Fortfarande klimatkaos i Arktis

För snart en månad sedan skrev jag om klimatkaoset i Arktis och det är fortfarande illa. Den senaste kartan visar att det fortfarande är mer än 20 grader varmare än normalt över stora delar av Arktis.

I och med att det fortsatt att vara ovanligt varmt över Arktis har inte heller havsisen växt till särskilt mycket, se kartan nedan (den ljusblå randen visar havsisens normala utbredning).

Novaja Zemlja, Svalbard och Grönlands östkust brukar så här års vara helt infrusna, men inte i år. Hudson Bay är ännu bara till hälften istäckt, vilket normalt brukar vara läget i mitten av november. Berings sund är fortfarande till stor del isfritt.

Ser vi på kurvan över den arktiska havsisens totala utbredning (nedan) ser vi att årets kurva fortfarande ligger en bra bit under förra rekordåret 2012. Och isens tjocklek är förstås också rekordliten, vilket betyder att i vår kan isen brytas upp rekordsnabbt när det blir varmare igen.

Klimatkaoset drabbar olika i olika delar av världen och kan också vara väldigt olika från år till år. Det är just denna svårförutsägbarhet som är värst.

Här i Sverige har vi till exempel fortfarande ovanligt låga vattennivåer i många sjöar.

"För att undvika allvarlig vattenbrist inför vintern har vissa kommuner infört restriktioner för det kommunala dricksvattnet eller vidtagit andra åtgärder."

Kommuner med flera måste bättra på sin beredskap för just extrema väderhändelser.

Ofattbara avstånd i rymden

Jorden har en diameter på 12 742 kilometer och en omkrets på cirka 40 000 kilometer. Därför har mänskligheten svårt att skapa sig en ordentlig bild av större avstånd, till exempel avstånden i rymden.

Avståndet till Månen är 384 000 kilometer, alltså cirka 30 gånger större än Jordens diameter. Det är ändå relativt greppbart - om Jorden vore en grapefrukt skulle Månen vara ett körsbär på andra sidan rummet.

Därefter börjar avstånden bli jobbigt stora och svårgreppbara. Solen har en ekvatorsradie på 695 700 kilometer och därmed skulle hela jord-måne-systemet rymmas inom Solen. Avståndet från Jorden till Solen är cirka 150 000 000 kilometer, alltså 108 gånger Solens diameter och 11 772 gånger Jordens diameter. Om Solen vore en grapefrukt så skulle Jorden vara ett knappnålshuvud 15 meter bort med ett dammkorn (månen) cirklande på 4 centimeters avstånd. Och Mars skulle vara ett litet sandkorn 23 meter bort. Solsystemets största planet Jupiter skulle vara ett körsbär 78 meter bort. Solsystemets yttersta planet Neptunus skulle vara en liten ärta 450 meter bort.

Notera hur mycket längre bort Mars är från Jorden än vad Månen är (cirka 200 gånger längre bort) och fundera därefter på rimligheten i "debattartikeln" igår från Fuglesang m.fl. om att ha som mål att en svensk ska landa på Mars på 2030-talet. Mars är som närmast cirka 130 000 gånger längre bort från Jorden än vad Fuglesang någonsin var.

Ännu värre blir det med interstellära avstånd. Närmsta stjärnan Proxima Centauri ligger 4,25 ljusår (40 209 000 000 000 kilometer) från solen. Det skulle i exemplet ovan med Solen som grapefrukt betyda att Proxima Centauri skulle ligga 4021 kilometer bort, d.v.s. ungefär som avståndet Stockholm-Kuwait.

Läs även vad jag skrev 2011 om Peak Space.