2015-01-10

Verkligheten på USA:s jobbmarknad

De som rapporterar arbetslöshetsstatistik verkar ha ett statligt uppdrag att försöka visa upp så positiva siffror som möjligt och media sväljer oftast siffrorna tämligen okritiskt. USA:s arbetslöshetsstatistik, där senaste siffrorna kom igår är inget undantag. Glatt rapporteras att arbetslösheten sjönk något i december till 5,6 procent, mot 5,8 procent i november och rubriken sätts till "Fler nya jobb i USA under 2014 än på femton år". Så här ser diagrammet över arbetslösheten ut för USA:

Det ser ju snyggt ut att arbetslösheten sjunkit tillbaks så långt.

Lite i parentes nämns dock smolket i glädjebägaren - "de glada USA-siffrorna störs av ett fortsatt stagnerat löneläge" och att sysselsättningsgraden "ligger envist kvar runt 62-63 procent eller de lägsta nivåerna på 35 år". Så låt oss se på andelen av USA:s befolkning som tillhör arbetskraften (alltså anställda plus arbetslösa):
Det var ingen kul långsiktig nedåttrend där! Jag skulle inte säga att den "ligger envist kvar", utan att den går stadigt neråt. Förresten misstolkar SvD detta som "sysselsättningsgraden", alltså andelen av befolkningen som faktiskt har ett jobb. Den är såklart lägre (för närvarande drygt 59 procent) och ser ut såhär:
Sysselsättningsgraden anser jag vara den säkraste indikatorn, då den är väldigt svår att manipulera genom olika definitioner av "arbetskraft" eller "arbetslöshet". Ingen särskilt imponerande återhämtning sedan 2009 där. Snarare den sämsta återhämtningen sedan 1960-talet.

Den genomsnittliga tiden som arbetslös är också fortfarande lång och har inte alls återhämtat sig till nivåerna innan finanskrisen:
Så var det lönerna. Hushållens reala medianinkomst fortsatte att sjunka flera år efter 2009 och har ännu bara uppvisat en mycket svag återhämtning sedan botten:
Illa ser det också ut om man tittar på de reala timlönerna, som stagnerat sedan 2007:
USA:s arbetsmarknad har alltså återhämtat sig oerhört svagt sedan 2009 - nästan inte återhämtat sig alls. Detta trots de aldrig tidigare skådade enorma stimulanser som centralbanken Federal Reserve öst ut. Kikar man på börsindex är det dock ganska uppenbart vart dessa stimulanser har gått:
Är detta en lyckad penningpolitik? Lyckad för vem isåfall?

9 kommentarer:

  1. I statistiken räknas deltidsjobb som lika goda som heltidsjobb. Om man minns det faktum att allt fler företag ( speciellt de brancher som skapat mest nya arbetstillfällen, dvs snabbmat, restauranger samt handel ) anställer allt mer deltidsarbetare för att undvika lagstadgad hälsovårdsförsäkring ( samt minskar heltid till ur försäkringssynpunkt lämplig deltid ) blir statistik ännu intressantare att läsa.

    Därtill, kolla upp statistiken för sk 'food stamps', 46 miljoner pers fick 'food stamps' 2014.

    SvaraRadera
  2. Ska bli intressant att se utvecklingen framöver då välbetalda jobb i oljesektorn försvinner.

    SvaraRadera
  3. Man kan komplettera med andra diagram. Sedan industriproduktionens topp i slutet av 2007 har den realt i USA ökat 6 procent och den fortsätter att öka. I Sverige har den minskat 24 procent och den fortsätter rakt ner.

    http://easynomics.com/wp-content/uploads/2014/12/Industrial-Production-Index-November-2014-FRED.png

    http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Naringsverksamhet/Industriproduktionens-utveckling/Industriproduktionsindex-IPI/11307/11314/30571/

    Enligt de svenska dogmerna bör alla ha sysselssättning. Det finns en mängd idiotisk moralism runt detta, FAS 3 med mera. Eftersom produktionen ökar i USA, trots en lägre sysselsättning, så kanske den effektiviseras mer. Enligt 3:12 reglerna, baserade på en omfattande svensk avundsjuka, subventioneras sysselsättning med lägre skatter för den driver verksamheten.

    Att sysselsättningen sjunker i USA beror också på att de ligger långt före realt inom välstånd per capita, exempelvis inom bostadsyta, bilåkande, flygresor, hotellnätter, restaurangbesök, nöjen med mera. Amerikanarna spenderar mer av sin lön på sjukvård och mindre på livsmedel, ett tydligt välståndstecken. När man är rik är man lättare utan arbete en tid och där har dom inget slavsystem. När den svenska industriprodutionen är nere i noll, trots alla satsningar i Fjollträsk, finns det inte stålar att importera allt till det överbefolkade landet.

    Jag vill inte moralisera, utan min förklaring är främst att USA har långt mer naturresutrser per capita. Sverige går mot en säker kollaps. Landet kommer inte att finnas kvar omkring 2050. USA varar längre. Svenskarna lever i en fantasivärld och det har de alltid gjort, åtminstone sedan Gustav Vasa, dårar som dom är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förr var det en målsättning att pressa ned arbetslösheten till 4%. Då gick det bra för Sverige. Idag borde du inte kunna påstå att svenska politiker skulle sträva efter låg arbetslöshet. Varför har vi i så fall arbetsgivaravgifter på över 30% och nästintill total frihet för fackliga organisationer att döda vilka branscher de vill genom att fylla kollektivavtalen med betungande regler?

      3:12 reglerna brukar kritiseras för att de beskattar små-företag så hårt att de vinner på att *inte* växa. Jag är inte säker på om jag förstod vad du skrev. Du verkar så uppriktig ändå! o_O

      Om man spenderar mindre pengar på livsmedel så äter man billigt skräp: socker, vetemjöl, majsstärkelse och liknande. Då är det klart man behöver opereras.

      Testa gärna att moralisera nästa gång så tror jag att du kommer fram till bättre slutsatser! Det brukar sägas att det krävs ett visst mått av moral för att undvika den kollaps du nämner i sista paragrafen.

      Radera
    2. 3:12 reglerna går mycket ut på företagare med stora lönesummor av många anställda får lägre skatt. Skatten ungefär halveras. Så många anställs av detta skäl. Service premieras alltså på bekostnad av industri med moderna och dyra maskiner. Makthavarna har en mängd trick med procent och annat för att subventionera de som kan mindre och är överbetalda av centrala politiska avtal. De som ändå inte får arbete pressas med slavliknande förhållanden av ”Arbetsförmedlingen”. De måste vara aktiva och söka så och så många jobb per vecka och liknande. De kunniga underbetalas och detta anses rättvist. Men det är inte så smart på den så kallade arbetsmarknaden. Folk styrs då mycket av intressen och mindre av pengarna och då är förutsättningarna bra för att det spårar ur rejält.

      I USA delas det ut matkuponger och generöst. Maten är också mycket billigare, men inte för den är sämre. Ät svenskt kött bla, bla, bla. Alltid luras någon.

      Kollapsen kan man inte moralisera bort, utan bara med korrekt moral förneka.

      Radera
  4. Statisk och diagram betyder i vanlig ordning ingenting, det enda som har betydelse är den mänskliga massans tolkning av dessa.

    SvaraRadera
  5. Teori: Ett lands relativa löneläge avspeglar landets utbildningssystems kvalité relativt andra länders utbildningssystem

    Det skulle då vara rimligt med sjunkande reallöner i USA
    Sverige levnadsstandard borde då schysteras ned till den nivå som vårt utbildningssystem motiverar. Alltså: vi kan vänta oss lägre levnadsstandard än Pomen och Estland.På sikt kan vi inte motivera högre levnadsstandard än Kina.

    SvaraRadera
  6. Fast det är nog du som tar till dig Republikanernas svartmålande av arbetslöshetssiffrorna snarare än något annat. Den främsta anledningen till att sysselsättningen går när är att babyboomers går i pension. Så kommer det att se ut under ganska många år framöver. Ännu mer i Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan möjligtvis förklara sysselsatta som andel av befolkningen, men inte som andel av arbetskraften, då ju pensionärerna halkar ur arbetskraften.
      Dessutom förklarar det inte att tiden som arbetslös inte återhämtat sig, inte heller de stagnerade lönerna.

      Radera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.