-50 år betyder det en hel del på månadskostnaden med dagens bostadspriser.
  
• Bankerna kommer att ställa högre krav på den som ska låna. Har du inte fast jobb kan du troligen glömma lån.
  
• Arbetslösheten slår mot priserna på flera sätt. Den som är arbetslös lär inte få bolån. Den som är arbetslös har svårt att spara ihop till kontantinsats och behöver dessutom sina sparpengar som buffert. Med krympande arbetsmarknad totalt minskar mängden folk som flyttar till en ny ort p.g.a. nytt jobb. Dessa har de senaste åren varit en uppdrivande faktor för bopriserna.
  
• Folk som ska byta bostad kommer p.g.a. de sjunkande priserna att se till att sälja sin nuvarande bostad innan de köper en ny. Hela dynamiken i bostadsmarknaden vänder därmed. Det kommer därför hela tiden att finnas ett överskott på bostäder till salu. Detta är en viktig punkt som jag tror de flesta som försöker analysera bostadsmarknaderna missar. Har väl nedgången kommit igång blir den av denna orsak självgående.
  
• Förväntar sig folk sjunkande bostadspriser ändras också deras köpbeteende. Nedgången blir då också självgående p.g.a. att folk kommer att vänta på lägre priser innan de köper.
  
• Förväntan om lägre bostadspriser kommer även att leda till att köparna försöker pruta istället för att som tidigare gå in i vansinniga budgivningar och trissa upp priset.
  
• Som jag sade ovan kommer säkert ungdomar att bo kvar längre hemma. Föräldrar kommer heller inte i samma utsträckning att kunna köpa bostäder till sina barn.
  
• Visserligen är räntan låg nu, men den kan samtidigt inte bli så mycket lägre. Riksbanken har bara en procentenhet kvar att ta av. Sänkningen av ränteläget stöttar för tillfället upp bomarknaden, men när Riksbanken väl har sänkt till nollränta finns bara en väg för räntorna att gå - uppåt. Dessutom är Riksbankens konstlat låga ränta inte hela sanningen. Det viktigaste är vad bankerna får betala för att låna pengar för att kunna ge bolån. Som det ser ut idag finansieras bolån genom att bankerna ger ut bostadsobligationer. Just nu stöttar Riksgälden upp denna marknad genom att köpa upp bostadsobligationer och därmed hålla räntorna på dem nere. Detta kan de göra tack vare de låga räntorna på statspapper, vilket gör att de tjänar pengar på räntenettot. Men om svenska staten börjar gå med större underskott och måste rycka in med mer pengar till fallande företag och banker kommer räntorna på statspapper att skjuta i höjden då statens lånebehov ökar i en ogynnsam marknad. Då försvinner möjligheten för Riksgälden att stötta bostadsobligationerna, åtminstone till dagens löjligt låga räntor. Därmed ökar bankernas upplåningskostnader och de tvingas höja sina bolåneräntor.
  
• Vad händer sen när krisen i Baltikum blommar ut på allvar? Då kommer Swedbank och SEB att få det betydligt tuffare när de vill låna pengar och kanske inte längre kan ge ut bolån i Sverige i någon större omfattning. Även om de kan fortsätta att låna ut kommer de att behöva ta ut betydligt högre ränta. Därmed minskar konkurrensen på bolånemarknaden, vilket varit en av de pådrivande faktorerna på bostadsbubblans uppsida.
  
• Bubblor har en tendens att överdriva på nersidan efter att de överdrivit på uppsidan. Och ännu är nedgången inget annat än en liten neråtkrok i toppen av en lång stigande kurva.
  

I Finansinspektionens rapport om svenska bolånemarknaden från februari 2008 finns även andra intressanta fakta. Den genomsnittliga amorteringstiden enligt plan var 37 år, vilket låter bra. Men bankerna följde tydligen inte sina amorteringsplaner för låntagarna, så ett viktat genomsnitt för verklig amorteringstid för småhus var 80 år och för bostadsrätter 133 år! Smått otroliga siffror, men det blir värre - för nyutlåningen låg den viktade genomsnittliga amorteringstiden för småhus på 102 år och för bostadsrätter på 186 år!! Detta beror ju självklart på den höga andelen amorteringsfria krediter - uppskattningvis 65% för småhus och 85% för bostadsrätter - för nyutlåningen hela 80% för småhus och 90% för bostadsrätter. När detta rättas till och bankerna börjar kräva att bolånekunderna amorterar enligt plan betyder det enligt rapporten ökade amorteringar på sammanlagt 23 miljarder kronor per år, vilket motsvarar en räntehöjning på 2,3 procentenheter. Att amorteringsgraden är så låg gör också att det ofta inte finns någon möjlighet för bankerna att hjälpa kunder som får tillfälliga betalningsproblem genom att minska amorteringarna en tid.

Rapporten talar också om belåningsgraden för svenska bostäder. Den genomsnittliga belåningsgraden för belånade bostäder var då 59% och genomsnittlig belåningsgrad i nyutlåningen var hela 72%. Högst intressant är också följande diagram ur rapporten, som visar andel av de belånade bostäderna med olika belåningsgrader.Här ser man att redan vid ett prisfall på ynka 20%, vilket får betraktas som en högst modest korrigering av bostadspriserna, så kommer över 20% av de belånade småhusen och över 25% av bostadsrätterna att ha tagit sig vatten över huvudet, alltså sitta med lån som överstiger marknadsvärdet på bostaden. Då, om inte förr, tror jag bankerna verkligen drar öronen åt sig.

Hur många som i slutändan kommer att hamna "under vattnet" beror självklart på hur inflationen kommer att bli framöver. Hög inflation kommer att mildra fallet i de nominella bostadspriserna, helt enkelt för att varje urholkad krona kommer att köpa mindre real bostad, men å andra sidan implicerar hög inflation hög ränta, med allt vad det leder till för bostadspriserna. Det exakta scenariot är svårbedömt, men min prognos på minst 55% nedgång från toppen för inflationsjusterade småhuspriser i riket står fast. Vi kan väl avsluta med en repris av inflationsjusterade småhuspriser i Sverige och Storstockholm 1986-2008:

Ännu mer Swedbank

Det finns mer att orda kring turerna runt Swedbank och Sparbanksstiftelserna. Fredrik Braconier på SvD tycker att Swedbank har lurat dem som köpt preferensaktier innan jul. Han drar sig inte för att använda ett så hårt ord som bondfångeri om det faktum att den utlovade utdelningen på preferensaktierna nu plötsligt gick om intet. Bra sagt! I och för sig kan man ju tycka att de som deltog i nyemissionen får skylla sig själva, men problemet är att större delen av dem inte spelade bort egna pengar, utan andras pengar. Folksam riskerar sina pensionssparares pengar. Sparbanksstiftelserna slarvade bort pengar som skulle gå till forskning, utbildning, kultur och idrott.

Igår kväll skrev jag om Sparbanksstiftelsernas ordförande Ingrid Dahlberg. Jag frågar mig första hur man kunnat utse henne till ordförande för en storägare till en storbank. Här faller ansvaret på valberedningen. Borde man inte ha valt en person med kunskaper om ekonomi och bankväsendet? Det är i och för sig sunt att man har personer med olika bakgrund i styrelsen, så att perspektivet inte blir för ensidigt. Även ekonomer tenderar ju att ha "färgade glasögon" i sin syn på världen. Men om man vill ha t.ex. en kulturpersonlighet i styrelsen så finns det många kulturpersonligheter som även har ekonomikunskaper. Fast även om nu valberedningen nominerat en olämplig person, så måste den nominerade själv inse sina begränsningar. Kan man inget om banker bör man tacka artigt nej till ett sånt uppdrag, eller möjligen tacka ja och sen sätta sig och läsa på en massa om banker, aktier, fonder, m.m. På en sådan här mäktig post kan man nämligen genom blåögdhet och okunskap ställa till stort elände för många andra, vilket just bevisats.

Jag råkade även hitta en mycket intressant artikel i Affärsvärlden, som gräver lite i historien bakom Swedbanks nuvarande situation och en hel del för mig okända detaljer om höstens viktiga händelser. Riktigt bra journalistik av Birgitta Forsberg om hur småspararnas trygga bank blev ett högriskprojekt. Hon börjar med att berätta historien om hur Jan Lidén och Carl Eric Stålberg blev ledarduo för Swedbank och hur man expanderade österut. Sen kommer hon in på Sparbanksstiftelserna. Lite godbitar ur artikeln:

"Stiftelserna lade olika vikt vid sina olika uppdrag. Ingvar Melin hävdade att stiftelserna främst skulle äga Swedbank och vårda banken. Men andra stiftelser, som ofta befolkas av kommunpolitiker och kommunanställda enligt sparbankstanken om att spegla samhället, fokuserade mer på att dela ut pengar."
[...]
"Medan Ingvar Melin förgäves förfäktade sin ståndpunkt i Förvaltningsbolaget verkade de andra representanterna mest tycka att det var trevligt att det regnade så stora utdelningar över dem. Ingvar Melin hade också synpunkter på bankens strategi och agerande, medan de andra ofta satt tysta."
[...]
"Flera av stiftelserna sägs också ha förlitat sig på Förvaltningsbolagets tjänsteman, Björn Kårfalk. Han påstås i sin tur ha backat upp Carl Eric Stålberg. Enligt Björn Kårfalk styr stiftelserna banken via valberedningen, där de har ordförandeposten."
[...]
"Bilden som växer fram är att stiftelserna, med undantag för Melin på Alfa, stillatigande sett på hur Stålberg och Lidén rusat i väg österut mitt i en högkonjunktur."

Här får vi lite av förklaringarna till att en småspararbank kunde få för sig att expandera stort utomlands. Eftersom styrelseledamöterna tydligen inte förstod så mycket så sade de inte emot. Här förstår man också bakgrunden till att stiftelserna inte hade några pengar att köpa aktier för i nyemissionen. Sen kommer artikeln in på höstens händelser, som ligger bakom de senaste dagarnas härva.

"Söndagen den 19 oktober ringde Anders Sundströms mobiltelefon. När Folksams vd svarade serverade hans gamla vän Lorentz Andersson från Sparbanksstiftelsen Norrland ett delikat problem - Swedbank behövde pengar, kunde Folksam ställa upp?"
"Anders Sundström och Lorentz Andersson var gamla partikamrater i socialdemokraterna. När Lorentz Andersson var kommunalråd i Skellefteå var Anders Sundström kommunalråd i Piteå. Därefter gjorde båda karriär inom partiet, Lorentz Andersson satt i partistyrelsen och blev landshövding medan Anders Sundström blev minister."
"Lorentz Andersson var även ordförande i Swedbanks valberedning och Anders Sundström hade suttit i styrelsen från våren 2003 till våren 2004, då han slutade för att bli vd för Folksam."

Sen noterar jag att det finns en sparbanksstiftelse som verkar överleva:

"Ett stort undantag utgör Sparbanksstiftelsen Alfa, med Ingvar Melin i spetsen. Medan de andra stiftelserna hade delat ut merparten av sina pengar, hade Alfa 10 procent av sin förmögenhet likvid och kunde ställa upp kontant för de aktier stiftelsen äger direkt, inte via Förvaltningsbolaget."

Det fanns alltså någon inom Sparbanksstiftelserna som fortfarande hade lite vett kvar och inte belånade sina aktier. I en di-artikel från igår läser jag också att

"Sparbanksstiftelsen Alfa med verksamhet i framförallt Värmland och Östergötland är mer stadd i kassan. Som den största sparbanksstiftelsen med 16,3 miljoner obelånade Swedbankaktier har de fortfarande en relativt god ekonomi"

Jag frågar mig fortfarande varför Svensk Exportkredit (SEK) lånat ut pengar till Swedbank. Det frågar sig tydligen Svd också:

"I utbyte mot säkerheter i form av Swedbank-aktier gav SEK ett lån på en halv miljard kronor till stiftelserna i januari 2008, lika mycket lånade de av en europeisk bank månaden efter.

På frågan varför ett exportstimulerande organ som SEK överhuvudtaget ska låna ut pengar till en så inhemsk företeelse som en samling sparbanksstiftelser, svarar ordförande Ulf Berg:

– Det är en förståelig fråga. Men för att exporten ska komma igång måste hela det finansiella systemet fungera och därför kan vi även gå in och ge lån till finansiella spelare, säger han."

Det var ju ett svar. Men kanske inte riktigt så utförligt som jag skulle önska. Fortfarande tveksamt om detta verkligen ingår i deras uppdrag.

Nu undrar förstås alla vilken "den europeiska banken" är som lånat ut en halv miljard och som därmed kanske blir ägare till en massa Swedbankaktier. Vi väntar med spänning på att det ska avslöjas.

Hursomhelst är det intressant att Sparbanksstiftelserna under våren 2008 köpte drygt 8 miljoner nya Swedbank-aktier för runt 1 miljard kronor. Sedan dess har aktiekursen som bekant hunnit med två halveringar!

Som jag nämnt tidigare så kommer ju en massa kultur, forskning, utbildning och idrott att gå miste om bidrag från Sparbanksstiftelerna. På www.sparbanksstiftelserna.se kan man läsa mer om vilka som kommer att gå miste om pengar. Bl.a. tappar Nordens Ark en miljon om året.

Vad gäller Swedbank så sitter styrelseordföranden Stålberg kvar än så länge. Nya storägaren Folksam verkat inte ha något emot honom. Att han tagit alldeles för stora risker verkar man än så länge hålla emot honom.

Folksam sålde förresten sitt fondbolag till Swedbank häromåret och Swedbank säljer sakförsäkringar från Folksam. Det verkar finnas tankar bakom Folksams övertagande, bl.a. är Swedbanks många kontor troligen intressanta. Det kan nog bli fler samarbeten.

Nå, nog om Swedbank och Sparbanksstiftelserna nu. Jag lovar att ta upp lite andra ämnen nu, om inget sensationellt händer i Swedbank.

Flashback

Jag fick ett tips om en radiointervju med Ingrid Dahlberg, ordförande för Sparbanksstiftelserna, som gjordes i samband med nyemissionen. Lyssna på den - bara 2 minuter 42 sekunder - väl värda att höra.

Hon kunde lika gärna ha sagt "vi räknade ole dole doff och därför bestämde vi så".
Hur kan en sån person hamna på en sån post? Hon kan inte ens förklara varför man valde preferensaktier! Fast det är egentligen synd om henne. Hon har hamnat på en krävande post där hon tyvärr saknar nödvändig ekonomisk kompetens.

Wikipedia har följande att förtälja om Ingrid Dahlberg:

"regissör, producent"

"1997-2002 chef för Kungliga Dramatiska Teatern"

"landshövding i Dalarnas län 2002-06"

"ordförande för Svensk Scenkonst, branschorganisation för arbetsgivare inom musik, dans och teater."

Vidare enligt susning.nu:

"- År 1963 - Sveriges Radio/TV samhällsredaktionen
- År 1969 - Producent på Faktaredaktionen vid TV2
- År 1983 - Chef för TV1-teatern
- År 1985 - Chef för TV1 Fiction
- År 1986 - Chef för Kanal 1 Drama"

"Samma år sattes hennes pjäs Resan till Pjongjang upp på Stockholm Stadsteater"

1975 var året.

Läs även mer på Dagens PS.

Så tar vi en flashback till 2008-07-09:

"Vi trodde inte att det skulle bli så allvarligt. Hade någon sagt till mig för fyra månader sedan att kursen skulle gå ned till 105 kronor hade jag inte trott på det. Det är oroväckande, säger Ingrid Dahlberg som är ordförande i Sparbankstiftelsernas förvaltningsbolag."

Kursen för Swedbankaktien står idag i drygt 20 kronor.

Slut för idag, tack för idag!

Cirkus Swedbank fortsätter

Det visar sig nu att Svensk Exportkredit (SEK) också hade lånat ut pengar till Sparbanksstiftelserna och därmed blir ny storägare i Swedbank då de också kräver in pantsatta aktier, liksom Folksam redan gjort. Sparbanksstiftelserna har tydligen fått låna 500 miljoner från SEK. Statliga SEK kommer att få knappt 4% av aktierna i Swedbank och finansmarknadsminister Mats Odell säger att staten för tillfället kommer att behålla aktierna. Därmed blev vi alla delägare i Swedbank!

Det jag frågar mig är varför SEK lånat ut pengar till Sparbanksstiftelserna. De ska ju syssla med stöd till exportföretag. Jag kanske får återkomma till frågan, eller så hinner förhoppningsvis någon grävande journalist luska i detta. Kom igen nu alla journalister som förhoppningsvis läser min blogg!

Tydligen hade inte Sparbanksstiftelserna förlånat sig totalt, utan runt 4% av aktierna i Swedbank blir kvar hos dem, så de kraschar inte helt. Ändå har de förlorat större delen av sina aktier.

Vidare rapporteras idag att Swedbank ställer in utdelningen, vilket jag gissade redan igår. Därmed försvinner väl alla skäl att äga Swedbanks aktie. Lustigt nog stärktes Swedbanks aktie på börsen idag, vilket väl ska tolkas som att marknaden är lättad över att det kommit lite klarhet i ägarfrågan.

En dålig effekt av denna cirkus blir att Sparbanksstiftelsernas stöd till forskning, utbildning, idrott och kultur kommer att försvinna. Det delades ut runt 332 miljoner förra året som nu kommer att försvinna. Ett hårt slag för samhällssektorer som inte har särskilt mycket att röra sig med. Vad som nu kommer att hända med fotbollens nya nationalarena Swedbank Arena är oklart.