Oljepriset!

Nu har priset på råolja gått upp rejält sedan botten i vintras. I fredags drog WTI-oljan upp över $65/fat och under maj har den ökat med 28%, vilket tydligen är den kraftigaste månatliga ökningen på årtionden. Vad innebär detta för ekonomin? Låt oss titta på Stockholmsbörsens OMXS30-index (en hyfsad allmän indikator för ekonomin) jämfört med priset per fat för WTI-råolja:
Som synes drabbades börsen av en kraftig sättning våren 2006, när oljepriset för första gången höll sig över $60/fat. Därefter sjönk oljepriset tillbaka något, men började stiga igen under 2007 och fram till sommaren 2008, vilket ser ut att ha delat ut en rad stjärnsmällar till ekonomin. Nu är vi åter på ett oljepris över $60/fat, vilket inte är bra för stora delar av ekonomin. Vad ska vi tro kommer att hända då?

Något sånt här är vad som har förutsagts kommer att hända runt den globala oljeproduktionstoppen. Våldsamma fluktuationer i priset på råolja. Vi ser ut att ha passerat toppen, med tanke på att så många investeringar i ny oljeproduktion har ställts in p.g.a. finanskrisen. Eventuellt kan den globala oljeproduktionen hålla sig kvar på någon form av platå i något år, men sedan bär det av neråt. Vad som kommer att hända när oljeproduktionen inte längre ökar är att varje försök av ekonomin att återhämta sig obarmhärtigt kommer att slås ner av att oljepriset då ökar p.g.a. ökad efterfrågan.

Innan oljeproduktionstoppen var normalläget tillväxt avbruten av recessioner då och då. Efter oljeproduktionstoppen blir istället normalläget nerkrympning avbruten av uppgångar då och då. Tror du mig inte? Kopplingen mellan energitillgång och BNP globalt är oerhört stark. Att vi i Sverige har lyckats öka vår BNP mycket mer än vår energiåtgång har ökat beror bara på att vi outsourcat så mycket av vår produktion till andra länder. Globalt gäller fortfarande sambanden.

Som jag påpekat förut innebär inte peak oil samma sak som slutet på oljan. Däremot är det en viktig växling.

Boräntekris i USA

Som jag nämnde igår, så orsakar de stigande långa räntorna i USA problem för Bernankes plan att rädda bolånen och nu har även Bloomberg uppmärksammat detta.

Kyle McGee went to his mortgage broker’s office yesterday hoping to refinance and save about $200 a month. He walked away empty-handed.

McGee was expecting a rate of 4.7 percent; the broker offered him 5.375 percent. The average 30-year fixed-mortgage rose to 5.27 percent as of yesterday, according to Bankrate.com.

Det är nog många fler som har "missat tåget" bland amerikaner som skulle behöva sätta om sina bolån till lägre räntor. Många väntade nog och hoppades på att komma ner till 4,5% ränta. Om detta är en riktig trendvändning, vilket det ser ut som, så bådar det inte gott för USAs bolåntagare och banker framöver.

Jag läser även att 9,12% av bolåntagarna i USA ligger efter med betalningarna, vilket är ett rekord. Risken att de ska komma ikapp är liten.

BNP-siffrorna

Idag kom SCB ut med de svenska BNP-siffrorna för första kvartalet i år och de visade som väntat på ett rekordstort BNP-fall - hela 6,5% jämfört med samma period i fjol. Ingen överraskning, ty som Sloped Curve påpekar så är siffran i princip redan gammal när den kommer.

Krympningstakten i BNP är inte lika hög som för sista kvartalet 2008 - BNP föll endast 0,9% säsongsrensat från sista kvartalet 2008 till första kvartalet 2009. Förra kvartalet var nedgången som bekant hela 5,0% jämfört med föregående kvartal. Optimisterna hoppas därmed på att det planar ut och vi kan se uppgång nästa år. Hur mycket jag än skulle vilja det är jag inte optimist i detta fall. Det finns fortfarande alltför mycket skit som inte rensats ut ur världsekonomin för att vi ska kunna se någon varaktig uppgång. Däremot kanske inte nedgångstakten blir lika kraftig som fjärde kvartalets klubbslag.

Men tittar man närmare på SCBs pressmeddelande kan man notera en del saker som inte är särskilt bra.

Produktionen i tillverkningsindustrin sjönk med hela 24,3 procent första kvartalet jämfört med samma kvartal 2008.

Varuproduktionen minskade med 17,3 procent.

Produktionen inom näringslivet minskade med 9,0 procent.

De offentliga konsumtionsutgifterna ökade med 2,3 procent.

Produktionen inom näringslivet är hårt drabbad, särskilt tillverkningsindustri och varuproduktion, medan samtidigt den offentliga konsumtionen ökar. Det är i längden inte hållbart att öka de offentliga utgifterna medan näringslivet krymper.

Hushållens konsumtionsutgifter minskade med 3,0 procent. Utgifter för inköp av bilar och transporter bidrog mest till minskningen

Ingen överraskning, med tanke på de katastrofsiffror för bilförsäljning som presenterats tidigare, men ändå intressant att notera.

Henrik Mitelman på SEB har också en intressant kommentar i SvD:

- Men det intressanta är att produktiviteten också kollapsar. Vi jobbar 1,5 procent mindre än förra året och producerar 6,5 procent mindre tjänster och varor. Det är ingen särskilt fin utveckling.

Det måste väl bero på att många företag inte har samma beläggning som förut, men inte vill eller kan avskeda i samma mån. Detta visar kanske också på en risk för fler avskedanden.

Idag kom också preliminära BNP-siffror för USA, där BNP nu krymper i en årstakt av 5,7%, inte riktigt lika snabbt som fjärde kvartalet 2008, alltså.

För två veckor sedan kom också BNP-siffror för EU:

Värst drabbades det nyblivna eurolandet Slovakien som är starkt beroende av bilindustrin och som backade med hela 11,2 procent. Den mest obehagliga överraskningen kom dock från Tyskland som jämfört med fjolårskvartalet krympte med 6,9 procent.

Slovakien framstod länge som ett undantag i Östeuropa, men nu börjar de närma sig baltiska siffror på BNP-krympningen. Inte helt oväntat, eftersom de är starkt beroende av bilindustrin. Tysklands BNP-krympning visar att denna kris drabbar totalglobalt. Det finns inga alternativa länder att investera i eftersom hela världsekonomin krymper.

Bloggrannen Cornucopia har idag också lite kloka kommentarer om BNP-siffrorna.

Höjda räntor

Veckans trend verkar vara högre räntor. Överallt och på allt.

Vi börjar här i Sverige, där SBAB nu höjer boräntorna. Det är räntorna med bindningstider mellan fem och tio år som höjs med mellan 0,08 och 0,24 procentenheter. Boräntor med kort bindningstid ligger fortfarande ganska still, men som synes nedan har räntorna på de längre bindningstiderna börjat sticka uppåt.
Skulle man minimera sin bundna ränta skulle man ha gjort det redan i januari. Di har pratat med Torbjörn Isaksson på Nordea, som anser att botten för boräntor är passerad. Detta beror på att de längre räntorna börjat stiga på kreditmarknaderna där SBAB och bankerna lånar upp pengar för sina bolån. Men än så länge stiger bolåneräntorna sakta, så det är ingen panik för den som tänker binda sin ränta.

Betydligt mer dramatiskt är läget i USA, där bolåneräntorna steg kraftigt igår. Tydligen lyckas herr Bernanke på Federal Reserve inte längre hålla boräntorna nere längre. Detta kommer att orsaka problem, då man hade förväntat sig att de sänkta boräntorna skulle mildra den amerikanska bolånekrisen, men nu när räntorna plötsligt stiger igen så försvinner denna effekt. Det ser ut som om krisen nu definitivt är på väg in i sin andra våg. De många amerikaner som inte hann att binda sina räntor på lägre nivåer kommer nu att drabbas av "oväntat" höga räntebetalningar, när det ekonomiska läget för många redan är allvarligt.

Att bolåneräntorna stiger i USA hänger i sin tur ihop med att räntorna på långa statsobligationer i USA stigit kraftigt. Nedan ser ni räntekurvorna för några datum. Botten var runt jul, och sen dess har räntan på 30-åriga amerikanska statsobligationer stigit från runt 2,5% till runt 4,5%. Även räntat på de 10-åriga statsobligationerna har stigit kraftigt, och många bolåneräntor är knutna till dem.

Lägg märke till hur brant den röda kurvan lutar. Detta är bland de största skillnader mellan långa och korta räntor som någonsin noterats för amerikanska statspapper. Visserligen har räntorna fallit tillbaka lite idag, men de långa räntorna är fortfarande nästan lika höga.

Vad beror då detta på? Har världen tappat förtroendet för USAs betalningsförmåga? Nej, svaret kommer nog om man tittar på kurvan över räntan på inflationsskyddade statsobligationer kontra "vanliga".

Som synes har räntan på 20-åriga inflationsskyddade amerikanska statsobligationer hållit sig ganska stilla och fluktuerat mellan 2 och 2,5 procent, medan räntan på vanliga 20-åriga amerikanska statsobligationer har ökat stadigt från 3,25 till 4,5 procent. Det handlar alltså om att inflationsförväntningarna på längre sikt har börjat öka. Hade det handlat om rädsla för USAs betalningsförmåga hade även räntan på inflationsskyddade obligationer stigit.

Jag får säkert orsak att återkomma till räntor - jag ska försöka hinna skriva lite om övriga svenska räntor också.

Boprisuppgången obekräftad

Senaste statistiken på småhuspriser har kommit från SCB och där syns inte den prisuppgång som det har talats om under årets första månader. Jag följer Fastighetsprisindex för permanenta småhus som jag inflationsjusterar med hjälp av konsumentprisindex. Efter senaste uppdateringen av kvartalsstatistiken hos SCB ser kurvan ut så här (klicka på diagrammet för att förstora det):

Nu frågar ni er säkert varför de prisuppgångar som Mäklarstatistik redovisat under våren inte syns här. SCB har en tänkbar förklaring:

SCB:s officiella fastighetsprisstatistik redovisas efter tidpunkten på köpebrevet, d.v.s. den dag då köparen är ny formell ägare till den förvärvade fastigheten. Den tidsperiod som förflyter mellan kontraktsskrivning och köpebrev är normalt ca 2 månader.

Tittar man på senaste småhusbarometern från SCB tycks det dock som att det inte har varit någon nämnvärd uppgång i småhuspriserna under årets början, eftersom man där har med data fram till och med april, vilket då borde stämma ungefär med det som Mäklarstatistik rapporterade två månader tidigare, alltså februari. Enligt SCB:s småhusbarometer ökade småhuspriserna från mars till april med 0,5%. Enligt Mäklarstatistik ökade villapriserna med 1% från januari till februari. Hum, det kanske får anses vara inom felmarginalen för skillnaden i metodik med mera. Vi får se vad som sägs i nästa småhusbarometer som kommer i mitten av juni, som då borde motsvara marssiffrorna från Mäklarstatistik.

Idag noterade jag också att bostadsbyggandet i Sverige rasat 42% på årsbasis. Aj, aj säger säkert byggbranschen. Frågan är vad denna kraftiga byggnedgång får för effekt på bostadspriserna. Rimligtvis borde den ha en uppdrivande verkan, men det kanske mest får effekten att mildra boprisfallet.

Förhoppningar hos USAs hushåll

Igår såg vi rubriken "Ökad optimism hos USA:s hushåll".

nya siffror från Conference Board som noterar en kraftig uppgång i konsumentförtroendet. Det mäts i ett index som steg till 54,9 i maj från 40,8 i april

Det talas om att man nu kan se de "gröna skotten" och det låter ju bra, eftersom konsumenterna står för så stor del av USAs BNP. Men tittar man närmare på indexet ser det inte riktigt lika ljust ut. Indexet är sammanvägt av 60% förväntningar och 40% aktuella situationen. Går man till det ursprungliga pressmeddelandet kan man läsa att den del av indexet som rör den nuvarande situationen endast gjorde en marginell förbättring från 25,5 till 28,9. Däremot ökade den del av indexet som rör framtidsförväntningarna från 51,0 till hela 72,3, vilket var vad som till större delen drog upp det sammanvägda indexet som presenteras i svenska media. Frågan är nu om dessa förhoppningar kommer att infrias? Förhoppningarna går ju ganska lätt att prata upp med tal om "gröna skott". Man borde vänta med hurraropen tills indexet över den nuvarande situationen också visar substantiella förbättringar och inte bara marginella sådana.

Världens aktiebörser gillar som vanligt överdrifter och gjorde ett simultant glädjeskutt igår i samband med dessa glada siffror. Men snart återgår vi till den bistra verkligheten, där vi närmast väntar på besked om General Motors' konkurs eller rekonstruktion. De blåögda amerikanerna ser ljusare på framtiden, men den ser i själva verket oerhört mörk ut. GMs konkurs eller rekonstruktion kan få Lehman-konkursen i höstas att framstå som en västanfläkt, eftersom GM är starkt kopplat både till den reala ekonomin och till finansbiten genom alla som gett lån till GM och framförallt alla kreditswappar (CDS) som är kopplade till GM. Tidsfristen för långivarna att acceptera en uppgörelse löper ut idag och ännu finns inget besked.

Enligt två källor som Reuters talat med ligger andelen långivare som gått med på uppgörelsen på ett lågt ensiffrigt procenttal, vilket kan jämföras med de 90 procent av långivarna som GM vill ha med för att undvika att ansöka om konkursskydd.

Världen väntar med spänning på besked om General Motors' framtid någon gång under de närmaste dagarna. Även här verkar förhoppningar gälla, men hur ska man kunna tro att det finns någon vettig utväg för detta megaförlustföretag? Bättre att få eländet överstökat snabbt istället för att dra ut på det hela och bara inge falska förhoppningar.

Penningpolitik och finanspolitik

Gunnar Örn skrev i fredags en läsvärd artikel på di.se för den som vill förstå penningsystemets funktionssätt relaterat till bankernas problem och Riksbankens svårigheter att pumpa igång ekonomin. Lite godbitar:

Riksbanken gör faktiskt febrila försök att pumpa ut mer pengar i den svenska ekonomin – utan att det haft någon märkbar effekt på den totala penningmängdstillväxten i Sverige.

Normalt när den monetära basen ökar ska penningmängden öka ännu mer.

Men detta förutsätter att bankerna är intresserade av att låna ut pengar till allmänheten. Sedan finanskrisen bröt ut i höstas har intresset svalnat, eller snarare frusit.

Vad som begränsar bankernas utlåning är inte brist på kassareserver, utan brist på aktiekapital.

Idag noterade jag även att vår finansminister Anders Borg har börjat blogga. Han har hittills hunnit med ett (långt) inlägg där han förtjäntsfullt argumenterar för varför han vill föra en försiktig finanspolitik:

Finanspolitiska rådet presenterar en rad förslag på tillfälliga finanspolitiska stimulanser. Det handlar bl.a. om temporärt höjda statsbidrag till kommunerna, tillfälligt höjd ersättning i a-kassan, temporära skattelättnader för låginkomsttagare och pensionärer och tillfälliga bostadssubventioner för att rusta upp det kommunala bostadsbeståndet.

Jag är tveksam till om dessa åtgärder, om de genomfördes, verkligen skulle förbli tillfälliga. Min bedömning är att många av dessa tillfälliga åtgärder skulle, inte minst under den förestående valrörelsen, bli permanenta. Risken är, utifrån erfarenheter från Sverige och andra länder, att tillfälliga stimulanser blir permanenta. Då har vi en permanent försvagning av offentliga finanser på våra händer.

Jag kan inte annat än hålla med om detta. Den som är intresserad kan läsa intressanta kommentarer till Anders Borgs första bloggartikel av Ekonomistas och Sloped Curve.

Sällsynta ämnen

Idag skriver jag lite om olika sällsynta grundämnen som är viktiga för vårt samhälle. Detta är något jag tänkt skriva om ett tag, men inte kommit till skott förrän nu. Uppdatering: det visar sig att jag troligen hade fel angående vindkraft - större vindkraftverk använder inte permanentmagneter, däremot gör man det av viktskäl för små vindkraftverk. Ändringar nedan är kursiverade.

Vissa råvaror används i stora mängder i dagens industrisamhälle. De som man ofta hör talas om när det talas om råvaror i media är energikällorna olja, kol och naturgas, basmetallerna järn, aluminium, koppar, bly, nickel, tenn, zink samt ädelmetallerna guld och silver. Men det finns ett antal olika grundämnen som används i små mängder, men som ändå är oumbärliga för vissa tekniska tillämpningar. Vissa av dem kanske du aldrig har hört talas om, men här får du i så fall lära dig lite om hur viktiga de är för vårt högteknologiska samhälle.

Vissa av dessa sällsynta ämnen får man som biprodukter vid brytning av basmetallerna. Exempelvis är enda källan för germanium, kadmium och indium som biprodukter vid zinkbrytning. Koppargruvor ger som biprodukt större delen av världsproduktionen av molybden, rhenium, tellur och selen. Aluminiumgruvor är den enda källan för gallium. Detta betyder att det kan bli problem med försörjningen av dessa sällsynta ämnen när världsproduktionen av basmetaller faller som en följd av den ekonomiska nedgången. Intressant att notera är också att om man återvinner basmetaller såsom koppar ur skrot får man såklart inte ut de sällsynta ämnena som biprodukter, eftersom dessa bara fås från själva malmen. Ett annat problem är att utvinningen av vissa sällsynta grundämnen snart når sin topp och därefter kommer att minska obönhörligen. Om inte annat kommer många av dessa ämnen att bli mycket dyrare framöver, då gruvbrytningen efterhand övergår till malmfyndigheter med allt lägre halt av det efterfrågade ämnet. Mer "utspädda" malmer kostar mer att extrahera ur. Eftersom en stor del av brytningskostnaden är energi, ofta i form av diesel eller naturgas, påverkar priset på olja priset på gruvbrytning.

Problemet med användningen av dessa "högteknologimetaller" är att de i många fall också "slösas bort" och inte kan återanvändas.

Metallen lantan används för att göra effektiva laddningsbara nickelmetallhydridbatterier för t.ex. bilar. Där har Toyota fullständigt dammsugit världsmarknaden för att få material till batterier till sin Prius. Mängden tillgängligt lantan är en begränsning som alla som talar sig varma för elbilar glatt ignorerar. Visserligen finns det andra batterisorter, t.ex. litiumjonbatterier, men de har fortfarande problem som gör dem svåra att använda i elbilar.

Vad gäller lantan ska man inte heller glömma att så gott som hela världsproduktionen av lantan med flera sällsynta jordartsmetaller idag sker i Kina. Och då talar vi om total dominans - nästan 100% av världsproduktionen. Detta är inte en försumbar risk vad gäller tillgängligheten på världsmarknaden. Att nästan all produktion av en råvara finns i ett land gör att politiska problem av olika slag lätt kan störa produktionen eller exporten. Det finns även stora fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller i t.ex. USA, men det finns idag inga aktiva gruvor där. Om Kinas produktion av sällsynta jordartsmetaller av någon anledning skulle avstanna skulle det ta flera år att få igång motsvarande produktion någon annanstans. Under tiden skulle t.ex. all produktion av nickelmetallhydridbatterier upphöra.

En kritisk sällsynt metall är neodym, som används för att göra neodymmagneter, de starkaste permanentmagneter som finns. Inga andra magneter (utom samariumkoboltmagneter) kommer i närheten av neodymmagneter. Neodymmagneter används till exempel i hårddiskar och andra tillämpningar där man behöver starka men små magneter, men större mängder neodym går åt om man vill göra permanentmagneter för elmotorer och generatorer. Små vindkraftverk behöver till exempel använda neodymmagneter i generatorn för att göra den effektiv i förhållande till sin vikt. För ett vindkraftverk på några tiotal kilowatt går det åt flera kilo neodym. Detta innebär att småskalig vindkraft inte under överskådlig tid kan ersätta andra energikällor, eftersom världsproduktionen av neodym helt enkelt inte räcker till för alla vindkraftverk som skulle behövas. Andra sorters kraftverk lider dock inte av denna begränsning, eftersom generatorernas storlek inte är lika avgörande där. Neodymmagneter är dock nödvändiga för att elbilar inte ska bli för tunga. Även neodym är en sällsynt jordartsmetall och produktionen sker därför till nästan 100% i Kina. Alternativet samarium för samarium-koboltmagneter är lika illa, eftersom samarium också tillhör de sällsynta jordartsmetallerna.

Metallen tantal används för att göra effektiva kondensatorer, vilket utgör en förutsättning för all den portabla elektronik vi omger oss med - mobiltelefoner, mp3-spelare, bärbara datorer. För tantal finns inga akuta tillgänglighetsproblem, då produktionen är utspridd på flera länder med (i förhållande till den globala förbrukningen) ganska stora fyndigheter. I och med att det är ett sådant kritiskt ämne är det dock värt att hålla koll på tillgången.

Rhenium används framförallt som legeringsmetall för att göra jet- och raketmotorer. Det används även som katalysator inom petroleumindustrin. Rhenium är en av de dyraste metallerna på jorden, eftersom den är så sällsynt. Huvuddelen av världsproduktionen kommer från koppargruvor i Chile.

Molybden används som legeringsmaterial, framförallt för stål. Visserligen minskar världsproduktionen av molybden då kopparproduktionen minskar p.g.a. minskad efterfrågan i krisen, men det borde inte innebära något stort problem, då efterfrågan på molybden också torde minska.

De sällsynta jordartsmetallerna terbium, europium och yttrium används till teveskärmar (tjockteve), lysrör och lågenergilampor. Utan dessa ämnen kan man helt enkelt inte tillverka lysrör och lågenergilampor. Liksom för lantan och neodym är världsproduktionen helt koncentrerad till Kina. Sammantaget är alltså Kinas produktion av sällsynta jordartsmetaller absolut nödvändig för flera mer eller mindre oumbärliga teknologier idag - laddningsbara nickelmetallhydridbatterier, neodymmagneter för hårddiskar, vindkraftverk och elmotorer, samt lysrör och lågenergilampor.

Elektronikråvaror

Nu kommer vi till en annan grupp av grundämnen, nämligen elektronikråvarorna. Elektronik används överallt i dagens teknologier - solceller, bilar, datorer, telefoni. Datorer i olika storlekar används för att styra de flesta industriprocesser. De viktigaste grundmaterialen för elektroniken är kisel, ett ämne som som tur är finns i stora mängder på jorden, samt koppar för ledningar. Men för att elektroniken ska fungera krävs flera olika sällsynta ämnen som tillsätts till kiselbasen för att få önskad funktion.

För att framställa lysdioder behöver man flera olika sällsynta ämnen, framförallt gallium. För att framställa starkare lysdioder (t.ex. diodlaser) behövs även indium. För vissa typer av lysdioder används även selen istället för gallium och indium. För att göra ljusdioder med vitt ljus behövs även yttrium, som är en sällsynt jordartsmetall som idag nästan enbart produceras i Kina.

Germanium är oerhört sällsynt och världsproduktionen uppgår årligen till futtiga 100 ton, mest som biprodukt vid zinkbrytning. Som tur är behövs också väldigt små mängder germanium idag. Germanium används till fiberoptik, infrarödoptik samt till mycket snabba elektroniska kretsar.

Gallium används förutom till lysdioder även till supersnabba kretsar. Tillgången på gallium är idag inget problem, eftersom det framställs tillräckliga mängder som biprodukt vid aluminiumbrytning.

Solceller ses av många som en potentiell lösning på världens energiproblem. För att göra effektiva solceller av tunnfilmstyp används idag antingen kadmiumtellurid, koppar-indium-gallium-diselenid eller kisel.

Tellur är till och med mer sällsynt än platina i jordskorpan och framställs i ytterst små mängder som biprodukt vid kopparbrytning (omkring ett kilo från ett tusen ton kopparmalm). Selen är betydligt vanligare, även om det är ganska sällsynt, och fås också som biprodukt vid kopparbrytning. Selen har förutom solceller en annan mycket viktig användning, nämligen i trumman till laserskrivare och kopiatorer.

Indium framställs framförallt som biprodukt vid zinkbrytning. Enligt vissa beräkningar finns det endast cirka tretton års utvinningsbara indiumreserver kvar vid nuvarande produktionstakt. Även om detta skulle visa sig vara för pessimistiskt kan vi i alla fall konstatera att det inte finns några större mängder indium att tillgå. Omkring hälften av världens indiumproduktion används idag till LCD-skärmar till datorer och teveapparater.

Efter denna genomgång kan vi konstatera att om solceller ska kunna produceras i större mängder är de båda teknologier som kräver tellur respektive indium uteslutna på grund av att det helt enkelt inte finns tillräckligt mycket av dessa ämnen. Därmed återstår den tredje tekniken, kisel, som den enda möjliga vägen. Kisel är som sagt oerhört vanligt, men övriga problem kring solcellstillverkning i stor skala får jag återkomma till en annan gång. Här ska det handla om sällsynta ämnen.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att flera av de teknologier som ofta presenteras som "framtiden" inte är skalbara till massanvändning p.g.a. att de kräver sällsynta ämnen i stora mängder. Småskalig vindkraft, elbilar och solceller tillhör idag denna kategori, om det inte görs några banbrytande vetenskapliga genombrott som snabbt kan omsättas i praktiken.

Exportboom - vart då?

Paul Krugman, Riksbankspristagare i ekonomi, skrev för några veckor sedan

For what it's worth, a key conclusion from the IMF's new World Economic Outlook is that recessions caused by financial crisis typically end with export booms, with the trade balance improving, on average, by more than 3 percent of GDP. I find this a disturbing result: we're now suffering from a global financial crisis, which means that the usual driver of recovery will only be available if we can find another planet to export to.

Exakt! Just därför att denna kris är totalglobal kommer det inte att gå att exportera sig ur den. En ökning av exporten förutsätter också att något annat land ökar sin import. Vilket land skulle det vara?

Mexikos predikament

Mexiko är landet som uppmärksammas av mina "bloggrannar" nu, så jag hakar väl på.

Igår skrev EfterOljan ett mycket bra sammanfattande inlägg om vilka risker som Mexiko löper p.g.a. sin sjunkande oljeproduktion. Läs det! Eftersom oljan finansierar närmare 40% av statsbudgeten finns risken att Mexiko kollapsar. Mexiko är redan hårt drabbat av finanskrisen, eftersom 80% av exporten går till USA. Förutom att oljeproduktionen sjunker, så har även oljepriset sjunkit, turistintäkterna minskat och pengarna som skickas hem av emigranter har minskat. Dessutom rasar ett narkotikakrig bortom kontroll i Mexiko.

Cornucopia frågar sig om Mexiko blir det första landet att kollapsa p.g.a. peak oil. I så fall blir det svårt för USA. Att agera militärt i Mexiko lär bli svårt, för att inte säga omöjligt. Bara Mexico Citys storstadsområde har nästan 20 miljoner invånare och skulle vara en mardröm för militären att försöka hålla under kontroll. Därmed blir Mexikos predikament USAs predikament. Det enda USA kan göra om situationen i Mexiko skulle urarta är nog att satsa allt på att hålla gränsen stängd samt låta militären kontrollera oljeutvinningsområdena.

Dessutom skulle ett bortfall av Mexikos oljeproduktion på grund av inre oroligheter spä på USAs energipredikament, som "In the End We're All Debt" skriver om.

Förutom att inkomstklyftorna är enorma inom Mexiko, vilket inte brukar vara bra för ett lands stabilitet, så är inkomstskillnaden mot grannen USA i norr milsvid. Inte undra på att USA satsar hårt på att stärka gränskontrollen.

---

Fotnot: Predikament = besvärlig situation. John Michael Greer skiljer mellan problem, som kan lösas, och predikament, som är olösliga, och som man bara måste anpassa sig till. Han påpekar att hittills har industrisamhället förvandlat alla predikament till problem som går att lösa, men att vi nu står inför ett olösligt predikament i form av peak oil och andra ändliga resurser som passerar sin globala produktionstopp.

Likviditetskris för svenska företag

Idag läser jag att en akut likviditetskris hotar svenska företag. Det beror dels på försenade betalningar, dels på svårigheten att få lån. Utvecklingen är inte förvånande, med tanke på den kris vi går igenom.

Det är två faktorer som tillsammans gjort läget så allvarligt. Dels har det blivit svårare för företagen att få betalt i tid, dels har lånevillkoren stramats åt. Hela 84 procent av företagen i undersökningen känner av bankernas ovilja att ge krediter. Kombinationen av längre betalningstider och uteblivna lån gör att pengar saknas i kassan - även om affärerna går bra.

- Om man tidigare hade en osäker verksamhet fick man betala en högre ränta. Men idag är risken att man istället inte får låna över huvud taget. Det har blivit en kritisk konkurrensfördel att kunna leva på eget kassaflöde, säger Lars Wollung.

Som jag har sagt förut är det i dagens läge inte bra att vara belånad. Företag utan lån och med pengar i kassan har i dagens läge betydligt bättre överlevnadschanser. Det är läge att inte bara kolla upp vilka företag man eventuellt vill satsa pengar i, utan även det företag man arbetar i samt dess kunder. Om du är anställd, ta en titt på balansräkningen för din arbetsgivare, för att få en känsla för risken för att du blir av med jobbet. Det kan vara värt den tid det tar. Cristoffer Stockman har skrivit om "Balansräkning för dummies" om du vill ha en snabb lektion i hur du ska läsa en balansräkning.

Anmärkningsvärt är att även myndigheter är så dåliga på att betala i tid.

Enbart svenska myndigheters förseningar kostar marknaden 4,8 miljarder kronor i likvida medel, enligt en ny undersökning.

Här skulle staten kunna göra en enkel och billig insats för att förbättra villkoren för det svenska näringslivet i likviditetskrisens dagar.

Sammantaget gör svårigheten att få lån och de försenade betalningarna att vi riskerar att se fler företag gå omkull framöver. Därmed finns risken att det blir en kedjereaktion där företag som får problem att betala räkningarna ger sämre likviditet för sina leverantörer.

På UC, Upplysningscentralen, som hanterar betalningsanmärkningar har man märkt av samma tendenser. Dels har ansökningar om betalningsförelägganden ökat, vilket enligt Roland Sigbladh, marknadschef på UC är det första tecknet på konkurs, dels har prognosen för hur mycket konkurserna kommer öka i år skrivits upp från 25 till 40 procent.

Det var ingen måttlig ökning! Men som jag sagt tidigare finns det en stor "backlogg" av företag som kommer att gå i konkurs i denna kris, eftersom det tidigare varit så lätt att driva företag på lånade pengar, men det nu blivit svårt att få lån. Därmed kommer ett stort antal långsiktigt osunda företag att rensas ut.

Pilot utan flygtimmar?

I lördags skrev Roger Svensson, docent i nationalekonomi och forskare på Institutet för Näringslivsforskning, en debattartikel på SvD Brännpunkt, där han varnar för det farliga experiment som Riksbanken just nu håller på med. Han liknar det vid att flyga med en pilot som läst en massa teori, men inte har några flygtimmar.

Den låga räntan stimulerar kreditgivningen i banksystemet och därmed ökar penningmängden. Sedelpressarna går på högvarv. Inte nog med att vissa ledamöter i Riksbanksstyrelsen vill behålla en styrränta nära noll i två år. Det talas också om mer stimulanser genom att Riksbanken ska köpa statsobligationer på den öppna marknaden med syftet att även pressa ned de långa räntorna.

Om detta sker med nytryckta pengar så ökar penningmängden ytterligare. En överlikviditet kan lätt uppstå som är svår att få kontroll över. Detta är ett mycket farligt experiment.

Roger Svensson jämför med vad som hände 2005, när den vidlyftiga penningpolitiken med låga centralbanksräntor orsakade överdriven kreditexpansion och exceptionellt risktagande. Allt detta har ju som vi vet orsakat en makalös finansiell baksmälla de senaste två åren. Roger Svensson går sen vidare och jämför med dagens läge, där Riksbanken nu gått ner till en rekordlåg räntenivå. Detta medför som vi sett av tidigare exempel stora risker för oönskade effekter.

Här är några konsekvenser som så småningom kan ge en rejäl baksmälla:

1 Kronan försvagas – ett tag kostade en euro tolv kronor. Bra för exportföretagen på kort sikt, men minskar samtidigt kraven på omställning och anpassning hos dessa företag, som på lång sikt därför riskerar att tappa i konkurrenskraft.

Den svaga kronan är också mindre bra för dem som är beroende av import. Svenskarna förlorar i köpkraft och blir fattigare. Importerade varor blir dyrare. Om inte annat så märks detta i grönsaksdisken. Sakta men säkert importeras inflationen. Inflationen är lätt att få upp, men betydligt svårare att få ned när väl en högre nivå etablerats. De stora skillnaderna mellan dagens korta och långa marknadsräntor, där de senare är betydligt högre än de förra, indikerar att marknaden tror på ökad inflation inom de närmsta åren.

2 Räntesänkningar ger incitament att låna mera och gynnar dem som tagit vidlyftiga lån. De som hushållat med sina resurser får ingen avkastning på sitt sparande och bestraffas. De ser sina besparingar minska i värde realt. Detta ger långsiktigt farliga signaler hur man bör bete sig ekonomiskt.

3 Den sänkta räntan har hittills inte lett till ökad konsumtion. Folk ökar sparandet istället och en stor del av dessa besparingar trycks in på börsen och andra tillgångsmarknader. Med andra ord är det risk för fler bubblor som senare spricker. Den senaste tidens börsuppgång och det återuppväckta intresset på bostadsmarknaden kan med stor sannolikhet förklaras av de låga räntenivåerna. Men nedgången kan komma snabbare än man tror.

För mig känns det väldigt skönt att få höra från en ekonom ungefär samma saker som jag tidigare har varnat för när jag talat om att Riksbanken är inne på en farlig väg. Ibland kan jag undra om jag helt är ute och cyklar, när jag sitter här och kritiserar Riksbankens räntesänkningar, men nu fick jag bekräftelse på att det finns åtminstone en ekonom som har en liknande syn. Tyvärr får lågränteivrarna och kreditbubblefantasterna mycket utrymme i media, medan de varnande rösterna hörs alltför lite.

Depressionen har börjat?

Ambrose Evans-Pritchard, känd finansskribent sedan 25 år (och numera domedagsprofet) på brittiska Telegraph, gav i februari en intervju för Moneynews där han sade att det är meningslöst att diskutera risken för att vi hamnar i en depression:

"There's no risk," Evans-Pritchard told Moneynews.com in a wide-ranging interview. "We're in it. It's begun."

Han pekar bland annat på att världens ekonomiska stormakter under sex månader krympt snabbare än under 1930-talet.

Plantinvesteringarna växer...

Till skillnad från General Motors-aktien, så växer mina squash- och pumpaplantor för fullt. Ännu återstår dock flera månader tills jag får ut avkastningen.
På bilden ser ni följande investeringar:
Bakre raden: vitkål, paprika, tomat.
Mittenraden: gul sommarsquash, grön sommarsquash, myskpumpa "Butternut", vintersquash "Marina di Chioggia".
Främre raden: nakenfröpumpa, vit tefatssquash, myskpumpa "Muscat de Provence", vintersquash "Uchiki Kuri".

De förodlade kålplantorna ska ut i trädgården i helgen. Paprikan får växa på balkongen. Pumpor, squash, tomater och gurkor får vänta till början av juni med att komma ut i trädgården.

Snart kommer jag som ni ser också till ett svårt beslut. I vissa av krukorna har det kommit upp två plantor, så där måste jag ta bort den svagaste. Ofta är båda plantorna ungefär lika starka och då blir valet mycket svårt.

Ett litet bilföretag

Dagens Industri konstaterade i förrgår att Clas Ohlson är större än General Motors, alltså räknat på börsvärde. Enligt dagens notering har General Motors ett börsvärde på 665 miljoner dollar, alltså 5,3 miljarder kronor. Clas Ohlson har ett börsvärde på 5,8 miljarder kronor.

General Motors' börsvärde har nu sjunkit så lågt att de med största sannolikhet kommer att slängas ut ur ett av världens mest kända aktieindex - Dow Jones Industrial Average. Dessutom har den redan åkt ut ur aktieindexet S&P 100 och är snart ute ur S&P 500. Idag slutade GMs aktiekurs på $1,09, vilket är en rejäl nedgång sedan januari 2008 då aktien stod i $23,65. Marknaden värderar alltså General Motors som det konkursföretag det är. Det är bara en tidsfråga innan det blir verklighet - deadline är satt till 1 juni.

I sina desperata försök att rädda sig ur situationen ska nu General Motors säga upp avtalen med 2000 bilhandlare. Som att slänga ut årorna ur en sjunkande båt...

Ett av största problemen med en GM-konkurs eller rekonstruktion är alla kreditswappar (CDS) som då utlöses. Det kan orsaka en kedjereaktion i finansvärlden. I och för sig har ju de som sitter på fel sida av dessa kontrakt haft god tid på sig för förberedelser - att GM är konkursmässigt har ju varit uppenbart länge. Men frågan är vilka faktiska möjligheter de har haft att förbereda sig - buffertkapital är en bristvara idag. Spännande blir det runt första juni i alla fall.

Apropå marknadsvärderingar ser jag också att amerikanska bankgiganten Citigroup har ett börsvärde på bara 152 miljarder kronor - betydligt mindre än Nordea med 271 miljarder kronor. I slutet av 2005 var Citigroups börsvärde cirka åtta gånger Nordeas.

Budgetpanik hos kommuner och landsting

I mina gissningar om 2009 skrev jag "Minskade skatteintäkter kommer att orsaka budgetpanik hos stat, kommun och landsting." och nu är vi där. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kom idag med en negativ prognos:

Kommunerna och landstingen kommer att gå back med 3 miljarder kronor i år. Trots ökade statsbidrag kommer det att krävas personalneddragningar och skattehöjningar, enligt en ny prognos från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Kostnaderna för socialbidrag bedöms öka med 3,5 miljarder kronor från 2008 till 2011.

Enligt SKL behövs effektiviseringar motsvarande 5 miljarder kronor nästa år och ytterligare 8 miljarder kronor året därpå för att kommuner och landsting ska klara av vårdtrycket utan att höja skatterna.

SKL räknar med att skatten höjs med i genomsnitt 21 öre nästa år, vilket beräknas ge ett tillskott på 3,4 miljarder kronor till sektorn.

I prognosen räknar SKL med att kommunernas skatteunderlag faller kraftig, med 1 procent i år och lika mycket nästa år. [...] Som jämförelse växte skatteunderlaget med i snitt 5 procent årligen 2006-2008.

Går man till källan och läser i själva rapporten står det:

En lägre löneökningstakt, i kombination med färre antal timmar, innebär att tillväxten i kommunsektorns skatteunderlag faller kraftigt. Skatteunderlaget ökar med i genomsnitt rekordlåga 1 procent 2009 och 2010. I reala termer, när hänsyn tagits till den pris- och löneinflation som påverkar kommuner och landsting, minskar skatteunderlaget i genomsnitt 1 procent årligen 2009 och 2010.

SKL räknar alltså med att skatteunderlaget ska öka med 1% i kronor räknat, trots att Sveriges BNP beräknas sjunka med över 4% och arbetslösheten närma sig 10%. Det låter optimistiskt.

Att man tvingas höja kommunalskatten ger ju inte precis någon stimulans till ekonomin. Dessutom kommer kan säkert att tvingas göra sig av med anställda i kommuner och landsting och säkert fler än deras egen prognos.

SKL räknar med att sysselsättningen i kommunerna totalt sett under åren 2009 och 2010 minskar med 2 000 personer. I landstingen är motsvarande minskning 1 000 personer under samma period, enligt prognosen.

Här kan man tala om glädjeprognos! Man talar om effektiviseringar på totalt 13 miljarder för 2009-2010 för att slippa höja skatterna. Hur detta ska kunna ge bara 3000 färre anställda är mer än jag kan förstå. Ett grovt räkneexempel - vi antar att man höjer skatten enligt exemplet, vilket ger ett effektiviseringsbehov på bara 10 miljarder. Anta att hälften av dessa effektiviseringar görs genom att göra sig av med anställda. Om varje anställd kostar en halv miljon om året ger det 10000 personer som måste bort.

Förutom minskade skatteintäkter kommer säkert också ökade kostnader på grund av krisen, bl.a. kostnaderna för socialbidrag. Trots effektiviseringar och skattehöjningar räknar man med att kommuner och landsting kommer att uppvisa underskott för 2009 och 2010.

Jag gissar att denna prognos kommer att behöva "förvärras" framöver. Finanskrisens nästa neråtvåg kommer troligen att ställa de flesta prognoser på huvudet.

Estlands BNP krymper kraftigt

Idag kom nyheten att Estlands BNP krympte med 15,6% på årsbasis under första kvartalet 2009. Det låter inte bra för Swedbank och SEB, som ju har stor utlåning där. Det är inte riktigt lika illa som för Lettland (BNP minus 18% på årsbasis), men inte långt ifrån och fortfarande värre än Argentinas kris år 2002.

Idag meddelas också att "Swedbank överväger att minska sitt delägande i verksamheten i Ryssland och Ukraina". Man ska dock inte minska där man verkligen skulle behöva göra det, nämligen i Baltikum. Det kan ju i och för sig bero på att ingen vill köpa den baltiska verksamheten...

Swedbank, SEB och Nordea har en utlåning på över 500 miljarder kronor i Baltikum. För att försöka stärka sina finanser tog Swedbank i tisdags in 16 miljarder kronor på femåriga obligationer garanterade av svenska staten. Jojo, det betyder att vi skattebetalare i slutändan garanterar obligationerna. Jag kan ana var allt detta bankelände i slutändan kommer att hamna - i knät på dig och mig!

Investmentbanken KBW pekar också ut Swedbank som en av de sex storbanker i Europa som löper störst risk att tvingas be ägarna om mer pengar i framtiden om det blir fördjupad recession och devalvering i Baltikum. Om det blir? Jag har fortfarande svårt att se hur det inte skulle bli det.

Henrik Schmidt, analytiker på KBW påpekar att

USA:s bolånekris gör att man där testar vad som händer om åtta procent av de privata bolånen går upp i rök.

- Skulle vi applicera det på Sverige skulle samtliga banker gå i konkurs, säger Schmidt.

Nivån på kreditförluster på bolån i Sverige var exempelvis under bankkrisen 1992 som värst på 0,3 procent av lånestocken, enligt Schmidt.

Visserligen kanske det inte blir lika illa för de svenska bolånen som för de amerikanska, men i gengäld har vi Baltikum.

Svenskt lantbruk under ekonomiskt hot

Förra veckan rapporterade SvD att lönsamheten i lantbruket försämrats drastiskt på kort tid. Det ser heller inte ut att bli bättre den närmaste tiden. Detta säger LRF Konsult i Lantbrukets lönsamhetsrapport. Bland annat mjölkbönderna får det svårt, då mjölkpriset sjunkit med 30%. Även nötköttsproducenter och många växtodlare får det svårt, men däremot ser det fortfarande ljust ut för slaktgris.

Situationen är allvarlig, då de flesta lantbruksföretag hotas av likviditetskris i år. Det är dock ännu inte lika illa som i Danmark, där enligt rapporten 10% av lantbrukarna hotas av konkurs.

- En del lantbrukare tvingas nu låna för att hålla i gång driften. Det går en kortare period, kanske ett år, men det håller ju inte på lång sikt, säger Lars-Göran Svensson, lantbruksansvarig vid LRF Konsult.

Detta är farligt - idag är det som jag sagt förut inte ett bra läge att låna pengar. Låna ska man dessutom göra för investeringar, inte för att hålla igång den löpande verksamheten.

Sveriges skogsägare kommer att få se högre priser på sin råvara i takt med att konjunkturen förbättras och förhoppningsvis även ökad lönsamhet. Men det gäller att räkna in 2009 som ett mellanår och istället bygga för framtiden. Är företaget i likviditetsbrist hugg inte skog utan lös det med lån istället.

Vadå "konjunkturen förbättras"? Det kommer att bli mycket sämre innan det blir bättre igen, så skogsägarna måste bereda sig på några tuffa år. Lån är som sagt ingen lösning. Många skogsägare som är belånade kommer att tvingas sälja de närmaste åren. Vi kommer alltså troligen p.g.a. lågkonjunkturen att få se sänkta priser på skogsmark.

Mat måste vi dock ha även i lågkonjunktur, men hur ska problemet med den dåliga lönsamheten för lantbrukarna lösas? Antingen måste priserna som lantbrukarna får betalt öka eller så kommer många lantbrukare att slås ut. Om de slås ut så minskar matproduktionen och då ökar priserna i alla fall. Det vore allvarligt ifall basnäringen nummer ett - matproduktionen i jordbruket - delvis slås ut. Sverige är i dagsläget i princip självförsörjande på livsmedel (förutsatt att vi lägger om våra matvanor något) och det vore inte bra om vi skulle sluta att vara det.

Obama ökar budgetunderskottet

Igår kom en nyhet som verkar ha gått svenska media förbi, nämligen att amerikanska regeringen ökade på sin uppskattning av årets redan rekordstora budgetunderskott med $89 miljarder till $1,84 biljoner dollar, eller nästan 13% av USAs BNP. Detta beror på minskade skatteintäkter från den krympande ekonomin, samt ökade kostnader för socialbidrag och dylikt. Dessutom ökar utgifterna för räddningsaktioner för finans- och bilindustrin. Det nuvarande budgetåret i USA slutar 30 september, men även för budgetåret 2010 har man ökat på sin uppskattning av budgetunderskottet med $87 miljarder till $1,26 biljoner dollar. Eftersom prognoserna för 2010 hittills är alldeles för optimistiska får vi nog räkna med att den siffran kommer att ökas på ytterligare. Risken finns också att även 2009 års siffror kommer att behöva utökas. Trenden är ju redan påbörjad i och med gårdagens ökning.

Inte förvånande så föreslår president Obama också att bankgarantin FDICs låneram utökas från $30 miljarder till $100 miljarder dollar. Det är absolut nödvändigt, med tanke på vad jag nämnt tidigare om amerikanska banker, vilket bara bekräftas av Meredith Whitneys sågning av bankerna igår.

Bankanalytikern Meredith Whitney gjorde sig känd i slutet av oktober 2007 då hon presenterade en mycket pessimistisk och uppmärksammad prognos för Citigroup, vilken senare visat sig stämma mycket väl. Då jobbade hon på Oppenheimer, men slutade där i februari i år för att starta en egen firma, vilket hon troligen kunde göra tack vare att hon blivit analytikerkändis.

Hursomhelst, igår gav hon en intervju på tevekanalen CNBC där hon totalt sågar USAs banker. Hon sade där att de amerikanska konsumenternas likviditet kommer att genomgå en "massiv nedgång" de kommande åren och att konsumtionen kommer att falla. Hon sade också att de amerikanska bankerna sitter på "ruttnande tillgångar". Hon har verkligen en friskt uppriktig syn på USAs ekonomi!

Mörkt för bostadsköparna

Idag skriver SvD med anledning av att senaste Mäklarstatistik rapporterar svagt ökande priser på bostäder att "Det fortsätter att våras på bostadsmarknaden trots konjunkturmörkret". DN har en väldigt likartad artikel med exakt samma formulering. De har såklart samma källa på TT, där det uppenbarligen sitter en boprishaussare och snickrar ihop artiklar utifrån Mäklarstatistiks föredömligt neutrala pressmeddelande.

Som jag sade igår, så är ökande bopriser inte bra i dagens läge. Tvärtemot allt tal om "ljusning" och att det "våras" så ser det mörkt ut för alla som vill köpa sig en bostad och då måste skuldsätta sig orimligt mycket. Alternativen är (i alla fall i Stockholm) att betala en stor summa svart för ett förstahandshyreskontrakt, att bli inneboende eller att hyra i andra hand. Ingetdera känns troligen särskilt attraktivt för ett par som tänker sig att flytta ihop och skaffa barn. För unga som just flyttar hemifrån kan inneboende eller andrahandskontrakt dock vara bra alternativ.

Borg håller emot spenderingsivrarna

Finanspolitiska rådet går nu ut och tycker att regeringen ska spendera mera för att ta oss ur krisen. Konjunkturinstitutet har tidigare kommit med liknande tankegångar. Som tur är har vi en finansminister som heter Anders Borg, som förstår att den nuvarande krisen inte är någon vanlig lågkonjunktur som man kan ta sig ur via statligt spenderande. Det är ju allas våra skattepengar som regeringen har hand om och det är viktigt med sunda statsfinanser. Om staten skulle spendera mer pengar nu skulle man med de minskande skatteintäkterna behöva låna mer, vilket bara är att lämpa över problemet på framtida skattebetalare. Sverige gick in i denna kris med sundare statsfinanser än många andra västländer, och förhoppningsvis kan vi ta oss ur denna kris med sundare statsfinanser än andra, så länge finansministern håller hårt i pengarna.

Visst kommer det att vara en smärtsam process att gå igenom denna kris, men den är i dagsläget oundviklig. Det viktigaste man bör fokusera på nu är hur man ska göra att inte allt går överstyr i en jättelik statsskuldskarusell.

Prisdeflation och konjunktur

Idag bekräftade SCB det väntade, nämligen prisdeflation på årsbasis för april - inflationstakten var -0,1%. Den underliggande inflationen (KPIX) är dock fortfarande positiv med en årstakt på 1,4%.

Apropå saker som sjunker så kom idag SEBs senaste konjunkturbarometer, där man tror att Sveriges BNP sjunker med 5% i år för att sedan ligga stilla året därpå. Arbetslösheten spås stiga till närmare 12% och budgetunderskottet hamnar på 6 procent nästa år. Årets siffra är realistisk, men fortfarande är analytikerna på tok för optimistiska om 2010. Finanskriser löses inte i en handvändning, särskilt inte globala sådana, vilket jag nämnde förra veckan.

Den fallande konjunkturen bäddar för fortsatt prisdeflation, när det blir mindre pengar över till att köpa för.

Lettland värre än Argentina

Jag nämnde tidigare idag att Lettlands BNP sjönk med hela 18% på årsbasis. Bloggaren Minou Silver uppmärksammar att detta är allvarligare än Argentinas berömda kris 2002, då deras BNP sjönk med 11% på årsbasis.

I torsdags varnade EU Lettland för att ensidigt införa euron som valuta. Jag anser tvärtom att en lettisk devalvering följd av euroinförande vore det bästa för letterna själva. Tyvärr verkar Lettlands styrande inte inse detta, utan sitter fast i klorna på IMF, EU och svenska banker.

Självklart vore en lettisk devalvering en katastrof för Swedbank och SEB, och därmed en hård smäll för Sveriges ekonomi, men från Lettlands synvinkel är det jättebra på längre sikt, om än medicinen blir besk på kort sikt. Då kan letterna lämna alla lån bakom sig i en enda jättekonkursvåg istället för att sitta och gneta och betala av lån till utlandet i flera år framöver. Räkna dock med att vi får höra mycket brösttoner framöver från våra svenska politiker angående hur en "ansvarig" politik bör bedrivas av Lettland. "Ansvarig" mot det rika Sverige då, och inte ansvarig mot den egna befolkningen.

Handelsbanken mjölkar sista lånedropparna

Bloggaren Minou Silver uppmärksammar idag att Handelsbanken ger noll procents ränta i ett år på sina ROT-lån, alltså för reparation, ombyggnad och tillbyggnad. Därefter får man vanlig låneränta på lånet. Handelsbanken försöker hålla lite måtta genom att varje hushåll får låna högst 100 000 kronor.

Det hela låter precis som ett av de upplägg som sänkt bolångivarna i USA, nämligen så kallade "teaser rates". I USA gav man lån som hade mycket låga räntor i ett eller två år och sedan kom den fasansfulla "reseten", vilken var en starkt bidragande orsak till den amerikanska bolånekrisen.

Tydligen har intresset för Handelsbankens försök att mjölka ut sista lånedroppen ur medelsvensson varit så stort att de nu ska hålla extraöppet på lördag.

Det verkar som om ingen här i Sverige lärt sig någonting av vad som hänt i USA. Varken banker eller privatpersoner. Var kommer bolåneräntan att stå om ett år? Med tanke på hur snabbt alla siffror svänger nu finns ju en inte obetydlig risk att den ligger på säg 10%. Hur kul är det då att ha tagit ett ROT-lån på 100 000 kronor?

Jag upprepar vad jag sagt förut. Ta. Inga. Lån. Nu. Spara till det du vill köpa istället. Alla som sitter kvar med huvudet i det gamla lånesamhället kommer att hamna i allvarlig knipa när det ekonomiska paradigmet fortsätter att vända. Det gäller både låntagare och långivare. Det gäller företag, privatpersoner, stater, kommuner.

Ljusare bomarknad?

Idag kom SEBs boprisindikator, där det visar sig att fler hushåll tror på stigande bostadspriser. Det presenteras i sedvanlig ordning av media som att hushållen ser "ljust" på bomarknaden. Jag frågar mig varför stigande bostadspriser är något positivt i dagens läge. Bostäder är redan alldeles för dyra, så stigande bopriser ser jag som negativt. Bostadspriserna skulle behöva komma ner en rejäl bit för att hamna på nivåer som folk har råd med utan att skuldsätta sig upp över öronen. De enda som tjänar på stigande bostadspriser är de som äger en bostad och vill sälja den - och så mäklarna förstås.

Kronan stärks

Jag noterar att den svenska kronan har stärkts den senaste tiden, både mot euron och US-dollarn. Det är trevliga nyheter för alla som tänkt sig att semestra utomlands i sommar.
Sedan toppen runt 11,70 kronor/euro i mars har vi nu inlett en tydlig nertrend (alltså starkare krona).
Även mot dollarn har vi som synes inlett en trend med starkare krona sedan toppen på runt 9,20 kronor/dollar i mars.

Som jag har sagt tidigare är ju Riksbankens räntesänkningssekvens nu i princip slut, när styrräntan ligger på 0,5%. Ytterligare sänkningar skulle bara ge marginella effekter på valutakursen. Därmed kommer underliggande fundamenta för de respektive ekonomierna fram istället.

Nu får vi se hur länge denna trend håller i sig. Frågan är hur mycket av Baltikumtrassel som finns inprisat i den nuvarande kronkursen. Med tanke på hur mycket Swedbanks och SEBs aktier stigit på börsen den senaste tiden verkar det som om den berömda "marknaden" just nu inte prisar in ett särskilt hårt slag i Baltikum. Men situationen där ser inte särskilt ljus ut - idag visade sig BNP för Lettland ha sjunkit mer än väntat, nämligen hela 18%.

Å andra sidan finns det säkert många dåliga nyheter som kan komma fram både i USA och i euro-området, som kan kompensera försämrade fundamenta för kronan framöver.

En starkare krona missgynnar ju våra exportföretag, men å andra sidan lär exportmarknaderna överhuvudtaget vara svaga framöver, så valutaeffekten kanske blir marginell jämfört med effekten av den generella nedgången i världshandeln.

Som sagt, än så länge ser det ut som en trendvändning mot starkare krona, men man bör vara på sin vakt om man har investeringar som på något sätt påverkas av kronkursen.

Börsperspektiv på finanskrisen

Läs gärna upptakten innan följande. Klicka på bilden om du vill förstora den.
A Vad bra det går - superkonjunkturen är här!
B Djävlar - Shanghaibörsen störtdök!
C Pust - det var visst ingen fara! Superkonjunkturen fortsätter visst...
D Subprime, vad är det för något?
E Äh, det verkar inte vara så mycket att bry sig om...
F Hjälp! En massa fonder har förlorat jättepengar! Bankerna litar inte på varandra längre!
G Oj, det löste sig visst. Vad skönt att centralbankerna rycker ut när det verkligen behövs.
H Ericsson vinstvarnar - helvete! Oj, det fanns visst mer skit i ekonomin!
I Snart är det jul igen, ja snart är det jul igen, och då så brukar börsen gå upp!
J Men hu, vad mycket skit det fanns! Ska det bli lågkonjunktur nu?
Kerviel var efternamnet, Jerome förnamnet. Vilken ärkeskurk som ställde till våra fina börser!
L Det känns inte särskilt förtroendeingivande, det här...
M Bear Stearns gick under! Panik! Domedagen är nära!
Nej, men! Det verkar som om de fick till en snygg lösning där. Nu ska väl eländet vara över, så vi kan få handla med våra aktier i fred...
Oljan slutar aldrig att stiga! Hjälp! Vad är det som händer? Det låter inte bra det där med Fannie Mae och Freddie Mac... Vilken massa konstiga rykten som snurrar runt...
P Oj, det kanske inte var så farligt, eller var det det? Uppriktigt sagt, kan vi inte bara fortsätta med uppgång nu? Det vore så trevligt...
Q Skit! Dubbelskit! Dom gjorde det! Djävla Federal Reserve lät Lehman Brothers gå i KK!
R Och nu pratar de om AIG också, fast de fick i alla fall inte konka... och så Island... tar eländet aldrig slut? Jag vill inte ha några aktier längre! Inte mina kompisar heller!
Skit igen! Nej, nu är nog det värsta över... nej, förresten, vad händer nu? Urk, jag mår illa, jag tror jag måste kräkas! Jag tål inte sån här bergochdalbana... Där kom en uppgång igen och dödade alla mina blankningar... Nej, nu dök det igen...
T Puuuuuh! Nu verkar han Obama och hans kompisar ha fått rätsida på det här! Nu kan vi återgå till normalläget med stigande börser. Aktierna ser väldigt billiga ut nu, bäst att köpa på sig innan de blir för dyra! Jihaa! Så ska det se ut!
Undrar vad som händer nu då...

Missa inte nästa avsnitt med den preliminära titeln "Sell in May and Stay Away". Manus är inte färdigskrivet ännu, utan finns bara som ett grovt utkast. Vi kan dock avslöja att stora delar av handlingen utspelar sig i trappan ner till källaren.

Upptakten i börsperspektiv

A Hej och hå, vad bra det går!
B Fan, vad oljan blev dyr nu!
C Äh, det funkar visst med dyrare olja också. Nu kör vi grabbar!
D Subprime, vad är det för något?

Rafflande fortsättning följer!

Investera i pumpor och squash

Jag har tidigare tagit upp några väldigt alternativa investeringar och idag tänkte jag skriva lite om läckerheter i gurkfamiljen som du lätt kan odla själv. En investering i en fröpåse, en påse kogödsel och lite motion i form av trädgårdsarbete ger en god avkastning av delikata grönsaker som du oftast inte kan hitta i affärerna.

Pumpor associerar säkert de flesta med Halloween och utskurna ansikten, men egentligen är de fruktgrönsaker, där många sorter är rena delikatesser.

Pumpor kan lagras i flera månader i rumstemperatur och är dessutom vackra prydnader i köket. Vissa sorter av vintersquash och myskpumpa kan till och med lagras i ett år.

De sorter som brukar odlas för typiska Halloweenpumpor är tyvärr inga höjdare i matlagningen. De är i mitt tycke ganska vattniga och intetsägande. Den vanligaste sorten i Sverige är "Connecticut Field", som är av arten Cucurbita pepo. Hoppa över dem för alla ändamål utom för roliga dekorationer i slutet av oktober.

Om man däremot går till de typer av pumpor som brukar kallas vintersquash (Cucurbita maxima) och myskpumpa (Cucurbita moschata) finner man pumpor med en helt annan typ av fruktkött. Smörigt och fast och ofta med en mild nötsmak. Dessa sorter odlades en hel del i Sverige i början av 1900-talet, men sedan dess har de till stor del glömts bort här. Det finns även smakrika pumpor av arten Cucurbita pepo, t.ex. "Rouge Vif d'Étampes" och så kallad acorn-squash.

Bästa utbudet av frön till dessa delikatesser finner du hos postorderfirmorna Impecta och Runåbergs. Det är dock lite sent nu att beställa via postorder om man ska hinna få fröna i tid, men kom ihåg det till nästa år. Dock har de stora fröfirmorna också några sorter som man kan köpa i de flesta trädgårdsaffärer. Min favorit är den nötsmakande vintersquashen "Uchiki Kuri", som ger orange droppformade frukter på drygt ett kilo. Lagom stora för en vanlig familjemåltid, alltså. "Uchiki Kuri" finns i Nelsons sortiment. Nelson har också en större vintersquash av så kallad kabocha-typ som heter "Delica" och dessutom en så kallad acorn-squash (Cucurbita pepo) som heter "Mesa Queen". Den sistnämnda har fördelen att vara av busktyp, alltså växer den inte med långa rankor utan håller sig på sin plats - bra för den som inte har så stor trädgård. Weibulls har en myskpumpa som heter "Early Butternut", som ger ganska små päronformade frukter och Hammenhögs har myskpumpan "Muscat de Provence" som ger stora välsmakande pumpor.

Hur odlar man då dessa läckerheter? Jag brukar förodla plantorna inomhus i krukor och sår då två frön i varje kruka i början av maj. Årets sådd gjorde jag igår kväll. Efter en vecka tittar plantorna upp ur jorden och man ställer dem då i ett ljust fönster. Krukorna får åka ut på balkongen på dagarna så fort temperaturen är över tolv grader på dagen - detta för att de ska få så mycket ljus som möjligt och bli härdade till utomhuslivet. Om båda fröna gror i en kruka tar man bort den svagaste plantan. Gurkväxter tycker inte om att få rötterna störda, så det är ingen bra idé att försöka dela upp en kruka till två. Sen går det snabbt med tillväxten - eventuellt kan man behöva plantera om plantorna till större krukor efter någon vecka om man inte har tagit till tillräckligt stora från början. Var bara försiktig så du stör rötterna så lite som möjligt. Framåt andra halvan av maj brukar jag låta plantorna stå kvar utomhus över natten förutsatt att det inte ser ut att bli under tolv grader och tar bara in dem över natten om temperaturen sjunker för mycket på kvällen. Det är ingen katastrof om det skulle bli neråt sex-åtta grader på natten - plantorna överlever, även om de mår bättre av att vara inne under så kalla nätter.

I början av juni, när risken för nattfrost är över, sätter jag ut plantorna på min odlingslott. Tänk på att de flesta sorter (utom busksorter) skjuter långa rankor, så ge dem en kvadratmeter var. Jorden ska vara välgödslad - kogödsel eller kökskompost. Vill man få säkrare odlingsresultat kan man lägga odlingsväv över plantorna de första veckorna. Odlingsväven måste dock tas bort när blomningen börjar, så att bin och humlor kommer åt att pollinera.

Sen är det bara att låta plantorna växa och rensa bort ogräs runt omkring. Fördelen med pumpor och squash är att plantorna har så stora blad att man inte behöver vara jättenoggrann med ogräsrensningen. Även om man är ganska lat och har en hel del ogräs kvar så får man ändå en bra skörd. Vattningen är dock mycket viktig. Gurkväxter hatar torka. Vattna rikligt om det inte regnar. Om någon ranka på plantan börjar sticka iväg åt fel håll, t.ex. in bland vinbärsbuskarna, kan man försiktigt leda om rankan åt rätt håll.

Framåt augusti brukar man se pumporna växa om man tittar in under bladmassan. Låt frukterna sitta kvar så länge som möjligt på plantan, så blir lagringsegenskaperna bättre. Man måste ta in frukterna innan första nattfrosten. Bäst blir de om man skär av rankan på vardera sida om fruktens skaft, istället för att skära av skaftet. Vintersquash ska sedan ligga varmt (helst över 25 grader) i några veckor för att bilda ett korkskikt som gör att de kan lagras länge. Ovanpå kylskåpet kan vara en bra plats.

Hur tillagar man sen sina pumpor? Själv tycker jag de blir bäst ugnsbakade. Jag delar pumpan, tar ut fröna, skär sen i skivor och tar bort skalet. Skivorna lägger jag i ugnsfast form eller långpanna med lite olja och salt på.

För den experimentlystne finns också något som heter nakenfröpumpa. Nelson har sorten "Gleisdörfer Ölkurbis". Dessa pumpor har tyvärr ett vattnigt och tråkigt fruktkött, men fröna är jättegoda rostade och har den stora fördelen att de inte har några skal. Frukterna är dessutom oerhört vackra på hösten. Ofta är de fortfarande till största delen randiga i ljust och mörkt grönt när det är dags att ta in dem, men när de får ligga och mogna tar efterhand det orange över. När större delen av skalet är orange kan man börja öppna dem, men man kan också vänta längre.

Sen finns det ju förstås den vanliga sommarsquashen också. Dessa plantor är buskformade och ger inga långa rankor. Egentligen är de ett slags avlånga pumpor (av arten Cucurbita pepo) som man skördar omogna. Här föredrar jag de gula sorterna, t.ex. "Golden Zucchini" eller "Gold Rush", som jag tycker har smörigare fruktkött än de mörkgröna. En eller två plantor räcker oftast, eftersom de ger såna massor av frukter under högsäsongen i augusti. Om man inte vill skänka bort en massa till släkt och vänner, alltså. Hemodlad squash är mycket godare än köpt squash, eftersom den oftast är smakrikare och fastare i köttet.

Pumpans släkting gurkan är också givande att odla själv. Jag brukar dock så dem lite senare än pumporna, eller till och med direkt på växtplatsen i slutet av maj. Skillnaden i smak är här enorm. Hemodlade gurkor smakar så mycket att mataffärens "vattenslangar" sen inte känns köpvärda längre. Här kan jag särskilt rekommendera "äppelgurkan" vid namn "Crystal Apple" eller "Lemon", som inte har lika lätt för att bli besk vid torka. Även den korta slanggurkan "Marketmore 76" gillar jag, men brukar skala den, eftersom skalet är mycket kraftigt.

Lycka till med dina trädgårdsinvesteringar!

Bilder uppifrån och ner: groddplanta av pumpa, vintersquash "Uchiki Kuri", vintersquash "Blue Ballet", myskpumpa "Butternut", äppelgurka "Lemon".

P.S. Pumpafrön behåller sin grobarhet i flera år, så spara fröpåsarna. Därmed kan man också till en mycket rimlig kostnad prova flera olika sorter.

En farlig väg

Idag meddelar Bankföreningen att bostadsutlåningen tagit rejäl fart igen. Utlåningen till privatbostäder ökade med 35 miljarder kronor under årets första kvartal, vilket är 9% mer än under första kvartalet förra året. Det är uppenbart att de kraftigt sänkta räntorna är huvudorsaken till detta, eftersom arbetsmarknadssituationen fortfarande är risig och ser ut att bli värre, samtidigt som bostadspriserna är kvar på skyhöga nivåer. Enligt Mäklarstatistik har priserna på bostadsrätter stigit med 8% sedan årsskiftet och antalet affärer har ökat.

- Vi har ingen kris på bostadsmarknaden längre. Riksbanken har tillfört likviditet och sänkt räntorna. Man har lyckats hålla konsumtionen uppe, konstaterar Bengt Hansson, analytiker på statens bostadskreditnämnd (BKN).

Därmed bekräftas det att Riksbanken slagit in på en mycket farlig väg när de sänkt räntan så kraftigt och snabbt. I ett läge när belåningsnivån för privatpersoner skulle behöva sänkas rejält har istället utlåningen ökat. Dessutom behöver bostadspriserna komma ner till rimliga nivåer, men har istället ökat igen. Riksbanken har panikartat försökt blåsa upp den spruckna kreditbubblan, men nu ser man att sådana här åtgärder är alldeles för trubbiga. Riksbanken kan visserligen sänka räntenivån, men vart lånen sen faktiskt går kan de inte styra. Nu visar det sig att lånen gick dit där de minst av allt behövdes - till att buda upp bostadspriserna.

Nu kommer den slutliga urblåsningen av bostadsbubblan och kreditbubblan bara att bli desto våldsammare. Hade man sänkt räntan i makligare takt hade man istället kunnat få en kontrollerad nedgång i bostadspriserna. Om man t.ex. hade nöjt sig med hälften av den räntesänkning man hittills gjort hade bostadspriserna troligen fortsatt att sjunka sakta och utlåningen till privatpersoner hade troligen inte ökat. Då hade man också haft utrymme kvar för att mildra effekterna av fortsatta prisfall på bostadsmarknaderna. Som det nu är har man bara kvar de mest inflationistiska åtgärderna i sin vapenarsenal, som att Riksbanken börjar köpa upp statspapper.

Jag är nu uppriktigt orolig för hur det kommer att gå för Sveriges ekonomi jämfört med omvärlden. I krisens tidigare skeden såg det ut som att vi visserligen hade deltagit med liv och lust i den globala kreditbubblan, men ändå hade ett bättre utgångsläge än många andra industriländer. Efter den akuta krisens första stadium (från september) ser det nu inte längre lika bra ut. Trots allt finns dock vissa ljuspunkter, t.ex. att vi inte gått in i krisen med lika stor statsskuld som många andra industriländer - jämför Sverige med en statsskuld på runt 32% av BNP med t.ex. Italien, som har en statsskuld på runt 106% av BNP.

Riksbankens expansionist nummer ett
Idag hade Dagens Nyheter en artikel om vice riksbankschefen Lars E O Svensson, med anledning av att protokollet från Riksbankens senaste direktionsmöte offentliggjordes och att det där framgick att han ville sänka reporäntan ännu mer.

- I nuvarande läge borde Riksbankens bedriva en mer expansiv penningpolitik, där reporäntan pressas ner så långt som möjligt. Jag ser inga problem med att sänka från nuvarande 0,5 procent till 0,25 procent och kanske ännu lägre. Det har man redan gjort i USA, Japan, Kanada och Schweiz, framhåller Lars E O Svensson.

Visst har man näranollränta i USA, Japan, Kanada och Schweiz, men vi har ännu inte sett slutresultatet av detta. Och även om det skulle vara bra för ett land med en stark världsvaluta är det inte nödvändigtvis bra för ett land med en liten valuta som den svenska kronan. Av faktarutan i papperstidningen framgår att Lars E O Svensson varit forskningskollega till bl.a. Riksbankspristagaren Paul Krugman och Federal Reserves chef Ben Bernanke. Inte så konstigt att han förordar en expansiv penningpolitik. Han har dock en insikt om hur farligt läget är:

Den senaste branta tidens nedgång i världsekonomin liknar inledningen av 1930-talsdepressionen. Ingen vet ännu om den vändning som nu kan börja skönjas i ekonomin är annat än tillfällig, säger vice riksbankschefen Lars E O Svensson.

Frågan aktualiseras nu också hur länge Riksbanken ska lova att hålla räntan låg.

Lars E O Svensson anser att en sådan utfästelse bör göras för mer än två år framåt, alltså några kvartal in i 2011. Majoriteten satte i stället gränsen vid slutet av 2010.
- Riksbanken kan hålla ner de långa marknadsräntorna, om man gör klart att reporäntan ska förbli låg. Nästa steg, bland dem vi nu överväger, kan bli att Riksbanken köper statsobligationer eller bostadsobligationer, betonar Lars E O Svensson.

En farlig väg. Den skulle ha kunnat fungera om krisen kunde gå över fort, men som jag sade igår kommer denna kris troligen att bli utdragen. Då kommer en sådan här taktik istället att slå tillbaka med en rejäl pisksnärt när de bostadsobligationer som Riksbanken köpt sjunker kraftigt i värde. Om man köper statsobligationer så bäddar man för framtida kraftig inflation. Båda åtgärderna sänker den svenska kronans värde på sikt.

Lars E O Svensson har haft Ben Bernanke som forskarkollega, så han är säkert starkt påverkad av hans åsikter och teorier. Ben Bernanke har ju studerat 1930-talsdepressionen och har klara åsikter om vilka fel som gjordes då, och han försöker att inte upprepa dessa i dagens kris. Dessutom lider herr Bernanke av deflationsskräck - hans första tal hade titeln "Deflation: Making Sure It Doesn't Happen Here". Denna deflationsskräck yttrar sig i att han med alla medel har försökt motverka deflationstrenden i USAs ekonomi. Tyvärr har Federal Reserves åtgärder inte räckt till för annat än att skjuta upp deflationen i USA. Mike Shedlock konstaterade nyligen att Ben Bernanke nu har använt alla de deflationsmotverkande åtgärder han radade upp i sitt tal från 2002, men att de inte har hjälpt. Bernanke var ju också märkbart dålig på att förutse den nuvarande krisen. Om han inte förutsåg den, såg han med andra ord inte de underliggande orsakerna, som trots allt var uppenbara för många. "Har det någonsin funnits en kris med bjärtare och ljudligare varningssignaler" frågade sig James Howard Kunstler. Om Ben Bernanke inte har förstått de underliggande orsakerna till krisen, har han inte särskilt bra förutsättningar att komma med rätt åtgärder för att motverka eller lindra krisen. Detsamma anser jag gäller Lars E O Svensson, om hans syn på sakerna ligger så nära Bernankes som det verkar.

Enligt honom [Lars E O Svensson] bör Riksbanken tillfälligt sikta på en inflation över målet på två procent, så att man kan bidra till ett högre kapacitetsutnyttjande i ekonomin och en lägre arbetslöshet. I detta ligger också, poängterar han att kronkursen kan bli svagare.
- Tvärt emot vad många tror så skulle en mer expansiv penningpolitik i Sverige, som leder till en svagare krona, vara till fördel också för andra länder. Bäst är dock i detta läge om alla centralbanker låter penningpolitiken vara mycket expansiv, säger Lars E O Svensson.

Vi ser just nu en mycket expansiv penningpolitik i hela västvärlden. Facit av följdverkningarna kommer snart. Jag tror tyvärr inte att Ben Bernanke, Lars E O Svensson med flera kommer att få rätt. Vi har sedan 1982 sett världshistoriens största kreditbubbla och centralbanker och regeringar gör nu fåfänga försök att åter blåsa liv i denna bubbla. Dessa försök riskerar att bara göra slutsmällen desto allvarligare.

Till råga på allt vill vice riksbankschefen medvetet satsa på hög inflation och en svagare krona som en väg ur krisen.

P.S. Läs gärna också vad jag sade senast Riksbanken sänkte räntan för att få lite mer bakgrund till det jag säger här.

Genmodifierat håller inte löftena

För omkring en månad sedan kom en viktig rapport med titeln "Failure to Yield" och undertiteln "Evaluating the Performance of Genetically Engineered Crops". Där kommer man fram till att trots tjugo år av forskning och tretton år av kommersiell användning har inte genetiskt modifierade grödor givit någon signifikant ökning av USAs skördar. Majs och sojabönor, de två vanligaste grödorna som genmodifierats för att tåla ogräsbekämpningsmedel och insektsangrepp, har inte gett ökad avkastning på grund av detta, utan avkastningen har istället ökat tack vare traditionell växtförädling och förbättrade brukningsmetoder. Detta är alltså tvärtemot vad t.ex. utsädesjätten Monsanto hävdar, alltså att GMO-grödor är en lösning på hur vi i framtiden ska få fram mat till jordens växande befolkning.

Det visar sig enligt rapporten att de teoretiska skördeökningarna för GMO-grödor inte kan omsättas i verkligheten. Man kan spekulera i varför det är så, men en teori är att genförändringarna har komplexa bieffekter som man inte räknat med. En tydlig oönskad bieffekt är att användningen av herbicidresistenta grödor gjort att vissa ogräs blivit resistenta de också och därmed är man tillbaks på ruta ett med ogräsproblemet. Användningen av ogräsmedlet glyfosat (Roundup) har ökat markant efter introduktionen av GMO-grödor. Vem är det som säljer Roundup? Jo, Monsanto! Kan någon räkna ut varför de vill sälja sina genmodifierade "Roundup-Ready-grödor"? För den som inte vet det är Monsanto världens största leverantör av GMO-utsäde.

GMO-grödor kan, såsom jag ser det, möjligen ha en framtid t.ex. när det gäller att modifiera grödor så att de t.ex. producerar olika viktiga ämnen (som råvaror), men att de skulle ge skördeökningar får härmed anses vara vederlagt. Ifall man vill introducera en gen som producerar något ämne i en växt bör man hålla sig till klonade grödor (t.ex. potatis) eller åtminstone självpollinerande (t.ex. ärter och bönor) för att undvika risken för genspridning till andra fält. Att introducera främmande gener i en utpräglad korspollinerare som majs är att be om problem, eftersom vinden kan sprida pollen flera mil och förorena andra majsfält.

EU-kommissionen kommer med förhoppningsprognos

EU-kommissionen presenterade igår sin vårprognos, där man säger att "Nedgången i ekonomin i EU blir längre och djupare än tidigare anat", men tydligen faller inte ekonomin lika fort längre.

- Vi hoppas att det här är den sista prognos vi gör där vi har reviderat ned från tidigare prognoser. Nästa gång hoppas vi kunna revidera upp, sade EU-kommissionären med ansvar för ekonomiska frågor, Joaquin Almunia, på en presskonferens i Bryssel.

Hoppas kan man ju alltid. Nu vet ni ju att jag är inbiten ärkebjörn och domedagsprofet, men jag tror att det definitivt är för tidigt för hurrarop. Det finns fortfarande alltför stora problem som ännu inte har retts ut ordentligt. Visserligen har vi sett en viss stabilisering av läget sedan i höstas, men nedgångar är som ni säkert vet sällan spikraka. EU-kommissionens siffror för i år verkar rimliga - BNP för EU sjunker med 4% och arbetslösheten går upp till runt 10%.

Däremot tror jag att förutsägelserna för 2010 är för optimistiska - alltså att BNP-tillväxten skulle bli runt noll och arbetslösheten bara skulle stiga några ytterligare procentenheter.

Som Reinhart och Rogoff visar i sin omtalade forskningsrapport "The Aftermath of Financial Crises" är finanskriser utdragna händelser. I de kriser de studerade så sjönk reala huspriser i genomsnitt under sex år och aktiebörserna under tre och ett halvt år. Arbetslösheten steg i genomsnitt med sju procentenheter under fyra år och produktionen med över nio procentenheter under två år. Dessutom formligen exploderar statsskulden, till stor del på grund av fallande skatteinkomster. Med tanke på att den kris vi nu befinner oss i verkar vara av det kraftigare slaget och dessutom är global, så antar jag att dess tidsspann blir längre än de genomsnittstider som Reinhart och Rogoff kommit fram till.

Vad får vi då fram om vi är lite optimistiska och räknar med Reinharts och Rogoffs genomsnittstider? I Sverige har de reala huspriserna inte ens fallit under ett år hittills, så vi har minst fem år av fallande bostadspriser kvar. Stockholmsbörsen toppade sommaren 2007, så där har vi minst halvtannat år av fall kvar. Arbetslösheten har i Sverige hittills stigit med cirka tre procentenheter från botten i augusti 2008, så där har vi minst tre och ett halvt år kvar och minst fyra procentenheter. Industriproduktionen i Sverige har fallit sedan september 2008, så nedgången där borde inte vända förrän tidigast i september 2010. BNP hänger ju nära samman med industriproduktionen, så därmed torde vi få en minskning även 2010. Motsvarande gäller på ett ungefär även för övriga EU. Som synes verkar allt tal om en vändning under 2010 vara överoptimistiskt, även om vi räknar med optimistiska antaganden!