2015-10-28

Riksbanken frånsvär sig ansvaret

I morse kom nytt räntebesked från Riksbanken, där de för det första tar åt sig äran för att Sveriges ekonomi går bättre. Som de flesta av mina läsare säkerligen vet så är korrelation inte detsamma som kausalitet. Att arbetslösheten sjunker och konjunkturen stärks är korrelerat med Riksbankens alltmer expansiva penningpolitik, men det är högst osäkert hur mycket den faktiskt bidragit till det och hur mycket som beror på andra faktorer - vi är som bekant ytterst beroende av vår omvärld. Dessutom kan man se det som att Sveriges ekonomi på grund av det låga ränteläget helt enkelt är lånedopad - hushållens lån växer i en årstakt av 7,3 procent. Starkare efterfrågan i Sverige skulle kräva ännu mer lånedopning.
Riksbankens expansiva penningpolitik har bidragit till att konjunkturen stärks, att arbetslösheten sjunker och att det finns en tydlig trend uppåt i inflationen sedan förra året. I september var KPIF-inflationen 1,0 procent, exklusive energipriser var inflationen 1,8 procent. Trenden med stigande inflation väntas fortsätta. Men jämfört med bedömningen vid det förra penningpolitiska mötet har inflationsprognosen reviderats ner något. Det beror på försämrade inflationsutsikter i omvärlden men också på en ny bedömning att det krävs starkare efterfrågan i Sverige för att stabilisera inflationen runt 2 procent.
Visst har prisinflationstakten mätt med KPIF stigit det senaste året, men det handlar inte om någon snabb förändring, utan att KPIF krupit upp med en halv procentenhet på ett år. Trenden uppåt i inflationen är förvisso som Riksbanken skriver tydlig, men långsam, se diagrammet nedan.

Notera även att Riksbanken förhoppningsfullt ser på inflationen exklusive energipriser och påpekar att den var nära deras tvåprocentsmål. Flera andra centralbanker har vid olika tillfällen valt att se på "core inflation" (alltså exklusive energi och livsmedel), vilket som jag ser det är ett närmast skrattretande inflationsmått. Energi och livsmedel är snarare det som är "core" (kärna). Inkludera istället tillgångspriser (exempelvis bostäder) i inflationsmåttet på ett bättre vis än vad de inkluderas idag så ska ni få se på inflation! Prisuppgångarna på bostäder i Stockholm och Göteborg har det senaste året legat runt 20 procent.

Vidare säger Riksbanken:
Sammantaget bedömer Riksbankens direktion att penningpolitiken behöver bli mer expansiv för att understödja den positiva utvecklingen i svensk ekonomi och säkerställa kraften i inflationsuppgången. Direktionen har därför beslutat att utöka köpen av statsobligationer med ytterligare 65 miljarder kronor, så att köpen uppgår till totalt 200 miljarder kronor vid halvårsskiftet 2016. Reporäntan behålls oförändrad på -0,35 procent men en första höjning av reporäntan skjuts ungefär ett halvår fram i tiden jämfört med tidigare bedömning.
Notera att eftersom hittillsvarande expansiva penningpolitik med negativ styrränta och obligationsköp inte gett tillräcklig effekt så bedömer man att det behövs mer av den ineffektiva medicinen och utökar därför obligationsköpen och skjuter fram tidpunkten för att påbörja normalisering av räntan. Låt mig gissa att vi kommer att få se detta även vid kommande räntebesked. Om vi ser på andra länder som under lång tid haft extremt låg styrränta såsom Japan och USA så har de hela tiden haft en prognos för när de ska höja räntan, men tidpunkten har hela tiden skjutits på framtiden. Det skulle förvåna mig om Sverige vore annorlunda.

Slutligen så påpekar Riksbanken att det låga ränteläget är riskfyllt, men frånsvär sig allt ansvar för konsekvenserna genom att säga att det är någon annan som måste ta hand om det.
Riksbanken har vid många tillfällen lyft riskerna som det låga ränteläget kan föra med sig. För att minska riskerna med hushållens skuldsättning behövs reformer som skapar en bättre balans mellan utbud och efterfrågan på bostadsmarknaden. Det är även viktigt att se över skattesystemet så att hushållens incitament att skuldsätta sig minskar. Ansvaret för sådana reformer vilar på riksdag och regering. Det är även av största vikt att Finansinspektionen snarast får mandat och verktyg att på ett effektivt sätt kunna bedriva makrotillsyn. Om inga åtgärder vidtas kommer detta i kombination med det låga ränteläget att öka riskerna ytterligare. Det kan i förlängningen bli mycket kostsamt för samhällsekonomin.
Implicit förespråkar de alltså en utfasning eller minskning av ränteavdraget. Detta är dock för politikerna en alltför het potatis, som de aktar sig noga för att ta tag i, men det är bekvämt för Riksbanken att kunna skylla på Riksdagen, regeringen och Finansinspektionen.

13 kommentarer:

  1. Och ingen, absolut INGEN, ifrågasätter varför inflation skall vara ett eftersträvansvärt slutmål för vanligt folk.

    Indoktrineringen är total när fårket går på det här tramset gång på gång, att det skall vara något positivt och eftersträvansvärt som gynnar alla. Att inflation är en strålande affär för staten är självklart.

    Landet styrs av idioter, psykopater och patologiska lögnare, det är uppenbart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Inflationen är viktig, men egentligen bara för att möjliggöra att lönerna ökar, se mer info här: Inflationens förmenta förtjänster

      Radera
  2. ".. det är bekvämt för Riksbanken att kunna skylla på Riksdagen, regeringen och finansinspektionen."

    Riksbanken kan inte stifta lagar om tvångsamorteringar eller ändra på ränteavdragen, det kan bara riksdagen göra. Tror inte att det är av bekvämlighet man påpekar detta faktum. Hade Riksbanken haft möjligheter till att förändra ränteavdragen så hade det redan varit gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förvisso, men Riksbanken hade för flera år sedan (om de hade förstått att politikerna inte kommer att ta bort ränteavdraget förrän de är så illa tvungna) kunnat säga:
      "Riksbankens direktion bedömer att Sveriges ekonomi i dagsläget skulle behöva ett lägre ränteläge för att stimuleras så att vi får en inflationstakt i enlighet med inflationsmålet, men så länge ränteavdragen för bolån består på nuvarande nivå ser vi tyvärr ingen möjlighet att sänka styrräntan med hänsyn till de finansiella risker detta medför framförallt ifråga om hushållens skuldsättning."
      Då skulle politikerna ha fått eld i baken!

      Radera
    2. Men det var ju precis detta man gjorde när man under en period vägrade sänka räntan med hänsyn till just hushållens skenande skuldsättning. Det enda resultatet av detta var ju att Ingves fick enormt mycket kritik från alla möjliga håll för att han inte skötte sitt uppdrag. Så skyll inte på Ingves, han gjorde ett gott försök. Det är endast politikernas ansvar att inte tillräckligt har gjorts för att stävja belåningen.

      Radera
    3. Du menar att det inte är Ingves fel att han inte pallade för trycket? Märkligt resonemang, vems fel var det då kan man undra.

      Radera
    4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    5. Det är de som utformade Ingves direktiv som ska klandras. Han försökte hålla igen på räntesänkningar och skydda landet från överskuldsättning. Men då blev han kraftigt åthutad att sköta sina uppgifter och sluta påverkas av saker som inte är det. Som tex hushållens skulder.

      Man skulle kunna hävda att han borde avgå hellre än göra något han uppenbart inte tror på. Men en gissning är att han vill sitta kvar som motvikt mot krafter som vill sänka räntan ännu mer. Hörde ju på ekonomiekot på radio där någon riksbankstant fnissade om att det inte är några problem att sänka räntan ännu mer...

      Radera
    6. Riksbanken fråntogs sitt ansvar för hushållens skulder av regeringen som valde att lägga det på finansinspektionen istället. Ingves har verkligen ingen skuld i det. Han har gjort allt han kunnat.

      Radera
  3. Krugman är säkert överlycklig att någon verkligen tillämpar den medicin han förordnat !

    SvaraRadera
  4. Vi lever i ett 'dårhus' i vilket de intagna tagit kommandot och det kommer sluta väldigt illa.

    SvaraRadera
  5. Ingves uppgift är ju att se till inflationen, och visst är det dumt att inte inkludera exempelvis bostadspriser i inflationsmåttet utan att blint följa KPI men det är en diskussion om mätinstrument som inte är helt relevant för det jag vill framföra.
    Ingves uppgift är att hålla koll på inflationen. Makrotillsynen ligger på finansinspektionens bord och om regeringen och finansinspektionen av politiska skäl inte klarar sin uppgift finns det kanske skäl att omfördela arbetsuppgifterna. Men såsom de är fördelade idag är kritiken mot Riksbanken ovh Ingves inte berättigad.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.