Kan inte hända här?

I DN lördag 27/9 sägs det i en artikel (som tyvärr inte finns på nätet) om SBAB:

"Men det som framför allt har ökat kostnaden för kunderna är att de som i sin tur lånar ut till SBAB kräver alltmer betalt för risken. Det här syns tydligt i skillnaden mellan vad staten får betala för sina lån och vad SBAB får betala. Så sent som i januari fick SBAB betala 0,5-0,6 procentenheter mer än staten på sina femåriga bostadsobligationer. Nu ligger skillnaden på 1,5-1,6 procentenheter."

Visst och det kan bli ännu större, när den svenska bostadskrisen sätter igång på allvar. Risken finns att SBAB går samma väg som sina amerikanska motsvarigheter Fannie Mae och Freddie Mac. SBAB har ägnat sig åt utlåning till bostäder på extremt släpphänta villkor. Man har drivit ner räntorna och man har lånat ut till en mycket stor andel av bostadens pris (alltså krävt mycket liten kontantinsats). Dessutom har man varit frikostig med lån även till dem som inte har fast arbete. Detta pådrivande av bostadslånemarknaden har också delvis dragit med sig övriga aktörer, t.ex. våra svenska storbanker.

Vidare sägs i DNs artikel:

"Det är en extremt stor skillnad. Svenska bostadsobligationer är inga skräppapper, inga lottsedlar. De har historiskt sett varit trygga papper."

Vad betyder "historiskt"? Hur trygga var de 1992-93? Vi har ju trots allt haft stigande bostadspriser sedan dess, så svenska bostadsobligationers värde har inte ifrågasatts på femton år. Som ni kan se av diagrammet från i somras så har svenska bostadspriser mer än fördubblats på 15 år, även efter justering för inflationen.

Och sen kommer förklaringen:

"Men varför är då skillnaden så stor? Svaret är att investerare, de som köper obligationerna, är rädda."

Självklart. Med tanke på hur uppenbart det är att vi nu nått toppen på den svenska bostadsmarknaden, samt att man tydligt kan se hur det gått i andra länder som ligger före oss på kurvan, så är det inte konstigt att investerare kräver höga riskpremier för att investera i allting som har bostad med i namnet.

Finansdirektören på SBAB suckar:

"- Jag vet inte vad de ska vara rädda för. Men ingen vill ta någon risk i någonting, suckar Johanna Clason."

Jag förstår precis vad de är rädda för. De är rädda för att SBAB ska bli Sveriges svar på Fannie Mae och Freddie Mac. Om bostadspriserna halveras, vilket jag räknar med, så blir det nog så.

DN rapporterade i förra veckan att "Krisen slår mot bostadsobligationerna":

"Krisen på finansmarknaden påverkar Sverige på ytterligare ett sätt. Handeln med bostadsobligationer ligger närmast nere.
- Marknaden är öppen men det är väldigt låg omsättning, säger George Ulvelius, placeringschef på Kammarkollegiet."

Hoppsan! Nu ser det ut att bli mycket svårare och dyrare att få bostadslån. Det hade jag kunnat säga för ett år sedan att det skulle bli så.

Det har varit mycket spekulationer om Swedbank senaste veckan. Idag föll aktien över 18% till sin lägsta notering på över tio år. I förra veckan intervjuades Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg av DN. Han anser att "Finanskrisen kan få effekter som är allvarligare än 90-talets djupa svenska bank- och fastighetskris". Men trots det anser han inte att Swedbank skulle vara i farozonen. "Men att Swedbank i dagsläget skulle ha några problem med finansieringen avisar Carl Eric Stålberg bestämt." Hm, inte just nu kanske, men hur blir det om några månader, när det verkliga värdet på vissa av deras "investeringar" efterhand visar sig. 9 miljarder kronor i Lehmans amerikanska fastigheter kan vi ju raskt säga att det är värt högst hälften, särskilt som många av fastigheterna inte ens är färdigbyggda. Jag misstänker starkt att Swedbank har fler liknande investeringar.

Vidare sades i förra veckan i DN att "Bankernas bolån "en tickande bomb"". "Blir situationen långvarig kan en del av bankerna vara tvungna att strypa sin utlåning." Och hur kommer det då att gå med den svenska bostadsmarknaden? Det blir tyvärr en självförstärkande neråtspiral - strypt utlåning - färre köpare - sjunkande bostadspriser - större andel dåliga lån och reserver för avskrivningar på bankerna - sjunkande vinster för bankerna - svårare för bankerna att få finansiering - ännu mer strypt utlåning - osv.

"Vi har god likviditet" var Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg tvungen att upprepa i förra veckan. Och skylla lite på blankarna. Han ska vara glad att de finns, så att någon stoppar upp kraftiga fall för aktien.

De senaste dagarna har vi sett ett antal stora banker gå omkull på olika vis (dock inga konkurser), både i USA och Europa. Brittiska fastighetslåneinstitutet Bradford & Bingley räddades av brittiska staten och spanska Banco Santander. Belgiens största finansföretag Fortis räddades av Belgien, Holland och Luxemburg. Isländska banken Glitnir räddades av isländska staten. Tyska fastighetslåneinstitutet Hypo Real Estate räddades idag av tyska staten och en bunt banker. Och i USA tvångssåldes Washington Mutual till JP Morgan i torsdags och delar av Wachovia till Citigroup idag. Alla väntar nu bara på vilken som ska bli nästa bank att falla.

Jag tror knappast att alla de svenska bankerna kommer att klara sig helskinnade ur finanskrisen. Förhoppningsvis blir det inga konkurser, men det blir säkert sammanslagningar och förstatliganden.

Berg-och-dalbanan förvärras

Världens finansmarknader fortsätter att åka berg-och-dalbana. Efter att svenska börsen hade tappat cirka 13% på drygt två veckor, så hoppade den plötsligt upp med 9% i fredags! Allt på grund av en "räddningsaktion" i USA och Storbritannien. Här nedan ser ni hur OMXS30-indexet har rört sig de senaste två månaderna:
Notera hur de dagliga rörelserna (representerade av stolparna) just nu har en tendens att bli större och större.
I torsdags beslöt Storbritanniens motsvarighet till finansinspektionen att förbjuda blankning av aktier i bolag inom finanssektorn. (Läs nyheten på Marketwatch) (Läs om vad blankning är)
I fredags kom (som väntat) ett liknande beslut i USA. (Läs nyheten på Marketwatch)
Detta orsakade tillsammans med den jättelika räddningsaktionen i USA att världens börser tog ett jätteskutt uppåt.
Frågan är nu hur "goda" dessa nyheter är. Att förbjuda blankning är ingen särskilt bra metod för att rädda sjunkande aktiemarknader. De lär sjunka ändå - se t.ex. Shanghaibörsen (där blankning aldrig varit tillåten) som sjunkit över 60% sedan toppen i oktober 2007. Risken ökar kanske istället för stora fall, eftersom det inte längre finns några blankare som vill ta hem vinster och därmed börjar köpa aktier när de fallit tillräckligt långt.
Blankning av aktier är en viktig komponent för stora delar av hedgefonderna. Nu när det inte längre är tillåtet för finansaktier i USA och Storbritannien gissar jag att vi får se ett antal hedgefonder gå under. Ännu en oönskad negativ händelse för finansmarknaderna.
Den "räddningsaktion" som presenterats i USA går ut på att ge finansminister Paulson tillgång till 700 miljarder färska dollar att köpa upp bostadslån för, vilket påstås kunna "stabilisera" marknaden. Problemet är bara - vad kommer att hända med dollarkursen och vad kommer att hända med marknaden för amerikanska statsobligationer? Ingen vet med säkerhet, men risken är att det blir stora rörelser. Stora rörelser innebär oftast att några aktörer på de finansiella marknaderna råkar illa ut. Knappast stabiliserande.

Barry Ritholtz (The Big Picture) noterar också att torsdag-fredag i förra veckan utgör den största tvådagarsuppgången på USA-börserna sedan 1929. Vad låter det oss ana om fortsättningen?

Hursomhelst ser det ut att bli en minst lika intressant vecka som förra veckan för den som följer de finansiella marknaderna.

Reningsbad utan att tvätta bort grundproblemet

I DN:s ledare igår sägs en del klokt om att finansbranschen nu måste gå igenom ett reningsbad. Men framåt slutet på texten sägs:

"En allmän rädsla får inte leda till att de finansiella marknaderna krymper. USA är starkt beroende av stora kapitalexportörer som Kina för att finansiera sina underskott. Drar sig kineserna tillbaka hotar än allvarligare problem."

Visst blir det allvarligare problem för USA då, men det faktum att USA lever på lånade pengar är ju ett av grundproblemen i dagens globala ekonomiska system. Lånade pengar från Kina, arabländerna m.fl. finansierar amerikanernas konsumtion och statsmakt (inklusive krigsföretag utomlands). Detta lånande kan självklart inte fortgå hur länge som helst, utan USA måste rätta munnen efter matsäcken och börja producera mer själva istället för att leva i en konsumtionsekonomi. Det nuvarande finansiella reningsbadet kommer förhoppningsvis att sätta stopp för den ohållbara lånekarusellen i USA. Endast så kan världen komma tillrätta med obalanserna i den globala ekonomin.

Vad är så bra med höga bostadspriser?

Uppriktigt sagt så förstår jag inte varför så många har bejublat de stigande bostadspriserna i Sverige de senaste åren.
Stigande eller höga bostadspriser har en mängd negativa effekter. För det första blir det till slut oöverstigligt dyrt att köpa sig en bostad. De som är nya på bostadsmarknaden blir tvungna att skuldsätta sig upp över öronen för att ha råd med en bostad. De som redan har en bostad som är köpt till ett betydligt billigare pris känner sig plötsligt rika, när grannen säljer sin bostad för en eller flera miljoner kronor. De kan därför lätt lockas att konsumera för mycket, t.ex. genom att ta lån med bostaden som säkerhet.
Vilka är de positiva effekterna av stigande eller höga bostadspriser? Tja, jag har svårt att komma på några. Jo, en - de som säljer sin bostad riskerar inte att sitta kvar med en bit av lånet för att bostaden har fallit i värde.
Att bostadspriserna har nått absurda nivåer bekräftas av den nyproduktion som är på gång nu. Kolla in följande till exempel:

Klicka på bilden för större version

På de två sista raderna har vi bostadsrättsradhus på 120 kvm, 4 rum o kök för cirka 2,3 miljoner kronor. Men de har en månadsavgift till bostadsrättsföreningen på 6512 kronor! Här nedan är tre snabba schablonräkneexempel på månadskostnaden:
20 år är ingen orimlig amorteringstid för en bostad, men även vid en miljon i kontantinsats och 30 års amorteringstid så blir nettomånadskostnaden cirka 14600 kronor. Inte undra på att många väljer amorteringsfria lån!
Ovanpå de höga månadskostnaderna så visar det sig vid närmare inspektion att föreningens ekonomiska plan är en glädjekalkyl. Den förutsätter nämligen att ingenting amorteras av på föreningens lån, som ligger på en miljon per hus. Dessutom avsätts endast 0,2% av taxeringsvärdet varje år till reparationsfond. Hur detta ska hålla i längden sägs inget om.
Jag räknar med att vi kommer att kunna läsa om denna och liknande nybyggda bostadsrättsföreningar i tidningarna om två år med stora rubriker.

Konjunkturinstitutets glädjekalkyler

Konjunkturinstitutet presenterade förra veckan sin senaste prognos, där man äntligen insett att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur, något man så sent som i mitten av juni i år inte ville säga, fast det då borde ha varit uppenbart för alla vart vi är på väg. Som vanligt bland prognosmakare från institutioner m.m. ligger Konjunkturinstitutet efter och har en ofta ganska usel pricksäkerhet i sina prognoser.
Den som läst på lite förstod redan sommaren 2007 att nu var en rejäl utförsbacke påbörjad. Jag hade insett redan hösten 2006 vilken finansiell jättebubbla som var under uppbyggnad, och väntade bara på att den skulle börja spricka. När de första två fonderna rapporterade problem i juni 2007 förstod jag att det var startskottet för den nedåtvändning jag gått och väntat mig. Men Konjunkturinstitutet skrev 29 augusti 2007 att "det är troligt att den nuvarande turbulensen på finansmarknaderna klingar av och får små återverkningar på den svenska ekonomin" och prognosticerade glatt att "Svensk BNP växer med 3,5 procent 2007, 3,8 procent 2008 och 3,1 procent 2009". Vidare förutspådde man att "Hushållens reala disponibla inkomster växer med ca 11 procent från 2006 till 2009". Vad gäller arbetslösheten ansåg man att sysselsättningstillväxten skulle "minska arbetslösheten till 5,8 procent 2008 och 5,5 procent 2009".
Nu ett år senare låter det helt annorlunda. BNP-tillväxten antas bli 1,7% i år och 1,4% nästa år. Real BNI (bruttonationalinkomst) per capita ökar bara 0,1% i år och 0,7% nästa år. Arbetslösheten bedöms nu öka år 2009 och 2010.
Här nedan har jag sammanställt några viktiga siffror från förra årets augustiprognos och jämfört dem med årets prognos (2007 års siffror blir i den senaste rapporten faktiskt utfall).
(Klicka på bilden för skarpare version)
Som synes har Konjunkturinstitutet faktiskt gissat någorlunda rätt vad gäller reporäntan. I övrigt är kappvändningen i prognosen remarkabel, särskilt från ett statligt institut som ska leverera konjunkturprognoser till hjälp för regeringen m.fl. Att det kommer en konjunkturvändning neråt efter ett antal års högkonjunktur torde inte komma som någon överraskning för den som har konjunkturer som sitt jobb, men Konjunkturinstitutet verkar ha blivit fullständigt tagna på sängen, trots alla varningssignaler.
I den senaste prognosen spår de visserligen en lågkonjunktur, men med en rejäl uppåtvändning år 2010. Jag skulle bli ytterligt förvånad om konjunkturen plötsligt vänder upp till 3,3% BNP-tillväxt år 2010. Det handlar om världshistoriens största globala kredit- och fastighetsbubbla som ska sköljas ut innan denna lågkonjunktur är över. Bubblan har spräckts en bit i USA, men knappt börjat spräckas i Europa. Dessutom måste ett antal jätteföretag med osunda finanser rensa bort större delen av sin verksamhet (eller gå under helt), t.ex. GM, Ford och Chrysler, medan de flesta andra jätteföretag måste rensa bort stora osunda delar av verksamheten, t.ex. General Electric eller Citigroup. Allt detta gör man knappast på bara ett eller två år. Dessutom är allt snack om "frikoppling" i världsekonomin bara en myt. De flesta länder i världen är redan i eller går mot lågkonjunktur, och det beror på att globaliseringen har kopplat samman alla länders ekonomier.
"Vändningen kommer först i USA där konjunkturuppgången blir förhållandevis snabb bland annat beroende på den expansiva ekonomiska politiken." säger man i prognosen, vilket förvånar mig storligen. Hur ska en expansiv ekonomisk politik kunna rädda USAs ekonomi, när grundproblemet är att de är överbelånade?
Förra lågkonjunkturen blev grund och kort, därför finns även p.g.a. detta mycket att ta igen denna gång.
Räkna med att Konjunkturinstitutets prognoser kommer att revideras nedåt även fortsättningsvis. Så sent som i juni i år sade man t.ex. "Den internationella konjunkturen förbättras under 2009", vilket man nu skjutit fram till slutet av 2009.
De lägger dock in en brasklapp i den mer fullständiga versionen av rapporten: "Utvecklingen under de kommande två åren är svårbedömd och riskerna bedöms vara koncentrerade på nedsidan. Återhämtningen av konjunkturen i omvärlden kan fördröjas". Men hur många av våra beslutsfattare läser och tar fasta på den? Konjunkturinstitets huvudscenario är ju ändå det som måste antas vara mest sannolikt...
Varför ödslas skattepengar på ett sådant institut? De verkar ju till och med vara samhällsfarliga, eftersom de levererar felaktiga prognoser för politikerna att basera sina beslut på.