2014 bättre än 2013 för Flute-tankar

2013 blev på grund av trassel med bostad och annat inte ett särskilt bra år för denna blogg, men 2014 blev bättre, se antalet besök i diagrammet nedan.

2012 var dock fortfarande mitt bästa år besöksmässigt.

Vad gäller antalet inlägg så var också 2014 betydligt mer produktivt än 2013, om än inte på samma nivå som toppåren 2009-2011.

• 2014: 156
• 2013: 84
• 2012: 235
• 2011: 349
• 2010: 318
• 2009: 355
• 2008: 96
• 2007: 1

Gott nytt år alla läsare önskar Flute!

Internetbank leder till påtvingad konsumtion

Hemma har jag en dator med Windows XP, som fortfarande fungerar utmärkt, trots att den har några år på nacken. Nu möts jag dock när jag ska logga in i Internetbanken av följande meddelande. Liknande meddelanden får man även hos övriga banker.

Ditt operativsystem Windows XP stöds inte längre av Microsoft. Därför skickar Microsoft inte längre några säkerhetsuppdateringar, vilket gör din dator sårbar för säkerhetsrisker och virus.
På grund av detta har Handelsbankens support inte möjlighet att hjälpa kunder med Windows XP gällande tekniska problem vid inloggning.
Under en övergångsperiod kan du logga in med kortläsare utan sladd, men även denna möjlighet kommer att upphöra. För att även fortsättningsvis kunna använda våra tjänster behöver du uppgradera ditt operativsystem.

Min dator uppfyller visserligen systemkraven för Windows 7 och Windows 8, men det är tveksamt om jag vill genomgå den trassliga process som en uppgradering verkar vara (dessutom avråder exempelvis PC World från att slösa tid och pengar på det), så enda rimliga alternativet är därför en ny dator. Vill man kunna använda sin Internetbank tvingas man alltså att köpa ny dator då och då. På detta sätt tvingar bankerna och Microsoft folk att köpa nytt! Påtvingad konsumtion!

Jag kan fortfarande trots meddelandet logga in på min Internetbank, men det är väl bara en tidsfråga tills det inte fungerar längre. Då får jag väl övergå till den klassiska metoden att fylla i betalningsorder på papper och skicka in det. Måste nog gå till bankkontoret och fråga hur det fungerar nuförtiden.

Ännu värre är förstås att mitt BankID inte längre fungerar. Jag uppmanas att installera nytt BankID, men på BankID:s hemsida står det så här.

Ditt operativ Windows XP stöds inte. Microsoft har slutat med support för Windows XP, vilket bl.a. innebär att inga nya säkerhetsuppdateringar skickas ut. Av den anledningen stöds inte XP längre som plattform för BankID säkerhetsprogram. Vi rekommenderar därför att du uppdaterar till ett nyare operativsystem eller går över till att använda Mobilt BankID istället.

Så var det med det. Jag kommer därför att återgå till papper i mina kontakter och korrespondens med Skatteverket och Försäkringskassan. Det var kul så länge det fungerade elektroniskt!

Vitryssland i medieskugga men intressant

Det händer som vi alla vet en massa viktiga saker både i Sverige och världen, men ett land som tycks ha hamnat i medieskugga just nu är Vitryssland (Belarus), men även där händer intressanta saker. Vitryssland är som ni säkert känner till en skendemokrati eller diktatur (Freedom House räknar landet som Europas minst demokratiska), där president Aleksandr Lukasjenko styrt med järnhand sedan 1994. De flesta val har ogiltigförklarats av observatörsorganisationen OSSE. Yttrandefriheten är i Vitryssland kraftigt inskränkt, liksom mötesfriheten. Situationen vad gäller mänskliga rättigheter är generellt dålig i detta fattiga land.

Det enda positiva som kan sägas om Vitryssland är att de försöker medla i Ukrainakonflikten. Det kan dock ifrågasättas hur opartiska de är som medlare, då Vitryssland är nära lierat till Ryssland.

För den som vill veta mer om Vitryssland är den nyligen släppta boken "Bruksanvisning för diktatorer - en berättelse om Belarus och Europas första moderna diktator" av Sveriges främsta Belaruskännare Martin Uggla säkerligen ytterst läsvärd.

För att övergå till vad som just nu händer i Vitryssland, så har landet självklart drabbats av de ekonomiska problemen hos grannen i öst och största handelspartnern Ryssland. 19 december chockhöjde Vitrysslands centralbank styrräntan från 24 till 50 procent och införde en 30-procentig avgift på alla köp av utländsk valuta.

Samtidigt visar Vitrysslands styrande upp bristande ekonomisk bildning när de inför priskontroller. Detta då prisinflationen i år beräknas bli drygt 17 procent och man vill stävja vidare prisinflation. Vitrysslands styrande ignorerar alla historiska exempel som visar att priskontroller aldrig är bra utan har dåliga effekter såsom svart marknad och varubrist. Det lär säkerligen bli så även i Vitryssland.

Lukasjenko har också sagt att han framöver kommer att kräva att Ryssland betalar för sin import från Vitryssland (främst livsmedel och jordbruksmaskiner) i hårdvaluta såsom dollar eller euro. "Vi skulle för länge sedan ha krävt att Ryssland även betalar oss i hårdvaluta" sade Lukasjenko. En hård framtoning mot storebror i öst, som dock är i linje med ett på senare tid kyligare förhållande mellan de två länderna. Det är troligen så att Lukasjenko fått kalla kårar av Rysslands expansionistiska tendenser den senaste tiden, framförallt efter annekteringen av Krim från Ukraina. Vem vet när Vitryssland ska stå på tur för ryssarnas expansionspolitik.

Igår genomförde diktatorn Lukasjenko en utrensning i de politiska leden när han oväntat och utan närmare förklaringar avskedade centralbankschefen, premiärministern och flera andra ministrar. Nästa år planeras ännu ett (riggat) presidentval, vilket säkerligen kommer att beledsagas av protester som slås ner brutalt liksom vid tidigare val.

Samtidigt besökte Vitrysslands utrikesminister Iran för att stärka de ekonomiska banden mellan dessa två länder.

I försök att kontrollera befolkningens tillgång till information har Vitryssland infört en censurlag för webbsajter från och med 1 januari och vissa regimkritiska sajter tycks redan ha blockerats.

P.S. Vitrysslands huvudstad Minsk ligger närmare Stockholm än vad Bryssel gör...

Negativ ränta övervägs i Danmark

Jag skrev för någon månad sedan om hur tyska banken Skatbank inför negativ ränta på konton med stora tillgodohavanden. Nu kryper den negativa räntan närmre Sverige, då danska banker överväger negativ inlåningsränta.

Lågränteekonomin som skapats av centralbankerna skapar problem. Förutom negativ ränta är det även så att vid låga räntor så görs det många felinvesteringar. Verksamheter som egentligen inte skulle vara lönsamma blir det på grund av det låga ränteläget.

När kommer negativ ränta till Sverige?

Att förstå "V:na" på aktiemarknaderna

I senaste Credit Bubble Bulletin förklarar Doug Noland bland annat en del av dynamiken bakom volatiliteten på aktiemarknaderna, framförallt de skarpa fall med efterföljande skarpa uppgångar som syns då och då och som ser ut som ett "V" i diagrammet. Se t.ex. Stockholmsbörsens Omxs30-index sedan augusti 2008 i diagrammet nedan.

I oktober hade vi ett extra kraftigt fall, följt av en mycket kraftig uppgång. Även förra veckan såg vi en V-liknande botten, om än av mindre magnitud. Förklaringen som ges är att det handlar om en "short squeeze", alltså att de som har hakat på nedåttrenden genom att blanka tvingas att köpa tillbaks sina blankningar och därmed driver upp aktiekurserna. Noland bygger på detta med ytterligare ett steg av dynamik på finansmarknaderna.

För att förstå Nolands förklaring måste man förstå lite bland annat om optioner. Dessa finns antingen som köpoptioner eller säljoptioner. Säljoptioner kan man köpa för att spekulera i att priset på den underliggande tillgången (aktien eller indexet) kommer att gå ner fram till optionens lösendag. En säljoption sägs vara "in the money" om dess lösenpris överstiger det nuvarande priset på den underliggande tillgången och optionen alltså skulle ge "pengar tillbaks" om den underliggande tillgången ligger kvar på samma pris fram till lösendagen. En säljoption sägs på motsvarande sätt vara "out of the money" om dess lösenpris ligger under det nuvarande priset på den underliggande tillgången och optionen alltså skulle förfalla värdelös på lösendagen om den underliggande tillgången då ligger kvar på samma pris. Optioner som är "out of the money" är förhållandevis "billiga" om man tror på en snabb rörelse på aktiemarknaden. Säljoptioner kan köpas som "värdeförsämringsförsäkring" på ett aktieinnehav.

En handelsstrategi av kategorin "Armageddon" bygger på att man köper på sig finansiella instrument som vid en krasch på de finansiella marknaderna (Armageddon) ger stor avkastning. Dessa finansiella instrument (derivat) är av en typ med stor inbyggd hävstång, exempelvis out-of-the-money-optioner. Samtidigt ligger man med huvuddelen av sitt kapital i exempelvis aktier, som tack vare centralbankernas nuvarande penningpolitik ständigt drivs uppåt i värde. På så sätt får man förhoppningsvis god avkastning både om marknaderna tuffar på uppåt och om de kraschar.

En "hedge" på de finansiella marknaderna innebär en "försäkring" eller "motvikt" - att man köper ett finansiellt instrument som rör sig tvärt om mot ett annat innehav.

Den inbyggda hävstången i Armageddon-handelsstrategier orsakar normalt små problem. Tänk till exempel om du går ut och köper säljoptioner på aktiemarknaden som är 25% out-of-the-money (kraschskydd). För det mesta behöver det finansiella derivatets motpart som utfärdade denna marknadsförsäkring inte göra eller bry sig särskilt mycket - så länge marknaden är lugn. Men om marknaden plötsligt är i en nedåtspiral, så kommer den datoriserade handelsmodellen att föreskriva att en kort position måste etableras som en partiell hedge mot den utfärdade "försäkringen". Om marknaden fortsätter neråt kommer mer (kort) säljande att krävas för att trygga att handelspositionen kommer att generera tillräckligt kassaflöde (handelsvinst) för att betala försäkringskontraktet. Allt eftersom denna out-of-the-money-option närmar sig lösenpriset stiger mängden ("delta") nödvändig handel exponentiellt. Men om marknaden sedan plötsligt återhämtar sig, kräver undvikandet av förluster att den korta positionen (hedgen mot marknaden) återställs (köps tillbaka) i en stigande marknad.

Denna typ av handelsstrategier orsakar alltså större volatilitet på aktiemarknaderna - det är därför vi får så skarpa "V" i bottnarna. Det behövs inte särskilt mycket köpande för att trigga en kraftig uppgång efter en kraftig nedgång på grund av de dynamiska effekterna. Att dessa handelsstrategier är populära beror på att de stora centralbankerna (Federal Reserve, Europeiska centralbanken och Japans centralbank) ständigt tillför ny likviditet till marknaderna och därmed driver priserna uppåt. Samtidigt är många aktörer på de finansiella marknaderna osäkra på hur länge denna strategi kan hålla och vill "försäkra sig" mot en eventuell krasch.

I dagens globaliserade finansiella värld gör det detsamma vilken centralbank som tillför likviditet. USA:s Federal Reserve har i oktober avslutat sitt program av kvantitativa lättnader (QE), men Japans centralbank fortsätter att pumpa ut likviditet på finansmarknaderna. Därför är det fortsatt lönsamt att spekulera i en uppgång på aktiemarknaderna, men med "kraschförsäkring".

Någon dag framöver kommer det dock att inträffa att en nedgång på aktiemarknaderna är så kraftig att den inte bromsas upp förrän en bra bit ner - kraschen är då ett faktum. När det händer och vad som utlöser det är dock svårt att sia om.

Nordsjöoljans problem

Vårt grannland Norge har som bekant en stor oljeutvinning i Nordsjön, men Norges oljeproduktion har minskat med nästan 50 procent sedan de passerade nationell "peak oil" år 2001. Norges ekonomi har hittills räddats av att den minskade oljeexporten i fat räknat kompenserats med ett högre pris per fat. Nu ger dock det sjunkande oljepriset lägre exportintäkter för Norge - på ett år har Norges exportintäkter fallit 14 procent. Importen ligger dock kvar på samma nivå som för ett år sedan. Denna obalans leder dels till att den norska kronan fallit i värde, dels till att ekonomin riskerar att gå in i recession. Detta fick Norges centralbank att nyligen oväntat sänka styrräntan.

Idag rapporteras också att indexet över de norska konsumenternas förtroende är det lägsta sedan finanskrisen och har nu fallit tre månader i rad. Även indexets delkomponent "förtroende för arbetsmarknaden" har fallit. Det mesta tyder alltså på att Norge verkligen är på väg mot recession. En norsk recession är inte oviktig för oss svenskar, då den kommer att få spridningseffekter till Sverige - bland annat är Norge numera vår största exportmarknad.

För att blicka lite in i framtiden så kan man se på hur det ser ut med investeringarna i Norge. Hittills har investeringarna i letning och utvinning av olja och gas stigit i Norge även sedan den nationella "peak oil" passerades. De tre senaste åren ökade investeringarna med över tio procent per år. Detta på grund av höga oljepriser som gjort det attraktivt att investera i ny oljeproduktion. Nu ser det dock enligt NOROGs konjunkturrapport ut som om toppen för investeringarna i olja och gas passerades i år med 221 miljarder NOK och nästa år kommer att minska till runt 197 miljarder NOK. Ända fram till 2019, vilket är så långt som rapporten blickar, så kommer investeringarna att vara på en lägre nivå än i år. Även Norges centralbank förväntar sig lägre investeringar i olja och gas framöver.

Sammantaget kommer alltså Norges näringsliv att drabbas dels av minskad oljeproduktion, dels av minskade olje- och gasinvesteringar. Vi kan alltså förvänta oss sjunkande BNP och det är svårt att se något som skulle vända situationen, förutom ett stigande oljepris. Det finns dock en smärtgräns för hur högt oljepriset kan stiga, varför vi troligen inte kommer att se några större lyft för Norges BNP.

Från andra sidan Nordsjön i Storbritannien varnas det nu för att oljeindustrin är nära kollaps efter den senaste tidens prisfall. Även där kommer det att bli lägre investeringar framöver. Robin Allan, ordförande för de oberoende oljeletarnas förening Brindex säger att det är "nästan omöjligt att tjäna pengar" med oljepriset under 60 dollar per fat. Han säger att

"Det är en enorm kris. Detta har hänt förut och industrin anpassar sig, men anpassningen består i att säga upp folk, skära bort projekt och reducera kostnader där det är möjligt, och det är smärtsamt för våra anställda, smärtsamt för företagen och smärtsamt för landet."
"Det är nära kollaps. I termer av nya investeringar - det kommer inte att bli några, alla drar sig tillbaka, folk blir uppsagda på de flesta företag denna vecka och kommande veckor."

Tiotusentals jobb kan vara i fara. Oljeindustrin börjar nu kräva att politikerna stöttar upp oljeindustrin genom exempelvis skattesänkningar, ekonomiskt stöd till oljeletning och förmånligare investeringsvillkor.

Saudiarabiens Al-Naimi förklarar oljepriset

Saudiarabiens oljeminister Ali Al-Naimi utttalade sig igår om oljepriset. Han sade då att det är inbromsningen i den globala ekonomiska tillväxten som har lett till fallet i oljepriset, samtidigt som ökad produktion från högkostnadsregioner också har spelat en roll. Han säger också att nedgången i efterfrågan varit större än väntat.

Al-Naimi var dock optimistisk och sade sig anse att nedgången i efterfrågan var tillfällig och att han förväntar sig en uppgång framöver, framförallt från "emerging markets". Jag är inte lika optimistisk, men det torde ingå i hans jobb att vara det.

Det är också tydligt hur Al-Naimi kan uttala sig så säkert angående orsaken till oljeprisnedgången. Det beror på att Saudiarabiens oljeexport har minskat i volym från 7,7 miljoner fat per dag i oktober 2013 till 6,9 miljoner fat per dag i oktober 2014.

Al-Naimi sade andra saker också, till exempel att det är svårt att skära ner oljeproduktionen (för att matcha sjunkande efterfrågan) utan samarbete med andra oljeproducenter (då menar han förstås exempelvis Ryssland, Mexiko och USA).

"I en situation som denna är det svårt, för att inte säga omöjligt för kungariket [Saudiarabien] eller OPEC att vidta åtgärder som skulle minska dess marknadsandel och öka andelen för andra, vid en tid när det är svårt att kontrollera priser. Vi skulle förlora både i marknadsandelar och i pris."

Al-Naimi förnekade också att prisnedgången skulle bero på politiska överväganden. Det har spekulerats i att Saudiarabien sett till att hålla alltför stort utbud av olja och därmed sänka oljepriset för att sänka Iran, Ryssland eller kanske USA:s skifferoljeproducenter. Jag tror faktiskt att Al-Naimi talar sanning när han säger att det handlar om marknadsandelar mer än politik.

Hursomhelst är det mest intressanta som kom ut ur Al-Naimis uttalanden att efterfrågan på olja krympt, vilket i sin tur måste bero på att några köpare blivit utprisade. "Demand destruction" brukar det eufemistiskt kallas, alltså efterfrågeminskning. Det tyder på att stora delar av världen är på väg mot förnyad recession.

Förbifartsvänner: kolla in Seattle!

Idag kom beskedet att Miljöpartiet inte längre försöker stoppa Förbifart Stockholm. Därmed kan bygget av vansinnesprojektet återupptas till en kostnad av 28 31 miljarder kronor eller troligen mer i slutändan. Pengar som skulle göra betydligt större nytta om de satsades på andra projekt.

De 30 miljarderna skulle alltså räcka till fyrfilig motorväg från Linköping till Skellefteå, eller från Stockholm till Arjeplog.
[...]
Enbart tillfartstunnlarna från trafikplatsen på Lovön är 7,5 km, samma längd som hela den föreslagna Nackatunnelbanan. Hela Stockholms t-bana har 62 km tunnlar, bara 10 km mer än Förbifartens 52.

Förbifarten kommer nämligen när den planeras stå färdig år 2022 att vara fullständigt onödig på grund av fenomenet "peak car", alltså att det körs mindre bil.

En av de få som har en nyktrare syn på Förbifart Stockholm är Expressens Patrik Kronqvist.

Att förbifarten binder upp så stora resurser gör dock att alternativa projekt som på allvar skulle ha kunnat mildra de problemen har skjutits långt på framtiden.

För den som fortfarande trots allt är positivt inställd till att bygga Förbifart Stockholm rekommenderar jag att läsa om "Seattle's unbelievable transportation megaproject fustercluck" (fustercluck är en omskrivning av clusterfuck för att slippa skriva ut "the F word").

Tunneln under Seattle beräknas kosta 4,2 miljarder dollar, vilket till dagens valutakurs är omkring 32 miljarder kronor. Alltså ungefär samma kostnad som Förbifart Stockholm. Tunneln är dock betydligt kortare (3 kilometer), men byggs i svårare mark med hjälp av en jättelik borrmaskin (jämför den ökända tågtunneln under Hallandsåsen).

Flera av de "oväntade" malörer som journalisten Dominic Holden varnade för redan innan tunnelbygget drog igång har hänt. Nu är inte detta tunnelprojekt direkt jämförbart med Förbifart Stockholm rent tekniskt, men vi kan ändå dra upp ett antal punkter som med stor sannolikhet kommer att gå snett även här.

1. Det kommer säkerligen att kosta betydligt mer än beräknat. Detta vet vi av erfarenhet (och forskning) att såna här megabyggprojekt gör som regel. Det är nämligen alldeles för svårt att göra korrekta kalkyler för såpass komplexa projekt. Det finns även starka incitament att räkna optimistiskt på kostnaderna (eller till och med ljuga) för att få projektet igenom det ekonomiska nålsöga som själva beslutet utgör.
2. Förbifart Stockholm ska gå i en 17 kilometer lång tunnel 40-60 meter under markytan och Mälaren. Det finns en stor risk att det vid något tillfälle att bli något slags problem antingen med vattenläckage in i tunneln och/eller med förlust av grundvatten ovanför (då förslagsvis i något av de naturreservat som passeras).
3. Förbifarten ska sprängas, delvis under befintlig bebyggelse. Med tanke på att tunneln är rekordlång ökar risken för att det någonstans på vägen blir skador på bebyggelse av sprängningarna.
4. Finansieringen kan delvis försvinna. Delar av finansieringen ska komma från trängselskatten i Stockholm och skulle trafikmängden falla (peak car, ni vet) kommer plötsligt en del av bygget att vara ofinansierat. Vem ska då betala? (Ledtråd: du, jag och alla andra skattebetalare.)
5. Någon av entreprenörerna går i konkurs. Inte helt osannolikt att något byggföretag konkar under byggtiden, med tanke på att vår bostadsbubbla slutligen lär hinna spricka under förbifartens byggtid. Då måste en ny entreprenör anlitas, vilket troligen fördyrar bygget.
6. Det kan uppstå en tvist med någon av entreprenörerna angående villkoren. Med tanke på projektets storlek är det sannolikt att detta händer någon gång under bygget. Det hela kan då komma att stå stilla ett tag och dessutom fördyras.

Så stoppa detta idiotprojekt nu innan så många miljarder plöjts ner att det av prestigeskäl inte längre går att stoppa.

Tillägg: Läs även Bilstadens död i tidningen Arkitekt.

Lågt oljepris negativt för förnybar energi

Jag har nu skrivit ett antal artiklar här om hur det fallande oljepriset påverkar oljeexporterande länder samt USA:s skifferoljebolag negativt. En bransch som också skulle kunna drabbas av ett lågt oljepris är förnybar energi såsom solenergi och vindkraft. Ett lägre oljepris medför nämligen att det inte blir lika attraktivt längre att bygga solcellsanläggningar eller vindkraftsparker då de kräver ett högt energipris för att bli lönsamma utan subventioner. Energianalytikern Peter Atherton säger att

"Subventioner till förnybar energi har mest sålts in till allmänheten baserat på ekonomiska fördelar, men de ekonomiska argumenten hängde på idén att priserna på fossila bränslen skulle bli dyrare, medan dyra subventioner till förnybart skulle kunna sänkas med tiden. Det ser tveksamt ut nu."

Jag håller dock inte (ännu) med honom, då olja inte är något direkt substitut för den el som produceras från sol och vind. Priset på fossilgas har dock (ännu) inte sjunkit lika mycket som oljepriset och med tanke på att gaskraftverk är en viktig konkurrent till sol och vind vad gäller elproduktion, så är situationen för sol- och vindel ännu inte allvarlig. Oljeeldade elkraftverk finns idag inte i någon större utsträckning.

Däremot borde det rimligtvis vara negativt för elbilsbranschen om elpriset fortsätter att vara högt, men oljepriset sjunker. Ett incitament att köpa elbil försvinner, vilket kan tippa över kalkylen till fossilbränsledrivna bilars fördel.

Etanol, som används som ersättning för bensin, borde däremot rimligtvis utsättas för större priskonkurrens. Priserna på de viktigaste råvarorna för etanol i Nordamerika och Europa (majs och vete) har nämligen inte gått ner på samma sätt som oljepriset. Visserligen föll vetepriset från början av maj, men i början av oktober nåddes en botten och priserna har åter stigit till samma nivå som i somras. För majspriset ser vi en liknande utveckling, men där har priset ännu inte nått tillbaks till samma höga nivå som 2011-2013. När konkurrerande bränsle blir billigare och råvaran dyrare, hur kommer det då att gå för alla etanolprojekt? Jag kan dock vid en snabb sökning ännu inte finna några tecken på kris i etanolbranschen.

Volatilitet: Rubeln!

Som jag skrev igår så verkar något ha "gått sönder" på de finansiella marknaderna. Vi ser mycket större volatilitet (fluktuationer upp och ner både inom dagen och över längre tid) än tidigare i år.

Vi börjar från grunden: oljepriset. I slutet av juni började oljepriset att falla och gick därmed in i en ny prisfas. Brentoljan (se diagram nedan) har nu till och med fallit under 60 dollar per fat. Som jag skrivit tidigare så drabbar detta oljeexporterande länder (både statsfinanser och bytesbalans) och även USA:s skifferoljebolag.

Ryssland är ett av de värst drabbade länderna och får nu problem med statsbudgeten, inflation, valutan och ekonomin i allmänhet.

Framförallt har den ryska valutan rubeln haft en enorm volatilitet och fallit kraftigt i värde. Nedan ser ni ett dagsdiagram, där rubeln nu synes ha övergått i ett närmast exponentiellt fall (uppåt i diagrammet innebär svagare rubel). Sedan i somras har rubeln halverats i värde gentemot dollarn och tappat omkring 45 procent mot euron.

Dagsdiagrammet ger dock inte hela sanningen. Nedan ser ni ett entimmesdiagram - notera hur de senaste dagarna skiljer ut sig.

I måndags hade rubeln tappat omkring 15 procent över helgen. Därefter gick den ryska centralbanken ut igår och chockhöjde sin styrränta från 10,5 till 17 procent, vilket stärkte rubeln med omkring 16 procent, bara för att sedan återta sitt fall och tappa omkring 26 procent i värde, för att sedan rekylera och stärkas med 15 procent. De tre sistnämnda för en valuta jättelika rörelserna alltså inom samma dag! Idag är rörelserna i rubeln fortfarande stora, med hittills 14 procent från topp till botten.

De stora rörelserna i rubeln har fått bankerna att stoppa handeln i USD/RUB. Ryssland är alltså nu till stor del avstängt från det internationella finansiella systemet, inte på grund av några sanktioner, utan på grund av de finansiella aktörernas skräck för den volatila valutan och risken att Ryssland inför kapitalkontroller. Detta kommer troligen snart att yttra sig som likviditetsproblem för ryska banker och andra företag.

Den andra effekten av den fallande rubeln blir förstås prisinflation på importerade varor. Därför är det inte oväntat att de ryssar som har pengar sparade passar på att handla varor för pengarna innan valutafallet slår igenom på priserna. Bland annat hos svenska IKEA har köerna ringlat långa.

Cornucopia har utnämnt spridningseffekter till dagens tema och vi kommer säkerligen att få se dem vad gäller Ryssland. Vem sitter eller satt med exponering mot den ryska valutan eller ryska företag och banker? Vilka företag har normalt en stor andel försäljningsintäkter från Ryssland? Geely, Volvo personvagnars ägare, verkar redan pressat av valutaförluster. Vissa svenska företag såsom Volvo personvagnar och IKEA kanske kommer att se en tillfällig försäljningstopp i Ryssland nu när ryssarna försöker spendera sina pengar, men de kommer därefter troligen att få rejäla tapp och dessutom troligen valutaförluster när de ska få ut sina pengar.

Vissa europeiska banker har stor exponering mot Ryssland. Franska Société Générale har 25 miljarder euro, italienska UniCredit har 18 miljarder euro, österrikiska Raiffeisen har 15 miljarder euro. Även tyska Commerzbank, nederländska ING samt svensk-finska Nordea har stor exponering mot Ryssland. Dessa bankers aktier klubbades också ner på börserna igår. Nordeas aktie sjönk, men inte på långt när lika mycket som exempelvis Raiffeisen, som har störst exponering mot Ryssland i förhållande till sin storlek. Dock föll Nordea mer än övriga svenska banker.

Någonting verkar ha gått sönder...

Någonting verkar ha "gått sönder" på de finansiella marknaderna den senaste tiden. Den "panikbotten" på aktiemarknaderna som vi fick i oktober följdes av ett rejält börsrally upp till rekordnivåer för de amerikanska indexen och högsta nivån sedan år 2000 på den svenska börsen. (Minns ni den? IT-bubblan med efterföljande krasch.)

Under tiden som detta börsrally pågick försämrades dock situationen på många vis. Oljepriset fortsatte att falla, liksom valutorna för många länder. Framförallt oljeexporterande länders valutor drabbades, t.ex. Ryssland. Även börserna i oljeländer föll. Kinas börs drabbades däremot av en mindre spekulationshysteri. I USA försämrades situationen kraftigt för skifferoljebolagen och deras obligationer.

Sedan drygt en vecka bär det neråt igen i full fart på börserna - se diagram hos Cornucopia idag. Nedgången är nu betydligt snabbare än vad den var i september-oktober.

Och som sagt verkar något ha "gått sönder". Panikåtgärder börjar sättas in, nu senast att Rysslands centralbank chockhöjer sin styrränta från 10,5 till 17 procent. Detta är den största enskilda höjningen sedan Rysslands kris 1998. Att centralbanken höjde räntan med en procentenhet så nyligen som 11 december hjälpte föga och frågan är hur länge den senaste chockhöjningen kommer att ha effekt. Som jag skrev häromdagen går Ryssland nu mot valutakris, budgetkris och BNP-kris. Vi är dock inte ännu i den akuta fasen, utan detta är bara början. I längden kan det leda till en politisk kris i Ryssland.

Nu kommer vi förstås framöver också att få se vilka hedgefonder, banker med flera aktörer på de finansiella marknaderna som har exponering mot Ryssland. Eller vilka som har exponering mot amerikanska oljebolags skräpobligationer. Eller mot Grekland, vars börs kraschade förra veckan och vars statsobligationer nu drabbas av stigande ränta och inverterad avkastningskurva. Eller vilka som sitter på "fel sida" av valutaspekulationer. Då kan den finansiella smittan spridas vidare. Håll i hatten!

Fast under tiden fortsätter våra svenska bostadsrättspriser uppåt till nya rekordnivåer. Ännu har inte den finansiella smittan nått dit.

Alternativwebben del 2

Igår skrev jag om det jag kallar "Alternativwebben", alltså webbsajter som tar upp en mycket "alternativ" världsbild, fyllda av konspirationsteorier, pseudovetenskap och vetenskapsförnekelse.

Det finns även fler besläktade alternativa världsbilder, till exempel den där man förnekar mänsklig klimatpåverkan genom växthusgaser och i många fall avfärdar det som i dessa kretsar kallas "klimatalarmism" som en gigantisk konspiration. Det finns flera kopplingar mellan denna och andra alternativa världsbilder. Exempelvis tar den svenska Alternativwebbens epicentrum Newsvoice ibland in rena klimatförändringsförnekarartiklar såsom denna, denna eller denna. Å andra sidan rapporterar Newsvoice ibland även positivt om "klimatalarmismen". Att man tar in sådana artiklar som dem jag refererat till visar dock på den obefintliga kritiska kontroll som Newsvoice har av artiklar man tar in. Även Vaken.se tar in klimatförändringsförnekande artiklar.

Epicentrum för den svenska klimatförändringsförnekarrörelsen är dock sajten med det oerhört förvillande namnet Klimatupplysningen (tidigare kallad Stockholmsinitiativet). Där jobbas det hårt på att skriva mycket och förvillande om klimatvetenskapen. Det skrivs så mycket att få orkar bemöta inläggen, som ofta rapar samma förvillelser i olika förpackning. Ofta hämtas deras förvillelser från den engelskspråkiga sajten Watts up with That (förkortas ofta WUWT). Mer om den finns att läsa på RationalWiki.

Särskilt intressant är hur man på Klimatupplysningen fortsätter att kämpa på trots att man har så mycket data emot sig. Exempelvis finns ett diagram till och med på deras egen sida som tydligt visar den minskande trenden för Arktis havsis. När 2014 nu ser ut att vara på väg att bli det varmaste året sedan mätningarna började blir det också allt svårare för förnekarna.

Alternativwebben

Allt fler människor får numera allt större del av sitt nyhetsflöde, sin information och sin kunskap från webben. Därmed blir det viktigt att kunna sålla bland det man läser och granska det källkritiskt. För det finns mycket skräp på webben: pseudovetenskap, konspirationsteorier, missuppfattningar, felaktigheter, propaganda, kvacksalveri. Ibland slinker detta skräp in i artiklar i våra mainstream-media också, men framförallt så frodas det på något som jag kallar "Alternativwebben". I den alternativa värld som presenteras på Alternativwebbens sajter ser allting mycket annorlunda ut och går ofta på tvärs mot både sunt förnuft och accepterad vetenskap. Där är vacciner och fluor farliga gifter som myndigheterna påtvingar befolkningen. Där är vete olämpligt som livsmedel. Där sprutas det chemtrails över befolkning och natur i olika lugubra syften. Där är kolloidalt silver ett mirakelmedel som kan bota det mesta, till och med ebola! Där är världens makthavare inblandade i en jättelik konspiration för att skapa en "New World Order" (NWO), en ny världsordning.

Det finns en hel del människor som uppenbarligen tror på mycket av det som skrivs på Alternativwebben och tar det för sanning. Du har säkert själv någon i din bekantskapskrets. Jag har insett att jag har flera bekanta som har Alternativwebben som viktig nyhetskälla, då det regelbundet dyker upp länkar till dessa sajter i mitt Facebook-flöde.

Jag kommer i denna artikel att beskriva dels ett antal viktiga svenska sajter som jag ser som en del i Alternativwebben, dels några internationella engelskspråkiga sajter som hänger ihop med dem. För att inte bättra på dessa sajters "google-poäng" länkar jag till dem via DoNotLink, vilket jag rekommenderar för den som i någon diskussion vill hänvisa till en webbsida men inte bidra till att den får högre rankning i sökmotorer.

Sajterna i Alternativwebben är tätt sammanlänkade med varandra. Ofta refererar de till varandra - "nyheter" och "information" sprids i olika versioner över en stor del av sajterna, tills det ibland blir oklart vilken som är originalkällan.

Länge var Vaken.se (som kallar sig "alternativ nyhetsportal och nätverk för sanning och frihet") epicentrum för den svenska delen av Alternativwebben. Där kan man läsa artiklar om konspirationsteorier, pseudovetenskap, ja allt som är "alternativt" (kolla in deras lista över populäraste artiklarna på sajten för att få ett bra smakprov).

Vaken.se:s ledande roll verkar dock ha övertagits av Newsvoice, ett ambitiöst projekt som drivs av webbproducenten, skribenten, redaktören med mera Torbjörn Sassersson. Mer om honom längre ner. Inget "alternativt" är för tokigt för Newsvoice, som okritiskt publicerar de mest absurda artiklar, så länge de presenterar en verklighetsbild som är ett "alternativ" till den gängse. Ingen konspirationsteori är för osannolik för att skriva om, ingen pseudovetenskaplig teori för orimlig. Många gånger motbevisade "fakta" presenteras om och om igen. Newsvoice har artiklar inom alla områden - "vetenskap", energi, ekonomi, medicin med mera. De flesta artiklar framstår för en sansad bedömare som rent löjeväckande, men det tragiska är att det finns många som tar dem på allvar. En av mina favoriter vad gäller ofrivillig komik är "Teorin om det expanderande jordklotet", som på fullt allvar publiceras under kategorin "Vetenskap". Newsvoice är ett stort projekt och man kan undra hur mycket tid Sassersson lägger på detta, samt hur det hela finansieras.

Att den ryska statliga propagandakanalen RT står och går längst upp på sidan är inte förvånande. RT har överhuvudtaget hög status som "källa" inom Alternativwebben.

En annan "källa" som används flitigt inom den svenska Alternativwebben är Globalresearch.ca, en sajt som presenterar en förvriden "verklighet". Rationalwiki (som för övrigt är en av de bästa seriösa källorna vad gäller information om pseudovetenskap, konspirationsteorier, sekter med mera) säger att "Whenever someone makes a remarkable claim and cites Globalresearch, they are almost certainly wrong".

Vad gäller "alternativmedicin" och pseudovetenskap är NaturalNews en annan favoritkälla inom Alternativwebben. NaturalNews är fientlig till etablerad vetenskap särskilt inom områdena medicin och livsmedel.

Alternativwebbens centralfigur Torbjörn Sassersson blev först känd för hokuspokus såsom "astralresor" och "remote viewing". Han var med i teveserien "Det okända" där hans förmåga till "fjärrseende" testades och Sassersson misslyckades. Han har de senaste åren byggt upp en hel mängd sajter inom Alternativwebben. Med de goda kunskaper han har skaffat sig om hur man för fram budskap på Internet lyckas han få ut en mängd "alternativa" budskap och hjälper uppenbarligen andra Alternativwebbsajter med det också. Som sagt undrar jag hur Sassersson har tid och råd att producera alla dessa hemsidor (varav dock flera inte längre uppdateras).

Bland Sasserssons sajter lägger jag märke till Skeptikerskolan där han presenterar sin syn på hur "skeptiker" genom påstådda maktmedel försöker att förlöjliga och förtrycka den pseudovetenskap och de konspirationsteorier som presenteras på Alternativwebben.

En annan av Sasserssons sajter är Vetenskap och Forskning, en uppenbar känga mot föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), som på Alternativwebben ständigt utmålas som "den lede fienden" när de kritiskt granskar olika former av pseudovetenskap. På de olika Facebook-forum som är kopplade till Alternativwebben är "voffare" ett skällsord i klass med "rasist" eller "fascist".

Hursomhelst, på sajten Vetenskap och Forskning presenteras "forskning" om "alternativmedicin" såsom homeopati samt om påstått "farliga" saker såsom elektromagnetiska fält och vaccinationer.

Vaccinationer, ja. Sajten Vaccin.Me är central i den svenska alternativwebben. Där presenteras rent hälsovådliga artiklar som försöker att tuta i folk att vacciner är farliga. Alla aspekter av alla vaccin verkar enligt denna sajt vara rent gräsligt farliga. Att vacciner har räddat oss från hemska sjukdomar såsom smittkoppor, tyfus och polio bortförklaras på olika vis. Sajten är inte oväntat byggd av en viss herr Sassersson, även om han inte är redaktör, utan bara står för det tekniska.

Vad gäller elektromagnetiska fält finns den ökända Strålskyddsstiftelsen, som sprider skrämselpropaganda om hur farliga mobiltelefoner, WiFi med mera skulle vara. Det är lätt att slå hål på deras argumentation, ibland bara genom att tillämpa den grundläggande kunskapen om att strålning avtar med kvadraten på avståndet. Denna organisation sprider bland annat sin skrämselpropaganda till skolor och föräldrar, vilket lett till flera förvirrade strider, nu senast i Åtvidaberg. Den statliga Strålsäkerhetsmyndigheten har för övrigt reagerat på att Strålskyddsstiftelsen har ett namn som är förvillande likt.

En intressant påkostad sajt är Canal 2nd Opinion, som presenterar Webbteve och artiklar om ungefär samma ämnen som Vaken.se och Newsvoice. Vem som står bakom denna ambitiösa satsning är hemligt, men det ska visst vara någon som lystrar till förnamnet "Tomas".

Så finns tidningen 2000-Talets Vetenskap (med redaktören Bo Zackrisson) som bland annat skriver om vad de kallar för "kontroversiell och nedtystad kunskap". Med tanke på hur spridda de förvillelser de skriver om är på nätet, så skulle jag knappast säga att det handlar om något som är nedtystat. Denna tidning trycks på papper (och har även en del artiklar på sin webbsida), men har till stor del samma innehåll som Alternativwebben i allmänhet: chemtrails, kolloidalt silver, alternativmedicin, vaccinskräck med mera.

Sajten Kostdemokrati är också en sajt som fokuserar på pseudovetenskap och konspirationsteorier inom områdena livsmedel och medicin.

En bedräglig sajt är nättidningen Nya Dagbladet, en osalig blandning av seriösa nyheter och en hel del artiklar om pseudovetenskap och konspirationsteorier.

En spännande sajt fylld av allehanda konspirationsteorier är Blueshift.

En sajt som fokuserar på konspirationsteorier inom ekonomi är Kristoffer Hells Rädda Sverige, som dessutom tar upp andra "obligatoriska" konspirationsteorier såsom 9/11 och chemtrails.

Föreningen Humanism & Kunskap har ett namn som är en uppenbar känga till föreningen Humanisterna. Mest verkar det handla om olika "paranormala" fenomen och annan vidskepelse.

En annan intressant sajt på Alternativwebben är Vetapedia som skapats som en reaktion på att många artiklar på Wikipedia presenterar en syn på olika ämnen och personer som Alternativwebbens folk inte gillar. De presenterar därför dels sådana personer och företeelser som de anser vara viktiga, men som inte kommer med i Wikipedia på grund av dess regler, dels finns där "alternativa" beskrivningar av olika personer och företeelser, som presenterar pseudovetenskap och konspirationsteorier i en positiv dager. Här och var på Alternativwebben framkommer synen att föreningen VoF styr och censurerar Wikipedia med järnhand. Det framgår inte klart vem som står bakom Vetapedia, men jag har mina aningar...

Det är rent fascinerande att studera sajterna på Alternativwebben, men också skrämmande. Här finns så mycket vilseledande "information" som folk faktiskt tror på och dessutom uppenbarligen en del människor jag känner. Ibland får dessa artiklar mer spridning och delas på sociala medier av folk som inte vet vad dessa sajter är för några, utan kanske luras av deras ytligt vederhäftiga framtoning.

För internationella engelskspråkiga sajter finns oftast möjligheten att leta på RationalWiki och där få bekräftat att de tillhör "Alternativwebben", men de svenska sajterna är för små för att finnas med där. Därför är det bra att ha en lista över dem. Ovan har ni början till en sådan lista. Om ni får er tillskickat en länk till någon av dessa sajter kan ni med största sannolikhet förstå att det är felaktigheter som presenteras där. Sedan kan ni välja om ni orkar ta argumentationen med den som skickat länken eller om ni väljer att bara ignorera skräpet.

Har ni läsare några fler tips på spännande sajter inom Alternativwebben? Använd som sagt helst DoNotLink.com för att referera till dem.

Mer kris för USA:s skifferolja

Igår hade Bloomberg en artikel som talar klarspråk om hur USA:s centralbank Federal Reserves näranollränta skapat en bubbla i skifferoljeproducenterna.

Sedan början av 2010 har energiföretag i USA tagit upp 550 miljarder dollar i obligationer och lån, vilket de kunnat göra tack vare att Federal Reserve tryckt ner ränteläget inte bara med näranollränta utan även genom kvantitativa lättnader. Därutöver tillkommer såklart alla pengar som tagits in i nyemissioner. De nedtryckta räntorna har uppmuntrat investerare att satsa pengar i obligationer med hög avkastning. Hög avkastning innebär som bekant hög risk och CreditSights förutser nu att så många som åtta procent av skräpobligationerna i energibranschen kommer att drabbas av inställda betalningar nästa år.

Det senaste halvåret har dock låneräntorna för energibolag stigit snabbt - räntan på skräpobligationer har stigit från 5,7 procent i juni till 9,5 procent nu, vilket är den högsta nivån på över fem år. Detta orsakas förstås av oljeprisets snabba fall. Den amerikanska WTI-oljan har fallit omkring 45 procent i pris sedan toppen i juni.

De högre räntorna och det lägre oljepriset gör som jag påtalat förut att oljebolagen inte längre satsar lika mycket på nya borrningar. Därför tar de inte heller några nya lån och minst tre energiföretag har redan i år skjutit upp planerade obligationsutgivningar på grund av det högre ränteläget.

Att skifferoljebolagen stoppat borrningarna är också uppenbart för den som uppmärksammade nyheten i förra veckan att antalet borrningstillstånd fallit med 40 procent från oktober till november. Om några månader kan vi därför räkna med att även antalet borriggar minskar kraftigt i USA, vilket i sin tur drabbar de företag som hyr ut dessa.

Eftersom skifferoljebrunnars produktion faller tämligen snabbt kommer också de stoppade borrningarna att inom kanske ett år leda till lägre oljeproduktion i USA.

Investeringar i skräpobligationer som skulle ge hög avkastning visar sig nu vara surdegar. De som investerade i Energy XXI, som fått in över 2 miljarder dollar på obligationer de senaste åren har till exempel fått se värdet på sina obligationer sjunka med 40 procent sedan september i år.

Många av företagen i USA:s skifferoljebubbla har också negativa kassaflöden. Exempelvis spenderar Midstates Petroleum 1,15 dollar på borrning för varje dollar de tjänar på att sälja olja och gas. Deras obligationer har halverats i värde sedan början av september.

Vi som har varit med ett tag känner igen fenomenen med negativa kassaflöden, nyemissioner och företag som lever på lån från IT-bubblan runt år 2000. Ett skräckexempel i dagens skifferoljebubbla är Sanchez Energy, som aldrig har haft ett positivt kassaflöde - även detta känns som ett eko från IT-bubblan.

Den riktigt allvarliga likviditetskrisen för energiföretagen kommer troligen i mars eller april, när bankerna räknar om hur mycket de får låna på sina kreditlinor baserat på värdet av deras oljereserver. Detta förstås förutsatt att oljeprisets trend inte plötsligt, hastigt och oväntat vänder uppåt.

Krisen för USA:s skifferolja drabbar inte bara inom landet. Även Australiensiska Red Fork Energy har drivits till konkurs på grund av sina satsningar i amerikansk skifferolja och skiffergas.

Skifferoljan bekräftas allt mer som en nu sprucken bubbla och det är tydligt att denna bubbla har blåsts upp av USA:s evigt bubbelblåsande centralbank Federal Reserve.

Norge drabbas också av lågt oljepris

Det är inte bara Ryssland, Venezuela och länder i Mellanöstern som drabbas av det sjunkande oljepriset. Idag sänkte den norska centralbanken oväntat styrräntan för att "Oljepriset har fallit kraftigt och utsikterna för tillväxten i norsk ekonomi har försvagats". Tydligen tror de att en norsk räntesänkning på något magiskt vis kan åstadkomma en ökad internationell efterfrågan på norsk exportolja.

Det enda denna räntesänkning lär göra är att blåsa ytterligare liv i den magnifika norska bostadsbubblan så att den krasch som till slut kommer blir mer spektakulär.

För övrigt är det inte bara Norges oljeexport som drabbats av prisfall, utan även den stora exportvaran lax har drabbats av fallande pris på grund av det ryska importstoppet (som är ett svar på västvärldens sanktioner).

Det finns dock en del som jublar över det fallande oljepriset, till exempel flygbolagen som varit hårt pressade av höga oljepriser, men nu plötsligt ser sina marginaler förbättras kraftigt. Fast de lär nog sätta jublet i halsen när nästa lågkonjunktur kommer - för det fallande oljepriset är ett symptom på att världsekonomin inte går riktigt så bra.

Inverterad avkastningskurva i Grekland

Avkastningskurvan visar vilken ränta man får på olika löptider för exempelvis statsobligationer. Normalt är räntan på kortare löptider lägre än på längre, eftersom längre löptider innebär större risk för oväntade händelser. Om räntan på kortare löptider är högre än för längre löptider betyder det att investerarna ser en risk för betalningsproblem i närtid. Detta kallas för "inverterad avkastningskurva".

Igår gick avkastningskurvan för grekiska statsobligationer över i inverterat läge då räntan på treåriga grekiska statsobligationer steg högre än räntan för tioåriga. Båda räntorna steg men den treåriga steg snabbare. Detta är första gången det inträffar sedan maj 2013, då avkastningskurvan för grekiska statsobligationer övergick i normalläge för första gången på omkring tre år.

Den inverterade avkastningskurvan orsakas förstås av den politiska osäkerhet som plötsligt dykt upp i Grekland. Idag har avkastningskurvan blivit ännu mer inverterad.

Räntorna på grekiska statsobligationer stiger och smittar även av sig på de portugisiska, italienska och spanska.

Den grekiska börsen gick ner 11 procent igår och har fortsatt neråt idag till omkring 18 procents total nedgång sedan i måndags.

Som jag och många andra länge har påpekat så är inga problem lösta i Europa, de har bara sopats under mattan. Välkomna tillbaks till eurokrisen!

Jag noterar för övrigt att grekiska centralbankens hemsida (www.bankofgreece.gr) ligger nere just nu, troligen på grund av överbelastning.

Ryssland får budgetproblem, valutaproblem, BNP-problem

Nu kommer bekräftelse på att Ryssland får underskott i statsfinanserna på grund av det fallande oljepriset. Jag skrev i oktober om hur ett lågt oljepris drabbar oljeexporterande länder.

Den ryska börsens RTS-index har mer än halverats sedan senaste toppen 2011. Bara sedan i somras har det fallit nästan 40 procent och ingen botten är ännu i sikte, se diagrammet nedan.

Den ryska rubeln har fallit 33 procent i värde mot euron sedan årets början, se diagram nedan.

Notera hur valutans försvagningstakt blivit allt snabbare de senaste månaderna. Mot dollarn har rubeln fallit 39 procent i år. Den fallande valutakursen ger förstås inflation i Ryssland. Årstakten för prisinflationen i Ryssland var i november 9,1 procent och till nästa år spekuleras det i tvåsiffriga inflationstal. Inflationen driver förstås även på räntorna för lån, vilket påverkar ekonomin negativt. De flesta bedömare räknar nu med att Rysslands BNP backar nästa år.

Inflationen skapar folkligt missnöje. Den fallande valutakursen ger missnöje hos den lilla rika klassen (de som vi ser här och i andra västländer som ryska turister). Ryssland kan alltså stå inför en budgetkris, en valutakris, en ekonomisk kräftgång och en politisk kris. Då får vi se hur regimen (eller eventuell ny regim som tar över efter Putin och kompani) agerar utrikespolitiskt. Kommer man att stoppa kostsamma operationer mot grannländer såsom Ukraina, eller kommer man att distrahera den missnöjda befolkningen med yttre fiender?

Kinas börs föll

Knappt hann jag skriva om den spekulationshysteri som dragit igång på Shanghaibörsen förrän den föll kraftigt idag.

Dagens fall på 5,4 procent är det största på Shanghaibörsen sedan augusti 2009 och volymen var rekordstor.

Fallet beror på att Kinas centralbank dragit åt kreditkranen, troligen för att kväva spekulationshysterin i sin linda.

Är detta slutet på den korta bubblan på Shanghaibörsen, eller kommer den att vända uppåt igen? Den rekordstora volymen talar för att många spekulanter brände sina fingrar där idag och att vi nu sett toppen.

Oljeprisets påverkan på ekonomin

Ett högre oljepris är en negativ faktor för ekonomin i ett land som är en nettoimportör av olja, exempelvis Sverige. Detta torde vara självklart, men för säkerhets skull citerar jag vad f.d. vice riksbankschef Lars E O Svensson skrev i "Monetary-Policy Challenges: Monetary-Policy Responses to Oil-Price Changes" år 2006 om hur det fungerar. (Min översättning)

För en oljeimporterande ekonomi implicerar en ökning i priset på importerad olja relativt ekonomins produktion en ökning av produktionskostnaderna och liknar ett fall i produktiviteten. Ett produktivitetsfall minskar den potentiella produktionskapaciteten. Vidare implicerar en ökning av det relativa priset av en importerad råvara en försämring av bytesförhållandet (terms of trade) för ekonomin som helhet. En försämring av bytesförhållandet har en negativ inkomst- och förmögenhetseffekt på konsumtionen, vilket minskar den aggregerade efterfrågan på produktion. Den aggregerade efterfrågan påverkas också av förväntningar om förändringar i framtida inkomster. Därför kommer en ökning av oljepriset sannolikt att ha negativa effekter både på produktionen och den potentiella produktionskapaciteten.

Nu är ju världsekonomin en sammanlänkad helhet och som jag skrivit förut har ett lägre oljepris negativa effekter för oljeexporterande länder och oljeutvinnande företag. Det leder även till att investeringarna i oljebranschen minskar, då man inte kan motivera många av dem ekonomiskt vid ett lägre oljepris, vilket i längden leder till minskad global oljeproduktion då nuvarande oljefält i produktion minskar sin produktion. I längden leder detta till att oljepriset åter går upp efter en nedgång. Vi såg det tydligt efter oljepriskraschen 2008, när oljepriset i början av 2011 åter nådde samma nivåer som 2008. Oljepriset låg därefter kvar runt 100-110 dollar per fat fram till i somras, då oljepriset åter kraschade till nu runt 70 dollar per fat.

Vad som nu riskerar att hända när oljepriset går ner är att världen aldrig åter kommer upp i samma oljeproduktion som de senaste åren när oljepriset åter går upp till 100-dollarsnivån. Det finns nämligen inte hur många oljefält som helst att investera i, även vid ett högt oljepris. Det är alltså delvis ekonomin som styr formen på oljeproduktionskurvan och dess topp, "peak oil" - självklart i samspel med de fysiska förutsättningarna för oljeproduktion.

Nu är världsmarknadspriset inte hela sanningen för oljepriset. Igår kunde vi läsa att oljepriset för skifferolja i North Dakota i USA sjunkit under 50 dollar per fat, eftersom oljan även måste transporteras (i järnvägsvagnar) till raffinaderierna, vilket kostar en hel del. Vi väntar därför med spänning på när det första skifferoljebolaget i USA dukar under.

Som Cornucopia skriver idag så kommer oljepriset förr eller senare att vända upp igen, vilket alltså enligt ovan kommer att ha negativa effekter på oljeimporterande länder såsom Sverige, Storbritannien, Tyskland, Grekland, Italien med flera, med flera.

Kinas börsindex stiger kraftigt

Bloggrannen Jojje Ohlsson uppmärksammar på sin blogg In Beijing att Shanghai-börsen stigit med 20 procent de senaste tio handelsdagarna och med drygt 30 procent sedan i juni. Mer detaljerat skriver han om detta på Finansliv. Även Kinas näst största börs i Shenzhen har stigit starkt.

Även handelsvolymen har ökat kraftigt. "Under gårdagen var handeln på Shanghaibörsen 85 procent större än snittet de senaste 30 dagarna, och under årets gång har volymen ökat med 37 procent jämfört med i fjol". Handelsvolymen på Kinas börser har för övrigt alltid varit låg av flera orsaker, bland annat att kineserna placerat i fastigheter istället.

Den ökade volymen nu beror enligt Jojje Ohlsson på en rusning av privatsparare till börsen - bara den senaste veckan har 370 000 privatpersoner öppnat nya aktiekonton. Att privata sparare just nu flockas till aktiebörsen beror dels på att fastighetsmarknaden har stannat av, dels att den kinesiska centralbanken injicerat pengar i ekonomin och sänkt räntan. Jag tycker också att det verkar finnas ett visst mått av flockbeteende bakom detta. Den ökade handelsvolymen ligger troligen bakom även kursstegringarna, då fler aktörer ska jaga samma mängd aktier. Det finns nämligen inte några fundamenta bakom uppgången - Kinas ekonomiska tillväxt har den senaste tiden börjat mattas av och det finns inga högre vinster i företagen som skulle motivera kursuppgångarna.

I diagrammet nedan ser ni Shanghai Composite Index sedan 2009.

Notera att detta börsindex inte gjort något liknande sedan just 2009, då det åter steg efter urblåsningen av den gigantiska kinesiska börsbubbla som sprack 2007.

Ännu en spännande liten bubbla som dyker upp i den globala finansvärlden! Frågan är hur långt den kan gå innan den spricker. Troligen längre än vad någon sansad bedömare kan ana.

Europeiskt perspektiv på nyval

Igår kom så det icke oväntade beskedet att statsminister Stefan Löfven kommer att utlysa extra val (populärt kallat nyval) så snart det konstitutionellt är möjligt, alltså 29 december. Själva valet ska hållas 22 mars, så den politiskt intresserade har en spännande vinter framför sig.

Extra val är sannerligen ingen vanlighet i Sverige - senaste gången var 1958, då dåvarande statsminister Tage Erlander utlyste extra val.

Blickar vi ut mot våra grannländer så lär vi oss att Norge inte har någon konstitutionell möjlighet att genomföra nyval (det enda land jag känner till som har denna regel), utan ett valt Storting sitter alltid sin fulla tid av fyra år.

I Danmark däremot är alla val till Folketinget ordinarie och måste hållas senast fyra år efter senaste valet - statsministern bestämmer när. Senaste gången det var något som kan karakteriseras som nyval var 2007 då det endast var två år efter senaste folketingsvalet. Dessförinnan hade det förekommit tidiga folketingsval 1990 (två år efter senaste val) och 1988 (ett år efter senaste val) och under 1970-talet var det snarast regel att folketingsval hölls vartannat år.

Finland har en liknande regel som Danmark. Där har det dock de senaste decennierna hållits val vart fjärde år, alltså inget som kan karakteriseras som nyval.

Går vi längre ut i Europa så har Tyskland under efterkrigstiden aldrig haft val till förbundsdagen kortare än tre år efter senaste val. Ett under av politisk stabilitet.

I Nederländerna hölls tidiga nyval senast 2012 (två år efter senaste val) och dessförinnan 2003, 1982 samt 1972 (ett år efter senaste val).

I Belgien har det inte förekommit några mycket tidiga parlamentsval sedan 1950, men i gengäld innehar de världsrekord för längsta tiden utan riktig regering, då de 2010-2011 endast hade en expeditionsministär i hela 589 dagar.

Frankrike har inte heller haft tidiga nyval särskilt ofta - senast var 1968.

Går vi till södra Europa, så har Italien haft ganska glesa parlamentsval, men har å andra sidan haft täta regeringsskiften - 40 olika regeringar sedan 1953.

Spanien har haft ganska glesa parlamentsval och regeringar som för det mesta har setat förhållandevis länge. Inte alls samma politiska instabilitet som Italien, med andra ord.

Grekland däremot har haft betydligt mer politisk instabilitet, med ett mycket tätt nyval 2012 (efter bara en månad). 1989 och 1990 hade Grekland också tidiga nyval.

Så efter denna lilla överblick kan vi konstatera att Sverige nu fått sin alldeles egen variant på politisk instabilitet. Instabila politiska lägen av olika slag är inte ovanliga i EU-länderna, men de brukar lösa sig efter något år, med undantag av Italiens kroniska instabilitet. Vi får se 22 mars och veckorna därefter om det instabila politiska läget i Sverige håller i sig.

Sedan kan man som Den Hälsosamme Ekonomisten och Cornucopia fråga sig om vi verkligen behöver någon regering och i så fall till vad.

Nej kronan faller inte på grund av budgetdebaclet

Dagens huvudnyhet i den svenska ankdammen är förstås att SD planerar att fälla regeringens budget. Att de har dragit ut med beskedet ända till dagen innan omröstningen ser ut som en taktik för att skapa största möjliga politiska ovisshet och oreda i hopp om att kunna vinna ytterligare SD-röstare när de övriga partierna får panik.

DI skriver att SD fick kronan att tappa och även Cornucopia skriver att den svenska kronan faller på beskedet och några av mina FaceBook-vänner påpekar att kronan faller till årslägsta. Det handlar dock inte om något dramatiskt fall, utan enbart om en fortsättning av den trend av kronförsvagning som rått sedan i våras, se diagrammet nedan över SEK/USD. Beskedet om att budgeten fälls kommer knappast som någon överraskning - snarare hade motsatsen varit överraskande.

Att kronan skulle falla på grund av beskedet om att SD fäller budgeten är ett utslag av "berättandets felslut", något som Nassim Nicholas Taleb diskuterar i sin bok Den svarta svanen. Vi människor vill gärna koppla berättelser till händelser, vilket också händer idag när man vill förklara kronans fall med budgetdebaclet.

Berättandets felslut är när händelse B följer efter händelse A och man sätter ihop en liten berättelse om hur händelse B inträffade på grund av händelse A.

Vi brukar i media ofta få läsa motsvarande felslut när bolag presenterar sina kvartalsrapporter. Det kan stå sådant som att "X-bolaget presenterade idag sin rapport, som dock togs emot negativt av marknaden", utan att nämna att börsen i allmänhet föll just den dagen.

Så kronans fall sedan i våras beror alltså på något annat - mer långsiktiga faktorer.

När man läser om någon ekonomisk eller finansiell variabel som förändrats är det alltid nyttigt att zooma ut och se hur dagens förändring förhåller sig till förändringen de senaste åren. Då kan man sortera bort många ekonominyheter som enbart brus.

Japan nedgraderat av Moody's

Kreditvärderingsföretaget Moody's sänker nu kreditbetyget för japanska staten, vilket är den första betygssänkningen sedan premiärminister Shinzo Abe tillträdde för två år sedan. Ännu ett tecken på att "abenomin" inte har lyckats särskilt bra.

Japanska statens kreditbetyg hos Moody's är efter denna sänkning ett steg sämre än för exempelvis Sydkorea, Saudiarabien och Taiwan.

USA:s bostadsbubbla sedd från kreditsidan

Vi har väl alla vid det här laget sett diagrammen över hur USA:s bostadsbubbla såg ut - hur de reala bostadspriserna ökade fram till 2006 för att sedan sjunka. Egentligen är dock bostadsbubblor så som jag ser det följdeffekter av kreditbubblor, i detta fall en bubbla för hushållskrediterna. Därför är det intressant att se på hur det ser ut "från andra sidan", alltså kreditsidan. I diagrammet nedan ser ni mängden bolån i förhållande till årlig BNP för åren 1951-2014.

Bolånen i förhållande till BNP har en viss tidsförskjutning i förhållande till bostadspriserna - det var inte förrän i början av 2009 som de började sjunka. En tänkbar förklaring är att det var först hösten 2008 och den akuta finanskrisen som gjorde att de sedan 2006 sjunkande bostadspriserna fick genomslag även på bolånen.

Notera att detta är en lång tidsserie - den visar hur bolånen i USA växt som andel av BNP från 14,5 procent år 1951 till 73,5 procent i början av 2009 för att därefter gå igenom den största minskningen sedan tidsseriens början till nu omkring 54 procent av BNP. Det är ett exempel på den typiska bubbeldynamiken - i detta fall en bubbla i krediter för bostadsändamål som i några steg blåses upp, med en avslutande manisk fas (i detta fall 00-talet), för att därefter sjunka ihop när bubblan nått en ohållbar nivå. Eftersom det rör sig om bolån rör sig bubblan över en lång tid, då bostadsköp görs mer sällan än exempelvis köp av aktier eller tulpanlökar.

Det är generellt svårt att säga hur lång den sista maniska fasen i en bubbla kommer att bli och när den kommer att avslutas. Som ni ser i diagrammet ovan är det först en bit in på nedförsbacken som det verkligen bekräftas att bubblan spruckit.


Nu är bolånen inte den enda delen av hushållens krediter, utan det finns även konsumtionskrediter, som utgör en mindre andel av BNP. Dessa ser ni i diagrammet nedan. Observera att skalan här är annorlunda - data för konsumtionskrediterna finns endast från 1980.

Konsumentkrediterna i USA har åter ökat sedan 2010. Är även detta en bubbla? Jag vet inte, men ja kanske. Det ser dock inte riktigt ut som om det funnes en sista manisk fas, om det inte är så att vi på grund av tidsskalan inte ser det - det skulle kunna vara så att den maniska fasen är från 1993 och att vi sedan början av 00-talet ser den vacklande toppen. Det verkar som om det för varje kategori av krediter finns en gräns för hur stor andel av ekonomin de kan utgöra innan de blir ett problem. För bolånen låg denna gräns i USA på drygt 70 procent av BNP. För konsumentkrediter ligger gränsen rimligtvis lägre.

Så nu ska vi se på USA:s statsskuld (egentligen offentliga sektorns totala skuldsättning, varav statsskulden utgör absolut största delen). Hos FRED finns data från 1966 och framåt, se diagrammet nedan.

Här ser vi en uppenbart manisk fas från 2008 och framåt, som dock verkar ha börjat vackla nu när statsskulden nått över 100 procent av årlig BNP. Kommer vi att få se USA:s statsskuld falla? Isåfall när? Och hur? Vilka effekter får detta på världsekonomin (tips: inte bra).

Kaliforniens torka, grundvattnet och Coloradofloden

Kaliforniens exceptionella torka har jag skrivit om senast i augusti och det är nu dags för en liten uppdatering. Läget för torkan ser enligt US Drought Monitor ungefär lika illa ut som i augusti. Den stora frågan är förstås hur nederbörden kommer att se ut den kommande vintern. Den måste vara över genomsnittet framförallt i Sierra Nevada för att det ska göra någon skillnad för Kalifornien på längre sikt.

2014 var i Kalifornien ett av de torraste åren på flera årtionden och följde efter två torra år. I delstaten som helhet var den totala nederbörden lika stor eller under den lägsta treårsperioden sedan 1895. I maj i år var snötäcket i Kaliforniens berg endast 18 procent av det normala genomsnittet. I slutet av maj var Sierra Nevadas snötäcke nästan nere på noll. Därmed har inget smältvatten fyllt på delstatens vattenmagasin, som i augusti i de flesta fall var under 50 procent av sin kapacitet. Många vattenmagasin är också under 50 procent av sina historiska genomsnittliga fyllnadsgrader.

I brist på ytvatten har kalifornianerna pumpat upp alltmer grundvatten. Under torra år uppskattar Department of Water Resources att grundvatten står för nästan 60 procent av delstatens vattenförsörjning.

Det finns dock stora osäkerheter vad gäller Kaliforniens grundvatten. Kelly Redmond, chef för Western Regional Climate Center, säger att väldigt lite är för stora delar av delstaten känt om hur snabbt grundvattnet fylls på eller tappas ur. Kalifornien har i princip obefintliga regleringar av grundvattnet, så vilken jordägare som helst kan pumpa ut så mycket som den vill och har råd att borra brunnar för. Förutom att grundvattnet är oreglerat så finns det mycket dåliga register över brunnar och hur mycket de pumpar upp.

Trots de dåliga registren har forskare lyckats se att användningen av grundvatten har varit enorm och större än vad man tidigare trott. En rapport fann att grundvattennivåerna har minskat i nästan alla områden i delstaten sedan våren 2013 och ännu mer sedan våren 2010. Sedan våren 2008 har grundvattennivåerna varit på rekordlåga nivåer över nästan hela Kalifornien.

Värst är det i San Joaquin Valley i inlandet mellan San Francisco och Los Angeles, ett av USA:s mest produktiva jordbruksområden. Där har det pumpats upp så mycket vatten att landet har sjunkit metervis - på vissa ställen har landet i dalen sjunkit mer än 10 meter de senaste årtiondena!

Alla försök att reglera grundvattnet har tidigare stoppats av Kaliforniens starka jordbrukslobby. Nu har dock Kalifornien till slut alltför sent insett att man borde reglera grundvattnet i lag. I september stiftades därför en lag om detta. Problemet är bara att grundvattenplanerna inte behöver färdigställas förrän om fem till sju år, alltså runt 2020, och man har fram till 2040 på sig att implementera dessa planer. Om den nuvarande situation fortsätter kommer verkligheten att ha sprungit ifrån denna nya lag långt innan den får några effekter.

Överpumpningen av grundvattnet är alltså ett långsiktigt problem som kommer att förvärras oberoende av om Kaliforniens klimat återvänder till vad som varit normalt det senaste århundradet. Detta eftersom man pumpar upp grundvatten snabbare än vad det fylls på.

Förutom torkan och det sjunkande grundvattnet finns även ett annat stort orosmoln vad gäller Kaliforniens vattensituation. Stora delar av södra Kalifornien (bland annat mångmiljonstaden Los Angeles och jordbruksområdet Imperial Valley) får större delen av sitt vatten från Coloradofloden och där är vattennivåerna i de stora dammarna nu mycket låga efter att det varit torka även i dess avrinningsområde de senaste åren. Enligt US Drought Monitor har elva av de senaste fjorton åren varit torkår av varierande grad i sydvästra USA.

Lake Mead vid Las Vegas, Nordamerikas största vattenmagasin, som däms upp av Hooverdammen, är nu på 39 procent av sin kapacitet, vilket är den lägsta nivån sedan den fylldes upp efter färdigställandet 1935. Uppströms därifrån ligger ett annat jättemagasin, Lake Powell som däms upp av Glen Canyon Dam, och den är nu nere på 51 procent av sin kapacitet.

Det råkar vara så att dessa enorma vattenmagasin skapades under vad som visade sig vara den våtaste perioden i området de senaste tusen åren. Detta visas av studier av årsringar på gamla träd, forskningsresultat som ännu inte fanns när jättedammarna byggdes i Coloradofloden.
Den senaste vintern var det gott om snö i Klippiga bergen och avrinningen låg på 96 procent av det historiska genomsnittet, men på grund av de föregående torkåren har alltså Lake Powell och Lake Mead bara kommit upp till de låga nivåerna 51 respektive 39 procent av kapaciteten. Så sent som i Oktober 2011 låg Lake Powell på 70 procent av kapaciteten. Även här krävs alltså vintrar med över genomsnittlig snömängd för att fylla på vattenmagasinen.

Det är inte bara södra Kalifornien som drabbas av minskad vattenmängd i Coloradofloden och dess dammar, utan även Arizona och Nevada med storstäder såsom Phoenix och Las Vegas.

Sydvästra USA har under de senaste århundradena haft en ovanligt nederbördsrik period historiskt sett, vilket har gjort att detta område kunnat blomstra. Om det nu återgår till historiskt sett mer normala nederbördsmängder förändras hela livsbetingelserna där. Det har funnits liknande nederbördsrika perioder även tidigare, då indiankulturer såsom Anasazi blomstrat för att sedan falla samman under den efterföljande torrperioden.

Oljepriset i ny fas

Jag skrev för något år sedan om oljeprisets fasskiften sedan 1965. Nu har Euan Mearns och hans medarbetare Roger Andrews uppmärksammat att oljepriset verkar ha gått in i en ny fas med fallande pris, efter att ha legat på en platå med högt pris och sakta ökande produktion de senaste åren. Följande diagram visar detta - notera de grå punkterna till höger (som bygger på preliminära för de senaste månaderna).

Det är detta prisfall som jag tidigare påpekade drabbar de oljeproducerande ländernas statsbudgetar. För de flesta större oljeproducentländer ligger oljepriset redan en bra bit under den nivå de behöver för att statsbudgeten inte ska gå back. Det är nu bara Kuwait, Förenade Arabemiraten och Qatar som klarar sina statsbudgetar - deras gränser ligger på 75, 70 respektive 65 dollar per fat.
OPEC:s tolv medlemsländer ska träffas imorgon för att diskutera eventuella produktionsneddragningar för att åter driva upp oljepriset. Det är tveksamt om de kommer att lyckas att komma överens. Iran har deklarerat att man inte kommer att sänka sin oljeproduktion och säger att det krävs samarbete även från de stora oljeexportörer som inte är med i OPEC. Saudiarabien misslyckades dock igår att komma överens med Ryssland, Venezuela och Mexiko om att dra ner oljeproduktionen.

De oljeexporterande länderna drabbas inte bara av underskott i statsfinanserna, de har också fått problem med att deras valutor fallit snabbt, med alla de bieffekter detta får på världsekonomin.

Förutom de oljeexporterande länderna så drabbas som jag skrev nyligen även USA:s skifferolja av lönsamhetsproblem när oljepriset har fallit.

Ett oljeexporterande land som fått problem är Afrikas folkrikaste nation Nigeria, som igår tvingades devalvera sin valuta med 8 procent mot dollarn och höja centralbankens styrränta från 12 till 13 procent.

Från Ryssland läser jag att dess största oljebolag Rosneft kan få problem med sina lån. Rosneft har 21 miljarder dollar i lån som ska återbetalas innan april nästa år och som till största delen är noterade i utländska valuta. Med tanke på att den ryska rubeln har fallit 30 procent under året skapar det problem för Rosneft, som troligen kommer att behöva något slags stöd från staten, något som president Putin sade att han skulle bistå med. Rosneft drabbas förutom av det fallande oljepriset även av sanktionerna mot Ryssland med anledning av dess aggression i Ukraina. Sanktionerna har gjort det svårare för ryska företag att få lån och utgivningen av företagsobligationer i Ryssland har minskat med 64 procent sedan förra året. Det verkar dock som om bedömarna inte ser någon risk för att Rosneft skulle ställa in betalningarna, eftersom man räknar med att staten kommer att hjälpa företaget. Det blir dock ytterligare en belastning på en statsbudget som redan går back på grund av det låga oljepriset.

Det låga oljepriset leder som jag skrivit tidigare även till att oljebolagens investeringar i ny produktion minskas. Därmed kan vi räkna med lägre produktion på längre sikt, men för tillfället hålls produktionsöverskottet uppe av redan gjorda investeringar.

Cervenka sågar också abenomin

Knappt hade jag hunnit publicera min beskrivning av vad som misslyckats i premiärminister Abes försök att sparka igång Japans ekonomi förrän SvD publicerade en teveintervju med Andreas Cervenka om Japans problem. Lyssna även på den!

Och läs vad Cervenka skrev i början av november om Japans kamp mot kollapsen.

Stödköpen motsvarar 15 procent av Japans BNP per år. Som jämförelse kan nämnas att Federal Reserves nyligen avslutade program som mest summerade till runt 6 procent av BNP per år.
[...]
Dessutom köper BoJ aktier och kommer inom ett halvår vara den näst största ägare på Tokyobörsen
[...]
Den statliga japanska pensionsfonden ska genomföra en stor förändring av sin portfölj som innebär att andelen inhemska obligationer ska minska från 60 procent till 35 procent, och andelen aktier ökas från 24 till 50 procent.

Cervenka tar också upp grundproblemen med demografin, statsskulden och bytesbalansen som jag skrev om (och har skrivit om flera gånger förut). Jag är dock ytterst tveksam till om Japan kommer att få se hyperinflation som Cervenka spekulerar i. Det finns många historiska exempel på hyperinflation, men inget av dessa har drabbat en ekonomi där större delen av penningmängden är skapad som krediter, utan har drabbat "sedelekonomier". Vi kan se vad som händer i en ekonomi med "kreditpengar" i t.ex. PIIGS-länderna, som drabbats av deflation istället för hyperinflation, även när deras ränteläge för något år sedan var mycket högt.