Västsahara, EU, fosfat och fiske

Landet Västsahara är, som de flesta säkert känner till, sedan 1976 ockuperat av Marocko. Trots detta håller EU och Sverige förhållandevis goda politiska relationer till Marocko. Varför, kan man fråga sig. Svaret är ganska enkelt - Marocko sitter på omkring en fjärdedel av världsproduktionen av fosfat. För den som inte vet det är fosfat en av de strategiskt viktigaste råvarorna i världen, då det är en av de tre huvudingredienserna i konstgödsel.

Handelsminister Ewa Björling besökte Marocko förra våren. Mycket fagert tal om Marockos framsteg inom mänskliga rättigheter, men Västsahara nämns överhuvudtaget inte i Regeringens rapport om besöket.

Dessutom finns utanför Västsahara fina fiskevatten, som EU:s överdimensionerade fiskeflottor gärna vill åt. EU har ett fiskeavtal med Marocko, som enligt en debattartikel idag i GP strider mot folkrätten, eftersom det inkluderar det ockuperade Västsaharas fiskevatten.

Nu säger Europaparlamentets juridiska experter detsamma. I ett rättsligt yttrande om fiskeavtalet menar de att avtalet strider mot folkrätten eftersom intäkterna från fisket inte kommer det västsahariska folket till del. Detta är avgörande för att avtalet ska vara förenligt med folkrätten. De anser därmed att fiskeavtalet bör sägas upp, eller åtminstone omförhandlas så att de västsahariska havsområdena exkluderas ur avtalet.

Även Miljöpartiets EU-parlamentariker Isabella Lövin har uppmärksammat frågan häromdagen.

SVT:s "Uppdrag granskning" har nu också tagit sig an frågan i två program som kommer att sändas 3 och 10 mars klockan 20:00 på SVT1.

I det första programmet som sänds den 3 mars besöker reportern Pelle Westman det ockuperade Västsahara där flyktingarna aldrig får se havet och där svenska båtar samtidigt drar upp tonvis med fisk på ockuperat vatten.

I den andra delen som sänds den 10 mars undersöker reportern Pelle Westman var fisken hamnar. En europeisk båt kan dra upp 600 ton varje dag - så varför mättas inte lokalbefolkningen?

Det låter som om det vore dags att fler medborgare kontaktar ansvariga politiker och ställer obekväma frågor om detta skamliga agerande från EU:s sida. Förslag på politiker att kontakta:

• Birgitta Ohlsson, EU-minister
• Eskil Erlandsson, jordbruksminister
• Ewa Björling, handelsminister
• Carl Bildt, utrikesminister

Oberoende av din egen politiska färg hoppas jag att du orkar engagera dig åtminstone lite i denna fråga. Det är bättre om frågorna till ansvariga politiker kommer från folk i olika delar av det politiska spektrumet.

Fler bloggar som skriver om detta är Åsa Westlund, HBT-sossen, Martin Moberg, Jonas Sjöstedt, Natasa Mirosavic.

[Andra bloggar om fiskeri, västsahara, marocko, fosfat, politik, eu]

Grön revolution?

Att slå mynt av klimatfrågan.

Igår damp ett mejl ner i min brevlåda från Voltaire Publishing, som nyss givit ut Thomas Friedmans senaste bok "Hot, Flat and Crowded" i svensk översättning. På svenska har den föga överraskande fått titeln "Hett, platt och trångt". I mejlet från förlaget står att jag är "utvald att gästblogga" på sajten www.gronrevolution.se, som är en reklamsajt för boken. En sån formulering gör mig omedelbart misstänksam, då den leder tankarna till dålig reklam, så jag börjar kolla runt lite. Voltaire Publishing är en del av elbolaget Kraft&Kultur. Det verkar ju bra med ett kraftbolag som tar en del av sitt överskott till att ge ut litteratur. De erbjuder mig också att kunna lotta ut ett exemplar av boken via min blogg. Men varför skulle jag hjälpa till att ge gratisreklam för en bok som någon annan gett ut? Då måste det vara ett behjärtansvärt ändamål. Så är det det?

Jag börjar att kolla upp vem Thomas Friedman är. Hans namn klingar bekant och jag påminns snart om vem han är. Han är ledarskribent på New York Times och insyltad i amerikansk storfinans och politik. Hans svärfar var styrelseordförande för och delägare i fastighetsbolaget GGP, som gjorde USA:s hittills största konkurs inom fastighetsbolag i april 2009. Liksom Al Gore är Friedman en klimathycklare, som inte lever som han lär. Han bor i ett nätt litet palats på 1060 kvadratmeter utanför Washington DC tillsammans med sin fru och två barn. Han flaxar runt i världen med flyg för att hålla mycket välbetalda föredrag. Han har skrivit om allt möjligt och nu har han kommit på att klimatfrågan är het och hittat en koppling till sin förra bok "The World Is Flat", där han förespråkar globalisering. I den nya boken skriver han om "grön teknologi" och hur den ska "lösa" klimatfrågan. Att döma av flera recensioner och omdömen jag hittat på nätet verkar boken innehålla glest med faktaunderlag. Kolla gärna in den lustmordsrecension av boken som jag tipsade Cornucopia om igår kväll.

Nå, sajten gronrevolution.se då? Det börjar fint.

Han förutspådde den ekonomiska krisen och nederlaget i Irak, nu berättar han för oss hur vi genom idéer, teknologi och politik kan förhindra energikriser och klimatförändringar.

Att förutspå finanskrisen är väl inget unikt. Det gjorde alla som hade den minsta kunskap på området och inte gick med skygglappar. Vad gäller Irak så nämner sajten lägligt nog inte att Friedman från början pläderade för invasionen, men att han sen vände kappan efter vinden när han såg vartåt det barkade och började kritisera USA:s agerande i Irak.

Det utdrag ur boken som publiceras på gronrevolution.se är förresten fullständigt intetsägande och har inget med klimatfrågan att göra. Jag fattar uppriktigt sagt inte varför de valt detta utdrag.

På gronrevolution.se finns som sagt också en blogg med det stolta namnet Klimatbloggen. Fast det kan knappast kallas för en riktig blogg, då det inte går att kommentera inläggen och den inte heller har något rss-flöde. Just nu finns bara ett enda inlägg från Anders Ygeman, socialdemokrat och ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. En stackars politiker som gått på Voltaire Publishings PR-knep. Eller så var han smart och fick faktiskt betalt för att skriva det första inlägget. Men det som Thomas Friedman skriver passar bra för politiker. Friedman presenterar visionära "lösningar" på klimat- och energiproblemen, t.ex. "grön tillväxt". Att de sen är orealistiska är inte så viktigt. Huvudsaken för politiker är ju att man har visioner om en bättre framtid.

Stora frågor som klimatfrågan lockar alltid fram personer som vill passa på att tjäna pengar på dem. Vill ni läsa några vettiga "klimatbloggar" kan ni istället börja med Effekt eller Uppsalainitiativet. Båda drivs utan vinstintresse.

Nu ska ni få två länkar där ni kan läsa mer om Thomas Friedman, så ni är beredda när någon börjar tala entusiastiskt om hans bok.

• We've Reached Peak Tom Friedman från CultureChange.org
• Hot, Flat and Confused från Post Carbon Institute

Kraft&Kultur är Sveriges femte största energibolag, så risken finns att Friedmans bok får ganska stor spridning.

P.S. Jag får anta att det flotta erbjudandet att gästblogga på gronrevolution.se inte står kvar efter att jag har skrivit detta.

[Andra bloggar om klimat, miljö]

Världens fulaste bil försvinner

GM lägger ner missfostret Hummer. Något annat var väl inte att vänta. Hummer har väl mest varit till för nyrika eller överbelånade som vill visa sin dåliga smak. Efter finanskrisen har vi inte längre nyrika utan istället nyfattiga.

Hummer måste ha varit kulmen på bilismen. Ett stort fult opraktiskt schabrak som sörplar enorma mängder soppa. Hummer symboliserar på något sätt hela den boom som rådde 2003-2007.

Good riddance!

[Andra bloggar om bilindustri, general motors, hummer]

Greklands statsfinanser - strejk och demonstration

Idag är det generalstrejk i Grekland. De flesta transporter står stilla, förutom viss lokaltrafik i Aten för att folk ska kunna ta sig till dagens demonstrationer. Det mesta andra är också stängt, inklusive media. Det rör sig såklart om en protest mot den grekiska regeringens sparprogram.

Eftersom även journalisterna strejkar kan det bli glest med nyhetsrapporteringen, men vi får väl anta att utrikiska media har placerat icke strejkande reportrar i Grekland inför denna dag. Än så länge verkar det gå lugnt till med demonstrationerna. Mer oroande är det som jag påtalade igår kväll om misstron mot grekiska banker och deras sänkta kreditbetyg.

Greklands situation vad gäller statsfinanserna är fortfarande hopplöst dålig och ingen vettig hjälp verkar komma från övriga EU. Det börjar talas alltmer om IMF i sammanhanget.

Apropå detta så sade ekonomiprofessorn Kenneth Rogoff intressanta saker igår vid ett forum i Tokyo. Rogoff har jag nämnt förut, då han var medförfattare till den intressant rapporten "The Aftermath of Financial Crises" för omkring ett år sedan. Igår sade han att de snabbt svällande statsskulderna kommer att tvinga flera länder att ställa in betalningarna och tvinga USA att dra åt svångremmen.

Following banking crises, “we usually see a bunch of sovereign defaults, say in a few years,” Rogoff, a former chief economist at the International Monetary Fund, said at a forum in Tokyo yesterday. “I predict we will again.”

The U.S. is likely to tighten monetary policy before cutting government spending, sending “shockwaves” through financial markets, Rogoff said in an interview after the speech. Fiscal policy won’t be curbed until soaring bond yields trigger “very painful” tax increases and spending cuts, he said.

Rogoff tror också att Grekland till slut kommer att räddas av IMF snarare än EU. Enlig honom kommer Grekland troligen att komma med ett besparingsprogram om några veckor, och EU kommer att ge ett lån för att hjälpa till, som kommer att visa sig vara otillräckligt i längden. Och Grekland är bara början.

“We almost always have sovereign risk crises in the wake of an international banking crisis, usually in a few years, and that’s happening,” he said. “Greece is just the beginning.”

Många påpekar att Grekland är så litet att det knappast kommer att ha någon större effekt, men statsskulden var vid årsskiftet knappt 300 miljarder euro, vilket är mer än fem gånger så mycket som Ryssland var skyldigt då de ställde in betalningarna 1998, eller Argentina när de hade sin statsskuldskris år 2001. Betänk hur stora effekterna blev då.

Att statsskulden på 300 miljarder euro är alltför stor inser man när man ser att grekiska banker har insättningar på bara totalt cirka 200 miljarder euro. Så även om regeringen skulle beslagta alla banktillgångar skulle man inte kunna betala tillbaks statsskulden, eller ens minska den till samma andel av BNP som t.ex. Sveriges statsskuld. Nu finns i och för sig andra tillgångar än bankkonton och man betalar heller inte tillbaks allt på en gång, men sifferleken visar ändå den orimliga proportionen på Greklands statsskuld.

[Andra bloggar om grekland, strejk, demonstration, statsskuld, statsbankrutt, banker]

Greker misstror sina banker

Dow Jones och WSJ rapporterar att greker flyttat 8 miljarder euro från lokala banker utomlands de senaste tre månaderna. Visserligen "bara" fyra procent av de grekiska bankernas totala insättningar på 200 miljarder euro, men att det skett så snabbt ger obehagliga vibbar.

Dessutom fick Greklands fyra största banker just sina kreditbetyg nedgraderade av Fitch.

Kan någon stava till "uttagsanstormning"?

Under tiden ser allt på ytan ut att vara lugnt på Greklandsfronten om man läser mainstream-media.

[Andra bloggar om grekland, uttagsanstormning, banker]

Dansk jordbrukskris

I skuggan av alla andra kriser pågår en jordbrukskris i grannlandet Danmark. Som de flesta andra delkriser i den globala krisen är den kopplad till krediter. Det har inte rapporterats mycket i svenska media om den danska jordbrukskrisen - endast tidningen Land har haft en bra bevakning av den. Tack förresten till "Jocke" för tipset!

Och det är ingen liten kris. 25% av de danska lantbrukarna kan bli tvungna att gå ifrån sina gårdar. Den plötsliga konjunkturnedgången åtföljd av fallande priser på jordbruksprodukter har skapat en akut kris då åtta miljarder i intäkter fallit bort. De danska lantbrukarna har varit relativt högt belånade. Under de goda åren har det fungerat, men när krisen slår till slår också lånehävstången tillbaka och gör situationen omöjlig. I november uppskattades det att 3500 danska jordbrukare kommer att sluta med sin verksamhet det närmaste året.

I år räknar man med att det blir många konkurser och tvångsförsäljningar bland danska bönder. Men det finns problem även här. Det handlas väldigt lite med dansk jordbruksmark just nu p.g.a. fallande priser, vilket gör det svårt att uppskatta värdet. Fler tvångsförsålda gårdar riskerar också att driva ner priserna ytterligare, vilket gör bankerna ovilliga att sälja.

Just nu undviker de danska bönderna tillfälligt konkurs genom att räntan är så låg och att bankerna inte vill ta nedskrivningar. Men 2009 var det det sämsta året på 10-15 år och det lär nog bli många konkurser i år.

Många danska lantbrukare är nu också tekniskt insolventa, d.v.s. skulderna överstiger värdet av tillgångarna (där jordbruksmarken är största delen). Detta orsakas av att priset på jordbruksmark fallit med 25 procent. Bankerna måste då granska gårdarnas balansräkningar och kanske skriva ner sina krediter - annars får de den danska finansinspektionen på sig.

Bankerna sitter med stora kreditförluster för danska lantbruk. Det kan röra sig om så mycket som 80 till 140 miljarder svenska kronor av de danska böndernas totala skulder på 490 miljarder svenska kronor. Tre danska banker vädjar därför till regeringen om hjälp till lantbrukarna.

Det visar sig nu också att det inte bara är hög belåning och sjunkande intäkter som skapat den danska jordbrukskrisen, utan att de danska lantbrukarna också ägnat sig åt värdepappersspekulation för lånade pengar.

Cirka 4.800 danska lantbrukare förlorade nästan 6 miljarder kronor på spekulation under 2008.

Det är alltså nästan lika mycket som de förlorat på sänkta priser under 2009. Bankerna tycker som vanligt inte att de haft någon skuld i det hela.

De tycker att lantbrukarnas egna rådgivningsorganisationer skulle upplyst om riskerna.

Jaha? Det var väl inte lantbrukarnas organisationer som gav lån och sålde värdepapper. Det var bankerna och därmed anser jag nog att de är de skyldiga.

Men grundproblemet i hela krisen är det danska lantbrukets dåliga lönsamhet. Den har tvingat de danska lantbrukarna att låna alltför mycket pengar för att få någon lönsamhet med stordriftsfördelar. Priserna på dansk jordbruksmark har stigit fram till krisen, i en ond cirkel av lån och prisstegringar, precis som alla andra fastighetsbubblor. Många lantbrukare har inte ansett sig kunna leva enbart på lantbruket, utan då istället försökt att komplettera inkomsterna genom spekulation i värdepapper. Men i längden har detta alltså inte varit särskilt lyckosamt för många.

Var annan dansk lantbrukare spekulerade i olika finansiella instrument under 2008, och en av tre förlorade pengar.

Och varför är det så dålig lönsamhet i lantbruket? Det gäller ju inte bara Danmark. Det är ett systemfel någonstans. Troligen måste konsumenterna lägga en större andel av sin inkomst på maten framöver om det ska bli någon produktion.

Så hur kommer framtiden att se ut i Danmark? Risken verkar finnas att konkurser och tvångsförsäljningar kommer att leda till ännu större lantbruksenheter. Detta i en tid när industrijordbruket snarast borde omvandlas åt andra hållet, mot mindre enheter. Problemen riskerar därmed att återkomma om några år igen.

Även företagen kring lantbruket drabbas såklart av krisen - för några veckor sedan rapporterades att

Danmarks näst största aktör på foder, spannmål och insatsvaror för lantbrukare, Aarhusegnens Andel, tvingades på måndagsmorgonen att ställa in betalningarna.

Även här ser det ut att bli mer koncentration och större enheter, då två konkurrenter vill ta över, även om det danska konkurrensverket är tveksamma. Även slakterierna verkar ha problem.

[Andra bloggar om danmark, jordbruk, kredit, kreditförlust, banker, spekulation]

Det oöverstigliga skuldberget

Det är dags att påminna om något som jag har tjatat om i över två år nu. Världen, framförallt de flesta OECD-länderna, lider av en alltför hög skuldsättning. Det gäller alla sektorer - många stater, många företag, många privatpersoner. I mars förra året skrev jag en sammanfattande artikel om den globala kreditbubblan. Läs den - det mesta är fortfarande lika aktuellt. Vi kör repris på det mest talande diagrammet av alla - totala skuldnivån i USA som procent av BNP. Klicka på diagrammet om du vill förstora det.
Förra gången skulderna i USA slog i taket var i början av 1930-talet. Då tog det ett decennium och ett världskrig för att blåsa ur bubblan. Dagens bubbla är enormt mycket större. De "räddningar" som har gjorts av USA:s regering och centralbank har bara förskjutit skuldbördan till staten. Och detta är bara USA. Sen finns Storbritannien, Japan, Spanien och en massa andra mindre delbubblor inom den globala kreditbubblan (Grekland, Dubai, Irland o.s.v.). Ovanpå alltihop finns också en gigantisk bubbla av finansiella derivat - många gånger större än jordens totala årliga BNP.

Så här stora kreditbubblor inträffar bara en gång per livstid. Senast var "The Great Depression" 1930. De flesta som upplevde den tiden som vuxna är nu döda eller för gamla. Dessförinnan var det "The Long Depression" 1873-1879.

Västvärlden har lånat av framtiden, men framtiden kommer inte att kunna betala räntan på lånen, ännu mindre betala tillbaks dem. Välkommen till "The Greatest Depression"...

Läs mer som skrivits i helgen om detta:

• Andreas Cervenka i E24 och SvD om "Dags för den riktiga skuldkrisen".
• Annika Creutzer i E24 om de svenska hushållens lånebubbla "Lånefesten närmar sig sitt slut".
• Cornucopias och Musik@Centrifugens kommentarer till Cervenkas artikel.
• Cornucopia om EU-ländernas riskrankning.

Jag är skuldfri - är du?

P.S. Vi svenskar ska vara tacksamma för den sanering av statsbudgeten som Göran Perssons regering genomförde. Tack vare den har vi ett betydligt bättre utgångsläge för denna kris än många andra OECD-länder, som har gått in i krisen med dåliga statsfinanser. Tack Göran, om du läser det här!

[Andra bloggar om derivat, globalisering, kredit, kreditbubbla, lån, ränta, usa, depression]

Takvinkeln!

En mängd tak har rasat in på olika större byggnader runt om i södra Sverige, eftersom de inte klarade av de snömängder som kom nu. Byggslarv skulle jag kalla det - att inte dimensionera taken efter sådana snömängder som bara kommer vart tionde eller tjugonde år. Eller så har någon medvetet räknat alltför optimistiskt för att spara pengar.

Traditionellt har svenska hus en ganska skarp takvinkel, ungefär som nedan, för att snön ska glida av av sig själv innan det blir för tungt för taket.
En så skarp vinkel ger dock ett utrymme under snedtaket som kan vara svårt att utnyttja till exempel i större hallar (sporthallar, kreaturshallar, industrilokaler o.s.v.). Därför bygger man ofta med flackare takvinkel, som exempelvis den ligghall för nötkreatur som rasade söder om Linköping idag eller den sporthall som rasade i Kungsbacka.
Eller så bygger man med ett tak som ser ut ungefär som ett utsnitt ur en ellips, som den nybyggda sporthall som rasade i Vänersborg igår.
Eller så bygger man till och med ett platt tak. I dessa fall måste man antingen bygga stadiga tak om man vill att byggnaden ska stå längre än tio år. Ännu stadigare om den ska stå längre än hundra år. För då och då kommer det extrema väderår, då det t.ex. redan byggts upp en hel del snö på taket och sedan kommer en snöstorm som bygger på en meter till med snö innan man hinner skotta allt. Det var vad som hände nu. Men ju stadigare man bygger desto dyrare blir det såklart. Så sparsamheten bedrar visheten och byggnadens tak håller bara i några år.

Detta är ungefär lika kortsiktigt tänkande som alla som har byggt hus alltför nära vattendrag. Det går ganska lätt att se i naturen hur höga flöden det har varit som mest under extrema år, och under den gränsen ska man inte bygga. Vi kommer troligen att få se många översvämningsdrabbade byggen under den dyra vårflod som sannolikt kommer att följa på denna dyra vinter.

[Andra bloggar om vinter, snö, fusk]

Dyr vinter

Stockholmsförorten håller åter på att bli fullständigt insnöad, liksom resten av Sverige. Utanför mitt fönster kämpar snösvängen förgäves mot det ymniga snöfallet. Snöandet ska tydligen fortsätta hela helgen och ser ut att kunna fortsätta i nästa vecka också. Svinkallt är det också - minus tretton grader har jag här.
Flera takras har inträffat, bland annat i Nyköping, där flera hundra kaniner på kaninutställning hamnade under ett inrasat tak. I Vänersborg rasade taket på den nybyggda arenan. Anrika Överums bruk utanför Västervik står stilla p.g.a. ett inrasat tak. Tåg och bussar lär störas svårt. Redan igår var det svårt med lokaltrafiken i Stockholm. På morgonen stod åtminstone två av tunnelbanans grenar still på grund av blockerade växlar och pendeltågen var mycket försenade.

Det kommer alltså att bli en dyr vinter. Olyckor kostar. Förseningar kostar. SJ har haft stora problem med förseningar och vd Jan Forsberg säger att denna vinter är den värsta sedan 1986. Tågen samlar på sig is - upp till 30 ton is per tåg och dag. Isen tar 4–8 timmar att smälta bort och förstör hjul och hjulaxlar samt teknisk utrustning i underredet. Ishalka gör också att hjulen slits och måste svarvas om. När det är mycket snö i skog och mark söker sig också vilda djur upp på spåren, där det är plogat och lättare att gå.

Det leder till fler olyckor; bara från mitten av december till mitten av januari har SJ kört på 60 älgar – "extremt mycket" – vilket leder till en veckas reparationstid i snitt per tåg.

SJ och Banverket får alltså stora utgifter för denna vinter och säkert även SL med flera lokaltrafikbolag. Hoppas bara inte att det leder till höjningar av biljettpriserna.

I Stockholm fungerar snöröjningen högst halvbra. Det ligger stora snöhögar överallt och blockerar för bussar, bilar och varutransporter. Värst verkar det vara för sophämtarna, där snövallarna gjort att redan befintliga arbetsmiljöproblem förvärras. Det kan bli dyrt för Stockholms stad att förutom stora snöröjningskostnader också behöva vidta akuta åtgärder mot sopproblemet.

Fler kommuner i landet har också dragit över sina kostnader för snöröjning eller riskerar att göra det.

Den snörika vintern gör att 21 av de 28 kommuner DN talat med riskerar att överskrida snöröjningsbudgeten. I fyra kommuner är pengarna redan slut.

De fyra kommunerna är alla sådana där det är mycket sällsynt med snörika vintrar - Malmö, Gotland, Halmstad och Kalmar. Det myckna snöandet utan smältperioder emellan gör också att kommunerna får extra kostnader för att frakta bort snöhögar med frontlastare och lastbilar.

Det verkar som om den dyra snöröjningen kommer att drabba kommunernas budgetar för sommarunderhållet på vägarna. Se alltså upp för dåliga vägar i sommar, särskilt som den stränga vintern ökar behovet av vägunderhåll. NTF varnar för att detta kan bli en fara för trafiksäkerheten.

Ökade uppvärmningskostnader kommer att drabba alla, eftersom vintern även varit ovanligt kall.

Men eländet slutar inte med snön och kylan. Sen kommer snösmältningen. Risken är stor att vi får se stora vattenskador då när alla snöhögar smälter bort och rinner in i källare, telecentraler med mera. SMHI varnar också för ovanligt kraftig vårflod, eftersom det ligger mycket mer snö än normalt i Götaland och östra Svealand. Sydöstran varnar:

Bor du nära ett vattendrag?
Då är det läge att redan nu se över försäkringen och eventuellt köpa en vattenpump.

Läs även vad Cornucopia skrev igår om de problem som denna 10-årsvinter medför, med fokus på jordbruket. Läs även vad han skriver idag om dyr vinter för fastighetsägare.

Gårdagens kollektivtrafikstrul här i Stockholm fick mig också att inse att det alltid är bra att vintertid ha med sig långkalsonger och extratröja i ryggsäcken. Om kollektivtrafiken står still är det inte särskilt kul att stå och vänta på ersättningsbussar huttrande i för dåliga kläder. Survivalisterna är värda att lyssna på även om man inte tror på någon större samhällskollaps. Även i normala tider inträffar ibland extrema händelser som det är bra att vara förberedd inför.

[Andra bloggar om snö, vinter, kommuner, transporter, vattenskador, översvämning]

Försenad skatteåterbäring i USA

Jag noterar att två delstater i USA beslutat att skjuta upp utbetalningarna av skatteåterbäringen, nämligen Hawaii och North Carolina. Delstaten New York funderar också på saken. Detta visar hur illa det är med finanserna för USA:s delstater. I många fall knappast bättre än vissa EU-medlemmar.

Särskilt illa blir det med försenad skatteåterbäring för många amerikaner som redan har det svårt ekonomiskt och där varje dollars inkomst är viktig.

Banker och mäklare får stora skälvan

Apropå det jag skrev tidigare idag om hushållens ökande skulder så läser jag att bankerna blivit rädda när Finansinspektionen nu börjat tala om krav på kontantinsats och en maximal belåningsgrad för bostäder. Att fastighetsmäklarna inte tycker om detta är också självklart. Det dyker upp många dåliga panikargument mot FI:s förslag.

"Det höjer tröskeln för dem som inte är inne i ett ägt boende. Ungdomar och andra som tar första klivet får det knepigare", säger Peeter Pütsep, vd för mäklarföretaget Svensk Fastighetsförmedling.

Men alternativet att de unga är tvungna att skuldsätta sig upp över öronen är i längden ännu sämre.

SBAB:s vd Eva Cederbalk tycker att FI:s förslag är helt onödigt, eftersom SBAB redan tar sitt ansvar. Här har vi en till som talar i egen sak.

Bankernas och mäklarnas motstånd gör det uppenbart vilka som har tjänat mest på den svenska bolånebubblan.

Tyvärr verkar annars vettige Per Lindvall på E24 ha gått på bankernas och mäklarnas argument när han skriver om hur svårt det blir för förstagångsköparna.

Att kunna köpa en bostad så fort man flyttar hemifrån är ingen mänsklig rättighet. Jag kan berätta hur början av min "bostadskarriär" såg ut. När jag flyttade från mina föräldrar på 1980-talet bodde jag i andra hand i flera år. Tre olika lägenheter. Det var inget konstigt med det. Efter några år fick jag ett förstahandshyreskontrakt i en mindre attraktiv förort, men där bodde jag. I början av 1990-talet flyttade jag till Stockholm och köpte mig då en liten bostadsrätt. Jag hade då sparat ihop en stor del av köpesumman, vilket tagit mig flera år. Därefter amorterade jag av mitt bolån så snabbt jag bara kunde.

[Andra bloggar om fastighetsmäklare, banker, finansinspektionen, kontantinsats, bostadspriser, bostadsbubbla]

Hushållens skuldbubbla fortsätter

Inte oväntat rapporterade SCB igår att de svenska hushållens skulder fortsätter att öka. Ökningstakten var dock något måttligare än under hösten, bara 8 procent på årsbasis. Hushållens finansiella nettosparande var i princip noll, eftersom lika mycket togs ut i nya lån som det sparades. I sammanhanget ska vi inte glömma att lånen och sparandet inte är jämnt fördelade över befolkningen. Många sitter med stora lån men litet sparande. Vi ska inte heller glömma att värdet av de finansiella tillgångarna faktiskt kan sjunka. Nu har börsuppgången 2009 spätt på tillgångarna, men när den trenden vänder kan det se annorlunda ut.

Finansinspektionen (FI) är nu oroad och funderar på nya regler för hushållens belåningsgrad, eftersom den undersökning de gjort visar att även måttliga prisfall på bostadsmarknaden kommer att leda till att många hushåll har bolån som överstiger bostadens marknadsvärde.

12 procent av låntagarna hade en belåningsgrad på över 90 procent och en tredjedel hade en belåningsgrad på över 80 procent i en undersökning av nära 7 000 låntagare som Finansinspektionen genomfört.

FI vill nu öka kraven på kontantinsats, men det är tyvärr för sent. Skadan är redan skedd genom de slappa utlåningsregler som gällt under bostadsbubblans uppsida.

Igår kom också senaste Småhusbarometern från SCB, som pekar på att priserna stigit vidare i januari. Idag kom senaste inflationssiffrorna från SCB, så att jag kan visa ett uppdaterat diagram över inflationsjusterade småhuspriser. Här utgår jag från Småhusbarometern, så det blir ett diagram med lite kortsiktigare tidsperspektiv.
Som ni ser har de reala småhuspriserna fortsatt uppåt, till och med över toppen från 2007. Nu kommer säkert alla mina belackare att jubla och säga att jag har haft fel i mina förutsägelser. Visst, jag erkänner att jag trodde att toppen för reala svenska bostadspriser skulle vara tredje kvartalet 2007. Nu får vi en ny topp, men det är fortfarande en bubbla. Att vi får en ny topp betyder bara att bubblan blir desto allvarligare. Fortfarande förutspår jag lika stora prisfall. Frågan är bara när de sätter igång.

Allt fler bedömare talar nu om boprisbubbla, men de nedgångar som de spår är högst måttliga. Mäklarna talar som vanligt i egen sak och ser inga större nedgångar. De flesta bedömare fokuserar dock på räntan och tar inte särskilt upp alla andra faktorer som skulle kunna spräcka bubblan.

Här ser vi i alla fall vilken katastrofal effekt som Riksbankens drastiska räntesänkningspolitik har haft. I ett läge när bopriserna borde ha fortsatt att falla har de istället ökat igen. I ett läge när hushållens skuldsättning borde ha börjat minska har den istället ökat kraftigt. Som det är nu har Riksbanken knappt något räntekrut kvar att använda när bopriserna väl börjar sjunka. Den marginal för räntesänkning som finns kvar är bara på 0,25 procentenheter. Riksbanken hade nog gjort klokt i att nöja sig med att sänka reporäntan till kanske två procent, vilket troligen hade räckt för att häva den akuta finanskrisen. Istället fortsatte man med räntesänkningarna även under 2009.

Ökningen för bostadspriserna det senaste året beror förstås till största delen på räntesänkningarna, men idag kom också den intressanta nyheten att de svenska reallönerna i snitt steg med drygt 3,5 procent under 2009, vilket är den högsta löneökningen under hela 2000-talet. Snittet för 1995-2008 var 2,5 procent per år. 2009 års rekordsiffra orsakas av att löneökningarna låg kvar enligt gamla avtal medan inflationen var mycket låg (0,9 procents årstakt i december). Nu kan man undra hur lönerna kommer att fortsätta under 2010. Parterna verkar stå långt ifrån varandra. Trots en låg inflationstakt kräver facken rejäla löneökningar, medan arbetsgivarna kommit med nollbud. Jag skulle tro att det blir mycket svårt för facken att få igenom sina krav, särskilt med tanke på reallöneökningen under 2009.

Läs även debattartikeln som Sandro Scocco och Jörgen Appelgren skrev häromdagen i DN om bostadsbubblan med titeln "Regeringens senfärdighet kan bli dyr för hushållen".

När den ständigt ökande utlåningen upphör, vilket den av naturliga skäl måste göra förr eller senare, tystnar musiken och marknaden kraschar och priserna faller. Det är också det som skett i många länder med några undantag – däribland Sverige.

Och läs även vad Cornucopia skrev igår.

Man kan också fundera på om inte regeringens ROT-avdrag för renovering och tillbyggnad bidrar till att dels pumpa upp bostadsbubblan, och dels att sätta marknaden ur spel för marknadsmässiga priser på hantverkstjänster.

[Andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser, kreditbubbla, hushållen, löner, inflation]

Intressant klimatkalkylator

Christian Azar och Daniel Johansson från Chalmers presenterade häromdagen på bloggen Uppsalainitiativet sin klimatkalkylator. Där kan den som är intresserad av klimatfrågan testa olika antaganden om utsläpp och återkopplingsmekanismer för att se vilken framtida global temperaturökning de kan leda till. Innan du provar själva kalkylatorn bör du läsa Azars och Johanssons beskrivning för att förstå hur parametrarna fungerar.

Min omedelbara reaktion är att det är konstigt att standardvärdet för klimatkalkylatorn är att "business as usual" fortsätter fram till år 2100, dvs att mänskligheten kommer att fortsätta att bränna fossila bränslen i samma takt som idag. Här finns ingen peak oil, peak gas eller peak coal och standardscenariot är därför ett orealistiskt skrämselscenario. Ett rimligare standardscenario skulle vara att peak fossil fuels förläggs till 2030, vilket i och för sig är väldigt generöst, men motsvarar de mest optimistiska antagandena om kvarvarande mängd fossila bränslen. Från 2030 skulle man få anta kanske 3% årlig minskning av utsläppen, vilket också är ganska generöst.

Mer realistiskt är nog att anta att peak oil inträffade 2008, vilket verkar vara konsensus inom den forskningen. Nu kan man inte ange 2008 som startår för utsläppsminskningen i Chalmers' klimatkalkylator, så jag provar med 2010, vilket fungerar. Om vi antar att förbränningen av fossila bränslen minskar med 3% per år klarar världen tvågradersmålet med ett nödrop! Detta under förutsättning att den positiva återkopplingsfaktorn "climate sensitivity" står på standardvärdet 3,0 K per CO2-dubbling.

Nu är som de flesta säkert känner till just återkopplingsfaktorerna den svåraste biten i klimatmodellerna och den största osäkerhetsfaktorn. Skulle "climate sensitivity" istället visa sig vara 4,5 K per CO2-dubbling klarar vi inte tvågradersmålet ens om förbränningen av fossila bränslen omedelbart upphör, vilket inte känns särskilt sannolikt. Detta visar vilket farligt klimatexperiment som mänskligheten satt igång med sin förbränning av väldiga mängder fossila bränslen. Det är bara att hoppas att "climate sensitivity" är tillräckligt låg, alltså 3,0 eller lägre. Bara en höjning av denna parameter med någon tiondels K per CO2-dubbling (utöver 3,0) gör det omöjligt att uppnå tvågradersmålet bara med de fossila bränslenas naturliga begränsningar.

Nu kommer säkert vissa klimatalarmister att invända att det förutom olja och gas finns en massa kol att bränna upp. Men det finns inte så mycket och så lättillgängligt som optimisterna vill låta påskina. Peak coal ligger högst två årtionden framåt. Dessutom krävs för att bryta och transportera detta kol en massa diesel. Dessutom måste det finnas anläggningar att förbränna denna kol i och de byggs med dieseldrivna fordon. Jag tror därför att peak oil också kommer att innebära en väldigt snar peak coal, helt enkelt för att vår nuvarande samhällsstruktur inte är anpassad för att bränna kol istället för olja. Nedgången i tillgänglig olja kommer att leda till en ekonomisk nedgång som i sin tur kommer att leda till minskad energiförbrukning överhuvudtaget. Det kommer dessutom inte att finnas några pengar att satsa på nya kolkraftverk. Det är den ekonomiska återkopplingseffekten.

Klimatförnekarna å sin sida kommer säkert att komma med en mängd olika invändningar mot det jag säger här. Då kan jag bara fråga vilken del av klimatproblemet de förnekar och hänvisa till den utmärkta genomgång som Olle Häggström på Chalmers gjort.

Sammanfattningsvis så anser jag alltså att klimatexperimentet med stora utsläpp av koldioxid från fossila bränslen är farligt. Hur farligt kan man tvista om, men att det är farligt är ovedersägligt. Även "bara" en eller två graders temperaturhöjning ger stora effekter. Är sedan de positiva återkopplingarna för starka är riskerna enorma. Så alarmismen är helt berättigad. Däremot är jag kritisk mot att klimatforskarna på Chalmers tar i med helt orealistiska antaganden för sina modeller (t.ex. mängden fossila bränslen) så att man överdriver faran. Det ger bara förnekarna en möjlighet att komma med kritik som sedan gör att många börjar tveka om klimatforskningens validitet. Man behöver inte överdriva faran - det räcker med hur stor den faktiskt är.

P.S. Det finns också en tvåregionsmodell av kalkylatorn där man också kan ta hänsyn till effekterna av avskogning med mera. Den har jag inte hunnit testa och den får jag kanske återkomma till en annan gång.

[Andra bloggar om klimat, peak oil, oljeproduktionstoppen, oljekrönet, kol]

Euron, Grekland, Finland och Sverige

Carl B Hamilton och Olle Schmidt, båda folkpartister, skriver idag i SvD att "Greklands problem kan inte skyllas på euron", en replik till nationalekonomen Stefan de Vylders artikel häromdagen där han sågade alla argument för svensk euroanslutning.

Hamilton och Schmidt blandar ihop flera frågor - dels om det hade varit bra för Sverige att gå med i euron från början, dels om euron varit bra för Grekland, dels om Sverige borde gå med i euron nu. Dessa frågor har kanske olika svar och måste behandlas var för sig.

Hamilton och Schmidt skriver att

Greklands och andras problem kan inte skyllas på euron. Slapp offentlig utgiftsexpansion kommer att leda till problem oavsett val av valutasystem. Tvärtom hade den ekonomiska krisen blivit betydligt värre om eurosamarbetet inte funnits. Då hade vi haft att hantera spekulation och ”konkurrensdevalveringar” mellan mer än 20 nationella valutor. Statsfinanserna hade varit sämre. Stabilitetspaktens regelverk – trots sina brister – har drivit de flesta EU-länder till en större finanspolitisk återhållsamhet än eljest.

Här anser jag att de har helt fel. Visserligen kanske euron har hjälpt Grekland under själva krisen, men Greklands problem hade aldrig kunnat bli så stora om de inte varit med i euron. De fick genom euron ett lågt ränteläge under många år och kunde snylta på förtroendet för de euroländer som hade goda statsfinanser. Grekland kunde leva gott på detta, trots att deras statsfinanser var usla. De kunde hålla budgetunderskott och bytesbalansunderskott som inte hade varit möjliga med en fritt flytande valuta. Grekland kunde också fortsätta att konsumera för lånade pengar trots att deras internationella konkurrenskraft var dålig p.g.a. för högt kostnadsläge. Så euron är till stor del orsaken till att läget ser ut som det gör för Grekland, Spanien, Portugal och Irland. Alla dessa länder hade under nollnolltalet behövt ha betydligt högre räntor för att kyla av sina ohållbara bubbelekonomier. Det går alltså inte att som Hamilton och Schmidt gör bara titta på vad euron haft för effekter under krisen, utan man måste titta på hela eurons livstid.

Hamilton och Schmidt försöker på slutet att argumentera för svensk euroanslutning, men några argument som utgår från den nuvarande situationen har de inte, utan bara historiken för Finland jämfört med Sverige (se nedan).

Men varför skulle det gynna Sverige, Grekland eller EU, att vi sitter kvar på läktaren och observerar andras ansträngningar att reda ut problemen, istället för att själva delta?

Stefan de Vylder har redan besvarat denna fråga på ett utmärkt sätt i sin artikel och kommit fram till att det varken skulle gynna Sverige eller Grekland. Hamilton och Schmidt framför inget som egentligen motsäger det Stefan de Vylder skriver.

Vad gäller om det hade varit bra för Sverige att vara med i euron från början, så är den frågan numera bara en spekulation i vad som kunde ha varit. Men Hamilton och Schmidt jämför Sverige med Finland, som ju gick med i euron från början. Visst hade Finland en kraftigare tillväxt under de goda åren, men å andra sidan har deras BNP-fall i krisen blivit betydligt kraftigare än för Sverige.
År 2000-2008 ökade Finlands BNP totalt med 32,8% mot bara 26,2% för Sverige, men för 2000-2009 har gapet minskat. BNP-tillväxt totalt 23,6% för Finland och 20,4% för Sverige. Finlands statsfinanser är nu också något sämre än Sveriges. Budgetunderskottet är enligt Eurostat på 4,5% mot 2,5% för Sverige.

Hamilton och Schmidt påminner mig genom sin debattartikel bara om varför jag inte ska rösta på Folkpartiet i höst.

Jag noterar idag också att vår finansminister Anders Borg tvivlar på att Greklands åtgärder för att stärka sin statsbudget kommer att räcka till. Jag delar hans misstro. Om en månad ska EU kontrollera att Greklands åtgärder räcker för att få ner budgetunderskottet från 12,7 till 8,7 procent. Det är nästan skrattretande att tro att det skulle gå.

Corren har idag en ledare om euron och Grekland.

Enligt EU:s finanspolitiska regler (stabilitetspakten) får inte medlemsländernas budgetunderskott överstiga tre procent. Om så ändå sker finns bestämda regler för vilka åtgärder som ska vidtas. Brott mot reglerna bestraffas med sanktioner. Så är det tänkt, men så har det inte blivit. Att ledande EU-länder som Frankrike och Tyskland tidigare har överskridit treprocentsgränsen har bidragit till att urholka respekten för systemet.

Detta får Dick Erixon att kommentera följande.

De som förespråkar svensk övergång till euro bör förklara varför vi ska gå med i en valutaunion där politiker struntar i reglerna. Jag äcklas av det hyckleri som omger euron på politisk nivå. Man är allt annat än hederlig.

Först när Frankrike och Tyskland håller på reglerna, och tvingar länder som Grekland att också göra det, blir det möjligt att pröva frågan om svenskt EMU-medlemskap igen.

Jag kan bara hålla med! Sverige är ett av få länder som faktiskt uppfyller de statsfinansiella sundhetsvillkoren för euron. Varför ska vi ansluta oss till en skara av länder som på ett flagrant sätt struntar i dessa regler?

[Andra bloggar om finland, grekland, sverige, euro, finanskris, bnp, budgetunderskott]

Demokratin och anarkokapitalismen

Bloggen "Nymnchens noteringar" tar min, Cornucopias och Vidsynts bloggar som orsak att hålla ett "Försvarstal för demokratin". Utgångspunkten för detta verkar vara att jag och Cornucopia smått ironiskt karakteriserat oss politiskt som "anarkokapitalistisk liberal miljösocialist". Själv har jag valt beteckningen för att visa att jag är svår att placera i någon partifålla, utan vill blanda och ge lite från olika politiska ideologier. Men Nymnchen tar fasta på "anarkokapitalistisk" och börjar argumentera utifrån det. Bloggare på politikens högerkant hade säkert istället tagit fasta på "miljösocialist" och kritiserat utifrån det. Vad gäller Vidsynt så utgår Nymnchen från ett av hans inlägg som jag uppfattar som ironiskt menat.

Nymnchen skriver att

Naturligtvis bekänner de sig till helhjärtat till von Hayek, och ska man ta någon diskussion med dem måste det ske via honom.

Jag anser att de "österrikiska" ekonomerna har många sunda idéer, men jag sväljer inte deras budskap med hull och hår. Mycket av det de säger är dock bra argument mot den i många stycken vansinniga ekonomiska politik som drivits av centralbanker och regeringar de senaste decennierna, påhejade av ekonomilärans mainstream med Keynesianer med flera.

Men att hålla ett försvarstal för demokratin till mig, Cornucopia och Vidsynt är att slå in öppna dörrar. Jag anser själv att demokrati och mänskliga rättigheter är det centrala som vårt samhälle bygger på. Dessutom argumenterar jag konsekvent mot den odemokratiska svenska monarkin och förespråkar republik. Jag försöker också då och då att påpeka att vår demokrati har ett stort problem, då så många av de viktigaste besluten tas på EU-nivå. EU har som bekant ett stort demokratiskt underskott och jag är orolig för vart utvecklingen är på väg.

Jag är för mer småskalighet och mot storskalighet. Storskalighet skapar långsiktiga problem, både då det gäller stater (eller unioner som EU) och företag. De största internationella företagen har växt sig stora genom en ohelig allians med statsmakterna (oberoende av politisk färg). USA:s antitrustlagar är egentligen hårda, men de tillämpas inte. Därmed har storföretagen skaffat sig maktpositioner som förvränger samhällets prioriteringar. Det blir "Government Sachs" intressen som gynnas istället för folkflertalets. Detta gäller även i andra länder, inklusive Sverige. Särintressen för ruttna storföretag såsom Swedbank eller Saab Automobile tillåts ta över den politiska agendan. Swedbanks styrelseordförande Stålberg har höstat in belopp som vi vanligt folk bara kan drömma om i Lottoreklamen, trots att han har drivit vad som en gång var de småskaliga spar- och föreningsbankerna mot det storskaliga kommersiella bankväsendets sista dödliga dans. Riksbanken och Riksgälden har gått in med kraftfulla åtgärder för att rädda Swedbank (och i viss mån SEB) men har som bieffekt spätt på den svenska kreditbubblan genom att skapa förutsättningar för privatpersoners skuldsättning att öka i en årstakt av 9 procent i ett läge då skulderna borde ha minskat. Statsmakterna dansar efter storfinansens pipa. Att räddningen skulle vara för allas vårt bästa är en bortförklaring. Här ser jag en fördel med en anarkokapitalistisk syn, nämligen att Swedbank aldrig hade fått bli en sådan farlig koloss om de inte haft statens stöd. Då hade stora delar av det som nu blivit Swedbank gått under redan 1992-93.

Samtidigt måste man begränsa den fria (över)användningen av jordens resurser, t.ex. EU:s och östasiatiska länders överfiskning av fattiga afrikanska länders fiskevatten, som jag skrev om för ett tag sedan. Anarkokapitalismen måste ha sin motvikt i någon form av miljösocialism, som styr företagen så att de måste ta ekonomiskt ansvar för de externa effekter de orsakar och de gemensamma resurser de förbrukar. Skulle fiskeföretagen behöva betala tillräckligt mycket arrende för fiskevattnet till berörda länder skulle deras rovfiske upphöra av sig självt. Men tyvärr brister även kontrollen av befintliga regler. Även detta är ett problem orsakat av storskalighet och den korruption den medför.

Vad gäller ojämlik fördelning av ekonomiska resurser, så är detta inte en nödvändig effekt av ett mer marknadsekonomiskt synsätt. Det kanske istället är så att det är statens inblandning och stöd till olika storföretag som gett den ekonomiska ojämlikhet vi ser idag. Jämför min argumentation om storbanker ovan.

Men en stat måste finnas och ett fungerande rättsväsende som också säkerställer att ingen utnyttjar sin frihet till att inkräkta på andras frihet. Det är inte heller bara frihet som är viktig, utan jämlikhet och broderskap är lika viktiga för ett långsiktigt stabilt samhälle. Ojämlika samhällen har nämligen inbyggda sociala spänningar som ger problem när de blir för stora. Ekonomisk ojämlikhet leder också till stora felprioriteringar av "investeringar", t.ex. lyxvillor eller nöjesbåtar för de besuttna.

Läs även Cornucopias bemötande av Nymnchens artikel.

Hoppas nu inte att Nymnchen tar detta som en motattack, utan som ett bemötande av referensen till mig. Jag håller med om mycket av det som hon skriver, t.ex. hennes kommentar om ekonomers politiska färg.

[Andra bloggar om politik, demokrati]

USA-banker fortsätter att spricka

Med anledning av att Cornucopia idag kommenterar finanskrisens anatomi och tar en titt på USA:s kraschade banker, så kommer här en uppdaterad version av mitt diagram över dels antalet fallerade banker per månad, dels deras totala storlek. Data fram till slutet av januari. Hittills i februari har bara en bank gått under, men månaden är ju inte slut ännu.
Det är intressant inte bara att se på antalet banker (gula staplar) utan även deras totala storlek i miljoner dollar (blå staplar). Som synes är nivån både på antalet banker och totala storleken fortfarande hög, om än inte ökande. Betydligt högre än i januari 2009. Vi får väl se hur året fortskrider, men som Cornucopia påpekar är det en jättebunt med banker som befinner sig i riskzonen.

[Andra bloggar om usa, banker, finanskris]

Återhämtningen snubblar betänkligt

I fredags kom statistik för EMU-området som visar att BNP fjärde kvartalet 2009 endast ökade 0,1% jämfört med föregående kvartal. Analytikernas förhoppning var på en ökning med 0,3%. Det som framförallt sticker ut i siffrorna är att industriproduktionen i december sjönk med 1,7% jämfört med november och med 5% jämfört med samma månad 2008. Detta är den största månatliga nedgången i industriproduktionen sedan februari 2009. Även här hade analytikerna helt andra förhoppningar, nämligen att industriproduktionen skulle ha ökat 0,2% från november till december och bara falla 1,5% på årsbasis.

Jag tror att vi kommer att få se mer av detta under året - alltså prognoser som underträffas. Dagens prognoser, t.ex. från Konjunkturinstitutet (KI), bygger på hopplöst naiva antaganden om att problemen i världsekonomin är lösbara på någon "ofarlig" väg. Nej, grundproblemet med alltför höga skuldberg kvarstår och kan bara lösas genom att skulderna på något sätt skrivs ner, med alla de effekter det kommer att få för banker med flera fordringsägare. Det är en process som kommer att ta flera år och det vi såg under 2007-2008 var bara kreditkrisens första del, följd av en uppstuds 2009 som orsakades av regeringars och centralbankers panikartade försök att lösa krisen genom att kasta in några biljoner. Men lyftet under 2009 ger ingen varaktig förbättring, utan är som att sätta plåster på ett avhugget ben. KI utropade i december glatt att "Botten är nådd", och förutspådde BNP-ökning för Sverige på 2,7 procent för 2010 och 3,3 procent för 2011. Denna prognos lär inte bli svår att underträffa.

Ett av de större hoten just nu är som bekant Grekland och övriga s.k. PIIGS (Portugal, Irland, Italien, Grekland, Spanien). Fredagen präglades av besvikelse över EU:s brist på åtgärder för att hjälpa Grekland. Greklands problem verkar också vara värre än tidigare anat. Greklands BNP krympte under fjärde kvartalet 2009 med 2,6 procent på årsbasis, jämfört med förväntade 1,6 procent. Lägre BNP innebär som bekant lägre skatteintäkter, vilket inte är kul för en redan överbelånad stat.

En färsk opinionsundersökning i Tyskland visar att drygt hälften av tyskarna vill slänga ut Grekland ur eurosamarbetet och två tredjedelar absolut inte vill att Tyskland ska bidra med ekonomisk hjälp till Grekland (tack till Idefix för tipset).

A poll for popular newspaper Bild am Sonntag found that 53pc of Germans wanted Greece to be expelled from the euro if necessary in the coming months. Two-thirds were adamantly against German money being put towards a bail-out of the troubled country, the paper also found.

Intressant. Hur EU och EMU än vänder sig kommer man att ha ändan bak. Räddar man inte Greklands statskassa kommer man att få folkliga protester i Grekland. Räddar man riskerar man folkliga protester i Tyskland. Vilket väljer man? För någon form av strategi måste man ha. Greklands problem kommer inte att lösa sig själva.

Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker varnade också i en intervju i lördags för att eurozonens ekonomier håller på att driva isär ännu mer.

"We must take care that the divergences do not get wider still. A currency zone cannot exist in the long run if the differences in the current accounts of the economies get too big," he told the Sueddeutsche Zeitung, adding he did not believe the euro zone would fall apart.

Så frågan är var gränsen går för när en gemensam valutazon inte längre är möjlig. Har den redan passerats? Risken finns att vi får veta svaret snarare än vad Juncker skulle önska. Juncker säger också följande om statsbankrutt.

"The basis of the Maastricht Treaty is that a state bankruptcy does not come into question. If we had thought a euro zone member could go bankrupt, we would have devised instruments to deal with that. This is not envisaged," Juncker said.

Eftersom det inte finns någon förberedd väg att följa vid sådana här fall måste nog EU snabbt improvisera ihop en sådan väg. Allt annat är önsketänkande. Statsbankrutt händer helt enkelt inte inom eurozonen - jaså, hur ska man skydda sig?

För att göra läget lite skakigare dök en ny våg av Dubai-oro upp, med uppgifter att Dubai World bara kommer att betala tillbaka 60 procent av de skulder som förfaller under de närmsta sju åren. Trodde finansvärlden att Dubais problem skulle försvinna av sig själva, bara för att de inte var i nyhetsfokus ett tag?

[Andra bloggar om bnp, krympning, tillväxt, industriproduktion, eu, euro, prognos, grekland, dubai]

Mycket snack men lite verkstad

Mycket snack men lite verkstad blev det idag när det var EU-toppmöte med fokus på Grekland och euron.

Grekland har inte bett om något finansiellt stöd och kommer heller inte att få något. Det var budskapet från EU:s ordförande Herman Van Rompuy efter uppgörelsen vid toppmötet i Bryssel i dag.

Det blir istället glada hejarop från övriga EU-länder.

Stödet han [Papandreou] får är av mer politisk och moralisk natur.

Bloggaren Vidsynt har hittat intressanta videoklipp från i förrgår där situationen för Grekland och euron diskuteras. Särskilt intressant är det andra klippet, där riksbanksekonomipristagaren Joseph Stiglitz (och numera rådgivare till grekiska regeringen) får smäll på fingrarna av hedgefondsförvaltaren Hugh Hendry. Mycket sevärt! Hendry kommer faktiskt med det sundaste förslaget - skriv av en stor del av Greklands skulder, eftersom de är så stora att de aldrig kommer att kunna betala av dem. Hendry gör också den helt riktiga analysen att finanskrisen beror på för stora globala kreditberg.

Grekland i sig är ju inte en så stor ekonomi, men det är risken för spridning till andra euroländer som skrämmer. I första hand då till övriga PIIGS, alltså Portugal, Irland, Spanien och Italien. Och mycket riktigt kan man läsa idag om att Portugal börjar dra öronen åt sig. De ska frysa de offentliganställdas löner fram till 2013 för att försöka få ner budgetunderskottet, som var på 9,3 procent av BNP i fjol. Men även där stöter planerna på patrull. En landsomfattande proteststrejk planeras den 4 mars.

Frågan är hur länge detta snack kan hålla marknaderna lugna. Det räcker nog med lite mer strejker och oroligheter i Grekland för att oron ska ta fart igen.

Euron var kanske en bra idé i teorin, men nu kommer dess första verkliga prövning. Frågan är hur länge euron överlever. För du tror väl inte att valutaunioner varar för evigt?

Läs även Cornucopias kommentarer till dagens snack.

För den som är intresserad av olika länders statsfinanser rekommenderas en lång artikel på Zero Hedge med flera högintressanta diagram över underskott och sånt.

Zero Hedge har också en intressant sammanställning av egenskaperna hos olika europeiska länders statsskulder, t.ex. hur stor andel som innehas av utlandet, när de förfaller till betalning, osv.

[Andra bloggar om grekland, eu, euro, statsskuld]

Låga räntor problem för USA:s pensionärer

Mish uppmärksammade i måndags en sak som drabbar många pensionärer i USA, nämligen att räntorna på bankkonton är för låga. Många har sparat pengar under sitt arbetsliv för att sen kunna leva på räntan när de är pensionärer. Nu har det omöjliggjorts av det låga ränteläget i USA.

Vissa sätter dock sina pengar hos banker som betalar hög ränta. Tyvärr betyder det banker som har svåra problem. Men de är ju garanterade av FDIC (den federala bankgarantin) så för spararen gör det ju inget, så länge man inte har för mycket på kontot. Men dessa institutioner försvinner efterhand i USA:s pågående bankdöd, så möjligheterna att kunna leva av räntan på sina sparpengar försvinner.

Skorpor

Idag blir det lite omväxling mot alla finanskris- och energikommentarer. Som trogna läsare vet gillar jag "slowfood", alltså sånt som man tillagar själv, gärna från grunden och gärna hemodlade råvaror. Så idag tänkte jag dela med mig av mitt recept på skorpor. De blir mycket godare än allt man kan köpa i affären. Grundtricket när man bakar bröd är att det ska jäsa länge, så det hinner att utvecklas god smak. Industribröd däremot ska jäsa snabbt, för det blir mest ekonomiskt så för stora bagerier. Att det sen blir ganska tråkig smak gör inget, för konsumenterna har ju vant sig vid det.

Flutes fullkornsskorpor
(64 stycken)

50 g jäst
1 liter vatten
1 matsked salt
cirka 2,4 liter mjöl

Vad gäller mjöl så kan man välja själv hur grova skorporna ska bli. Jag brukar oftast använda 3/4 fullkornsmjöl och 1/4 vetemjöl. Med hälften av varje blir de inte lika grova. Större delen av fullkornsmjölet bör vara av vete (grahamsmjöl) eller dinkel, men det går också bra att använda en del finmalet rågmjöl. En liten varning för Kungsörnens grahamsmjöl, som i mitt tycke är för grovmalet för att vara bra att baka på. Övriga märken är bättre. Senast bakade jag skorpor på 1,2 liter grahamsmjöl, 0,6 liter finmalet rågmjöl och 0,6 liter vetemjöl.

Smula jästen i en stor bunke och häll på kallt vatten. Att börja med kallt vatten gör att jäsningen blir långsam. Rör om tills jästen löst sig. Häll i saltet och rör om. Häll därefter i 3/4 av mjölet (det grova först) och rör ihop. Degen blir ganska kraftig, så det blir tungt att arbeta den. Arbeta sedan in den sista fjärdedelen av mjölet. Arbeta degen så att den blir en ganska jämn boll. Om den fortfarande är kladdig tillsätter du någon extra deciliter mjöl. Ställ sedan degen att jäsa med bakduk över i rumstemperatur i cirka fyra timmar. Titta till degen en gång i timmen. När den jäst upp till cirka dubbel storlek är det dags att slå ner den så den sjunker ihop igen. Detta görs två eller tre gånger.

Ta ut den färdigjästa degen på mjölat bakbord och dela den i två delar. Den ena delen lägger du åt sidan. Den andra delar du i två delar igen och rullar ut till två längder. Varje längd delas i åtta bitar, som sedan rullas mellan händerna till avlånga bullar som ser ut som dubbla skorpor. Sammanlagt 16 bullar på plåten alltså. Låt sedan bullarna jäsa på plåten under bakduk i 20 minuter. Sätt under tiden på ugnen på 225 grader.

Strax innan första omgången jäst klart gör du 16 avlånga bullar av den andra omgången deg. Sätt in första plåten i ugnen och baka bullarna i 20 minuter, under tiden som andra plåten jäser under bakduk. Sedan är det andra omgångens tur att bakas 20 minuter. Strax innan den är klar skär du itu alla första omgångens bullar i över- och underskorpor, som läggs med snittsidan uppåt på plåten. Sänk ugnstemperaturen till drygt 175 grader och rosta den första plåten skorpor i 20 minuter. Gör sen samma sak med andra plåten.

Därefter sänker du ugnstemperaturen till mitt emellan 75 och 100 grader, flyttar ner den plåt som är inne i ugnen till nedre delen och sätter in den första plåten ovanför. Låt stå och torka i en timme med ugnsluckan på glänt. Byt sedan plats på plåtarna och låt stå och torka med ugnsluckan på glänt en timme till.

Glöm inte att skorporna ska svalna innan du lägger dem i burk eller påse.
Det svåraste med att baka skorpor är att inte äta upp för många av de goda bullarna under processen. Särskilt när de är nyrostade har de en härlig halvhård konsistens och smakar underbart med bara smör på. Därför är det bra att baka en stor sats skorpor, så att man med gott samvete kan frossa under tiden man bakar. Det går säkert att dubbla receptet ovan. Det tar bara lite längre tid att baka alltihop. De sista omgångarna får jäsa lite längre, men jästiden är ändå så lång att det inte gör något.

[Andra bloggar om recept, livsmedel, skorpor]

Liten titt på marknaderna

Jag tänkte ikväll ta en titt på var världens finansiella marknader står nu, med lite tjusiga diagram. Klicka på diagrammen för att förstora dem om det behövs.

Vi börjar med oljepriset.
På ett år har det fördubblats. Just nu syns ingen särskild riktning i priset, utan jag inväntar signaler om vart det ska gå vidare. Här finns som bekant två motverkande trender. Blir det förnyad ekonomisk kris lär oljeförbrukningen sjunka och med den priset. Blir det fortsatt ekonomisk återhämtning hamnar världen åter på gränsen för vad mänskligheten förmår pumpa upp och priset ökar då. Eftersom jag just nu tror på förvärrad ekonomisk kris, så blir följden att jag också tror på kraftigt sjunkande oljepris det närmaste året. Det kan komma att sjunka mer än vad de flesta peak-oilare tror. Dock med en rejäl reservation för "svarta svanar" såsom att något lands oljeproduktion plötsligt till stor del faller bort p.g.a. politiska händelser.

Härnäst tittar vi på amerikanska statspapper. Här verkar förtroendet vara tämligen orubbat.
Under december steg räntorna på de längre löptiderna raskt och vissa olyckskorpar började kraxa om att nu var det dags för den stora händelsen, nämligen tappat förtroende för USA-dollarn och USA:s statsfinanser. Icke sa Nicke. Så fort riskaptiten på finansmarknaderna försvann i januari föll räntorna på amerikanska statsobligationer tillbaka då kapital flydde från mer riskfyllda placeringar till statsobligationernas trygga famn. Intressant är som vanligt att obligationsmarknaderna signalerade förändringen i riskaptit ett bra tag innan aktiemarknaderna började backa. Redan från första dagarna i januari föll räntorna på ett- till femåriga obligationer. Aktiebörserna vände inte neråt förrän i mitten av januari. Intressant är också att räntorna på de längsta löptiderna aldrig gick högre än i somras, då vissa olyckskorpar också kraxade om dollarkrasch.

På kortare löptider (högst ett år) är räntorna på amerikanska statsskuldsväxlar fortfarande löjligt låga. Ingen inflation i sikte där det närmsta året, om man ska tro på den berömda marknadens bedömning. Ettåriga amerikanska statsskuldsväxlar ligger idag på 0,3% ränta!
Man kan ju rent principiellt undra varför finansmarknaderna anser att amerikanska statspapper är säkrast i världen och måttstocken för allt annat. Nu får vi leva med att det helt enkelt är så, hur orimlig man än kan tycka att den amerikanska statsskulden är. Den dagen som förtroendet för amerikanska statspapper viker och räntorna sticker upp på allvar vill inte jag vara med. Det kommer nämligen att vända upp och ner på hela finansvärlden. Men detta domedagsscenario ser än så länge ut att vara uppskjutet till någon fjärran framtid. Fjärran med finansmarknadsmått alltså, d.v.s. mer än ett år.

Hur går det för valutorna då? Kronan har försvagats kraftigt mot dollarn den senaste tiden, även om den repade sig en del idag (vilket inte framgår av diagrammet nedan, som gjordes häromdagen). Vi är här nära en köpsignal för dollarn, då 50-dagars glidande medelvärde alldeles strax lär bryta 200-dagars om inget sensationellt inträffar.
Mot euron ser det bättre ut för kronan. Där ligger vi kvar runt 10 komma nånting. Det ser inte heller ut att bli köpsignal för euron baserat på medelvärdena. Det finns alltså ingen som helst orsak att sätta sina pengar på eurokonto eller liknande åtgärd. Bättre isåfall att fundera på dollar.
Tittar vi på euron mot dollarn så ser vi också att euron fallit kraftigt sedan Greklandsoron började i december. Här får vi också snart en saftig säljsignal för euron mot dollarn. Aj, aj!
Nu kan många invända att teknisk analys inte är något att ha, men faktum är, som även Cornucopia påpekar - "erfarenheten säger att det är dumt att gå emot trenden". Och glidande medelvärden visar vart trenden pekar.

Nu kan vän av ordning undra om Greklandsoron har smittat av sig på de svenska bankerna, med deras exponering mot Baltikum. En titt på den svenska interbankräntan STIBOR, och särskilt en jämförelse av den mot räntan på motsvarande statsskuldsväxel, ger vid handen att påverkan varit närmast ingenting. Nothing. Rien. Nada. Niente.
Skillnaden mellan STIBOR och riskfria räntan är i sakta sjunkande trend sedan i somras och är nu tillbaka på nivåer som vi senast såg i augusti 2007. Just nu ligger allt fokus på Grekland och euron och Lettland har förpassats till en bortglömd vrå i ekonominyheterna, trots att Swedbank idag rapporterade ett historiskt katastrofresultat. Men det var ju väntat. Det är det oväntade och osäkra som driver finansmarknaderna till skräcknivåer.

Så tar vi en titt på ädelmetallerna. I kronor per gram, vilket är mest intressant för oss svenskar.
Guldpriset har legat ganska still de senaste två månaderna. Vi får liksom för oljan avvakta vidare signaler. Än så länge gäller dock behåll.
Även silvret har legat ganska still, även om det svängt en del. Upptrenden ser ut att vara intakt, om än inte särskilt stark.

Så kommer vi till sist i denna diagramorgie till Stockholmsbörsen. Här ser det ut som trendvändning neråt och säljläge. Kanske till och med blankningsläge.
Så här kraftig nedgång har vi inte haft sedan oktober. Men det finns en viktig skillnad för trendspanare - 20-dagars glidande medelvärde (rött) är nu på vippen att bryta ner genom 50-dagars glidande medelvärde (gult), vilket även Winning Trading påpekar. I oktobernedgången var det aldrig någon fara för den uppåtgående trenden. Tittar vi i ett lite längre perspektiv (nedan) så ser vi att 200-dagars glidande medelvärde (grönt) fortfarande är stigande och att det är en bra bit kvar tills den riktigt saftiga säljsignalen då 50-dagars medelvärdet bryter ner genom 200-dagars.
Senast den saftiga säljsignalen kom var hösten 2007. Den som var konsekvent och blankade då kunde sedan kamma hem en rejäl vinst i maj 2009 då det kom en långsiktig köpsignal. Jag var själv inte alls så konsekvent. Som jag sagt förut lider jag av dålig tajming när det gäller att i praktiken pricka upp- och nedgångar på finansmarknaderna. Mitt mest konsekventa misstag är nog att ligga för tidigt. Exempelvis sålde jag av alla aktier redan i december 2006, då jag insåg vart världsekonomin var på väg. Tyvärr insåg inte börsen det, utan fortsatte att tuffa uppåt i ett halvår och sisådär 20 procent till. Men jag kanske kan lära av mina misstag någon gång. Att skriva en blogg om sånt här tvingar mig att tänka mina tankar lite klarare.

Godnatt alla läsare och lycka till med era investeringar!

Alla äro som bekant ansvariga för sina egna investeringsbeslut och informationen i denna artikel skall på intet sätt uppfattas som rådgivning i investeringsfrågor.

P.S. Läs vad nationalekonomen Stefan de Vylder säger idag om svensk euroanslutning. Han sågar de flesta argument, inklusive solidaritetsargumentet som DN:s ledare häromdagen drog fram i brist på annat.

[Andra bloggar om oljepris, statsobligationer, statsskuldsväxlar, usa, valutakurs, dollar, euro, stibor, guld, silver, börsen, aktier, investering, ]