Idag skriver två kändisar inom klimatdebatt och tillväxtkritik, Anders Wijkman och Johan Rockström, på SvD Brännpunkt om att
jordens resurser är nära att ta slut. Detta med anledning av deras nya bok "Den stora förnekelsen" som
lanseras nu på onsdag.
Det är bra att det skrivs om dessa frågor i våra rikstäckande tidningar och att det inte bara blir jag och mina bloggrannar som skriker oss hesa i frågan. Tyvärr tycker jag dock att dagens artikel i SvD är lite förvirrad på vissa punkter och synes vara alltför hastigt hopslängd, vilket kan göra att artikeln delvis motverkar sitt syfte, då den blir lätt att kritisera sönder.
Samtidigt ökar sannolikheten för ”peak oil” – att efterfrågan överstiger utbudet på råolja i en nära framtid.
Här blev det lite tokigt - sannolikheten för peak oil är och förblir 100% - utvinningen av alla ändliga råvaror kommer förr eller senare att nå en topp. Det handlar istället om
när peak oil inträffar. Men där tycks frågan redan vara avgjord - det handlar inte om "en nära framtid" utan om dåtid. Till och med
IEA erkänner nu att konventionell olja nådde sin produktionstopp år 2006.
Sedan blev definitionen av peak oil felaktig. Det handlar
inte om att efterfrågan överstiger utbudet på råolja. Peak oil är istället produktionstoppen, då stigande global oljeproduktion övergår i sjunkande - en viktig vändpunkt. Redan i
juli 2008 skrev jag om detta.
Vad peak oil handlar om är att vi under mer än hundra år har levt i en värld med ständigt ökande oljetillgång och billig olja. Detta har drivit en ekonomisk expansion utan motstycke i mänsklighetens historia. När oljeproduktionstoppen kommer och passeras får vi istället stå ut med ständigt minskande oljetillgång och därmed allt dyrare olja. Den största oron bland "peakoilare" är hur våra globala samhällssystem, fullständigt uppbyggda kring billig olja och ständig tillväxt, ska hantera detta. Vilka ekonomiska, politiska och sociala problem kommer detta att leda till? Vi ser redan en del av dem, men fler kommer ju dyrare oljan blir. Vi kommer att få se en ekonomisk kontraktion utan motstycke i mänsklighetens historia.
Tillväxt är som ett slags religiös dogm i dagens samhälle och får inte ifrågasättas, men som jag påpekat förut är
evig tillväxt inte möjlig. Som vanligt när jag ifrågasätter tillväxtdogmen måste jag påpeka att
jag inte är tillväxtfientlig, utan snarare tillväxtbetvivlare.
Nu har jag självklart inte läst Wijkmans och Rockströms ännu inte lanserade bok, men av artikeln att döma hamnar de i samma fack av tillväxtbetvivlare, då de påpekar att världen nu nått tillväxtens gränser.
I en bok som presenteras denna vecka, Den stora förnekelsen, har vi försökt sammanfatta de utmaningar våra samhällen står inför när det gäller klimat, resurser och miljö. Bokens titel anspelar främst på oviljan hos de allra flesta politiker, företagsledare och ekonomer att inse att vi närmar oss absoluta gränser för uttaget av vissa resurser på jorden.
Just denna ovilja hos samhällets ledare att inse problemet fick mig att skriva här på bloggen om
peak oil och förnekelsen i juli 2009.
Rockström och Wijkman påtalar att BNP-måttet är bristfälligt, då det inte tar hänsyn till att ändliga resurser förbrukas och försvinner, eller att förnybara resurser förbrukas i en takt som överstiger återväxten (exempelvis tropiska skogar eller fisk). Knappast någon nyhet för de flesta - kritiken har funnits länge. Sedan kommer de in på hållbarhet.
Dagens tillväxtmodell är inte miljömässigt hållbar. Samtidigt är negativ tillväxt – eller nerväxt – inte hållbar av ekonomiska och sociala skäl. Hela vår ekonomi är uppbyggd på förutsättningen av fortsatt expansion. Slutsatsen är att vi måste utveckla en radikalt annorlunda ekonomisk modell. Dagens i stort sett linjära materialflöden måste ersättas av slutna kretslopp.
Hela vår ekonomi är uppbyggd för tillväxt, från våra pensioner ner till det grundläggande begreppet pengar. Utan långsiktig tillväxt faller både pengar och pensionssystem samman så som de idag är konstruerade, och även banker, försäkringsbolag med flera. Ska vi bygga upp ett hållbart ekonomiskt system måste vi alltså konstruera om allt detta från grunden och frågan är om det kan ske utan att först krascha det nuvarande systemet. Jag vet inte hur noga de går in på denna fråga i boken, men i artikeln berörs den inte. Fortfarande väntar jag på att mainstream-media ska ta upp det faktum att dagens pengar är ett pyramidspel som spekulerar i att evig tillväxt är möjlig.
Vad gäller att kretsloppen måste slutas kan jag bara hålla med. Få frågor är viktigare när vi går mot global resursbrist.
Rockström och Wijkman kommer med några åtgärdsförslag som de anser vara viktiga för att lägga om kursen från nuvarande ohållbara riktning. Här ställer jag mig ytterst tveksam om de är inne på rätt väg. För det första vill de stärka den globala styrningen och skapa ett nytt och starkare FN. En sak som vi säkert vet är att makt korrumperar. En ny världsstyrning genom ett starkare FN låter då knappast som en bra idé. Ett starkare FN förutsätter en eller flera "globalpoliser" i form av supermakter som genom sin styrka kan se till att besluten efterlevs. FN är redan idag till stora delar en hyckleriets högborg som bevarar de globala maktstrukturerna. Varför beslutar FN om ingripande mot Libyens skurkregim, men inte mot Bahrains skurkregim? Snarare borde vi satsa på relokalisering och stärka lokala småskaliga initiativ, men det är inte särskilt "sexigt" i storpolitikens värld, där Wijkman spelar.
För det andra vill de reformera ekonomins regelverk och prissätta naturkapitalet och ekosystemtjänsterna. Dessutom ser det ut som om de vill ha en "grön skatteväxling" från arbete till resursförbrukning. I och för sig en bra idé som kommer att behövas, men det räcker som sagt inte, utan vi måste som jag sagt ovan bygga om hela det ekonomiska systemet från grunden.
Wijkman och Rockström föreslår vidare att man ska "Utveckla nya affärsmodeller – byggda mera på leasing och tjänster – där vinsten inte främst är beroende av ökad volymförsäljning". Jag förstår inte varför. Affärsmodellerna kommer driftigt folk att utveckla själva. Vad som istället behövs är regler och skatter som uppmuntrar och gynnar mer hållbara affärsmodeller.
Nästa punkt på deras agenda är "en ny Marshallplan" för fattigdomsbekämpning, miljö och klimathänsyn. Här handlar det om resursöverföring från rika till fattiga länder. Att tro att något sådant kommer att vara praktiskt möjligt i en värld med krympande resursbas är lite väl utopiskt. När kakan krymper istället för att växa kommer det istället att bli ännu mer slagsmål om varje smula som finns kvar.
Till sist föreslår Rockström och Wijkman följande.
- Fortsätt ansträngningarna för ett internationellt klimatavtal. I avvaktan på ett sådant: Satsa maximalt på att utveckla ny och effektiv energiteknik som kan minska riskerna både för ”peak oil” och ett mera instabilt klimat.
Ett internationellt klimatavtal är som jag ser det ett meningslöst spel för gallerierna. Den krassa verkligheten är istället att världen oberoende av klimatavtal eller ej kommer att tvingas till minskad energiförbrukning med allt vad det medför. Att på olika vis satsa på att effektivisera energianvändningen kan jag däremot hålla med om är en vettig åtgärd, både mot effekterna av peak oil och klimatförändringar, även om det inte framgår vilka konkreta åtgärder de vill ha (jag antar att de utvecklar detta i sin bok). Därför tycker jag att debattartikeln häromveckan från Anders Wijkman och Ulf Jacobsson i GP var vettig: "
Fokusera på peak oil och rädda klimatet".
Sedan antar jag att det var ett slarvfel att skriva om att kunna "minska riskerna [...] för peak oil". De menar väl att kunna "minska riskerna som peak oil medför". Det slarviga sätt på vilket dagens debattartikel är skriven förtar tyvärr helhetsintrycket och öppnar för kritiksalvor från hela tillväxtetablissemanget. Lärdomen är att om man vill kritisera den rådande tillväxtdogmen inom samhället måste man tänka igenom sin debattartikel noggrannt innan den publiceras, kolla alla fakta ordentligt och väga varje ord på guldvåg. På en blogg som denna är det kanske inte lika noga...
P.S. Om herr Wijkman eller herr Rockström läser detta så recenserar jag gärna den nya boken om jag får ett recensionsexemplar.
Inlägg
