Klarspråk om Grekland

I DN idag skriver nationalekonomen och östeuropaanalytikern Anders Åslund en debattartikel där han inte skräder orden. Han säger i princip liknande saker som jag och mina bloggrannar har hållit på och ältat ett tag nu.

Om inget görs illa kvickt går Grekland i konkurs och kommer då att följas av Portugal och Spanien. Då kollapsar en stor del av det europeiska banksystemet. Europa måste se sanningen i vitögat och låta IMF ta över ledningen.

30 till 70 procent av Greklands statsskuld måste skrivas av, och de måste skära ner statsbudgeten med motsvarande 8–10 procent av sin BNP på ett år.

IMF och EU måste skjuta till totalt 80–90 miljarder euro under tre år. I annat fall är landet bortom räddning, skriver Anders Åslund.

Så illa är det. Enda riktiga lösningen är att skriva av en stor del av Greklands statsskuld. Visst kommer det att svida illa för Europas banker och andra finansmarknadsaktörer, men alla alternativ är sämre. Man kan inte hålla på och lappa på Greklands statsskuld med ytterligare lån utan att göra något åt grundproblemet, alltså den alltför tunga skuldbördan. Och EU bara velar, så det måste bli IMF som bestämmer hårda villkor. Kan Lettland klara av att skära över 8% av statsbudgeten på ett år, så borde Grekland också kunna. Viss blir det jobbigt, men det finns inget annat sätt.

Reglerna är enkla och klara. Låt någon ta ledningen. Eftersom EU vare sig har beslutskapacitet, regler eller finansiering redo är IMF det enda realistiska organet. I en anstötlig prestigecirkus har EU förslösat tre viktiga månader. Den bör erkänna sitt nederlag och överräcka ledningen till IMF. Men EU:s och dess medlemsländers pengar behövs, som den alla redan lyckade lettiska räddningen visade.

Nu sägs det att förhandlingarna om stöd till Grekland är i sitt slutskede, även om vi t.ex. väntar på besked från Tyskland. Uppenbarligen litar ingen längre på grekerna, så de kommer i princip att sättas under förmyndarskap.

På grund av Greklands dåliga historia med implementeringen av tidigare ekonomiska reformprogram kommer landet att utsättas för hård bevakning av EU och IMF.

Frågan är dock hur mycket man kan lita på EU i sammanhanget. Har euroländerna genom åren sett genom fingrarna med alla flagranta och upprepade brott mot EU:s stabilitets- och tillväxtpakt från flertalet medlemsländer, vad ska då få oss att tro att de plötsligt har bättrat sig? EU måste bita i det sura äpplet och ta den politiska prestigeförlusten att låta IMF ta över styrningen i Grekland. Just nu styrs tidtabellen för räddningen av Grekland av en massa hänsynstaganden inom EU, t.ex. till tyska regionalval som ska hållas 9 maj. Efter det har man bara fram till 19 maj på sig, ty då måste pengarna fram om inte Grekland ska ställa in betalningarna. Det är bäddat för en kaotisk okontrollerad kollaps. Särskilt om missnöjda greker ställer till oro genom demonstrationer och strejker. Fast de borde passa på att göra sig av med sina korrupta politiker. Jag tror inte att Papandreou är ett dugg bättre än sina företrädare. Bara det att även hans far och farfar var grekiska premiärministrar säger väl allt.

Men jag tror inte att ett grekiskt paket just nu kommer att innehålla nedskrivning av skulder, eftersom EU-politikerna fortfarande befinner sig i förnekelse, t.ex. Frankrikes budgetminister Francois Baroin.

- Man får inte för ett ögonblick inbilla sig en omstrukturering av lånen för det vore att skänka spekulanterna en seger, sade Baroin till radiostationen RTL.

Spekulanters angrepp på Grekland utgör i själva verket ett angrepp mot hela eurozonen, sade han.

- Bakom Grekland finns hela eurozonen som angrips... det är vår valuta, vår ekonomi, våra företag, våra jobb.

Medan bomben tickar och är på väg att explodera diskuterar man om man ska ta in en expert eller om man ska försöka desarmera bomben själv med hammare och skruvmejsel. Problemet kvarstår och bomben kommer att brisera desto värre längre fram istället.

Nu är det ju inte bara Grekland som har problem med statsskulden. Nouriel Roubini varnade igår för att Grekland bara är "kanariefågeln i kolgruvan", alltså den som dör först som en varningssignal om skadlig gas.

Om problemen inte adresseras kommer nationer antingen att tvingas ställa in betalningarna eller tillåta inflationen att skena iväg för att inflatera sig ur statsskuldsproblematiken, varnar han.

Roubini har förresten tankar som liknar Maria Wetterstrands.

Nouriel Roubini stödjer bland annat en koldioxidskatt på bensin i USA. Det skulle bidra till en minska oljeberoendet, minska handelsbalansunderskottet, utsläppen och hjälpa USA att sänka budgetunderskottet.

Wetterstrand är nog inte så fel ute som många idag vill låta påskina.

Mer läsvärt om Grekland och euron har skrivits av Per Lindvall på E24.

Att Greklands kreditbetyg egentligen borde vara ännu lägre, på mycket svag skräpnivå, indikeras av att Standard & Poor´s bedömer att obligationsinnehavare bara kan räkna med att få tillbaka 25-50 procent av obligationens nominella värde i händelse av en ordnad rekonstruktion eller en oordnad betalningsinställelse, ”default”.

Man kan undra vilken bedömning som ECB gör av dessa panters underliggande värde.

Ja, det finns verkligen mycket man kan undra över i denna härva med euro, EMU, EU-kommissionen, ECB och Grekland. Lindvall påtalar också risken för greksik bankkris.

Samtidigt som Greklands kreditbetyg sänktes så sänktes även de grekiska bankernas betyg, till ett par snäpp under landets betyg.
[...]
Detta gör naturligtvis att Grekland ovanpå sin statliga skuldkris även löper mycket stor risk att få en finanskris. En så kallad dubbelknock.

Läs även vad Cornucopia skriver idag och vad Fröjdhpunktse skrev igår. Den som vill läsa något riktigt tungt kan också bita tag i Willem Buiters 68-sidiga analys av statsskuldsproblemen i västvärlden, eller bara läsa sammanfattningen på Zero Hedge. Särskilt intressant för alla som tror att det kommer att bli hyperinflation i västvärlden.

Fast kanske ska ni som jag istället ut i det fina vädret och jobba i trädgården eller titta på majbrasor och sånt :-)

Eller sitta inne och göra klart deklarationen :-(

[Andra bloggar om grekland, statsbankrutt, euro, statsskuld]

Grekland förbjuder blankning

Hur vet man att det ekonomiska läget är desperat? Jo, när finansmyndigheterna förbjuder blankning. Senast jag hörde något sådant var i september 2008 i USA och Storbritannien i samband med Lehmankrisen. Hjälpte det? Ja, i några dagar steg börserna med några procent. Därefter följde en av finanskrisens värsta utförsbackar på världens börser. Grekiska finansmyndigheter har nu förbjudit blankningsaffärer på Atenbörsen fram till den 28 juni. Det hjälpte visst idag. Atenbörsen gick upp 2,34% idag efter att ha rasat med 6% igår, men sjönk sen tillbaks en del och ligger nu på +1,14%. Hur många dagar tror ni effekten varar denna gång?

Det som händer när man förbjuder blankning är att det inte längre finns några blankare som vill ta hem vinsterna efter nedgångar. Därför försvinner presumtiva köpare och nedgångarna kan bli ännu kraftigare. Är underliggande fundamenta dåliga så får man alltså ändå nedgångar. Blankningsförbud hjälper inte annat än högst tillfälligt.

Tioåriga grekiska statsobligationer var idag upp och sniffade på 11,29% men har nu sjunkit tillbaks till 9,94%. Tvååriga var ända uppe på 18,85% för att sen sjunka till "bara" 16,16%. Inte så konstigt då kreditvärderingsinstitutet Standard and Poor's igår sänkte Greklands kreditbetyg till skräpstatus, vilket innebär att många pensionsfonder m.fl. inte längre får köpa eller inneha grekiska statsobligationer. Därmed finns ett stort utbud på grekiska obligationer men ingen efterfrågan.

Vad gäller Greklands nödhjälp är det fortfarande mycket snack och liten verkstad. Det enda som snacket hittills har gjort är att bromsa dödsspiralen lite grann. Som jag sade igår måste det till konkreta åtgärder nu. Nu = idag. Snacket är bland annat att euroländerna ska hålla toppmöte 10 maj om Grekland.

Under tiden är det strejker och protester bröt i Grekland.

Radiotekniker inledde en tvådygnsstrejk vilket ledde till att nyhetssändningar uteblev. Även lärare meddelade att de tänkte strejka i protest mot den ekonomiska krisen.

Utanför finansdepartementet samlades missnöjda människor som sökt jobb i den offentliga sektorn.

En storstrejk har utlysts till den 5 maj, i protest mot de nedskärningar som genomförs för att få bukt med det galopperande budgetunderskottet.

Jag vet inte hur man kan strejka i protest mot en ekonomisk kris. Snarare borde man väl jobba extra om man befinner sig i ekonomisk kris, för att kunna lösa den. Fler verklighetsfrämmande saker kommer från grekiska finansdepartementet.

”Nedgraderingen är ogrundad och överensstämmer inte med verkligheten i den grekiska ekonomin”

Jag skulle säga att nedgraderingen är ytterst välgrundad och att den istället kom alldeles för sent. Och från EU-kommissionens ekonomiske talesman Amadeu Altafaj.

Han ville inte kommentera att Standard & Poor's nedgraderat Greklands kreditbetyg men sade angående nedgraderingen att kommissionen håller på med en utredning över kreditvärderingsinstitutens beteenden.

Jag antar att spanjoren Altafaj anser att kreditvärderingsinstituten varit "för elaka". Jag skulle snarare säga att de varit för saktfärdiga i att nedgradera PIIGS länderna. Mönstret går igen. Enron hade toppbetyg fram tills bara några dagar innan megakonkursen.

Omstrukturering av Greklands skulder är "inte ett alternativ" säger Altafaj också. Som jag sade igår är "omstrukturering" (alltså partiell inställning av betalningarna) just vad marknaderna prisar in och det enda realistiska alternativet för att få ordning på Greklands offentliga ekonomi. Det är bara att EU-kommissionen, Greklands regering, IMF och euroländerna först måste komma över sitt stadium av förnekelse inför detta obehagliga faktum. EU-kommissionären för valuta- och ekonomifrågor Joaquin Almunia sade i januari "Greece will not default. In the euro area, default does not exist. There is no bailout problems." Total förnekelse. Ska vi EU-medborgare styras av sådana blindstyren?

Även Portugal och andra länder som upplevs som osäkra har smittats av "grekiska sjukan", men det är ännu ingen omedelbar fara för något annat land. Men det kan bli fler. Som jag skrev i januari är en av mina trendspaningar för 2010 statsbankrutt.

Oj, nu händer det saker innan jag hann trycka på publicera...

Det ryktas att IMF och EU kommer att utöka stödpaketet till Grekland.

Enligt uppgiftslämnarna behöver Grekland mer hjälp än vad man tidigare trodde, det ytterligare behovet kan uppgå till "tvåsiffriga" tal i miljarder.

Grekland har avvisat ett förslag från EU och IMF om att sänka lönerna som ett led i nedskärningarna, säger den grekiske arbetsmarknadsministern. Vi får se vad som händer vidare i denna följetong.

[Andra bloggar om grekland, euro, eu, statsbankrutt, statsobligationer, imf]

Grekland, Grekland

Grekland varje dag...

Idag yttrade vice ECB-chef Lucas Papademos lite tomma ord inför EU-parlamentet.

I sitt anförande lyfte han fram hur viktigt det är, i det läge som nu råder, att alla euroländer gör sitt yttersta för att följa EU:s stabilitets- och tillväxtpakt.

- Pakten, som har sjösatts för att säkra sunda och långsiktigt hållbara statsfinansiella lägen, står nu inför den största utmaningen sedan den skrevs under 1997. Därför är det avgörande att alla euroländer strikt följer paktens bestämmelser, sade Papademos.

Då kanske det är läge att påminna om vad stabilitets- och tillväxtpakten innebär.

Medlemsstaterna tillåts ha ett årligt budgetunderskott på maximalt 3 % av BNP (detta inkluderar även underskott på kommunal och regional nivå) och deras statsskulder får inte överstiga 60 % av BNP.

Som ni säkert vet är det idag inga euroländer som följer båda dessa bestämmelser. Även under de goda åren var det få som lyckades. Vad betyder då Papademos' uttalande? Ingenting. Som jag skrev igår så har hans egna anställda på ECB räknat ut att med ett optimistiskt scenario kommer det att ta 16 år innan euroländernas genomsnittliga statsskuld åter är under 60% av BNP. Pakten står alltså inte inför någon särskild utmaning just nu. Den har helt enkelt aldrig fungerat som den ska, men det visar sig extra mycket nu i kristider. Frågan är hur länge EU-politikerna kan fortsätta att låtsas.

Nu börjar det komma klartspråk från Grekland. De behöver stödpengar från EU och IMF före 19 maj, eftersom de inte längre kan låna på marknaden till rimlig ränta. Räntan på en tvåårig grekisk statsobligation låg på tisdagseftermiddagen 14,4 procentenheter över tyska statspapper med samma löptid. Dödsspiralen i räntorna har alltså nu nått dödsstadiet, då det är omöjligt för Grekland att låna.

Samtidigt börjar vilda rykten spridas. 150 miljarder euro i lån från IMF mot att grekiska löner sänks med 15-20 procent. Och hur skulle det hjälpa? Det lär bli omedelbar revolution. Om det mot förmodan inte blir det så skulle hursomhelst Greklands ekonomi kollapsa och med den skatteintäkterna. Ett kraftigt BNP-fall skulle också leda till att statsskulden blev ännu större i förhållande till BNP. Nej, det enda rimliga alternativet är att Grekland förhandlar ner skulderna. Det är ju i princip detta som obligationsmarknaderna prisar in just nu. När räntan på statsobligationerna stiger innebär det att priset faller.

När Grekland förhandlar ner skulderna, alltså avsäger sig en del av dem, så drabbar det hela istället långivarna. Det gäller t.ex. storbanker i Frankrike och Storbritannien, som satsat pengar i "Europas subprime". Som vanligt är det så att om någon har lånat tillräckligt mycket för mycket pengar blir det långivarens problem istället för låntagarens.

Samtidigt ökar motståndet mot Papandreous regering. Nya strejker har utlysts. sex av tio greker är motståndare till avtal med IMF enligt en opinionsmätning. Missnöjet är förståeligt, då Papandreous parti Pasok vann valet förra året på löften om högre löner och ökade statsutgifter.

Vi får nog se konkreta nödåtgärder för Grekland väldigt snart, t.ex. imorgon, för euroländernas regeringar vill garanterat inte ha panik på finansmarknaderna.

Apropå euro så hittade jag idag en sajt vid namn www.nejtillemu.com. Särskilt nyhetssidan.

[Andra bloggar om grekland, statsbankrutt, statsskuld, statsobligationer, euro]

Nej, inte luftskepp...

Vänsterpartisten Robert Zackrisson föreslår idag i Expressen att man ska satsa på luftskepp. Han kallar det för hållbart resande och talar om sinande oljeresurser. Men Zackrisson kanske borde kolla lite fakta innan han skriver debattartiklar och motioner.

Om vi inte vill fylla luftskeppen med brandfarlig vätgas, som det ökända Hindenburg, återstår bara ett alternativ, nämligen helium. Helium är i allra högsta grad en ändlig resurs, då det framställs genom destillation av fossilgas. Världen kommer inom en ganska snar framtid att drabbas av heliumbrist. Det är till och med ett problem redan nu. Ytterligare storskalig heliumanvändning till luftskepp är därför fullständigt otänkbar.

Tyvärr, alla luftskeppsdrömmare!

P.S. Jag ser i den artikeln att Expressen börjat med Twingly-länkar till artiklarna.

[Andra bloggar om luftskepp, helium]

Valfläsk och järnvägar

Idag slänger de Rödgröna in ännu mer fläsk till väljarna i form av ett löfte om tolv miljarder kronor till kommuner och landsting under två år för att satsas på vård, skola och omsorg. Ingenstans i debattartikeln nämns dock hur detta ska finansieras. Jag som ekonomiintresserad väljare skulle faktiskt vilja veta det. De Rödgröna passar också på att klaga lite på Alliansens finanspolitik.

Vi rödgröna lämnade över ett stort överskott om 70 miljarder kronor 2006. Efter flera år med Fredrik Reinfeldts ofinansierade skattesänkningar har Sverige nu ett underskott om 70 miljarder kronor. Sverige måste tillbaka till starka offentliga finanser.

De Rödgröna undviker såklart att nämna att år 2006 hade vi haft ett antal goda år och att Alliansen haft oturen att sitta under den värsta ekonomiska krisen på minst sextio år. Det är ungefär samma sak som jag påpekade om arbetslösheten. Man måste kika på de längre trenderna istället för att tjafsa om siffrorna vid vissa datum.

Visst måste Sverige tillbaka till starka offentliga finanser, för vi vill inte hamna i samma träsk som EMU-länderna. Men utgifter på tolv miljarder förbättrar inte de offentliga finanserna. Det känns förmätet att klaga på ofinansierade skattesänkningar, när man själv istället vill ha ofinansierade utgifter.

Fler ofinansierade utgifter utlovades igår från de Rödgröna, då de presenterade sin plan för järnvägsutbyggnad - öka investeringarna med 120 miljarder kronor fram till år 2021 - snabbtåg till folket. Ett enkelt recept - tag regeringens järnvägsplaner och fördubbla dem. Strunt i finansieringen - tillväxten i ekonomin fixar fram det automatiskt. För evig tillväxt är fortfarande ett axiom även för de Rödgröna. I politikens värld existerar ingen peak oil och ingen kreditbubbla.

Synar man de Rödgrönas järnvägsplaner närmare så börjar man undra hur de har tänkt.

Ostlänken. Höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Linköping.

Varför det? Redan idag kan man resa på en timme och 37 minuter från Stockholm till Linköping med X2000, vilket är snabbare än bilen och flyget, om man räknar med checkin-tid osv. Förtydligande: däremot bör man bygga ut sträckan Åby-Nyköping-Järna till dubbelspår för att kunna ta mer trafik.

Göteborg–Borås. Höghastighetsjärnväg via Landvetter flygplats.

Också fullständigt onödigt. Från Göteborg till Borås tar man sig redan idag på runt en timme.

Norrbotniabanan. Byggstart för en ny kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå.

För lite trafikunderlag. Tillägg: kanske tillräckligt? Åsikterna går isär.

Sundsvall–Gävle. Påbörjad dubbelspårsutbyggnad på Ostkustbanan.
Tomteboda–Barkarby. Utbyggnad till fyra spår med tunnel under Sundbyberg.

Dessa tre punkter är däremot kanske vettiga såvitt jag kan bedöma, men inte alls lika sexiga som höghastighetståg. Därför får snabbtågen de stora rubrikerna. Men det blir lite tåg för pengarna av de Rödgrönas förslag.

För att satsningar på höghastighetsbanor ska vara lönsamma måste de ha ett tillräckligt trafikunderlag och även tillräckligt lång sträcka. Stockholm-Göteborg vore kanske rimligt, men även där är redan dagens X2000 ett fullgott alternativ. Miljö- och energiexperten Per Kågeson sågade på DN Debatt i januari politikernas vilja att satsa på höghastighetståg. Det är andra och betydligt osexigare åtgärder som behövs för att förbättra järnvägsnätet.

Kapacitetsproblem finns i dag i huvudsak närmast storstäderna samt för godstrafik på sträckan Hallsberg–Göteborg. Det blir väsentligt billigare att lösa dem genom åtgärder på de berörda sträckorna än att frigöra kapacitet på stambanorna genom att bygga separata höghastighetsbanor.

Låt mig även föreslå en riktigt osexig järnvägssatsning, nämligen att elektrifiera Stångådalsbanan och Tjustbanan. Även sidobanan Berga-Oskarshamn borde väl då elektrifieras. Det är smått absurt att kärnkraftverket i Oskarshamn troligen ligger på största möjliga avstånd från elektrifierad järnväg i södra Sverige. Idag trafikeras Stångådalsbanan av ett dieseldrivet tåg vid namn Kustpilen och Kalmar län är den minst elektrifierade delen av Tågsverige, i alla fall i förhållande till antalet invånare. Endast Kalmar och Emmaboda har elektrifierad järnvägsförbindelse (mot väst och sydväst). Det finns fler som tycker att en satsning på Stångådalsbanan vore bra och att Kalmar län missgynnas i transportsatsningar.

[Andra bloggar om järnväg, politik, transporter, höghastighetståg, infrastruktur]

16 års återhämtning för EMU-ländernas statsfinanser

Bloggen Prudent Investor har hittat väl gömda scenarier för framtida utveckling av eurozonens statsskulder i månadsrapporten från Europeiska Centralbanken.

Sit down before you read this and don't faint. Bury any optimism that hopes for a speedy recovery from the world's biggest financial and economic crises ever. Well hidden on page 89 of the European Central Bank's (ECB) Monthly Bulletin for March the ECB's economic staff predicts it will take 16 years until Eurozone government debt levels return to the Lisbon Treaty level of 60 %.
Mind you, this is the best case scenario of the ECB based on the theory that the Eurozone governments will enact stringent - and hurting - fiscal discipline, coupled with the hope of an economic recovery sometime.

Sexton år... är det fortfarande någon som tycker att Sverige ska haka på euron som valuta? De mindre optimistiska scenarierna är... just det, pessimistiska.

The results of these scenarios for euro area debt are shown in Chart B. The government debt ratio in Scenario 1 peaks at 89.3% of GDP in 2013 and in Scenario 2 at 97.2% of GDP in 2017. Subsequently both these scenarios lead to a gradual decline in the government debt-to-GDP ratio. The 60% of GDP reference value is reached within the next two decades (i.e. in 2026) only in Scenario 1. Scenario 3 would lead to a steady rise in the government debt ratio to over 100% of GDP in 2015, 120% in 2020 and 150% in 2026.

Men det är nog ingen fara. Krisen går nog över snart. För vi följer väl det optimistiska scenario 1? År 2026 är väl "snart"?

[Andra bloggar om eu, euro, statsskuld]

Vill du hjälpa Grekland?

Grekiska staten har börjat tigga, eller åtminstone hoppas på okända välgörare. Trapeza tes Ellados (Bank of Greece) har öppnat ett konto för frivilliga donationer för att betala av Greklands statsskuld.

Solidarity account for public debt repayment

Pursuant to Bank of Greece Governor’s Act 271/4.3.2010, an account entitled “SOLIDARITY ACCOUNT FOR REPAYMENT OF PUBLIC DEBT” (No. 24/26132462) has been opened at the Bank’s Head Office, Public Entities Accounts Section, for voluntary deposits, to be used exclusively for the repayment of Greece’s public debt.

Deposits to the account shall be accepted, starting 5 March 2010, at the Head Office, the Branches, Outlets and Agencies of the Bank of Greece, as well as through commercial banks.

The details of the solidarity account are as follows:
IBAN: GR 04 010 0024 0000000026132462
SWIFT/BIC: BNGRGRAA.

For further information, please contact the Public Entities Accounts Section, tel: 210 320 2716 & 210 320 3376.

De hoppas väl att någon multimiljardär plötsligt ska komma som en räddande ängel. Eller att var och en av Greklands invånare betalar in runt 15000 euro, vilket skulle behövas för att få ner statsskulden på rimligare nivå.

[Andra bloggar om grekland, statsskuld, statsbankrutt]

Greece: Nine Per Cent

Jag trodde i fredags att Greklands formella begäran om hjälp tillfälligt skulle lugna marknaden för grekiska statsobligationer, men det blev mycket tillfälligt. Dagens rubrik blir därför den som jag inte fick sätta i fredags - "Grèce: neuf pour cent" fast på engelska denna gång.Uppgången beror såklart på att Tyskland inte har bestämt sig ännu för om de ska delta i en räddning av Grekland. I vilket fall som helst verkar tyskarna ställa tuffa villkor på sparpaket för att vilja låna ut.

EU-ministrarna som träffas i Luxemburg idag får nog skynda sig att komma med ett konkret besked. Marknadsräntan på grekiska tioåriga statsobligationer har under förmiddagen stigit från 8,68% i fredags till 9,39%. Treåriga har stigit från 9,78% till 11,89% och tvååriga från 10,02% till 12,64%. Dödsspiralen fortsätter...

[Andra bloggar om grekland, statsbankrutt, euro]

SAS suger (statsbidrag)!

Jag blir riktigt ilsken när jag läser att SAS vill ha ersättning från staten och/eller EU för förlusterna som orsakats av flygstoppet. Det ska tydligen förhandlas idag med EU:s transportkommissionär. De hoppas till och med att de ska hållas skadelösa!

- Vi tycker att det är rimligt med kompensation, säger John Dueholm, vice koncernchef i SAS.

Det var något av det fräckaste jag någonsin hört! Flyget suger redan i sig subventioner t.ex. genom att flygbränsle inte beskattas, och nu ska de sörpla i sig ännu mer från oss skattebetalare. Det är typisk låtsaskapitalism, som bloggaren Juggen skriver. Privatisera vinsterna, socialisera förlusterna. Vi har sett det förut vad gäller bankerna.

Om nu vissa flygbolag inte ekonomiskt klarar ett stopp på en dryg vecka så måste jag säga att de har en märkvärdigt låg beredskap för oväntade händelser. Sådant kan drabba alla företag, men det är ingen orsak att kräva statlig kompensation. Har de så tajta marginaler måste de väl höja sina biljettpriser. Då invänder säkert någon att de inte kan höja priserna, eftersom de då skulle förlora resenärer. Men grundproblemet är att flygbranschen just nu lider av ett överutbud och måste anpassa sig till den faktiska marknaden. De måste höja sina biljettpriser för att klara kostnaderna för bränsle och annat och det kommer att leda till att de också måste dra ner på antalet flyglinjer. Ett antal flygbolag, bland annat SAS, kommer isåfall att gå under, men sådan är kapitalismen! Det blir de svagaste bolagen som rensas ut, så att de livskraftigaste kan överleva. SAS gjorde ju redan innan vulkanutbrottet en brakförlust och tvingas gå med mössan i hand till investerarna, så de tillhör inte de starka.

Den enda någorlunda rimliga hjälpen skulle kunna vara den som annonserades i förra veckan, nämligen att flygbolagen skulle kunna få anstånd med skatter flygplatsavgifter, fast de ska isåfall betala ränta. Då klarar de livskraftiga den likviditetskris som vulkanaskan orsakat. Men absolut inga statliga bidrag!

Av rättviseskäl borde det dessutom läggas skatt på flygbränsle, eftersom de konkurrerande transportslagen tåg och buss betalar skatt för sin energi. Men det är väl att hoppas på för mycket, då flyget är ett högstatusfärdmedel som makthavarna värnar om.

Även Cornucopia kommer med liknande tongångar idag.

[Andra bloggar om flygbolag, räddningsplaner, skatter, statsstöd]

Solrötter

Nu när äntligen vårvädret kommit har jag kunnat göra något meningsfyllt på odlingslotten, istället för att bara huttrande åka förbi och titta på den genomblöta leran. Vårbruket som jag påbörjade på allvar idag kommer att medföra bråda dagar de närmsta veckorna och det kan bli lite glesare med skrivandet här på bloggen.
Så här på våren finns inte så mycket ätbart att skörda i en köksträdgård. Ett lysande undantag är dock jordärtskockor. Jag brukar ta upp ungefär hälften på hösten och lämna kvar hälften till våren. Jordärtskockorna är i mitt tycke bättre på våren, då de är fastare och inte kokar sönder så lätt.

Jordärtskocka är egentligen ett ganska förvirrande namn, då de inte är särskilt nära släkt med kronärtskocka, utan det mest är smaken som liknar. Jordärtskockan tillhör samma släkte som solrosen, så egentligen vore "solrot" ett bättre namn.

Dessa läckra knölar odlas ungefär som potatis. Man stoppar ner några knölar 10-15 cm ner i jorden tidig vår eller sen höst. 60-80 cm mellan raderna och 30-40 cm mellan plantorna, eller tätare om du sätter små knölar. Sedan växer det under sommaren upp ungefär två meter höga plantor, så se till att de inte skuggar andra växter. Under plantan bildas precis som för potatis ett gäng nya knölar. Från slutet av september kan man börja skörda sina "solrötter" och fortsätta skörden tills tjälen omöjliggör grävande. Sedan kan man förstås skörda nu på våren, fram tills skotten på knölarna blivit några centimeter långa.

När jag skördar jordärtskockorna brukar jag göra så att jag bara tar tillvara de knölar som är tillräckligt stora för att det ska vara värt besväret att skala dem. Resten slänger jag tillbaka i jorden så att de får ge nästa års plantor.

Utsäde till jordärtskockor är lätt att få tag på. Om du inte har någon granne som kan dela med sig några knölar, så är det bara att gå till livsmedelsbutiken och köpa några jordärtskockor att peta ner i jorden. Se bara till så att de inte är torra och skrumpna.

Jordärtskockan ger inte lika stor skörd som potatis, men har andra fördelar. Till skillnad från potatis, som lätt drabbas av ett oräkneligt antal olika sjukdomar, skorv, brunröta osv, så är jordärtskockan nästan alltid fullständigt frisk. Jordärtskockor är också i princip fullständigt okänsliga för frost och tjäle, så man kan låta dem stå kvar i jorden över vintern även långt upp i Norrland. Har man odlingslott i stan händer det ibland att det kommer tjuvar och jag har varit med om att de grävt upp potatis för mig. Grönsakstjuvarna verkar dock inte känna till eller känna igen "solrötterna", så de får vara ifred. Jordärtskockornas största nackdel är väl att de kan bli ett besvärligt ogräs om man inte håller efter dem.

Hur tillagar man då "solrötterna"? Klassikern är förstås jordärtskockssoppa eller jordärtskockspuré, men det finns en hel del annat man kan göra. Man kan äta dem råa (också en fördel mot potatis). Man kan skära dem i skivor och lägga i en wok (blir ungefär som vattenkastanjer). Man kan skära dem i skivor, ringla på lite olja och köra i ugnen. Man kan göra en god gratäng. Man kan blanda i några i potatismoset.

Vad gäller köksträdgård under tidig vår så finns det som sagt inte så mycket annat att skörda. Några palsternackor och svartrötter kan dock liksom jordärtskockor lämnas kvar över vintern och skördas tidigt på våren. Några tuvor av piplök är också bra att ha, då bladen går att skörda tidigt på våren då det inte finns många andra färska grönsaker. Se då till att köpa "riktig" piplök som är flerårig. Det finns också salladslöksvarianter som i och för sig är goda, men de övervintrar inte. Frön till "riktig" piplök kan man köpa från postorderfirman Impecta.

Äntligen, men för sent?

Idag bet slutligen Grekland i det sura äpplet och erkände att man inte klarar av sin statsskuld på egen hand utan måste acceptera den hjälpande hand som sträckts ut av IMF (Internationella valutafonden) och EMU-länderna för någon vecka sedan i form av ett nödlånepaket på 45 miljarder euro. Detta efter att man i veckan tappat kontrollen och marknadsräntan på grekiska statsobligationer brakat iväg över åtta procent.

Nu har man visserligen löst den akuta krisen, men på längre sikt kvarstår Greklands problem. Statsskulden är fortfarande 115 procent av BNP och budgetunderskottet blir över 8 procent av BNP även med grekiska regeringens optimistiska prognos. Bara för den akuta likviditetskrisen går det åt 15-20 miljarder av de 45 miljarder euro som man ska få första året. Och det tar inte slut där - 2011 och 2012 behöver Grekland låna nästan 80 miljarder euro. Dessutom kommer räddningspaketet alldeles för sent. Vi har hållit på och tjatat Greklandskris sedan december 2009 och det stod åtminstone i januari ganska klart att det skulle krävas exceptionella åtgärder för att lösa krisen. Det var bara korkat av Grekland och euroländerna att dra ut på tiden så länge och tro att man kunde snacka sig ur knipan. Nu kommer troligen nödlånepaketet för sent för att ha annat än kortsiktig effekt. Skadan är redan skedd för Grekland och för euron, som Handelsbankens analytiker anser kommer att vara svag i flera år framöver.

Men man verkar nu tillfälligt ha stoppat upp Greklands dödsspiral. Räntan på tioåriga grekiska statsobligationer var uppe på 8,96% som högst i morse, men dalade till 7,99% efter beskedet om räddningspaketet, för att senast jag tittade återgå till 8,56%. Kanske en stabilisering eller snarare konsolidering med tanke på de kraftiga svängningarna. Jag slapp i alla fall sätta rubriken "Grèce: neuf pour cent". Men i längden är enda lösningen för Grekland någon form av skuldsanering, alltså att ställa in betalningarna på lånen eller eufemistikt "omförhandla lånevillkoren".

Alltihop stärker den svenska kronan mot euron. Nu går det runt 9:59 kronor per euro, vilket är den lägsta nivån sedan september 2008. Minns ni att vi var uppe över 11:50 kronor per euro ett tag under förra året? Därmed får eurons styrka mot kronan de senaste 18 månaderna kanske ses som ett tillfälligt fenomen, och vi är tillbaks på mer "normala" nivåer, se diagrammet nedan.
Finansmarknaderna kan nu troligen släppa Greklandsoron för ett tag framöver, men den återkommer säkert om någon månad. Gör den mot förmodan inte det finns det ju fler finansiella oroshärdar som kan orsaka lätt panikstämning den dag de åter aktualiseras. Dags att slå på långspaningsradarn!

Läs även vad grannbloggen Musik @ Centrifugen skriver om Grekland idag.

[Andra bloggar om grekland, euro, statsbankrutt, imf, räddningsplaner]

Grèce: huit pour cent

Det börjar bli lite tjatigt, men svenska ekonomimedia hänger inte riktigt med. Att Greklands statsbankrutt håller på att blomma ut hamnar långt ner på ekonomisidorna, trots att det är bland de högsta förstasidesnyheterna hos t.ex. Bloomberg. Jag frågar mig liksom Musik @ Centrifugen hur länge man lyckas dölja det faktum att Grekland redan är bankrutt. M@C säger 10 dagar och det är väl vad jag sätter som övre gräns.

Redan igår gick räntan på tioåriga grekiska statsobligationer över 8%, vilket betyder att de helt tappat kontrollen, vilket jag i och för sig sade redan vid passagen av 7%. Denna veckas utveckling bara bekräftar dödsspiralen.

Varför "dödsspiral"? Jo, ju högre ränta som Grekland måste betala på sin statsskuld desto mer pengar måste man låna. Och ju mer man lånar, desto större blir budgetunderskottet och därmed förtroendet för Greklands förmåga att minska det. Minskat förtroende leder till högre räntor i en ond spiral.

Idag kom också beskedet att Greklands budgetunderskott för 2009 var 13,6% av BNP och siffran kan stiga ytterligare. Tidigare hade det sagts 12,9%. Det betyder att grekiska staten har ett ännu sämre utgångsläge i sina försök att få ner underskottet de närmsta åren. Med de nya siffrorna är Greklands statsskuld nu på 115% av BNP. Men det är inte bara Grekland...

EU:s andra sorgebarn, främst Portugal och Spanien, hade underskott på 9,4 respektive 11,2 procent i fjol. Särskilt Portugal har fått känna av marknadens misstro i form av stigande räntor.

Men svenska media glömmer att nämna de andra två värstingarna - värre än Portugal och Spanien - Irland 14.3% och Storbritannien 11.5% av BNP i budgetunderskott för 2009.

Vi kan dock glädja oss åt att Sverige var bäst i EU med ett budgetunderskott på 0,5% av BNP. Därefter följer Luxemburg med 0,7% och Estland med 1,7%.

Men för Grekland ser det som sagt mörkt ut på finansieringsfronten. Klockan 16.15 idag låg tioåriga räntan på 8,8%, treåriga på hela 9,93%. Enda möjligheten för grekiska staten att låna pengar på marknaden till rimlig ränta är möjligtvis på kortare löptider, men där är handeln tunn, så det är svårt att sia om hur en emission på någon miljard euro skulle tas emot. Ettåriga räntan låg på 6,32% och tremånadersräntan på 4,67%. Men så korta lån skjuter bara upp problemet några månader. Under tiden är finansmarknaderna osäkra på Grekland efter dessa ständiga revisioner.

"What concerns me is the general uncertainty about the Greek official figures. This affects market perception about Greece ... that one can't rely on the Greek statistics and that the deficit is revised up and up and up," said Giada Giani, economist at Citigroup.

Goldman Sachs tror nu till och med officiellt att Grekland kan komma att ställa in vissa betalningar på statsskulden eller förhandla om lånevillkor inom några månader trots nödlånepaket från IMF och EU. Men vi är inte riktigt där än. Kreditswappar på Greklands statsskuld låg på 524 punkter idag, men det är bara hälften av den nivå runt 1000 som brukar betyda snar statsbankrutt. Grekland måste dock lyckas betala av lån på hela 8 miljarder euro senast 19 maj.

Men den grekiska regeringen sitter fast i en rävsax mellan befolkningens missnöje med svångremspolitiken och investerarnas krav på ytterligare åtstramningar. Idag strejkade grekiska statsanställda för fjärde gången i år.

Om nu Grekland förhandlar om delar av statsskulden kommer det att skada EU:s, Europeiska centralbankens och eurons trovärdighet allvarligt. Fondbolaget Moore Capital varnade igår för att eurosamarbetet kan bryta samman. Moore Capital har tidigare anklagats för att vilja spekulera ner Grekland, men nu visar det sig att de sitter på en mängd grekiska statspapper, så de är snarare intresserade av att Grekland räddas.

Jag får säkert orsak att återkomma i Greklandsfrågan. Eller om det blir Storbritannien, Irland, Spanien eller Portugal.

[Andra bloggar om statsbankrutt, grekland, euro]

Godnatt SAS

Allas vårt statliga flygbolag SAS kom med sin kvartalsrapport idag på morgonen. Det enda positiva man kan säga är att det åtminstone inte är mycket värre än förra året, utan på ungefär samma katastrofala nivå. Nästan en miljard kronor i förlust gjorde SAS första kvartalet 2010, vilket skulle betyda nästan fyra miljarder på helåret, alltså nästan lika mycket som hela den planerade nyemissionen på fem miljarder. Dessa jätteförluster görs också trots att SAS genomfört ett besparingsprogram på flera miljarder. Omsättningen var också betydligt lägre första kvartalet i år (9,5 miljarder) än motsvarande kvartal förra året (11,3 miljarder), så en lika stor förlust i kronor är mycket större procentuellt sett.

Detta katastrofalt dåliga resultat var innan effekterna av vulkanutbrottet nu i april. Till och med igår räknar SAS med att vulkanaskan försämrat andra kvartalets resultat med 460 miljoner kronor. Då är troligen inte allt över, eftersom det ser ut att fortsätta vara stängda flygplatser av och till ett tag till.

Vulkanutbrottet kom extra olägligt för SAS, då de just håller på med slutspurten i sin nyemission på 5 miljarder kronor. Bolagets ledning höll på att resa runt i Europa för att övertyga investerare, men blev avbrutna av flygstoppet. Många redan värvade investerare kanske också tänker till lite extra nu. Visserligen har man sex stora investmentbanker som garanter för nyemissionen upp till 2,1 miljarder, men nu visar det sig att det finns en klausul i avtalet som säger att de kan dra sig ur om det inträffar "väsenligt negativa händelser", vilket vulkanutbrottet garanterat kvalificerar som. Om en av bankerna skulle hoppa av gör troligen de andra det också, men å andra sidan sägs det att "i stort sett alla bankerna som är med och garanterar emissionen är stora långivare till SAS och att de därför har ett egenintresse av SAS ska klara sig". Fast frågan är hur långt intresset sträcker sig om de anser att bolaget är räddningslöst förlorat i alla fall. Och faller nyemissionen så faller nog SAS.

Det är inte bara SAS som går dåligt, utan även konkurrenten lågprisbolaget Norwegian kom med kvartalsrapport i morse och gjorde en förlust på 199 miljoner norska kronor jämfört med en förlust på 110 miljoner samma period förra året. Detta trots att antalet passagerare ökade med 28% och omsättningen steg från 1 387 miljoner norska kronor till 1 592 miljoner.

Vulkanutbrottet har ju försatt ytterligare flygbolag på pottkanten. Redan nästa vecka blir likviditetskrisen akut för flera av de svenska bolagen. Vi lär nog få se ett efterspel de närmaste månaderna av konkurser inom flygbranschen i hela Europa. Låt oss bara hoppas att inte flygbranschens lobbygrupper är tillräckligt starka för att mjölka ut en massa statsstöd.

Som bloggaren Svensson påpekar är en omställning av Europas transportsystem nödvändig. Även om jag inte håller med om alla hans förslag så är grundprincipen riktig. Det finns som han påpekar idag ofta inga vettiga alternativ till flyget. Vi skulle med bättre tåg- och båttrafik få ett mer störningsokänsligt transportsystem. Visserligen inte lika snabbt som idag, men betydligt mindre energislösande och betydligt mer robust.

[Andra bloggar om transporter, flyg, flygtrafik, nyemission, likviditet, sas]

Ont om oberoende bopriskommentarer

Second Opinion har undersökt bostadsrapporteringen hos våra största dagstidningar och funnit att särintressen dominerar bostadsrapporteringen. När tidningarna (eller TT) vill ha någon som uttalar sig om bostadspriserna blir det oftast någon från bankerna eller mäklarfirmorna. Men varken banker eller mäklare är oberoende ifråga om bostadspriser, då båda tjänar på höga priser. Det är ont om oberoende analyser och en orsak verkar vara att det saknas egen kunskap på redaktionerna. Nå, bostadsjournalisterna får gärna höra av sig till mig om de vill ha en oberoende kommentar om bostadspriserna. E-postadressen är flutethoughts snabel-a gmail punkt com. Inte för att jag tror att de kommer att höra av sig...

Annika Creutzer, chefredaktör på Pengar24 och utsedd till årets finansiella folkbildare 2009, har skrivit mycket om bostadsfrågor. Hon tycker att svenska journalister ibland är för okritiska till mäklarnas åsikter.

Jag kan inte annat än hålla med henne och även tillägga att jag tycker att det jag läst av henne om bostadsmarknaden har varit bra.

Hon tycker dock på att problemet även finns inom andra delar av ekonomijournalistiken. Exempelvis kommenteras räntepolitiken ofta av bankekonomer.

En annan sida av svenska ekonomimedias dålig kvalitet är att de är slöa med att rapportera nyheter och även med analyser. Ekonomibloggarna är snabbare, läs t.ex. vad Musik @ Centrifugen skrev igår om Grekland, vilket svenska ekonomimedia tog upp först idag. Jag förstår uppriktigt sagt inte varför svenska media inte läser t.ex. Zero Hedge och håller sig uppdaterade. Det är så enkelt i dagens Internetvärld.

För att återgå till bostadspriserna, så har de enligt Mäklarstatistik sjunkit något i mars. SCB:s Småhusbarometern ligger alltid lite efter, men verkar nu bekräfta Mäklarstatistiks siffror.
I fredags skrev SBAB:s Tor Borg och Tomas Pousette en debattartikel i DN där man argumenterar för att det är "Mycket liten risk för en ny bostadsbubbla". Båda talar förstås i egen sak såsom SBAB-anställda.

Visserligen är flera mått historiskt höga, till exempel den genomsnittliga belåningsgraden och hushållens skulder i förhållande till deras inkomster. Men man måste komma ihåg att prisutvecklingen under de senaste 15 åren varit en anpassning till ett nytt läge med låg inflation, låga räntor, lågt bostadsbyggande och en stabilare ekonomi.

Är ekonomin verkligen stabilare? Kanske fram till år 2008, men sen då? Vad säger att de trender som Borg och Pousette nämner kommer att fortsätta och inte vända? Linjalekonomi?

Men Borg och Pousette fick i lördags mothugg av Johan Norberg.

Har du hört den förut? Föreställningen att gamla samband inte gäller är den vanligaste orsaken till att folk satsar vilt och faller hårt. Borg och Pousette menar att svenskarnas skulder inte ser så farliga ut i relation till tillgångarna, men så betryggande såg det ut även i USA före krisen – innan nedgången sänkte värdet på alla tillgångar.

Norberg lyckas också få fram följande underbara liknelse:

Sådana priser kan man bara få med en räntedoping som gör att 100 000 kronor i lån bara kostar som en Big Mac-meny i månaden.

Och ännu en fin liknelse:

När SBAB nu tonar ned riskerna på marknaden känns det lite som om Al Capone skulle förklara att det inte finns problem med organiserad brottslighet.

Jag har påpekat flera gånger förut att SBAB varit en av de största pådrivarna av de svenska bostadspriserna i och med att de haft som uttryckligt uppdrag från politikerna att driva på konkurrensen på bolånemarknaden. Johan Norberg säger precis detsamma och hans slutsats blir så här:

Oavsett om SBAB har rätt eller fel är affärsmodellen olämplig. Antingen är SBAB:s utlåning så riskfri som bolaget påstår. Då kan verksamheten bedrivas i privat regi med aktieägare som riskerar sina egna pengar. Eller så har SBAB blåst upp bubblan genom att locka köpare att utsätta sig för stora risker och pressa konkurrenter att bli allt mer ansvarslösa. I så fall borde verksamheten avvecklas.

Jag håller helt med. Men frågan är om det inte är för sent att avveckla SBAB. Skadan är redan skedd.

[Andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser, sbab, media]

Teknikfientlig? Tillväxtfientlig?

Ofta när jag exempelvis skriver om att Förbifart Stockholm är en helt onödig väg eller att flygbranschen är dödsdömd blir jag anklagad för att vara teknikfientlig eller tillväxtfientlig eller till och med "miljötaliban". Jag vill därför klargöra lite.

Jag är inte teknikfientlig. Jag ser allt det goda liv som industrisamhällets avancerade teknik för med sig och jag utnyttjar själv dess fördelar så länge allt fungerar. Problemet är bara att all denna teknik kräver energi. Peak oil kommer att medföra att världen får tillgång till allt mindre energi för att framställa och driva våra tekniska manicker. Därmed kommer många tekniska system inte att kunna drivas vidare på grund av energibrist. Visserligen kan vi säkert komma långt genom energibesparing. Det kan också tas fram nya tekniker som gör att vi kan driva vårt högteknologiska samhälle vidare ett tag till. Men snart kommer energitillgång och energipriser att utgöra en alltmer begränsande faktor. Detta syns inte särskilt mycket i den offentliga debatten, som istället ofta tas över av såna som bloggrannen Cornucopia kallar tekniknaivister.

När det gäller Förbifart Stockholm talas det en massa om klimateffekter, andra miljöeffekter, optimistiska kostnadskalkyler, trafikinfarkt osv. Men få frågar sig var denna ökade trafik ska komma ifrån. Ökad trafik kräver mer energi, men snart står vi inför knappare energitillgång.

Men jag hoppas innerligt att vi slipper bygga denna fullständigt onödiga motorväg. Det finns betydligt viktigare saker att satsa på ur ett perspektiv med minskande energitillgång. Framförallt är det ju tillgången till flytande bränsle som kommer att minska, och för biltrafik finns inga rimliga alternativ. SvD testade i helgen elbilar och kom fram till att de är på tok för dyra. Biobränslen är inte heller något alternativ för ökad biltrafik, eftersom tillgången är alltför begränsad.

Nu ska de rödgröna partierna komma ifrån sitt politiska sammanhållningsproblem genom att hålla folkomröstning om Förbifart Stockholm. Allianspartierna rasar mot detta i mitt tycke otroligt smarta politiska drag av de rödgröna. Politik är ju alltid ett fult spel och vill man spela med i politiken måste man vara listig som en räv.

Idag beklagar sig flygbranschen offentligt och säger hur viktiga de är. Jo tack, vi har just märkt hur beroende samhället är av flyg, men lösningen är inte att ge statsstöd till flyget. Problemen för flyget kommer snart tillbaka i form av högre bränslepriser, så det är istället bättre att flytta över till andra transportslag. Bloggrannen Cornucopia tycker att effekten av Eyjafjallajökulls askmoln är som "Peak oil snabbspolad för flyget på fem dagar istället för femton år". Att som flygbranschföreträdarna i SvD idag säga att "Utan flyget flyttas vi tillbaka till 1800-talet" blir dessutom smått löjligt. Utan flyg i dagens omfattning är vi kanske tillbaka till 1980 eller kanske 1960-talet, men inte 1800-talet. Men jag förstår att den döende svanen känner panik inför den "svarta svanen".

Vi vill att den svenska regeringen vidtar åtgärder för att hjälpa den svenska flygnäringen omedelbart och kraftfullt. Det ligger faktiskt i hela samhällets intresse!

Nej, det ligger inte i samhällets intresse att ge statsstöd till en dödsdömd bransch. De har redan fått tillräckligt med stöd. Snarare ligger det i samhällets intresse att se till att göra oss kvitt vårt flygberoende och därmed ligga steget före innan bränslepriset tvingar världen att dra ner på flygandet. Politikerna kan föregå med gott exempel och hålla fler möten via telefon eller videolänk. Bloggaren Jöran Fagerlund påpekar "Tänk att det skall krävas ett vulkanutbrott för att EU skall hålla sitt första ministermöte via videolänk".

Nå, detta om tekniken och transporterna. Nu övergår jag till tillväxten.

Jag är inte tillväxtfientlig. Jag vet att hela vårt ekonomiska system bygger på ständig tillväxt. Vårt penningsystem kräver ständig ekonomisk tillväxt, eftersom alla pengar skapas som lån mot ränta. Vårt pensionssystem kräver ständig ekonomisk tillväxt, annars brakar det ihop. Visst har pensionssystemet andra brister, men tillväxtkravet är det allvarligaste problemet. Jag skulle inget hellre önska än att kunna få arbeta i lugn och ro till pensionen och sen njuta som pensionär, men jag inser att det inte kommer att bli så.

Evig ekonomisk tillväxt är inte fysiskt möjlig. För korrelationen mellan BNP och olja till transporter är mycket hög, hur mycket ekonomerna än må gaffla om tjänstesamhället. Jag skrev så här i juli 2008.

Vad peak oil handlar om är istället att vi under mer än hundra år har levt i en värld med ständigt ökande oljetillgång och billig olja. Detta har drivit en ekonomisk expansion utan motstycke i mänsklighetens historia. När peaken kommer och passeras får vi istället stå ut med ständigt minskande oljetillgång och därmed allt dyrare olja. Den största oron bland "peakoilare" är hur våra globala samhällssystem, fullständigt uppbyggda kring billig olja och ständig tillväxt, ska hantera detta. Vilka ekonomiska, politiska och sociala problem kommer detta att leda till? Vi ser redan en del av dem, men fler kommer ju dyrare oljan blir. Kommer vi istället att få se en ekonomisk kontraktion utan motstycke i mänsklighetens historia?

Så jag är inte tillväxtfientlig, utan snarare tillväxtbetvivlare.

Apropå tillväxt, så ordnar Effekt nu på lördag 24 april en maratondebatt med ett trettiotal debattörer under 5 timmar om tillväxt som mål för samhället.

[Andra bloggar om tillväxt, peak oil, flygbolag, bilism, transporter, vägar, förbifart stockholm]

Tack vare prinsessbröllopet

Jag läser idag med glädje att allt färre vill ha kvar monarkin och allt fler vill avskaffa den.

Vid höstens SOM-undersökning ville 22 procent avskaffa den svenska monarkin. Motsvarande siffra för sex år sedan var 15 procent.

Andelen som vill behålla monarkin har under samma period minskat från 68 till 56 procent.

Men trots allt fortfarande en kraftig majoritet för att behålla monarkin. En forskare i Göteborg intervjuas av TT:

– Att förtroendet sjunker trots kronprinsessan Victoras förlovning och stundande bröllop tror jag kan bero på en paradox mellan upphöjdhet och vanlighet.

– Att stödet minskar inom alla grupper kan ha att göra med att Victoria valt en man av folket, säger Lennart Nilsson.

Men har han funderat på att det kanske inte är "trots" prinsessbrölloppet som fler är emot monarkin, utan tack vare prinsessbrölloppet. Jag hade själv inte fokuserat så mycket på monarkifrågan innan Victorias förlovning förra året, men all uppståndelse omkring den fick mig att börja tänka efter och definitivt förespråka republik. Det är nog fler som tänkt som jag - Republikanska föreningen växer som aldrig förr.

Aldrig någonsin tidigare har så många nya medlemmar strömmat in till Republikanska Föreningen. Därför kan vi med medlemmarnas hjälp utöka vår verksamhet. Inom kort öppnas dörrarna till vårt nya kansli av vår nyrekryterade generalsekreterare. I tider med bröllopsyra och hyllningsmanifestationer för monarkin behövs en motvikt i samhället. En stark röst som säger att monarki inte hör hemma i en modern demokrati.

Det är kanske också fler som tänker som Pezster och frågar sig "Vad gör egentligen kungen? Någon som vet?".

Monarkifrågan går tvärs över parti- och blockgränserna, då enligt undersökningen även borgerliga väljare ökat sitt motstånd. Tyvärr är det väl bara Vänsterpartiet som officiellt är emot monarkin. Kan vi inte få se några fler partier svänga om nu till att kräva republik, när det nu kan finnas ett röstunderlag? Till exempel Centerpartiet, där Dayana Jadarian kommenterar dagens siffror, eller Folkpartiet med Jesper Svensson?

[Andra bloggar om kungahuset, republik]

Flyget och resebranschen blöder

Flygbranschen blöder efter flera dagar mer eller mindre flygstopp på grund av "vulkanen svarta svanen" och ber därför regeringar och EU om hjälp. Även resebyråerna går dåligt och vill ha statsstöd. Likviditeten verkar vara dålig både för flygbolag och resebyråer, eftersom tydligen flera små resebolag riskerar konkurs inom några dagar. Men vår näringsminister Maud Olofsson säger som tur är nej. Och det gör hon rätt i, tycker jag. Annars borde ju företag som drabbades svårt ekonomiskt av den hårda vintern med liknande resonemang också kunna begära statsstöd. Men eftersom flyget är ett så prestigefyllt transportmedel finns det många som förordar statsstöd, exempelvis den brittiske premiärministern Gordon Brown.

Frågan är nu vem som ska betala alla extrakostnader för hotell med mera. Det ser redan ut som om det kan bli strid mellan flygbolag och researrangörer, då flygbolagen överger strandsatta resenärer och dumpar kostnaden i knät på researrangörerna, som betalar notan tills vidare. Det kan bli rättstvister om detta senare, men frågan är om inte många researrangörer är i konkurs innan dess. Ska flygbolagen hugga av en av de händer som föder dem, d.v.s. researrangörerna? Eller vill de inte längre ha dem som mellanhand och ta deras pengar själva? Eller agerar bara flygbolagen i panik?

Idag har en del flyg kunnat gå, eftersom man på många ställen lättade på flygrestriktionerna. Flygbolagen klagar vill kunna flyga mer, men piloterna vill ta det säkra före det osäkra. Jag håller nog på piloterna istället för flygbolagen. När bolag drabbas av ekonomisk panik kan ledningen lätt fatta irrationella beslut.

Nu ser det ut som om det blir flygstopp igen med stängda flygplatser i Sverige ikväll och imorgon. Eftersom stora delar av jökeln ovanpå Eyjafjallajökull nu har smält bort blir det kanske lite av och till med askmoln de närmsta dagarna, och istället mer lavaflöden. Men det räcker ju med att det ligger askmoln över en av flygplatserna på en flygrutt för att den ska ställas in. Vi får se hur det går med hoppet om normal flygtrafik från torsdag. Askmolnsprognoser kan ses hos Met Office.

Frågan är nu hur länge olika företag kan hålla ut och hur hårt de blivit drabbade när kaoset väl är över om några dagar eller en vecka. Som jag skrev häromdagen kan detta mycket väl vara en "svart svan" för ekonomin. Kortsiktigt kanske just-in-time-tänkande lönar sig, men utan reservplaner blir det katastrof när en händelse av typen "en gång på flera decennier" inträffar. Frågan är om några företag kommer att lära sig av detta? Kanske några. Kommer samhället i stort att lära sig något? Jag tvivlar. Folk kommer att vilja fortsätta att göra weekendresor till London eller chartersemestrar till sydliga länder och ser nog detta som en tillfällig om än allvarlig störning. Frågan är hur länge man kommer att ha råd och möjlighet till det så här på andra sidan oljekrönet. Men det kanske är lika bra att passa på att resa så länge det går, eller blunda och leva loppan så länge det varar. Sverker Lenas skriver i DN idag.

Beredvilligheten att till varje pris klamra sig fast vid flyget som transportmedel framstår som något tragikomisk när man tänker på att flygets dagar ändå är räknade. På andra sidan oljetoppen blir våra järnfåglar vingklippta på nytt, då det inte finns något realistiskt alternativ till olja som flygbränsle.

Likväl kan den närmast religiösa tron på att Marknaden inom kort ska trolla fram en hållbar ersättning till oljan mycket väl visa sig vara vårt svar på vissa isolerade naturfolks cargokulter, som bland annat omfattat försök att tillverka radioapparater av kokosnötter eller anlägga låtsasflygplatser i tron att där ska dimpa ned lastboxar med västerländska konsumtionsartiklar.

Dagens industri- och informationssamhälle är så oerhört komplext och beroende av stora mängder energi att det lätt får svåröverskådliga och vidsträckta effekter när något går fel. DN:s Karin Bojs tycker att vi bor på en skör planet, men bloggrannen Cornucopia påpekar att det istället är det högteknologiska samhället som är skört.

[Andra bloggar om flyg, flygtrafik, vulkanutbrott, just in time, peak oil]

Vulkanen och klimatet

Bloggrannen Cornucopia skrev igår om tänkbara effekter av Eyjafjallajökulls utbrott och tog bland annat upp kallare klimat. Här tror jag dock att Cornucopia oroar sig i onödan.

I fredags hade Uppsalainitiativet en ordentlig genomgång av vulkanutbrottets tänkbara klimateffekter. Slutsatsen blir - inte mycket.

Eyjafjallajökullvulkanen, som har sitt utbrott nu, har skickat upp gaser upp till 6 kilometerers höjd, vilket är lägre än tropopausen. Det innebär att svaveldioxiden stannar i troposfären, som är mycket dynamiskt så de bildade dropparna förvinner inom några dagar.

Utbrottet är jämförelsevis litet och ofarligt.

Vi kan jämföra med vulkanen Pinatubos utbrott 1991 som skickade upp gaser upp till 24 kilometer över havet, alltså upp i stratosfären. Stratosfären är mycket mindre dynamisk än troposfären och droppar av svavelsyra kan stanna där i många månader. Där uppe bidrar dropparna till att skärma av inkommande solstrålning och har således en avkylande effekt på klimatet.

Slutsatsen blir som följer.

Pinatubos utbrott tros ha sänkt den globala medeltemperaturen med ungefär en halv grad Celsius som mest. Effekten klingade sedan av successivt under något år. Men även om det aktuella vulkanutbrottet haft stora effekter på flygtrafiken är det inte troligt att det kommer ge några större klimateffekter, dels på grund av att mängden utsläppt svaveldioxid är mycket mindre, dels för att Eyjafjallajökullvulkanen inte sprutar upp gaser tillräckligt högt för att ge några långvariga klimateffekter.

Men vad händer om grannvulkanen Katla skulle få utbrott, som den brukar få några månader efter Eyjafjallajökull? Tja, det kan väl bli ungefär som Pinatubo om vi har otur, dvs att den har sådan kraft att den skjuter upp svaveldioxid i stratosfären, vilket då kanske skulle kunna ge en halv grads nedkylning som mest, alltså en kallare sommar, men troligen ingen katastrof. Jag minns inte att det var någon exceptionellt dålig odlingssäsong 1991 eller 1992. De andra effekterna av ett utbrott, med flygstopp och sånt, är nog betydligt värre för vårt sårbara samhälle. Det senaste stora utbrottet från Katla var 1918 och orsakade inte heller någon katastrof.

För att muntra upp tillvaron kan ni begrunda följande bild:
Det sägs också att den isländska ekonomin kom med en sista önskan på sin dödsbädd - att askan skulle spridas över hela Europa!

[Andra bloggar om island, vulkanutbrott, klimat]

Grekland och Portugal i skuggan av askmolnet

I skuggan av det askmoln som just nu täcker större delen av nyhetsrapporteringen så händer det faktiskt andra saker här i världen. Oron för Greklands statsskuld fortsätter. Idag har räntan på tioåriga grekiska statsobligationer stigit till rekordnivåer på runt 7,6 procent. Detta är 4,6 procentenheter högre än motsvarande tyska statsobligationer, också det ett rekord. Därmed är Grekland tillbaks i dödsspiralen.

En bidragande orsak är förstås osäkerhet kring Greklands krispaket från IMF och EU. Mötet om detta har blivit uppskjutet till på onsdag, eftersom askmolnet från Island stoppat flygen för en mängd deltagare. Se där en effekt av "vulkanen svarta svanen" som nog ingen tänkt på i första taget. Under tiden kan det bli spännande. Imorgon ska Grekland försöka sig på en auktion på 1,5 miljarder euro i tremånaders statsskuldsväxlar.

Men fortfarande tvekar Grekland om att officiellt begära hjälp. Man hoppas tydligen fortfarande att problemet ska lösa sig självt. Men ju längre man dröjer, desto mer svårlöst blir problemet. Hade Grekland hoppat på ett räddningspaket när problemen blev akuta för flera månader sedan hade säkert läget varit ganska annorlunda idag.

Nu börjar investerarnas oro så smått sprida sig till euroländerna Portugal och Irland, där räntan på tioåriga statsobligationer steg till 4,51% respektive 4,59%, upp fem respektive fyra punkter sedan i fredags. Kreditswappar (CDS) på Portugals statsskuld steg till 204 punkter från 195 i fredags. Lite längre bort på riskskalan ser vi Storbritannien, vars tioåriga statsobligationer ligger på runt 3,97%, att jämföra med "supersäkra" Tysklands 3,07% och Sveriges 3,16%. Här verkar inte investerarna särskilt oroliga ännu. Storbritannien har ju kvar möjligheten att sätta centralbankens styrränta själva och deras valuta flyter.

Telegraphs Ambrose Evans-Pritchard tar idag upp oron för Portugal. Deras statsskuld är för 2010 bara 86% av BNP mot 124% för Grekland, men å andra sidan var den privata sektorns skulder i Portugal 239% mot bara 123% för Grekland.

Total debt levels matter. The last two years have taught us that private excess lands on the taxpayer one way or another. For Portugal, the figure is now is in the danger zone above 300pc.

Samtidigt har Portugal fortfarande ett handelsunderskott på runt 10% av BNP. Här krävs svångremsåtdragning!

Evans-Pritchard noterar också att Portugals produktivitet är fortsatt låg på 64% av EU-15:s genomsnittsnivå, vilket motsäger antagandet att euroländernas ekonomier skulle konvergera över tiden. Han hänvisar också till en studie av den Latinska myntunionen från 1865 och framåt, som visar att de deltagande ländernas ekonomier inte konvergerade över det halva århundrade som unionen varade. Så hur bra kommer euroexperimentet att gå?

[Andra bloggar om grekland, portugal, euro, statsskuld, statsbankrutt, ränta]

En vulkan? Nej, en svart svan!

Eyjafjallajökulls utbrott är den typ av händelse som kvalar in i kategorin "svarta svanar". Begreppet har gjorts berömt genom kunskapsteoretikern Nassim Nicholas Talebs bok "The Black Swan: The Impact of the Highly Improbable" som utkom 2007. Har du inte läst den föreslår jag att du gör det. Tyvärr finns den inte i svensk översättning.

"Svarta svanar" är "osannolika" händelser som ingen kunde förutse, men som får stora konsekvenser. Att det kunde bli vulkanutbrott på Island var i och för sig inget oväntat, men ett vulkanutbrott som skulle sprida aska som stoppar flygtrafiken över större delen av Europa har jag inte hört ens de vildaste domedagsprofeterna spekulera om innan det nu hände. Visserligen var det känt att vulkanaska kan utgöra en fara för flyg - läs t.ex. hos USGS eller på Wikipedia - men ingen hade vad jag vet förutsett ett flygstopp i denna utsträckning.

Ingen vet ännu hur länge flygstoppet kommer att pågå. Sist Eyjafjallajökull hade utbrott varade det i över ett år. Den gången var det dock inte under hela året fråga om explosiva utbrott som spred aska, utan explosiva utbrott kom periodvis. Men vi kan nog räkna med att flyget kommer att stå still i ett par dagar till och att det kan komma fler perioder av flygstopp framöver. På hög höjd blåser vindarna alltid mer eller mindre från väster, så Skandinavien kommer nästan garanterat att drabbas så fort Eyjafjallajökull spyr ut aska. Islandsbloggen har som vanligt god koll på läget.

Utbrottet pågår alltjämt med oförminskad styrka, och det finns inget som tyder på att det är på väg att mattas av. Gissningarna i nuläget är att det därför fortsätter i åtminstone ytterligare några dagar, men det utesluter inte att utbrottet också skulle kunna pågå i flera år. I går morse registrerades också flera jordskalv vid Eyjafjallajökull, vilket är ännu ett tecken på kraftig aktivitet, medan jordskorpans rörelser minskat något. Landhelgisgæsla Íslands flög över vulkanen i går kväll och noterade att kratern har ökat i storlek.

Tydligen har bara en tredjedel av isen ovanpå vulkanen smält så det finns gott om vatten kvar för att möjliggöra ytterligare askmoln.

Även kortvarig exponering för vulkanaska kan skada jetmotorer, vilket finländarna fick erfara i torsdags, så man lär nog ta det säkra före det osäkra och stoppa allt trafikflyg så fort aska finns i närheten. Men nu rapporteras att KLM och Lufthansa gjort flygtest i askmolnet, som verkar ha fallit väl ut. Frågan är om de helt enkelt hade tur? Askmolnet borde rimligtvis vara olika utspätt på olika ställen. Om man nu börjar flyga vissa flygningar trots askmolnet kommer man nog att stoppa allt igen första gången ett flygplan har otur och får problem. Att flyga under askmolnet är inte heller någon lösning för trafikflyget, då det drar mycket mer bränsle. Förutom kortare räckvidd blir det ju också betydligt dyrare då. Så vi får nog bereda oss på ett långvarigt flygstopp.

Flygstoppet över Europa kan visa sig ha en hel del delvis överraskande effekter i ekonomin. Cornucopia skrev redan i fredags om finansiella och säkerhetspolitiska konsekvenser av vulkanaskan. Nu tänkte jag fylla på lite med mina tankar om vilka delar av ekonomin som kan drabbas.

Flygbolag och flygplatser är självklara förlorare. De flesta flygbolag har haft ett av sina sämsta år under 2009, så deras ekonomi är redan ansträngd. Detta flygstopp kan komma att bli droppen som kommer bägaren att rinna över. Som jag har konstaterat förut är det troligen redan för sent att sälja av svenska statens andel i SAS och nu får det väl definitivt anses vara kört. Kanske en symbolisk försäljning för en krona är möjlig? Normalt går runt 28000 flyg i Europa varje dag, så det är ingen liten bransch som nu får ett kollektivt konkurshot över sig. Kedjan av effekter kan bli lång, när alla underleverantörer till flyget också drabbas.

Inte minst drabbas charterbranschen, då de får extrakostnader för att ta hem strandade resenärer eller inkvartera dem på hotell.

Hotellbranschen kan tyckas vara en vinnare, men det borde gå på ett ut. Samtidigt som det blivit kvar en massa folk på olika ställen, så tillkommer samtidigt inga nya resenärer. Undantaget är förstås hotell i närheten av flygplatser, som nu är fullbelagda. I längden blir dock hotellbranschen en förlorare om resandet minskar.

Vinnare blir självklart alla andra transportmedel - tåg, bussar, färjor, hyrbilsbolag, taxi, åkerier. Bensinstationer borde också gå bra när fler tar bilen istället för att flyga. Ett problem är dock att mycket av trafiken inte är anpassad till de reseströmmar som uppkommer när flyget ligger nere. Men det borde ju vara fullt möjligt att sätta in t.ex. Arlanda Express' snabbtåg på andra linjer istället för att de ska gå till en tom flygplats.

Att fraktflyget ligger nere drabbar alla branscher som är beroende av flygtransporter. Att vi inte kan köpa brytärter (sockerärter, Sugar Snaps) från Kenya eller snittblommor kan vi nog leva utan. Värre blir det förstås för alla som producerar dessa varor. I dagens läge är det inte roligt att vara kenyansk brytärtsodlare eller snittblommeodlare i Colombia. Här drabbas alltså framförallt fattiga länder i Afrika och Sydamerika.

Enligt Swedavia går det varje dag varor med flyg ut ur Sverige för 500 miljoner kronor per dag och lika mycket kommer in.

- Svenskt näringsliv arbetar med mycket korta ledtider för sina insatsvaror och reservdelar. Dessa just-in-timeleveranser gör att de är oerhört beroende av att transporterna fungerar dagligen, säger Henrik Littorin till DN.se

Om detta rör sig om viktiga varor kan det leda till stopp i produktionsprocesserna. Särskilt reservdelar till elektronik kan drabbas. Om ett kretskort i en telefonväxel går sönder beställs det kanske med flyg från någon fabrik i östra Asien. Att hitta alternativa transportvägar tar tid, förutom att själva transporten också tar längre tid och kanske kräver att man har lager på närmare håll. I andra ändan blir det också problem eftersom det inte finns någon lagerkapacitet för de varor som skulle ha skeppats iväg med flyg. Men de största problemen torde bli där delarna behövs. Maskiner går inte att reparera utan reservdelar.

En annan sak som stoppas är specialistkonsulter. En vän till mig arbetade förut för Ericsson som telefonväxelspecialist och flög hela tiden ut till olika länder för att fixa problem med telefonväxlar som de lokala teknikerna inte klarade av. Sådana specialistkonsulter finns det fler av och de kan nu inte i samma utsträckning zappa iväg jorden runt, vilket borde leda till längre tider för att fixa problem av olika slag.

Postgången kommer också att störas, framförallt till öar som Gotland, men även mycket av postgången inom Europa måste nu läggas om till andra transportmedel, något som det inte finns uppbyggda rutiner för. 27% av postförsändelserna i Sverige går tydligen med flyg. Även transportföretag som DHL drabbas.

Länder med stor turistbransch drabbas också hårt, när väl de strandade resenärerna åkt hem. Jag kommer osökt att tänka på Grekland, där flygstoppet kan spä på med ytterligare problem för den redan ansträngda ekonomin.

Kulturen och sporten drabbas då en mängd evenemang måste ställas in när gästande artister eller bortalag inte kan komma.

Värre är att flygstoppet kan stoppa transporter av organ för transplantationer.

Alltihop visar på vårt moderna samhälles oerhörda sårbarhet. Hela samhället bygger på att allt ska fungera och dessutom "just in time". Därför kan sådana här händelser få så vidsträckta konsekvenser och bli till "svarta svanar". Jonas Fogelqvist resonerar mer om sårbarheten.

Många hoppades på att Sveriges och Europas ekonomi nu skulle kunna repa sig från effekterna av finanskrisen, men Eyjafjallajökulls utbrott kan visa sig vara den "svarta svan" som gör att ekonomin går in i en ny kris och BNP krymper även i år. Vi har nog inte sett eller tänkt på alla effekterna ännu.

Min gissning så där "med fingret i vädret" är också att finansmarknaderna inte kommer att bli särskilt muntra när de öppnar igen imorgon och det visar sig att flygstoppet i Europa inte gick över så snabbt.

Nåväl, senaste uppdateringarna om askmolnets utbredning kan man se hos Met Office. Den översta länken på den sidan visar senaste prognosen och där syns ännu ingen större förändring.

Jag ser nu att Cornucopia också skrivit en artikel nu på morgonen om vulkanaskan som "svart svan" med mycket likartat innehåll som den ni just läser, men han var tydligen uppe en timme tidigare än jag.

P.S. Det finns också "gråa svanar". Det är händelser med stora konsekvenser som inte förutsågs av de flesta, men där många ändå varnat för dem innan. Lehmans konkurs var en typisk grå svan.

[Läs även andra bloggares åsikter om vulkanutbrott, flyg, flygtrafik, transporter, sårbarhet, island]