Turkiet går mot ekonomisk baksmälla

Något som inte har nämnts särskilt mycket i svenska medier är den ekonomiska situationen för Turkiet. Landet brukar utmålas som en "tillväxtmarknad", men tillväxten bygger på en lika bräcklig grund som den som exempelvis Spanien och Grekland hade innan deras kriser.

Turkiet har visserligen en ganska hög BNP-tillväxt (över 4 procent per år), men den är betydligt lägre än för något år sedan och förväntas sjunka ytterligare. Denna höga tillväxt har till stor del skett på lånade pengar. Landet har under 2000-talet skaffat sig allt större underskott i bytesbalansen och det ligger för närvarande på nästan 8 procent av BNP. Detta har gjort att utlandsskulden har stigit kraftigt - den ligger nu runt 350 miljarder dollar eller runt 25 procent av årlig BNP.

Europeiska banker står för en stor del av utlåningen till Turkiet. Inte oväntat är det grannlandet Greklands banker som har den överlägset största exponeringen (i förhållande till storleken) mot Turkiet - lån till Turkiet står för över 5 procent av de grekiska bankernas tillgångar.

Den turkiska liran har tappat i värde under lång tid, men den senaste tiden har valutans fall accelererat. Landet har inte oväntat också en hög inflationstakt (över 7 procent per år), men trots valutafall och hög inflation beslöt centralbanken vid sitt senaste räntebeslut igår att inte höja styrräntan över de 7,75 procent där den står idag. Troligen ligger det politiska överväganden bakom detta - det ska hållas lokalval i slutet av mars och presidentval i augusti.

Ekonomer bedömer att Turkiet skulle behöva höja sin styrränta med en procentenhet för att stoppa lirans fall, men regeringen är ovillig att se detta innan valen. Regeringspartiet AKP har setat vid makten sedan 2002 och vill ogärna lämna ifrån sig makten.

Turkiet har dock en ganska låg statsskuld på endast 36 procent av årlig BNP och ett underskott i statsfinanserna som ligger under 3 procent av BNP. Detta är emellertid något som vi sett kan ändras snabbt vid en ekonomisk baksmälla.

Förutom att den turkiska ekonomins beroende av utländska lån och investeringar så finns ett stort problem i form av den korruptionsskandal som blommat ut den senaste tiden. Hundratals poliser har avskedats, liksom flera chefer på landets finansinspektion, telekommunikationsmyndighet och den statliga televisionen. Många andra har gripits för att ha tagit emot miljontals dollar i mutor för statliga kontrakt. Tio ministrar har avgått eller avsatts - många på grund av familjeband till skandalen.

En orsak till att statliga kontrakt varit så attraktiva är den byggboom som varit i Turkiet de senaste åren. Både statliga och privata bygginvesteringar har trefaldigats från 2003 till 2013. Större delen av turkiska statens investeringar har gått till byggande, med många stora projekt såsom ny flygplats för Istanbul och en ny bro över Bosporen. Nu riskerar flera av byggbolagen som är inblandade i mutskandalerna att få svårigheter att få tillgång till krediter. Eftersom byggprojekten ofta är så stora behövs mer krediter än vad det lokala banksystemet kan erbjuda, så byggföretagen måste skaffa utländsk finansiering. Sedan 2009 har turkiska företags skulder i utländsk valuta fördubblats till 170 miljarder dollar eller lite över 20 procent av årlig BNP. Detta kommer att ställa till det vid en fallande valutakurs.

Vi känner igen mönstret från andra länder som råkat i kris de senaste åren - snabb lånefinansierad tillväxt och byggboom kombinerat med ett underskott i bytesbalansen. Baksmällan efter den turkiska boomen lär komma att likna vad vi sett i andra länder. Ännu en liten bricka i den globala kreditbubblan är på väg att falla.